Jag har aldrig hävdat att västvärlden är enhetlig. Det är ju uppenbart att det finns skillnader inom västvärlden och inom den muslimska världen. Det finns olika religiösa tolkningar, olika samhällstraditioner och olika länder. Så varken islam eller väst utgör homogena kulturer, inte alls. Jag anser inte det meningsfullt att tänka i termer av två solida block. Men det finns ändå samhörighet inom dessa kulturer. Folk talar överallt om islam och om väst. Detta har antagligen något med verkligheten att göra och har därför någon form av mening. Och kärnan i denna realitet är att det naturligtvis handlar om olika religioner.

Om någon av grundlagsfäderna återvände idag, skulle han inte bli överraskad av vad Amerika tror på, står för och uttrycker i sina officiella uttalanden. Det skulle låta ganska bekant.

Så vilka möjligheter finns det för att en arabisk stat växer in i en ledande roll som i andra regioner? Det finns ingen uppenbar kandidat. Saudiarabien har rikedom men en relativt liten befolkning. Irak hade en stor potential som ett stort land med goda oljetillgångar och en högt utbildad befolkning, men det har utvecklats i fel riktning. Kanske kan Irak komma tillbaka och bli den dominerande kraften bland de arabiska länderna. Det är tänkbart.

Din kollega Amartya Sen vid Harvard kritiserar din civilisationsteori och säger att 'identitet är inte ett öde', och att varje individ kan konstruera och omkonstruera valda identiteter. Han hävdar att teorin om civilisationernas kamp 'förminskar människan' till 'oföränderliga och unika' identiteter som passar i 'civilisatoriska boxar'. Vad är din syn på medborgare med multipla identiteter?

- Jag anser att Amartaya Sen har helt fel. Jag har aldrig argumenterat så där, jag vet att människor har multipla identiteter. Det jag argumenterar för i min bok är, som jag tidigare sa, att basen för allianser och fiender bland länder har förändrats över tiden. Under de kommande årtiondena kommer frågan om identitet, betydelsen av kulturella traditioner, språk och religion att spela en central roll i politiken. Jag utvecklade det här perspektivet för över tio år sedan, och mycket av det jag skrev har blivit bekräftat sedan dess.

länk
DANIELSSON LJUGER VIDARE: 'SOM VILKEN DAG SOM HELST'. Lars Danielsson har för första gången på länge låtit sig intervjuas, i radions Godmorgon Kamrat! Han bidrar inte till att klargöra någonting, snarare tvärtom. Han påstår att annandag jul 2004 inte var någon märklig dag, inte alls som 11 september 2001, säger han: ”Problemet är ju att den dagen för mig, när jag gick till jobbet, inte var någon särskild dag. Det var en dag ganska... som vilken dag som helst --- Och jag har därför ingen särskilt tydligt minne av annandagen som sådan. --- Detta var inte dramatiskt för oss när det hände. Och det var just det som var problemet. Det tog tid innan vi insåg omfattningen.”

Helt fel! Vem som helst som var vaken under annandagen visste. Jag minns hur dem jag då besökte hade radion på under frukosten där det tydligt framgick att något fruktansvärt hade hänt med tusentals dödsoffer. Vi diskuterade hur många svenskar som kunde vara drabbade i Thailand.

När jag sedan satt på tåget, följde jag radionyheterna med stort intresse. Timme för timme kom ju mer och mer nyheter. Skulle Danielsson inte lyssnat och inte förstått? Det stämmer inte! Danielsson fortsätter regeringskansliets mörkläggning.

Godmorgon Kamrat! ställer till 100 procent upp på Danielsson och utmålar honom som martyr. Det hävdas i programmet att "förföljelsen" av honom fått orimliga proportioner. Men i höstas hade radions ekoredaktion inga som helst problem att låta Maria Borelius och Cecilia Stegö löpa gatlopp. Och dessa båda har ingen chans att ens idag komma i närheten av martyrskap. Var då deras brister så mycket större än Danielsson? Absolut inte! De hade inte betalt TV-licens - innan de tillträtt som ministrar. Danielsson var chef i statsrådsberedningen som är ansvarig för nationen Sveriges beredskap i kris, en uppgift som myndigheten totalt misslyckades med. Totalt haveri! Med Danielsson i epicentrum!

Är det någon som utsätts för helt rimlig granskning och utvärdering är det Lars Danielsson. Hela sanningen måste fram i ljuset, så att det kaos som skapades i regeringskansliet 26 december 2004 inte upprepas.

Se mer i bloggen: Om detta handlar Lars Danielsson-härvan.


Lördag 2007-02-03 / 15.04 länk
RUDY BLIR USA:s PRESIDENT, OM PARTIET TILLÅTER. Rudolph Giuliani är USA:s näste president. Om republikanska gräsrötterna inte stoppar honom. I ett reportage i USA Today, Can hero of 9/11 win over his own party?, påpekas att när amerikanska väljare får frågan om de har en positiv eller negativ uppfattning om Giuliani blir utfallet 4-1 till de positiva (fyra av fem är positiva). För McCain står det 2-1, medan Hillary Clintons 1-1 visar att marginellt fler är positiva till henne än negativa.

Giuliani är alltså dubbelt så populär som McCain som i sin tur är dubbelt så populär som Clinton.

Liksom alla andra anser USA Today att Giulianis största hinder på vägen är att vinna förtroende hos republikanska partiets religiösa gräsrötter. Giuliani är emot totalförbud av abort, för gayrättigheter och har agerat för vapenförbud i New York city. Journalistkåren - som ju i USA är lika vänster som i Sverige - anser att detta gör honom omöjlig.

Men så behöver det inte alls vara. Tidskriften City Journal har en lång och utförlig artikel om det Giuliani uträttat i New York. Borgmästarens politik har byggt på en genuint konservativ agenda: Yes, Rudy Giuliani Is a Conservative.

Viktigast är att Giuliani återupprättat tryggheten på gator och torg. Hans modell för polisarbete har spridit sig till alla världens storstäder. Han sänkte omedelbart skatten, trots stora budgetunderskott, för att signalera till företagsamheten att New York ska ha ett gott företagarklimat. Det skapade jobb som aldrig förr. Antalet bidragstagare sjönk från 1,6 miljoner till under 1 miljon på några år. För detta fick han hård kritik från vänstern:

Förespråkare för offentliga välfärdsprogram var starkt kritiska, och kraven på bidragstagare att ta arbete anklagades för att vara 'slaveri'. New York Times ledarartiklar intog ståndpunkten att de flesta bidragstagarna inte var kapabla att arbeta.

På det socialpolitiska området lyfte Giuliani fram familjens betydelse för att förhindra barn och ungdomar att hamna i kriminalitet och drogmissbruk. Giuliani fattade många tuffa beslut för att skära i administrationen, för att få balans i stadens budget. När han tillträdde 1993 tog han över ett budgetunderskott på nära 2,5 miljarder dollar. Genom att sänka eller avskaffa 23 skatter, bland annat punktskatt på hotell, ökade företagsamheten, exempelvis turismen, kraftigt. Över 430.000 nya jobb skapades och arbetslösheten halverades från över 10 procent till 5,1 procent. Därmed vändes det stora budgetunderskottet till ett överskott i mångmiljardersklassen. Stadens skattetryck sjönk från 8,8 till 7,3 procent av medborgarnas löner.

Allt detta är ju exakt vad besvikna republikanska aktivister saknat under senare år: starka budskap om säkerhet och besparingar i federala budgetar.

Och därför kan Houston Chronicle rapportera:

Med sin distinka New York-dialekt och sina liberala ståndpunkter i sociala frågor verkar Rudolph Giuliani knappast vara den sorts potentiella presidentkandidat som vinner Texas-republikaners hjärtan. Ändå har den förre borgmästaren jagat kampanjstöd här, inklusive i Houston i torsdags. ---

Under förra kvartalet samlade McCains kampanj in $14,150 i Texas, jämfört med $124,050 för Giuliani. ---

Borgmästaren David Wallace som beskriver sig som 'långt ut på högerkanten när det kommer till sociala frågor', säger att många konservativa kommer att stödja New York-borgmästaren av pragmatiska skäl. Han har noterat att opinionsmätningarna visar att Giuliani har ett brett stöd och kan slå demokratiska motståndare som Hillary Rodham Clinton.

Jag tror den här åsikten är representativ. Republikanerna i södern har sin son i Vita huset, och det gick inte så bra i senaste valet. Man inser att en annan valstrategi än att vädja till de redan övertygade är nödvändig. Partipolitik handlar om att vinna val. Och om Giuliani "brister" i sociala frågor för dessa republikanska aktivister, så "brister" andra kandidater när det gäller lojalitet (McCain) eller i budgetdisciplin (Sam Brownback) eller har samma sorts sociala mjukhet som Giuliani, men utan hans karisma (Matt Romney).

Länge trodde jag att McCain, som i sak ligger mera rätt än Giuliani, skulle vinna. Men att han ofta ses på bild tillsammans med demokrater som Ted Kennedy och Hillary Clinton, och att journalister gillar honom, gör aktivisterna misstänksamma om var han egentligen hör hemma. På nationell nivå har McCain kampanjat längre och hårdare än Guiliani, ändå har de båda nästan lika stor kampanjkista, rapporterar Newsday: Giuliani har 1,4 miljoner dollar, nästan lika mycket som McCains 1,7 miljoner dollar.

Och det som gör att jag tror Giuliani övervinner motstånd, såväl i primärval som presidentval, är det ledarskap han visat i New York. Ingen av de andra kandidaterna, demokrat eller republikan, har tillnärmelsevis mött så svåra och stora uppgifter att hantera som Giuliani. Och ingen har en så stark meritlista att visa upp. Giuliani har fått en stad med nära 9 miljoner invånare på fötter efter årtionden av förfall. Ingen är mer förberedd att ta över Vita huset i en tid då det råder oro i världen. Hans bevisade ledaregenskaper fäller avgörandet.

Men ingen stark ledare undgår att också vara starkt ifrågasatt. Det märks inte minst av hur många böcker som skrivits om honom. Och vänstern i New York hatar honom för hans hårda nypor. Så här ser Amazons boklista ut - och han är som sagt inte vald till president än...

- Leadership (2005) av Rudy Giuliani
- Grand Illusion: The Untold Story of Rudy Giuliani (2006)
- The Prince of the City: Giuliani, New York and American Life (2005)
- America's Mayor: The Hidden History of Rudy Giuliani's New York (2005)
- Rudolph Giuliani barnboksbiografisk serie om presidenter mfl (2003)
- Rudolph W. Giuliani: America's Mayor (2002)
- The Quotable Giuliani: The Mayor of America in His Own Words (2002)
- Giuliani: Flawed or Flawless?
- Rudy Giuliani: Emperor of the City (2001)
- Rudy!: An Investigative Biography of Rudolph Guiliani (2000)
- Giuliani: Nasty Man (1999)
- The Campaign: Rudy Giuliani, Al Sharpton and the Race to Be Mayor (1999)


Lördag 2007-02-03 / 11.04 länk
MUF MOT LUF. I en debatt igår möttes Niklas Wykman, ordförande i Moderata ungdomsförbundet, och Frida Johansson Metso, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, arrangerad av Liberala Studenter.

Per Gudmundson ställde som moderator några frågor som gav en del intressanta svar. När han frågade vad ungdomsledarna var mest stolta över nämnde Wykman MUF:s kampanjer, som "Jag älskar att äga", medan Johansson Metso tog upp ungdomsförbundets flyktingfond.

På fågan, "Vem föredrar du, Bo Lundgren eller Fredrik Reinfeldt?", svarade MUF-ordföranden Reinfeldt, "han vinner ju val". Mer överraskande var LUF-ordföranen när hon i valet mellan Bengt Westerberg eller Lars Leijonborg, omedelbart och bestämt svarade "Westerberg!"

När de fick lägga ut texten hade Wykman en klar ideologisk grundton. Vilken frihet är viktigast att värna, frågade han. Och svarade att i Kina är det förmodligen yttrandefriheten, medan de i Texas kan vara tolerans för olikheter. I Sverige finns den största ofriheten i ekonomin. Staten lägger beslag på över halva ekonomin, och gör medborgarna fattiga på sparkapital. Det är viktigast att ge människor möjlighet att skaffa sig oberoende och trygghet genom att kunna spara och ha en ekonomisk buffert.

MUF ser sig som idologisk skola och agerar för att moderaterna inte ska gå för mycket mot mitten. Men varken budskap eller synen på sin roll känns lika tryggt när det gäller LUF. Johansson Metso ser sig ha en "föräldraroll" gentemot partiet eftersom hon som 22-åring får tillrättavisa partiledningen när den tar ut svängarna för mycket.

Johansson Metso sa sig inte ha någon ambition att få staten att växa, men så fort hon kom in på sociala frågor, som stöd till funktionshindrade, menade hon att bara staten kan ta det ansvaret. Hon pläderade för de positiva rättigheterna, rätten till än det ena, än det andra. Hon såg inga problem med statens storlek och halkade, menar jag, rätt långt ner mot socialism.

Folkpartiet som alliansens svagaste länk blev därmed understruken i den här debatten. Det verkar som de unga folkpartisterna har missat att Westerberg-effekten 1985 inträffade när Westerberg var högerliberal och hårdare argumenterade för marknadslösningar än moderaterna. När han senare ville gå i regeringskoalition med socialdemokraterna, rasade fp ner mot 4-procentsspärren. Folkpartiet måste lära sig sin egen historia!


Fredag 2007-02-02 / 16.34 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Demokratiske senatorn Joe Biden annonserade sin kandidatur i presidentvalet ena dagen, för att nästa dag kalla Barack Obama den förste seriöse afroamerikanen som är vältalig, smart och... renlig. Jag tror vi sett den kortaste presidentkampanjen i amerikas historia.
• Talman Nancy Pelosi är i Irak; hon gör ett överraskande besök där. Okej. Och ni trodde Bush ville bomba stället förut...
• Hon har inte sagt hur länge hon ska stanna i Irak, och president Bush säger att han är emot att ge utfästelser om en specifik tidtabell för Pelosis återresa. Han sa att det skulle sända fel signal om han tog hem henne för tidigt.

Fredag 2007-02-02 / 16.34 länk
DET SVÄNGER OM DR 'HOUSE'. Britten Hugh Laurie vinner allt större erkännande som skådespelare i aktuella TV-serien House. Egentligen är han ju komiker, som i Blackadder. Eller? Det svänger bra om honom när han vid pianot sjunger ett eget stycke som nummer i TV-komedin A Bit of Fry and Laurie - från 1980-talet. Och lyssna på texten i Mystery! Hysteriskt.


Fredag 2007-02-02 / 16.34 länk
LITE SKÄMTSAMT OM KLIMATET. Två "iakttagelser". En läsare av spanska El Mundo förmedlar budskap i skämtteckning som fungerar utan bild:

En grönt ansvarsmedveten lärare är ute med sina elever på studiebesök i naturen. Han förmanar: Sätt er inte ned barn, då värms jorden.

• • •

SVD berättade igår: 36 år efter sin död lägger sig Jim Morrison i klimatdebatten. En hittills okänd låttext av Doors-sångaren ska få fler att uppmärksamma klimathotet.

- Det är mycket underligt att höra något som är inspelat för mer än 30 år sedan som känns så aktuellt i dag, sägs i Guardian och vidareförmedlas av SVD.

Det tidningarna inte glömmer är att Morrison protesterar mot att klimatet tillåts bli kallare! Som död har han inte följt med i modenyckerna.


Fredag 2007-02-02 / 13.04 länk
KLIMATET OCH VETENSKAPSMÄN SOM ORAKEL. I senaste numret av Axess har idéhistorikern Svante Nordin en högst läsvärd artikel om vetenskapsmän och politiska profetior, Sista sidan i historiens bok. Den är särskilt intressant med tanke på att larmet och skramlet från FN:s moderna varianter av oraklet i Delfi idag nått nya oanade höjder:

De grekiska filosoferna hade i allmänhet inte gjort anspråk på att kunna se in i framtiden. Vetenskapen hade som de såg det att befatta sig med det eviga och förblivande, med naturen och de mänskliga villkoren. Profetiorna överlät de åt oraklen, som å andra sidan var ivrigt verksamma. ---

Med Hegel etablerar sig den filosofiska profetian på allvar i det västerländska tänkandet. Tanken att med förnuftet förutsäga framtiden blev styrande i 1900-talets ideologiska utveckling – inte minst för nazismen och kommunismen. Men det finns också en filosofisk motrörelse från 1800-talet och framåt: Kierkegaard, Schopenhauer och Popper har alla kritiserat försöken att förutse mänsklighetens framtid genom filosofisk spekulation. ---

I skrifter som Poverty of Historicism och Open Society and its Enemies gick [Karl Popper] redan på 1930- och 1940-talen till attack mot historiefilosoferna (bland dem Hegel och Marx). Det sinnrikaste och kanske mest övertygande av hans argument var följande. Mänsklighetens framtid kommer till stor del att bestämmas av kommande vetenskapliga upptäckter och uppfinningar. Vad skulle 1800-talet ha varit utan ångan och elektriciteten? Vad skulle 1900-talet ha varit utan radio, kärnenergi, datorer? Men framtida uppfinningar och upptäckter har vi definitionsmässigt ännu inte uppfunnit eller upptäckt. Vi vet inte vilka de kan komma att bli. Följaktligen kan vi inte förutsäga framtiden

Det här ger en förklaring till varför det är naturligt för vänstern att lägga sig pladdask för oraklen - det ger dem alibi att genom politik ta makten över individerna och skapa kollektivt förtryck.

Förut var det proletariatet, nu är det klimatet, skulle man kunna säga...

Däremot håller jag inte med när Nordin angriper Huntington och Fukuyama för att grunda profetior på förnuftet. Dessa båda gör viktiga spekulationer om hur människor agerar, vilket ger oss möjlighet att navigera i den politiska diskussionen.

Det är något helt annat än när naturvetenskapen av enögda vetenskapsmän används för att förutspå planetens klimat, vetenskapliga faktorer - och därmed ekonomin. Det är ju på teknikens område vetenskapen oupphörligen upptäcker nya faktorer och flyttar fram positionerna. När det däremot gäller människors och gemenskapers sociala och kulturella agerande, har ännu ingen uttolkat detta bättre än Aristoteles för 2400 år sedan. Människan som människa är sig lik över årtusenden, medan naturvetenskapen, och de ekonomiska realiteterna, ständigt utvecklas.


Fredag 2007-02-02 / 8.58 länk
SE UPP FÖR NYA MAJORITETEN I USA-KONGRESSEN. I senaste Svensk Linje, organ för Fria moderata studentförbundet, gör statsvetaren Joakim Nilsson intressanta iakttagelser i I USA är väljarna åsnor (rubriken syftar, förmodar jag, på att demokratiska partiets symbol är en åsna, och att demokratiska väljarna blev flest i senaste kongressvalet).

Inte minst med anledning av de protektionistiska strömningarna i demokraternas politik finns det fog för européer att dra öronen åt sig. Många svenskar har säkert glömt det handelskrig som var under uppsegling när Clinton satt i Vita huset ...

Ett flertal undersökningar visar att protektionism och motstånd mot frihandel kan ha varit avgörande skäl till att många mandat svängde till demokraternas fördel. I mellanvästern var det en kombination av fördelningspolitik och skandalskriverier som fällde många republikaner.

Ja, det blir illa om demokraterna får sätta dagordningen. Nilsson gör också följande analys av valet:

Att säga att kriget i Irak var den avgörande frågan är däremot en tendentiös beskrivning... Många av de viktiga finansiella indikatorerna pekar uppåt för USA. Ändå valde väljarna att straffa det regerande partiet. I det avseendet kan vi likna valet i USA med det svenska valet två månader tidigare ...

Också det stämmer med den bild denna blogg förmedlat, och som strider med mainstreammediernas syn (därav passar jag på att upprepa budskapet).


Fredag 2007-02-02 / 8.12 länk
NYA SMÅFÖRETAG I FACKLIGA BLOCKADER. Det var inte många dagar man kunde glädja sig åt att LO:s skogs/träfack till slut träffat en överenskommelse med de båda smålandsföretagen man satte i blockad i höstas, innan facket kastade sig över andra småföretag, såväl restauranger som daghem. Smålandsposten skriver i ledare, Högt pris för facklig kamp:

Är det den hårdföra linjen som facket ska driva mot landets småföretag? Ska de behandla företagaren som inte vill skriva under som en kriminell person? LO-förbundens blockadvåg har en gemensam nämnare. Det är små företag som utmanas. Som den privata förskolan på Lidingö med fyra anställda Kommunal satt i blockad. Lunchrestauranger och förskolor flyttar inte till Tjeckien.

... både en och annan småföretagare [ställer] sig frågan om det är värt orka fortsätta. För att inte tala om dem som funderar på att starta eget. Näringslivsklimatet i Sverige påminner om det utanför fönstret. Blött och grått och allmänt trist.

Ja, trist är ordet. Det är helt centralt att den nya regeringen påtagligt förbättrar företagsvillkoren om det ska bli några nya företag i ett land där facket ser företagsamhet som kriminalitet.


Fredag 2007-02-02 / 7.58 länk
MESSINGS KRITIK SLÅR TILLBAKA. Ledare i Skånska Dagbladet lyder, Spiller över:

Sedan valförlusten har socialdemokraterna tagit varje chans att kritisera den nya regeringen även om det ofta spillt över på dem själva. Så försöker nu försvarsutskottets ordförande, Ulrica Messing (s), vinna politiska poäng med anledning av den interna rapporten från Forsmarks kärnkraftverk.

Hon menar att ”Ansvariga politiker och myndighetsansvariga har agerat på ett fullkomligt oacceptabelt sätt” och kallade därför bland andra miljöminister Andreas Carlgren (c) till utskottet... Problemet för Messing är att det inte är Carlgren som är ansvarig för ”en längre tids degradering av företagets säkerhetskultur”. Det är, om man nu ska skylla på politikerna, den socialdemokratiska regeringen.

Det är viktigt att behålla detta perspektiv ju längre tiden går. När jag emellanåt lyssnar på brittiska parlamentets utfrågning av premiärministern, som minsann är en livlig tillställning, levererar Tony Blair hela tiden raka fakta som jämför vad hans regering åstadkommit sedan 1997, och vad som gällde dessförinnan. Sådant ger intryck. Och så borde den borgerliga regeringen också förbereda sig på att avvisa socialdemokratiska påhopp i framtiden.


Torsdag 2007-02-01 / 19.58 länk
'HANOI JANE' HAR BLIVIT 'JIHAD JANE'. Skådespelerskan Jane Fonda blev antikrigsvänsterns stora galjonsfigur under Vietnamkriget. I Orlando Sentinel berättar Chuck Grist, 'Hanoi Jane' becomes 'Jihad Jane':

När jag var ung tonåring älskade killarna den sexiga Jane Fonda i [science fiction filmen] Barbarella. När jag blivit amerikansk soldat och Vietnamveteran, var hon 'Hanoi Jane' för oss alla ... Nu har Hanoi Jane blivit 'Jihad Jane' och hon har bestämt att de terrorister som hugger huvudet av folk och spränger sig själva i luften för att döda män, kvinnor och barn inte är lika dåliga som amerikaner som befriat tiotals miljoner människor sedan 11 september 2001. Faktum är att jag inte hört henne kritisera terrorister en enda gång.

Sorgligt men sant.


Torsdag 2007-02-01 / 19.45 länk
CHIRAC: OKEJ ATT IRAN SKAFFAR KÄRNVAPEN. Helt i strid med Frankrikes officiella politik erkänner nu franske presidenten att han inte har något emot att Ahmadinejad får makt att anfalla Israel med kärnvapen, rapporterar New York Times i Chirac Strays From Assailing a Nuclear Iran:

President Jacques Chirac säger att om Iran skaffar sig en eller två atombomber är det ingen större fara, och om Iran bombade ett land som Israel med kärnvapen skulle det leda till omedelbar förstörelse av Teheran.

Och vad tror Chirac att Ahmadinejad bryr sig om det?! Iran skickade en hel generation unga män i döden i kriget mot Irak på 1980-talet. Han har inga problem att i religionens namn offra några hundratusen till.

Vår tid blir allt mer lik 1930-talet då franska politiker var lika undfallande och undflyende mot den nya tyska regimens upprustningar. Frankrike fick betala dyrt för den dumdrygheten - det fria Frankrike existerar enbart tack vare USA. Men man har uppenbart ingenting lärt sig.


Torsdag 2007-02-01 / 16.00 länk
ENIGA KLIMATFORSKARE: VÄRLDEN BLIR K A L L A R E. Ett skäl till att jag är extremt skeptisk till alla larm om klimatförändringar är att jag i min barndom tog dåtidens larm om ny istid på allvar. Och jag har ingen lust att låta mig luras mer än en gång. Så här lät det i en stort uppslagen artikel i Newsweek 1975, The Cooling World:

EN KALLARE VÄRLD
Det finns olycksbådande tecken på att jordens klimatmönster har påbörjat en dramatisk förändring och att dessa förändringar kan leda till ett drastiskt fall i livsmedelsproduktionen - med allvarliga konsekvenser för i stort sett alla länder på jorden. Livsmedelsproduktionen kan börja falla relativt snart, kanske inom tio år från nu.

Bevis till stöd för dessa prognoser ackumuleras nu i sådan takt och har blivit så överväldigande att meteorologer har svårt att hålla sig ajour ... De är nästan eniga i uppfattningen att denna trend kommer att reducera jordbrukets produktivitet för resten av århundradet. Om klimatförändringen är så långtgående som vissa pessimister befarar, kan den därpå följande svälten bli katastrofal. 'En stor klimatförändring kommer att tvinga fram ekonomiska och sociala anpassningar i en världsomspännande skala', varnar National Academy of Sciences i en aktuell rapport, 'eftersom det globala mönstret för livsmedelproduktion och befolkning som har utvecklats är direkt beroende av klimatet.'

En studie [från] National Oceanic and Atmospheric Administration avslöjar att temperaturen vid markplanet på den norra halvan av planeten har fallit med en grad mellan 1945 och 1968. Enligt forskare på Columbia University indikerar satellitfotografier en plötslig och stor ökning av snötäcket i norr under vintern 1971-72. Och en annan studie utförd av två NOAA-forskare avslöjade förra månaden att mängden solljus som når marken på den nordamerikanska kontinenten minskat med 1,3 procent mellan 1964 och 1972.

Där har vi hela klimathysterin i dess förra skepnad. Då slog man larm om att vi var på väg mot en ny istid där maten skulle ta slut. Nu är det samma hysteriska larm och samma galna forskare som drar slutsatser av alldeles för små tidsperioder - fast nu är allt tvärtom. Nu plötsligt ska jorden snart koka.

Jag litar inte ett smack på den forskarvärld som 1975 var "enig" om att en ny istid var på väg och som nu är lika "enig" om globalt värmeslag! Det är livsfarligt när forskare blir politiker, när vetenskap blir ideologi. Vi såg hur Darwins utvecklingslära blev rasbiologi och som slutade med krematorier i Auschwitz.

Forskning är viktig. Gärna mer resurser till den. Men forskare och vetenskap ska hållas på stort avstånd från politik och ideologier. Annars kan vilka galna idéer som helst få fäste. (tips på rapport i ämnet från Eudoxa: Vad varje europé bör veta om global uppvärmning)


Torsdag 2007-02-01 / 9.45 länk
DANIELSSON 'REDAN STRAFFAD'? DN:s ledarredaktion anser att Lars Danielsson redan fått sitt straff. Ett något märkligt straff i så fall: 82.000 kr/månaden i lön och smörjobb på UD i Arvfurstens palats. Om detta är straff, kan man undra vad belöning är för DN.

I ledarartikeln Ansvaret för tsunamin är redan utkrävt menar man att det är onödigt att ta reda på vad som faktiskt hände.

Vilken signal ger DN genom att ställa sig bakom en mörkläggning? Svaret är ju självklart: att det kan och får hända igen!

Skälet till att gå till botten med vad som hände är ju att förhindra att det ska hända igen. Utvärdering, kallas det. Men DN vill av någon anledning istället blunda hårt.

Vad har DN att tjäna på att svåra brister i svensk krishantering på allra högsta nivå mörkläggs?


Torsdag 2007-02-01 / 8.54 länk
STRAFFET FÖR MORDET I FITTJA ETT HÅN. I höstas misshandlades och knivskars en medelålders man till döds av ett gäng ungdomar i Fittja. När domarna igår kom frikändes två, en dömdes till ungdomsvård för misshandel och en till ungdomsvård för dråp i sex månader.

Svenska Dagbladet skriver i ledarstick, Sex månader för ett liv?

Ja, ni läste rätt. Sex månaders 'vård' som straff för att man dragit kniv och släckt ett liv ... Antingen har domarna i Huddinge tingsrätt tappat omdömet alldeles. Eller så har de tolkat lagen på ett rimligt sätt - och då har vi en lag som är alldeles orimlig. I förra fallet kan hovrätten korrigera det hela. I det senare fallet blir det riksdagens sak. Att ingetdera skulle behövas är ett alternativ som bara inte existerar.

Men som nämndeman i Stockholms tingsrätt i 10 år kan jag bara konstatera att det är fel på lagen, men att det också finns ett samhällsklimat som säger att våldsverkare inte ska straffas. Det har ju ett tag disktuerats om det är mobboffret eller mobbaren som ska byta skola. Fram till Jan Björklund började lyfta frågan, har det varit självklart att mobboffret ska fly, medan våldverkaren vinner segern att få vara kvar.

I Svenska Dagbladet i söndags skrev rektor Anders Härdevik på Brännpunkt att hårdare tag är en kapitulation, "Vem tar ansvar för de utkastade eleverna", snyftade han. Samma snyftande för våldsverkare finns i domstolarna. (De mördade finns ju inte där.) Det är inte ovanligt att "personalia", då domstolen informeras om den tilltalades bakgrund, tar lika lång tid som utredningen av brottet och då det snyftas någon otroligt om hur svårt den tilltalade haft det, om hur ung han är, om att han lovat att skärpa sig, att socialen ställer upp på honom, osv.

När det gäller lagstiftningen häpnade jag över hur låga straffsatserna är för våldsbrott i svensk domstolspraxis. Några månaders fängelse är normalt för en grov misshandel. Särskilt om det är gäng inblandade är det svårt att reda ut exakt vem som har gjort vad (om det inte finns bevakningskameror). Straffskalorna i svensk rätt meddelar: "Äh, att slå någon halvt ihjäl är inte så farligt. Och är förövaren ung, behöver han inte heller straffas för mord - varför ska hans liv förstöras av nåt sånt?" Och tillsammans med kulturen där våldsverkare är offer snarare än deras offer, blir resultatet det vi ser i Fittjadomen.


Onsdag 2007-01-31 / 17.54 länk
AYAAN HIRSI ALI KÄMPAR FÖR MUSLIMSK UPPLYSNING. En intervju för Voice of America med den tidigare holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali avslutas med en tung fråga om priset för att vilja reformera den muslimska civilisationen - de ständigt överhängande dödshoten. En fråga som får ett ännu tyngre svar:

Ångrar du inte alls att du lät ditt liv bli någonting som du egentligen inte helt kan kontrollera? Önskar du att du kunde leva ett privat liv igen, och inte ständigt leva i fara?

- Jag önskar det, men jag vet samtidigt att jag blivit engagerad i detta som -- det liknar kvinnan som bestämde sig för att sitta i bussen [Rosa Parks vägrade i Alabama att resa sig upp för en vit resenär, vilket satte fart på medborgarrättsrörelsen 1955]. Man får leva med konsekvenserna av att bli sittande. Och jag har att leva med konsekvenserna av att stå upp.

Så talar en kämpe för frihet och upplysning. Se mer: Ayaan Hirsi Ali on Reforming Islam (del 1) och Ayaan Hirsi Ali Urges an End to Islamic Fundamentalism (del 2)


Onsdag 2007-01-31 / 17.54 länk
AUSTRALIEN SLOPAR MULTIKULTURALISM. I International Herald Tribune rapporteras, Australia redefines its take on multiculturalism:

Australien ändrar namnet på 'Departementet för immigration och multikulturella frågor' till 'Departementet för immigration och medborgarskap'. Namnändringen, som trädde ikraft i går, representerar en mycket djup förändring av regeringens policy: det sker ett skifte i fokus från att hylla kulturell diversifiering bland landets immigranter till att verka för en australiensisk kulturell gemenskap.

När premiärministern John Howard i fredags talade vid en medborgarskapsceremoni förmedlade han tankar om vad han anser är typsikt värden för Australien: demokrati, rättsstat, jämlikhet mellan kön och raser, och ett gemensamt språk, engelska.

'Om multikulturalism betyder att vi ska uppmana folk att ska förbli oförändrade i sina olikheter och vi i grunden har en attityd som, ja, att alla kulturer är likvärdiga, att alla kulturer är jämbördiga, då tror jag inte att folk känner sig trygga med det', sa han i en radiointervju före årsskiftet.

Läsaren som sänder mig artikeln kommenterar John Howard:

När vi säger att kulturer inte är likvärdiga, menar vi att de inte kan eller ska finnas alla samtidigt på samma plats. Var kultur för sig kan nämligen, under vissa omständigheter, mycket väl anses likvärdig någon annan kultur i det avseendet att den kan tänkas representera det yttersta av civilisation och utveckling som är möjligt på just en viss plats vid ett visst tillfälle. Men detta betyder alltså inte att kulturer kan ryckas upp med sina tidsmässiga och geofrafiska rötter för att placeras ut lite här och var i världen på måfå.

Med detta yttrande vill jag alltså klarlägga, att även om det inslag i andra kulturer som vi kan tänkas överväga att vilja ta till oss, filosofiska, estetiska, affärsmässiga, eller vad det nu kan gälla för aspekter, så är den kultur vi har här, den som utgår från västerlandets tradition, den vi vill ha, och den vi tänker bibehålla här i allt väsentligt. Och det skäms vi inte ett dugg för. Varför skulle vi göra det?

Just så. På samma sätt som vi kan respektera kulturella traditioner i Afrika, måste afrikaner som kommer till Sverige respektera att vi har våra kulturella traditioner som är orubbliga utgångspunkter i det svenska samhällslivet.

Det är ju det här mulitkulti totalt missat. En kultur har sin plats. Och vår kultur hör inte bara hemma här, utan är det självklara och oomtvistade rättesnöret. Inga andra kulturer eller traditioner kan i vårt samhälle likställas med den.





Onsdag 2007-01-31 / 16.34 länk
DET ÄR MAKALÖST - LIKNAR NIXON-BANDEN. Efterhand verkar journalister börja förstå vad Lars Danielsson-härvan handlar om. Aftonbladets Lena Mellin skriver idag, Det här är makalöst:

Katastrofkommissionen kan vara årtiondets politiska skandal på spåren.

Det tog många månader för henne att förstå. Här i bloggen skrevs samma dag som banden i källaren avslöjades (13 okt), Göran Perssons Nixon-band?:

Helt otroligt! Förvaltningschefen i statsrådsberedningen har i skåp i källaren hittat säkerhetskopior som uppges omfatta mejltrafik från tiden för tsunamikatastrofen ... Om dessa okända säkerhetskopior visar sig innehålla tidigare ej redovisad kommunikation påminner det något om president Nixons hemliga band i Vita huset, band som blev droppen i Watergateskandalen.

Det omdömet gäller fortfarande. I går nämnde kommissionsledamoten Anders Milton i TV8 ordet ”korruption” om högsta politiska nivån i Sverige.

PJ Anders Linder tillför också i sin blogg en viktig poäng, Topptjänstemännen måste granskas av JO. Varför alla dessa chefer på regeringskansliet spelade med och höll tyst måste få sina svar.


Onsdag 2007-01-31 / 9.32 länk
ÖVERGE INTE IRAK. På SVT:s webbsida Opinion har jag idag en debattartikel: Överge inte Irak.

För vänstern i västvärlden är Irak enbart en schackpjäs i ett spel som egentligen handlar om att man vill se USA misslyckas. Därför ser vänstern med tillfredsställelse hur det sekteristiska våldet trappas upp i landet. Det är en vedervärdig hållning, skriver den borgerlige debattören Dick Erixon.

UPPDATERING: riksdagsmannen Fredrik Malm (fp) skriver i sin blogg, Utmärkt om Irak: ”Erixon skriver bra. Han har moralisk ryggrad och reflex, och använder ett rakt språk. Jag gillar det. Artikeln hittar du här.


Onsdag 2007-01-31 / 8.45 länk
MAUD MED MODET. Många tidningars ledarartiklar tar idag upp näringsminister Maud Olofsson som i intervju i går kritiserade LAS och arbetsrättens begränsande effekter för småföretagen.

Östgöta Correspondenten skriver i Maud med modet:

Hennes avsikt är inte att skapa otrygghet, utan att värna om jobben i Sverige. Att förena trygghet med flexibilitet. Vilket är rätt tänkt. Om det sedan blir upphettade diskussioner inom regeringen, då är det nog mest att betrakta som ett sundhetstecken.

Norrköpings Tidningar skriver i Regeringens klarast skinande ljus:

Det har gnisslats en del mellan näringsminister Maud Olofsson (c) och statsminister Fredrik Reinfeldt (m). I alla fall har det framställts så i media. Huruvida det föreligger någon direkt meningsskillnad är i grunden oklart. Dock ligger det i rapporteringens dramaturgi att framställa varje avvikelse som en spricka, alternativt konflikt i regeringen.

Det fanns en tid då moderaterna såg LAS-lagstiftningen som ett hinder för tillväxt och en försvårande lagstiftning för främst småföretagare. Den linjen verkar i dagsläget vara övergiven. Tur då att centerpartiet under Maud Olofssons ledning blivit en av landets mest framåtriktade krafter. Likt få andra partier har centern vågat testa gamla värderingar och i en del fall landat i nya ståndpunkter.

Fortsätt mjuka upp arbetsrätten kräver Svenska Dagbladet i ledare:

Näringsminister Maud Olofssons uttalande i gårdagens SvD stämmer väl med vad hon tigigare sagt. "Jag ser framför mig att vi måste diskutera regelverken", säger hon... Men samtidigt som Littorin säger att arbetsrätten fungerar bra ... så förändras arbetsrätten. Så sent som i måndags diskuterade man på arbetsmarknadsdepartementet ett antal förändringar i lagen om anställningsskydd, som snart ska träda i kraft. Det ska bland annat bli lättare att visstidsanställa.

I ledaren Den falska tryggheten skriver Dagens Nyheter:

Maud Olofsson har rätt i att las är ett mindre problem för större företag än för mindre, eftersom arbetsgivare med många anställda inte är lika beroende av enskilda medarbetare. Men sanningen är att arbetsrätten kan vara ett bekymmer också för bolag med hundratals anställda ...

Las binder fast anställda hos en och samma arbetsgivare, trots att de egentligen skulle vilja byta arbetsplats. Den andra sidan av det starka anställningsskyddet är ju svårigheten att hitta ett nytt jobb. Därför drar sig åtskilliga att lämna ett tryggt, fast arbete, trots att de egentligen skulle vilja det.

Näringsminister Maud Olofsson är därför inne på rätt spår när hon efterlyser förändringar av las.

Det är bra att trycket hålls uppe. Företagsklimatet MÅSTE liberaliseras och befrias från en mängd krångel som hindrar företag från att växa.


Onsdag 2007-01-31 / 8.25 länk
SÄKERHETEN STOR I KÄRNKRAFTREAKTORERNA. Trots fylla och slapphet i säkerhetskulturen i kärnkraftsanläggningarna har ingenting hänt som drabbar omgivningen. Säkerhetssystemen är så många att mänskliga misstag "fångats upp" och hindrat olycka.

Det har vi faktiskt kärnkraftsmotståndet att tacka för. Eftersom debatten om kärnkraft varit så laddad (om uttrycket tillåts) har producenterna sett till att lägga till extra resurser på system som ska minimera riskerna.

Naturligtvis ska säkerhetskulturen vara på topp, men de brister som uppdagats har ju faktiskt testat systemen som helhet. Och att ingenting annat än att säkerhetssystemen slagit till, trots fylla och slarv, visar att säkerheten är god.


Tisdag 2007-01-30 / 23.00 länk
LUGNT I FINLAND INFÖR RIKSDAGSVAL. 18 mars är det val i Finland. De senaste dagarna har två nya opinionsmätningar publicerats som antyder att förändringarna sedan förra valet 2003 blir små.

Men det mycket jämna läget mellan de tre största partierna gör valet ändå spännande. Kommer statsminister Matti Vanhanen (bilden) och hans centerparti att behålla positionen som Finlands största parti? Eller kommer socialdemokraterna att bli störst och därmed göra anspråk på statsministerämbetet? Eller ska samlingspartiet överraska och för första gången i historien bli störst?

När centern i Tammerfors drog igång sin valkampanj var det en helt ny drive i Matti Vanhanen - olustigheten och tillknäpptheten som kännetecknat honom tidigare var som bortblåst, rapporterar Magnus Hertzberg för TV-kanalen Yle.

centern ..................... 24,2 / 23,0 (24,7)
socialdemokraterna ...... 23,8 / 24,2 (24,5)
samlingspartiet ............ 20,3 / 21,6 (18,6)
vänsterförbundet .......... 9,4 / 9,5 (9,9)
de gröna ..................... 8,9 / 8,6 (8,0)
kristdemokraterna ......... 5,4 / 4,6 (5,3)
svenska folkpartiet ........ 4,0 / 4,7 (4,6)

I listan presenteras först de två opinionsmätningarna som anger väljarstöd i procent: Taloustutkimus / finska gallup. Därefter anges (valresultat 2003)


Tisdag 2007-01-30 / 21.00 länk
OM DETTA HANDLAR LARS DANIELSSON-HÄRVAN. I morgon är det partiledaröverläggningar för att avgöra om katastrofkommissionen ska återuppta sitt arbete. Det har varit så många turer kring Danielsson, statsministerns närmaste man. För egen del behövde jag kort rekapitulera kärnfrågorna: Lars Danielsson-härvan.


Tisdag 2007-01-30 / 16.41 länk
BERNARD LEWIS: ISLAM KOMMER ATT TA ÖVER EUROPA. Den internationellt respekterade Mellanöstern-kännaren Bernard Lewis, professor vid Princeton, har i samtal med redaktionen för Jerusalem Post målat en skrämmande bild av Europas framtid, Muslims 'about to take over Europe':

- Européer är på väg att förlora sitt självförtroende. De har ingen respekt för sin egen kultur. Man har kapitulerat i varje fråga när det gäller islam eftersom man fångats av självförakt, politisk korrekthet och multikulturalism ...

Och Lewis ser idag minst lika allvarliga hot mot västvärldens existens som någonsin under kärnvapenkapprustningen med sovjetkommunismen:

Den kalla krigets filosofi, om avskräckning genom ömsesidig förintelse (Mutual Assured Destruction, MAD) som förhindrade Sovjetunionen och Förenta staterna från att använda sin kärnvapen som man hade riktade mot varandra, gäller inte för Irans president Ahmadinejad, säger Lewis.

'För honom inger MAD ingen avskräckning, utan snarare en lockelse (inducement)', menar Lewis. 'Vi vet redan att den regimen [av styrande ayatollor] inte det minsta motsätter sig att döda egna medborgare i stort antal. Vi har sett det gång på gång. Om man dödar stora delar av sin egen befolkning anser man bara att man gör dem en stor tjänst. Man ger dem i så fall en snabb fripassage till paradiset. Jag anser detta är djupt allarmerande.'

Han understryker att han menar regimen, och inte den iranska befolkningen, som i stort antal lyssnar på israelisk radiosändningar på persiska.

De som reflexmässigt vill avfärda Bernard Lewis, bör reflektera över att också Winston Churchill avfärdades under hela 1930-talet som "krigshetsare" när han varnade för den nya tyska regimens upprustningar. Jag blev övertygad om att detta hot finns, sedan jag läst om hur Iran förde krig mot Irak under 1980-talet: Ahmadinejads demoner. Det är fruktansvärda scener, och helt klart uppgifter som stöder Lewis analys.

Men än kan vi ändra på utvecklingen. Det behöver inte gå så här illa. Iran kan stoppas från att skaffa sig kärnvapen. Och européerna kan åter börja lära sig uppskatta sin egen kultur och identitet. Det gäller dock att vi börjar reflektera över 2000-talets verkliga realiteter, och inte lever med koloniala föreställningar om att västvärldens värderingar inte kan utmanas.


Tisdag 2007-01-30 / 15.35 länk
OTROLIGT (S)MÅSKUREN INTERPELLATIONSDEBATT. Just nu pågår interpellationsdebatt i riksdagen där flera s-riksdagsledamöter ställt frågor om utrikesministerns privatekonomiska förhållanden. Det blir fruktansvärt pinsamt. Engagemanget i att försöka nita Bildt för hans tidigare näringsverksamhet är enormt, jämfört med lusten att diskutera svensk utrikespolitik.

- Alla tycker att det är ett problem utom Carl Bildt, sade Bosse Ringholm (s).
- Sveriges utrikespolitik ifrågasätts för att utrikesministern har ekonomiska intressen i tvivelaktiga bolag, sade Veronika Palm (s).
- Frågan får över huvud taget inte dyka upp att utrikesministern sneglar på sin egen plånbok, sade Peter Hultqvist (s).

- Ert huvudintresse är inte att hjälpa Afrika utan att vinna kortsiktiga politiska poäng, men sådant är spelet. Surprise, surprise, sade Bildt.

Om det är så här socialdemokraterna tänker bedriva opposition under mandatperioden kommer de att förlora också nästa val.


Tisdag 2007-01-30 / 14.05 länk
JOHN KERRY: USA INTERNATIONELL PARIA. En del undrar varför anti-amerikanismen är så stark. Ett viktigt svar är att få länders politiker hatar sitt eget land så mycket som vänsterpolitiker i USA. Det framgår av vad förre presidentkandidaten John Kerry sa i Davos häromdagen, när han satt i en panel med representant för regimen i Iran:

- vi sprider fruktansvärda dubbla budskap och hyckleri ...

- Så vi har en förtroendekris i Mellanöstern, i hela världen, faktiskt. Jag har aldrig sett vårt land så isolerat, så mycket av en internationell paria ...

Tänk om svenska partiledare åkte runt i Europa och annorstädes och inte pratade annat än skit om Sverige. Nog hade det budskapet förr eller senare fastnat.

Se mer: John Kerry Slams His Own Country At Davos och Kerry: U.S. A "Pariah" Nation


Tisdag 2007-01-30 / 14.05 länk
NATO-CHEFEN: USEL SAMVERKAN EU-NATO. Igår höll generalsekreteraren i Nato, Jaap de Hoop Scheffer, ett förvånansvärt öppenhjärtigt tal i Berlin, på det tyska försvarsdepartementet. Där framförde han stark kritik mot hur illa samarbetet mellan EU och Nato fungerar:

Men när man ser hur diversifierade och komplexa utmaningarna på säkerhetsområdet blivit i vår värld, är det häpnadsväckande hur smalt samarbetet är mellan Nato coh unionen förblivit. Trots många försök att föra de två institutionerna närmare varandra, förblir avståndet dem emellan förvånansvärt stort.

Nato-chefen frågar sig varför Nato-EU-relationerna fortfarande är så problematiska. Han kommer in på faktorer som tidigare diskuterats här i bloggen, Hur överbrygga säkerhetspolitiska klyftan Europa-USA?, även om han gör det mer teoretiskt... Sedan motiverar han varför en närmare samverkan är nödvändig, och hänvisar till Kosovo, Bosnien och framför allt Afghanistan:

Vår framgång där hänger inte på en militär 'seger' i den traditionella betydelsen. Den beror på om vi lyckas med att skapa säkerhet för politisk och ekonomisk utveckling. Nato kan skapa den miljön, men inte göra mer. Nato har inte de civila verktygen att föra rekonstruktionen framåt, och vårt intresse ligger inte heller i att skaffa sådana verktyg. Det är EU som har dem.

Ja, jag tror stenhårt på att bistånd i framtiden kommer att handla om både militär säkerhet och civil uppbyggnad. Det var det senare som saknades i Irak, därför uppstod möjlighet för destruktiva krafter att växa. Samma sak får inte ske i Afghanistan eller i Afrika eller någon annanstans. Europa måste lära sig att respektera vapenmakt, samtidigt som Amerika lär sig respektera civilt bistånd. (Se mer i Deutsche Welle, NATO Head Criticizes Poor Cooperation with EU)


Tisdag 2007-01-30 / 13.42 länk
VARFÖR BARA NATO-PARTNERSKAP? En läsare är förvånad över att jag inte förespråkar Nato-medlemskap för Sverige, och undrar varför. Jag har alltid sett medlemskap i organisationer, typ EU, EMU och Nato, som pragmatiska lösningar som eventuellt kan uppnå vissa politiska mål. Och jag har svårt att se ja till EMU eller nej till Nato som ideologiska frågor. Det är en sammanvägning av för- och nackdelar, och där jag hittills inte anser att fördelarna väger över:

1) EU-medlemskapet har visat att det svenska politiska etablissemanget inte är kompetent nog att försvara svenska intressen inom ramen för internationella organisationer (se tex förra kommentaren, om hur varken Wallström eller Malmström vågar föra fram en självklar svensk ståndpunkt om EU:s flyttkarusell). Svensk politisk tradition är konflikthämmad och förankrad i en konsensuskultur. Det gör att svenskar i Bryssel omedelbart viker ner sig så fort fransmän börjar vifta med armarna och tyskar börjar gorma. Sverige kan lika gärna stanna hemma. Vad har vi vid förhandlingsbordet att göra om vi hela tiden tiger och aldrig tar konflikt om någonting?

Om den borgerliga regeringen blir lika undfallende som socialdemokraterna varit under de 12 år Sverige varit medlem i EU, kommer jag till den pragmatiska slutsatsen att medlemskapet, som jag röstade för 1994, var ett misstag. Sveige klarar inte av att agera, och intrigera, inom ramen för en internationell organisation.

2) Denna konflikträdsla gör att partnerskapet med Nato ser ut att fungera mycket bättre. Där är Sverige inte medlem och behöver därmed inte följa besluten, om vi inte anse de ligga i vårt intresse. (I EU pådyvlas vi varje korkat beslut, som vi inte vågat gå emot.) Så som partner i Nato tvingas vi argumentera i sak för att uppnå våra intressen. Vi framför vår syn, utan hänsyn till maktspelet. Och det passar svenskar mycket bättre att nyktert och sakligt leverera en analys. Jag har fått uppfattningen att vår röst väger tyngre i Nato, där vi inte är medlem, än i EU, där vi är medlem. Nato har stor respekt för svenska argument och ståndpunkter och svenska representanter finns successivt med högre och högre upp i befälsordningen (trots franska protester).

3) Ett medlemskap i Nato kräver folklig förankring. Vi kan inte fortsätta att köra över folket i internationella frågor. EU har blivit ett fiasko. Svenska politiker har visat att vi, sedan stormaktstiden på 1600- och 1700-talen, inte behärskar det internationella maktspelet. Finland klarar sig mycket bättre, förmodligen därför att de varit utsatt för stormakters förtryckande påverkan och därmed lärt sig att som liten nation spela spelet till sin egen fördel. I Sverige har politiken däremot kommunaliserats så att varken politiker eller tjänstemän behärskar den stora världens tuffa utbyte i Machiavellis anda.

För att Sverige ska gå vidare i organiserat internationellt samarbete krävs alltså en högre kompetensnivå bland politiker, som vågar ta strider med Frankrike, Tyskland, Italien mfl - och vinna dom. När vi medborgare ser att vi har företrädare som behärskar den internationella nivån, då kan säkert också den nödvändiga folkliga förankringen uppstå som krävs för nya steg.

4) När det gäller försvaret finns också en annan anledning att vänta med Nato-medlemskap. Vi behöver först höja våra egna ambitioner. Ett medlemskap i Nato kan lätt förses med budgettekniska motiv: besparingar i försvaret eftersom vi kan räkna med andra nationers stöd i kris och krig.


Tisdag 2007-01-30 / 11.02 länk
WALLSTRÖM OM EUs FLYTTCIRKUS: FRÅGA CECILIA MALMSTRÖM. SVT2 sänder nu en utfrågning av svenske EU-kommissionären Margot Wallström från Östersund. När hon får en publikfråga - ingen i panelen tar upp kritiska frågor - om europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasburg varje månad, svarar Wallström att kommissionen inte avgör den frågan.

Istället hänvisar hon till medlemsländernas representanter och Cecilia Malmström (fp) som är europaminister.

Även om kommissionen naturligtvis kan ta initiativ, där försöker Wallström på ett billigt sätt smita undan, så kan man faktiskt fråga sig vad Cecilia Malmström idag arbetar för. Står hon inte längre bakom det initiativ som krävde stopp på flyttkarusellen som kostar 2 miljarder kronor om året, och som backats upp av över en miljon namnunderskrifter? Och varför agerar inte hela svenska regeringen för ett slut på detta vanvett?

Det finns ingen större symbolfråga för EU:s byråkratiska galenskap än detta. De som verkligen är europavänner borde se till att rädda unionen från denna för förtroendet förödande fråga.


Tisdag 2007-01-30 / 8.58 länk
LANDSTING & REGIONER ONÖDIG MELLANNIVÅ. Det är inte varje dag man läser huvudledaren i DN och tänker "Yes!" Men idag är en sådan dag. Man intar med anledning av Ansvarskommitténs förestående slutbetänkande samma ståndpunkt som länge drivits här i bloggen: landstingen kan läggas ner och någon ny mellannivå i form av regioner behövs inte. DN skriver:

Räcker det verkligen med riksdag och kommuner? Ja, det gör det. Sverige må vara ett vidsträckt land men vi är inte särskilt många, nio miljoner, och Sverige är en enhetsstat - tacka Axel Oxenstierna och Gustav Vasa för det. Här finns ingen tradition av självstyrande delar, inga kulturellt avvikande regioner, och vi har stora krav på likformighet ...

Däremot har vi en stark uppslutning kring den nationella arenan, regering och riksdag ifrågasätts inte, det är de som ska styra Sverige. De borde också vara de som garanterar och beslutar om den offentliga välfärden på 2000-talet, inte landsting eller regionparlament.

Exakt. Bort med byråkratin och småpåvarna! Släpp kommunerna fria, de som har hand om vardagsservicen. Och se till att riksdagen skapar moderna försäkringssystem för sjukvård och äldreomsorg. Då skulle vi medborgare få större makt att styra våra egna liv och de viktiga sociala tjänsterna skulle utföras betydligt effektivare än idag.


Tisdag 2007-01-30 / 8.04 länk
FAMILJEN ÄR GRUNDEN FÖR TRYGGHETEN. Det är enorm skillnad mellan svensk och internationell debatt om familjens betydelse. I Sverige uppmanas unga kvinnor att inte bilda familj eftersom det gör att hon kommer efter mannen i yrkeskarriären. Så har feministerna länge sagt och häromdagen gick feministkritikern Bo Rothstein ut i DN och sa samma sak.

I en biografisk artikel om vad förre borgmästaren Rudy Giuliani åstadkom i New York, framgår hur han såg stärkandet av familjen som en helt central åtgärd för att komma tillrätta med kriminalitet, droger och ungdomarnas fallande utbildningsresultat. City Journal skriver:

Med sin grundläggande konservativa filosofi ansåg Giuliani att sociala brister, inte ekonomiska faktorer, utgjorde kärnan till fattigdom och misär, och han lyfte fram den ökande andelen faderslösa familjer. Ett barn som växer upp utan pappa, konstaterade han i ett tal, hade tre gånger större risk att bli socialbidragstagare än ett barn som växte upp med två föräldrar.

- 70 procent av de långtidsdömda och 75 procent av unga dömda för mord växte upp utan far i familjen, sa Giuliani till stadens invånare. Han arbetade för att staden och hela landet skulle återskapa 'det ansvar som följer med att uppfostra ett barn i denna värld', och han ställde krav på att fäderna skulle bidra till sina barns uppväxt. Han ansåg det nödvändigt att samhället intar en mer positiv attityd till äktenskapet som en viktigare faktor än något program som det offentliga kunde bidra med:

- Om vi vill ha ett socialt program som verkligen ska kunna rädda dessa ungdomar ... gissar jag att det sociala programmet borde kallas faderskap.

Varför hör vi inte detta perspektiv i svensk socialpolitisk debatt? Hur många av de svenska fängelsekunderna har vuxit upp i splittrade familjer? Jag gissar att det är en ännu högre andel än i New York.

Anser vi detta vara något att fundera på, eller är det ett pris vi är beredda att betala för feministisk ideologi?


Tisdag 2007-01-30 / 7.40 länk
MAUD OLOFSSON BEGRIPER SMÅFÖRETAGENS VILLKOR. Det är bra att näringsminister Maud Olofsson inte ger upp ambitionen att förändra arbetsrätten där den förhindrar att jobb skapar. I en intervju i Svenska Dagbladet (ej online) säger hon om LAS-reglerna:

- De fungerar väl för stora företag, men inte lika väl för små. De upplever att de inte törs anställa, och ska vi kunna konkurrera på en marknad, så måste vi lyssna på vad de säger.

Det är sällan jag tror att svenska politiker fattar villkoren för ägare till små bolag. Politiker fattar inte att företagarna tagit lån på sin bostad för att bygga ett företag, men hela det kapital man satsar kan gå upp i rök om man får en tvist med en anställd som inte visar sig fungera.

Få svenska politiker fattar vad personligt ekonomiskt risktagande är. De har aldrig vågat göra det själva. De har alltid haft tillsvidareanställningar som ger trygg inkomst till familjen. Därför förstår de inte hur viktigt det är att små företag blir av med arbetsrätten som oket som kan slå ihjäl deras företag.

Maud Olofsson är här ett undantag. Det låter som att hon faktiskt förstår. Fredrik Reinfeldt och Sven Otto Littorin borde lyssna på henne. Utan framtidsinvesterande småföretagare kommer regeringens ökade sysselsättning aldrig att uppnås.


Tisdag 2007-01-30 / 7.24 länk
BARA JOURNALISTKÅREN TROR PÅ DANIELSSON. Det är ju löjligt att se hur medierna backar upp Lars Danielsson. Han säger oemotsagd att han varit ”uppriktig och ärlig”. Han får snyfta att han är ”krossad”, trots att han haft 82000 kr/mån utan att göra något och nu, efter journalisternas kampanj för honom, tilldelats en ny smörtjänst på UD.

Och inga andra än SVD har dragit på om nyheten att nya uppgifter finns på de i ett skåp i källaren undangömda banden, om man jämför med hur medierna jagade ministrarna Maria Borelius och Cecilia Stegö. Då ställde medierna till med gatlopp. Ingen av dem har fått smörtjänster sedan de avgått, vad jag vet.

Och nu försöker medierna viftar bort Danielssons lögner. Det är märligt med tanke på att det i Danielssons fall handlar om kompetens i jobbet, om hur statens högsta ledning fungerar - eller inte fungerar. När det gällde Borelius och Stegö handlade det om privat vandel innan de blev ministrar. Vilket är viktigast? Sveriges krishantering när hundratals medborgare dör, eller hur man skött TV-licensen som privatperson?

Svenska medier anser TV-licensen allvarligast. Sanslöst.

Därför är det intressant att se att nära 92 procent av över 77.000 svarande i Aftonbladets webbfråga svarar nej på frågan om Danielsson berättat hela sanningen om hur han agerade under tsunamikatastrofen. Folket är betydligt klokare än journalistkåren.


Måndag 2007-01-29 / 18.18 länk
WEBBFRÅGAN AVSLUTAD. Under dagen har här en webbfråga (via ett gratisverktyg som tyvärr resulterar i viss reklam) ställts till läsarna om innehållet i bloggen. Så här utföll svaren:

Bloggen borde handla mer om:
• värderingar/ideologi ....... 42%
• inrikespolitik .................. 28%
• internationell politik ........ 21%
• amerikansk politik ........... 10%

Jag tolkar det som att ungefär hälften vill ha mer om värderingar och andra hälften mer om politik. Det borde betyda att balansen är rätt bra. Att fler vill ha mer inrikespolitik känner jag igen från en del mejl. Och på sista tiden har det varit mycket amerikansk politik, så den kanske inte ska höjas ytterligare.

Tack för svaren!


Måndag 2007-01-29 / 17.54 länk
MAKTFÖRDELNING I STATEN. I dagens ledare tar Norra Skåne upp Ansvarskommittén, vars slutbetänkande förväntas föreslå några få stora regioner istället för dagens landsting, Diskutera vad regionerna ska göra:

När frågan om regionerna mest kommer att handla om geografi och kartritning innebär det också att socialdemokrater och moderater har lättare att hitta varandra. Hos båda dessa partier finns en övertro på rationalitet och en skepsis till medborgarnas eget inflytande när det kommer till hur Sverige ska styras ... Även om det är i elfte timmen är det bättre än aldrig att nu ta upp debatten om vad regionerna ska göra, inte bara hur de geografiskt ska se ut.

Ja, innan man inför något, kanske man bör diskutera om det man inför behövs och vad det ska göra.

Men så sker ju sällan i politik och stat - de är självgående verksamheter som alltid ser till att hitta på något att motivera sin existens med - och i evighet finansierad av oss skattebetalare.

Många glömmer att dagens länsstyrelser är statliga, och att landstingen är kommunala (landstingen bestämmer inte över primärkommunerna utan finns på samma linje). Genom att införa regioner får vi alltså en helt ny byråkratisk nivå i statsförvaltningen. Är det verkligen fler byråkrater vi behöver?

Till skillnad från ledarartikeln anser jag inte regioner är någon bra lösning. Vi bör gallra i det offentliga istället för att införa fler beslutsnivåer.

Vi bör koncentrera demokratin på två nivåer: stat och kommun. Kommunerna bör bli självstyrande på riktigt. Det är här vardagsfrågorna. I staten kan många transfereringssystem frigöras. Äldreomsorgen bör vara en försäkring som innebär att man kan ta ut sin service oavsett om man flyttar från Kiruna till Stockholm eller tvärtom. Likadant med sjukvården. Där bör legitimerade vårdbolag kunna fungera som vårdgivare, oberoende av landstngsgränser.

Att införa regioner är idiotiskt i en tid när allt mer av det offentlgia bör överföras till en relation mellan brukare och leverantör, så att brukarna kan byta om man vill flytta eller inte är nöjd.


Måndag 2007-01-29 / 17.34 länk
DAVOS: MÅNGA KÄNDISAR, INGA SUPERSTJÄRNOR. I Jay Nordlingers senaste rapport Davos Journal, Part III tar han upp det jag hört från fler håll: även om det var många kända ansikten i Davos, fanns i år inga superstjärnor. Tidigare har ett huvudtal hållits av någon som Colin Powell, Dick Cheney eller Condoleezza Rice. Inte så i år. Och varken Bono, Sharon Stone eller Richard Gere har synts till.

Men Jay Nordlinger rapporterar om viktigare saker. Även om få deltog i ett seminarium om Irak (frågan är om politiker, affärsmän, diplomater bryr sig), gav det insikt om läget. Iraks vicepresident Abd al-Mahdi blev utfrågad och sa bland annat:

- Vissa säger att vi är i ett inbördeskrig. Jag håller inte med. Jag anser att det är ett krig mot civilisationen själv, ett krig som attackerar samhället som sådant. al-Mahdi påminner publiken om att Irak under årtionden varit 'en enpartistat under en mans kontroll' och 'vi behöver tid för att anpassa alla fraktioner till de nya realiteterna'. Han säger 'idag har vi den mest representativa regeringen i hela Iraks historia'.

Den äldre statsmannen Adnan Pachachi, 83, tillägger:

- Vi får ta hand om ett fruktansvärt arv: våldskulturen, korruptionen och också människors beteende, där de är beroende av staten. När jag återvände från exilen 2003 sa irakier till mig, 'Varför finns ingen regering på plats? Vi vill att regeringen talar om för oss vad vi ska göra.' Jag svarade, 'Jag hoppas den dag kommer då ni talar om för regeringen vad den ska göra'.

Pachachi pekar också på FN-sanktionerna som pågick fram till invasionen 2003:

- Tolv år av sanktioner förstörde medelklassen och slet, på många sätt, samhället i stycken. Jag tror de flesta irakier känner samhörighet med den irakiska staten som sådan. Jag anser att det vi nu ser är att aktörer använder religion och sekteristisk tillhörighet som ett sätt att skaffa sig makt. Men den stora majoriteten av shiiter och den stora majoriteten av sunniter inte är inblandade i våldshandlingarna som utförs i Irak idag. Det som händer är at miliser och beväpnade grupper terroriserar landet, begår fruktansvärda brott i syfte att komma över mer makt, och vissa är ute efter att berika sig själva. Men majoriteten är inte inblandad och vill leva i fred och frihet i ett demokratiskt samhälle.

Visst är det intressant att de flesta av etablissemangens företrädare som befunnit sig i Davos inte var intresserade av att höra detta?


Måndag 2007-01-29 / 9.42 länk
SKOLVERKET: FRISKOLORNA BÄTTRE ÄN OFFENTLIGA. Norrköpings Tidningar skriver i ledaren Desperat jakt på förklaringar:

På sex av åtta undersöka områden får fristående skolor mer beröm och mindre kritik än de kommunala ... Fristående skolor når exempelvis bättre resultat med arbetsmiljön och tryggheten, de är bättre på att hjälpa elever som behöver extra stöd och de följer elevernas kunskapsutveckling bättre ... Skolverket säger sig inte ha några givna svar på varför de fristående skolorna så ofta lyckas bättre.

Kanske skulle rubriken på ledaren varit "Desperata försök att inte vilja se". Skolverket är styrt av vänsterideologer som inte till något pris vill erkänna att mångfald är bra och att friskolor i regel är bättre än offentliga.


Måndag 2007-01-29 / 9.42 länk
STORT INTRESSE FÖR NORDISKA STRIDSGRUPPEN. Radioekot rapporterar: Stort intresse för militär utlandstjänst. När ansökningstiden gått ut för att bli yrkessoldat i Nordic Battlegroup har 7.000 ansökningar kommit in.

Detta är ytterligare ett steg på vägen mot ett nytt insatsförsvar. Omställningen av försvaret och skapandet av en ny organisation är verkligen på tiden. Det är 17 år sedan muren föll i november 1989 och 12 år sedan de sista rysk/sovjetiska trupperna drogs tillbaka från Baltikum.


Måndag 2007-01-29 / 9.15 länk
SLUTAR JOURNALISTERNA SKYDDA LARS DANIELSSON NU? Svenska Dagbladets reporter Mikael Holmström, som avslöjade att tsunamiband fanns inlåsta i ett skåp trots att s-regeringen sagt att uppgifterna inte fanns, kan idag avslöja att banden visar att Lars Danielsson ljög.

Mikael Holmström är ett undantag i den svenska journalistkåren. Andra har ursäktat Lars Danielsson och varit mycket upprörda över att Danielsson i höstas inte omedelbart fick ett nytt förordnande av nye utrikesministern Bildt.

Bland annat Barbro Hedvall på DN har bedyrat hur kompetent och duktig Lars Danielsson är.

I den här mörkläggningshärvan har vi alltså inte bara en regering vars högsta tjänstemän - statsministerns närmsta man - ljuger och försöker sopa igen sina spår. Vi har en journalistkår som deltar i mörkläggningen och bedyrar de socialdemokratiska pamparnas oskuld, samtidigt som de misstänkliggör den borgerliga regeringen som vill gå till botten med vad som hänt. Journalister hånade Reinfeldt när han som statsminister höll presskonferens om den helt otroliga nyheten att hemliga tsunamiband hittats i regeringskansliet källare.

Det här fallet visar hur nära allierade svenska journalister i Stockholm är den socialdemokratiska partiledningen. Hade Lars Danielsson varit Reinfeldts närmaste man hade journalistkåren agerat på ett helt annat och skoningslöst vis.


Förra veckans blogg