Söndag 2007-02-18 / 22.55länk BILL CLINTONS HANDELSMINISTER ANGRIPER GLOBALISERINGEN. Demokratiska partiet i USA har blivit allt mer protektionistiskt och isolationistiskt. Och i dagens Chicago Tribune kritiserar förre handelsministern William Daley globaliseringen, Is globalization's success failing?
Han menar att globaliseringen ökat konkurrensen om industrijobben, vilket sänkt amerikanska löner och flyttat flera miljoner arbetstillfällen från USA till fattigare länder. Och den antiglobalistiska vänsterpropaganda har effekt. Daley skriver:
I årtionden accepterade amerikaner större exponering för internationell konkurrens eftersom det gav högre levnadsstandard för medelklassen. Men nu har andelen väljare som anser att globaliseringen orsakar sämre löneutveckling blivit så stort att deras politiska påverkan underminerar den breda enigheten om frihandel. En aktuell undersökning visar faktiskt att bara 30 procent av amerikanerna tror att 'internationell handel är bra för anställningstryggheten'.
Den amerikanska vänstern attackerar alltså inte bara USA:s militära närvaro i världen, utan också USA:s närvaro på den globala marknaden. Man vill isolera USA. Sluta importera varor från exempelvis Sverige. Det är en katastrofal hållning som inte bara kommer att drabba amerikaner, utan i än högre grad Europa och Sverige.
De som vill se fortsatt globalt välståndsbyggande bör nog hoppas att republikanerna återtar initiativet...
Söndag 2007-02-18 / 22.30länk DICK MORRIS, MED IRONI. I en läsarkommentar i London Times (efter artikel om republikanske presidentkandidaten Mitt Romney, The shaky prospects of Mitt Romney) citeras valstrategen Dick Morris, som - om de fyra främsta republikanska kandidaterna John McCain, Mitt Romney, Newt Gingrich och Rudy Giuliani - sagt:
Den ende av de här grabbarna som inte har haft flera fruar är mormonen.
Söndag 2007-02-18 / 15.44länk FRANSKA INTELLEKTUELLA STÖDER SARKOZY. Inför franska presidentvalet i april har något omskakande, historiskt hänt. I detta det mest vänstervridna av alla europeiska stater, där marknadsekonomin har svagast stöd och där vänsteretablissemanget domderar samhällsdebatten, har högerkandidaten Nicolas Sarkozy fått allt starkare stöd bland intellektuella. Det rapporterar Sunday Times i Left Bank Turns Right:
I veckan har en nyhet penetrerat samhällsdebatten i Frankrike: framstående intellektuella distanserar sig från Ségolène Royal, socialisternas kandidat i presidentvalet. En del stöder öppet den borgerlige kandidaten Nicolas Sarkozy. De inkluderar filosofen André Glucksmann (andre från vänster), författaren Pascal Bruckner och novellisten Max Gallo (andre från höger) som en gång var president Mittererands talesman. En grupp kallad "La Diagonale" har samlat 1.000 vänsteraktivister som tänker rösta på Sarkozy. Stjärnan bland franska filosofer, Bernard Henri-Lévy (mitten), skapade uppståndelse i huvudstaden när han kritiserade Ségolène Royal. ---
Filosofen Alain Finkielkraut (första från vänster) berömmer Sarkozy för att vara den ende kandidaten som erkänner "katastrofen" som drabbat det franska utbildningsväsendet, dess mentalitet och anti-sociala beteende. Glucksmann stöder Sarkozy därför att han står för självkritiskt nytänkande på den borgerliga sidan. Vänstern "sitter fast i narcissism", säger han. ---
Socialism är inte längre en utopi och partiets kandidat har inga stora idéer, bara en lista med löften om högre bidrag från välfärdsstaten. Den inflytelserike vänsterfilosofen Michel Wievorka, säger att han ofta brottas med tvivel om att den intellektuella klassen har något att bidra med längre.
Visst kan det se ut som en tanke, att den framtidsinriktade och nyfikne kandidaten är från höger, medan vänstern står för mer av gamla, trötta och misslyckade lösningar.
De borgerliga partierna i Europa har tagit över mitten och har chans att formulera en reformistisk, men ändå tydlig marknadsekonomisk politik i syfte att stärka kontinentens konkurrenskraft i världsekonomin.
Söndag 2007-02-18 / 11.02länk HILLARY CLINTON BER INTE OM URSÄKT, RISKERAR KANDIDATUR. Amerikanske senatorn Hillary Clinton har intagit John Kerry-positionen från förra presidentvalet, vilket betyder att hon säger att hon inte skulle ha röstat för Irakkriget 2002 om hon då visste vad hon nu vet. Men John Kerry förlorade valet med denna hållning. Demokratiska partiets vänsteraktivister vill se sina kandidater gå längre, och be om ursäkt för att de röstade fel. Det har förre vicepresidentkandidaten John Edwards gjort.
Trycket på Clinton att be om ursäkt för att hon röstade för Irakkriget ökar hela tiden. I New York Times rapporteras idag att Clinton inte tänker vika sig,
Clinton Gives War Critics New Answer on ’02 Vote:
Men antikrigsopinionens ilska fortsätter att öka, och igår rullade Clinton ut ett nytt svar till dem som kräver större eftergifter: hon sa att hon är beredd att förlora stöd av väljare hellre än att framföra en ursäkt hon inte tror på.
'Om den viktigaste frågan för någon av er är att välja en kandidat som inte röstade eller sagt att det man röstade för var ett misstag, då finns det andra att välja mellan', sa Clinton till publiken i Dover, New Hampshire ---
Hennes beslut att inte be om ursäkt betraktas som så betydande inom hennes kampanj att rådgivare tror att det kommer att bli ihågkommet som en vändpunkt i presidentkampanjen: antingen som tillfället då vänsterväljarna definitivt vände sig emot henne (om hon förlorar nomineringen), eller tillfället som visade hennes beslutsamhet och karaktär att gå emot partiets taktiska ståndpunkter (om hon vinner).
Att så här öppet trotsa vänsteraktivisterna är inte riskfritt. Kom ihåg att de lyckades fälla förre vicepresidentkandidaten Joe Lieberman som senatorskandidat inför förra årets mellanval (Lieberman lämnade partiet och vann som oberoende kandidat, och är nu vågmästare i senaten).
Hillary Clintons agerande nu påminner mig om det Bill Clinton gjorde inför presidentvalet 1992 - han kritiserade svarte aktivisten Jesse Jackson som då i flera år fått dominera demokratiska partiets framtoning och därför skrämt bort mittenväljare. För demokratiska partiets mer moderata aktivister blev det beviset på att Bill Clinton hade integritet och förmågan att bli president, och han steg därefter fram som en favorit och vann nomineringen.
Att Hillary Clinton nu öppet tar sig an antikrigsvänstern ger ett glasklart besked till hela partiet: välj en mittenkandidat som mig, eller låt vänsteraktivisterna förlora ännu ett presidentval åt demokraterna. Hon visar sin integritet och beredskap att ta svåra beslut.
Jag tror dock att demokratiska partiet har gått så mycket längre åt vänster sedan 1992 att det inte finns tillräckligt många moderata demokratiska aktivister att samla bakom sig. Det här kan mycket väl vara dagen då Hillary Clintons presidentambitioner dog.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har alltså helt fel när han försöker skjuta frågan ifrån sig och säger att det är upp till parterna att finna en lösning. Staten har inför domstolen gjort Byggnads sak till sin och fått bassning, och nu är det regeringens plikt att se till att rättighetskränkningarna stoppas. ”Rätten finner att Staten hade en positiv skyldighet att skydda de klagandes intressen”, som det står i Europadomstolens dom.
”Domstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten”, står det på regeringens egen hemsida. Det rimliga är att regeringen snarast tar initiativ till en lag, som klargör att den här sortens privatbeskattning inte är tillåten.
Det vore djupt skadligt för den borgerliga regeringens trovärdighet om man inte vidtog åtgärder för att liberalisera arbetsmarknaden, nu när man har såväl europadomstolen som svenska folkets opinion i ryggen.
Söndag 2007-02-18 / 10.15länk SVD GÅR IRANSKA LOBBYISTERS ÄRENDEN. Många läsare har skrivit instämmande mejl om blogginlägget igår mot Bitte Hammargren och Svenska Dagbladets krypande för tyranniska mullor i Iran. Arvin Khoshnood beskriver den person som Hammargren upprepade gånger hänvisar till, Trita Parsi, så här: Trita Parsi - islamiska republikens lobbyist.
”Låt oss säga att du på grund av dina åsikter eller handlingar blir omöjlig i Sverige. Du måste gå i landsflykt. Vilket land väljer du att sätta dig i säkerhet i? Sovjet? Eller Amerika? Välj nu!” ---
Svaret var lätt då. Det är lika lätt i dag. Ty vad ser vi nu hända, när en människa hamnar i en situation med fara för sin frihet eller har sitt liv hotat? Vart söker de sig?
Heimerson pekar på ett aktuellt fall, nobelpristagaren Orhan Pamuk. Var väljer han att bosätta sig? Inte i turkisktalande länder som Azerbajdzjan, inte i Europa, utan USA. Heimerson fortsätter:
Fråga Bertholt Brecht, som var kommunist, fråga Billy Wilder, som var jude och fråga Aleksandr Solzjenitsin, som både av Stalin och Bresjnev bedömdes som dissident. Var fann de fristad? I Amerika naturligtvis.
För mig är det obegripligt varför Sverige och Europa inte kan slå sina fördomar ur huvudet och se verkligheten som den är. Vår främsta - vår enda - allierade med muskler i en allt mer instabila värld är Amerika. Det är något vi bör vara tacksamma över. En allians vi bör förstärka, inte håna och bespotta.
Lördag 2007-02-17 / 12.05länk MODERAT MUSLIM HOTAD I MOSKÉ I TULSA. En god insikt om varför så få moderata muslimer - de som tar avstånd från terrorism, våld och gör skillnad mellan religion och stat - vågar yttra sig framgår i detta reportage från Tulsa, Oklahoma:
If it can happen in Tulsa..
Pakistan-amerikanen Jamal Miftah uppmanade i lokaltidningen muslimer att ta avstånd från terrorism. Reaktionen kom omedelbart: han kastades ut från moskén i Tulsa och sades vara islamofob och förrädare. Enligt de heliga skrifterna hamnar den muslim som dödar en förrädare i paradiset.
Det här visar hur djupt och omfattande problemet med islam är.
Lördag 2007-02-17 / 10.25länk SVD: IRANS MULLOR ÄR FREDSÄNGLAR. Det är skrattretande att i Svenska Dagbladet läsa Bitte Hammargrens hjärntvättade stöd till de brutala mullornas styre i Iran. Hon utmålar dem som fredsänglar som blivit ledsna över att USA inte lyssnat på dom. Snyft, snyft.
Vilket totalt dravel! Iran har lurat världssamfundet under 20 års tid, sedan man påbörjade sitt kärnvapenprogram. Iran har från starten på ayotollah Khomeinis islamistiska revolution 1979 sett västvärldens som sin huvudfiende och USA som "den stora satan".
Hur kan det undgått Hammargren att den nuvarande iranske presidenten Ahmadinejad ständigt upprepar löftet om att Israel ska utplånas från kartan? Är det att betrakta som någon sorts fredsinvit?
Hammargren försvarade Saddam Hussein och nu försvarar hon de brutala mullornas Iran. Hur orientalistisk har SVD blivit? Har sådant som mänskliga rättigheter, frihet och demokrati ingen innebörd längre för SVD:s utrikesredaktion? Det verkar inte bättre, eftersom tidningen går på varje propagandafint från en brutal diktatur.
Lördag 2007-02-17 / 10.05länk BUSH HAR VUNNIT STORSEGER ÖVER ANTIKRIGSVÄNSTERN. Att demokratiska partiet bryter sitt vallöfte att stoppa Iraknärvaron, för att istället ta ett meningslöst uttalande, betyder att de fallit i den fälla president Bush gillrade när han lovade sända ytterligare 21.500 soldater till Irak.
Demokraterna har nu missat chansen att ens försöka förhindra en upptrappning. Därmed har man förlorat all trovärdighet som Irakkritiker. Varje republikan kan nu hänvisa till detta inför nästa val.
I Washington Post skriver David Broder,
Bush Regains His Footing, att presidenten har kommit tillbaka, på samma sätt som Bill Clinton kom tillbaka efter det att han förlorade majoriteten i kongressen (redan efter två år i Vita huset):
Och viktigare, Bush demonstrerar politisk slughet som även hans kritiker måste erkänna. Hans reaktion på representanthusets votering om uttalandet mot truppförstärkningar till Irak illustrerar det.
Broder påpekar att presidenten, för det första, belyst att representanthuset inte är överens med senaten, som godkänt general David Petraeus som ny befälhavare i Irak. Petraeus är den offensive general som vill se fler soldater i Irak. Bush har gjort Petraeus till sin talesman i Irakfrågor, en bättre talesman än vicepresidenten.
För det andra visar Bush statsmannaskap genom att inte fördöma demokraternas lekstuga, och avvisar de kritiker som menar att demokratiska partiet undergräver truppernas moral.
För det tredje lyfter han fram det faktum att demokraterna inte stoppat nya budgetmedel för utökade truppstyrkor i Irak, vilket betyder att han är på offensiven medan demokraterna tvingas spela defensivt. Demokratiska partiets väljare kan förväntas bli missnöjda över att partiet inte använder den makt som väljarna givit dem.
Ja, det värsta som kunde hända en blivande demokratisk presidentkandidat var nog att demokratiska partiet vann kongressmajoriteten i mellanårsvalet 2006. Deras velande och oförmåga att använda makten på ett förtroendeingivande sätt i livsviktiga frågor stärker inte amerikanska folkets önskan efter en vänsterpresident 2008...
Lördag 2007-02-17 / 10.05länk USA: DEMOKRATERNA BLUFFAR, STOPPAR INTE TRUPPFÖRSTÄRKNING. Flera svenska medier (som SVT) skriver att kongressen "röstat ner" presidentens plan om truppförstärkningar till Irak. Det är fel. Demokratiska majoriteten fegar ur och bryter sitt vallöfte att stoppa truppförstärkningar. Man antar ett meningslöst uttalande, istället för att använda sin makt: genom statsbudgeten kan man strypa de ekonomiska anslagen till militären.
Men det är något man inte gör. Alltså ger demokraterna i realiteten sitt stöd till truppförstärkningarna.
Fredag 2007-02-16 / 15.30länk HUMOR: BUSH & CONDI I ABBOTT & COSTELLO-PARODI. Här en härlig "dialog" mellan George W Bush och Condoleezza Rice om Hu Jintao, Yassir Arafat och Kofi Annan.
Förlaga är den legendariska 1930-tals sketchen med Abbott & Costello om baseball, "Who's On First?" (YouTube).
Fredag 2007-02-16 / 14.40länk FÖRETAG SÅLLAR INTE BORT INVANDRARE. Invandrare diskrimineras inte alls på arbetsmarknaden i samma utsträckning som myndigheterna påstår, det visas i rapporten
Bortom etnicitet som publiceras idag av Svenskt Näringsliv.
Antal år i Sverige är bland det viktigaste för att få jobb. Det är heller inte etniciteten utan utbildningsnivå, ålder och var man bor i Sverige som påverkar invandrares situation på arbetsmarknaden, enligt rapporten.
– Det finns ett linjärt samband mellan antal år i Sverige och arbete, framhåller utredaren Farbod Rezania. Det borde man titta på i statistiken - istället för som idag etnicitet, där man buntar ihop alla från ett visst land i samma grupp, oavsett om personerna varit i Sverige i 20 år eller 6 månader. Det ger en missvisande bild av invandrarnas situation på arbetsmarknaden.
Det finns, skriver Rezania, inget i statistiken som stödjer påståenden om att arbetsgivare sorterar bort invandrare
Det borde ju inte vara någon överraskning att de med invandrarbakgrund som utbildar sig till samma nivå som etniska svenskar behandlas likadant, medan den allt större grupp invandrarbarn som lämnar skolan med underkända betyg får problem - precis som alla andra som struntar i utbildning och förkovran.
Fredag 2007-02-16 / 9.45länk VÄNSTERN DRIVS AV SJÄLVFÖRAKT. I Axess Television intervjuas den konservative filosofen och professorn Roger Scruton (bilden) av Johan Hakelius: Global Axess.
Han klargör viktiga skillnader mellan den kristna världen, med sitt arv från romarriket, och den islamska kulturen. Det handlar om mer grundläggande aspekter om medborgarskap, juridik och politiska processer än det vi brukar tala om: den kristna världens förmåga att skilja på religion och statsmakt, något som sharialagarna inte tillåter.
Hakelius frågar också Scruton vad han tror skälen är till att så många i väst intar en multikulturell hållning, och Scruton svarar: självförakt. Det är absurt att se engelska skolor fira muslimska högtider men förbjuder barnen att bygga en jesuskrubba till jul.
Ja, Scruton har rätt. Vänstern föraktar vår kultur. Här borde borgerliga bli tydligare med att vi står upp för svensk kultur och västerländska värderingar. Vi är stolta över dem. Vi vill värna dem. Varför vill inte vänstern det?!
(Tipstack till Magnus Orerar, Intressant intervju!)
Fredag 2007-02-16 / 9.24länk UPPLYSNINGEN OCH FRIHETENS FIENDER. Den tyska kulturtidskriften Perlentaucher har, förnuftigt nog, en engelskspråkiga hemsida där man förmedlar artiklar och diskussioner. En mycket intressant debatt att följa är hur franske författaren Pascal Bruckner (bilden) mosar kritiker av somaliafödde Ayaan Hirsi Ali, exempelvis Timothy Garton Ash och Ian Burma: Enlightenment fundamentalism or racism of the anti-racists?
Nästan lika intressant är att Expressen översatt en av Pascal Bruckners artiklar till svenska. En mainstremmedia som vågar ta upp kritik av islamismen! Kors i taket. I den översatta artikel skriver Bruckner:
Det är bara att erkänna: frihetens fiender rekryteras först och främst i de fria samhällena, inom en del av de upplysta eliter som förvägrar den övriga mänskligheten de demokratiska rättigheternas välsignelse och rentav förvägrar sina landsmän detta om de har olyckan att tillhöra en annan religion, en annan folkgrupp.
För att övertyga sig om den saken behöver man bara läsa två skrifter som nyligen har utkommit, den nederländsk-brittiske författaren Ian Burumas bok om mordet på Theo Van Gogh i Amsterdam och en recension av samma bok skriven av den engelske journalisten och universitetsmannen Timothy Garton Ash i New York Review of Books. ---
Frihetens försvarare är alltså fascister medan fanatikerna beskrivs som offer! Vi känner denna onda mekanism: den som protesterar mot barbariet anklagas själv för att vara barbar. På både det politiska och det filosofiska området innebär likhetstecken alltid en abdikation.
Håller ju med till 100 procent. Relativismen undergräver upplysningen och därmed hela den västerländska civilisationen. Vänstern låter sig fångas av medeltida tänkande och kastar Europas månghundraåriga kamp för förnuftet överbord.
President Bush försöker göra motsatsen: genom att sprida demokrati, frihet och upplysningen till den muslimska världen, vill han ge människorna där del av samma välståndsutveckling som väst skapat sig tack vare förnuftet och vetenskapen.
För mig är det en gåta hur vänstern kan ta parti för mörkrets krafter, för det primitiva och bakåtsträvande. Och jag är ju djupt besviken på att varken politiken eller massmedierna i Sverige eller Europa inser att detta är vår tids allra största och viktigaste skärningslinje.
Fredag 2007-02-16 / 8.50länk OM S SÄGER NEJ, INFÖR INTE TRÄNGSELSKATTEN. Gårdagens utspel av Carin Jämtin var riktigt korkat. Socialdemokratin lovade att inte införa biltullar i Stockholm, men när man 2002 vann valet slängde man mer än tre miljarder kronor på att införa biltullar. När de borgerliga nu efter folkomröstningen vill visa respekt för utfallet i Stockholms stad, där en majoritet sa ja, går socialdemokraterna ut och säger nej.
Den självklara reaktionen bör från alliansen vara: då blir det inga biltullar! När man lägger ihop avgivna röster i Stockholms stad med dem i Stockholms län så blir det nej. Alltså: Lägg ner projektet omedelbart!
Eller som Svenska Dagbladet skriver i Plötsligt är alla emot: ”Man kan ju vända på kuttingen: om nu inte särskilda statsbidrag till SL finns på bordet är ju både s och Alliansen motståndare till skatterna. Så strunta i att införa dem, då.”
Eskilstuna-Kuriren skriver i Miljarderna finns: ”Socialdemokraternas utspel om trängselskatten i Stockholm är ytterligare ett i raden av meningslösa partipolitiska utspel. Nu behövs i stället en tydlig trafikpolitik.”
Dagens Nyheter konstaterar, Jämtin på villovägar: ”Skulle socialdemokraterna ännu en gång svänga och säga nej till trängselskatten blir alla förlorare. Striden om öronmärkningen av intäkterna är en skenfäktning.”
Om inte stor partipolitisk enighet med s kan uppnås, måste alliansen i riksdag, regering och Stockholmsregionen avföra trängselskatterna från dagordningen.
Torsdag 2007-02-15 / 15.50länk GÖR INTE MARTYRER AV FÖRINTELSEFÖRNEKARE. I Europa attackeras nu yttrandefriheten på bred front - av dem som säger sig vara demokrater. I dag dömde en tysk domstol nazisten och förintelseförnekaren Ernst Zündel till fem års fängelse. Brottet: han hävdar att nazisterna inte dödade miljoner judar. Det rapporterar Deutsche Welle i German Neo-Nazi Gets Five Years for Holocaust Denial. Och den tyska regeringen vill att alla länder i EU ska göra förintelseförnekelse olaglig.
Dessa tragiska figurer tillåts inte argumentera mot överväldigande historiska fakta. Det leder ju bara till nya misstankar och konspirationsteorier: varför kastar man dem i fängelse, istället för att motbevisa dem? Dessutom gör man dem till martyrer.
De som vill ha den här typen av lagar som med fängelsestraff vill strypa "fel" åsikter om historien - förutom förintelsen också andra händelser, som Armenien 1915 - tror inte på yttrandefriheten och förnuftets kraft. Man tror inte att historievetenskapen och de fria medierna klarar av att hantera diskussioner i viktiga och känsliga ämnen. I stalinistisk anda föreslår man förbud och fängelse för dem som inte tiger.
Detta är en vanvettig utveckling som undergräver yttrandefriheten på alla fronter. Ta debatten istället för att föra den under jord!
Även om det är långt till respektive parti i USA ska börja rösta om vem som ska bli deras presidentkandidater så är det en kandidat i varje parti som just nu drar ifrån.
Trots att Hillary Clinton ifrågasätts av vänsteraktivisterna så växer hennes stöd bland demokratiska partiets väljare. Och trots all medieuppmärksamhet så lyfter inte Barack Obama. Avståndet till Clinton har istället ökat. Och den allt hårdare vänsterprofil som John Edwards försöker sälja in sig med har inte givit något resultat. Än.
Opinionsmätning bland republikanska väljare: Vilken person ser du helst blir presidentkandidat?
Vi vet ju från förra valet vad som kan hända tidiga demokratiska favoriter när sedan primärval drar igång på allvar: Howard Dean ledde stort för att sedan snabbt sjunka som en sten. Och omvänt: ingen av de två senaste demokratiska presidenterna, Bill Clinton och Jimmy Carter, var förhandsfavoriter.
Inom republikanerna brukar dock de som inför kampanjstarten skaffat sig starkt opinionsstöd och kampanjresurser nå nomineringen. Därför ser det kanske bättre ut för Rudy Giuliani än Hillary Clinton.
Torsdag 2007-02-15 / 9.30länk GIULIANI TAR POÄNG PÅ HANDLINGSFÖRLAMADE DEMOKRATER. Jag besökte Linköpings universitet igår och hade en diskussionskväll om amerikanska presidentvalet i regi av Fria moderata studentförbundet.
Min huvudpoäng var att väljarna i det amerikanska presidentvalet får göra så många fler val än vi i Sverige. Inom respektive parti finns olika kandidater som väger samman mixen av värderingar och prioriteringar på olika sätt. Den avvägningen inom partierna får ju inte svenska väljare påverka överhuvudtaget. Sedan innebär personval att väljarna avgör vilken presidentkandidat som har rätt karaktär, personlighet, för att bli president.
Att förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani är en person med både erfarenhet och karaktär underströk jag igår, och det bekräftas också i rapportflödet från hans kampanjframträdanden, som i San Francisco Chronicle, där Debra Saunders skriver, i Who makes the tough decisions?:
'Vi betalar folk i Washington för att de ska fatta beslut', sa Giuliani till deltagarna vid Kaliforniens republikanska konvent i Sacramento i lördags.
Under tiden, borta i Washington, har kongressledamöterna agerat som om de hade sänts till Washington för att inte fatta beslut. Se bara på hur representanthuset i veckan debatterade en icke-bindande resolution i vilken man bekräftar sitt stöd för amerikanska trupperna i Irak, men: 'kongressen ogillar beslutet av president George W Bush den 10 januari 2007 att sända ytterligare 20.000 man till Irak'. Senaten kunde inte ens gå till omröstning om en meningslös Irakresolution.
I Linköping diskuterade vi just vilken knipa demokratiska partiet är i, efter segern i mellanårsvalet. Man har makten att förhindra president Bush att sända fler trupper. Makten över statsbudgeten ligger i kongressens händer. Man kan stoppa flödet av resurser till Irakprojektet. Då tvingas presidenten ta hem trupperna. Och det var ju detta demokraterna lovade!
Men istället gör man ingenting. Skälet är enkelt: om demokratiska partiet tar makten, är det dom som sedan blir ansvariga för vad som händer i Irak. Nu är det Bush som får skulden för varje bomb som exploderar i Irak. Efter ett amerikanskt tillbakadragande framtvingat av demokraterna, är det demokratiska partiet som blir ansvarigt för varje bomb som exploderar i Irak.
Och det vill man för sitt liv inte bli. Därför ägnar man sig åt icke-beslut. Men det är ett agerande som en handlingskraftig presidentkandiat som Giuliani effektivt kommer att utnyttja under de nästan två år som återstår till presidentvalet i november 2008. Om demokrater inte vågar använda sin makt, hur ska då någon av dem kunna bli president, en post som kräver förmåga till tuffa beslut?
Torsdag 2007-02-15 / 8.54länk RYSKA BJÖRNEN HAR VAKNAT. Helsingborgs Dagblad tar upp det förändrade säkerhetspolitiska läge Sverige befinner sig i sedan Vladimir Putin börjat höja rösten i ett alltmer revanschistiskt Ryssland, Granne gör sig påmind:
Ryssland växer till ekonomiskt. Man vill återerövra sin stormaktsställning. Ryska ekonomiska intressen griper allt djupare in även i svensk verklighet, nu senaste genom den planerade gasledningen utanför Gotland. Och president Putin vässar sin roll som internationell ledare, i dagarna genom ett fränt angrepp på amerikansk politik. ---
Och som i all försvarsplanering måste man arbeta mot ett scenario. Det blir allt mer uppenbart att detta scenario är en rysk krafttillväxt med nya satsningar på den egna krigsmakten.
Det ser ut som om avspänningsperioden efter murens fall blir en 15 år lång parentes. Nu återgår vi till normalläget där det gäller för oss att visa att vi vill och avser att försvara svensk frihet och självständighet.
Torsdag 2007-02-15 / 8.44länk SOCIALISTISKA SVENSKA DAGBLADET. Den som tror att SVD på något sätt är borgerlig är grundlurad. Se bara på hur vanvettigt tidningen vinklar gårdagens utrikespolitiska debatt. Under rubriken Synen på Darfur splittrar de borgerliga skriver Göran Eriksson (ej online) att utrikesminister Carl Bildt (m) och biståndsminister Gunilla Carlsson (m) använt olika formuleringar om Darfur. Det får tidningen att över en helsida skrika ut: borgerlig splittring!
Det är en grovt förvriden bild av gårdagens utrikespolitiska debatt. Var det något som demonstrerades i debatten var det den avgrund som finns mellan socialdemokratin och de två samarbetspartierna v och mp. De har diametralt olika syn på Europa, förvar och de flesta frågor av betydelse i utrikespolitiken. Men Svenska Dagbladet skriker: borgerlig splittring!!!
Dagens Nyheter är här mer sanningsenlig i sin analys, när man skriver, i Hem till Europa:
Det fanns också olika betoningar och olika angreppssätt, men det var uppenbart att Ahlin (s) har mer gemensamt med den regering han opponerar mot än med de partier som Göran Perssons regering var beroende av.
Ja, är det något vi bör vara uppmärksamma på, så är det hur s, v och mp formulerar sin syn på svensk utrikespolitik åren framöver. Inför valet 2010 kan det vara avgörande för om det finns något trovärdigt regeringsalterantiv till alliansen. För inte kan svenska folket stödja ett regeringsalternativ som lever på olika planet när det gäller hur man ser på omvärdlen. Hur ska en sådan regering kunna företräda Sverige?
Torsdag 2007-02-15 / 0.37länk HILLARY CLINTONS HUVUDVÄRK TILLTAR. I en informativ kolumn i Washington Post beskriver Ruth Marcus stämningarna väl när Hillary Clinton besöker den för presidentvalet så viktiga delstaten New Hampshire, The War She Hasn't Won.
Vänsterväljarna vill inte höra kritik av Bush i den Kerry-liknande strategi som floppade i förra presidentvalet. Man vill höra Clinton be om ursäkt för att hon röstade för Irakkriget. Och man vill inte höra invändningar mot att den nu demokratiska kongressen sätter stopp för nya trupper till Irak. Det uppfattas som att hon slingrar sig, inte är rak.
En sjuksköterska som tycker sig höra att kandidat Clinton insistera att hon inte hade tagit landet i krig i Irak om hon varit president, även om senator Clinton röstade för kriget när president Bush begärde det. Hon frågar, till publikens jubel: "Hur kan du då förklara denna motsägelsefullhet?"
Det är Clintons huvudvärk. Hon har problem att engagera vänsterväljarna. Men, skriver Marcus:
Även om Irak är ett otvivelaktigt irritationsmoment, så står det också klart att Clinton är en formidabel kandidat. Hon leder i opinionsmätningarna över sina partikamrater och drar fulla hus på valmöten. Om Barack Obama är den nye rockstjärnan i demokratiska partiet så är Clinton dess Mick Jagger (eller, om den statusen tillhör Bill Clinton, så åtminstone dess
Keith Richards).
Ha, jag vet inte riktigt om det är beröm...
Onsdag 2007-02-14 / 10.31länk AHLIN: VAD TYCKER REGERINGEN OM EU-KONSTITUTIONEN? I pågående riksdagsdebatt riktar Urban Ahlin (s) en del intressanta frågor till Carl Bildt och regeringen: vad tycker ni om EU-fördraget, ska man finna en minimiversion, ta det som det är, eller lägga till texter?
Ahlin pekar på att det bara finns en mening om EU-fördraget i utrikesdeklarationen. Och han har ju rätt i att Bildt var väldigt svepande. Deklarationen lyder:
Regeringen välkomnar det tyska ordförandeskapets ambitioner att återuppta diskussionen om ett nytt fördrag. Unionen behöver demokratiska och effektiva institutioner och regelverk. Besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Sverige arbetar för en union som såväl är mer effektiv som bättre förankrad hos medborgarna.
Här är alliansregeringen lika tunn och oklar som förra s-regeringen. Vi behöver i Sverige disktuera vår strategi i EU, efersom den avgör hur svenska folket ser på unionen. Det svaga stödet för Sveriges EU-medlemskap är en direkt följd av de politiska etablissemangens valhänthet och svaga agerande i unionen.
Onsdag 2007-02-14 / 10.18länk BILDT: S ROMANTISERAR SADDAM HUSSEIN. I replikrundan kommer Carl Bildt igång ordentligt. Han svarar på kritik från Urban Ahlin (s) om att regeringen inte tydligt tagit avstånd från Irakinvasionen, med att varna socialdemokraterna från att romantisera Saddam Hussein. Han förtryckte, mördade och gasade sitt folk. Bildt påpekar också att de utländska trupperna i Irak är där på FN-mandat, och ställer frågan om socialdemokratin tar avstånd från FN på denna punkt. Bildt sa också att vi ska hjälpa Iraks folk, även om det inte är alldeles enkelt.
Ett lysande inlägg från Bildt, med andra ord.
Onsdag 2007-02-14 / 9.55länk S OGILLAR ATT PALESTINA NÄMNS TILLSAMMANS MED TERRORISM. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin kritiserade utrikesministern för att i avsnittet om Israel-Palestina nämna terrorism. Så talande! För vänstern får man inte nämna att Hamas-regeringen jublar varje gång en självmordsbombare dödat civila i Israel, som nu senast i Eilat.
Men faktum är ju att Bildt talade mer om Israel-Palestina än om något annat tema i utrikesdeklarationen. Och jag tycker Bildt är bättre avvägd här än i hans interpellationsdebatt tidigare i år. Deklarationen lyder:
Vi välkomnar den principiella vilja till tillbakadragande från ockuperade områden som Israel uttalat. Bosättningar på ockuperat område strider entydigt mot folkrätten.
En varaktig fred kan bara bygga på existensen av två livskraftiga stater inom säkra och erkända gränser. Ändringar i förhållande till 1967 års gränser kan bara baseras på överenskommelser. En hållbar fred måste byggas på folkrättens grunder. Att Israel fullt ut har anslutit sig till strävan att bygga en palestinsk stat är viktigt och välkommet.
Regeringen avser att ta initiativ till att på olika sätt förbättra förberedelserna för ett mer konkret palestinskt statsbyggande också genom fortsatta svenska biståndsinsatser. De fria och demokratiska val som har hållits på Västbanken och Gaza är ett led i byggandet av den palestinska staten.
Men ett framgångsrikt statsbyggande i Palestina förutsätter också en regering, vars politik reflekterar de krav på bl. a. erkännande av redan ingångna avtal samt staten Israels rätt att existera som ställts av det internationella samfundet.
Av avgörande betydelse är självfallet också att varje form av terrorism eller användning av våld för att lösa interna problem kategoriskt avvisas. Vi ser goda möjligheter att ytterligare bredda och bygga ut förbindelserna med Israel.
Detta sista stycke är ju helt centralt. Så länge inte palestinierna ser till att stoppa terrorismen är de inte värdiga en egen stat. Målet ska vara en sådan, men det är bara de själva som kan visa världen att de klarar av det.
Onsdag 2007-02-14 / 9.42länk DESKRIPTIV TORRHET HAR ERSATT ANINGSLÖS UTOPISM. Nu finns regeringens
Utrikesdeklarationen 2007 på nätet. Jag tycker Carl Bildt gav en god resumé över världsläget, men utan att på riktigt ta ställning. Det blev deskriptivt - en neutralt beskrivande överblick snarare än framförandet av en strategisk policy för Sverige.
Men det är ju bra att svenska regeringen inte lever i sagornas värld och presenterar fluffig och aningslös utopism, så som det ofta varit i tidigare deklarationer. Se mer i
utrikesdeklarationer 1976-2006.
Onsdag 2007-02-14 / 9.32länk MISSTRONS MURAR HAR BLIVIT ALLT HÖGRE. I en tid av ökat fundamentalistiskt våld är det, säger utrikesministern, en central uppgift att överbrygga motsättningar med den muslimska världen. Han talar om dialog och utbyte, men inte vilka krav som är ovillkorliga i detta utbyte. Ska väst ge efter? Eller ska väst stå upp för våra värderingar om individuell frihet, pluralism och demokrati - värderingar som är fundamentalisternas värsta fiender? Det framgår inte.
Onsdag 2007-02-14 / 9.26länk ÖKAD DELAKTIGHET I FREDSINSATSER. Bildt nämner betydelsen som militära insatsstyrkorna har för fredsskapande och krishantering. Han nämner insatser för demokratisk utveckling runt om i världen. Men i förhållande till hur mycket han talar om Israel-Palestina, tycker jag demokratin tonas ner i utrikesdeklarationen.
Onsdag 2007-02-14 / 9.18länk ÖPPNARE GLOBAL HANDEL. För första gången på länge betonar en svensk utrikesminister frihandelns betydelse. Jag tycker dock han är svag när det gäller Europas inre marknad. Han talar bara passivt om att tjänstedirketivet sjösätts. Men Lissabonagendan då? Vad anser Bildt om EUs misslyckande att öppna upp och avreglera unionen? Inte ett ord.
Onsdag 2007-02-14 / 9.15länk BILDT: RYSK UTVECKLING KASTAR MÖRKA SKUGGOR. Utrikesminister Bildt gör i utrikesdeklarationen som nu presenteras i riksdagen klara uttalanden om utvecklingen i Ryssland. Han ser goda tecken när det gäller företagande och mänskliga kontakter över gränserna, men när det gäller politik, medieklimat och maktspråk väcker utvecklingen oro.
Onsdag 2007-02-14 / 8.58länk REVANSCHISTISKT RYSSLAND SKAKAR OM. Washington Post-kolumnisten David Ignatius satt i publiken i München när ryske presidenten Vladimir Putin gick till angrepp på USA i helgen. Han skriver i kolumnen Putin's Moment To Seize:
Ryssland är tillbaka. Det är läxan jag lär mig av Putins burdusa kommentarer. Ett land som var nära kollaps efter sovjetkommunismens fall har återfått tillräckligt med självförtroende och stabilitet att åter verbalt utmana sin gamla rival. 'Vi träder fram från ur skuggorna', säger en Putin-medarbetare till mig. ---
[Så mycket har ändrats i Ryssland sedan 1990-talet] Men något som inte förändrats är Rysslands neurotiska relation till väst. Rysslands vänner säger att landet känner sig oälskat och föga uppskattat - en politisk dörrmatta som västerlandet tror de kan trampa på hur de vill. Det är den frustration som bubblade upp till ytan i Putins tal i München. ---
Var Putins manifest en 'inbjudan till dialog' som en av hans medarbetare sa till mig? Eller var det ett varningsskott från ett nytt självsäkert Ryssland som gnuggar händerna över Amerikas problem? Om Putin vill spela en stabiliserande roll världen efter Irakkriget, sparkar han på en öppen dörr. Men om han har en vision och politisk ambition att ta tillfället?
Knappast. Rysslands ledning har på hemmaplan visat att man bara är intresserad av en sak: makt. Man vill härska över omgivningen. Och Ryssland har varit allt annat än stabiliserande när det gäller Iran, som man försett med utrustning i deras nukleära program samtidigt som man saboterat FN:s försök att pressa Iran.
Onsdag 2007-02-14 / 8.30länk NEW YORK TIMES: OBAMA EN PRIMADONNA. Vänstertidningen New York Times ledande kolumnist Maureen Dowd går idag till personligt generalangrepp på presidentkandidaten Barack Obama (vänstertidning till trots, profiterar NYT på sina kolumnister till den grad att artiklarna är avgiftsbelagda på
nätet).
Maureen Dowd skriver, under den hånfulla rubriken "Obama, Legally Blonde?", att Obama inte var man nog att hålla talet där han annonserade sin kandidatur i kylan i Springfield utan värmeaggregat på podiet. Han gnäller när medierna använder en bild av honom i badbyxor, en bild han villigt poserade för när han skulle få vara med på framsidan på magasinet MEN's Vogue. Han ser ut att behöva en cigg, skriver Dowd. Hon har i tidigare kolumner påtalat att hans öron sticker ut.
Jag vet inte varför Obama hamnat i onåd hos tidningen, men det kan bero på att Dowd stöder Hillary Clinton.
Han steg fram som en av de tre tunga kandidaterna (med Giuliani och McCain) sedan senator Geoge Allen förlorade sitt återval i höstas. De konservativa som hoppats på Allen fokuserade då på Romney, som intagit mer konservativa ståndpunkter.
Men nu börjar hans facit som guvernör i den mest vänsterinriktade av amerikanska delstater, Massachusetts, tära hårt på hans trovärdighet. På YouTube (se här)
cirkulerar flera videor som visar att han haft ståndpunkter som kan vara mer vänster än Rudy Giulianis. Framför allt i abortfrågan låter Romneys flip-floppande lika illa som John Kerrys.
Giuliani har inte försökt ändra sin framtoning, utan tvärtom sagt att "ni får ta mig som jag är" och att man som väljare inte kan hålla med sin kandidat i alla frågor. Giuliani står för det han sagt och gjort. Det ger mer trovärdighet än någon som skiftar ståndpunkt beroende på vilken publik han talar inför. Bedömningen av presidentkandidaternas karaktär är en viktig faktor när amerikanska folket väljer sin president, ett val vi svenska väljare aldrig får göra när statsminister utses. Vi har bara att välja en kollektiv partilista med massor av okända namn. Vilket är mest demokratiskt?
Tisdag 2007-02-13 / 20.05länk INFÖR UTRIKESPOLITISKA DEBATTEN. I morgon avger Carl Bildt inför riksdagen regeringens utrikesdeklaration - den första borgerliga deklarationen sedan Sverige blev medlem av EU.
Tidigare har några riktigt skarpa urladdningar skett i denna årliga debatt. I listan
utrikesdeklarationer 1976-2006 framgår exempelvis Olof Palmes angrepp på de borgerliga och Thorbjörn Fälldins motoffensiv. Jag är ju lite partisk, men nog framstår Fälldins svar som mer statsmannamässiga än Palmes påhopp.
Bildt är annars den som förmodligen har rekord i utrikesdebatter. Han var exempelvis på våren 1988 före många andra att se hur svagt Sovjetunionen var, även om han inte förutspådde sammanbrottet som kom inom 1-2 år. Bildt sa:
Enligt vad generalsekreterare Gorbatjov nyligen sagt, fanns det ingen tillväxt alls i den sovjetiska ekonomin under 20 år, om man räknar bort effekterna av oljeprishöjningarna och effekterna av den starka ökningen av vodkaförsäljningen. I början av 1980-talet började nationalinkomsten i Sovjetunionen t o m att sjunka. Det handlade om ett socialt och ekonomiskt misslyckande av historiska dimensioner.
Blir han lika förutseende i morgondagens debatt? Vilka frågor Bildt borde beröra tog bloggen upp i helgen, här.
Tisdag 2007-02-13 / 18.05länk SPEKULANTER PÅ SALLADSBAREN I GÖTEBORG. Riksdagsman Fredrick Federley bekräftar att han och pr-konsulten Dominika Peczynski har kontaktat Sofia Appelgren i Göteborg och framfört sitt intresse för att köpa salladsbaren: Wild´n Fresh by Federley & Peczynski.
Jag hoppas att affären blir av. Salladsbaren kan bli en symbolfråga om företagarklimatet. En symbol som får svenska folket att inse hur illa det är ställt med näringsfriheten. Jag tror alltför många lever i okunnighet. Och om Federley och Peczynski kan minska okunnigheten bidrar man med en stor samhällsinsats.
(Se mer
Goliat vann. Facket krossade salladsbaren)
Tisdag 2007-02-13 / 17.25länk EUROPADOMSTOLEN: BYGGNADS FÅR BAKSLAG OM AVGIFT PÅ ICKE-MEDLEMMAR. Den "lönegranskningsavgift" som LO-förbundet Byggnads tvingar av alla - även byggnadsarbetare som inte är medlemmar - är olaglig. Det har Europadomstolen slagit fast, rapporterar ekot i Byggnads: Vi fortsätter ta ut avgiften.
Arbetare måste alltså gå utanför Sveriges gränser för att få rätt mot facket. I Sverige är det ingen som står upp mot facket. Ingen vågar. Och som vilken maffiaorganisation som helst vägrar Byggnads att rätta sig efter domslutet och tänker fortsätta hota och tvinga av folk avgiften.
Om det är detta som är den "svenska modellen" då är den definitivt inte värd att rädda. Vi måste bryta det strypgrepp om småföretagare och näringsverksamhet som facket har via lagstiftningen. Ja, lagstiftningen är den snara som facket lägger runt halsen om landets företagare. Är denna sorts hotfulla agerande något acceptabelt i vårt land?
När ska den borgerliga regeringen leva upp till löftet om ett bättre företagarklimat?
Tisdag 2007-02-13 / 17.25länk GIULIANI LEDER ÖVER ALLA DEMOKRATER. New York-borgmästaren Rudy Giuliani leder över vilken kandidat demokratiska partiet än väljer. Det visar nya opininsmätningar. Giuliani vinner över Hillary Clinton med 49-43 procent, över Barack Obama med 46-40 procent och mot John Edwards med 47-45 procent hos ansedda institutet Rasmussen. Andra mätningar visar liknande resultat, Giuliani leder över Clinton med 48-40 procent, enligt Diageo/Hotline.
Jag vill nämna detta eftersom svenska medier enbart bevakar demokratiska partiets kandidater - som inte har något försprång i dagsläget, snarare tvärtom.
Samtidigt fortsätter uppgifter strömma in om att Rudy Giuliani inte alls har svårt att värva republikanska gräsrötter, så som många vänstermedier i USA hävdat. Wall Street Journal skriver, i
Don't write off Giuliani's appeal to social conservatives, om hans senaste besök i South Carolina - en extremt viktig delstat för republikanska presidentkandidater och där de kristna och konservativa rörelser är mycket starka:
Ta South Carolina som exempel. Delstatens inflytande i presidentvalet har bara vuxit sedan man fick John McCains kampanj att spåra ur år 2000 [mot George W Bush]. För två veckor sedan var Giuliani i delstaten och fångade folket genom att tala om en brännande fråga i South Carolina - en strid om skolpeng. Det når inte de stora medierna, men idag demonstrerar tusentals människor - många av dem svarta med barn i dåliga offentliga skolor - utanför delstatsförsamlingen i Columbia till förmån för skolpeng och fritt val av skola.
Giuliani levererade sitt tal inför konservativa i South Carolina. En kvinna sa till mig att hon undrade om ett val av en president som framgångsrikt tog sig an maffian i New York, är vad som krävs för att till slut göra upp med en byråkratiserad utbildningspolitik. Kristna konservativa utgör kärnan i kampanjen för fritt skolval i delstaten. Om de kommer fram till att Giuliani står på deras sida och har de ledarskapskvaliteter som krävs för att åstadkomma en meningsfull förändring, kan han bli en förvånansvärt stark kandidat.
Ja, när man ser till konkreta frågor är Giuliani borgerlig. Tydligt och klart.
Tisdag 2007-02-13 / 9.55länk FINSKA VALET: STATSMINISTERN POPULÄR. På torsdag blir det offentligt vilka kandidaterna är inför finska riksdagsvalet 18 mars. Finland har ju ett riktigt personval, vilket betyder att väljarna röstar på en riksdagskandidat, inte på ett parti.
Valrörelsen handlar om vilket parti som ska bli störst och därmed göra anspråk på statsministerposten. Efter förra valet är centerpartiet störst, men både socialdemokraterna och samlingspartiet skulle kunna ta över rollen. Men en ny opinionsmätning visar att sittande statsminister är populär, rapporterar Yle i
Vanhanen populärast:
I tidningen Iltalehtis enkät hoppades 39 procent av de tillfrågade att Vanhanen fortsätter som statsminister också i den nya regeringen. Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen stöddes av 11 procent och socialdemokraternas Eero Heinäluoma av 10 procent av finländarna.
Låter som en drömsits, som Göran Persson säkert hade önskat sig inför höstens val.
Tisdag 2007-02-13 / 9.35länk OBAMA HAR BÖRJAT GÖRA STORA TABBAR. Nu börjar det märkas att Barack Obama bara varit politiker på högsta nivå i två år. Först förlorade han gräl med Australiens premiärminister, sedan säger han att de 3.000 liv som unga amerikanska soldater förlorat i Irak varit "bortkastade".
Därmed börjar han låta som antikrigsaktivisterna som på 1970-talet spottade på Vietnamveteranerna som riskerat sina liv för landets skull. Och man bör komma ihåg att mitt under antikrigsprotesterna vann Richard Nixon jordsskredsseger i presidentvalet 1972. Antikrigsrörelsen är ingen plattform för att nå hela folket.
Iran kommer att ha möjlighet att utveckla tillräckligt med militärt material för en atombomb och det är lite som kan göras för att förhindra det, slår ett internt EU-dokument fast.
Det internationella samfundets misslyckande med att förhindra Irans kärnvapenambitioner medges i dokumentet utarbetat av utrikestalesmannen Javier Solanas personal, som också säger att kärnvapenprogrammet har fördröjts av tekniska begränsningar snarare än av diplomatiska påtryckningar. 'Försök att engagera den iranska administrationen i en förhandlingsprocess har inte lyckats', heter det.
Ja, totalitära regimer pratar man inte tillrätta. När ska Europa lära sig? Hur kan man ha glömt 1930-talet? Nu står vi där igen: passivitet och pacifism gör att värsta sortens galningar kan rusta upp. Och så blir man förvånad när de sedan använder vapnen...
SLUTA LALLA med facket, Sven Otto Littorin. Arbetsmarknadsministern jamsar om svenska modellen när fackets värstingar skämmer ut sig som arbetsmarknadens busar genom blockader mot salladsbarer och sminkbutiker. Oproportionerliga stridsmetoder mot flickor som säljer smink eller sallad kan bara fördömas, men Littorin verkar själv blockerad i sitt ivriga försvar av fackets rättigheter och vill inte inse att det missbruket kräver lagändringar. Han har hamnat på fel spår.
Ja, det går att utvidga gränserna för vilka företag som facken får kasta sig över och tvinga fram uppgörelser med genom blockader, strejker och sympatiåtgärder. Det skulle stärka "svenska modellen", inte försvaga den. Exempelvis måste småföretag fredas från maffiametoder från mäktiga fackförbund.
Alliansregeringen gjorde helt rätt i att tillsätta ett globaliseringsråd. Det behövs ett skifte i debattens fokus och en politik som bättre rustar människor för framtidens arbetsmarknad. Ett första steg skulle kunna vara att formulera vad Sverige ska bli bäst på. Och se över arbetsrätten.
Den sista lilla mening som slank med här tar upp den konkreta fråga som är avgörande i alla fluffiga beskrivningar om globalisering. Man kan snacka om konkurrenskraft hur mycket man vill, men om företagare inte känner att man har makten över sitt eget företag, kommer aldrig de offensiva satsningar som krävs att bli till, iallafall inte i Sverige.
Måndag 2007-02-12 / 18.03länk KASPAROV UTMANAR PUTINS AUKTORITÄRA STYRE. När valfusk i Ukraina ledde till den oranga revolutionen, ändrade Rysslands president Vladimir Putin vallagarna - på samma sätt som i Iran - så att det blivit nästan omöjligt för en oppositionskandidat att komma med på röstsedlarna. Men Putins oljerika Kreml kan vara bräckligare än det verkar. Det skriver kolumnisten Fred Hiatt i Washington Post, som fokuserar på den mest namnkunnige oppositionsföreträdaren i dagens Ryssland, schackvärldsmästaren Garry Kasparov, Kasparov's Gambit:
'Han är ingen politiker', säger en hög amerikansk UD-tjänsteman som känner Kasparov, 'men han har visat sig vara en mästerlig dissident och organisatör av oppositionella, och olyckligtvis är det exakt vad Ryssland behöver just nu'. Kasparov, 43, är 'engagerad, orädd, tankfull och en organisatorisk förmåga, både praktiskt och teoretiskt.' ---
Under Putin slåss ett halvdussin arvtagare med varandra och 'de vet att vinnaren kommer att äta förlorarna levande'. Många ryssar känner sig utestängda från oljerikedomarna som givit Moskva skyskrapor och Ferraris. Och regimens repressiva attityd visar på en oro hos makthavarna som strypt de flesta kanaler för yttrandefrihet och kritik.
'Om vi lyckas att förenas bakom en kandidat och den kandidaten inte tillåts ställa upp, kan det leda till folkligt uppror', säger Kasparov. 'Och 50.000 kanske är tillräckligt för att få regimen att kollapsa på grund av inre paranoia'.
Vi får verkligen hoppas Kasparov är en lika god politisk strateg som han var schackspelare! Det ser ut som att vara han som utgör det demokratiska Rysslands framtidshopp.
Måndag 2007-02-12 / 17.11länk VARFÖR ÄR PACIFISTERNA SÅ PASSIVA? Två framträdande amerikanska jurister skriver på debattplats i New York Times,
Why Are the Pacifists So Passive? Lynn Chu och John Yoo pekar på att den demokratiska kongressen mycket väl kan strypa presidentens möjligheter att fullfölja Irakkriget, och undrar varför man inte gör det:
Faktum är att kongressen har all makt att avsluta kriget - om man verkligen vill det. Det handlar om makten över budgeten. Kongressens föregångare, det brittiska parlamentet använde en hel del mikromanagement gentemot kungen, exempelvis genom att ställa anslag till förfogande för att attackera ett land och för att skapa fred med andra. Och det finns mer näraliggande prejudikat: 1973 skar kongressen ner anslagen till Vietnamnärvaron. Man nekade också presidentens förslag om anslag till Contras i Nicaragua 1982.
Kongressen kan inte bara strypa budgetmedel, man kan kräva schemalagda trupptillbakadraganden, reducerade eller borttagande av enskilda militära enheter och frysa vapentillförseln. Man kan också upphäva eller ändra kongressens tillstånd för presidenten om att gå i krig med Irak från 2002.
De båda juristerna visar att diskussionen om presidentens makt i krig inte är ny, utan förekom livligt redan när den amerikanska konstitutionen skulle antas på 1700-talet:
Konstitutionen pekar inte ut vinnare. Den överlåter åt de tre maktorganen att använda sina unika maktverktyg att kämpa om överhögheten. James Madison, den ledande intellektuella kraften bakom konstitutionen, svarade på attacker mot konstitutionsförslaget i Virginias delstatsförsamling om att presidenten skulle få för stor exekutiv makt, genom att påminna om kongressens kontroll över budgeten för att stoppa en alltför ivrig president.
Men av någon outgrundlig anledning sitter den demokratiska majoriteten i kongressen med händerna för ögon och mun. Man använder inte den makt väljarna har givit dem. Juristerna skriver:
Sanningen är att demokraterna i kongressen hellre sitter tillbakalutade och låter presidenten ta smällarna i krig hellre än göra något riskabelt. På det sättet vill man förbereda nästa val med att
peka finger, lägga skuld och framföra konspirationsteorier. Det är märkligt att se det demokratiska partiet bli isolationistiskt och göra gemensam sak med vita nationalister (paleoconservatives), och bittert avvisa idéer om demokratiskt nationsbyggande.
Ja, vänstern är utan kompass när det gäller värderingar och sakpolitiska ståndpunkter. Lynn Chu och John Yoo framför budskap som kompletterar de som framförs i Överge inte Irak.
Måndag 2007-02-12 / 16.28länk FRANKRIKE: ROYAL TAPPAR I OPINIONEN, GÅR VÄNSTERUT. Det är nu tio veckor kvar till franska presidentvalet då efterträdaren till Jacques Chirac ska utses. I går höll socialistpartiets presidentkandidat Ségolène Royal tal där hon gick långt åt vänster, enligt International Herald Tribune, Royal unveils far-left economic campaign platform. Hon redogjorde för vad socialistpartiets medlemmar framfört till henne under de många mindre möten hon haft under vintern:
- Den otyglade ekonomiska profiten är oacceptabel för det allmännas bästa. Ni har berättat den enkla sanningen för mig. Ni sa att ni vill minska inkomstklyftorna. Ni sa till mig att ni vill ha högre skatter på kapital än på arbete. Vi kommer att genomföra en sådan reform.
Royal sa också att hon kommer att beskatta företag i relation till hur mycket av vinsterna som återinvesteras i utrustning och nya jobb, och i förhållande till vilken andel som går till aktieutdelning. Hon lovade att avskaffa den flexibilitet vid anställningar som i juni infördes för småförtagare ...
Hon lovade också höja minimilönerna, höja bidrag och förmåner till unga och handikappade. Däremot sa hon inget om hur alla nya löften ska betalas. Hon attackerade också EU. "Jag vill inte att Europa bara ska vara ett frihandelsområde, anslutet till Nato."
En förklaring till denna skarpa vänstersväng är förmodligen att hon alltmer halkar efter center-högerkandidaten Nicolas Sarkozy, som nu leder med 4-5 procentenheter enligt flera aktuella opinionsmätningar, som här hos Angus Reid Global Monitor, Sarkozy's Gain is Royal's Loss in France.
Sarkozy har ökat med två procentenheter till 33, medan Royal minskat med två till 27 procent.
Frågan är om en hårdare vänsterprofil kommer att ge henne fler väljare. Sarkozys parti, UMP, avfärdar Royals tal och 100-punktsprogram som "gammaldags socialism".
Måndag 2007-02-12 / 10.25länk GLOBALISERINGSRÅD OCH SVENSK FÖRETAGSLÖSHET. Idag träffas regeringens nya globaliseringsråd för första gången. Med anledning av detta skriver Carl-Erik Holmqvist, regionchef i Skåne för Svenskt Näringsliv, en debattartikel i Kristianstadsbladet där han lanserar ett nytt intressant ord,
Dags bekämpa företagslösheten:
Det viktiga är att de näringspolitiska förutsättningarna är tillräckligt gynnsamma för att det ska finnas många nya och växande företag i vårt land. Här finns en del av svaren på hur Sveriges kanske största samhällsproblem, företagslösheten, skall kunna lösas. Ett Sverige med omfattande företagslöshet kommer aldrig att kunna möta globaliseringens utmaningar. Frågan om hur vi skapar ett näringsklimat i världsklass är därför vårt lands stora framtidsfråga.
Jag gillar ordet: "företagslöshet". Det sätter fokus på rätt sak: arbetslöshet beror på att alltför få företag startar och alltför få företag växer. Och om svenska fackföreningar får fortsätta härja fritt kommer de att slå ihjäl vartenda ett av nya försök av energiska och ambitiösa företagare vars enda mål är att bidra till produktionen av varor eller tjänster.
Ska Sverige kunna konkurrera på den globala marknaden gäller det att landets lagstiftning inte lägger fällben på företagsamheten. Vad säger Lars Leijonborg och de andra i
globaliseingsrådet om det?
Måndag 2007-02-12 / 9.55länk DEMOKRATER BÖRJAR TVEKA OM HILLARY CLINTON. Få kolumnister har bättre grepp om det senaste stämningarna i amerikansk politik än Robert Novak. Och nu skriver han att allt fler av demokratiska partiets sympatisörer och kampanjfinansiärer tvekar om Clintons agerande, medan John Edwards kniper nya poänger,
Caution vs. Courage:
Felet med Clinton demonstrerades i NBC:s debattprogram Meet the Press förra helgen, då förre vicepresidentkandidaten John Edwards spelade ut kvaliteter som hon saknar. Han intog bestämda positioner och erkände misstag, vilket står i kontrast till Clintons försiktiga och noga avvägda formuleringar. TV-framträdandet skedde två dagar efter hans energiska framträdande vid ett partiledarmöte där han överskuggade Clintons tal. När en erfaren observatör av demokratiska partiet jämförde Clinton och Edwards, sa han 'försiktighet mot djärvhet'.
Ja, Hillary Clinton attackeras från alla håll. Barack Obama riktar sig till minoritetsgrupperna, som Hillary Clinton räknat med eftersom Bill Clinton är mycket populär i afroamerikanska organisationer. John Edwards riktar sig till vänsteraktivisterna, som är starka inom det demokratiska partiet. Frågan är vilka gräsrötter som kommer att stödja Clinton...
Måndag 2007-02-12 / 9.10länk GLOBALA DUELLEN OBAMA-HOWARD FORTSÄTTER. Den australiensiske statsmannen och långvarige premiärministern John Howard sa igår några sanningens ord om presidentkandidaten Barack Obamas vilja att ge upp i Irak, rapporterade AFP i Obama wrong on Iraq, Australian PM says:
Australiens premiärminister John Howard attackerade planerna som amerikanske presidentkandidaten Barack Obama lagt fram om tillbakadragande av trupperna i Irak, vilket skulle destabilisera världen.
- Jag anser det fel. Jag anser att det bara skulle uppmuntra dem som totalt vill förstöra Irak, skapa kaos och ge segern till terroristerna som väntar och hoppas på en Obama-seger, sa Howard.
- Om jag tillhörde al-Qaida i Irak skulle jag ringa in mars månad 2008 och be så många gånger som möjligt för en seger åt inte bara Obama, men också för demokratiska partiet.
Howard sa också att ett tillbakadragande av amerikanska trupper i mars 2008 skulle innebära förlust för USA.
- Om de amerikanska trupperna dras tillbaka i mars 2008 kan det bara ses som en förlust. Det finns ingen chans att vi stabiliserat landet så mycket att Amerika kan sticka därifrån i mars 2008, om lite mer än ett år.
Han sa att följderna av en sådan förlust skulle få globala skadeverkningar.
Vartenda ett av dessa ord är korrekta! Men ingen har hittills vågat säga dem rakt ut. Det är dags för kritikerna av Iraknärvaron att inse att det finns en dag efter trupptillbakadragandet. Och det kommer att bli sju resor värre än dagens situation.
På John Howards kritik svarade Barack Obama att USA har betydligt fler trupper i Irak än Australien och att John Howard borde skicka 20.000 trupper till Irak eller hålla tyst.
I natt replikerade John Howard på Obamas svar, vilket bland annat rapporteras i Japan Today,
Howard fires back at Obama:
Till ABC radio sa Howard på måndagmorgonen att Australien bidrar med ett 'signifikant och välavvägt stöd' i Irak utifrån landets befolkning. 'Jag tycke det mest intressanta med senator Obamas kommentar är att den faktiskt inte tog upp substansen i ärendet'.
Republikanske presidentkandidaten Duncan Hunter från Kalifornien instämmer med John Howard:
- Jag tycker australiensarna har förtjänat rätten att på världsscenen kommentera sina partner i detta ärende eftersom de har kämpat sida vid sida med oss i Irak.
Det är bra att det amerikanska folket, och resten av världen, får höra några ord från en riktig statsman som tar upp innebörden av att ge upp i Irak.
Söndag 2007-02-18 / 15.44
Söndag 2007-02-18 / 11.02
Torsdag 2007-02-15 / 9.30
Onsdag 2007-02-14 / 9.15
En förklaring till denna skarpa vänstersväng är förmodligen att hon alltmer halkar efter center-högerkandidaten Nicolas Sarkozy, som nu leder med 4-5 procentenheter enligt flera aktuella opinionsmätningar, som här hos Angus Reid Global Monitor, 