Söndag 2007-04-01 / 23.45länk HILLARY CLINTON HAR VÄLFYLLD KAMPANJKASSA. Ett viktigt inslag i amerikanska presidentval är kandidaternas förmåga att samla stöd och bygga nätverk. Ett konkret bevis på framgång är att lyckas samla in mycket kampanjbidrag - tidigt.
Därför kommer stort intresse att visas för presidentkandidaternas redovisning av sina kampanjinsamlingar under första kvartalet. Enligt lag måste den ske offentligt. Först ut är Hillary Clinton som samlade in
26 miljoner dollar, vilket är rekord. Men det ryktas att Barack Obama kommer att redovisa omkring 22 miljoner, vilket ju är nästan lika mycket. Särskilt om Obama har fler bidragsgivare som givit mindre belopp, kan det uppväga Clintons resultat, menar Hotline, Clinton Raises $26M... Good, Bad, Or Brick-Crap Time?
De republikanska kandidaterna har inte läckt sina uppgifter till medierna, så om deras resultat vet vi inget just nu.
Söndag 2007-04-01 / 23.20länk VAD BEHÖVER ALLIANSEN FÖRBÄTTRA? Inför onsdagens rundresa med de fyra borgerliga partiledarna har flera tidningar diskuterat vad allianspartierna behöver göra. Helsingborgs Dagblad påpekar att partiledarna setts alltmer sällan tillsammans, Alliansens nya resa:
Regeringsallianser är ett vågspel att ge sig in i. De fyra partierna riktade inför valet all fokus på ett regeringsskifte. Nu ska vallöften infrias. Men liksom socialdemokraterna ska förnya sin politik, måste den borgerliga alliansen också tänka på valet 2010.
Så sant. Situationen i nästa valrörelse blir dramatiskt annorlunda än förra. Och veckotidningen Fokus menar att alliansen är illa ute, Den nya sprickan:
Men i skymundan håller något nu på att hända i borgerligheten. En annan konfliktlinje växer sig starkare. Det är en spricka till höger, där centerpartiet och enskilda moderater står mot den nymoderata regeringen ... Under ytan har centerpartiet och moderaterna två program som går på kollisionskurs. Centerpartiets linje i Vaxholmsmålet, till exempel, stöds av en majoritet av de 52 moderata riksdagsledamöter som Fokus intervjuade för en månad sedan ... Ett centerparti som växer av klimatopinionen kan plötsligt bli så stort att de gammelmoderata kraven måste tas på allvar.
Det är på något sätt rörande när journalister skriver som om de oroar sig över möjliga sprickor i alliansen. Och den här artikeln saknar grundfundamentet i allianssamarbetet: insikten om att de fyra borgerliga partierna bara kan vinna makt genom samverkan. Dessutom är moderaternas strategi att värva väljare från socialdemokratin, utan att man till sofflocket förlorar "gammelmoderata" väljare. Då kan ett tydligt företagarvänligt centerparti underlätta nya moderaternas arbete, snarare än försvåra det. Olika profiler kompletterar varandra, snarare än konkurrerar med varandra - om man sköter det på ett skickligt sätt. Och hittills har man lyckats över förväntan, när det gäller sakpolitik.
Det är helt avhängigt fyra partiledare som uppenbarligen arbetar och trivs bra ihop. Och det är ju lysande.
Men om ett av dessa ben försvinner och ett nytt kommer till som ändrar gruppdynamiken, finns det risk för att hela bygget rasar. Det finns också uppenbara risker för att respektive parti plötsligt anser att partiledaren tar sig befogenheter som han eller hon inte har, och att man börjar tala om toppstyrning ... Rimligen är det yttersta syftet med alliansen att vinna valet även 2010. Då borde samarbetet på något vis formaliseras; för att säkra framtiden.
Jag tror inte på formalia i politiskt samarbete. Avtal och kontrakt är viktiga i näringslivet. Men i politiken är det viljan att infria ett åtagande som avgör om man uppfyller det eller inte.
Fler mediala framträdanden med de fyra partiledarna är helt säkert ett effektivt och viktigt sätt att inför svenska folket demonstrera att samverkan fortsätter.
Och just mediehanteringen är det område där den nya regeringen visat sig vara som allra svagast. Man har ingen god krishantering och man verkar sakna ett strategiskt och taktiskt tänkande i hur man ska utnyttja nyhetscykeln till sin fördel.
Söndag 2007-04-01 / 9.20länk REGERINGENS SKATTESÄNKNINGAR MINSKAR BIDRAGSFUSK.
Häromdagen skrev ssocialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) debattartikel i Göteborgs-Posten,
Skärp lagar mot fusk:
Regeringens linje är att bidragsbrott ska bekämpas med alla tillgängliga medel. Tyvärr har detta inte alltid varit fallet. Ett sent uppvaknande från den förra regeringen har lett till att fuskbekämpningen satts på undantag. En konsekvens av detta är att vi har förhållandevis dålig kunskap om hur omfattande brotten mot välfärdssystemen och de ekonomiska konsekvenserna är.
Ett område där vi har något bättre kunskap är arbetet mot bidragsbrott inom den tillfälliga föräldrapenningen. Det arbete som Delegationen mot felaktiga utbetalningar och Försäkringskassan har bedrivit antyder att den totala kostnaden för bidragsbrott inom ramen för tillfällig föräldrapenning (VAB) uppgår till ungefär 650 miljoner kronor, eller 22,5 procent av samtliga utbetalda ersättningar. Det motsvarar de samlade årliga kostnaderna för åklagarväsendet.
Idag kommenterar tidningens ledare regeringens proposition mot bidragsfusk,
Stoppa bidragsfusket!:
När Alf Svensson för några år sedan bröt detta tabu och började tala om missbruket av välfärdssystemen uppstod det ett ramaskri. För om det öppet talades om det som alla egentligen visste skulle solidariteten få sig en törn. Varför skulle vi vilja betala skatt som gick till att bekosta fuskares tillvaro?
Så är det naturligtvis, men då hjälper inte att, som den förra regeringen länge gjorde, sticka huvudet i sanden. Det är bättre att stärka tilltron till välfärdssystemen genom att minska antalet bidragsbrott.
Det är ett viktigt påpekande, liksom detta:
Enligt en undersökning från Länsförsäkringar riskerar en tredjedel av Sveriges befolkning att bli av med sitt boende "om kostnaden ökar eller den disponibla inkomsten minskar med 2 000 kronor i månaden". Regeringens skattelättnader för att öka hushållens disponibla inkomster bör således få bieffekten att fler anser sig ha råd att ta ledigt en dag utan att fuska till sig en ersättning från det allmänna.
Ja, politik är en helhet. Om människor får makten över sina egna inkomster, stimuleras helt andra och sunda livsmönster än om människor får sina inkomster beslagtagna av staten för att sedan få dem tillbaka genom bidrag. För många har det varit både lättare och lönsammare att fuska till sig bidrag än att ärligt arbeta ihop sin inkomst. Men ett sådant socialistiskt samhälle leder inte till välståndsbyggande och det försätter människor i vanmakt.
Jag tror det var just detta som svenska folket röstade emot i höstens val. Den sjuka synen på bidrag som socialdemokratin länge haft. Alliansregeringen är på rätt väg. Men visst ser vi gärna fler och större förändringar i transfereringssystemen.
Söndag 2007-04-01 / 9.00länk DN:s PRIMITIVA AMERIKAHAT. Jag tycker Ali Esbati och vänsteraktivisternas Amerikahat är mer sofistikerat än Dagens Nyheters och medievänsterns, av den enkla anledningen att de är ärliga och öppet erkänner att de hatar amerikaner och allt de står för - inklusive frihet, demokrati och kapitalism. De som hatar USA har i turordning hyllat föredömen som Stalin, Mao, Pol Pot och Castro - de som står för förtryck, massmord, skenrättegångar och armod. Snart kommer de väl att hylla Ahmadinejad.
DNs ledarsida vill däremot framställa sig som "Amerikavän", och när de kritiserar USA försöker man få det att framstå som att man är intellektuellt analytisk och egentligen menar väl. Men de hatar USA minst lika mycket som vilka vänsterpartister som helst.
Ta bara Niklas Ekdal i dag: Höjden av inkompetens. Han ställer inte upp på de värsta konspirationsteorierna, vilket ju låter klokt. Men sedan får han det till att vara amerikansk inkompetens när man inte förstod att Saddam Hussein måste hålla skenet uppe och inte kunde låta sig ertappas utan vapensystem. "I hans värld var det farligare att ertappas obeväpnad än beväpnad."
Men grejen är ju att den amerikanska underrättelsetjänsten inte var ensam om slutsatsen, utan också franska, brittiska, tyska, israeliska och arabiska underrättelsetjänster hävdade att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.
För Niklas Ekdal finns det dock bara en nation som är inkompetent: USA.
Så talar en person förblindad av hat.
Sanningen är att alla var övertygade om förekomsten av massförstörelsevapen. Skillnaden mellan USA och de övriga var att USA agerade. De andra använde inspektioner som svepskäl för att dölja sin passivitet och ovilja att agera.
Hade DN-redaktionen varit Amerikavän skulle man sett denna skillnad. Och man hade då kunnat diskutera varför USA var beredd att handla, medan övriga länder var beredda att låta Saddam fortsätta utveckla de massförstörelsevapen man trodde han hade, fortsätta att muta FN-systemet, fortsätta att gå runt de ekonomiska sanktionerna, fortsätta att systematiskt avrätta vem som helst, fortsätta att låta barn svälta ihjäl.
USA handlade. Europa var passivt. Det är skillnaden mellan de två. Om handling är inkompetens, då är den västerländska civilisationen illa ute. Vi står inför en allt mer påtaglig utmaning från en fundamenalistisk våg vars mål är att krossa frihet, indivdualism och pluralism. Valet mellan handling och passivitet kommer att avgöra vår civilisations överlevnad.
Och ni har inte glömt mitt lästips? När någon kritiserar USA, kontrollera vad artikelförfattaren eller debattören själv erbjuder för alternativ. Vad erbjuder Niklas Ekdal istället för Amerikas "inkompetens" i Irak? Ingenting! Han har inga alternativa strategier, inga idéer, inga lösningar - bara kritik mot USA. Är DET kompetens?!
Lördag 2007-03-31 / 20.45länk BLOGGTRAFIKEN: 325.000 HITS I MARS. Jag har sett att en del medier, när de beskriver hur välbesökta en blogg är, hänvisar till hur många "hits" bloggen fått. Det betyder att man räknar varje gång en sida öppnas (därmed blir det 2 hits när samma person snabbt återvänder efter att ha besökt annan länk). Statistiken för denna blogg är: 318.484 hits i januari, 300.964 hits i februari och drygt 325.000 hits i mars.
För att bättre knyta statistiken till hur många besök bloggen tar emot har jag för min blogg hellre använt "unika besök" som statistiskt mått, även om det resulterar i lägre siffror än hits.
Och mars månad uppvisar drygt 102.000 unika besök (64 procent fler än samma månad förra året). Det betyder nästan lika många unika besök som under valmånaden september förra året.
För mig är det en fantastisk siffra. Mars månad har varit ganska händelslös, och trafiken brukar vara driven av politiska händelser. Att mars blir nära på lika bra som valmånaden är därför helt otroligt! Se mer:
Besöksstatistik.
Jag vill tacka alla som tittar förbi. Det är era besök som är min drivkraft för att fortsätta förmedla mina utfall, infall, analyser och kommentarer. Och samtidigt måste jag be om ursäkt för att jag är så dålig på att svara på mejl. Men de är så många att tiden inte räcker till. Jag läser alla mejl. De är viktiga för mig - oavsett om det är uppmuntrande eller kritiska, om de förmedlar nya argument eller ger tips på länkar.
Republikanska väljare är trötta på att den tidigare republikanska kongressen slösade så mycket skattemedel på allehanda valfläsk och specialdestinerade bidrag. Det ger presidentkandidaterna en chans att distansera sig från det som varit och samtidigt skapa nytt hopp i väljarkåren.
Mitt Romney var en framgångsrik affärsman innan han blev guvernör och har därmed trovärdighet när han talar om entreprenörskap. Hans ekonomiska team består av ekonomer som är kända för sina krav på skattesänkningar och avregleringar.
John McCain måste överkomma det faktum att han röstade emot president Bush' skattesänkningar 2003. Han har dock ett solitt erkännande för att vara emot utgiftsökningar, statligt slöseri och har agerat för balanserad statsbudget. Genom att anlita starka och ansedda frihandelsinriktade ekonomer skapar sig McCain också trovärdighet på detta viktiga område.
Men starkast i starten är nog - igen - Rudy Giuliani, som nu fått Amerikas främste förkämpe för platt skatt på sin sida, Steve Forbes. I Wall Street Journal talar Forbes om varför han ger Giuliani sitt stöd, The free-market leader of the GOP field:
Rudy Giuliani är den sanne fiskalt konservative i 2008 års presidentval. Därför ger jag honom mitt stöd.
När det gäller ekonomi kan republikanerna gå på offensiven på ett helt annat sätt än någon borgerlig politiker i Europa. Det amerikanska folket ogillar starkt skatter och man belönar dem som står för radikala skattesänkningar. Att inte mer gjorts beror på att enskilda kongressledamöter har lättare att visa sitt inflytande genom att skaffa fram specialriktat statsbidrag till en ny bro eller något annat i den egna valkretsen, än att berätta att man röstat för skattesänkningar som kommer alla till del och därmed mest dem som inte bor i den egna valkretsen.
Det är därför det är så viktigt att presidentkandidaterna är starka i sina ekonomiska program, så att de från Vita huset kan svara upp mot alla särintressen i kongressen.
Lördag 2007-03-31 / 18.45länk "KRIG MED IRAN ALLT NÄRMARE". I Daily Telegraph publicerar Simon Heffer (konservativ brittisk kolumnist som dock mer tillhör "americosceptic old right" än proamerikanska neokonservativa) en kolumn som säger det jag länge väntat på att få höra, Heading for war with Iran?:
Jag börjar undra om det inte är tid för oss att bli lika jävliga mot andra länder som de är mot oss.
Heffer reagerar starkt på att Ryssland och Kina stoppat FN:s säkerhetsråd från att fördöma Irans gisslantagande av 15 marinsoldater. Han föreslår att Ryssland förbjuds delta i G8-sammankomsterna "till dess man lärt sig lite hyfs". Heffer undrar också om det är någon mening med att alls engagera sig i FN:
Är det längre meningsfullt att arbeta genom Förenta Nationerna? Så länge moraliskt förvrängda nationer som Putins Ryssland håller i taktpinnen i säkerhetsrådet är svaret: nej.
Heffer menar också att gisslandramat visar att Iran under inga omständigheter får skaffa sig kärnvapen:
Detta är inte rätt tid för vår tanklösa [brittiska] regering att lägga flottan i malpåse och minska försvarsutgifterna. Irans livsfarliga förakt för internationella spelregler kommer, vid någon tidpunkt, att betyda krig.
Jag håller med. Iran är inställt på att starta ett nytt storkrig. Det man nu ägnar sig åt är förfäktning. Man vill se hur mycket man kan sänka moralen i västvärlden och höja den bland islams fundamentalister. Om Iran får hållas kommer vi att mötas av världshistoriens första kärnvapenkrig. Jag vivlar inte längre på det. Frågan är om västvärlden tänker stoppa galningarna i tid, eller om det blir som på 1930-talet, att man väntar så länge att blodsutgjutelsen blir apokalyptisk. Se mer: Ahmadinejads demoner.
Lördag 2007-03-31 / 18.30länk IRAK STRATEGISKT VIKTIGARE ÄN AFGHANISTAN. Det råder ju ingen tvekan om att kriget i Afghanistan startade på rättfärdiga grunder, samtidigt som motiven för Irakinvasionen skiftat och fakta som angavs i FN inte visade sig hålla. Det kan till och med jag skriva under på. (Jag var och är för invasionen av andra motiv än massförstörelsevapen: för att befria irakiska folket från en brutal diktator.)
Därför talar demokratiska partiet i amerikanska kongressen om att dra sig ur Irak för att kunna satsa på Afghanistan.
I sin kolumn i Washington Post ger Charles Krauthammer en klargörande analys om varför det är fel, Which Is 'The Real War'?
Man kan inte fatta strategiska beslut år 2007 baserad på historien, man måste utgå från aktuella realiteter på marken. Och dessa realiteter är att Irak är betydligt viktigare än Afghanistan. Irak är en rik, strategiskt placerad nyckelnation i arabvärlden med en förhållandevis välutbildad befolkning. Utvecklingen i Irak avgör utvecklingen för hela Mellanöstern.
Att Irakkriget startade på olyckliga grunder, förändrar inte dessa fakta. Och Irak har blivit, oberoende av hur vi hamnade där, den viktigaste fronten i kampen mellan demokrati och fundamentalism. Det proklamerar även al-Qaida.
Krauthammers strategiska analys är, som så ofta, glasklar. Jag skulle vilja se en diskussion om detta, snarare än en fortsatt debatt om vad som hände år 2003.
Lördag 2007-03-31 / 9.11länk DELA UT STATSFÖRETAG TILL MEDBORGARNA. Per Ericson har en ledarkolumn i Svenska Dagbladet (pdf) där han riktar en uppmaning till finansmarknadsminister Mats Odell:
Regeringen borde ta en ny titt på idén att överföra ägandet i minst ett statligt bolag till folket. Och inför nästa omgång privatiseringar måste detta definitivt göras. Mats Odell är inte helt avvisande. "Det är ett intressant förslag, och det är bra att det diskuteras", sa han till
Realtid.se häromdagen. "Men vad vi sade i valrörelsen, och det vi därmed har mantat från väljarna att göra, är att amortera på statsskulden."
Riktigt så regid behöver uttolkningen av mandatet inte vara. Särskilt inte [när] statsskulden bedöms minska markant.
Exakt. Alliansregeringen visar extremt dåligt politiskt omdöme och svag ideologisk övertygelse om man inte använder den goda konjunkturen för att stärka svenska folkets värderingar om äganderättens betydelse för människors trygghet och hushållens självständighet från myndigheter och bidrag.
Lördag 2007-03-31 / 9.11länk SOLDATER UTFÖR BISTÅNDSARBETE ANDRA INTE KLARAR. På SVD-Brännpunkt idag
(pdf) skriver överste Bo Pellnäs en kärnfull replik mot dem som inte vill se samverkan mellan bistånd och militära insatser:
Jag kan försäkra att barn vars sår behandlas, som får vatten och mat och som kan sova därför att någon håller vakt, de har inte den minsta invändning mot att hjälpen kommer från svenska kvinnor och män i uniform.
Han förmedlar också ett citat från Dag Hammarskjöld: "Att bringa in hjälp och hålla människor vid liv är inte en uppgift för soldater. Men bara soldater kan göra det."
Så länge vi inte utrotar fundamentalism och terrorism kommer bistånd i allt högre grad bara att kunna förmedlas av eller i skydd av soldater.
Lördag 2007-03-31 / 9.11länk NANCY PELOSI TYST OM IRANSKA GISSLANTAGANDET. Vänstern kontrollerar amerikanska kongressen och talman Nancy Pelosi avslutande igår arbetet inför ett två veckor långt uppehåll utan att uttrycka stöd och sympati med Storbritannien, så som senaten gjort, rapporterar AP i House Silent on British Hostage Crisis:
- Jag är mycket besviken över att talmannen valde att inte agera, säger republikanske kongressmannen Charles Dent.
- Jag anser att det är viktigt för oss amerikaner att visa vår solidaritet med britterna. De är våra närmsta allierade.
Ja, vänstern gör allt för att splittra västvärlden i småbitar. I Europa hatar man Amerika och i Amerika uppträder vänstern nonchalant och likgiltigt för europeiska kriser.
Det är förmogligen inte medvetet, men vänstern gör allt för att undergräva den del av världen som är fri, demokratisk och där välstånd skapas. Istället agerar man på ett sådant sätt att moralen stärks hos förtryckare, fundamentalister och motståndare till en fri värld.
Fredag 2007-03-30 / 15.48länk OM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR. Via mejl har jag fått några intressanta pressklipp på enkätsvar:
Fredag 2007-03-30 / 15.48länk SATIR: OPIUM FÖR FOLKET?Kalle Strokirk reflekterar i sin bildblogg över nyheten om att "En skiva långfranska med vallmofrön kan efter fyra timmar ge samma utfall i ett drogtest som en fyra dagar gammal injektion med heroin".
Lewin konstaterar "Kritikerna uttrycker sin besvikelse över att Persson talar så mycket om det politiska spelet och så litet om politikens innehåll." Ja, den här bloggen tillhör dom.
Denna kritik får Lewin till att handla om att "det skulle vara fult att tala om makten". Då har Lewin inte begripit ett smack av kritiken. Det var just förväntningarna om att få höra hur en skicklig maktspelare som Persson tänkte medan han dribblade där på den högsta maktnivån i Sverige, som gruvligt blev svikna i TV-dokumentären.
Lewin menar att personangrepp och viktproblem på något sätt utgör den lysande strategin. Läs Lewin! Det blir riktigt larvigt när han skriver "Politik är som att segla. Hur mäktigt segel man än spänt upp, hjälper det föga om det inte finns vind." Nä, visst. Men menar verkligen Lewin att vinden i politiken utgörs av omdömen om hur "djävla dålig" den ene efter den andra är? Är svensk politik så andefattig att det är detta som utgör dess innehåll och kärna? Naturligtvis inte.
Jag har ingenting emot att Göran Persson, på samma sätt som Tage Erlander (läs min recension
Elake Erlander) avreagerar sig. Men i Erlanders dagböcker framgår också hur han som statsminister gör upp med ASEAs legendariske chef "gamle Edström", hur Erlander bjuder in till rundabordssamtal, hans reaktion på hur Sovjetunionen agerar i Sverige och hans förhandlingstaktik gentemot bondeförbundet.
Ingenting av detta - som jag menar är strategi - framgår i TV-dokumentären. Hur fick Persson miljöpartiet tillbaka i vänsterburen efter utsvävningarna med mittenpartierna efter valet 2002? Var prislappen de mer än 20 miljarder skattekronor som järnvägen Botniabanan kostar? Och vad var priset för att också få vänsterpartiet att ställa in sig i ledet?
Det var sådana strategiska överväganden jag förväntade mig att få höra. Men istället fick vi bara banala tramsigheter, som naturligtvis också en statsminister har rätt att häva ur sig - dock utan att jag har någon lust att ta del av det.
Fredag 2007-03-30 / 12.55länk EKOT KRYPER FÖR IRAN. Sveriges Radio är numera ayatollornas propagandainstrument. Man slår upp nyheten
Britter erkänner intrång - exakt det mördarregimen i Iran vill förmedla. Ekoredaktionen är därmed medskyldiga i övergreppet på de 15 britter som tagits som gisslan. Man förmedlar vad människor beordras säga under dödshot.
Det är uppenbart att Sveriges Radio och Ekorredaktionen står på Irans sida när denna totalitära regim kränker mänskliga rättigheter och tar gisslan. Och det kallas public service...
Fredag 2007-03-30 / 11.02länk TRYCKFRIHET INGET FÖR RÄDDA MÄNNISKOR. Häromdagen tilldelades Flemming Rose, kulturredaktören på Jyllands-Posten som publicerade de 12 Muhammedkarikatyrerna, pris av danska Trykkefrihesselskabet. Norske författaren Hege Storhaug överlämnade priset och höll föredraget
Frihed er ikke for bange mennesker:
Flemming Rose är ett exempel på mod, klokskap och ståndaktighet som borde uppmana till efterföljd bland redaktörer, journalister, konstnärer, artister, samhällskritiker och politiker världen över. Flemming Rose har skapat världshistoria. Det är därför med stor ödmjukhet jag har åttagit mig äran att till dig få överlämna Sappho-priset.
Vi i Human Rights Service tror knappt det är möjligt för er här i Danmark att begripa hur mycket det betytt för oss att både Flemming Rose, Jyllands-Posten och den danska regeringen med Anders Fogh Rasmussen i spetsen stod upp då det gällde.
Jag skriver under på varje ord. Dessvärre stod ingen - ingen! - i de svenska politiska och mediala etablissemangen upp för yttrandefriheten när det blåste som värst. Tvärtom ägnades hela bokmässan i Göteborg förra året åt att rättfärdiga ingrepp i och begränsningar av yttrandefriheten för att tillmötesgå våldsverkare, fundamentalister och terrorister.
Det är en skam för Sverige att vi är lika undfallande idag som på 1930-talet. Jag äcklas av den underdånighet och feghet som präglar den svenska debatten. Den är ovärdig en demokrati och ställer Sverige än en gång vid skampålen.
Fredag 2007-03-30 / 8.55länk KARL ROVE RAPPAR LOSS PÅ MIDDAG. Vita husets politiske strateg Karl Rove, av såväl vänner som fiender betraktad som den bäste valstrategen i modern amerikansk politik, deltog häromkvällen i en middag för radio- och TV-korrespondenter i Washington DC. TV-bolaget CBS har lagt ut en snutt där Rove rappar loss på scenen:
MC Rove Drops It Like It's Hot.
Recensera dansen och sången avstår jag ifrån, men det är kul att se tunga makthavare som vågar släppa loss.
Enligt uppgift är Carl Bildt och Karl Rove vänner sedan ungdomsåren i studentpolitiken. De ska ha lärt känna varandra och haft utförliga diskussioner när de åkt tåg tillsammans från Oslo till Stockholm i samband med en konservativ konferens på 1970-talet. Tänk att få se Carl Bildt rappa....
Fredag 2007-03-30 / 8.30länk SÅ KAN IRAN STRAFFAS, TILL ATT BÖRJA MED. Allt fler röster på center-vänsterkanten (!) höjs nu för sanktioner mot Iran. Igår citerade jag Timothy Garton Ash som i Guaridan krävde att EU använder sina ekonomiska muskler mot Iran och idag kan jag citera Bill Clintons valstrateg Dick Morris, som lyfter fram ett lagförslag från två demokratiska politiker,
How to Stand Up to Iran:
Hur ska USA svara på spridningen av dödliga vägbomber i Irak som tillverkats i Iran? Hur ska man reagera på Irans gisslantagande av 15 brittiska marinsoldater på Iraks territorialvatten? Vad ska vi göra åt Irans fortsatta vägran att stoppa sin urananrikning trots FN:s sanktionsbeslut?
USA borde anta - och presidenten underteckna - lagförslaget från senatorn Chris Dodd och kongressmannen Tom Lantos om ekonomiska sanktioner mot varje utländskt bolag som hjälper Irans industri. Amerikanska bolag är redan förbjudna att delta i sådana investeringar.
Detta lagförslag från demokratiska politiker är ett djärvt initiativ som slår till där Iran är som mest känsligt.
Ja, eftersom så få är beredda att ta till militära maktmedel är jag för denna typ av sanktioner. Särskilt som förslaget inte bara slår mot export till Iran, vilket egentligen är meningslöst eftersom Iran exporterar mycket eftersträvansvärd olja, utan mot de aktörer som alls har med Iran att göra. Den här sanktionen betyder att företag och andra aktörer måste välja: antingen handla med Iran eller med USA. Det är sanktioner som biter. Inför dom! Genast! Och självklart borde EU göra detsamma.
Torsdag 2007-03-29 / 20.34länk STÖDDIGHETEN FINNS KVAR I S-VALANALYS. Det som slår mig när jag bläddrar i
slutrapporten från socialdemokraternas valanalysgrupp är att den stöddighet som vi gärna tillskriver Göran Persson lever vidare inom partiet. Två meningar visar det. Den första lyder:
Målet är full sysselsättning, men politiken för att nå dit var inte
tillräckligt kraftfull och åtgärder för att driva ner den öppna arbetslösheten
sattes in för sent.
Åtgärderna "sattes in för sent". Denna formulering visar att socialdemokratiska partiledningen fortfarande tror att arbetslöshetsfrågan bara handlar om att skyffla hundratusentals människor från en åtgärd till en annan. De tror att väljarna straffade partiet för att inte vara tillräckligt duktiga på att dölja arbetslösheten. Men så var det ju inte.
Svenska folket såg igenom retoriken och förstod att det krävs andra bullar än AMS-åtgärder för att komma till rätta med utanförskapet. Det var därför en majoritet var villiga att pröva den borgerliga politiken: göra det lönsammare att arbeta och ge bättre villkor för företagen. Men den poletten har inte trillat ner hos socialdemokraterna.
En annan stöddig formulering är den här:
Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition
Meningen visar att socialdemokraterna medvetet räknat med att vilseleda väljarna att tro att socialdemokraterna inte hade makten. Det är ett trolleriknep som förut fungerat eftersom de borgerliga inte avslöjat tricket. Men i 2006 års valrörelse tvingade den borgerliga oppositionen socialdemokraterna att stå för regeringens politik. Man tillät dem inte att gå i opposition, utan påpekade ständigt att s har regeringsmakten och borde gjort något åt det man i valrörelsen sa var brister.
Att s-regeringen tidigare lyckats "gå i opposition" under valrörelsen är ett totalt underbetyg åt de borgerliga partierna i dessa tidigare valrörelser. 2006 hade de däremot gjort läxan.
Nästa valrörelse blir däremot tuff. För socialdemokraterna har aldrig låtit borgerliga regeringar gå i opposition i valrörelser. De har minsann fått stå till ansvar för allt - precis allt - inklusive internationella lågkonjunkturer. Valrörelsen 2010 kommer att bli stenhård.
Torsdag 2007-03-29 / 20.34länk BLAIR FÖRHANDLAR INTE MED GISSLANTAGARNA I IRAN. Regimen i Iran kräver att Storbritannien "erkänner" att man varit inne på iranskt vatten för att släppa de 15 marinsoldater man tagit som gisslan. Men Iran har själva medgivit att man tillfångatog de brittiska soldaterna på irakiskt vatten. Den iranska regimen är så inkompetent att de själva pekat ut den plats där britterna befann sig - vilket otvivelaktigt är Iraks vatten.
AP rapporterar ikväll att premiärminister Tony Blair inte kommer att förhandla med skurkregimen som ägnar sig åt gisslantagande:
Blair: Britain Won't Negotiate With Iran.
Det är rätt beslut. Storbritannien får inte vika ner sig för Iran. Den som börjar ge efter för skurkstater är ute på ett sluttande plan där världsläget hela tiden kommer att försämras. Det är viktigt att säga ifrån direkt.
Torsdag 2007-03-29 / 20.34länk TANDLÖS AMERIKANSK KONGRESS. Medierna gör stor sak av att senaten och representanthuset "vill ha" slutdatum för truppnärvaron i Irak, som exempelvis Ekot
rapporterar. Men det är ett meningslöst beslut - och vänstermajoriteten i kongressen vet det. Man vågar inte använda de skarpa vapen man har mot presidenten: försvarsbudgeten.
Vänstermajoriteten ägnar sig alltså åt plakatpolitik. Det är uppenbarligen det enda man förmår.
Federley och centerpartiet utgör en liberal ljusglimt
i en tid när en ideologiskt suddig socialliberalism -
läs pragmatism - främst representerad av
partisekreteraren Erik Ullenhag vinner terräng i
folkpartiet och Fredrik Reinfeldts försiktiga
folkhemskonservatism har tagit över i moderaterna.
Jag menar att regeringen Reinfeldt i sakfrågor genomfört mer förändringar i liberal riktning än tidigare borgerliga regeringar gjort. Slopandet av en rad myndigheter och inkomstskattesänkningen på 40 miljarder kronor i januari kompletteras nu med slopande av förmögenhetsskatten. Det går åt rätt håll!
Men i samhällsdebatten, på den retoriska och idéburna planhalvan, dominerar vänsterperspektiven totalt. Så till den milda grad att många håller med Göran Persson när han påstår att socialdemokraterna egentligen vann valet 2006 - när det gäller idéernas kamp.
Det är därför Fredrick Federley är intressant. Han är en av få på den borgerliga sidan som inte klätt sig i säck och aska och låter som en socialdemokrat.
Jag begriper inte hur vi hamnat här. Varför klarar vi i Sverige inte av att göra skillnad på riksdagspartier, vars uppgift är att söka makten och därför pragmatiskt hålla sig till det som går hem på kort sikt, och den idéburna debatten bortom de omedelbara politiska besluten? Varför finns det så många vattenhål för vänstern - Arena, Ordfront, ABF och rader av profilerade kulturpersonligheter - medan det är ett idédebattens öken på den borgerliga sidan? Undantagen är så få att de blir uppmärksammade just som undantag, Federley, eller blir obligatoriskt "angivna" som avvikaren som bekräftar regeln: Timbro.
Det är skadligt. Effekten blir det vi sett under tidigare borgerliga regeringsinnehav: idédebatten dog. Det är en förklaring till varför så få borgerliga regeringar blivit omvalda. Ja, sedan allmänna rösträttens införande 1921 är det bara Thorbjörn Fälldin som fått folkets förtroende i två mandatperioder i rad.
Borgerligheten måste inse att idédebatt - frejdig och spretig och långtgående - är en förutsättning för att kunna nå och sedan behålla regeringsmakten. Att de fyra partierna är pragmatiska betyder inte att alla andra ska vara det. Tvärtom. Man måste våga satsa på radikal, omvälvande och utmanande debatter. Annars skapas inte den livskraft som krävs för att uthålligt kunna utmana socialdemokratin.
Torsdag 2007-03-29 / 14.44länk ENGLAND BEGÄR FN-FÖRDÖMANDE AV IRAN. De internationella motsättningarna trappas upp efter det att Iran tillfångatagit 15 brittiska soldater. Storbritannien begär nu att FN tar ställning, rapporterar Washington Post i Britain Seeks U.N. Condemnation of Iran.
Iran testar omvärlden på samma sätt som Hitler-Tyskland under 1930-talet testade hur fega och undfallande andra länders regeringar var genom att hota, slå sig för bröstet och sedan, ett efter ett, invadera större och större områden. För varje aggressiv handling som gick hem, växte regimens makt och prestige både inrikes och utrikes.
Västmedierna är med på Irans sida och hjälper till att underbygga Irans anseende genom att rapportera den iranska fascistregimens ståndpunkterna som legitima i lika hög grad som Storbritanniens. Exakt så som man gjorde på 1930-talet. Mönstret går igen - och eftergiftspolitiken står lika högt i kurs idag som på Chamberlains tid.
"Det är inte min bild av vad som hänt. Jag beklagar klippningen som nästan bara lyfte fram det negativa."
Är det någon som vet hur massmedier arbetar så borde det vara Persson. Om han pratar i 100 timmar inför kameran, är det ju fullständigt självklart att de godbitar som kommer med när en bråkdel av materialet sänds handlar om konflikter och motsättningar. Att Persson inte skulle tänkt den tanken är obegripligt.
Torsdag 2007-03-29 / 8.55länk KOMMER MONA ATT ÅTERINFÖRA FÖRMÖGENHETSSKATT? Flera svenska tidningars ledarsidor tar upp finansminister Anders Borgs meddelande att förmögenhetsskatten slopas redan i år. Västerbottens Kuriren avslutar ledarartikeln
Slopad förmögenhetsskatt gynnar de flesta så här:
De skadliga effekterna av skatten blir allt mer kännbara. Sverige är ett av få länder som har kvar en förmögenhetskatt - samtidigt som ekonomin blir allt mer globaliserad. I längden är detta en ohållbar situation. Och sannolikt en avgörande anledning till att Mona Sahlin och socialdemokratin - trots kritik nu - nog inte kommer att ha några planer på att försöka återinföra denna skatt.
Det är ju en bra fråga att ställa till Mona Sahlin: kommer du att återinföra förmögenhetsskatten om ni får regeringsmakten tillbaka?
Torsdag 2007-03-29 / 8.25länk GARTON ASH: EU MÅSTE STÅ UPP MOT IRANS HOT. Europa har mycket större makt över Mellanöstern än man vill påskina - genom ekonomi och handel. Problemet är att man inte använder den. Den vänsterinriktade historieprofessorn Timothy Garton Ash har nu fått nog av Irans hotfulla agerande och skriver idag i Guardian: Faced with Iranian blackmail, Europe must show real solidarity.
Förra veckan, medan Europeiska unionen firade 50 år av fred, frihet och solidaritet, kidnappades 15 européer från irakiskt territorialvatten av Irans revolutionsgarde ... Så om Europa är vad man påstår, vad gör man åt det? Var är solidariteten? Var är handlingskraften? ... Bara någon vars politiska och moraliska kompass är totalt disorienterad av hat mot Amerikas och Storbritanniens politik kan med att tala om denna händelse som något annat än skamlös .,,
Europa [kan] spänna sina ekonomiska muskler. EU är Irans överlägset största handelspartner. Mer än 40 procent av dess import kommer från, och mer än en fjärdedel av dess export går till, EU. Denna handel har anmärkningsvärt nog vuxit starkt de senaste åren trots växande kriser. En stor andel understöds av exportkreditgarantier från europeiska regeringar, främst Tyskland, Frankrike och Italien. Enligt senaste tillgängliga uppgifter från Tysklands finansdepartement är Iran den tredje största förmånstagaren av exportkreditgarantier, bara Ryssland och Kina får mer ... Det totala åttagandet under 2005 var €5.8 miljarder [54 miljarder kr] ...
I parlamentet frågade igår den förre utrikesmininstern Malcolm Rifkind om inte Storbritanniens europeiska vänner - särskilt Tyskland, Frankrike och Italien - kan övertygas om att till Iran, kanske genom tyst diplomati i första vändan, framföra möjligheten av att frysa dessa exportkreditgarantier till dess de kidnappade européerna är fria.
Så, här är utmaningen för det tyska ordförandeskapet i EU: vill man stå upp för sina värderingar? Eller är alla söndagstalen om europeisk solidaritet i fredens och frihetens anda inte värt det papper de är skrivna på?
En ypperlig fråga. Här kan vi få besked om EU är på riktigt eller om det bara är en lekstuga i ofarliga ärenden för den politiska klassen.
Torsdag 2007-03-29 / 7.54länk COHEN OCH HITCHENS: VÄNSTERN STÖDER FASCISM. Ett mycket intressant
samtal (mp3) hölls med de tidigare vänsterintellektuella författarna Nick Cohen and Christopher Hitchens vid Oxford Literary Festival i helgen.
Bandet är 28 minuter långt. Lyssna!
De båda avslöjar hur förskräckta och förtvivlade de är över att vänstern numera stöder fascism i form av islamistisk fundamentalism. Londons borgmästare Ken Livingston brukar kallas vänster, men han ställer upp på allt som innebär kritik av individuell frihet, jämlikhet och demokrati.
Christopher Hitchens skulle tala om Thomas Jefferson, men kompletterar Nick Cohen genom att berätta att omkring 1,5 miljoner européer blev tagna som slavar på 1700-talet av det Ottomanska riket. Man var så långt norrut som till Irland och Island för att kidnappa folk som gjordes till slavar. Jefferson, som på 1780-talet var ambassadör i Paris, protesterade hos den Ottomanska ambassadören mot detta agerande, varpå denne svarade att alla otrogna kan göras till slavar enligt koranen. Jefferson replikerade att USA kommer att bygga en flotta för att stoppa den vita slavhandeln.
- Det var början på det amerikanska supermakten, säger Hitchens med ironi. Det supermakt som vänstern så till den milda grad hatar att de sväljer fundamentala brott mot mänskligheten bara för att få vara antiamerikanska.
Om detta får vi aldrig höra i medierna. Där talas bara om västvärldens slavhandel med afrikaner. Aldrig om hur européer i nästan samma utsträckning rövads bort på samma sätt. Totalt förslavade härskare i Mellanöstern många fler afrikaner än de som hamnade i Nordamerika.
Onsdag 2007-03-28 / 12.22länk SCHYMAN HAR FEL OM FÖRETAGSSTYRELSER. Gudrun Schyman påstår, såväl i en debattartikel i Dagens Industri igår som på de bolagsstämmor hon nu besöker, att fler kvinnor i bolagsstyrelser ger mer lönsamma företag. Påståendet stämmer inte.
Susanna Popova avslöjade i tv-programmet
Åsiktsmaskinen i Axess Television
att underlaget som Schyman använder, en DN-Debattartikel, inte håller. Studien som DN publicerade finner "inget orsakssamband" mellan andelen kvinnor i styrelser och företagens vinster. DN publicerade en felaktig slutsats, eller vred själva till manuset, så att läsaren får det intrycket. Artikelförfattarna var heller inte forskare som DN skriver, utan studenter. Slutsatserna görs i en uppsats, inte i en forskarrapport.
Ändå återupprepar nu Schyman detta i varje intervju och medverkan i radio och TV. Feminismens bluffande med forskning och vetenskap fortsätter oförblommerat - och medierna sväljer okritiskt.
Parlamentets kansli menar att en journalist förmedlar information till medier eller är medlem i fackförening för journalister. Bloggaren kommer att överklaga beslutet och menar att beslutet kränker yttrandefriheten.
En intressant fråga. Jag ser bloggar som "medborgar-journalistik" eller "gräsrots-journalistik", alltså just något annat än vanliga journalisters arbete. För mig ligger poängen i att just få sparka arslet av etablissemanget och göra det med ett underifrånperspektiv. Om bloggar skulle arbeta med samma metodik som journalister - om än oavlönat - skulle skillnaden i perspektiv och utblick minska, och det vore förödande - för bloggarna.
Däremot kan man ju ifrågasätta att en fackförening avgör vilka som tillhör ett visst yrke. Reglerna är härvidlag desamma i Litauen som i Sverige (Journalistförbundet har monopol på att utfärda presskort). Det luktar ju skråväsende lång väg.
Det vilar ett löjets skimmer över demokraternas plakatpolitik i representanthuset och senaten: man antar uttalanden om att man önskar se ett trupptillbakadragande. Och detta från en kongress som har MAKTEN över försvarsbudgeten och därmed kan diktera villkoren för presidenten.
Men den demokratiska majoriteten vågar inte. Man fegar. Som alltid. Det hette att demokraterna vann höstens val på Irak, om det är sant kommer väljarna att straffa dem i presidentvalet - eftersom de inte uppfyllt sitt vallöfte. Man har makten, men använder den inte.
Onsdag 2007-03-28 / 8.20länk FRANSKT VAL OM FÖRÄNDRING, INTE MOTSTÅND MOT DEN. I Washington Post har kolumnisten David Ignatius positiva besked från Frankrike vars presidentval närmar sig, France's Agents of Change:
Till och med det franska folket, som ser sig själv som speciella med en frenesi som både är älskvärd och djupt störande, verkar inse att förändring ligger i tiden.
De tre ledande kandidaterna som tävlar om att efterträda Chirac representerar på olika sätt en skarpt avsteg från politik-som-vanligt. Ingen kandidaterna verkar riktigt veta vart man är på väg, men för en gång skull är detta ett franskt val om förändring snarare än motstånd mot förändring ...
- Franska folket vet att man inte kan fortsätta så här, med högre arbetslöshet och mindre tillväxt än resten av världen, säger statsvetaren Olivier Duhamel.
Ja, det vore en välgärning för hela Europa om fransmännen kunde fånga sitt förstånd och inser realiteterna: vi behöver frihandel, öppenhet och konkurrens. Center-högerkandidaten Nicolas Sarkozy är väl den som tydligast erkänt att den anglosaxiska ekonomin är något som Frankrike måste närma sig. Det hade varit omöjligt att vinna med sådan hädelse mot Det Franska för bara några år sedan, men nu leder han i opinionsmätningarna.
Tisdag 2007-03-27 / 22.20länk TIDNINGEN ROLLING STONE: VÄNSTERNS INTERNA FIENDE. Rolling Stone analyserar ett problem som jag sällan sett så grundligt behandlat förut: PR-konsulternas arvoden i amerikansk politik. Vi vet ju att presidentvalkampanjer kostar stora pengar, även om exempelvis George W Bush lade ut betydligt mindre resurser per väljare än vad LO lade ut för socialdemokratin.
I artikeln The Enemy Within - Democrats' most dangerous opponent kartläggs det märkliga fenomenet att demokratiska partiet anlitar dyra konsulter som får betalt genom provisionsavtal - men inte efter hur många väljare de lockar, utan som andel av kampanjens utgifter för TV-annonser. Av någon outgrundlig anledning gör det att demokratiska kandidater satsar mer på TV-reklam än republikanska.
Ett annat fenomen är att demokraterna anlitar konsulter vars enda merit är att få sina klienter att förlora val. Exempelvis Bob Shrum "ansvarig för inte mindre än sex förlorade presidentkampanjer". Som chefskonsult hjälpte han både Al Gore och John Kerry att förlora sina val. Inför 2008 ska han hjälpa vänstersenatorn Chris Dodd att "bränna sin kampanjkassa", som tidningen skriver.
Republikanerna anställer sina valstrateger, exempelvis den bäste i modern tid, Karl Rove. Och de använder kampanjmedlen smart - för att nå marginalväljare och sympatisörer på sofflocket.
Och Rolling Stone konstaterar att nu aktuella demokratiska presidentkandidater återigen har anlitat PR-konsulterna som gjort karriär på att förlora val. "Om du regelmässigt förlorar i den kommersiella världen slutar företag att anlita dig ... Men på den politiska arenan har det ingen betydelse. Har folk [i ditt parti] en gång börjat anlita dig, fortsätter de att göra det, om och om igen", säger Bill Hillsman en av få demokratiska konsulter som brukar få sina kandidater valda.
Det säger rätt mycket om politikers förmåga att bedöma ekonomi och affärer, eller hur? Särskilt politiker till vänster. De begriper inte att man kan använda pengar smart och man kan kasta bort dom. Inte ens i USA.
Och det är dessa politiker som har makten att fatta ekonomiska affärsbeslut över våra skattepengar och offentliga sektorn. Och så undrar vi varför skattepengarna aldrig räcker till!
Tisdag 2007-03-27 / 21.55länk STARK KRITIK MOT FNs MR-RÅD I FN. FN:s nya Råd för mänskliga rättigheter har under sin fjärde session låtit kritiker komma till tals. En av dem är Hillel Neuer, chef för tankesmedjan UN Watch. Se hans svidande vittnesmål mot rådets arbete:
Neuer inleder:
För sex årtionden sedan, efter nazisternas terrorvälde, samlades Eleanor Roosevelt, Réné Cassin och andra framträdande personer här i Geneve för att stärka principerna om mänsklig värdighet. De skapade Kommissionen för mänskliga rättigheter. Idag frågar vi oss: vad har blivit av deras nobla dröm?
Under denna session har vi fått svaret. Inför överväldigande rapporter från många håll i världen om tortyr, förföljelse och våld mot kvinnor, vad har rådet slagit fast och vad har man beslutat?
Ingenting. Rådets svar har varit tystnad och likgiltighet.
Det är på tiden att FN:s närmast kriminella försummelse av sin uppgift kommer upp till ytan. Men tyvärr avstår våra massmedier från att rapportera kritiken. Se mer: Human Rights Nightmare
Tisdag 2007-03-27 / 10.38länk SARKOZY HÅRDSATSAR I PRESIDENTVALETS SLUTSKEDE. Franska presidentvalet, vars första omgång hålls 22 april (och andra omgången 6 maj om ingen får 50 procent), går nu in i slutspurten. Därför har Nicolas Sarkozy avgått som inrikesminister för att kunna ge allt i valrörelsen, rapporterar Independent i Sarkozy resigns as minister to focus on presidential bid.
Sarkozy leder opinionsmätningarna inför första omgången, men bara knappt. Han får 26-30 procent, socialisten Segolene Royal 25 procent och mittenkandidaten Francois Bayrou 19-22 procent. I en andra omgång vinner Sarkozy över Royal enligt mätningarna, rapporterar AFP.
Tisdag 2007-03-27 / 10.08länk FENOMENET FEDERLEY. I Svenska Dagbladet intervjuas idag unge riksdagsledamoten och avgående CUF-ordföranden Fredrick Federley,
CUF-ledaren vill se valallians 2010. Han är ett riktigt "yrväder" som drar fram över svensk politik. Och det är exakt vad som behövs. Här det bästa stycket i intervjun:
Fredrick Federley, som beskriver riksdagens folkvalda som ”lite överspända”, återfinns ofta på krogen Sturehof. Där samlas ”Sveriges kanske hetaste partiavdelning”, Stureplanscentern. Ambitionen är att vara ”ett ideologiskt flaggskepp”, och i motioner till höstens stämma framförs kontroversiella krav, som platt skatt och marknadshyror.
–Centerpartiets lite mer frihetliga sätt att tänka går hem på Stureplan, precis som det går hem hos folket på landsbygden.
Min invänding skulle kunna vara att Federley inte riktigt lyckats förmedla landsbygdens frihetsideal - viljan att inte följa med i Stureplans hårt uppdrivna och stressade tempo, utan bli lämnad ifred och få lösa uppgifterna i den takt och på det sätt man finner lämpligt.
Jag vet inte riktigt hur man ska göra, men för centerpartiet är det viktigt att inte tappa landsbygdsprofilen. Jag träffade i helgen folk från Fälldinska miljöer, bla från Ramvik norr om Härnösand. Byalagsaktiva, församlingsaktiva och företagare. Men de tycker centerpartiet blivit ett storstadsparti. De liberala värderingarna måste kunna ges också lantliga uttryck. Liberal kan inte förbli något som bara stadsbor känner igen sig i.
Vi kan inte öppet tala om en militär räddningsaktion för de 15 brittiska soldaterna som nu uppges hållas fångna i Teheran. Det är upp till britterna, och om de vill ha vår hjälp borde vi omedelbart ge den. Under tiden måste vi omformulera vår policy gentemot Iran.
Irans gradvisa erövring av Mellanöstern fortskrider obehindrat. Dess uppbackare i Kina och Ryssland har inga avsikter att begränsa Irans ambitioner. Ayatollah Khamenei och hans hantlangare Ahmadinejad gör anspråk på att dominera regionen. Tillfångatagandet av de brittiska soldaterna ingår i ett större marint krigsspel som understryker den målsättningen. Varje grannland - inklusive våra allierade som Kuwait och Israel - är under hot.
Vi måste utmana Iran kraftfullare än vad de utmanar oss. För att göra det behöver vi inte gå i krig med Iran. Men vi borde införa kännbara straff mot Iran för varje aggression. Varje gång en amerikan skadas eller dödas av [vapen levererade från Iran] i Irak måste Iran betala slaktarens pris. Varje krigshandling, varje subversiv handling för att undergräva en vänligt sinnad regering i Mellanöstern, varje attack mot någon av våra allierade av Irans krigare via ombud måste mötas med snabba reaktioner som står Iran dyrt, och som understöder regimens motståndare i Iran.
Det här tycker jag borde vara självklart. Hur kan västvärlden stillatigande låta Iran undergräva Libanons demokratiska regering? Hur kan västvärlden låta bli att reagera på Irans destabiliserande handlingar över hela Mellanöstern? Genom att inte svara, bevisar man för fundamentalisterna att vi inte är beredda att försvara frihetens och demokratins principer. Vi ger dem rätt i deras analys att vi är dekadenta och möjliga att övervinna. Det är ett synnerligen farligt intryck att förmedla.
Tisdag 2007-03-27 / 8.08länk IRAN ANVÄNDER GANGSTERMETODER. Att brittiska och amerikanska regeringarna håller låg profil mot Iran när det gäller de 15 marinsoldater som Iran tillfångatagit har med diplomati att göra. Man vill inte förvärra situationen.
Men resultatet av det blir att Iran framstår som den starka parten i världen, medan Storbritannien och USA framstår som svaga och handlingsförlamade. Alltså exakt det intryck den fundamentalistiska regimen i Iran vill ge av väst.
Det är väldokumenterat att fundamentalisterna i Afghanistan, men al-Qaida i spetsen, ansåg Sovjetunionen vara den tuffare motparten. När man kört ut dom ur Afghanistan och Sovjetunionen kort därefter kollapsade, skulle det vara enkelt att få västvärlden på fall. Dekadensen och oviljan att försvara sig skulle göra väst till ett lätt byte. Och man skulle nog haft större framgångar om det inte varit för Bush och Blair.
Nu är de båda på väg att avsluta sina långa maktinnehav (och de har haft stor legitimitet genom att båda blivit omvalda av klara majoriteter). Det ger fundamentalisterna nytt hopp om att de ska efterträdas av eftergiftspolitiker som Neville Chamberlain - av politiker som utan strid ger upp frihet, demokrati och allt vad de totalitära krafterna begär under hot.
I detta perspektiv är det farligt att visa undfallenhet mot Iran när man nu använder gangstermetoder mot brittiska soldater. Det har bara en effekt: det stärker fundamentalisternas anseende i Mellanöstern och gör dem än djärvare. När soldaterna väl är i säkerhet, eller avrättade, måste Iran straffas. Annars har vi bara fler sådana aktioner att vänta. Fundamentalister förstår bara ett språk: maktspråk.
Måndag 2007-03-26 / 21.10länk REGERINGENS INFO: LÖPSEDLAR OCH INTERNET. Det mest häpnadsväckande i den sista delen av SVT:s dokumentär Ordförande Persson som nyss sändes är att statsministern erkänner att han fick sin information om att svenskar drabbats i tsunamin genom att tala med finansministern som letade uppgifter på internet och genom kabinettsekreteraren som läst löpsedlar på väg till jobbet.
Det är sanslöst.
För mig är det ett bevis på hur avskärmad Göran Persson var. Han, och därmed regeringen, litade inte på någon utanför partiets innersta krets. En krets så isolerad att ingen förstod vad som hänt, förrän det var för sent att rädda regerings anseende som handlingskraftig i kris.
Varför isolerar sig den socialdemokratiska ledningen så? Varför litar man inte på de förvaltningar man i årtionden styrt och vars chefer man själv tillsatt - oftast ur de egna leden? Här - i katastrofens kritiska ögonblick - beter man sig ju inte alls som det statsbärande parti man anser sig vara, utan som om man tillfälligt och nyligen hamnat i regeringsställning.
Vilka psykologiska processer kan förklara det här beteendet av total misstro gentemot alla utanför den innersta kretsen?
Vid närmare gransking kan skillnaderna mellan dessa tre demokratiska presidentkandidater och president Bush knappast anses vara särskilt stora. Man har visserligen tagit avstånd från administrationens Irak-politik ... men det har varit en debatt om det förgångna mer än om framtiden. Clinton, Edwards och Obama har bittert kritiserat varandras Irak-positioner, men skillnaderna är i sak små ...
Och när det gäller deras hållning till Irans nukleära program, en fråga som nästan säkert kommer att plåga den som sitter i Vita huset 2009, blir det ännu tydligare att skillnaderna i utrikespolitiken mellan demokrater och republikaner har starkt överdrivits.
Tidigare i år har vicepresident Cheney upprepat administrationens ståndpunkt om att 'inga alternativ är uteslutna' när det kommer till Irans brott mot FN:s resolutioner om att överge kärnvapenambitionerna. Svaret kom snabbt från demokraterna, med Clinton i spetsen. Hon påminde presidenten om att han inte har tillåtelse att gå i krig med Iran på basen av senatens godkännande om att använda militärmakt mot Irak 2002. Men det senator Clinton inte sa var minst lika intressant. Och vad hon inte sa var att hon motsätter sig vapenmakt mot Iran. Snarare motsatsen. Clinton använde i stort sätt samma formulering som vicepresident Cheney. När det kommer till Iran, sa hon, 'kan inga alternativ vara uteslutna'.
[D]en 2 mars sa senator Obama i stort sett samma sak: iranska regimen är 'ett hot mot oss alla' och 'vi kan inte utesluta något alternativ, inklusive vapenmakt'. John Edwards har varit ännu mer kategorisk. I ett tal i Israel i januari sa han 'Under inga omständigheter kan Iran tillåtas inneha kärnvapen', och han tillade 'Vi kan inte utesluta några alternativ'.
Ändå är det bara Dick Cheney som får kritik för vapenskrammel, medan dessa kritiker i politiska, mediala och akademiska etablissemang ger sitt stöd till de demokratiska kandidaterna. Rieff skriver:
Iran verkar för demokratiska partiets ledare symbolisera behovet av fortsatt Amerikansk hegemoni, vilket också demonstreras av viljan att oftare intervenera av humanitära skäl, exempelvis i Darfur ...
Artikelförfattaren menar att detta knappast var vad väljarna väntade sig när de röstade fram demokratiska partiet i höstens kongressval. Här finns, menar han, en spricka mellan partiledningen och väljarna i demokratiska partiet. Ledningen tror att en kraftfull utrikespolitik är vad vår tids hot från terrorism kräver, medan antikrigsväljarna anser att en sådan politik bara leder till fler bakslag. "Frågan är om partiet på allvar kan räkna med att vinna Vita huset när det är så svårt splittrat inom sig självt på ett så centralt tema."
En mycket bra fråga. Demokratiska partiet har länge ägnat sig åt att enbart rikta kritik mot Bush. Man har ingen egen politik. Ingen alls.
Måndag 2007-03-26 / 12.00länk HILLARY SLÅR BARACK I HOLLYWOOD-DOLLAR. När flera framträdande makthavare i filmindustrins Hollywood för några veckor sedan ordnade insamlingskampanj för demokratiske presidentkandidaten Barack Obama trodde många att Hollywood var på väg att överge Hillary Clinton, vars man var mycket populär i underhållningsbranschen.
Men när det i lördags ordnades ett kampanjevent med Clinton samlade hon in dubbelt så mycket på en kväll som Barack Obama, rapporterar Fox News i Hillary Clinton's $2.6 Million Hollywood Hit.
Så Hillary behåller statusen som favorit på vänstersidan i kampen om presidentposten.
Måndag 2007-03-26 / 9.20länk HAR SOCIALDEMOKRATERNA VUNNIT IDEDEBATTEN? INTE ALLS. Många hävdar nu att den borgerliga valsegern i höstas egentligen var en seger för socialdemokraternas politik. Det började med Göran Persson själv, i hans avgångstal vis s-kongressen: vi vann!. I går skrev Oxfordprofessorn Vernon Bogdanor på DN-Debatt: Socialdemokratins spöke dirigerar borgerlig politik. Och i nya numret av Nyliberalen skriver Per Bylund "Valet var alltigenom en seger för välfärdsstaten och socialdemokratin".
De har alla fel.
Problemet är att de tre blandar samman politisk retorik med politiska värderingar. Det är ett generalfel som många inom journalistik och statsvetenskap ofta begår.
Retorik är den "övertalningsstrategi" politiker använder. Och man kan ju ha samma ambitioner, samma värderingar och samma mål - även om man kommit fram till att den retorik man förut använde var ineffektiv och att det gäller att formulera en som faktiskt övertygar.
Det är ju detta som de borgerliga gjort. Jag skulle gärna se en jämförelse mellan Bildt-regeringens första halvår 1991-92 jämfört med Reinfeldt-regeringens första halvår. Jag är helt övertygad om att den nuvarande regeringen gjort betydligt mer i liberal riktning - trots sin nedtonade retorik - än vad förra borgerliga regering gjorde.
Och Vernon Bogdanor talar mot sig själv när han i DN skriver:
Hur ska då socialdemokratiska regeringar kunna förena sina löften att hålla nere de direkta inkomstskattenivåerna med åtagandet att förbättra samhällsservicen? Svaret ligger i att fjärma sig från idén om en enhetlig statlig modell för leverans av offentliga tjänster och i stället tillåta en större mångfald av leverantörer. Konkurrens inom den offentliga sektorn kommer - liksom konkurrens i den privata sektorn - att hålla kostnaderna nere och resultera i högre kvalitet.
Är detta en socialdemokratisk problemformulering? Va?
Skulle inte tro det.
Det här är en liberal syn på verkligheten, som socialdemokraterna har att förhålla sig till. För på denna punkt håller jag med Bogdanor: medborgarna vill ha mer individuella lösningar i välfärden. Men samtidigt gillar man trygghetssignaler från politiker. Det alliansen har givit väljarkåren är just detta: en socialdemokratisk retorik, men mer av liberala lösningar.
Politik är inte bara retorik. Det är beslut i sakfrågor också...
Måndag 2007-03-26 / 8.58länk VANFÖRESTÄLLNING OM REPUBLIKANSKA PARTIET. I Svenska Dagbladet skriver Kristian Karlsson ledarkrönikan Rädda konservatismen från de konservativa. Han torgför där Andrew Sullivans kritik mot evangelikala rörelser som påstås dominera republikanska partiet.
Jag gillar Sullivan, han var förebilden när jag startade denna blogg. Men sommaren 2004 hände något, och Sullivan började sympatisera med John Kerry i presidentvalet. Sedan dess tycker jag också hans analyser inte alls är lika vassa. Ja, de står många gånger i strid med den verklighet man kan dokumentera.
Ta bara detta med att kristna fundamentalister skulle styra republikanska partiet. Samtidigt kan vi alla se hur en New York-borgmästare som inte vill förbjuda abort och som är gift för tredje gången seglat upp som den klart ledande presidentkandidaten. Giuliani är alltså liberal i sociala frågor, men han fick ändå näst flest röster av de 1700 delegaterna som tog ställning till presidentkandidaterna vid den största årliga konservativa konferensen som Kristian Karlsson nämner, CPAC.
Det antyder väl inte direkt om "fundamentalism", eller hur. Och även den vänstervridna journalistkåren (som inte vill se Giuliani bli republikansk presidentkandidat eftersom han blir svårslagen för demokraterna) har ju tvingats konstatera att de kristet engagerade verkar ställa upp på Giuliani, därför att hans ledaregenskaper är viktigare än hans liberala hållning. Senast igår drog magasinet TIME den slutsatsen,
Därför ler Rudy Giuliani.
Andrew Sullivan har helt enkelt fel. Republikanska partiet domineras inte av religös fanatism. Däremot är det ett av få partier i västvärlden som står upp för och försvarar våra värderingar om frihet, kapitalism och demokrati. Att partiet därför är en stor nagel i ögat på vänstern i hela världen är kanske inte så konstigt. Men det betyder ju inte att vi andra behöver falla in i vänsterns fördomar om republikanerna.
