Söndag 2007-03-25 / 17.20länk EU-MINISTERN TOG EMOT KARLSTADSDEKLARATIONEN. Cecilia Malmström tog på plats emot det
svenska medborgarrådets slutdokument av rådets äldste deltagare Gunnar Malmgren från Malmö, som passade på att tacka SCB för att man i hela befolkningen "hittat just mig" för den här uppgiften.
Malmström reflekterade: "Det här är den enda tillställning jag varit på där man applåderar Statistiska Centralbyrån."
Europaministern fick många frågor, exempelvis vad hon gör för att fullfölja det medborgarupprop hon själv var med att starta om att få ett slut på EU-parlamentets månadsvisa flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg. Malmström svarade: "Om det bara berodde på mig… Den miljon underskrifter som uppropet samlade in har överlämnats till kommissionen. Det finns en kampanjgrupp som fortsätter arbetet, men det handlar om en fördragsändring. Jag fortsätter att försöka värva allierade. Men det är inte lätt, kan jag säga."
Men Malmström har samma ovanifrånperspektiv som landshövdingen Eva Eriksson igår. Hon gillar medborgarinitiativ "som kommer med synpunkter". Hon vill se mer av "kommunikation med medborgarna".
Detta är meningslöst så länge medborgarna inte får ta ställning till och i val besluta vilken riktning EU ska utvecklas. Malmström tycks inte begripa att unionen måste lämna snacket om "kommunikation" och till medborgarna överlämna MAKT att avgöra. Och då inte bara säga ja - eller nej - till eliternas projekt. Utan ta ställning till vilken inriktning unionen ska utvecklas: mer socialism/planekonomi eller mer liberalism/marknad, mer centralstyre eller mer lokalt självbestämmande. Det är bara när vi medborgare har den beslutanderätten i val som EU kommer att bli något som liknar demokrati.
(Nu ska jag sätta mig och sova på tåget till Stockholm...)
Söndag 2007-03-25 / 16.48länk KARLSTADSDEKLARATIONEN: INGA EU-TVINGANDE MINIMINIVÅER. Nu finns ett slutdokument från
Europeiska medborgarrådet i Karlstad där 100 svenska medborgare (slumpvis utvalda av SCB) sammanställt sina visioner om framtidens Europa och tagit ställning till vilken roll EU ska ha. Efter en del turbulens och en svår uppförsbacke genom rådets upplägg (se gårdagen), uppnåddes i alla fall ambitionen att slutdokumentet inte förespråkar några "miniminivåer" i välfärdstjänsterna.
Miniminivåer betyder ju att Bryssel bestämmer allt, medan kommuner och riksdag bara har att verkställa Bryssels politik. Det vore en fruktansvärd maktkoncentration och urholkning av det kommunala och nationella självbestämmandet.
Ordet "harmonisering" som har liknande innebörd nämns bara en gång och då i ett sammanhang som inte undergräver självstyret: "Vi vill leva i ett Europa där alla med glädje ska kunna se fram emot alla skeden i livet, därför krävs en harmonisering av välfärdstjänster mellan länder genom utbyte av kunskap och erfarenheter." Harmonisering genom utbyte betyder ju att man lär av varandra, inte att man med tvång tvingar på kommuner regler från Bryssel.
Likaså när det slås fast att EU ska ta ett "övergripande ansvar" för "ett friskare Europa" ska det ske "genom forskning och samarbete" - inte tvång. När det gäller välfärdstjänsterna blev skrivningen att "EU fastställer mål", men "det är sedan upp till de enskilda medlemsländerna hur de når dessa mål".
Dessutom har en del mycket bra tillägg införts: "EU ska verka för att minska handelshinder och jordbruksstöd".
Sammantaget gör det att det svenska medborgarrådet inte ställer upp på mer maktkoncentration till Bryssel, men att EU när det gäller samarbete, utbyte, forskning och utveckling har en mycket viktig roll att spela. Det stämmer överens med min syn på maktfördelningen mellan lokal-, nationell- och unionsnivå.
När vi sedan hade omröstning med mentometerknappar kunde jag "delvis" ställa mig bakom alla de olika kapitlen. Det är för mycket flum för att jag skulle ge mitt fulla stöd.
Alltså: dag 2 blev inte den katastrof jag i går kväll hade väntat mig. Men min kritik av upplägget, där alla tänkbara frågor kan kastas in i diskussionen om vad EU ska syssla med inför en samling medborgarrepresentanter som i huvudsak saknar politisk erfarenhet. För den som inte intresserat sig för på vilken nivå demokratiska beslut ska fattas, blir det lätt att dra slutsatsen att den "högsta" nivån ska ta besluten. Man har inte reflekterat över vad det betyder för urholkat lokalt och nationellt självstyre. Och att under de stressade grupparbetena föra in denna konstitutionella och filosofiska aspekt är i princip omöjligt.
Trots att det alltid tar på krafterna att försöka vända en diskussion som spårar ur, så var det ändå intressant att offra en helg - utan några som helst EU-arvoden - på att följa det här experimentet.
Söndag 2007-03-25 / 11.38länk EUs GRUNDFEL: BRIST PÅ ANSVARSUTKRÄVANDE.Nu på morgonen fick en handfull deltagare i EU:s
medborgarråd i Karlstad möjlighet att via video framföra korta budskap till Margot Wallström och kommissionen. Min apell lät så här:
Godmorgon! Medborgarrådet har tagit upp viktiga frågor, men inte den viktigaste för unionens förtroende och anseende:
Hur ska medborgarna kunna utkräva direkt ansvar av makthavarna i Bryssel?
På samma sätt som vi i Sverige i höstens riksdagsval kunde välja mellan rött och blått måste vi medborgare ha alternativ att välja mellan för att kunna avgöra den politiska inriktningen för EU och Europas framtid. Tack.
Här i bloggen kan jag utveckla lite: Unionen kan inte fortsätta vara ett sammelsurium av disparata åsikter, alla på en gång och där allt prioriteras samtidigt. Europas medborgare måste få avgöra inriktningen och - här har vi det som konstituerar en sann demokrati - kunna avsätta dem som sitter vid makten i Bryssel.
Och då menar jag den exekutiva, initierande makten i kommissionen, inte europaparlamentarikerna som saknar denna makt.
Kommissionens president bör helt enkelt väljas genom allmänna val och tillsätta sin "regering". Då vet vi vem vi har att ställa till svars för vilka initiativ unionen tar.
Och om regeringscheferna i Europeiska rådet blir den beslutande församlingen (parlamentet borde läggas ner), vet vi också vilka vi ska ställa till svars för de beslut unionen sedan tar.
Söndag 2007-03-25 / 7.11länk VI HAR ALDRIG VARIT FRISKARE, RIKARE OCH FRIARE. Med tanke på alla dystra framtidsprofetior vi ständigt matas med är det nyttigt att ibland påminnas om att mänskligheten aldrig haft det bättre än nu. I Reason sammanfattar Indur Goklany fakta om verkligheten i
Mankind has never been healthier, wealthier or freer.
Under 1900-talet såg USA sin befolkning fyrdubblas, inkomsterna sjudubblas, koldioxidutsläppen niodubblas, materielförbrukningen 27-dubblas och användningen av kemikalier fördubblas mer än 100 gånger.
Ändå har medellivslängden utökats från 47 år till 77 år. Stora folksjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar minskat snabbt de senaste 20 åren ... Barndödligheten har minskat från 100 döda per 1000 födda år 1913 till bara 7 per 1000 födslar idag.
Den här utvecklingen gäller också för huvuddelen av övriga världen, om än långsammare takt.
Så, visst: människan skapar problem - men vi är ännu bättre på att lösa dem! Det visar historien.
Bakom misstron finns en gigantisk klyfta mellan de politiker och byråkrater som skapade EEC som sedan blev EU, och vanligt folk i Europa. I hjärtat har den 'europeiska idén' alltid drivits av prästerskapets entisiasm om vi talar om tro på europeisk gemenskap: i likhet med episoder i kristendomens historia har det mycket mer handlat om prästerskapets omhuldade idé än om församlingens.
Dagens prästerskap utgörs av den politiska och administrativa klassen, en eurokrati ... Gång på gång har de försökt få Europa att springa innan man kan gå; man har drivit på politisk integration i mycket högre hastighet än de flesta av väljarna ställt upp på; man har skrivit fördrag efter fördrag som medborgarna hälsat med avståndstagande.
Det är en träffande beskrivning. Och särskilt när artikeln konstaterar att en jämförelse mellan EU och USA:s konstitution blir en pinsam historia för EU:
[D]en amerikanska republiken har vuxit fram organiskt. 'Vi, folket' (We the people) talar som en nation. EU har alldeles för ofta varit motsatsen, prästerskapet har beslutat vad som är bra för 'er, folket'
(you the people).
Detta är hela kärnan i varför så stor andel av Europas - och inte minst Sveriges - folk har en avvisande och skeptisk hållning till unionen.
Lördag 2007-03-24 / 19.11länk MEDBORGARRÅDET OM HÖGT OCH LÅGT. Vi medborgare i EU:s medborgarråd i Karlstad har suttit i "förhandlingar" från 9.30 till 18.30, men de egna diskussionerna har pågått mindre än 3 timmar. Det blir inte mycket tid till diskussioner.
Och upplägget gör att förslagen får en fruktansvärt överstatlig profil. En av experterna sa "Jag blir full i skratt över att ni vill ha så mycket gemensamt, när opinionen i medlemsländerna är den motsatta".
Förklaringen är att folk tar upp sina käpphästar utan en tanke på vilken nivå besluten ska fattas. Uppgiften är att föreslå "visioner" - rent allmänt. Därför dyker många kommunala och nationella visioner upp (vilket säkert är meningen), som kvalitetskrav i barnomsorgen, nivå på sjukpenningen och en framtid med ett "Europa som ger plats för kvinnors röst och villkor".
Under kommittéarbete försvinner under oklara former min formulering om "ingen EU-skatt", liksom formuleringar som "Ett Europa där länderna bestämmer över sina sociala frågor", "där marknaden är gränslös" och ett Europa där det är "klart och tydligt vad EU gör och vad de olika länderna gör".
I en gemensam genomgång satsade jag på att få bort formuleringen "miniminivå" när det gäller välfärdstjänsterna. Det blev mycket hårda tag för och emot detta ord, en strid som ännu inte är avgjord.
Hur det kommer sig att alla formuleringar som motsätter sig mer överstatlighet försvunnit kan jag inte förklara. Jag vet inte vem som strukit och varför. På det sättet är väl det här medborgarrådet en spegel av Bryssel...
Vi får se vad som händer här i Karlstad i morgon.
Lördag 2007-03-24 / 13.5olänk PÅ PLATS: EUROPEISKA MEDBORGARRÅDET I KARLSTAD. Medan höjdarna firar EU:s 50-årsdag i Berlin har EU samlat 100 svenska medborgare genom "representativt urval" (till vilket alltså jag tillhör...) i Karlstad i två dagar för att diskutera vad vi ska göra med EU fram till 2020.
Det är en märklig tillställning med mycket konsultsnack och klämkäckhet. Detta
medborgarråd kallas upprepade gånger "fantastiskt", "historiskt" och som landshövdingen Eva Eriksson sa: nu får vi medborgare "framföra önskemål". Detta medborgarråd visar att "medborgarna får vara med".
Vi stackars 90-100 personer betraktas som representanter för hela svenska folket. Det vi tycker tycker alla. Eller hur?
Och vi blir behandlade lite grand som barn, moderatorn ser sig som "barnmorska". Därmed kan man lista ut vad vi medborgare är...
Jag har i det första grupparbetet om visioner fått med: "inga EU-skatter". Och när jag försöker diskutera EU-kommissionens demokratiska legitimitet uppstår bara besvärade miner. Det här en ursvensk församling som strävar efter konsensus. Att ta upp jobbiga och svåra frågor ogillas starkt.
Och vi medborgarrepresentanter har fått oss tillsänt dokument om de teman vi har att diskutera (varav demokrati inte är ett) utarbetat av European Policy Center som sägs vara fristående från EU. Men i dokumentet beklagas att överstatligheten inte är större än den är. Eller vad sägs om att man efter lite fakta om familjepolitik konstaterar: "Men medlemsländernas 'suveräna' rätt att besluta vilka skatter som ska tas ut av invånarna och hur pengarna används är en hjärtesak och däför en ytterst känslig fråga."
Jag sitter och funderar hur Oskar II och Gustav V hade gjort om de velat övertyga medborgarna om att avstå från demokrati för att låta kungamakten fortsatt bestämma över rikets angelägenheter. De hade förmodligen gjort exakt som EU gör med dessa Medborgarråd. Man plockar in några medborgare som får "framföra önskemål", sammanställer ett dokument och säger: titta vad bra nuvarande maktstruktur är!
Det här är verkligen intressant att följa inifrån, men för mig understryks ytterligare det demokratiska underskottet - vi medborgare har ingen i EU att utkräva ansvar av. Vi kan inte rösta bort nuvarande makthavare och rösta in andra. Politik och värderingar reduceras till samtal och diplomati i utvalda kretsar, utan ansvar inför väljare.
Lördag 2007-03-24 / 7.35länk DÄRFÖR LER RUDY GIULIANI. Ett annat högklassigt porträtt av en amerikansk presidentkandidat finns i TIME,
Why is Rudy Smiling?
Trots att det är en vänstertidning ger man en utmärkt bild av stämningarna som gjort denne högst ovanlige politiker till en tidig favorit inför valet 2008.
All konventionell visdom har krossats om vilka nomineringar som är omöjliga, för nu står striden mellan: en kvinna, en svart man, en grabb i 70-årsåldern, en mormon, en spansktalande, en baptistpräst som en gång vägde 150 kg. Vem vet? Den här gången är det läge att satsa sina pengar på att något ovanligt händer, och få är så ovanliga i politiken som Rudolph Giuliani - 'Amerikas borgmästare', brottsbekämpare och skattesänkare.
Artikelförfattaren David von Drehle visar hur extremt smart Giuliani bidat sin tid sedan han slutade som borgmästare. Han har åkt land och rike runt och hållit 150 tal i 42 delstater, där han etablerat sitt namn och skapat en positiv stämning kring sin person. Han har talat om ledarskap och, med sin läromästare Reagan som förebild, utvecklat ett budskap som inger människor hopp och tro på framtiden.
Och Giuliani har i sin prioritering av budskap fångat det som amerikaner ser som viktigast i vår oroliga tid. Artikeln konstaterar:
Inflytandet för enskilda socialkonservativa frågor [som abort] i republikansk presidentpolitik överdrivs ofta. Förstahandsvalet för den kristna högern blir sällan partiets kandidat. Och även i de mest konservativa delstaterna verkar kraften i sociala frågor ebba ut ... Genom att ansluta sig till traditionen av talare med motiverande och uppbyggande budskap har Giuliani kommit i samklang med en annan pulsåder i amerikansk religiositet - the gospel of success.
Genom att inta en positiv grundhållning och förmedla budskapet "jag kan ta Amerika genom vår tids svårigheter och hot" demonstrerar Giuliani en lockelse som är svåröverträffat av någon annan. Särskilt när han redan, under 11 september 2001, visat vilken formidabel ledare han är i kris. Ledarskap som personligt karaktärsdrag är alltid viktigt i amerikanska presidentval, men förmodligen av än större betydelse i valet 2008.
- Vi är goda människor. Vi vill göra affärer med folk. Det är vad vi är bra på ... Amerikaner gillar inte krig", sa Giuliani nyligen vid ett framträdande på Kaliforniens landsbygd. Utan att nämna Irak låter han publiken dra sina egna slutsatser, innan han går vidare och talar om att lära av sina misstag. Terrorister 'tror vi är svaga', säger han. 'De tror deras perverterade idéer är starkare än våra värderingar om frihet ... Och de har fel.'
De stora applåder som detta budskap drar ner är kärnan i Giulianis förförelseakt: han personifierar tron på att Amerika kan, med den rätta attityden, övervinna misstag och nå framgång till slut.
Och TIME får sin analys bekräftad genom att tala med folk i publiken, som i en baptistkyrka i South Carolina, "om sociala frågor driver väljarna någonstans i Amerika så är det här". Men även här gillar man Giuliani. Tandläkaren Paul Walters svarar, "Folk kommer att fokusera på de stora frågorna, särskilt terrorismen" när han får frågan om vad han tycker om Giulianis liberala profil i sociala frågor. Vindbitne lantbrukaren John McCarley säger "vi är i en tid då vi behöver ledarskap. Det finns sociala frågor där vi inte är överens, men det kommer inte att vara avgörande ... Han står över det."
Så trots att Giuliani håller förvånansvärt låg profil just nu, och inte utvecklat några kampanjståndpunkter, växer hans stöd i opinionen. Giuliani hade varit otänkbar för bara några år sedan, men i vår tid kan han visa sig vara exakt den rätte.
Lördag 2007-03-24 / 7.35länk BARACK OBAMA, RAS OCH IDENTITET. Jag upptäckte honom första gången sommaren 2004 då han höll det klart
bästa talet på demokratiska partiets konvent och överträffade lätt de tidigare presidenterna Bill Clinton och Jimmy Carter. Attraktionskraften låg inte minst i hans ambition att resa sig över partipolitisk pajkastning.
Hans bakgrund, med vit mamma från landsbygden i Kansas och svarta pappa från Kenya, ger honom en utmärkt plattform att tala om samförstånd och överbrygga motsättningar.
Men i ett synnerligen initierat och analytiskt porträtt i The American Conservative framträder en helt annan bild av Barack Obama,
Obama's Identety Crisis:
Under ytan på Den Gode Obama finns en mer intressant karaktär - Den Ondskefulle Obama, en noggrann iakttagare av andra människors svagheter, en språklig begåvning med avsevärd förmåga att utnyttja sin djupt rotade självömkan och förakt, fylld med ilska mot hans egen mammas ras.
Till skillnad från de flesta andra har artikelförfattaren Steve Sailer läst Obamas alla böcker, något han tvivlar att andra gjort eftersom de är så tråkiga. Men den som läser dessa böcker finner en man med svåra identitetsproblem. Sailer skriver:
Obama har levt ett ganska bekvämt liv, där det mesta lidandet och konflikterna har utspelat sig i hans eget huvud då han försöker förvandla sig själv till en autentisk arg, ung svart man … Likt Madonna eller David Bowie har han ägnat sitt liv åt att pröva olika personligheter, men medan deras var, som Camille Paglia beskrev det, sexuella personligheter är hans specialitet olika rasbiologiska personligheter …
I en tid då de populära tänkarna hävdar att ras bara är en social konstruktion är Obamas undertext subversiv ... Obamas bok Dreams handlar i huvudsak om hans avvisande av sina vita, alltid stödjande, släktingar på mammas sida, till förmån för hans frånvarande svarta släktingar på faderns sida.
Sailer ser i Obamas författarskap glamorisering av anti-vit ilska och bitterhet, ja till och med stöd för separatism mellan svarta och vita. Obama delar svarta vänsteraktivisters predikningar om att förena de svarta genom antipati mot vita.
Obama jämförs ibland med Tiger Woods, men till skillnad från Obama har Woods aldrig tagit avstånd från sin mors släkt utan alltid sett sig själv som svart och asiat.
I sitt författarskap missar Obama inga tillfällen att rikta klagomål mot vita, och han blir upprörd även över sina morföräldrar som ger honom trygghet under uppväxten, skriver Sailer.
Ja, det är nedslående att i denna artikel se hur omogen och osäker Obama är. Och Sailer har ju bästa tänkbara underlag för sin analys: Barack Obamas egna texter. Där visar han att han inte alls är redo att bli Amerikas näste president.
Nu är det officiellt vår. Och Al Gore lägger skulden för att vintern tar slut på växthuseffekten.
Al Gore sa vid ett framträdande i kongressen nyligen att växthuseffekten inte borde ses som en politisk fråga, utan som en moralisk. Och kongressledamöterna svarade: 'En moralisk fråga? Tyvärr, där förlorade du vårt stöd.'
Skådespelaren Keanu Reeves anklagas för att ha kört på en kändisfotograf med sin Porsche i tisdags när han lämnade en parkeringsplats. Den goda nyheten är att det Porschen klarade sig utan skador.
Förra veckan uppgraderades en död passagerare till första klass under en flygning med Britisch Airways. Det är en av fördelarna med att vara Keith Richards.
Fredag 2007-03-23 / 15.35länk SATIR: ABSURDA ANKLAGELSER MOT HILLARY CLINTON.
Walt Handelsman reflekterar över det faktum att Hillary Clinton intagit ytterligare en ny ståndpunkt om Irak. Dessutom har hon försökt tala med sydstatsdialekt vid ett framträdande i södern.
- Vad svarar du på kritikernas anklagelse om att du är en kameleont?
- Absurt!
Fredag 2007-03-23 / 14.35länk IRAN GÅR IN I IRAKKRIGET. 15 brittiska marinsoldater på inspektion av inkommande handelsfartyg i Shatt Al Arab omringades av iranska trupper och fördes under vapenhot till Iran, rapporterar Sky News i British Forces Held By Iran:
Incidenten inträffar vid en tidpunkt då spänningen åter stigit kring Irans kärnvapenprogram. Den bekräftar också uppgifter om Irans inblandning i Irak. Storbritanniens militärledning säger att Iran beväpnar och finansierar terroristernas attacker på brittiska trupper.
Ja, det är väl lika bra iranska regimen slutar med sitt fega krig genom ombud och öppet står för sina ambitioner. Det skulle i sin tur tvinga världssamfundet att sluta fega om var man står i Irak - ska landets folk få fullfölja sin demokratiska process eller anser världssamfundet att landets 25 miljoner invånare ska överlämnas i händerna på terrorister och fundamentalister?
Det borde bli ett slut på struntpratet från alla håll. Upp med korten på bordet! Vad står aktörerna för?
Fredag 2007-03-23 / 11.50länk REGERINGSKANSLIET LJÖG OM DANIELSSONBANDEN. Nu börjar sanningen till slut sippra fram i Lars Danielsson-affären, den som medierna av någon anledning inte gärna uppmärksammar, för att istället sluta upp bakom makthavaren. Men att Tsunamidata hölls hemliga rapporterar nu Svenska Dagbladet. Och att de hemlighölls var inget misstag. Banden var inte alls bortglömda. Regeringskansliet beslutade helt enkelt att ljuga riksdagens konstitutionsutskott rakt upp i ansiktet. Och det var allmänt känt bland de anställda.
- Men ingen vågade säga något. Ingen vågar gå emot cheferna, säger en av SvD:s källor.
I vilket annat land som helst hade detta lett till omvälvande diskussioner om maktmissbruk, om kriminalitet riktad mot landets demokratiska institutioner. Men i Sverige tystar medierna ner händelsen. Den utfördes nämligen av socialdemokraterna. Och mot dem har svenska medier ingen lust att rikta kritik. Hade det hänt nu, under en borgerlig regering, hade rapporteringen varit mycket, mycket annorlunda.
Men det finns en kvinna som inte fått minsta lilla släng av sleven. Och det är Anna Lindh. Beror det på att Erik Fichtelius redigerat bort allt Persson sagt om henne före den ödesdigra septemberdagen 2003 eller på att varken Fichtelius/Persson ägnat henne någon större uppmärksamhet?
För det är inte bara ofördelaktiga kommentarer som saknas - utan alla typer av omdömen. Att döma av programmet har Göran Persson ingenting att säga om Anna Lindhs politiska gärning förrän efter hennes död. Vad säger det?
Om förklenande omdömen är bortklippta så är det ju ingen dokumentär, utan ett tillrättalagt material. Om Persson ingenting alls sagt om Lindh, ens i samband med EU-toppmötet i Göteborg, är det ju en klar indikation på att hon inte var tänkbar efterträdare till Persson, inte för honom iallafall.
Fredag 2007-03-23 / 9.28länk EU MÅSTE BYGGAS OM I GRUNDEN. Det är så otroligt symboliskt: EU:s deklaration inför helgens 50-årsfirande omges av hemlighetsmakeri. Upsala Nya Tidning skriver i ledaren Dags för nystart:
När EU redan kritiseras för att vara för slutet, borde Merkel ha ansträngt sig för att så långt som möjligt formulera deklarationen i ett öppet forum. Dessutom gör slutenheten det extra tydligt att EU:s invånare är mer eller mindre bortkopplade från både formulerandet och firandet ... De försök som hittills gjorts att skapa en stark europeisk identitet har varit misslyckade och det europeiska offentliga rummet är mest tillgängligt för Europas olika eliter.
Exakt. Men ändå står inte tidningen upp för en radikal omorganisation av hela unionen. Man fortsätter tala om det döda konstitutionsfördraget. Tidningarnas redaktion verkar tillhör den elit som inte begriper hur djup unionens kris är.
Det handlar inte alls bara om att ha fler grupparbeten, om "öppenhet", utan om unionens legitimitet. Den är urholkad. Snart borta. EU börjar bli en illegitim organisation, som kidnappat europeiska folkens makt. Krisen kan bara lösas genom att skapa en beslutsprocess som i grunden är demokratisk. Och en sådan förutsätter att Europas folk kan utkärva ansvar och byta ut ledningen för unionen. Och det kräver i sin tur att det finns flera alternativ att välja mellan.
I dag finns inga alternativ. Eliten erbjuder sin lösning. Som folken ska säga ja - eller nej - till. Så går det till i diktaturer. Det är fullkomligt oacceptabelt att ha en union som använder gamla diktaturers metoder i sina försök att klistra på folklig legitimitet.
Den enklaste lösningen för att skapa trovärdighet och verkligt, direkt och anvarsutkrävande inflytande för unionens nära 500 miljoner invånare är att skrota EU-parlamentet och stället utse en folkvald president som utser sin kommissionen, som lägger förslag till Europeiska rådet (medlemsländernas premiärministrar) för beslut. Då kan vi väljare avgöra om kommissionen ska ha höger-, center- eller vänsterinriktning genom att välja den presidentkandidat vi tror på.
Bara om vi får alternativ att välja mellan kan unionen skapa den trovärdighet som är nödvändig för ett fortsatt livskraftigt europasamarbete. Allt annat är elitistiskt skitprat.
Fredag 2007-03-23 / 8.50länk RAND - EN ALLT POPULÄRARE FILOSOF. Kulturtidskriften Voltare har släppt ett nytt nummer med filosofen Ayn Rand som tema. I den skriver Mattias Svensson om hennes ställning i svensk samhällsdebatt, En allt populärare filosof:
I de flesta mainstream-intellektuella kretsar är Ayn Rand antingen negligerad eller impopulär (ofta med ovanligt känslomässig emfas) Icke desto mindre slår Rand an i en betydande underström i de flesta läger ... Ett ideologiskt och populärkulturellt genomslag märks exempelvis genom att unga politiker som Fredrick Federley och Annie Johansson, företagsledare som Douglas Roos och Johan Staël von Holstein och Idoljuryns Daniel Breitholtz säger sig ha inspirerats av Rand. Utanför den anglosaxiska världen är Sverige rentav en av de bättre marknaderna för hennes böcker. ”Och världen skälvde” har sålts i fler exemplar här än i hela Tyskland ...
Även om många svenskar också uppskattar välfärdsstat och socialdemokrati, så har en författare och intellektuell som Vilhelm Moberg redan demonstrerat hur väl en individualistisk och sekulär grundinställning rimmar med en frihetlig politisk inställning.
Ja, det vore intressant att borra vidare just i den märkliga kombination av stark individualistisk integritet och kollektiv trygghetsjakt som präglar svensken.
Torsdag 2007-03-22 / 23.40länk IRAKISK POLITIK INIFRÅN. Huvudperson vid Frihetsfrontens talarkväll var 31-åriga Abir Alsahlani, kanslichef för Irakiska Demokratiska Alliansen som vann mandat i första Irakiska parlamentsvalet 2005. Hon berättade hur det var att driva valrörelse för ett sekulärt liberalt parti i Irak, ett land i årtionden härjat av en obeskrivlig diktatur. Själv kom hon till Sverige som flykting 1991 och utbildade sig till systemvetare innan hon åkte tillbaka till Irak efter Saddams fall. Hon är nu åter i Sverige av säkerhetsskäl - hon vägrade att bära slöja och hade jeans när hon arbetade i irakiska parlamentet. Nu arbetar hon i svenska riksdagen, för centerpartiet.
Motståndrörelsen mot Saddam Hussein arbetade aktivt för en amerikansk invasion 2003. "Omvärlden gav oss inga val, hopplösheten var förlamande", säger hon och påpekar att omkring en halv miljon barn dog under FN-sanktionerna som föregick invasionen. "Och så undrar ni varför vi stödde invasionen..."
Abir Alsahlani menar att det är de politiska ledarna som skapat de religiösa motsättningar som vi idag ser i Irak. Och hon är hoppfull om att säkerhet ska kunna upprättas och våldet trappas ner, eftersom det sekteristiska våldet "inte har någon social bas".
Landet var ett välmående land där folkgrupper levde sida vid sida tills Saddam Hussein tog makten och la beslag på oljepengarna. Irak har till skillnad från många andra länder i Mellanöstern en stor välutbildad medelklass som har en tradition av att vara öppen. I senaste parlamentsvalet utgjorde exempelvis kvinnorna 62 procent av de röstande. Folket kommer så småningom att avvisa de politiska ledare som nu vinner makt på att hetsa olika etniska och religiösa grupperingar mot varandra.
På frågan hur hon ser på amerikanska truppnärvaron svarar Alsahlani att fler amerikanska soldater borde vara i landet. Ett tillbakadragande från Irak "är ett otänkbart scenario". Det betyder inte att hon är okritiskt pro-amerikansk. Hon menar att USA begått många misstag, framför allt Paul Bremer som vände sig till de irakiska grupper som hade miliser och därmed stärkte deras inflytande på liberala krafters bekostnad.
- Jag ser ljust på framtiden. I skuggan av våldet pågår arbetet vid universiteten. Internetcaféer har öppnat i massor. Internet var förbjudet under Saddam. Förbjudet var det också att inneha mobiltelefon. Idag har varenda unge en mobil.
Det är alltid intressant att höra berättelser från personer som naturligt rör sig i vardagen i de länder som man annars bara kan följa via medierna. Det som slog mig mest var hur Abir Alsahlani hela tiden gjorde tydlig skillnad mellan den politiska klassen och vanliga irakier. Och att de har väldigt olika synsätt på vad som borde ske. Här ligger den grund för hoppfullheten som inte bara Abir känner, utan också bekräftas av aktuell studie från Opinion Research Business och som rapporteras i bland annat Times: 49 procent av irakierna föredrar nuvarande regering, medan 26 procent anser att det var bättre förr.
Torsdag 2007-03-22 / 14.02länk KVINNOMISSHANDEL RÄTTFÄRDIGAS MED KORANEN I TYSK DOMSTOL. Ett konkret exempel på hur Sverige och Europa kommer att avveckla upplysningen och överge principen om människors lika värde demonstreras i Tysklands domstolsväsende just nu. En kvinna är sin gifta makes ägodel enligt koranen och därför har mannen rätt att misshandla kvinnan. Det har tingsrätten i Frankfurt slagit fast.
Är det så här vi ska ha det i Europa? Ska vi återvända till medeltiden? Är det vad den politisk korrekta vänstern vill?
Ja, menar många historiker, bland dem Bernard Lewis. Europa står inte upp för sin identitet, tradition och kultur. Därför kommer islam att ta över som kulturellt riktmärke. Domstolen i Frankfurt är bara några år före sin tid, enligt denna analys.
Torsdag 2007-03-22 / 12.24länk HIMLEN ÖPPNAR SIG FÖR BILLIGARE USA-RESOR. Idag möts EU:s kommunikationsministrar för att ta ställning till ett banbrytande transatlantiskt avtal med USA om flygtrafiken mellan de två kontinenterna, rapporterar Deutsche Welle i
EU-US Open Skies Deal to Benefit Passengers:
Sedan avregleringen av flygmarknaden för 35 år sedan har EU:s medlemsstater bibehållit komplicerade
bilaterala avtal med USA om flyplansrutter och avgifter. Exempelvis är Lufthansa ensamma om att få flyga Frankfurt-New York, medan bara fyra flygbolag får flyga London-USA.
Men det kommer troligtvis att ändras när Europas kommunikationsministrar röstar om ett nytt transatlantiskt avtal under det tvådagarsmöte som startar under torsdagen.
Genom det nya "open skies"-avtalet kommer USA:s luftfartsmyndighet att behandla alla 27 EU-stater som en enhet, vilket betyder att samtliga europeiska flygbolag kan flyga från Europas alla städer till vilken destination i USA man vill, samtidigt som amerikanska flygbolag får samma möjlighet i Europa.
Något förvånande är det Storbritannien som visat största reservationerna mot denna utökade frihandel i flygresor. Skälet är att British Airways kommer att möta svårast konkurrens när fler får flyga från London-Heathrow. Men enligt Deutsche Welle förväntar man sig inte att Tony Blairs regering ska lägga in veto mot avtalet.
Det här är ljuv musik i mina öron. Det är positivt att kontakterna över Atlanten underlättas och att ambitionen om friare rörelser över gränserna lever och frodas trots alla bekymmer vi har med säkerhetsrisker och terrorhot.
Summering: Rudy Giuliani har det senaste halvåret utökat sin ledning bland republikanska kandidater. Och andelen som håller på "övriga" kandidater har minskat vilket antyder att republikaner är beredda att acceptera den i sociala frågor liberale Giuliani.
På demokratiska sidan har Barack Obama knappat in på Hillary Clinton och John Edwards leder över Clinton i delstaten Iowa, där allvaret börjar i januari nästa år.
Opinionsmätningarna visar också att Rudy Giuliani idag skulle vinna Vita huset vilken kandidat demokratiska partiet än utser.
Torsdag 2007-03-22 / 11.35länk MERA PERSSON: VAD JAG SAKNAR. Alla jag möter i dessa dagar tar upp Fichtelius dokumentär Ordförande Persson, vars 3:e del sänds i SVT ikväll. Och en del läsare tar upp min reaktion på den. Ett mejl lyder:
[Jag har] faktiskt inga problem med att Göran Persson får breda ut sig i denna dokumentär. Varför?
Ingen kan förneka, inte ens vi som är hans politiska motståndare, att
mediabilden av Persson den senaste tiden har varit entydigt negativ. Hans
namn nämns alltid i en negativ dager oavsett om det är en vänster eller
högerdebattör som talar om honom. I det kontextet ser jag det inte som fel
att han framställs så som han gör i denna dokumentär ...
Rent personligen måste jag också säga att Persson är den Socialdemokratiska
statsminister som jag tyckt överlägset mest om. Jag tycker exempelvis att du
borde ge honom lite credit för hans stöd till Israel. Enligt mig mycket
starkt att stå för en sån uppfattning i det parti han är med i. Att han
verkar trivas med Bush och Blair tyder väl också till viss del på att han
har hjärtat på rätta stället?
Jag svarade nyss:
Ja, det ligger något i det du skriver. Det som gjort mig så sne på
dokumentären är nog att jag är besviken på att Persson inte skryter om sitt
politiska hantverk. Han är ju en skicklig maktspelare. Och jag hade gärna
hört hur han planerat och genomfört sina maktpolitiska drag för att kunna lyckas med det
han faktiskt gjort. Men istället blir det kärringsnack om vad Gudrun Schyman kan ha
hävt ur sig, och om att han tycker synd om Carl Bildt.
Jag hade helt enkelt förväntat mig något mer än det trams som visas. Det här
är ju bara till nackdel för Persson, medan det kunnat vara till fördel om
Persson avslöjat den begåvning han faktiskt har. Så min irritation är inte
över att han får breda ut sig, utan på det sätt det sker.
Kort och gott: min negativa reaktion beror på att jag uppenbarligen haft för höga förväntningar på vad dokumentären skulle avslöja.
Och idag visar en undersökning på fortsatt brist på entusiasm. Financial Times publicerar en opinionsmätning i EU:s fem största medlemsländer som visar att bara 25 procent av de tillfrågade anser att livet i deras länder blivit bättre sedan deras land blev EU-medlem, medan 44 procent anser att det blivit sämre.
Sedan den politiska chocken efter folkomröstningarna 2005 i Frankrike och Holland har EU-ledarna försökt göra mer än att bara prata för att få medborgarna med på Europaprojektet, medan kommissionen lanserat en serie medborgarinriktade intitiativ.
Men publikfriande förslag som att lova billigare flygbiljetter och mobiltelefonräkningar kommer i skuggan av det faktum att folk fortfarande är chockade över att EU-rätten står över nationella lagar och att så mycket som 80 procent av nationell lagstiftning kommer från Bryssel.
Men artikeln tar inte upp grundproblemet: medborgarnas obefintliga inflytande. Jag ser EU-parlamentet som den stora boven. Parlamentet är en kuliss, en chimär. Det har ingenting med demokrati att göra. Det borde avskaffas så fort som möjligt. Istället borde europas folk rösta fram en president som leder kommissionen och lägger förslag. Förslag som sedan ministerrådet, alltså medlemsländernas regeringar, antar eller förkastar. Då skulle vi få en politisk inriktning på EU-projektet, istället för nuvarande konsensus-myglande som saknar både politisk klarsyn eller folklig förankring.
Ett skrotande av EU-parlamentet skulle vitalisera hela europaprojektet och föra makten och initiativet tillbaka till medlemsländernas ledare som är folkvalda i riktiga val (inte låtsasval som EU-valet där ansvar aldrig kan utkrävas).
Socialdemokraterna kommer av allt att döma att stödja det förslag att höja taket för antalet svenska soldater i Afghanistan som regeringen lägger fram i dag. "Jag kan inte tänka mig att det blir några problem", säger Ulrica Messing som är ordförande i riksdagens försvarsutskott.
Det är bra. Men alla socialdemokrater har inte lika lätt att ta ställning. Förre försvarsministern Thage G Peterson har krävt att de svenska trupperna tvärtom ska tas hem. Och förra utrikesministern Lena Hjelm-Wallén har beskrivit den s k Isafstyrkan, där svenskarna deltar, som ett led i USA:s krigsmaskineri ...
Afghanistan behöver mycket mer än bara militärt stöd, men utan militärt stöd kan troligen inte mycket annat heller uppnås. Goda skäl talar därför för att Sverige - och andra länder som bidrar till Isafstyrkorna - samordnar sina militära insatser med handfast biståndsarbete för att få vardagslivet att fungera.
Ja, i allt högre grad står det klart att bistånd i första hand handlar om att leverera en sak: säkerhet åt civilbefolkningen. Det är en utveckling som sätter gamla biståndsaktivister på pottan, eftersom de länge sett motsatsförhållande mellan militärt och humanitärt bistånd. Och svenskt humanitärt bistånd har inte sällan understött diktaturer. Men det blir allt svårare att samarbeta med diktaturer i takt med att demokratimålet inte kan viftas bort.
Det är positivt att den ickemilitära undfallenheten i biståndet får ge vika för insatser som handlar om att trygga civilbefolkningarna snarare än regimerna, och med nödvändighet därmed innefattar militär närvaro. Bistånd handlar mer om att befria folk än att ge lite materiella smulor till ett folk nedslaget i diktatorers bojor.
Onsdag 2007-03-21 / 21.55länk VÄNSTERN FÖLJER AMERIKANSKA TRENDER MER ÄN NÅGON ANNAN. Det är så tragikomiskt! Vänsterpartiet och andra på den kanten framträder ofta med aggressiva antiamerikanska slagord. Men jag vet inga som så slaviskt följer minsta trend från amerikanska rörelser, kampanjer och demonstrationer. Ta bara dagens debattartikel i Göteborgs-Posten där kommunalrådet Marie Lindén (v) skriver:
Försvaret måste lämna skolan i fred.
För mig som följer amerikansk politik förstår jag omedelbart varifrån hon fått idén till artikeln: en protestaktion på amerikanska universitet mot att militären tillåts rekrytera soldater på campus som landade i Högsta domstolen. HD:s dom upprätthåller försvarsdepartementets rätt att informera studenter på universitetsområden.
Denna inrikespolitiska fråga i USA kopierar vänsterpartiet rakt av och för fram i Göteborgs-Posten. Snacka om att följa John!
På ett plan är det stor komik i John Cleese-klass att den vänster som är så arga, arga, arga på USA, samtidigt härmar minsta aktivitet i USA och gör likadant. Men samtidigt är det ju tragiskt att antiamerikanismen föds, frodas och sprids i och från Amerika.
Onsdag 2007-03-21 / 21.35länk VAD SÄGER LARS OHLY OM KUBAs HATATTACK PÅ SVERIGE? Kommunisterna på Kuba verkar bli mer skärrade ju närmare döden Castro kommer. Jag kan inte se att vänsterpartiet, som ju har nära kontakter med regimen, tagit avstånd från Kubas anklagelser om att Sverige genomför "etnisk rensning" och att "Sverige var en blodig imperalistmakt som plågade sina grannländer och utsatte dem för kolonialt slaveri under sin härskarstövel".
Två dagar efter att Göran Persson lämnat partiordförandeposten får vi ta del av ett makalöst närgånget material som nedtecknar hans tio år vid makten. I normalfallet får medborgarna vänta åratals på en tråkig självbiografi som enbart läses av ledarskribenter. Figges program har miljonpublik! ...
Fichtelius, som alltid varit visionär vad gäller ny teknik och nya medier, levererar dessutom med programmen mängder med extramaterial som med nödvändighet fått väljas bort i redigeringen ...
Han har mobbats i medierna ... Men Figge ror detta unika projekt i hamn. Trots usla chefer. Trots konstant motvind. Trots elaka politiker och kritiker. Trots baktalande kollegor.
Gudmundson har en poäng i att formen är unik och att resultatet har nått en miljonpublik. För det ska Fichtelius ha ett erkännande. Men genomförandet är inte föredömligt, framför allt därför att Fichtelius inte ställer kritiska frågor.
Världens bästa "samtalsdokumentär" med en makthavare har Gitta Sereny gjort i "Albert Speer och sanningen". Hon följde under många år Speer och hans uppgörelse med sitt förflutna i Hitlers närhet. Men hon ställde ju hela tiden frågor till Speer som tvingade honom att gå djupare, att inte rygga för smärtsamma ämnen.
Det är möjligt, ja troligt, att Göran Persson inte accepterat att bli ifrågasatt under inspelningarna. Projektet var hans och avsikten var att Persson Den Store ostört skulle få säga det han kände och tyckte, utan att mötas av kritiska frågor. Men är det då rätt av en framträdande samhällsinriktad journalist i public service och med skattebetalarnas pengar att ställa upp? Om exempelivs Malou i TV4 presenterat projektet hade det fått en annan, och mer korrekt, inramning av ofarligt hur-känns-det-pladder. Fichtelius lånar hela den politiska journalistikens anseende till detta, som Persson gör till vulgär lekstuga.
Min reaktion berodde ju på att jag förväntat mig något helt - helt - annat.
Onsdag 2007-03-21 / 9.17länk INGEN RASISM, DÄREMOT URSPÅRAD "INTEGRATION". Helsingborgs Dagblad kallar oss alla rasister i dagens ledare,
Utstängd från sin rätt. I grova och svepande omdömen utmålas varje svensk, varje mäklare, varje politiker som rasist eftersom det verkar vara svårare för Mohammed att få bostad än Erik och Maria.
Jag avskyr denna sorts svulstiga självförhärligande rättfärdighet på andras bekostnad och som är så vanlig i media och politik. Hur många Mohammed har Helsingborgs Dagblad på redaktionen, då? Inte en enda! Jag hittar bara namn som Lars, Anna, Sven-Åke, Gunnar, Thorbjörn, Sören och Mikael under kontakta oss. Är det tillräckligt för att säga att redaktionsmedlemmarna är rasister? Naturligtvis inte. Så låt då bli att stämpla oss läsare som rasister!
Det räcker inte att prata integration, heter det i ledaren. Nej, det är sant. Men istället för att vräka ur sig anklagelser åt alla håll, handlar det om att analysera varför integrationen är ett fiasko och varför integrationspolitiken fullstänidgt havererat. Varför?
Förklaringen är att man i politisk korrekthet säger att det inte är nyanlända som ska integreras i det svenska samhället, utan i lika hög grad svenskar som ska integreras i den utländskes hemkultur. I det politiska Sverige är det förbjudet att hävda att svenska traditioner och kultur är normgivande i Sverige. Vi ska älska Mellanöstern, Afrika, Asien och Sydamerka, men skämmas över det svenska.
Tack och lov instämmer inte svenska folket i detta självförakt. Och vad blir reaktionen om eliten kräver att vi ska börja leva efter de kulturer som immigranterna tar med sig? Det är ju därför det "vi och dom-samhälle" som
Helsingborgs Dagblad ondgör sig över har uppstått.
Metoden att unvika "vi mot dom" är att som politiskt mål slå fast assimilering. Integrationen ska syfta till att föra in immigranter i det svenska samhället. Och om alla immigranter får veta att det är assimilering som gäller, behöver inga missförstånd råda. Då kommer barriärerna mellan människor att monteras ner. Då vet vi vilka spelregler som gäller. Då finns ingen anledning att "hålla sig på sin kant".
Men när ska de politiska partierna och andra etablissemang begripa detta?
Onsdag 2007-03-21 / 8.40länk FRIHET ETT OKÄNT BEGREPP I ISLAM. En av världens främsta islamkännare, Bernard Lewis, professor emeritus vid Princeton, höll nyligen föreläsning vid American Enterprice Institute om
Europa och islam i historiskt perspektiv. Det som dock slår mig mest är hans avslutande ord:
Mindre uppenbart men mäktigt är uppmaningen till frihet. I den muslimska världen har ordet frihet historiskt inte använts i en politisk mening. Frihet var en juridisk term. Du var fri om du inte var slav. Till skillnad från väst använde man inte frihet och slaveri som en metafor för gott och ont samhällsskick. Istället talade man om rättvist och orättvist. Ett gott samhällsskick är en rättvis regim, som upprätthåller den heliga lagen [sharia] inklusive avgränsningarna av dess suveränitet, strikt tillämpad. Islamsk tradition har i terorin och, tills moderniseringen startade, i stor utsträckning i praktiken, starkt avvisat despotiska och nyckfull regimer. Att leva i rättvisa är det närmsta man kom det vi kallar frihet.
Men frihetens idéer från väst gör sig påmind. Den blir allt mer känd, förstådd, uppskattad och eftersträvansvärd. Detta faktum är kanske på lång sikt det bästa hoppet, kanske det enda hoppet, för att övervinna den kommande kampen [inom islam och mellan civilisationerna].
Lewis påminner oss om ytterligare en aspekt som vi i väst tar för given: att vi vet vad individuell frihet är. Men individuell frihet är något som bara funnits och vuxit fram i samhällen med kristen tradition. I alla andra delar av världen är det ett okänt begrepp.
Det är en lika viktig insikt som när indiske utvecklingsekonomien
Deepak Lal gjorde klart att "människliga rättigheter" är detsamma som kristen mission. Värderingen om alla människors lika värde finns inte heller den utvecklad i någon annan del av världen. I hinduiska Indien finns kastsystemet, som ju är motsatsen till människors lika värde. I muslimska världen är stamtillhörighet avgörande för vilken rätt man har.
Det är dags för oss i väst att vara stolta över vår kristna civilisation. Vi har inte alltid varit föregångare, men i vår tid har västvärlden utvecklat de värderingar som vi alla står för: frihet och människors lika värde. Låt oss stå upp för dem! Låt oss befria världen från tyrannier och förtryck.
Onsdag 2007-03-21 / 8.10länk ENSIDIG BILD AV IRAK I SVENSKA MEDIER. Till skillnad från internationella medier ger de svenska en entydigt negativ bild av Irak fyra år efter befrielsen från Saddam Hussein. DN, SVD och Ekot tar upp en liten och äldre studie från BBC/USA Today, och lyfter där de mest negativa uppgifterna.
Man tiger om en betydligt större och mer aktuell studie från Opinion Research Business som rapporteras i bland annat Times. Man gör heller inga reportage från de områden i Irak som blomstrar, som exempelvis
60 Minutes gjort inför fyraårsdagen.
För mig säger det en sak: svenska medier är en del av vänstern och förtiger alla bilder av verkligheten som strider mot vänsterns propaganda. Irak ska vara en "mardröm", punkt slut. Allt annat censureras. Det är så svenska folket hjärntvättas i sin utblick på världen.
Tisdag 2007-03-20 / 20.15länk PERSSON O FICHTELIUS: HELAN O HALVAN. Jag blev spyfärdig när jag igår såg första delen av Erik Fichtelius' dokumentär om/med Göran Persson i SVT. Politik reducerades till en dokusåpa med fjantiga omdömen om andra aktörer, snarare än om vilka mål och syften statsministern haft. Men idag, när andra delen nu sänds, är jag bättre förberedd och ser den som en "reality" komedi. Och när då den skrävlande rundlagde framträder tillsammans med den underdånige ranglige kommer jag osökt att tänka på Helan och Halvan (Laurel and Hardy).
Och då blir ju dokumentären riktigt underhållande!
Tisdag 2007-03-20 / 16.55länk SÅ KAN RUDY GIULIANI BLI KONSERVATIV HJÄLTE. Högertidskriften
American Thinker ger en god beskrivning av varför New York-borgmästaren är så attraktiv. Och ännu mer intressant: man lägger fram en strategi för hur Giuliani ska fånga de ännu osäkra republikanska gräsrötterna, Rudy Giuliani Could be Just the Ticket for Social Conservatives.
Artikelförfattaren Peter Mulhem menar att eftersom Giuliani gjorde politisk karriär i en stad med stor övervikt av vänsterväljare, fanns det inga valvinnande frågor för konservativa när det gäller kulturella frågor. Men: New York-borna "behövde någon som kunde skydda deras liv från en våldsamt ökande kriminalitet och en lokal byråkrati som varit inställd på att göra dem alla fattiga" genom ständiga skattehöjningar.
Giuliani är också en av mycket få som i sina handlingar visat allt starkare insikt om konservativa värderingars betydelse för att skapa välfärd och social trygghet. Mulhem menar att det gör Giuliani till en utomordentligt väl förberedd kandidat att bli de konservativas talesman. Han jämför med utrikespolitiken, där det krävdes en stark antikommunist som Nixon för att etablera kontakter med Mao:s Kina. En tidigare vänsterinriktad republikan skulle bättre än någon annan kunna bli den konservativa rörelsens opinionsbildande röst som övertygar övriga Amerika. Han fortsätter:
George W Bush har socialkonservativa ståndpunkter men han undviker konfrontation med vänstern så som katten går runt het gröt. Även när han handlar rätt har han en ursäktande och defensiv attityd som stärker hans motståndare och demoraliserar hans supporters ...
Socialkonservativa skulle tjäna på en president som inte håller med dem lika mycket, men tar fighterna för dem i de frågor där man är överens. Detta är kärnan i Giulianis attraktionskraft ... Han är en fighter, och republikaner av alla de sorter är trötta på att vända andra kinden till och söka kompromisser med fienden både på hemmaplan och utomlands. Till skillnad från nuvarande och tidigare presidenter med namnet Bush har Rudy Giuliani aldrig varit rädd för att göra vänstern upprörd.
Här fångar Mulhem något mycket intressant. Och svårbegripligt för den som bara följer svenska medier. George W Bush är inte någon stark riddare av högeridéer. Han har gjort såväl libertarianer som konservativa besvikna för att han gjort så lite för att minska staten. Bush ligger i ekonomiska och federala frågor inte alls till höger, menar många (som
Daniel Mitchell från nyliberala Cato).
Giuliani är i sociala frågor mer liberal än konservativ, men han är en hök när det gäller offentliga utgifter och han har en tydligare federalistisk hållning. Den kan han använda för att neutralisera frågor som abort, homosexualitet och vapenlagar: som presidentkandidat kan han lova att det ska vara frågor som får avgöras i delstaterna, inte på den federala nivån i Washington DC.
Med en sådan strategi borde Giuliani kunna bli en svårslagen presidentkandidat.
Tisdag 2007-03-20 / 16.55länk KONTROVERSIELLT ATT LÄRA INVANDRARE SVENSK LAG. Hur sjuk "integrationsfrågan" är i Sverige framgår av den kritik som Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson får sedan han meddelat att kommunen ska göra kartläggning av hedersvåldet:
"[Vi tar ett] första steget mot att Stockholm på ett effektivt men respektfullt sätt börjar förmedla kunskap om värderingsburen svensk lagstiftning. Alla som väljer att bosätta sig i Sverige ska också förstå vilka villkor det är förknippat med. Med rättigheter följer skyldigheter.
Kunskap om barns rättigheter, om jämställdhet mellan kvinnor och män, och om homosexuellas rättsliga skydd är nödvändig för att kunna leva i dagens Sverige. Det kan bland annat handla om att göra dessa frågor till centrala och obligatoriska delar av introduktionen och språkundervisningen svenska för invandrare (SFI), som många tusen personer genomgår varje år."
- Ett mycket olyckligt uttalande, säger Aycan Sermîn Bozarslan, ordförande för Kurdiska riksförbundet.
- Våld mot kvinnor finns i alla grupper och genom att särskilt peka ut hedersvåldet stigmatiserar man hela grupper av människor, säger Carin Jämtin
Men om uppmärksamhet mot vissa problem är "stigmatiserande" gäller det väl alla sorters problem. Varför är det just problem kopplade till invandring som inte får diskuteras? Och hur kan det vara kontroversiellt att lära nykomlingar vilka lagar och värderingar som gäller i det samhälle där man hädanefter ska bo, leva och rota sig?
Det är reaktionerna på Kristerssons initiativ som utgör själva problemet. Att förtiga, dölja och ljuga om svårigheter i integrationen gör inte att integrationen fungerar bättre. Tvärtom. Det innebär ju att man låter problemen växa och bli värre. Hur ska nyanlända någonsin förstå vad ett liv i Sverige innebär, om det anses kränkande att tala om svenska förhållningssätt, traditioner och kultur?
Ska motsättningar och missförstånd kunna minska måste alla vara införstådda med vad som gäller. Någon annan väg framåt finns inte.
Hade president Bush rätt eller fel när han gick till FN i september 2002 och sa att världsorganisationen inte längre kunde tolerera att Saddam Hussein öppet trotsade varje viktig resolution, från vapeninnehav till mänskliga rättigheter?
En majoritet av medlemsländerna ansåg han hade rätt och insåg att trovärdigheten för FN som sådant stod på spel.
Det var skandal att en sådan regim under mer än ett årtionde kunde bryta mot andan och bokstaven i varje resolution efter Kuwaits befrielse. Säkerhetsrådet, inklusive Syrein, röstade 9-0 för att Irak måste lyda eller drabbas av allvarliga konsekvenser.
Var det då korrekt att sända militära styrkor till regionen i det fall Saddam fortsatte sitt långvariga motstånd, inklusive utvisning av FN-inspektörer?
Det fanna aldrig någon valmöjlighet mellan inspektörer och invasion: Det var enbart trovärdiga hot om invasion som möjliggjorde ens begränsade inspektioner.
Kunde inte Irak ha blivit trovärdigt "inspekterat" medan Baathpartiet fortfarande var vid makten?
Nej. Ordet "inspektion" är missvisande. Den lilla gruppen FN-personal skulle inte leta igenom landsbygden. De skulle övervaka överlämnandet av varor på en lista, kontrollera dem och sedan se till att de blev förstörda.
Att kräva seriösa och obegränsade inspektioner var att, i praktiken, kräva regimskifte i Irak.
Var inte Colin Powells framträdande i FN:s säkerhetsråd en fars?
Jo ... Och det var onödigt eftersom juridiska experter menar att den första resolutionen [1441] var tillräcklig [för att invadera Irak på folkrättslig grund] ... Några intressanta uppgifter innehöll dock Powells föredragning: irakiska myndigheter hade ertappats med att missleda FN-inspektörerna och [terrorledaren] al-Zarqawi fanns i Irak, dit han flytt sedan Afghanistan befriats. Betydelsen av den uppgiften blev känd först senare.
Överdrevs inte Saddams samarbete med terrorister?
Inte särskilt. Bush-administrationen hävdade aldrig att Irak låg bakom 11 september. Men man påpekade att Saddam hade agerat som värd och understött varje annan terrorgrupp i regionen, senast de allra mest militanta islamisterna. Och det har aldrig bestridits av någon. Invasionens syfte var inte att bestraffa för senaste terrorattacken - det skedde i Afghanistan - utan att förhindra nästa.
Var inte nu pågående strider, inbördeskriget, möjligt att förutse?
Endast i den meningen att det redan fanns oroligheter och misstro mellan olika befolkningsgrupper i Irak.
Eftersom Saddam styrde genom att söndra och underblåsa dessa olikheter, var det inte troligt att regimen skulle kunna upprätthålla kontrollen mycket längre. Hans system var så avskyvärt att en femtedel av iraks medborgare - kurderna - redan hade lämnat Irak och levde under västvärldens beskydd.
Så du menar att vi inte skulle leva i en bättre och säkrare värld om koalitionens trupper vänt om och seglat hem våren 2003?
Det är exakt vad jag säger.
Och varje sunt resonerande person som inte är förgiftad av vänsterns propaganda borde komma till samma slutsats.
Tisdag 2007-03-20 / 9.20länk BARA USA:s VÄNSTERPOLITIKER I SVENSKA MEDIER. Bloggaren Gustav Lundblad har
undersökt hur ofta svensk media uppmärksammat Clinton, Obama och andra demokrater kontra republikaner i år,
McCain i svensk media(!) Så här många träffar under 2007 får de i Mediearkivet.se:
Hillary Clinton (d): 193
Al Gore (d): 167
Barack Obama (d): 144
John McCain (r): 48
John Edwards (d): 45
Mitt Romney (r): 26
Rudy Giuliani (r): 19
Trots att republikanska kandidaterna oftas leder över demokratiska i opinionsmätningarna, får alltså demokratiska kandidater 85 procent av svenska mediernas uppmärksamhet. Det är väl ett mått, så gott som något, på svenska mediers vänstervridning. Att man tiger ihjäl Rudy Giuliani som leder klart över alla demokratiska motståndare, visar hur noga man vill undvika att svenska folket börjar sympatisera med en republikansk politiker.
Tisdag 2007-03-20 / 9.10länk EFTER 'THE QUEEN': MARGARET THATCHER. Det franska produktionsbolag som finansierade den Oscar-vinnande filmen The Queen riktar nu blickarna mot en annan brittisk ikon: Margaret Thatcher. Det rapporterar Reuters i Margaret Thatcher to get movie treatment:
Franskägda produktions- och distributionsbolaget Pathe ska i sammarbete med BBC och independentproducenten Damian Jones (Welcome to Sarajevo) utveckla projektet, som de på måndagen sa kommer att erbjuda ett 'avslöjande och intimt porträtt' av kvinnan som kallas järnladyn.
Om man lyckas göra ett lika intelligent och kärleksfullt porträtt som man gjorde av Elizabeth II så kan det bli en sevärd film.
Måndag 2007-03-19 / 21.22länk REINFELDT VANN ÖVER SAHLIN. I SVT:s Aktuellt pågår nu den fösta debatten någonsin mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och oppositionsledaren Mona Sahlin (s). Och Reinfeldt tar ett lika tydligt övertag över Sahlin som han gjorde med Persson. Sahlin går argsint på som vilken förutsägbar politiker som helst, medan Reinfeldt behåller lugnet, resonerar och riktar sig till socialdemokratiska kärnväljare, som industriarbetare.
En klar seger för Reinfeldt med andra ord.
Måndag 2007-03-19 / 21.08länk SLÄTSTRUKEN DOKUMENTÄR OM GÖRAN PERSSON. Första delen av Erik Fichtelius omtalade 100 timmars intervjuer under 10 år med statsminister Persson var förvånansvärt innehållslös. Inget om politiska strategier och analyser utan bara privat gnällande och tjurande över andra personers agerande. Trots Fichtelius smörande underdånighet framstår Persson som en ännu mer osympatisk person än tidigare.
Om de andra delarna av
Ordförande Persson präglas av samma sorts privata surande blir dokumentären synnerligen lättviktig - och meningslös.
Måndag 2007-03-19 / 17.20länk SKIDLEGENDEN JUHA MIETO VANN I FINSKA PERSONVALET. Sedan 1999 har Lasse Virén, fyrdubbel OS-guldmedaljör på 5.000 och 10.000 meter 1972 och 1976, suttit i riksdagen för samlingspartiet. Men igår blev han utslagen. Han fick 2.783 röster i Nylands valkrets och hade behövt 3.203 röster. Nu gick mandatet till företagaren Eero Lehti som är ordförande i Företagarna i Finland.
Häcklöparen Arto Bryggare (s) med VM- och OS-medaljer i bagaget, förlorade sin riksdagsplats i
Helsingfors valkrets. Han fick 3.843 röster och hade behövt 4.135 för att inte bli utslagen av nykomlingen och historielärarinnan Päivi Lipponen.
Inte heller för skidåkaren Jari Isometsä (c) gick det något bra: 931 röster. Han hade behövt 2.801 röster. Så det är verkligen en myt att vilka idrottskändisar som helst blir invalda.
Mot strömmen gick dock legendariske längdskidåkaren Juha Mieto (c) som vann storseger i
Vasa valkrets med 13.762 röster - klart fler än alla andra kandidater i valkretsen.
Hur gick det för de två mest ekonomiskt liberala kandidaterna i Helsingfors som jag
låg närmast enligt Yle:s valmaskin? Tuomas Nurmela (m) fick 1.794 röster i Helsingfors och hade behövt 4.061 röster för att nå samlingspartiets åttonde och sista mandat. Alisha Hasan (c) fick 180 röster och hade behövt 7.367 röster för att ta centerpartiets enda mandat i Helsingfors.
Måndag 2007-03-19 / 16.15länk CBS 60 MINUTES FRÅN IRAK: "USA BEFRIADE OSS". Inför fyraårsdagen av den amerikanskledda invasionen av Irak har CBS' nyhetsmagasin 60 Minutes sänt ett långt inslag från norra Irak där man tackar USA för invasionen som de inte ser som en invasion utan som en befrielse som inger hopp. Se inslaget:
Iraqi Kurdistan is a safe and developing region.
Läsare undrar hur jag kan komma till så diametralt motsatt analys om Irak än Cecilia Uddén i Ekot, som bara talar om
pessimism. Det är ännu ett exempel på hur västervridet public service är. Ekots - och alla svenska mainstremmediers utrikesrapportering - handlar mer om vänsterpropaganda än saklig och balanserad rapportering.
De som vill kontrollera vem som ligger närmast sanningen, jag eller Ekot, kan läsa exempelvis Andrew Sulliwan,
There Are Many Iraqs:
Jag rekommenderar läsning av rapporten som Sunday Times baserar nyheten på om att irakierna känner större tillförsikt om framtiden. De sekteristiska motsättningarna sätts i perspektiv och utgör mer lärorik information än medierubriker om "irakier". I realeasen heter det: 'Trots svåra säkerhetsproblem föredrar endast 26 procent av landets invånare livet under den förra regimen under Saddam Hussein, medan 49 procent föredrar livet under nuvarande politiska regering under premiärminister Noori al-Maliki'.
Ekot väljer att inte alls nämna denna studie, utan en annan betydligt
mindre studie från USA Today/BBC/ABC. Den visar att det är ungefär jämt mellan dem som säger att livet var bättre förr och de som säger att det är bättre nu: 43%-36%.
Gissa varför Ekot inte nämner den större studie som ger ett tydlig utslag, och varför man tolkar den som ger lika mellan optimism och pessimism som enbart pessimsism? Man rapporterar det som vänstern vill höra. Jag tycker nog att man kan lyssna på Ekot med följande hållning och inbyggd reservation: "Och hur ser kommunisterna på världen idag, då?"
En saklig rapportering från Ekot skulle naturligtvis innehållit båda studierna, och informerat lyssnarna om att en studie visar kraftig övervikt för att det är bättre nu än under Saddam och att en annan visar att de som tycker det är bättre nu är ungefär lika många som de som tycker det är sämre. Det hade varit public service.
Måndag 2007-03-19 / 9.45länk IRAKIERNA MER OPTIMISTISKA ÄN ANTIKRIGSVÄNSTERN I VÄST. Med anledning av de små och obetydliga demonstrationer som extremvänstern hållit i helgen mot USA:s närvaro i Irak, skriver ledaren i Sunday Times, A turning point for Iraq:
Många tror att kriget var ett fruktansvärt misstag och att det kommer att ta flera årtionden innan Irak återhämtar sig och att dess folk villigt och på nytt skulle underkasta sig Saddam Hussein om inte hängningen av honom kom emellan.
Men en undersökning bland irakierna utförd av Opinion Research Business, ett ansett opinionsinstitut, ger en helt annan bild. Den visar ett land betydligt mer optimistiskt än någon kunnat förvänta sig. Två av tre irakier säger att livet är bättre under nuvarande system.
Det finns, som man kunnat vänta, en klar skillnad mellan sunniter och shiiter. Men även 29 procent av sunniterna, de som hade det gott ställt under Saddam, säger att det är bättre nu. Resultatet är, när man tänker på blodsutgjutelsen och skräcken, elavbrotten, vattenbristen och den dagliga kampen i vardagen, anmärkningsvärt.
Ja. Och förklaringen är lika enkel som ohygglig: irakierna levde inte i trygghet före invasionen, utan under värsta sortens totalitärt styre. Det gör att irakierna är vana vid grymheter. Skillnaden är att kampen nu handlar om att få slut på våldet och upprätta demokrati. Något sådant ljust framtidsmål att sträva efter fanns inte under Saddam. Om man betraktar Irak från irakiskt perspektiv - och jag menar att alla andra perspektiv är kolonialistiska - är vardagen bättre efter invasionen än före, av en enda anledning: nu finns iallafall ett hopp om bättre tider.
Mona Sahlin [skulle] kunna driva igenom en förnyelse om det fanns ett stort krismedvetande inom partiet. Men något sådant existerar inte, i alla fall inte med dagens opinionssiffror. Mona Sahlin kommer därför inte att kunna förnya den socialdemokratiska politiken så mycket som behövs. Och även om hon är en god talare och har en mycket större charm än Göran Persson, så räcker inte detta. Mona Sahlin kommer inte att bli den partiledare som återger socialdemokraterna regeringsmakten. Mona Sahlin kommer aldrig att bli statsminister.
Jag tror redaktören Reidar Carlssons analys är riktig. Att socialdemokraterna just nu har goda opinionssiffror omöjliggör förnyelse och är därför något negativt för ett parti som just förlorat makten.
En som däremot tror på att Sahlin ska kunna förnya är Widar Andersson i Folkbladet:
De sociala frågorna har under lång tid reducerats till andefattiga ingenjörsövningar om nivåer och teknikaliteter i de stora socialförsäkringssystemen. Genom att lyfta in barns och ungdomars utsatthet på det sätt hon gjorde i sitt tal har Mona Sahlin skapat förutsättningar för en socialpolitisk pånyttfödelse inom socialdemokratin. Socialpolitiken blir åter kött och blod.
Redaktör Andersson syftar på Sahlins kritik av ungdomars utseendefixering som ju handlar om något annat än socialförsäkringssystemets procentsatser. Men jag tror inte s kan slita sig ifrån mentaliteten att se samhället som en maskin som kan styras genom ingenjörskonst, alltså regler, lagar och procent. En förnyelse kräver att socialdemokratin tillerkänner individen större betydelse än kollektivet. Det tror jag inte kommer att ske.
Måndag 2007-03-19 / 8.30länk VÄNSTERNS KRIG MOT HILLARY CLINTON HAR BÖRJAT. Den här bloggen har länge förutspått att amerikanska vänstern kommer att sänka Hillary Clintons kandidatur i presidentvalet. Och nu har smutskampanjen startat. I en reklamfilm för Barack Obama utmålas Clinton som "storebror" i Orwells 1984.
Lördag 2007-03-24 / 7.35
Lördag 2007-03-24 / 7.35
Tisdag 2007-03-20 / 20.15
Tisdag 2007-03-20 / 16.55
