Vad är det då statsministern säger i närmast en bisats. Jo, att de kommuner som får statliga tillskott till sin verksamhet numera ska undvika att sänka skatten. För det vore att växla statsbidragen mot skattesänkningar. Ska skatten sänkas ska det ske med kommunens egen kraft. I sak inte särskilt allvarligt. Men i praktiken skadeskjuter han alla de moderater och andra borgerliga i kommuner och landsting som vill stärka välfärden just genom att sänka skatten.

Ska alliansregeringen lyckas måste även lokala borgerliga majoriteter följa den kurs som aviserats. Oron består i att kommuner och landsting ska sänka skatterna i samband med att de får "betydande resurser" till välfärdsförbättringar under mandatperioden. I opposition betydde klyftan mellan riks- och kommunpolitiken i realiteten inte särskilt mycket. Men nu är borgerligheten inne i en ny fas, som ställer nya krav på samtliga nivåer i partiernas organisationer. Om rikspolitiker och kommunpolitiker står på varsin sida repet och drar kan resultatet bli plus minus noll. Det är en plågsam insikt för en nybliven statsminister.

Reinfeldts utspel visar tydligt att de nya moderaterna har övergivit ambitionen att vara ett skattesänkarparti. Men nog är det märkligt att moderatledaren på detta sätt skall varna sina lokala partivänner för att sänka skatterna. Det går inte någon våg av stora och oansvariga skattesänkningar över landet, och det kan faktiskt behövas att något parti tydligt verkar för lägre skatter i landet med världens högsta skatter.

länk
AXESS TV: MEDIEDREVET. Nu kan de flesta som har digitalboxar (också vi med Comhem) se Axess Television som sänder på lördagar och söndagar. Söndagar kl 10.30 och 19.00 går Susanna Popovas samhällsprogram om journalistiken: Åsiktsmaskinen.

I dagens program medverkar jag och framför kritik mot journalistkårens sätt att agera från valnatten. Redan i segerintervjun i SVT:s valvaka, mindre än 4 timmar efter att vallokalerna hade stängt, började kritiken. De fyra vinnande partiledarna Reinfeldt, Olofsson, Leijonborg och Hägglund hann knappt sätta sig i soffan - det tog 1 minut och 28 sekunder - innan KG Bergström ställde frågor med avgångskrav. Det blir alltså ingen segerintervju. Istället kritiserar KG Bergström Lars Leijonborg för ”bristande ledarskap” och ifrågasätta om vissa personer kan bli ministrar. (Intervjun kan ses här: Valnatten: alliansen utfrågas av SVT:s K-G Bergström

Denna aversion mot den av folket valda majoritetsregering fortsätter sedan med klappjakt på handelsminister Borelius och kulturminister Stegö. Och man skrev redan från starten nedsättande om andra ministrar, se Regeringen ska inte mätas med vänsterns måttstock. Först när det börjar dyka upp uppgifter om att SVT:s vd och Expressens chefredaktör inte heller är rena från svart hemtjälp och obetalda TV-licenser, dör fråga - snabbt.

Eftersom valets vinnare inte fick någon ”smekmånad” av medierna, där regeringen åtminstone fick chansen att sätta sig till rätta på sina nya positioner, fick man det inte heller i opinionsmätningarna.


Söndag 2006-11-26 / 9.40 länk
VARFÖR TALAR EU TYST OM RYSSLANDS ÅTERFALL I TOTALITARISM? Det är illavarslande att vi i väst blundar för utvecklingen i Ryssland. Men svenska och europeiska medier är ju fullt upptagna med att hata USA, så man har inte tid se hur diktaturens fula tryne smyger sig på vårt stora grannland i öst.

I International Herald Tribune skrev häromdagen Alexander Petrov, Moskva-medarbetare i Human Rights Watch, och frågar varför Europa inte gör mer för att stödja de demokratiska krafterna i Ryssland, If not the EU, then who?

Under sovjettiden såg människorättsaktivister västvärlden som vårt enda hopp för lättnader gentemot en regering som var helt utan ansvar inför sitt folk. Det är surrealistiskt att upptäcka att jag åter befinner mig i den situationen... I egenskap av ryss som arbetar med mänskliga rättigheter följer jag EU:s agerande och hoppas att man ska ändra åratal av lågmält tal gentemot Ryssland, för att istället ta i (use a big stick). Medan europeiska ledare har avstått från tufft och rakt klarspråk om mänskliga rättigheter - och kanske på grund av detta - har situationen i Ryssland försämrats.

I nästa veckas nummer av tidskriften The New Stateman skriver Rysslands mest kände musikkritiker, Artemy Troitsky, att han känner rädsla för utvecklingen i sitt land, The Russia I lost. Han skriver om hur morden på journalister och oliktänkande sprider en ny sorts skräck. Under Brezjnev fanns inga illusioner, censuren var stenhård och journalister skrev på instruktion från kommunistpartiet. Nu är hoten mer oklara, självcensuren är utbredd och morden mer oberäkneliga. Som musikkritiker har han uppmanats att inte skriva om politik, råd han i demoraliserad stämning beslutat sig för att följa. Han avslutar artikeln som ger en inblick i hur ryssar känner, så här:

Mest deprimerande är dock att de så kallade demokratierna i väst vänder bort blicken. En dag kommer [européer och amerikaner] att få ångra det.

Tyvärr tror jag han har rätt. Det är sorgligt att se hur ett stort och mäktigt land i regression faller tillbaka i primitiv diktatur.


Söndag 2006-11-26 / 9.40 länk
KGBs SACHAROV-AKTER. Efter giftmordet på förre ryske säkerhetsagenten Alexander Litvenenko i London har utgivningen av boken The KGB File of Andrei Sakharov från förra året blivit högaktuell. Den framstående kärnfysiker Andrej Sacharov blev regimkritiker och medborgarrättskämpe i slutet av 1960-talet och fick Nobels fredspris 1975, ett pris han inte fick åka till Oslo för att hämta. Han förvisades sedan halvvägs till Sibirien, där han fick stanna till Gorbatjov 1986 lät honom komma tillbaka till Moskva.

I sin recension för CIA, Intelligence in Recent Public Literature skriver John Ehrman att boken ger en inträngande beskrivning av hur KGB och den kommunistiska politbyrån såg på sina politiska fångar. Den ”ger en utmärkt bild av mentaliteten i diktaturen”. Boken bygger på material som blev tillgängliga under några få år efter Sovjetunionens fall 1991. Nu är arkiven åter slutna.

Det största värdet med The KGB File of Andrei Sakharov ligger dock inte i vad den säger om dåtiden, utan om framtiden. Till skillnad från Östeuropa genomgick inte KGB och dess efterföljare någon radikal omorganisation under årtiondet efter Sovjetunionens kollaps. Tvärtom är stora delar av KGBs folk fortfarande på plats, och nu när Ryssland sjunker tillbaka i auktoritärt styre under ledning av en tidigare KGB-officer och hans medarbetare, ökar säkerhetstjänsten åter sin makt, prestige och resurser. Med publiceringen av dossiererna om Sacharov kanske vi har fått en skrämmande inblick i händelser som kan komma att upprepa sig.

Lördag 2006-11-25 / 19.51 länk
KLOCKARTRO PÅ FN GYNNAR INTE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Tidskriften Neo publicerar en mycket lång webb-artikel av Henrik Bergquist, opolitisk UD-tjänsteman som jobbat med biståndfrågor hos Carin Jämtin, Programförklaring för en liberal utrikespolitik. Förmodligen är hans utläggning rätt så representativ för UD, vilket ger en hel del övrigt att önska.

För det första hävdar Bergquist att Sveriges insatser för frihet och mänskliga rättigheter i världen ska ske genom FN, inte genom EU eller Nato. Förklaringen skulle vara att andra institutioner än FN ”drivs av en stark inneboende vilja till organisatorisk självmaximering för dess egen skull.” Som om FN inte är det. Bergquist reflekterar inte över att FN domineras av icke-demokratiska stater som gör organisationen i praktiken handlingsförlamad så fort insatser för mänskliga rättigheter krävs, som i Darfur. EU och Nato består däremot enbart av demokratiska medlemsländer.

Som en god UD-byråkrat hyllar Bergquist folkrätten, men ändå talar han om mänskliga rättigheter. Folkrättens fundament är staternas rätt att besluta om sina inrikes angelägenheter utan inblandning av världssamfundet. Det är ju därför Sudans regim i åratal kunnat vägra FN-trupp från att gå in och skydda människorna i Darfur mot etnisk rensning och massmord. Folkrätten i FN-stadgan från 1946 är problemet, inte lösningen.

Bergquist uttalar sig mot relativism, men det är just den han står för när han vänder sig mot att demokratiska Indien skaffat sig kärnvapen, men inte med ett ord nämner den betydligt mer brännande frågan om diktaturen Iran ska få skaffa sig sådana vapen. Varför är Bergquist angelängen om att hindra demokratier från att ha dessa vapen, men inte dikaturer?

Artikeln vill att Sverige ska agera för avskaffande av vetorätten i FN:s säkerhetsråd och anser att Sverige ska hysa stor tilltro till det nya rådet för mänskliga rättigheter, men problematiseras inte med ett ord det faktum att diktaturerna i världen i allt högre grad tagit över taktpinnen inom FN. Det nya MR-rådet är, vilket ju även Sveriges FN-ambassadör Anders Lidén medger (se bloggen 14 nov), en ”besvikelse” eftersom man inte sagt ett ord om Darfur eller andra kriser, men redan gjort en rad häftiga utfall mot Israel.

Och vetorätten i säkerhetsrådet är ju i själva verket den enda garanti som finns i FN för att de demokratiska värderingarna inte ska sopas undan i FN-systemet, vilket också Lidén påpekade när jag målade upp ett scenario där Kina efter toppmöte med 48 av Afrikas regeringar är ute efter att föra FN bort från de västliga värderingarna om demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är också i relativismens anda som Bergquist jämställer övergrepp i Kina, Nordkorea och Iran med USA:s behandling av krigsfångar och Vatikanens syn på homosexualitet. Bara den som blundar för diktaturernas grymheter kan komma på att likställa dessa länders politik. Det är att bagatellisera systematiskt förtryck och massvält, när det jämförs med enskilda misstag där förövarna bestraffats (Abu Ghurayb-fängelset), eller med filosofiska diskussioner om livsstil.

I politiska korrekthetens namn kallar Bergquist också terrorismen ett ”ringa hot”.

Jag hoppas verkligen inte att den nya borgerliga regeringen lyssnar till UD-tjänstemännen när det kommer till att formulera regeringens liberala utrikespolitik. Artikelns ansats andas mer traditionell socialdemokratisk undfallenhet och blindhet inför världens verkliga problem än frihetlig och vidsynt grundad utrikes- och säkerhetspolitik.


Lördag 2006-11-25 / 10.32 länk
TUR ATT JAN NYGREN INTE ÄR PARTILEDARKANDIDAT(S). Jan Nygren var SSU-ordförande före Anna Lindh och blev senare samordningsminister, men han tackade nej till att bli partiledare 1994, då socialdemokratin valde Göran Persson. Nygren gick till näringslivet och är nu vice vd i Saab.

I sin debattartikel i Svenska Dagbladet idag visar han att han förstår vad partiets problem är:

I en framtidsinriktad debatt bör socialdemokratin snarare kunna svara på frågan – vad är vänster i denna nya tid?

För mig är det i alla fall mer vänster att bidra till att människor får jobb än att småföretagen påtvingas orimliga bördor som försvårar anställning.

För mig är det mer vänster att alla medborgare får tillgång till högkvalitativ vård på lika villkor, än att införa stopplagar som hindrar nödvändiga investeringar för att nå detta mål.

Nygren lyfter här fram två starka symbolfrågor, där socialdemokratin sitter fast i en förlegad vänsterpolitik, som bara en stark och övertygad nyvald partiledare kommer att orkar förändra. Ingen av de partiledarkandidater socialdemokratin för närvarande diskuterar har visat varken kraften eller insikten om att det är dessa förändringar som behöver ske.

För Sverige är det naturligtvis trist att det största oppositionspartiet inte lever i nutid utan i dåtid, men för den borgerliga regeringen är det tur att oppositionen inte kommer att ledas av Jan Nygren...


Lördag 2006-11-25 / 9.50 länk
IRAK, INTE UTAN LJUSGLIMTAR. Jag har i Captus tidning skrivit om utvecklingen i Irak: Irak, inte utan ljusglimtar.

Artikeln skrevs före det omfattande bombdådet i Bagdad häromdagen. Men det bombdådet förstärker bara min poäng. Dödandet sker inte utefter två-tre frontlinjer, det som konstituerar ett krig. Dödandet är urskiljningslöst, anarkistiskt, och i gängliknande attacker eller som rena terrordåd. Detta våld erbjuder inte irakierna något konstruktivt alternativ till demokratiprocessen. Terroristerna ägnar sig nu åt blodbad på muslimer i stället för att spränga kollektivtrafikanter i Europeiska städer. Detta agerande försvagar inte väst, det försvagar i längden bara terroristerna och de fundamentalister som stöder dem.

Förr eller senare inträffar den förhoppning som avslutar artikeln: ”Till slut måste en tillräckligt stor majoritet i irakiska folket tröttna. Och se till att få stopp på våldet.”


Fredag 2006-11-24 / 17.45 länk
SATIR: KONGRESSENS NYA VÄNSTERMAJORITET. Larry Wright tolkar demokratiska partiets agerande sedan de vann kongressvalet på temat "förändring" (partiets symbol är en åsna):

- Stå inte bara där! Förändra nå't!

(Intressant är ju att beskyllningen för att inte göra något efter valseger knappat kan riktas mot de borgerliga i Sverige)


Fredag 2006-11-24 / 16.30 länk
RYSSLAND LEVERERAR VAPENSYSTEM TILL IRAN. Samarbetet mellan Ryssland och Iran verkar bli allt tätare. AFP rapporterar Russian rocket deliveries to Iran started:

Vapensystemet Tor-M1 är en mediumdistansmissil som avfyras från en bandvagn mot flygplan och helikoptrar. Nyheten [om den rysk-iranska affären] kom samtidigt som FN:s säkerhetsråd överväger möjliga sanktioner som reaktion mot Irans nukleara program.

Samtidigt rapporterar AFX att chefen för den ryska nukleara myndigheten Rosatom ska besöka Teheran för att diskutera samarbete.

Den som inte ser att de antidemokratiska krafterna i världen gaddar ihop sig mot väst och rustar sig militärt, är blind.


Fredag 2006-11-24 / 16.12 länk
WALLSTRÖM KRITISERAS I EU. Bryssel Journal rapporterar idag: EU Admits Deceptive Communication: “Wallström Overplayed Environment-Health Risks”. Under sin tid som miljökommissionär var Wallström ansvarig för aktionsplanen “Scale”. När den sjösattes 2004 hävdade kommissionen att det fanns ett ”Starkt samband mellan dålig hälsa och miljöproblem” och man uppskattade att ett av sex dödsfall bland barn var kopplat till miljöfaktorer.

Nu säger EU officiellt att de senaste studierna visar att sambandet miljö-hälsa är ”mindre alarmerande än vi trodde när Scale startade”. Man erkänner att problemen ”kan ha blivit överdrivna” av Margot Wallström.


Fredag 2006-11-24 / 16.12 länk
WALLSTRÖMS EU-VANOR. En del undrar om jag har några komprometterande uppgifter, med tanke på förra inlägget. Nej, men det är som en annan läsare skriver:

I wallströms fall handlar det inte om brottsliga saker utan om sådant som är ok i Bryssel men som skulle uppfattas som kriminellt i Sverige.

Att notera är även att Wallström med en nästan skattefri inkomst, som skulle göra henne till en av de mest välbetalda löntagarna i Sverige efter skatt, skulle få värre problem än Persson med sossedubbelmoralen.

Högre EU-tjänstemän badar i pengar. Och de särbehandlas i skattelagstiftningen som kungar. Den franska elitkultur som gäller i EU är något som sticker starkt i ögonen på svenskar, för att inte tala om den jantelagsdrivna journalistkåren. Att välja en partiledare i socialdemokratin som levt på denna gruvligt lyxiösa nivå är, gissar jag, värre än att inte betala TV-licensen...


Fredag 2006-11-24 / 10.18 länk
MARGOT FALLER PÅ MINISTERSGRANSKNINGARNA. Flera läsare mejlar mig och säger att det inte kan bli Margot Wallström som tar över efter Göran Persson som partiledare, efter det att svenska medier lät handelsminister Borelius och kulturminister Stegö löpa gatlopp för en månad sedan.

EU-kommissionär Wallström skulle inte heller klara en liknande granskning av sin privatekonomi, menar man. Så fort Wallström tillkännager att hon ställer upp, måste medierna börja gräva och det skulle innebära att hon tvingas avsäga sig sin kandidatur inom några veckor.

En intressant aspekt. Mediernas utfall mot borgerliga politiker kan stoppa den främste socialdemokraten. ”Snacka om att skjuta sig själva i foten”, skriver en läsare skadeglatt.


Fredag 2006-11-24 / 9.58 länk
INFÖR DIREKTVALDA BORGMÄSTARE. I allt fler kommuner blir utan regeringsdugliga majoriteter. Det är inte bra för demokratin. Smålandsposten ger i ledaren Borgmästare i Alvesta? exempel på hur fulspelet i korridorerna efter valet saboterar valutslaget:

Förlorare vinner, vinnare förlorar. Det behövs någon form av förnyelse av den kommunala demokratin som på många håll är i ett ganska dåligt skick. Röriga koalitioner försvårar möjligheten för ansvarsutkrävande. De senaste årens införande av medborgarinitiativ och möjligheten för folkopinioner att föreslå folkomröstningar utgör heller inte mer än ett slags demokratisk fernissa. Och faktum är att hela den politiska modellen i många mindre kommuner där det är allt svårare att rekrytera politiker knappast har framtiden för sig.Ett av de mer intressanta förslagen som förts fram är Sveriges kommuner och landstings nya idé om att införa en direktvald borgmästare i småkommuner.

Ja, det vore bättre om väljarna fick rösta på vilken person de vill ska leda kommunen. Då blir det klart vilket ansvar som ligger på den valde. Och vilken betydelse väljarnas makt har. Att, som nu, proteströsta på partier som inte ens har kandidater att sätta i fullmäktige är inte konstruktivt.


Fredag 2006-11-24 / 9.53 länk
AL-QAIDA BAKOM BOMDÅD I IRAK. Gårdagens flera synkroniserade bombattacker i Bagdad liknar de i Madrid och London. Utländska medier framför också al-Qaida som misstänkt förrövare, men vi har inte hört det i svenska medier.

I London Times lyder rubriken: Al-Qaeda blamed for attacks on Shias that kill 150 in Baghdad, i New York Times Highly Trained Militants in Iraq pekas också al-Qaida ut.


Torsdag 2006-11-23 / 23.58 länk
SKA MARGOT GÖRA EN GÖRAN? Ingen har svarat nej så många gånger som Margot Wallström till att bli socialdemokratisk partiledare - utom Göran Persson. Det blir kanske så att hon gör samma resa från nej, nej!, nej!!! till ja. Trots att Aftonbladet idag slagit på stort för att lyfta fram en annan kandidat, Välj Jämtin, leder Wallström enormt stort i tidningens webbfråga där över 65.000 personer svarat:

• Margot Wallström: 65.2 %
• Mona Sahlin: 9.3 %
• Carin Jämtin: 9.3 %
• Ulrica Messing: 8.5 %
• Pär Nuder: 7.7 %

Men eftersom hela processen sker i slutna rum, genom korridormygel och bakom stängda dörrar är det omöjligt att säga vem det blir. Jag håller fortfarande en slant på Wanja Lundby-Wedin.


Torsdag 2006-11-23 / 23.58 länk
GÄRNA FRIIDROTTS-VM, MEN INTE MED SKATTEPENGAR. Ikväll meddelas: Regeringen säger nej till friidrotts-VM. Rubriken är inte helt korrekt. Regeringen säger nej till att lägga ut en kvarts miljard på friidrottstävlingen. Det är helt rätt. Friidrottsförbundet kan inte räkna med skattepengar, utan måste fixa privat finansiering. Klarar de inte det, ska vi inte ha tävlingen.


Torsdag 2006-11-23 / 15.30 länk
PRESSKLUBBEN: SLUTET FÖR FACKET? I SVT24 handlar kvällens pressklubben om LO:s splittring där bland annat jag medverkar.


Torsdag 2006-11-23 / 15.30 länk
ULTIMATA AMERIKANSKA HELGEN - THANKSGIVING. Idag firar amerikanerna den helgdag som nog är allra mest amerikansk, Thanksgiving. Amerikaner har mer anledning än någon annan nation fira en sådan dag, för inget annat folk har offrat så mycket för andras frihet.

I Wall Street Journal skriver historieprofessorn Allen Guelzo (som skrivit en av de bästa biografier jag läst, en filosofisk/ideologisk biografi över Abraham Lincoln) om villkoren i världen när Thanksgiving blev officiell, The Stuff of Democratic Life:

År 1863 var Förenta Staterna den enda demokratin i världen att räkna med. Franska revolutionen hade dränkt sig själv i blod; demokratiska ansatser tidigare under 1800-talet hade lätt slagits ner av kungar och kejsare; och överallt härskade hierarkier framför frihet och jämlikhet, vilket verkade vara den bästa garantin för fred och välstånd.

Så ock i Sverige.


Torsdag 2006-11-23 / 9.36 länk
DISCIPLIN I SKOLAN. Vänsterdebattörer är rasande över att skolminister Jan Björklund menar allvar med att skapa ordning och reda i skolan, exempelvis Värmlands Folkblad i Tillbakagång i stället för förnyelse i Björklunds skola:

100 000 elever vantrivs i dagens skola ... 20 procent av eleverna lämnar skolan utan avgångsbetyg. Hela tio procent är inte behöriga att söka gymnasieskolan. Minst fyra procent av eleverna är funktionella analfabeter. Då ropar Björklund på nya pekpinnar. Han tror sig leva på 1950-talet. Det är 2010-talets skola han ska skapa. Dagens elever är inte de samma som när major Björklund knatade till skolan.

Men är det något dessa uppgifter bevisar, så är det ju att vantrivseln och den urusla kunskapsinhämtningen beror just på den flummskola socialdemokratin skapat. Avsaknaden av disciplin är allra mest skadlig för elever som kommer från mindre studievana hem. Deras chanser förstörs när de inte får klara mål att nå, som ständigt följs upp. Dessa elever har inte den uppbackning som elever till föräldrar med akademisk utbildning har. Därför är ordning och reda en solidaritetsfråga.

Här talar jag av egen erfarenhet. Jag känner djupt tacksamhet till de lärare som under min grundskoletid på 1970-talet vågade att ryta till och skapa ordning i klassrummet. Ofta var det just dessa lärare som också förmådde skapa intresse för sitt ämne, väcka nyfikenhet och lust att lära.

Om Jan Björklund kör på och förändrar klimatet i skolan kommer en hel generation ha honom att tacka för att de fick en god start i livet. Bättre betyg än så kan ingen minister få.


Torsdag 2006-11-23 / 9.16 länk
VAL AV S-LEDARE: 'IN MED ANSÖKAN!' Göran Greider har i Dala-Demokraten fått nog av spekulationerna hit och dit om vem som kan tänka sig bli näste partiledare i socialdemokraterna:

Så in med era ansökningar nu, ni som är hågade att leda socialdemokratin! Lönen är i alla fall bra.

I ledaren In med ansökningarna! vänder han sig mot den slutna processen. Här står jag helt på Greiders sida...


Torsdag 2006-11-23 / 9.06 länk
VEM LITAR PÅ RYSSLAND? Det är bra att svenska medier inte är lika naiva när det gäller Ryssland som när det gäller Mellanöstern. Det är märkligt att se hur mainstreammedierna faktiskt ifrågasätter motiven och innebörden i president Putins charmoffensiv. Här visar man inte sin normala klockarnaivitet där medierna springer varje diktators propagandaärende. Tänk om man hade samma attityd i Mellanöstern, gentemot palestinska, iranska, syriska politiska ledare - vad mycket bättre samhällsdebatten skulle bli!

Sydsvenskan skriver i ledaren Björnen sover inte:

Visserligen ökar samarbete och handel EU:s möjligheter att påverka Rysslands färdriktning. Men att nonchalera landets oblyga sätt att utnyttja energitillgångarna som ett maktpolitiskt vapen vore naivt. Och vad menar Putin egentligen med samarbete? Förhandlingarna borde inte ”förfalla till ett utväxlande av klagomål”, skriver han. Betyder det att EU inte skall kritisera att fjorton journalister mördats i Ryssland sedan Putin kom till makten? Att tiga när yttrandefriheten är så inskränkt att Reportrar utan gränser placerar landet på plats 147 – efter Zimbabwe och Sudan – på en rankinglista över pressfriheten i världen?

Dagens Nyheter skriver i Ryssland är en opålitlig partner:

EU, eller för den delen Nato, får inte böja sig för ryskt kraftspråk. Om så varit fallet hade Estland, Lettland och Litauen ännu kunnat stå ute i kylan och vänta på en plats i de europeiska strukturerna. EU gör också rätt i att vara aktivt i det egna närområdet, även om det enligt Moskva tillhör en rysk intressesfär.

Äntligen lite stake i pressen! Varför kan vi inte få se samma skärpa också mot andra auktoritära regimer i världen?


Onsdag 2006-11-22 / 22.00 länk
VISST KOMMER AMERIKA ATT INVADERA IGEN. Robert D Kaplan skriver i Washington Post att det är ”nonsens” att utgå ifrån att USA kommer att slå in på en strikt begränsad utrikespolitik bara därför att man stött på problem i Irak, Interventionism's Realistic Future.

”Amerikas utrikespolitik kommer att genomgå vissa justeringar, men ingen flipp-flopp”, skriver han och pekar på den fruktansvärda utvecklingen i Darfur, där oförmågan att gripa in är ett misslyckade. Att slå över i ren realpolitik, utan optimism och idelaism, skulle innebära ett förstelnat USA, som alltid sett sig självt som en aktör för förändring. Och så här sammanfattar han dynamiken i utrikespolitiken:

Men erfarenheterna från Balkan [på 1990-talet] förstärkte idealisternas hållning, som också är sann: man ska alltid arbeta nära gränsen för sin förmåga hellre än att cyniskt ge upp om någon region. Under detta årtionde gick idealisterna för långt; i det föregående var det realisterna som inte gick tillräckligt långt.

En skarpsinnig analys.


Onsdag 2006-11-22 / 21.22 länk
TRO, RATIONALITET OCH VÅLD. Mer från temanumret om påven Benedictus XVI i Time: inför hans resa till Turkiet ger katolsk prästen Richard John Neuhaus och muslimske debattören Tariq Ramadan sina reflektioner om påvens uppmärksammade föreläsning om religiöst våld. Fader Neuhaus skriver:

I Vatikanen och annorstädes har en känsla vuxit sig starkare om att tolerans, dialog och multikulturell finkänslighet inte längre kan vara ensidig ... Moskéer byggs i väst medan varje uttryck av icke-muslimsk tro är strängt förbjuden i många muslimska länder. [I boken Crossing the Threshold of Hope från 1994] avslutade Johannes Paulus II med en diskussion där han drog slutsatsen: 'Av dessa skäl är inte bara teologin utan också antropologin i isalm mycket fjärran från kristendomen.'

Medan teologi har att göra med relationen mellan tro och rationalitet, handlar antropologi om värdigheten hos den enskilde människan, vilket förutsätter ett fritt och icke påtvingat sanningssökande ... Gud ska enligt Benedictus inte ses som en dömande härskare som utfärdar tvingande order, utan som en gudomlig vägledare vars budskap människor, genom förnuft och frihet, är inbjuden att dela ...

Benedictus säger att när det kommer till religion är våld förnuftets fiende och att agera i strid med förnuftet är att agera i emot Gud. I sin utmaning av ledarna för den dryga miljarden muslimer i världen uppmanar han dem att dela denna försäkran.

Tunga ord. Neuhaus påpekar också att de 38 muslimska religiösa auktoriteterna i sitt öppna brev (se förra kommentaren) inte tar avstånd från religiöst våld. Därmed är vi vid kärnan av problemet med islam: acceptansen för självmordsbombningar och terrordåd som urskillningslöst dödar alla som kommer i dess väg. Det var ju just detta påven kritiserade i sin föreläsning.

Tariq Ramadan inlägg är pinsamt. Istället för att ta upp påvens resonemang om våld och religion babblar han på om vad som är en europeisk identitet. Han använder billigaste tänkbara retorik, som att miljontals av europeiska muslimer lever fredliga liv. Ja, visst. Så är det. Självklart. Men det ger ju inget svar på varför så mycket våld och så mycket blod flyter i islams namn. Varför tar inte islams lärde avstånd från det? Varför smiter man från frågeställningen, även när påven är rakare än vad någon västledare varit förut? Reaktionerna på påvens tal om att religion och våld inte hör ihop, har givit sitt tydliga svar.


Onsdag 2006-11-22 / 17.40 länk
PÅVEN, MER ÄN LIBERALER, FRIHETENS FÖRSVARARE? Inför sin Turkiet-resa är påven Benedictus XVI ett hett diskussionsämne internationellt. Inte minst därför att han, i strid med alla förväntningar, denna höst intagit en central roll på världsscenen.

Efter den karismatiske Johannes Paulus II räknade de flesta med att efterträdaren skulle inta en mer undanskymd position. Men efter sitt tal om religion och våld den 12 september i Regensburg, Tyskland, där han framförde kritik mot islam, har allt fler kommit att se Benedictus som den västerländska civilisationens främste försvarare. Det menar Time som har påven som veckans tema, The Passion of the Pope. Tidskriften skriver:

Detta år har han stigit fram som en långt mer kraftfull och komplex ledargestalt än någon kunde föreställa sig. Och mycket av det har att göra med hans beredskap att konfrontera det många idag ser som jämbördigt med det tidigare hotet från kommunismen - islamistiskt våld ... Genom att i Regensburg tala klartext om möjligheten att våld är en egenskap i islam blev påven plötsligt mycket intressant ...

Som en högt uppsatt västdiplomat uttryckte det i Rom: 'Det var hög tid att ta upp detta, och han gjorde det. Jag uppskattar hans mod. Delar av koranen har kidnappats av terrorister, och han kan göra det politiker inte kan.' I oktober mottog Benedictus en annat bekräftelse, ett öppet brev från 38 av världens mest kända teologer inom islam. I artig form tar man avstånd från hans Regensburg-föreläsning men 'applåderade' samtidigt påvens ... 'kritik av materialismen' och framförde önskemål om en 'frank och ärlig dialog'.

I en tid när trovärdigheten för västvärldens politiska ledare sjunkit till nya bottennivåer i den muslimska världen, behandlar brevet Benedictus som en talesman för väst.

Jag tror faktiskt det ligger något i detta. Västvärldens sekulära ledare har kapitulerat för relativism och har mycket svårt att uttrycka sig i moraliska termer. Men om hotet från blodtörstiga muslimska extremister kräver mer än vapenmakt - vilket ju vi i Euorpa så ivrigt hävdar - då måste vi möta det i moraliska termer.

Hittills har de flesta liberaler tonat ner hotet från islamistisk fundamentalism, trots att den bevisligen utgör ett lika grundläggande hot mot friheten som kommunismen. Problemet för liberaler är att islamister inte, likt kommunister, angriper de världsliga formerna av frihet - ekonomin - utan angriper frihetens moraliska fundament. Det är en värdedimension många har ytterst svårt att ens diskutera. Därför tiger man när krav reses på att inskränka yttrandefriheten. Man gömmer sig bakom ord som 'tolerans', men vilken frihet blir resultatet om man tolererar intoleransen?

Kommer Benedictus, även om han uppenbarligen blev förskräckt över de våldsamma reaktionerna på Regensburg-föreläsningen, att stå fast vid sitt budskap under resan till Turkiet? Frågan är brännhet. Time rapporterar att Turkiets muslimske premiärminister Erdogan påpassligt lämnar sitt land samtidigt som påven reser dit. Det är dock glädjande att alla källor Time citerar utgår från att Benedictus inte ångrar någonting av sitt sakliga budskap. Som tidigare filosofiprofessor visste han exakt vad han sa. Den välkända katolska bloggaren Amy Welborn skriver ”Jag anser det finns en mycket utbredd känsla av att man fått nog (fed-up-ness) av muslimsk känslighet.”

Det framgår också av att Benediktus skärpt upp Vatikanens ståndpunkt när det gäller kristna minoriteters ställning i den muslimska världen. Om moskéer får byggas i väst, måste religiösa minoriteter i den muslimska världen möta samma erkännande, vilket inte alls sker idag. Så länge inte minoriteter i den muslimska världen respekteras - det ger exempelvis fängelsestraff att äga en bibel i Saudiarabien - har muslimer i väst ingenting att klaga på här.

Liberaler har hittills varit urusla på att försvara den västerländska kulturen. Ofta går liberaler i spetsen för att, i toleransens namn, återinföra förmynderi, ofrihet och intolerans i våra länder. Det är som om liberaler saknar moralisk kompass. Så är inte fallet med Bendedictus XVI. Kanske är det så att han är en kraftfullare försvarare av friheten på 2000-talet än liberalismen? Om påven spelar sin roll väl i Turkiet kanske han, paradoxalt nog, blir det liberala samhällets främste beskyddare...


Onsdag 2006-11-22 / 10.55 länk
SPLITTRAT LO GER REGERINGEN ANDRUM. Efter två valförluster och en kärnkraftsomröstning som splittrade arbetarrörelsen var socialdemokraterna 1980 i djup kris. Då tog Olof Palme till storstrejk för att samla leden. Det blev en strejk mot regeringen Fälldin. Och Palme lyckades utmåla karensdagar och andra besparingar som onödiga och osolidariska. Idag är hela samhällsklimatet ett annat. LO har uppenbara problem att samla sina egna förbund till gemensamma aktion. Om detta skriver Norra Skåne i ledaren Oroligt i LO-leden:

Klyftan inom LO inför den kommande avtalsrörelsen vidgas samtidigt som ledningen har problem med medlemmar som vill genomföra politiska strejker mot regeringens förändringar av a-kassan ...

Transports ordförande Per Winberg som ofta och gärna skruvar upp tonläget tuggar just nu ordentligt med fradga över IF Metalls agerande och anklagar sina LO-kamrater för att fjäska för kapitalet och värna direktörerna före sina medlemmar. Han går så långt som att påstå att IF Metall möglar inifrån. Fjantigt och barnsligt är bara förnamnet på Winbergs retorik ... På vilket sätt lågavlönade i IF Metall tjänar på att stå redo att strejka för högre avlönade medlemmar i andra förbund är än mer höljt i dunkel.

Vi har inte längre en enhetlig, lågutbildad arbetarklass som alla ser sin verklighet på samma sätt. Anställda har högre utbildning och man utgör inte längre stora fabriksarbetarkollektiv, utan är specialiserade och jobbar i mindre grupper. Det gör att den där riktigt kollektivistiska gruppkänslan inte längre är lätt att framkalla.

Se där, ett tecken på utveckling.


Onsdag 2006-11-22 / 10.18 länk
TCO-EKONOMER HAR FEL OM A-KASSEERSÄTTNINGAR. I Svenska Dagbladet skriver tre vänsterekonomer att Calmfors vilseför om a-kassa. De menar att han och regeringen feltolkar OECD:s rapporter om arbetslöshet. Och att OECD funnit att länder med ”generösa nivåer” i a-kassa och ”aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder” ger låg arbetslöshet.

Jasså. Men varför tar inte de tre ekonomerna en titt ut genom fönstret? Ut över den svenska verkligheten?

Det blir absurt när de tre hänvisar till teoretiska rapporter när vi alla kan se att just denna politik med höga bidrag och AMS-åtgärder inte ger låg arbetslöshet i Sverige idag. Det är ju exakt denna politik som gör att 1,5 miljoner svenskar lever i utanförskap. Det var ju exakt därför som svenska folket drog slutsatsen att vi måste byta regering: från en som sitter fast i höga bidrag och AMS-åtgärder, till en som gör allt för att skapa nya, riktiga jobb.

De tre vänsterekonomerna kanske ska öppna fönstret och vädra bland sina unkna gamla tankar...


Onsdag 2006-11-22 / 9.58 länk
ÖKA FLEXIBILITETEN PÅ ARBETSMARKNADEN. I dagens ledare skriver Göteborgs-Posten, Fler måste kunna få jobb:

Allt fler har kommit att räkna med a-kassan som en vald reguljär inkomstgaranti. Uppstramningen skall göra att rörligheten ökar på arbetsmarknaden mellan olika branscher, yrken och orter.

Dessa två ytterst viktiga aspekter tas allt för sällan upp i debatten. Arbetslöshetsersättningen ska inte vara en medborgarlön och benägenheten att byta bransch och yrke, liksom bostadsort, måste öka för att fler ska kunna komma i sysselsättning.

När man istället fokuserar på att höja tryggheten för de som redan har jobb, betyder det man minskar rörligheten och låser in arbetskraften. I den hearing som hölls i riksdagen igår försökte både LO:s och TCO:s ordförande lura i åhörarna att en anställd bara känner sig trygg att byta jobb om a-kassan är hög. Men är det inte att sikta lågt? Att man räknar med att byte av anställning leder till arbetslöshet? Det är ju snarare ett symptom på hur sjukt systemet är. Fackföreningarna står för en trygghetsnarkomani som motverkar rörlighet. Flexibiliteten handlar ju om en mentalitet där man vågar och vill byta jobb för att prova något nytt, och bättre.

Det är märkligt att fackförbunden inte ser att den ovilja till förändring som deras medlemmar har också finns hos arbetsgivarna, det vill säga ovilja att utöka personalen och anställa fler. Regleringarna har gjort arbetsmarknaden stel och oflexibel.

Det Wanja Lundby-Wedin och Sture Nordh talar för är att man fortsätter låta arbetsmarknaden vara frusen i tid. Då har de anställda trygghet. Men om vi fryser svenskt näringsliv vid det som varit, kommer vi att förlora välståndsutvecklingen. Då kommer enbart gamla industrier och företag att falla bort, men inte de nya verksamheter komma till som är helt nödvändiga för att skapa de nya jobb vi behöver. Arbetsmarknaden har i alla tider handlat om att jobb försvinner och nya kommer till. Att försöka ändra denna naturlag är dömd att misslyckas. Vilket Göran Perssons politik under 12 år är ett utmärkt bevis på.


Tisdag 2006-11-21 / 22.40 länk
LÅT INTE SYRIEN KOMMA UNDAN. Redaktören för den libanesiska tidningen Daily Star, Michael Young, skriver idag i Wall Street Journal om det upptrappade maktspelet i Libanon mellan pro-syriska krafter, dvs Hizbollah, och anti-syriska krafter, Don't let Syria get away. Han skrev den före mordet idag på den kristne industriministern Pierre Gemayel, men artikel ger en tydlig signal om vem det är som vill bli av med politiker som vill att Libanon ska styra sig självt och inte vara lydstat åt Syrien. Young skriver:

Israel visade inkompetens [i sommarens gränskrig], men Hizbollah blev militärt neutraliserat i de viktiga södra delarna av Libanon, åtminstone för tillfället. Libanons armé och internationella fredstrupper kontrollerar gränsområdet och Hizbollah kan inte starta ett nytt krig i de drabbade shiitiska områdena, som fortsätter att lida konsekvenserna av [gränskriget].

Därför har Hizbollah med andra medel försökt utöka sin makt, nu senast genom att deras ministrar i samlingsregeringen avgick. Därmed trappades kampen upp. Med dagens mord blir spänningarna än större. Libanon kan vara på väg in i sitt tredje inbördeskrig sedan andra världskriget.

De som vill att väst ska ”förhandla” med Syrien, som om de vore en ansvarstagande aktör i regionen, har fått ett nytt bevis på vilket ”ansvar” Assad-regimen tar. Vad skulle samtal med dessa mördare leda? Och exakt hur mycket kan man lita på ord från en sådan regim? Vem ska åka till Damaskus och Teheran och prata vett med ledarna, för att sedan inför världspressen vifta med ett papper och utropa "Peace in our time!"...


Tisdag 2006-11-21 / 14.40 länk
VÄNSTERNS INBÖRDESKRIG. Valstrategen Dick Morris skriver i New York Post om det inbördeskrig som redan startat inom det demokratiska partiet i USA:s kongress, No end to Dem civil war. Och påminner inte den striden om vad vi har att vänta inom svenska socialdemokratin? De har samma vägval att göra - att gå åt vänster och bli populister eller ta upp kampen om mitten med alliansen. Dick Morris skriver:

I demokratiska partiets krig står den Nya vänstern mot Nya demokraterna, som kom till makten under Bill Clinton [och som under 1990-talet genomförde republikanernas socialpolitik om minskat bidragsberoende]. Nya demokraterna är bestämda på att få partiet att inta en mittenprofil på riksplanet. Nya vänstern vill driva partiet åt vänster. Slaget kommer inte att mildras, än mindre vara över, förrän partiet har utsett sin presidentkandidat.

Och så är det ju i USA. Genom att partiernas sympatisörer - inte etablissemanget - avgör vem som väljs till presidentkandidat i primärval, bli valet av person också en stark indikation på vilken värderingsmässig profil partiet väljer. Hillary Clinton är mittenkandidaten framför andra. Frågan är hur starka nya vänsterns kandidater är och om de, som i Connecticut kan segra i de partiinterna omröstningarna. (I Connecticut drev vänstern bort mittenmannen Joe Lieberman från demokraterna, men Lieberman körde sedan över vänsterns kandidat genom att ställa upp som oberoende kandidat i senatorsvalet.)

I Sverige är politik - tyvärr - inte lika öppen och dramatisk. Här ska alla hyckla genom att förneka att de vill bli partiledare, för att efter månader av "nej, nej, nej" plötsligt, efter mygel och maktspel bakom stängda dörrar, säga "ja!" Denna nomineringsprocess är ett hån mot demokratin.

Valet av socialdemokratins näste partiledare blir förmodligen heller inget klart besked om man tänker driva hård vänsterpopulistisk kritik mot regeringen, eller om de vill försöka vinna tillbaka mittenväljarna genom ansvarsfull oppositionspolitik. Men förr eller senare måste socialdemokratin välja och vad de väljer blir intressant att se.


Tisdag 2006-11-21 / 9.16 länk
FACKFÖRBUND: 'RÖRLIGHET OCH ENTREPRENÖRSKAP LÖNAR SIG'. Inte illa. Barometerns ledarredaktör Per Dahl har hittat ett fackförbund som respekterar företagande: Saco-förbundet DIK (dokumentation, information, kultur) vars medlemmar är högutbildade, men ofta lågavlönade i offentliga sektorn: bibliotekarier, logopeder, arkeologer, museipedagoger mfl. I ledaren Befria oss anställda från arbetsrättens burregler skriver han:

Därför är DIK:s senaste enkät mycket intressant. Dess rubrik är 'Rörlighet och entreprenörskap lönar sig'. De medlemmar som trivs bäst i sina yrken är nämligen de som är egna företagare i olika former. Och de som byter jobb regelbundet är också de som har bäst löneutveckling ... Därför är det dubbelt tänkvärt när DIK talar om vikten av rörlighet. För rörlighet är svensk arbetsmarknads stora bristvara ...

Vi behöver arbetsmarknadsregler som befrämjar rörlighet inte för de framgångsrika löneeliternas skull. Civilekonomer, jurister, läkare och civilingenjörer kommer alltid att finna nya alternativ, innanför och utanför vårt lands gränser. Rörligheten på arbetsmarknaden behövs mycket mer för alla dem som i dag är instängda. Som lyckats få ett jobb, men som skulle vilja byta om alternativ funnes. För alla dem som är trötta på sin arbetsgivare. För alla dem som drivs till sjukskrivning eftersom de inte längre är anpassade till villkoren som jobbet nu fått.

Det är skam, det är fläck uppå Sveriges baner att jobbytarrätten är borta. Gör något, bästa borgerliga regering!

Hear, hear.


Tisdag 2006-11-21 / 8.58 länk
DET OSAR KATT OM EU. Vestmanlands Läns Tidning skriver i ledarstick:

EU-kommissionen vill förbjuda pälsdetaljer och mjuka leksaker gjorda av hund- eller kattskinn. [Man] konstaterar bekymrat att medlemsländerna har olika regler och att det ger olika förutsättningar för EU:s inre marknad. Den vill därför slå till med ett enhetligt förbud för all import. Men det är löjligt att hävda att detta skulle hota enhetligheten på EU:s inre marknad ... Det är viktigt att ursprungsbeteckningarna är korrekta. Ingen skall av okunskap behöva köpa skinn eller skinnprodukter av katt eller hund. Men därutöver borde konsumenterna få bestämma själva ...

Rätt. Här illustreras grundproblemet med dagens union: den är klåfingrig som en kleptoman. Vi måste få ett stopp på detta regleringsvansinne, annars är unionen mer en belastning än en tillgång.


Tisdag 2006-11-21 / 8.51 länk
IRAN OCH SYRIEN UNDERBLÅSER VÅLDET. Reuel Marc Gerecht vid American Enterprise Institute skriver i Weekly Standard om den just nu mest omdiskuterade frågan, huvuvida USA ska ta upp diplomatiska samtal med Iran och Syrien om Irak. Hans slutsats är att det blir en byteshandel om ingenting, Bartering with Nothing. Dessa båda länder har underblåst våldet i Irak och artikelförfattaren frågar vad de har att tjäna på att upphöra med det:

Om du var en iransk mullah skulle du vilja se att radikaliseringen av shiamuslimer i Irak fortsatte. De är fortfarande långt ifrån att kopiera den iranska revolutionsmönstret, där fanatiska revolutionsgardister tar över från lokala miliser ... för det iranska prästerskapet är det ovärderligt att våldet i Irak fortsätter. Våldet undergräver den moderate irakiske ayatollan Sistani och får Amerika att blöda ...

Samma sak med Syrien. De drar fördelar av oroligheterna i Irak. Och de har inte straffats för att ge stöd åt våldsverkare. Syrien är i färd med att återta sin makt över Libanon, den viktigaste utrikespolitiska frågan för Assads regim.

Med andra ord, diplomatiska samtal leder ingenstans. Annat än att höja prestigen för Iran och Syrien samtidigt som demokratin förlorar mark. Är det detta de vill se, som så ihärdigt talar om samtal?


Tisdag 2006-11-21 / 8.14 länk
LIBERTY FILMFESTIVAL. Nyligen avslutades Liberty Film Festival i Kalifornien. Där visades bland annat en ”dokumentär” som svarade på frågan: hur hade dagens medier bevakat andra världskriget? Svaret får vi i This is DNN. Klicka på bilden nedan för att se klipp på en minut. Där framställs det som att vinnarna av andra världskriget var bombtillverkarna och förlorarna var européerna som fick se kontinenten invaderad av Amerika. Visst hade allt blivit så mycket bättre om den tidens diktaturer fått fortsätta sina härjningar - precis på samma sätt som medievänstern idag anser att vår tids diktatorer ska lämnas i orubbat bo...?




Måndag 2006-11-20 / 18.24 länk
VÄLJARKÅRENS LÄTTRÖRLIGHET. Många ledarredaktioner på tidningarna tar upp helgens sifo-mätning som visade på väljartapp för den borgerliga regeringen. I Norrköpings Tidningar låter det så här:

Regeringens inledande ministerschabbel med en sådan relativ struntfråga som tv-licenserna i centrum, gav intryck av glada amatörer snarare än proffspolitiker.

Så förmågan att betala TV-licens avgör vilka som är proffs på politik? Knappast. Men sedan tar ledaren Sviktande väljarstöd prövning för Alliansen upp något mer väsentligt:

Eftersom löntagarna ännu inte kan se effekterna av skattesänkningar är det också begripligt om många vanliga människor blivit oroliga. Det potentiellt graverande för Alliansen är däremot att dess företrädare ibland nästan verkar be om ursäkt för sina a-kassereformer! Nyligen utlovade till exempel statsråden Borg, Littorin och Sabuni diverse justeringar och enskilda borgerliga riksdagsledamöter verkar inte riktigt övertygade om att den förda politiken är den rätta. Det hela ger ett lite svajigt intryck och då är det inte förvånande om också vanliga löntagare börjar känna sig osäkra på vilken politik ministären Reinfeldt kommer att föra.

Här håller jag med. Det gäller nu att regeringen skapar lika mycket uppmärksamhet kring den ökade nettolönen som alla får den 25 januari. Kanske borde man ändra skatteskalan några gånger, på samma sätt som man ändrat a-kassereglerna, och på det sättet skapa uppmärksamhet? Skämt åsido, det gäller inte bara att göra rätt saker, det gäller att nå ut med en korrekt verklighetsbild. Inte minst under valrörelsen blev det klart att politik numera handlar om vem som vinner verklighetsbeskrivningen.

Om vänstermedierna får chansen att förstora a-kasseavgifterna och samtidigt lyckas tiga ihjäl nettolöneökningen kommer folk att uppfatta situationen som negativ, även om man själv råkar upptäcka att man tjänat en och annan hundralapp i månaden på regeringens politik.


Måndag 2006-11-20 / 17.44 länk
ÅTER LUFTAS KONSPIRATIONSTEORIERNA. En läsare mejlar länk till en artikel i Aftonbladet Kultur, med kommentaren ”Den värsta vänstersmörjan som jag har läst på år och dar”: Så ska de skapa ett Sverige för de rika.

Ja, kära nån. Tidningen har dammat av vänsterns konspirationsteorier från 1990-talet, då böcker gavs ut på Ordfront och långa artiklar skrevs i ETC om Sture Eskilssons ”hemliga SAF-promemoria” och om hur högern skulle ta över. Att kalla detta PM, som måste vara det mest omskrivna i svensk historia för hemligt är ju bara löjligt, så nu kallas den ”ökänd promemoria”. I övrigt är allt en exakt upprapning av gamla visor. Lägg märke till den hysteriska tonen och hur man i var och varannan mening har kastat in ordet nyliberal.

De 12 miljarder kronor som nämns har knappast satsats i de projekt som artikeln nämner, dessa projekt utgör en nullitet i jämförelse med den summan. Men jämfört med vad LO med flera fackförbund pumpar in i svensk politik på vänstersidan vore det inte mer än rätt om Svenskt Näringsliv började satsa mer än småsmulor på idédebatt. (Själv har jag under två år fått arvode som uppgår till den gigantiska summan av 8.000 kr från Timbro/Svenskt Näringsliv.)

Det mest tröttsamma med Aftonbladet är att man likställer ökad frihet för individen med att gynna de rika. Som om medel- och lågavlönade inte vill få mer makt över sin arbetsinkomst. Som om de skulle gilla att politiker snor deras löner. Som om de vill utsättas för förmynderi.

Men läs gärna, det är stor satir. Att artikelförfattaren tror på det han skriver gör saken bara än mer komisk.


Måndag 2006-11-20 / 8.54 länk
UNGA I U-LÄNDER LYCKLIGARE ÄN UNGA I RIKA LÄNDER. En ny studie utförd åt MTV Networks International bland ungdomar runt om i värden visar, enligt Reuters i Young people in developed countries unhappy, survey says:

”För unga i utvecklingsländer är chansen minst dubbelt så stor att de känner sig lyckliga med sina liv än unga i rika länder ... Orsaker till känslor av olycka i den rika världen handlar om bristande optimism, oro över att få jobb och pressen att nå framgång...

I rika länder är pessimismen särskilt stor om globaliseringen, där 95 procent av unga tyskar tror att den kommer att ruinera deras samhälle, medan unga i u-länderna som tenderar att var mer mottagliga för globaliseringen är de mest optimistiska om sin ekonomiska framtid och mer stolta över sin nationalitet.”

Mer än 75 procent av de unga i Indien, Argentina and Sydafrika känner sig lyckliga, medan de i Japan bara är 8 procent. Studien är dock inte entydig. Sverige kommer högt även om man tillhör den rika gruppen, och Brasilien finns i botten.


Måndag 2006-11-20 / 8.35 länk
SPIONFÖRGIFTNING I KGB-ANDA. Den förre ryske agenten Alexander Litvinenko, som flydde hemlandet 2001 sedan han skrivit artiklar där han hårt kritiserat regeringens politik, ligger svårt förgiftad efter möte med ryss på sushibar i London. Han lockades dit av någon som sa sig ha uppgifter om vem som mördade journalisten Anna Politkovskaya.

Ryssland blir allt mer oberäkneligt. Allt fler kritiker av rysk politik mördas.

Se mer i Times, Kremlin gave order to kill dissident and former spy, claims top defector, i Daily Telegraph, Leading Russian critic of Putin's regime is poisoned in London, och i Daily Mail, Poisoned Russian dissident says 'Kremlin was out to get me'.


Förra veckans blogg