Dick Erixon: Kommentarer 26 februari - 4 mars 2007
Söndag 2007-03-04 / 18.20länk KONSERVATIVA KONGRESSENS FÖRSÖKSVAL: GIULIANI TVÅA. Den största årliga konferensen för konservativa rörelser hölls i helgen. Rudy Giuliani och andra presidentkandidater talade. Medierna har ju utmålat Giuliani som ovalbar bland dessa konservativa aktivister. Och han kom bara tvåa när de drygt 1700 kongressombuden hade en försöksvotering (de fick lägga valsedel i valurna, för att ange vem de stöder i första och andra hand just nu).
Men som den ledande konservative bloggaren Hugh Hewitt skriver, CPAC Straw Poll: The Results: Romneys kampanj hade satsat stora pengar på att kampanja och betala resor för ombud som närvarade (och röstade), medan Giuliani bara dök upp under några timmar.
Ur det perspektivet är det ett bra resultat för Giuliani. Han slog ju exempelvis den socialkonservative Brownback och andra som kunnat vara populärare bland dessa gräsrötter.
Söndag 2007-03-04 / 18.10länk OM IRAN KOMMER ÖVER ATOMBOMBER. Det är dags att tala allvar om en situation där Irans mullor kommer över en kärnvapenarsenal. Det gör Caroline Glick i Jerusalem Post-kolumnen If Iran gets the bomb.
Hon anger tre scenarier. Den mest optimistiska skulle innebära att Iran inte omedelbart avfyrar bomberna mot Israel för att utplåna landet från kartan", det man upprepade gånger lovat göra. Istället använder man sin nya styrka för att hota regionen och avbryta oljeexporten till den oljekonsumerande västvärlden. Det skulle skicka oljepriset i höjden och världen skulle ligga för iranska regimens fötter för att få tillgång till olja. Man skulle underblåsa shiamuslimska minoriteter i Saudiarabien, Egypten och Jordanien för att skapa kaos för sunnimuslimerna, man skulle störta regeringen i Libanon och låta Hizbollah ta över landet. Terrorattackerna in i Israel skulle öka dramatiskt.
Så lyder det optimistiska scenariot, eftersom Iran inte använder kärnvapenarsenalen i praktiken. Det moderata scenariot som Caroline Glick utmålar är att man gör allt i det optimistiska scenariot med dessutom överlämnar mindre kärnvapenladdningar till sina ombud inom olika terrororganisationer. Med hjälp av självmordsbombare spränger man sedan atombomb i Israel, vilket "skulle orsaka en andra förintelse på 70 år".
Det värsta scenariot är att iranska regimen använder atombomber utanför Mellanöstern, exempelvis i USA. Iran kommer att förneka att man har med sprängningarna att göra. Och så som opinionsläget ser ut, tror Glick att Ryssland, Kina och Europa kommer att tro på Iran och inte utsätta landet för några som helst bestraffningar.
Jag tror hon har rätt. Iran kan göra vad som helst. Europa kommer att tro på varje ord Ahmadinejad säger, så länge det är judar och amerikaner som bombas. Detta vet Iran. Vänstermedierna är deras bästa allierade i att skydda Iran från varje förslag till bestraffning från världssamfundet.
Det är dessa möjliga händelseförlopp vi bör ha i minnet när vi diskuterar vad vi ska göra med Iran.
Hur går det med läkarutbildningen om all sjukvård är privat? Läkarutbildningen är ju en hantverksutbildning med en förhållandevis stor anknytning till naturvetenskaplig forskning och sådan forskning är väl till stor del en statlig angelägenhet. Det handlar om en nyttighet som inte efterfrågas på en öppen marknad.
Staten är inte bra på mycket annat än byråkrati. Den är allra sämst när det gäller nytänkande, handlingskraft och flexibilitet. Därför mår all naturvetenskaplig forskning i Europa dåligt eftersom statens käftar satt tänderna i den. Se bara på Nobelprisen förra året! Alla - alla!!! - naturvetenskapliga pristagare forskar vid amerikanska universitet.
Tiotals miljoner européer har sina liv att tacka Amerika. Det är där de flesta nya mediciner och behandlingar utvecklas genom världsledande forskning. Och beror det på att staten betalar? Nej. Det beror på, för det första, på att äganderätten i form av patent respekteras, och för det andra, på att universitet, forskningsinstitut och lägemedelsbolag samarbetar, där näringslivet pumpar in biljon efter biljon i forskning man inte vet vart den leder. Mycken forskning leder inte till kommersiella resultat, iallafall inte inom kort tid. Men den forskning som kan omsättas i behandling, får läkemedelsföretagen sedan sälja med vinst, så att man kan täcka kostnader som inte givit någon avkastning.
Ett starkt inslag av marknadsekonomi och respekt för äganderätten är oavvisliga krav för medicnisk utveckling. När det gäller läkarutbildning kan den fortsättningsvis ske i dagens universitet, men de bör stå fria från politisk styrning och ideologiproduktion. Jag vill att system skapas som tillvaratar kompetens - inte trycker ner och hindrar. Man bör lära av dem som är mest överlägsna i världen - USA.
Söndag 2007-03-04 / 10.24länk VARFÖR OFFENTLIG SJUKVÅRD? Ernst Klein talar för (se förra kommentaren) att landsting och regioner avvecklas, så att kommunerna kan ta lokalt ansvar själva och i frivillig samverkan för offentliga nyttigheter. Han vill se privat kollektivtrafik. Men statlig sjukvård, när det gäller den mer avancerade vården. Varför?
Jag har ofta funderat på varför det för svenskar är så självklart att just sjukvård ska vara offentlig. "Den är så livsviktig", brukar vara en vanlig förklaring. "Den är en del av samhällets infrastruktur, och bör därför vara det allmännas ansvar", är en annan.
Men det håller inte. En ännu viktigare infrastruktur - som vi alla skulle dö förutan - är livsmedelsdistributionen. Mat är ju livsnödvändig för alla. Ingen kan undgå att införskaffa livsmedel. Ändå tillåter vi Ica, Konsum, Vivo och tiotusentals restauranger att hantera livsmedel, som ju kan göra oss dödsjuka om maten hanteras fel. Här finns ett enormt ansvar. Varför kräver ingen att alla livsmedelsbutiker och restauranger ska drivas av landsting och regioner?
Sjukvården är dessutom starkt beroende av teknisk utveckling och forskning som i hög grad sker i privata forskningsorganisationer, och här är likheten betydligt större med utvecklingen av mobiltelefoni och andra system i privata näringslivet än med politikerstyrda och tröga byråkratier i landsting/regioner.
Ändå hävdas att avancerad sjukvård ska vara statlig. Jag ser inte logiken. Varför kräver ingen att mobiltelefoni ska bedrivas i statliga monopol?
Vi måste öppna ögonen och se att svensk sjukvård är ett offer för en socialistisk tidsanda. Självsklart ska staten utöva kontroll, likt livsmedelsverket och telestyrelsen, det krävs legitimationer av sjuksköterskor och läkare, och jag är för att införa samma sorts licensieringskrav på vårdföretag. Ramverk i lagstiftning ska naturligtvis förekomma. Och offentliga sektorn ska se till att alla kan få vård i systemet.
Men att ha ett ramverk är ju något helt annat än att kräva att staten ska driva och utföra verksamheten. Sjukvården som servicebransch måste släppas fri och få möjlighet till stor flexibilitet.
Landstingen utgör det värsta demokratiska underskottet i det svenska politiska systemet. Trots att de funnits i snart 150 år är det få väljare som vet vilka landstingsmän de röstat in ...
Jag kan därför inte tänka mig ett orimligare förslag än att på en gång ytterligare öka avståndet mellan landstingen och väljarna och samtidigt utöka landstingens uppgifter och maktbefogenheter...
Det finns en teoretisk demokratisk vinst i att frågor som gäller större områden hanteras av direktvalda organ i stället för samarbetsorganisationer. Men detta är skenbart när det gäller landstingen eftersom väljarna inte alls vet vem det är de ska ställa till ansvar för beslut de ogillar
Klein vill se kommunal samordning, högspecialiserad sjukvård i statlig regi och privat kollektivtrafik. Jag håller ju med Klein om det första och sista, mer om högspecialiserad vård i nästa kommentar, ovan.
Söndag 2007-03-04 / 10.00länk FÖRDÖM VÅLSVERKARNA, INTE POLISEN. Det är galet när medierna fokuserar på polisen, när ligister försöker bränna ner Köpenhamn. Utan polisen skulle de lyckas förstöra egendom för många privatpersoner och företag. Och Nerikes Allehanda har rätt i sin ledare, Gatsten lockar inte till debatt eller dialog:
Det låter väl trevligt med ett ungdomshus i Köpenhamn.
Men i samma ögonblick som de våldsamma kravallerna började, så hamnade frågan om ett ungdomshus i bakgrunden. Det finns ingen anledning för vare sig politiker eller poliser att ge efter för en grupp människor som försöker driva igenom sin vilja genom att bygga barrikader, elda upp bilar och kasta sten. Demokratin skulle förlora på om den politiska makten ger efter för dem som använder våld och skadegörelse som politisk kampmetod.
Kanske kunde frågan om Ungdomens hus ha skötts smidigare ... Men den synpunkten är i allt väsentligt ett stickspår. Dels hade vänsteranarkisterna, förr eller senare, hittat någon annan förevändning för sin våldsutövning - och dels, vilket är viktigare, gäller lagen även för dem ... Det finns en anspråksfull och förljugen retorik, framfödd inom de "autonoma" vänsteranarkistiska grupperna - och med en lika beskäftig som aningslös svada reproducerad av allsköns etermediala debatt- och nyhetsredaktioner. Den är i sak ihålig, från moraliska utgångspunkter motbjudande och intellektuellt undermålig.
Och det handlar, skriver tidningen, om påståendet att anarkisterna på något sätt företräder ungdomar och det "lika frekvent som förolämpande" argumentet "att de regelmässigt uppflammande kravallerna skulle vara inslag i en rimlig och legitim kamp för demokratin".
Trots att de flesta barn och ungdomar just på grund av sin ungdom inte förmår inse värdet av vissa kunskaper har vi i hög grad låtit undervisningen styras av deras önskningar. Allt i skolan skall vara "roligt". Det finns inte längre samma press på eleverna att anstränga sig även med det som till en början kan verka svårt och komplicerat som fanns förr. Eleverna vänjer sig därför vid ett liv utan krav.
Och det är ett liv som inte existerar när man blir vuxen. Ett liv utan krav betyder ett fattigare samhälle, ett dekadent samhälle som gräver sin egen grav. Här har den nya regeringen oerhört mycket att förändra!
Lördag 2007-03-03 / 15.55länk 250 MILJARDER TILL FOLKET. Patrik Engellau och Björn Björnsson ger i SVD-Brännpunkt ett förslag till regeringen om hur man kan överlåta de statsföretag som ska säljas på medborgarna:
250 miljarder till folket, tack!.
Jag tycker deras tekniska förslag är lite krångligt, men alla förslag som ger medborgarna individuell avkastning från utförsäljningen är bra. Det får inte bli så att utförsäljningen bara blir en ommöblering av statliga tillgångar över huvudet på medborgarna. Pengarna ska ut till folket! Det är medborgarnas sparkonton och aktieinnehav som ska fyllas på, inte politikernas.
Lördag 2007-03-03 / 15.25länk GIULIANIs STRATEGI EN SUCCE. Många förundras över hur en New York-borgmästare kan segla upp som populäraste presidentkandidat. Det har inte hänt sedan 1800-talet. Världsstaden New York och dess politik är inte alls representativ för Amerika, därför har borgmästarposten varit en återvändsgränd för politiska karriärer.
Men något har hänt i USA. De sociala frågor som förut skapade en oöverbryggbar kulturell klyfta mellan storstad och landsbygd, är inte längre så avgörande. I konservativa Weekly Standard skriver man om hur Giuliani under flera år fått råd om hur han ska överbrygga skillnaderna mellan New York och resten av landet, Let's Make a Deal.
Förut skulle man avvisa varje presidentkandidat som inte ställde upp helt och fullt på de socialkonservativas kravlista. Men "en stor kader av socialkonservativa har blivit övertygade om att i en farlig tid för nationen är det en lyx man inte har råd med". Det osäkra världsläget gör att andra frågor än inrikespolitiska står i centrum. "Och denna gång kan ett parti som är abortmotståndare finna en abortförespråkare attraktiv på andra grunder. Det handlar inte om att ge vika, eller att kräva omvändelse, utan om att ingå ett avtal, göra upp." Tidningen förklarar hur detta läge uppstått:
Ingen kunde föreställa sig att så många av partiets aktivister skulle söka upp honom [Giuliani], och sedan göra det till sin sak att utarbeta en strategi för honom. Men det är vad som hänt.
En av president Bush' främsta talskrivare, David Frum, sökte upp Giuliani redan i augusti 2004, för att ge honom rådet att inte ändra uppfattning, att inte bli inställsam, men ändå möta gräsrotsrörelserna inom partiet och förklara hur han skulle leda landet om de hjälpte till att välja honom till USA:s näste president.
I juni 2005 skrev den inflytelserika bloggen Powerline: "vissa kommentatorer tror att Giulianis ståndpunkter i sociala frågor gör det omöjligt för honom att bli nominerad. Jag håller inte med ... Det finns ett nationellt och brett konsensus [inom republikanska partiet] att beslut i frågor som gayäktenskap och abort ska beslutas via demokratiska beslut, inte av domstolarna. Om Giuliani understryker detta ... kan han vinna en solid majoritet inom republikanerna".
En annan viktig röst, National Review, påminde om att en tidigare senator som stödde rätten till abort, ändå tog avstånd från sena aborter och stödde nomineringar av konservativa domare. Det kunde vara en väg framåt för Giuliani.
Och Giuliani har lyssnat på råden. Det gör att partiets gräsrötter är beredda att ge honom sitt stöd i presidentvalet, eftersom han visat de ledaregenskaper som idag förväntas av en president.
Lördag 2007-03-03 / 14.25länk RUDY GIULIANI HAR STÖD AV GRÄSRÖTTERNA. I går kväll framträdde Rudy Giuliani inför de konservativa gräsrötter som medierna tror kommer att fälla honom. Giuliani är för liberal i sociala frågor, heter det, för att bli nominerad till republikansk presidentkandidat. Men Amerikas största konservativa event tog igår emot honom med applåder. Det tvingas till och med New York Times att rapportera, At CPAC, Giuliani Promotes Ties to Reagan. Man skriver i tidningens blogg:
Förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani hänvisade till Ronald Reagan ett dussintal gånger i sitt tal denna eftermiddag inför Conservative Political Action Conference i Washington. Reagan är, naturligtvis, en hjälte för denna publik, och Giuliani citerade den förre presidentens tema om personligt ansvarstagande när han talade om arbetslinjen kontra bidragslinjen, om stöd för lägre skatter och han omfamnade Reagans optimistiska ledarstil (och Giuliani arbetade i Reagan-administrationens justitiedepartement).
Det var trångt i konferenssalen (ballroom) eftersom många ville höra Giuliani tala ... Han höll en lågmäld ton, och sina meningsskiljaktigheter med de socialkonservativa kommenterade han genom att citera Reagans replik: "mitt 80 procentiga stöd betyder inte att jag har 20 procent fiender" (my 80 percent ally is not my 20 percent enemy) ...
Och en av hans största applåder kom när han sa "Vår önskan är att skapa fred, och vi begick kanske ett misstag när vi talade om krig mot terrorismen. Detta är inte vårt krig mot dem. Det är deras krig mot oss. Detta krig är över när de slutar att försöka komma hit och döda oss. När det upphör, är kriget över."
Jag lyssnade på talet via C-Span på internet. Giuliani har det George W Bush saknar: förmågan att inte bara formulera sig elegant utan också förmågan att förmedla de rätta nyansera. Han förklarar därför bättre vad han menar och sätter sina slutsatser i ett sammanhang. Giuliani har med sitt tal passerat ännu ett test på vägen till att bli presidentkandidat. Ett test han klarade.
Fredag 2007-03-02 / 15.52länk MUSIKALISK HUMOR: DET SVÄNGER OM "DR HOUSE". Brittiske komikern Hugh Laurie gör ju jättesuccé som skådespelare i TV-serien "House". Och han skulle också kunna vara musiker. Här ytterligare ett lika musikaliskt som humoristiskt inslag ur hans tidigare karriär: "The Sophisticated Song".
Det har hettat till för Al Gore sedan det avslöjats att hans hem i Tennessee använder 20 gånger mer energi än ett normalt hushåll. Det ärEn obekväm sanning...
Förresten, ni vet varför han använder så mycket energi. Har ni sett Al på senare tid? Jag tror han håller kylskåpsdörren öppen lite för länge.
En delstatssenator i Florida vill förbjuda termen "olaglig invandrare" eftersom hon tycker det är kränkande. Hon vill ersätta den med något mer finkänsligt. Får jag föreslå "mexikanska upptäcktsresande"?
Såg ni Oscarsgalan i veckan? Den var så lång att personerna som ingick i minnesinslaget faktiskt var i livet när showen började.
Fredag 2007-03-02 / 9.52länk CLAES RYN: NEOKONSERVATIVA LÅNGT UT PÅ VÄNSTERKANTEN. För vilken gång i ordningen det sker vet jag inte, men i veckan framfördes åter anklagelsen om att neokonservativa i USA egentligen är vänster. Denna gång av Claes Ryn vid seminarium hos Utrikespolitiska institutet. Tidningen Dagen rapporterar om de förskräckliga visioner och idéer som de neokonservativa har, De startade en okristen revolution:
I korta drag kan de neo-konservativas världssyn beskrivas som att USA har en historiskt unik position, grundad på universella värden som frihet och demokrati. Landet har en uppgift att sprida de värderingarna globalt.
Claes Ryn beskriver detta som en avgörande förändring i amerikansk politik, där konstitutionalismens maktdelning - då dömande, verkställande och lagstiftande makt balanserar och kontrollerar varandra - har manövrerats ut av en gruppering med revolutionära ideal.
Visst är det hemskt? Sprida frihet!!! Och demokrati!!! Så fruktansvärt. Vilka djävulens hantlangare dessa män och kvinnor måste vara.
Fredag 2007-03-02 / 9.20länk ISRAEL UTESTÄNGS FRÅN EUROVISIONSFINALEN? Israel är portad (diskriminerad) från att delta i TV-samarbete med arabländerna i Mellanöstern, därför tillhör landet det Europeiska TV-samarbetet som inkluderar
Eurovision Song Contest. Men den ökade muslimska makten över Europa sätter nu sina spår. Det av israelska folket framröstade bidraget "Push the Button" hotas nu av censur, rapporterar AP i Eurovision contest may ban Israeli entry.
Man kan misstänka att låten handlar om Irans president Ahmadinejad. Låten är ju mer ett humoristiskt, skämtsamt inslag än en sång. Och som i god humor finns en allvarlig underton: numret varnar för farorna med kärnvapenkrig. Men vi vet ju sedan de danska Muhammedteckningarna, att skämta gör man inte samtidigt som muslimer finns med i bilden.
- Det står absolut klart att detta sorts budskap inte är lämpligt för tävlingen, säger Kjell Ekholm för de finska organisatörerna av ESC.
Det är skitsnack. Just Finland har tidigare bidragit med en sång om atombomber, närmare bestämt 1982. Låt oss jämföra texterna.
Finlands bidrag inleddes så här:
If someone soon throws some nuclear poo here on our Europe
What will you say when we get all the filth on our faces
If someone slings a bomb to your neck you probably won't even notice
The world is full of terror
If someone makes an error
He's gonna blow us up to biddy biddy kingdom come
There are some crazy rulers they hide and try to fool us
With demonic, technologic willingness to harm
They're gonna push the button
Om Israel stängs ute har det bara att göra med att Europa går islamisters ärenden. Yttrandefriheten är då definitivt hotad i Europa.
Fredag 2007-03-02 / 9.01länk KD-LEDNINGENS ARROGANS FÖRVÅNAR. Jag känner Lars F Eklund som en av de bästa idédebattörerna i Sverige. Hans förmåga att klargöra kristdemokratiska värderingar och väga olika principer emot varandra, det som utgör idédebatt, har alltid varit intressant att följa. Men nu avgår han ur kristdemokraternas partistyrelse i protest mot att partiet ställer upp på abortturism till Sverige, rapporterar Svenska Dagbladet i Tung kristdemokrat hoppar av.
Partisekreteraren Lennart Sjögrens svinaktiga kommentar, "Han vet väl att även partistyrelsen behöver föryngras", tyder på en svårartad arrogans. Eklund är yngre än Sjögren, så det är väl Sjögren som i så fall faller för åldersstrecket (född 1954). Vad nu ålder har med saken att göra.
I DN går socialminister Göran Hägglund i svaromål mot de kyrkliga ledarnas hot att uppmana kristna att inte rösta på allianspartierna om man tillåter abortturism till Sverige, Kyrkoledarnas hotfulla språkbruk förvånar. Ja, egentligen ger han inget svar, utan hänvisar till EU. Men i EU finns ju fyra länder som förbjuder abort, så vad EU har med Sveriges stöd till abortturism framgår inte.
Nej, självklart är det här en kapitulation för vänstern. Då bör man säga det: vi bryr oss inte om de värderingar vi en gång hade. Vi är numera ett lika utslätat parti som de andra partier som samlas i mitten. Och vi går dit därför att det är där makten finns. Jag förstår inte varför inte kristdemokraterna kan vara lika ärliga som moderaterna. Moderaterna erkänner ju att man i exempelvis arbetsrätten intagit en ny hållning. Kristdemokraterna har intagit en lika ny hållning i arbortfrågan.
Torsdag 2007-03-01 / 21.20länk FEDERLEY MOT NYA MÅL. Egentligen är det ingen överraskning:
CUF-ordförande Federley avgår. Han har suttit ordförande i mer än fyra år, vilket är långt tid i ett ungdomsförbund. Och så har han ju fått en ny plattform för opinionsbildning: ett riksdagsmandat.
Få ordförande i politiska ungdomsförbund har varit mer synliga och debattglada än Fredrick Federley. Han har helt enkelt visat att den politiker som verkligen vill synas i debatten också kan göra det. Det gäller att inte vara trist och tråkig, utan djärv, nytänkande och beredd att spetsa till lite. Då kan man nå ut med sina värderingar.
Jag hoppas - och utgår ifrån - att Federley fortsätter satsa lika hårt som hittills. Är det något Sveriges Riksdag behöver, så är det lite mer friska fläktar.
Torsdag 2007-03-01 / 20.30länk NY CHOCK I FRANSKA PRESIDENTVALET? Förra gången, 2002, kom nationalisten Jean-Marie Le Pen på andra plats i presidentvalets första omgång och slog därmed ut socialistpartiets Lionel Jospin. I andra omgången hade franska folket att välja mellan Le Pen och Jacques Chirac. Den sistnämnde vann med 78 procent av rösterna, eftersom såväl borgerliga som socialister röstade på honom.
Något liknande kan hända i år. Fast denna gång är det mittenkandidaten François Bayrou som i första valomgången kan få fler väljare än socialisten Ségolène Royal, skriver The Economist i The third man.
Och går Bayrou till andra omgången har han redan vunnit presidentvalet, för då kommer ju hela vänstern att rösta på mittenkandidaten före konservativa partiets Nicolas Sarkozy.
Just nu leder Sarkozy med 29 procent, medan Royal har 25 procent och Bayrou 19 procent.
Sannolikheten är därmed inte så stor att tredje mannen blir tvåa, men möjligheten finns ju.
Det visar att presidentval i två omgångar knappast är mer demokratiska än det amerikanska systemet där kandidaterna tilldelas elektorsröster i relation till hur många delstater de vinner.
Torsdag 2007-03-01 / 19.55länk STOR TEST FÖR GIULIANI I MORGON. Rudy Giuliani talar i morgon inför Conservative Political Action Conference, en paraplyorganisation med stort inflytande. Ledningen här har inte haft höga tankar om den i sociala frågor liberale Giuliani. Han har snarare varit persona non grata, rapporterar New York Sun i Giuliani Will Meet The Right.
Tidningen menar att gräsrötterna redan är med Giuliani, och att det är ledarskapet inom de konservativa rörelserna som är emot honom. Och deras röster blir allt mer irrelevanta, eftersom de bär skulden för förlusten i höstens kongressval. Folk menar allvar med sitt stöd för Giuliani i opinionsmätningarna ,skriver tidningen, och konstaterar: "Och stödet kommer inte från republikaner i mitten, utan från konservativa - inklusive de evangelikala som varit en så viktiga del av Bush' kärnväljare."
Det mottagande Giuliani får på konferensen kommer att avslöja stämningarna ... I morgon är tidpunkten att rensa luften, att ställa tuffa frågor i en lokal fylld med aktivister som aldrig kunnat föreställa sig att en tidigare borgmästare i New York skulle kunna vara en högst möjlig presidentkandidat för republikanska partiet.
Men de konservativa rörelserna har, trots allt, börjat bearbeta det faktum att Giuliani nu inte bara är den 'valbare kandidaten' som det konservativa ledarskapet vägrat erkänna, utan något mer - han är den mest populäre.
Ja, det blir ett intressant möte att följa...
Den ende presidentkandidaten som inte kommer till denna kongress är John McCain, rapporterar Washington Times i
McCain rejects CPAC invite
Torsdag 2007-03-01 / 19.20länk TIME: GIULIANI STARKARE, CLINTON TAPPAR. Opinionsmätningarna i USA duggar tätt. Jag får uppfattningen att det pågår en kapplöpning mellan kandidaterna. De inser att gallringen inom respektive parti kan ske rekordtidigt. Det gäller för kandidaterna att framstå som vinnare för att kunna bygga upp stöd för sin kampanjorganisation. President Bush visade i de två senaste valen att han, genom en urstark organisation, kunde köra sin egen valrörelse och därmed vinna.
För att kunna bygga en sådan organisation krävs att man tidigt kan samla partiets alla lojalister bakom sig och förbereda slutspurten under hösten 2008. Det parti som drar ut på nomineringen av sin kandidat, kan mycket väl komma att förlora presidentvalet.
Och enligt magasinet TIME, i
Giuliani's Lead Widens, utökar Rudy Giuliani sin ledning över sina konkurrenter, han får stöd av 38 procent bland republikanska väljare, mot 24 procent för närmste medtävlaren John McCain. Giuliani har sedan i januari ökat med hela 18 procentenheter.
För Hillary Clinton gäller motsatsen. Hennes övertag bland demokratiska väljare krymper. Hon leder fortfarande med 12 procent över Barack Obama, 36 mot 24 procent, men avståndet var 7 procentenheter större för en månad sedan.
Normalt har jag överseende för hyckleriet från vänsterelitens sida. Om Al Gore och hans Hollywood-supportrar vill flyga jorden runt i bränsleslukande och atmosfärförorenande privatjet medan de kampanjar mot växthuseffekten, så låter jag det passera.
Men de senaste agerandet från den extremt vänstervridne miljardären George Soros överskrider alla gränser ...
Frågan är om organisationerna som har tjänat på Soros välgörenhet kommer att se ett problem med att acceptera pengar som har dragits in från Halliburton-aktier.
Förklaringen är att Soros köpt 2 miljoner aktier i Halliburton, bolaget som tjänat otaliga miljarder dollar på de krig som Soros varit motståndare till. Och Soros har finansierat stora delar av vänsterns opininsbildning mot Irakinvasionen, exempelvis organisationen MoveOn. Nu uppstår alltså paradoxen att antikrigsopinionen finansieras med krigsaktier. Men vem förvånas: är inte "hycklare" synonymt med "vänster"...?
Enligt Riksgäldens prognos, som presenterades i går, blir budget-överskottet i år 112 miljarder kronor, 12 444 kronor per svensk - ung som gammal ... Varför inte betala ut en engångsbonus i slutet på året som erkänsla för gjorda insatser? ...
Vad är det för poäng med att svenska staten blir förmögnare om inte svenskarna blir det? Se i stället till att också vanliga familjers ekonomi förbättras - det behövs.
En genomsnittlig svensk har bara hälften så stor förmögenhet som sin genomsnittlige finske granne. Den genomsnittlige italienaren har en förmögenhet som är sex gånger större än genomsnittssvenskens. Förklaringen är inte att förmögenhetsfördelningen är så jämn i Sverige. Tvärtom, den är ojämnare än i både Finland och Italien. Den är till och med ojämnare än i USA när man mäter hela fördelningen.
Ja, statens fruktansvärt stora ingrepp i svenskarnas privatekonomi gör Sverige till världens mest ofria land när det gäller skattetryck. Det skapar enorma fattigdomsfällor. En åtgärd är att omfördela - från staten till enskilda medborgare.
Men jag ser hellre att utbetalningen sker i form av aktier i statliga företag, vilket tagits upp förut här i bloggen
(här,
här och
här). Det skulle göra fler medborgare till aktieägare. En sådan åtgärd strider inte heller mot utgiftstaket i statsbudgeten. Jag tycker utgiftstaket är viktigt att respektera, inte minst med tanke på vänsterns överbudspolitik i syfte att öka statens makt.
Torsdag 2007-03-01 / 13.15länk MEN MARGOT WALLSTRÖMS BLOGG, DÅ? Flera läsare kommenterar journalistskråets utfall mot Carl Bildts blogg. En del menar att påhoppen på Bildt beror på att han inte är socialdemokrat: "Är inte demokratin i Sverige detsamma som att socialdemokraterna har all makt?"
En annan läsare ger stöd för sådan misstanke: "Det är väl ett ödets ironi att Bildt får kritik av Torekull och Svensson
för att han som hög politiker bloggar, samtidigt som Margot Wallström får en utmärkelse för sin blogg."
Och nog är det ödets ironi att Wallström i sin blogg skriver: "I was flattered recently to learn that e-Sharp Magazine had rated my blog No.3 in its top ten of European blogs".
Så makthavare kanske får blogga - men bara om de är sossar. Så tätt förenad med socialdemokratin är journalistkåren!
Det är nonsens att hävda att utrikesministerns bloggande urhokar demokratin. Mediernas framtid ligger inte i att försvara gamla privilegier.
Ja, till skillnad från andra erkänner SVD att bloggarna bryter upp journalisternas privilegier. SVD ser konstruktivt på den nya konkurrensen, till skillnad från Per Svensson och Bertil Torekull. De båda agerar som Gustav V inför demokratins genombrott - man försvarar sina privilegier. Det var inte framgångsrikt då, och kommer inte vara det nu.
Kritikerna av den svenska militära insatsen i Afghani-stan blandar ihop begreppen. Det är FN, inte USA, som bestämmer över stabiliseringsstyrkan Isaf. ---
[D]et är när man når ner på afghansk marknivå som det blir alldeles uppenbart hur fel det vore att ta hem Sveriges och andra Isaf-länders trupper. Den svenska styrkan på cirka 250 soldater (snart 350) ansvarar för en av Isafs 24 provincial reconstruction teams (PRT), det vill säga områden där man satsar på ekonomisk och social utveckling bakom militära murar - Sveriges PRT omfattar fyra provinser i norra Afghanistan.
Ett extremt darrigt läge råder även i de delar av Afghanistan som inte berörs av kriget mot talibanerna. Därför skulle det innebära en reträtt rakt in i lokalt kaos om det svenskledda PRT upphörde att fungera. Och det vore en särdeles dålig signal till andra Isaf-deltagare som också ansvarar för var sitt område.
Men samtidigt bidrar DN till hårklyveriet när man skiljer på dessa insatser och de som "aktivt strider på USA:s sida mot talibanerna". Att politiskt skilja på stridande och icke-stridande soldater är bara löjligt. Det är målet - afghanska folkets frihet, fred och demokratiska utveckling - som är det centrala. För att uppnå det krävs både stridsinsatser för att slå tillbaka talibanernas anfall och civil utveckling. Det ena fungerar inte utan det andra.
Torsdag 2007-03-01 / 7.54länk BUSH MILJÖVÄNLIGT FÖREDÖME - AL GORE MOTSATSEN. Amerikanske vänsterpolitikern Al Gore struttade runt på Oscargalan och talade om andra människors skyldighet att bli miljövänligare. Själv har han ökat energikonsumtionen i sitt hem.
En som däremot, sedan länge, är ett miljövänligt föredöme är president George W Bush. Redan i april 2001, bara några månader efter hans tillträde, skrev Chicago Tribune om hans ranch i Texas:
"Det 370 kvadratmeter stora huset är en modell för miljövänligt ansvarstagande."
Tydligare än så här kan väl skillnaden mellan höger och vänster inte demonstreras. Vänstern hycklar, högern handlar. Se mer här: Bush loves ecology - at home.
Just nu går debattens vågor höga om invasionen och avsättningen av Saddam Hussein 2003. Men också de som fundamentalt fördömer det som då hände måste konstatera det faktum att den internationella närvaron i Irak i dag grundar sig på en begäran av Iraks regering och ett beslut av FN:s säkerhetsråd, nu senast i resolution 1723.
Och utrikesministern tar upp Europas ansvar:
Det är lätt att säga att såväl vi själva som Europeiska unionen borde ha möjlighet att göra mera. Framtiden för statsbyggandet i Irak påverkar hela den vidare regionen - och därmed också säkerheten för Europa självt. Om säkerhetsläget i Irak skulle förbättras bör vi därför självklart vara beredda att inte minst inom EU diskutera också vidare insatser.
Här borde utrikesministern se till att EU vänder sin passivitet till aktivitet. Om EU inte kan samla sig till aktivitet i en så här viktig säkerhetspolitisk, ja, världspolitisk fråga, vad ska vi då ha EU till? Det är dags för unionen att visa att man är mer än byråkrati med tarvlig regleringspolitik och evig flyttkarusell. Upp till bevis, EU!
Onsdag 2007-02-28 / 16.25länk EDWARDS GÅR OM HILLARY CLINTON I IOWA. I landsbygdsdelstaten Iowa hålls första testet för kandidaterna inom respektive parti, 14 januari 2008. Då genomförs små valmöten (caucus) i församlingarna inom respektive parti där man diskuterar kandidaterna och sedan håller omröstning.
Inför förra presidentvalet hade Howard Dean varit den stora favoriten i medierna som utmanare av Bush, men i Iowa kom han bara på tredje plats och betraktades som den store förloraren. Istället steg John Kerry fram, med stabil kampanjorganisation. Iowa kan alltså förändra dynamiken mellan kandidaterna inom det egna partiet.
I en färsk opinionsmätning, Strategic Vision, framgår att Hillary Clinton förlorat ledningen bland demokratiska väljare i delstaten till förre vicepresidentkandidaten John Edwards:
Det är 11 månader till omröstningen, så mycket kan hända än. Men trender är alltid intressanta att följa.
Onsdag 2007-02-28 / 16.25länk LEVY & GLUCKSMANN: VAR ÄR DEN ANTIAUKTORITÄRA VÄNSTERN? I kulturdelen av Sydsvenska Dagbladet skriver Kenneth Hermele, i Filosofer väljer sida, om franska filosoferna som byter sida - från socialistpartiets Royal till borgerliga Sarkozy inför presidentvalet 22 april och 6 maj (något som diskuterats här i bloggen:
Franska intellektuella stöder Sarkozy). Men han tar också upp varför filosoferna brutit med traditionell vänster:
[Bernard-Henri Lévy och André Glucksmann] kallar sig fortfarande vänster och menar att det framför allt innebär att vara antiauktoritär. Därför utesluter han ur sin vänsterdefinition den icke-liberala vänstern, alla som ”kurtiserar islamister, som är nationalister, emot Europa, som ser Israel som en kräftsvulst och USA som djävulen”. ---
Det handlar som så ofta efter 11 september om synen på islamism, kulturrelativism och om USA:s roll i världen. Lévy går tillbaka till Sovjets invasion i Afghanistan, till krigen på Balkan och till vänsterkollegors kritik av EU-projektet, han kräver en större och aktivare roll för Frankrike i den internationella politiken, även med militära medel. Han stödjer USA:s båda invasioner av Irak – den lagliga såväl som den i strid med folkrätten – och är rädd för att Sarkozy vacklar när det verkligen gäller att visa handlingskraft, mot islamismen och mot Iran.
Han kallar det för ett vänsterprogram, som ska ställas mot den ”vänster” Lévy föraktar, representerad av tidskriften Le Monde Diplomatique och synlig i den nyligen tillkännagivna alliansen mellan Venezuelas Chávez och Irans Ahmadinejad, där olja, antiamerikanism och antisemitism går hand i hand. Det är i själva verket en reflex som kännetecknar den auktoritära vänstern menar Lévy: om USA är för, går vi emot.
Tänk om den politiska vänstern i Sverige - s, v och mp - kunde vara lika klok som den franska ...
Onsdag 2007-02-28 / 13.25länk DET MODERATERNA INTE TAR UPP I VALSANALYSEN. Under förmiddagen var jag opponent vid seminarium där Carl Cederschiöld och Per Schlingmann presenterade partiets eftervalsanalys. Jag föjde ju valrörelsen som partipolitisk oberoende bloggare, men som stark supporter av Alliansen. Det första jag undrade över när jag började läsa rapporten, var om moderaterna skulle vara triumfatoriska och hänga fast vid segeryran. Men det gör man inte. Det är en nykter och grundlig analys. Därför spanade jag efter det moderaterna inte tar upp. Och jag lyfte fram tre punkter.
1. Gamla och nya moderaterna. I den senaste valrörelsen kunde partiet dra nytta av såväl Bohmanska etablissemangskritiken och frihetsidealen, som Anders Borgs systemrenovering och Fredrik Reinfeldts icke-konfrontatoriska pragmatism. Den upparbetade goodwill i frihetsfrågor som partiet har sedan årtionden levde kvar hos liberala väljare. "Jobben" som valets huvudfråga, fungerade också som ett paraply där både den gamla och den nya profilen fick plats. Jag ifrågasätter att det kommer att gälla i nästa val.
I rapporten medges bara i förbifarten att här finns olika synpunkter. Man konstaterar att 40 procent av m-väljarna motiverade sitt partival inte med jobben, utan med frågor om företagande och skatter. Det här är ju de gamla väljarna.
Cederschiöld sa att "kombinationen förstärkte" moderaterna. Ja, 2006. Men om pragmatismen breder ut sig, vilket brukar ske i partier som innehar regeringsmakten, är risken stor att den Bohmanska frihetsidealismen försvinner. Denna aspekt, som ju vi i bloggosfären flitigt diskuterat, tas inte upp i rapporten.
2. Symbolernas och attitydernas betydelse. Partipolitiker brukar undervärdera dem, för att istället rabbla sakfrågor. Men rapporten lyfter fram symbolfrågornas betydelse: "Eftervalsanalysgruppen finner därför att jobbfrågan inte bara blev en stark sakfråga i valet utan den var allra viktigast som symbolfråga - en symbol för regeringens misslyckande."
Rätt. Men när man tar upp attityder vill jag göra en annan tolkning. Rapporten skriver: "Det är svårt att få väljarna att ändra sig i sakfrågor, betydligt lättare när det gäller attityder." Det framgår dock att man med detta menar väljarnas "attityd till moderaterna", medan jag vill fokusera på attytider till problemformuleringarna. När det gäller jobbfrågan fick moderaterna och alliansen, menar jag, väljarna att ställa sig frågan: hjälps arbetslösa bäst av högre bidrag eller av att få jobb? De som ansåg jobb viktigast kunde rösta på moderaterna, även om man egentligen inte ville sänka bidrag.
Här har alla svenska partier mycket att lära. Sluta rabbla sakfrågor, och fundera på hur samhällsproblemen ska formuleras!
3. Moderata svagheter. Jag tror att de nedtonade Bohmanska frihetsidealen och fokus på hårda, ekonomiska frågor, som arbetslöshetsförsäkringen, är förklaringen till att moderaterna i valet 2006 inte hade en extra stark tillströmning av ungdomar och att kvinnorna fortsätter att vara underrepresenterade bland m-väljare. Ungdomar är inte pragmatiker utan vill se radikal idédebatt om frihet. Kvinnor, har det ofta visat sig, är mer intresserade av mjuka frågor, moralfrågor, inte minst om vård, skola och omsorg. Dessa väljargruppers relativt svagare ställning inom moderaterna i valet 2006 är en klar varningssignal om att partiet kan ha blivit för pragmatiskt och systemfokuserat, medan värderingar och idéer hamnat i skuggan.
I diskussionen som följde höll både Cederschiöld och Schlingmann med om att det finns en risk i att moderaterna blir för pragmatiska. Glädjande nog hade de svar. Schlingmann betonade att ett så stort parti som moderaterna nu blivit måste tillåta större åsiktsbredd: "Det finns ett värde i att ha olika synsätt." Cederschiöld sa att "man kan diskutera utan att det är konflikt" och höll med mig om att det gäller att "inte gå ner sig i det pragmatiska träsket".
Detta är nog dagens stora nyhet: moderaterna förstår att man måste ha högre i tak. Det är ett glädjande besked, som jag hoppas att de andra allianspartierna också är med på. Ska man kunna vinna nästa val, måste man ha öppen och inbjudande debatt om nya idéer.
Onsdag 2007-02-28 / 7.32länk CARL BILDT EN DEL AV BLOGGREVOLUTIONEN.
Sedan när blev det fult att politiker skapar direktkontakt med sina väljare? Vi ser häpnadsväckande brister på insikt om innebörden i demokrati från Expressens Per Svensson och idag, i DN, Bertil Torekull. De går till stormande angrepp på Carl Bildt - därför att han bloggar!
Det är verkligen Orwellskt språkbruk när man gör rakare dialog mellan politiker och väljare till diktaturfasoner.
Problemet är givetvis ett annat. Journalistskrået är förbannat över, och livrädda för, att politiker ska hitta mer direkta kanaler att kommunicera med väljarna - och inte behöva gå genom massmedierna. Därmed skulle journalisterna förlora en stor del av sin makt att lyfta upp, sänka och tysta politiker. Medierna skulle inte längre agera censor, inte längre få avgöra vilka budskap som når ut och vilka som inte gör det. Lyssna bara på Torekulls dravel om Bildts bloggande:
Med lätt hand avfärdar han nu påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur, reklambyrån Kreab bara en av många som nyss kommit i dagern. När Expressen på en enda punkt genom sin politiske redaktör medger ett sakfel i en radiointervju skriver Bildt att Expressen "backar helt och hållet" (vilket inte är fallet).
HA! Hur många gånger har inte vi mediekonsumenter reagerat just så här över journalisternas beskrivningar i medierna. Tack vare bloggen hamnar journalisterna själva i situationen att de blir omtalade, debatterade och emotsagda.
Det gör dom galna.
Och det visar vilken enorm demokratirevolution bloggarna utgör. Journalisterna plockas ner från sina höga torn. Ner på marken. Där de blir emotsagda. Där de inte får sista ordet.
Det här visar att bloggarna utgör det kanske viktigaste inslaget i demokratins utveckling sedan rösträttens genomförande. Plötsligt har många fler medborgare kunnat framföra sina åsikter. Och politiker har kunnat återknyta mer av direktkontakt med väljarna.
Om det får journalisterna att sura, så varsågod att sura.
Onsdag 2007-02-28 / 7.17länk SLOPA REGIONERNA, STÄRK KOMMUNER OCH FÖRETAG. Ansvarskommitténs förslag är alltför begränsade, felfokuserade och inriktade på symptom snarare än grundorsaker till trög offentlig sektor.
Det är en trist och dålig halvmesyr, helt enkelt.
Det vore bättre att att frigöra kommunerna från all den statliga detaljregleringen. Och låt staten ta över huvudansvaret för resten. Sverige har futtiga nio miljoner invånare. Det är en region i sig. Därför: avskaffa både landsting och regioner. Eller rättare, sätt dem på bolag.
Låt dagens landsting vara de första licensierade vårdföretagen. Istället för landstingsskatt går skattemedlen in i en statlig försäkringfond. Och ur den kan licensierade vårföretag kvittera ut vårdpeng för de patienter som väljer att vara anslutna till dem. Det betyder att medborgare/patienter kan byta vårdföretag och ansluta sig till framväxande privata vårdföretag.
Det vore en modern lösning. Upphäv myndighetssynen på människor som slavar som "tillhör" ett visst landsting. Låt medborgarna själva styra över sin statliga sjukvårdsförsäkring. Då skulle alla landstings- och regiongränser försvinna. Så som det är i näringslivet. Där finns inga larviga geografiska gränser, där finns kundperspektivet. De som vill vara kvar i lanstingsbolaget kan vara det. Ingen ska tvingas att byta.
Så långt går inte tidningskommentarerna. Men flera är kritiska till ansvarskommittén:
I Svenska Dagbladet skriver PJ Anders Linder, Vården blir inte friskare av större landsting: "Men det vore ett historiskt misstag att göra en regional reform utan att förändra sjukvården på annat sätt än att göra landstingen större. Det är inte landstingens storlek, utan ogenomskinligheten, planhushållningen och producentperspektivet som är problemet med vården i Sverige. Att göra landstingen större blir en bot som är värre än soten."
Dagens Nyheter skriver i ledaren
Slopa regionerna: "Regional näringspolitik kan inte motivera en särskild, vald församling, kommunikationssamarbete än mindre. I stället för en uppslitande strid kring nya gränser på mellannivån - avskaffa den helt. Låt Sverige förbli den enhetsstat som medborgarna trots allt känner och riksdag och regering förbli de centrala organen. Och låt kommuner, var för sig och tillsammans, lösa de vardagsuppgifter medborgarna väntar sig av dem. --- En sådan ordning skulle bli enklare och den skulle underlätta ansvarsutkrävandet. Det är en aspekt av vår demokrati som är sorgligt förbisedd. Också av Ansvarskommittén."
Barometern i Kalmar skriver i ledaren
Ansvarskommitténs återvändsgränd: "Men i grunden har kommittén hamnat i en planekonomins återvändsgränd. Inte direkt Karl Marx Allée. Men varför inte Grotewohlgasse – efter den förste statsministern i DDR? Hårda ord. Men utredningens ansats är felvald. Texten talar hela tiden om ”samhället” som om det vore en organiserad enhet, styrd av statens och kommunernas valda. Så är det inte."
Upsala Nya Tidning skriver i ledaren
"Asymmetrisk" var ordet: "Problemet är givetvis att verkligheten inte är symmetrisk. Sverige är ett land med liten befolkning, som är ojämnt fördelad över en stor yta. Prioriterar man symmetrikravet, på det sätt som Ansvarskommittén gör, så blir konsekvensen att man tvingas göra regionerna mycket stora. Och det leder i sin tur till att förutsättningarna för medborgarna att få kontakt med regionala makthavare eller att identifiera sig med "sin" region blir mycket dåliga. --- I bästa fall gör regionerna varken till eller från. I sämsta fall kan den bristande förankringen tvärtom bli ett utvecklingshinder."
Tisdag 2007-02-27 / 21.35länk AL GORE BRÄNNER 20 GÅNGER MER EL ÄN NORMALT HUSHÅLL Det var som jag trodde: miljövännen Al Gore - som kräver att vi alla ska minska miljöpåverkan - använder i sitt hem 20 gånger mer el än ett vanligt hushåll. Och inte nog med det: hans elkonsumtion har ökat sedan hans film "An Inconvenient Truth" började visas. Det rapporterar
Drudge Report,
ABC News och Fox News.
Al Gore tjänar stora pengar och vinner prestige på att ge vanligt folk dåligt samvete, medan han själv lever i sus och dus utan en tanke på miljöeffekterna.
Det är därför jag avskyr vänstern. De snackar så fint, men är värsta sortens skenheliga bedragare.
Tisdag 2007-02-27 / 21.22länk FUNGERAR BUSH' NYA IRAKPLAN? Oppositionen, medierna och Baker-rapporten föreslog att Bush-administrationen skulle börja samtala med Iran och Syrien. Istället bestämde sig presidenten för att skicka fler trupper till Irak, byta ut militära ledningen och sätta in en ny taktik för att bekämpa terroristerna och mordpatrullerna.
Weekly Standard online anger i Daily Iraq Report att det finns vissa tecken som tyder på att den nya Bush-planen fungerar.
Det sekteristiska mördandet har minskat till lägsta nivån på ett år i Bagdad. Bombdåden har minskat med 20 procent och fler misstänkta terrorister har gripits. Samtidigt drar irakiska armén understödd av amerikansk trupp åt snaran kring Sadrs milisarmé som ligger bakom mycket av våldet. National Review rapporterar liknande uppgifter i
Bombings and Iraq.
Det är naturligtvis för tidigt att säga om den nya amerikanska strategin fungerar. Men jag hoppas verligen det är så.
Tisdag 2007-02-27 / 19.10länk JODÅ MUNCK ÄR NY ORDFÖRANDE I HD. Jag har fått mejl som hävdar att Johan Munck inte är ordförande i Högsta domstolen, utan Bo Svensson. Och man hänvisar till såväl
Högsta domstolen som till
Domstolsverket. De borde ju veta, kan man tycka. Men icke. Varken HD eller Domstolsverket har uppdaterat uppgifterna om vilka som är medlemmar av Högsta domstolen och därför missat att regeringen utsett ny ordförande.
Så anonym och så oviktig är vår Högsta domstol...
Sanningen är att Bo Svensson gått i pension och att regeringen den 1 februari förordnade Ny ordförande i Högsta domstolen - Johan Munck.
Eftersom domarna är så okända kan det vara värt att lista de sexton justitieråden som utgör Högsta domstolen (en vakant fn). Det finns främst fyra vägar till HD: departementskarriär (26%), domare i domstol (40%), professor (13%) eller advokat (20%). Tydligen duger inte åklagare. Här anges deras senaste tjänst före utnämningen till HD-domare.
Ordförande Johan Munck (f 1943) är justitieråd sedan 1988. Hovrättsråd i Svea hovrätt.
Gertrud Lennander (f 1943) är justitieråd sedan 1992. Professor i civilrätt vid Stockholms universitet.
Leif Thorsson (f 1945) är justitieråd sedan 1993. Advokat och delägare i advokatbyrå i Stockholm.
Göran Regner (f 1942) är justitieråd sedan 1995. Rättschef i Justitiedepartementet.
Dag Victor (f 1944) är justitieråd sedan 1997. Hovrättslagman i Svea Hovrätt.
Severin Blomstrand (f 1945) är justitieråd sedan 1997. Rättschef i Justitiedepartementet.
Nina Pripp (f 1942) är justitieråd sedan 1998. Ordförande i Arbetsdomstolen.
Torgny Håstad (f 1943) är justitieråd sedan 1998. Professor i civilrätt och dekanus juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Marianne Lundius (f 1949) är justitieråd sedan 1998. Advokat i advokatbyrå.
Lars Dahllöf (f 1946) är justitieråd sedan 2001. Expeditionschef i Justitiedepartementet.
Ann-Christine Lindeblad (f 1954) är justitieråd sedan 2002. Lagman i Borås tingsrätt.
Ella Nyström (f 1950) är justitieråd sedan 2002. Hovrättsråd i Hovrätten för Västra Sverige.
Kerstin Calissendorff (f 1955) är justitieråd sedan 2003. Advokat och ordförande i Advokatbyrå.
Per Virdesten (f 1946) är justitieråd sedan 2004. Rättschef i Statsrådsberedningen.
Anna Skarhed (f 1952) är justitieråd sedan 2005. Lagman Linköpings tingsrätt.
Han tar också upp ett problem som jag vet diskuteras i på flera håll i Europa: imamer rekryteras från Saudiarabien eller övriga Mellanöstern, vilket gör att de saknar all insikt om i vilket samhälle man verkar. Det gör att impulser från dessa kulturer dominerar, och försvårar integration.
Jag har svårt att ta ställning till förslaget om högskoleutbildning för imamer. Det är tveksamt på samma sätt som teologiska institutioner är tveksamma i statligt finansierade universitet. Kyrkorna borde, likt katolska kyrkan, bekosta sina egna utbildningar. Kyrkan är skiljd från staten.
Men samtidigt kan man säga att kristen teologisk skolning är en viktig dimension för akademi och universitet. Det är ju en filosofisk och historisk utbildning. Och som tidigare påpekats här i bloggen, så saknar islam helt den akademiska forskning som bedrivits kring kristendomen. Det är en förklaring till att islam befinner sig på medeltiden.
Att ge islam en buff i ryggen så att religionen kan komma ikapp och skapa sig en mer solid filosofisk grund låter inte som en dålig idé. Men är det sådant skattepengar ska gå till? Här är jag faktiskt kluven. Det händer inte ofta! Men den här frågan har jag inte tänkt klart om. Skicka gärna argument i mejl.
Tisdag 2007-02-27 / 8.55länk NALIN PEKGUL OCH MUSLIMSKT HYCKLERI. Jag gillar den öppenhet som s-kvinnornas Nalin Pekgul visar och som är så ovanlig för svenska politiker. I en stor
intervju i Svenska Dagbladet talar hon ur hjärtat också om att vara muslim i Sverige:
[H]on är också troende muslim. Det är ”tufft”, och fördomarna många.
- Om du säger att du är svensk och kristen säger ingen “Jaha, du tillhör Knutby församling?” Men om jag säger att jag är muslim, förväntar sig alla i princip att jag är fundamentalist. Det är oerhört kränkande och förolämpande.
Samtidigt berättar Nalin Pekgul att hon är hårt ansatt av bokstavstrogna muslimer, för att hon inte bär sjal, har tagit avstånd från ”tokigheter” som svenska Sharialagar och inte tycker att muslimska elever ska få slippa musikundervisning. Hon har länge varnat för att religiösa fundamentalister är på frammarsch, och är ”väldigt orolig”.
- Det är mycket lättare att rekrytera en självmordsbombare i Sveriges invandrartäta förorter än i Istanbul och Kairo.
För drygt ett år sedan berättade Nalin Pekgul att hon och familjen tänkte flytta från Tensta. De bor fortfarande kvar, men hon vill inte prata om saken offentligt. Bilden av den egna förorten är emellertid dyster.
- Om du är troende muslim, men har respekt för demokratin och tycker att kvinnor och män ska leva jämställda, kan du få en tuff match i Tensta. De extrema religiösa grupperna blir bara starkare, identitetslösheten gör att många dras dit.
Ändå har Nalin Pekgul inte tappat hoppet, och pekar på två lösningar.
- Att stödja rätt krafter och ge dem legitimitet. Den offentliga debatten måste föras hela tiden, och vanliga muslimer delta. Det är inte bara fanatikerna som ska få representera oss.
Få muslimer är så öppna. Det är bra. Vi ser här hur hon tänkter och resonerar. Det finns något att diskutera.
Och diskutera detta uttalande är verkligen något som behöver ske. Hon faller instinktivt in i fraser som många muslimer använder - hon är "kränkt". Denna gång över att förknippas med fundamentalister. Samtidigt säger hon att självmordsbombare lätt kan rekryteras bland muslimer i Sverige. Det antyder ju hur nära fundamentalismen finns i det svenska folkhemmet.
Sedan Knutby. Det är ett utmärkt exempel. Vad hände i Knytby? Fick sekten där nya rekryter över hela Sverige? Och - viktigast av allt - hur ställde sig svensk kristenhet till Knutby? Ursäktade kristna i allmänhet knutbyförsamlingens agerande? Skyllde kristna i Sverige knutbyskandalen på judar eller USA?
Nalin Pekgul undgår att se skillnaden mellan hur muslimer agerar i förhållande till fundamentalister och hur svenska kristna agerade gentemot Knutbysekten. Svenska folket försvarade kritiker av Knutby, och hade Knutby hotat mörda satirtecknare som drivit med Knutby i sina teckningar hade hela svenska folket som en person slutit upp bakom tecknarna, mot mordhoten.
Varför försvarade inte muslimer i Sverige de danska satirtecknarnas rätt att driva med islam? Varför ursäktade man mordhot och kände sig "kränkt" av teckningarna, istället för att försvara yttrandefriheten också när det gäller att diskutera, skämta om och driva med islam? De danska teckningarna var ett ypperligt tillfälle för svenska muslimska organisationer att visa att man inte är fundamentalistisk genom att försvara andras rätt att skämta. Man tog inte den chansen. Det säger väldigt, väldigt mycket om var man står.
Det är muslimska församlingars och organisationers oförmåga att ställa upp på västerländska principer, och framför allt ursäktandet av hotfulla uttryck från muslimskt håll som gör att muslimer i allmänhet och fundamentalism ännu är svåra att hålla isär.
Tisdag 2007-02-27 / 8.07länk USAs HÖGSTA DOMSTOL BYTER INRIKTNING. Sedan 40 år har den mäktiga Högsta domstolen, med sina 9 på livstid utsedda domare, varit en institution mer vänsterradikal än någon folkvald församling. Man har stärkt den federala nivåns ställning mot delstaterna, försvagat äganderätten och infört världens mest långtgående aborträtt.
I USA är abort tillåten till 40:e veckan, i princip till samma dag som barnet skulle födas på normalt sätt. Det beror på att domarna 1973 slog fast att fostret är en del av kvinnans kropp till dess det är fött. Först då blir fostret en egen individ som omfattas av amerikansk lag. Fram till dess är fostret juridiskt sett likt en blindtarm, och den har kvinnan all rätt att avlägsna hur sent hon vill.
Denna långtgående aborträtt har aldrig behandlats eller godkänts i en folkvald församling. Det är därför abort är en så brännande fråga i USA. Aborten är tillkommen i strid med demokratin och den är extrem i sin form.
Men nu kan allt detta ändras. President George W Bush har fått två starka kandidater godkända av senaten till att bli nya domare i Högsta domstolen . Det är mer än någon annan, inkusive Ronald Reagan. I Los Angeles Times spekuleras i vad detta kommer att betyda för domstolens kommande beslut, Supreme Court's new tilt could put Scalia on a roll.
Som den ledande juridiska konstitutionalisten har domare Antonin Scalia varit en kraftfull opinionsbildare för striktare tolkning av konstitutionen. Han menar att det inte är domare som ska driva igenom politiska förändringar, det är en uppgift för de folkvalda. Han menar också att mer federal makt ligger i huvudstaden Washington än vad konstitutionen medger. Delstaterna ska ha större makt och den federala nivån mindre. Det betyder mindre möjlighet för politiker att bygga ut offentliga tjänster.
Hittills har den kvicke, smarte och burduse Antonin Scalia mest skrivit reservationer mot majoritetens beslut. Men med de nya domarna kan han komma att utgöra en ledande kraft i majoriteten, skriver tidningen.
Jag gillar juridisk filosofi och tycker det är ett fattigdomsbevis att vi inte har en sådan debatt i Sverige. Våra justitieråd är - och vill vara - anonyma tjänstemän, inte ledande juridiska experter och folkbildare i uttolkningen av hur vi ska se på lag och rätt. Hur många känner till Johan Munck? Han är ordförande i vår svenska Högsta domstol, och domare där sedan 1987.
Men blev det någon omfattande debatt? Om hur man kunnat börja med denna olaglighet från början? Om de juridiska principerna för likabehandling? Nej. Frågan försvann snabbt från mediebruset. Det är ett fattigdomsbevis för Sverige. Juridiken är politikens ramverk. Vi borde kunna mer, vara mer intresserade. Det är grunden för en levande rättsstat.
Måndag 2007-02-26 / 23.16länk MODERATERNAS EFTERVALSANALYS. På onsdag presenterar Carl Cederschiöld, ordf i analysgruppen, och partisekreterare Per Schlingmann moderaternas analys av valrörelsen. Jag och Maria Abrahamsson, SVD, ska kritiskt kommentera.
Rapporten är inte offentlig, så jag kan inte nu ta upp något som avslöjar innehållet. Men det är ju inte svårt att räkna ut att det varit ett stort nöje för moderaterna att analysera höstens val. Som centerpartist 1979-1999 har valanalyser för mig handlade om varför man backar...
Något som är offentligt är ju
valresultatet per valkrets. Och även om moderaterna i genomsnitt gick fram med 10,97 procent - från 15,26 till 26,23 procent av rösterna - så gjorde man ju inte det rakt över. Västkusten är ett mysterium. Där gick moderaterna fram mer än snittet i Halland och Bohuslän, men mindre än snittet i Göteborg, Älvsborg och Skaraborg.
I Älvsborg och Skaraborg beror den mindre uppgången på att socialdemokraterna håller ställningarna bättre där. Och det är egentligen inget mysterium. Det beror på att alliansen inte finns i Västra Götalandsregionen. Där finns inget borgerligt alternativ. För mig visar det hur viktig Allians för Sverige var för regeringsskiftet. Hade hela landet röstat som Älvsborg och Skaraborg hade Göran Persson suttit kvar.
Men hur kan då Bohuslänska uppgången förklaras? Där straffade väljarna mittenpartierna, som tappade mer än snittet, förmodligen därför att Alliansen inte existerade där.
I Göteborg gick socialdemokraterna - i riksdagsvalet - tillbaka lika mycket som snittet. Där är det istället centerpartiets stora valframgång (man mer än fördubblade sina röster) som förklarar moderaternas dämpade uppgång. I Halland är det tvärtom - c gick fram mindre än snittet.
I amerikansk politik kartläggs valkretsarna noggrant, men i Sverige är vi dåliga på att utvärdera väljarströmmarna. Moderaternas rapport är iallafall en översiktlig genomgång. Gott så.
Måndag 2007-02-26 / 22.16länk HENRY KISSINGER VILL SE IRAKSAMTAL. Nixons utrikesminister Henry Kissinger - mannen som medverkade till flera fascistiska statskupper - kritiserade president Bush efter hans andra installationstal. Han menade att idealister, som Bush, kommer att få fel. I Washington Postskrev han, ”Det är ett axiom att gerillakrigare vinner om de inte förlorar. Och i Irak förlorar de inte.” Kissinger står alltså på vänsterns och 'krigsmotståndarnas' sida om Irak.
I dag skriver Henry Kissinger en ny artikel om Irak, i International Herald Tribune, It's time to start talking. Där ställer han sig åter på vänsterns sida, och vill se samtal med Iran och Syrien. Men hans förslag är smartare. Istället för direkta - och förödmjukande - samtal vill han se en internationell konferens om Irak:
Kloka ledare på alla sidor behöver etablera en internationell ordning som skapar säkerhet åt alla deltagare och visar respekt för alla religioner. Men bara några få aspekter som framförs av USA, Syrien och Iran kan tillgodoses genom bilaterala förhandlingar. ---
Den bästa motorn för seriös diplomati om Irak vore en internationell konferens. Det politiska ramverket kan skapas av länder som har intresse av utgången. Det borde inkludera premanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, Iraks grannländer, muslimska nyckelländer som Indien, Pakistan, Indonesien och Malaysia, liksom stora oljekonsumenter som Tyskland och japan.
Jag tror inte ett ögonblick på att Irans Ahmadinejad skulle ta intryck av en sådan internationell konferens. Det skulle bara bevisa hur svag västvärlden är. Men Kissinger - till skillnad från vänstern - kommer åtminstone med ett konkret och konstruktivt förslag...
Måndag 2007-02-26 / 17.46länk REINFELDT DOMINERANDE ELLER FRÅNVARANDE? När massmedierna diskuterade alliansregeringens första hundra dagar i januari hette det, med statsvetaren Tommy Möller i spetsen, att den moderate statsministern var helt och hållet dominerande och att de andra partierna stod i skuggan. Det var ingen gräns på hur kommentatorer och ledarsidor beklagade den moderata dominansen och de mindre partiernas problem, där i skuggan.
Nu tjatas det dagligen om att Fredrik Reinfeldt som statsminister är frånvarande. Aftonbladetskriver:
Se och lär, Reinfeldt – så tog Göran Persson ton
Fredrik Reinfeldt har inte lyckats bli samma rubrikmakare som sin företrädare. Från riksdagens öppnande efter juluppehållet, fram till i fredags nämns han i 822 artiklar. --- Under motsvarande period 1997 då Göran Persson tillträtt som statsminister --- omnämndes Persson fler gånger än vad Reinfeldt gjort i år, 852 gånger.
Oj, oj, oj. Reinfeldt har haft hela 30 färre omnämnanden under nära två månader! Kris! Katastof!
Kris kanske snarare är något som gäller för den politiska journalistiken i Sverige. Den är urtöntig. Och handlar om allt annat än sakpolitik.
Måndag 2007-02-26 / 16.06länk AYAAN HIRSI ALI, BILL MAHER OCH SANNINGEN OM ISLAM. Kolla den det här inslaget ur programledaren och komikern Bill Mahers program "Real Time", som gästas av Ayaan Hirsi Ali. Hon läxar upp muslimsk-amerikanske kongressmannen Darrell Issa (republikan) som inte medger att islam är en religion byggd på våld, inte fred. Inslaget avslutas med ett humoristiskt klipp från Al-Jazeera. Maher vågar alltså skämta med muslimer...
Tänk om vi någon gång kunde få en så öppen diskussion i svenska medier.
Jag har inte hunnit läsa Hersh, men att militärallianser och större länder inom sina militära organisationer planerar för eventuella aktioner i oroliga delar av världen är inget nytt. Det sker kontinuerligt. Så att det finns planer och att gamla planer uppdateras om Iran är föga förvånande.
Frågan är hur nära förestående ett verkligt anfall är. Att läcka planer kan vara ett sätt att pressa regimen i det diplomatiska spel som pågår.
Men jag tror varken på diplomati eller sanktioner. Fallet Irak visar att sanktioner drabbar civila, främst barn, medan regimens företrädare tjänar stora pengar på mutor i FN-program (olja-mot-mat). Diplomati används för att rädda ansiktet på olika aktörer, som vill få det att framstå som att man försöker åstadkomma något. Men totalitära regimer lyssnar aldrig, men diplomati ger dem mer tid att rusta upp och stärka sin militära slagkraft. Det finns många exempel i historien.
Bäst vore om iranska folket kunde störta mullorna och Ahmadinejad. Men om det inte sker, så håller jag med amerikanske senatorn John McCain som sagt att det finns bara en sak som är värre än ett krig mot Iran, och det är att iranska regimen kommer över kärnvapen. Av dessa ohyggliga alternativ så väljer jag det första. Hellre ett krig som slår ut eller åtminstone fördröjer Irans kärnvapenprogram, än att Iran får kärnvapen som man riktar mot Israel - det land man upprepade gånger sagt att man ska utplåna från kartan.
2004 hade Sverige det högsta skattetrycket bland OECD-länderna med 50,7 procent av BNP. Det genomsnittliga skattetrycket för OECD-länderna var då 36,3 procent. Genomsnittet för hela EU (före östutvidgningen) var 39,4 procent ---
[S]er vi till den så kallade välståndsligan, som mäter BNP per capita (hur mycket vi producerar per person), så landade Sverige år 2004 på 14:e plats bland OECD-länderna. Luxemburg, som toppade välståndsligan, gjorde det med ett skattetryck på 40,0 procent, alltså 10,7 procentenheter lägre än Sverige.
Vi kan lära följande: Dels att det inte råder ett rakt samband mellan skattetryck och välstånd. Dels att det borde gå att sänka skattetrycket i Sverige utan att påverka välståndet negativt. Lägre skatter kan, som vi ser av jämförelsen ovan, till och med förenas med högre välstånd. ---
Regeringens jobbavdrag syftar till att göra det lönsammare att arbeta. Avdraget skall, när det är helt genomfört, ge 1 000 kronor mer i plånboken netto. I årets budget tas ett första steg. Det kostar 40 miljarder kronor, vilket är mycket pengar. Men summan skall ses mot bakgrunden att svenska folket i år beräknas leverera in sammanlagt 1 447,4 miljarder kronor i skatt till stat och kommun. Någon gigantisk skattesänkning är det alltså inte fråga om.
Det är en viktig poäng. Regeringen har rivstartat och genomfört de förslag man talade om i valrörelsen. Utmärkt. Men vad ska hända sedan? Ska regeringen sitta still när valprogrammet är genomfört?
Jobbavdraget är som sagt en bra början. Men nu är dags för regeringen att tala om fortsättningen! Vi vill höra vad regeringen tänker göra i nästa budget, och i nästa.
Måndag 2007-02-26 / 10.17länk FRUKTANSVÄRT TRIST OSCAR. Jag brukar spela in Oscargalan och titta på morgonen. En stor fördel med det är att man kan snabbspola. Och man hade kunnat snabbspolat genom hela skiten den här gången. Al Gore, den tråkigaste politikern i amerikansk historia, satte prägel på Hollywood och gjorde evenemanget till en fruktansvärt trist tillställning. Och värst var värden, Ellen DeGeneres. Inte ett dugg rolig, bara tramsig.
Och jag är inte ensam om att skaka på huvudet. Washington Post skriver: "Alternerande (och ibland samtidigt) tråkig och fasansfull ... Antalet stora, känslosamma ögonblick var minimala" och man dömer ut fjäsket för Al Gore som steg upp på scen inte en, utan två gånger (utan att han egentligen fick någon statuett). (Och han kom säkert i en bensinslukande limousine. För inte ska han, han!, behöva avstå från något för växthuseffekten.)
Nöjestidningen
Variety skriver att Oscargalan "genomlider ett kollektivt nervöst sammanbrott i jakten på tittarsiffror i "Idol"-TV-eran. Mot den bakgrunden visade sig års gala vara en föga spännande och trist till tråkig affär, där värden Ellen DeGeneres framträdande kändes som en bagatell, alldeles för lättviktig för nöjesindustrins största scen."
Och jag håller med
National Review om att det roligaste ögonblicket var när Jerry Seinfeld sa "Och de nominerade - och otroligt deprimerande - dokumentärerna, är..."
Om valet av värd är ett utslag om kvotering, då man kastar in vilken kvinna som helst, gräver Hollywood sin egen grav. Om roliga kvinnor, som Woppy Goldberg, inte kan ställa upp, så får man allt ta en rolig man.
20 sek apell
Tidningen menar att gräsrötterna redan är med Giuliani, och att det är ledarskapet inom de konservativa rörelserna som är emot honom. Och deras röster blir allt mer irrelevanta, eftersom de bär skulden för förlusten i höstens kongressval. Folk menar allvar med sitt stöd för Giuliani i opinionsmätningarna ,skriver tidningen, och konstaterar: "Och stödet kommer inte från republikaner i mitten, utan från konservativa - inklusive de evangelikala som varit en så viktiga del av Bush' kärnväljare."
Tisdag 2007-02-27 / 19.10
Sanningen är att Bo Svensson gått i pension och att regeringen den 1 februari förordnade 
Leif Thorsson (f 1945) är justitieråd sedan 1993. Advokat och delägare i advokatbyrå i Stockholm.
Dag Victor (f 1944) är justitieråd sedan 1997. Hovrättslagman i Svea Hovrätt.
Torgny Håstad (f 1943) är justitieråd sedan 1998. Professor i civilrätt och dekanus juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Lars Dahllöf (f 1946) är justitieråd sedan 2001. Expeditionschef i Justitiedepartementet.
Ella Nyström (f 1950) är justitieråd sedan 2002. Hovrättsråd i Hovrätten för Västra Sverige.
Per Virdesten (f 1946) är justitieråd sedan 2004. Rättschef i Statsrådsberedningen.
Tisdag 2007-02-27 / 8.07
Jag gillar juridisk filosofi och tycker det är ett fattigdomsbevis att vi inte har en sådan debatt i Sverige. Våra justitieråd är - och vill vara - anonyma tjänstemän, inte ledande juridiska experter och folkbildare i uttolkningen av hur vi ska se på lag och rätt. Hur många känner till Johan Munck? Han är ordförande i vår svenska Högsta domstol, och domare där sedan 1987.
