Trots min starka optimism om globaliseringens kraft och möjligheter tillhör jag dem som ser med djup oro på de strategiska perspektiven för de närmaste decennierna. Och som är övertygad om att bara en fördjupad strategisk diskussion om de utmaningar vi står inför kan leda till den politik som för oss framåt.

I grunden handlar det om att värna och vidareutveckla globaliseringens alla möjligheter till en allt öppnare och allt bättre värld - men att göra det i fullt medvetande om styrkan i de krafter som om de lyckas växa sig starkare riskerar att kasta allt över ända.

Ingen global era av frigörelse och nya möjligheter har varat för evigt. Kriget och konfrontationen har inte skrivits ut ur historien. ---

De som är rädda för att bli förändringens förlorare söker ofta sin tillflykt i den förrädiska tron på de slutna idéernas, det slutna samhällets och den slutna ekonomins förmenta trygghet. Det är ofta inte längre ideologierna som bär upp politiken - oftare är det identiteterna som definierar de politiska motsättningarna. ---

Tredje generationens invandrare från Pakistan börjar tillverka bomber i det gamla Englands nya slum. --- Och borta i bergen i Waziristan sitter - sägs det - en shejk och manar hatiskt till våldsam terror mot alla de öppenhetens, demokratiseringens och globaliseringens krafter som hotar att underminera hans slutna idéers tillbakadrömmande värld. ---

När globaliseringen accelererar är detta en del av världen som tenderar att halka efter allt mer: Om den muslimska världens länder har ca 20 procent av världens befolkning representerar de bara omkring 4 procent av världens handel.

Och ser vi på användningen av Internet - en nyckel till mycket av det nya - kan vi konstatera att arabvärlden ligger efter utvecklingen t o m i det fattiga Afrika söder om Sahara. --- Här är riskerna för att en kombination av den ekonomiska eftersläpningen, de olösta politiska frågorna och tendenser till religiöst baserade motsättningar kommer att skapa den perfekta stormens förutsättningar för konvulsioner, konflikter och till och med krig.

Också i dessa länder och regioner kan Europas så kallade mjuka makt vara en samhällsomvandlingens kraft långt starkare än vad många i dagens debatt förefaller att inse. ---

Vill vi möta dessa utmaningar, och säkra den bättre värld som så tydligt kommer att bli möjlig, finns inget alternativ till ett Europa som står starkare - med sitt exempel, med sina insatser och som partner i samarbete med andra.

länk
JURISTKRITIK MOT JK. I DN-Debatt skriver tre jurister: Lambertz är olämplig som justitiekansler. Här i bloggen har under dryga tre år bara ett avgångskrav riktats: Justitiekanslern måste avgå - tar avstånd från yttrandefriheten.


Onsdag 2006-12-20 / 9.14 länk
BLAIR VARNAR FÖR IRAN. Under en rundresa i Mellanöstern uppmanar Storbritanniens premiärminister moderata muslimska länder att ta upp kampen mot extremister, rapporterar Reuters i Blair to urge Middle East states to rein in Iran:

- Vi måste erkänna det strategiska hot som regeringen i Iran utgör, inte dess folk, förmodligen inte alla dess styrande element, men de som för närvarande har makten över landets politik, sa premiärministern.

Iran skapar problem i Libanon, i Irak och i Palestina, konstaterar Blair. Tänk om Europeiska unionen kunde samla sig kring en lika rak och tydlig hållning!


Tisdag 2006-12-19 / 19.30 länk
RUDY GIULIANI ETT STEG NÄRMARE PRESIDENTKAMPANJ. Ikväll håller en valkommitté sitt första event i New York för att samla in kampanjmedel och annat stöd till förre borgmästaren Rudy Giuliani. Han har ännu inte bestämt om han ska ställa upp. När det gäller organisation och kampanjfinanser ligger han långt efter andra tänkbara republikanska kandidater, som senator John McCain och guvernör Mitt Romney.

Men Giuliani leder ändå i opinionsmätningarna. Hans enormt starka agerande efter 11 september, där han själv höll på att stryka med i raset, ger honom en speciell aura hos amerikanska folket.

Trots det radar Washington Post upp alla svårigheter han måste överkomma för att bli republikansk presidentkandidat, Giuliani's Primary Hurdle. Hans skilsmässor och liberala storstadsliv gör att många kristna konservativa ser på honom med misstänksamhet.

Man blir dock inte framgångsrik borgmästare i New York, en stad större än de flesta delstater, om man inte är en formidabel maktspelare. Och få andra kan visa upp en så imponerande meritlista: halverad brottslighet och halverat bidragsberoende har förvandlat New York till en mer säker plats än betydligt mindre städer (som Stockholm). Efter orkanen Katrina är efterfrågan på jordnära och handlingskraftiga ledare större än någonsin.

Om Giuliani spelar sina kort rätt har han alla chanser att övervinna de seriösa hinder han har att möte på vägen.


Tisdag 2006-12-19 / 16.56 länk
TRESCHOW OCH SVENSK JANTELAG. I bloggen Frihet och Sanning diskuteras direktörslönerna i Jantelagen där man minst anar det:

Spontant är jag skeptisk till att man i dagens allt mer globaliserade värld kan skapa egna nationella spelregler. Men främst undrar jag varför man ska diskriminera svenskar? Ska en svensk få lägre lön i förhållande till sin utländska kollega, enbart för att han är svensk? Det är inte moraliskt rimligt att straffa någon pga dennes nationalitet, lika lite som man bör diskriminera någon för att de har "fel" religion, kön eller hudfärg. Det hela luktar inte så lite jantelag.

Först en allmän reflektion: Visst är det lustigt att vi väljer att använda globaliseringen när det passar vår egen argumentation. Jag hävdar irakiers negativa frihet därför jag anser frihetens värderingar universella. Mot detta vänder sig vissa som hävdar att nattväktarstatens principer upphör vid Sveriges gräns. Där utanför, exempelvis i Irak, gäller inte frihetens principer.

Här används globaliseringen för att försvara direktörernas löner och fallskärmar. Det är naturligtvis en förklaring - om det är sant att svenska direktörer i ursprungligen svenska storbolag konkurrerar på en global arbetsmarknad. Jag ifrågasätter det. Få gör karriär i utländska storbolag. Om svenska storbolagsdirektörer och styrelseordföranden är så dugliga att de ska ha internationella topplöner, varför efterfrågar ingen dem i japanska och amerikanska storbolag? Nej, det är nog snarare så att direktörerna nått sina positioner därför att de tillhör ett visst nationellt kotteri - det svenska. (Det är alla andra som diskrimineras för att vara av "fel" nationalitet.) Då saknas anledning att jämföra med globala direktörslöner.

Skälet till att jag kritiserar Michael Treschow var att han använder den megafon som ordförandeskapet i Svenskt Näringsliv ger, för att tala i egen sak. Han använder Svenskt Näringsliv som en fackförening för direktörer, istället för att skapa ökad förståelse för entreprenörskap, företagande, konkurrens och marknadsekonomins överlägsenhet. Det var tjänstefel att i den positionen tala för en liten grupps iögonfallande löneanspråk. Jag tror han själv insett det, eftersom han nu meddelat sin avgång som ordförande i Svenskt Näringsliv.

Hade Treschow enbart varit styrelseordförande i Electrolux hade jag med all sannolikhet inte hoppat på honom. Var och en har naturligtvis rätt att kräva högre lön för sig själv och sina kollegor.

Så till det här med jantelag. Självklart finns många som är arga av det skälet. Men det gäller inte mig. Jag är för mycket högre ersättningar - men till dem som faktiskt skapar något: entreprenörer, innovatörer och ägare som satsar riskvilligt kapital. Direktörer i storbolag pantsätter inte sin bostad för att satsa på en ny idé - direktörer är anställda som trygghetsmaximerar. Jag har ingen som helst respekt för dem som ser till att skaffa sig gigantiska fallskärmar utifall att de gör fel och får gå, eller får bonus utan att företaget går bättre. Det är fegt. Och feghet är inget att belöna.

Min irritation på Treschow grundar sig också på att Svenskt Näringsliv så fatalt misskött sin opinionsbildande roll i Sverige. Därför är det självklart så att man knappast har något annat än oförståelse att vänta när man plötsligt vill jämföra svenska direktörer med utländska. Treschow får nu äta upp det ointresse som Svenskt Näringsliv visat den svenska hemmaopinionen. Om svenskt näringsliv och dess organisationer först ägnar sig åt att satsa resurser på att i Sverige skapa förståelse för frihet, kapitalism och marknadsekonomi, då kan man sedan med gott ledarskap också förklara varför vissa personer ska ha så mycket högre löner. Men näringslivet har smitit från sin opinionsbildande roll under tio år. (Mer i bloggen här, här och här)


Tisdag 2006-12-19 / 9.26 länk
ULVSKOG HAR DELVIS RÄTT OM TÄTARE VAL. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog gör ett utspel i medierna: Ulvskog kräver val vart tredje år. Hon tycker det är för långt mellan valen.

Om det har hon rätt. Men att förkorta riksdagens mandatperioder från 4 till 3 år är fel väg. Däremot skulle vi få en vitalare demokrati om vi återinförde skilda valdagar för kommunalvalen. Fram till 1970 hade vi val till kommunfullmäktige två år efter riksdagsvalen. Det innebar att det hölls valrörelse vart annat år.

Detta ordning var god och bör återinföras. Det ger folket fler tillfällen att ge sin mening tillkänna och det ger mer energi till politiken - utan att de valda politikerna tvingas agera mer kortsiktigt och leverera mer valfläsk som om det ständigt vore valrörelse på sin egen nivå.


Tisdag 2006-12-19 / 9.08 länk
INDIEN TRÄDER FRAM NÄR EUROPA HAMNAR I SKUGGA. I Europa tar vi för givet att vår kontinent är världens centrum. Men i takt med vår ekonomiska och politiska stagnation träder andra regioner fram och tar över Europas roll på världsscenen. Indien har mer än dubbelt så stor befolkning som Europa, samtidigt som dynamiken och tillväxten där är enorm.

I kommande nummer av Weekly Standard förklarar Daniel Twining The New Great Game varför president Bush är så angelägen om att knyta närmare band till Indien och visar att också andra delar av världens ögon riktas mot Indien - inte Europa:

Så vi ser också en framväxande strategisk samverkan mellan Indien och Japan. Japans nya premiärminister Shinzo Abe har sagt, 'Det är av avgörande betydelse för Japans nationella intresse att vi ytterligare förstärker våra band med Indien', vilket han kallar 'den viktigaste bilaterala relationen i världen' ...

Indiska regeringsföreträdare är entusiastiska inför det Abe kallar utveckling av en 'ny asiatisk ordning' baserat på strategisk samverkan mellan asiatiska demokratier. Som Japans ambassadör i New Delhi, Yasukuni Enoki, nyligen uttryckte det, ett indiskt-japanskt strategiskt partnerskap skulle bli 'den drivande kraften bakom ett växande Asien', vilket skulle skapa det Indeins premiärminister Singh kallar 'ett kraftcentrum för framsteg och välstånd' som ska 'förstärka fred och stabilitet i Asien och övriga världen'.

Jag tror ett av Europas värsta misstag är att se Europa som världens centrum. Det gäller inte längre. Vi är på väg bort från världsscenen genom de regleringar och den politiska klåfingrighet som gör att kontinentens ekonomi förstelnar och tappar förmågan att konkurrera med unga, fräscha, energiska delar av världen.


Tisdag 2006-12-19 / 8.48 länk
FN-BISTÅND TILL SHARIAFÖRTRYCK. Bloggaren Johan Eriksson skriver om hur de många miljarder som världen gav i bistånd till länder som drabbades av tsunamin på annandagjul 2004. Nu visar det sig att i Ache-provinsen i Indonesien, som fått mest bistånd, har pengarna gått till att inträtta en strikt sharia-polis som ska upprätta islams sharialagar, Charity for sharia. Eriksson citerar FN-tjänstemän som säger "Ingen avsåg att vårt bistånd skulle användas så här" och kommenterar:

Jag tror på det. Men nyckeln är inte snacket, utan handlingen. Att förmedla bistånd direkt till myndigheter har bevisat sig vara en dålig idé, återigen. Det är tid att göra något åt det.

Ja, det är märkligt att FN lämnar stora belopp i händerna på dem som har helt andra syften än att villkorslöst hjälpa civilbefolkningen. Än en gång är frågan om bistånd hjälper mer än stjälper.


Måndag 2006-12-18 / 20.22 länk
ATT MÄTA VÅRDKVALITET. På tal om statistik: Ilan Sadé (redaktör för tidskriften Rådslag) gör en viktig reflektion idag i sin blogg om vilka det faktiskt är som får ge svar i studier avsedda att mäta kvalitet: PK-babbel skapar inte bättre vård. Rikskvinnocentrum har gjort en "studie" om vårdkvaliteten för våldsutsatta kvinnor. Men man har inte frågat våldsutsatta kvinnor, utan handläggare i myndigheter. Naturligtvis. Ilan Sadé skriver:

Är det ingen som har kommit på tanken att patienternas erfarenheter, i det här fallet våldsutsatta kvinnor, är måttet på vårdens kvalitet? Jag ski---, jag menar struntar högaktingsfullt i hur många planer, policys, projekt och centrala handläggare som finns i omlopp. Det jag är intresserad av är hur patienterna inom vården anser sig ha blivit bemötta och vårdade.

Så här är det i planekonomier. Det är byråkratin som vet, kan och har makten. Inte kunderna. Kunderna är objekt som inte ska ha åsikter - de ska bara lyda befattningshavarna i byråkratin. Längre än så har vi alltså inte kommit i Sverige. Sovjetperspketivet är i allra högsta grad levande på många håll.


Måndag 2006-12-18 / 20.12 länk
NYA IDÉER OM SKATTERNA. Valet gick de borgerliga partiernas väg, och en inte obetydlig förklaring var att man inte tjatade om skatterna. Man vinner val på andra frågor, detta år på arbetslösheten. Men det betyder ju inte att det är viktigt att granska dem, de lägger ju beslag på halva ekonomin.

I Göteborgs-Posten refereras till en ny bok i ämnet, Det går att sänka skatten:

Exemplet Irland anfördes av Johnny Munkhammar när han presenterade sin bok Sänkt skatt är möjligt (Timbro) hos den liberala tankesmedjan Captus i Göteborg. Boken har drag av väckelsepredikan. Men flera av synpunkterna är värda en fortsatt debatt.

Exempelvis förslaget att införa en 'tre-fjärdedels-princip'. Om bara en fjärdedel av tillväxten får gå till skatteintäkter tillåts dessa öka samtidigt som skattetrycket automatiskt och långsiktigt sjunker mot 25 procent.

Ja, det gäller att hitta och i samhällsdebatten etablera ekonomiska mått som visar på utvecklingen i avseenden som har betydelse med liberalkonservativa värderingar. Nuvarande statistik har betoning på andra värderingar. Korrekt statistik behöver inte vara förbannad lögn, men de mått man mäter beror på vad man anser vara viktigt. Och statistiska resultat har förmåga att forma verklighetsperspektiv. Självklart bör ett mått som det Munkhammar tar upp införas av den nya regeringen.


Måndag 2006-12-18 / 18.55 länk
LARS STJERNKVIST: S UTAN POLITIK. I partiorganet Aktuellt i Politiken skriver förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist i en krönika:

Det är förstås ett bekymmer att de kandidater som förefaller ha starkast stöd inte vill bli valda [till partiledare]. Men det finns värre problem. Som att partiet saknar politik på viktiga områden.

Han är ärlig. Det är nästan förbluffande hur snabbt socialdemokratin gått från självsäkert regeringsparti till valhänt, otydligt och kraftlöst oppositionsparti. Och ändå får man intryck av att den där riktiga kriskänslan inte infunnit sig i partiet. Opinionsmätningarna hjälper till. Partiet har återhämtat sig, utan att göra någonting alls. Och så tycks man vara inställd på att fortsätta.


Måndag 2006-12-18 / 18.45 länk
IRANSKA VALET EN BLUFF. I president- och parlamentsvalen som förde Ahmadinejad till makten påstods från officiellt håll i Iran att valen var demokratiska. Men de flesta kandidater som ville ställa upp hade förbjudits att göra det. Demokrati? Inte det minsta. Nu hålls lokalval som sägs gynna mindre extrema krafter än Ahmadinejads. Men också detta val är en bluff, i syfte att blidka naiva vänsterkrafter i väst att tro att Iran på något sätt skulle vara fritt och styrt av folkflertalet.

Guardian rapporterar att klimatet för oliktänkande tvärtom skärps i landet, Iranian students hide in fear for lives after venting fury at Ahmadinejad:

Universitetsledningarnas aggressiva utnyttjande av disciplinära regler var en orsak till förra veckans protester. Omkring 70 studenter har stängts av och hotats med att inte få slutföra sina studier på grund av olika politiska aktiviteter, inklusive debattartiklar som kritiserar regeringen.

Förra månaden förstörde myndigheterna två byggnader som tillhörde islamiska studentkommittén - en moderat grupp med många olika åsiktsriktningar. En vald studentstyrelse avvisades också. Kvinnliga studenter har blivit tillsagda att bära strikt klädsel och inte använda makeup.

Bakom den demokratiska ytan döljer sig helt andra värderingar och metoder. Frågan är om västmedierna är intresserade av att avslöja detta hyckleri, eller om man tänker gå i fundamentalisternas ledband och presentera Iran som en demokrati...


Måndag 2006-12-18 / 10.14 länk
TILL JUL BLIR ÄVEN SOCIALISTER SMÅBORGERLIGA. Elise Claeson skriver i sin SVD-kolumn, Julen passar inte i den svenska modellen:

Den välkända tomtefrågan har hög töntfaktor. Ändå berör den oss alla, inte bara barnen. I julsnällheten ryms inte bara en önskan att vara god och givmild utan också en önskan att höra till, att vara behövd. Julsnällheten är julens egen metafor för människans överlevnadsvillkor. Den som inte är snäll och bara tänker på sig själv får inga julklappar av sina nära och kära; det vill säga den som inte visar sitt behov av att vara behövd, blir utstött ur gemenskapen.

Lägg märke till att det inte är snällhet i socialistisk tappning, alltså betala skatt utan att vara solidarisk som människa, som individ. Och det handlar inte heller om snällhet i socialliberal tappning, alltså att låta staten luras av bidragstagare eller ha överseende med brott mot andra som inte berör en själv, utan att hantera de försummelser man själv står för eller själv drabbbats av.

Snällhet som inte är på någon annans bekostnad - bara min egen. Det handlar om våra egna liv på det individuella planet. Inte om kollektivistiska samhällsperspektiv där man försöker bestämma åt andra. Kort och gott om småborgerligheten inom oss.


Måndag 2006-12-18 / 9.56 länk
ARVET EFTER KOFI ANNAN: MER SKANDALER ÄN FRED. Det är sista veckan på jobbet för FN:s generalsekreterare Kofi Annan. På nyåret tillträder sydkoreanen Ban Ki-Moon. Det är dags att summera Kofi Annans tio år som generalsekreterare och dessförinnan högste chef över fredsbevarande trupper.

Så här inleder Jack Kelly sin kolumn i Pittsburgh Post-Gazette, Kofi Annan's U.N. has produced more scandal than peace:

Efter påstötningar från USA röstade FN:s säkerhetsråd i augusti för att sända fredsbevarande trupp till Darfur, den hårt prövade regionen i västra Sudan där islamistiska arabmiliser slaktat uppemot 400.000 människor.

Fredstrupperna är ännu inte på plats eftersom Sudans regering, som sponsrar Janjaweed-milisen, har invändningar. Och i det osannolika läget att FN:s fredsbevarare någonsin anländer, bör flyktingarna gömma sina kvinnor.

Flera kvinnor i Rwanda vittnar inför en kommission som utreder folkmordet 1994 att franska soldater våldtog dem när de sökte sin tillflykt till FN-baser. Soldaterna var en del av de fredsbevarande trupperna som inte grep in när Hutu-miliser massakrerade tutsis. Uppemot 800.000 människor dödades.

'Fransmännen brukade komma till flyktingarnas tält och ta flickorna, inklusive mig', sa en tutsi-kvinna i sitt vittnesmål för kommissionen i tisdags. 'De brukade tvinga oss till sex, många franska soldater på en gång'.

Så ser det bankrupta FN-systemet ut. Och detta döljer svenska medier för sina läsare. Varje brott som en amerikansk soldat begår ger stora rubriker, medan fransmän får våldta afrikanska kvinnor i FN-basker hur mycket de vill.

Snyggt. Eller hur? Hurra för Kofi Annan! Och för FN och svenska medier!


Förra veckans blogg