Dick Erixon: Kommentarer 30 oktober - 5 november 2006
Presidentpartiets förluster i mellanårsval sedan andra världskriget
President i Vita huset
Kongress-män (435 st)
Senatorer (100 st)
1946: Truman (D)
-55
-12
1950: Truman (D)
-29
-6
1954: Eisenhower (R)
-18
-1
1958: Eisenhower (R)
-48
-13
1962: Kennedy (D)
-4
+3
1966: Johnson (D)
-47
-2
1970: Nixon (R)
-12
+2
1974: Ford (R)
-48
-5
1978: Carter (D)
-15
-3
1982: Reagan (R)
-12
+1
1986: Reagan (R)
-5
-8
1990: Bush d ä (R)
-9
-1
1994: Clinton (D)
-52
-9
1998: Clinton (D)
+5
0
2002: Bush (R)
+6
+2
2006: Bush (R)
(-20)
(-5)
Söndag 2006-11-05 / 17.30länk PRESIDENTPARTIET FÖRLORAR ALLTID MELLANÅRSVAL. Ingen amerikansk president har hittills vunnit sina mellanårsval i modern tid.
Clinton förlorade i dessa två val, netto 47 kongressmandat och 9 senatorer. Reagan förlorade 17 kongressmän och 7 senatorer. Hittills ligger George W Bush på plus, men om prognoserna inför tisdagens val slår in (angivna inom parentes) har han förlorat 14 kongressmandat och 3 senatorer - mindre än både Reagan och Clinton.
Jag vill nämna detta med tanke på att svenska medier redan fylls med skadeglädje över att republikanerna kommer att förlora. Det gäller att sätta förlusten i sitt historiska perspektiv. Och om valet inte blir sämre än prognoserna nu pekar mot, har George W Bush klarat sig mycket bra.
Skälet till att mellanårsvalen så gott som alltid betyder förlust för Vita huset är att valet får karaktären av protestval samt att amerikanska folket gillar maktdelning och därför belönar partiet som inte sitter i Vita huset. Å andra sidan är det så att det parti som vinner presidentvalet då också brukar gå extra bra i kongressvalet.
Min källa till tabellen är statsvetarprofessorn Larry Sabato i boken
Midterm Madness.
Söndag 2006-11-05 / 16.30länk DN BLUFFAR OM DISKRIMINERING. På förstasidan slår Dagens Nyheter upp nyheten
Arbetsgivare väljer bort arabiska namn. Ingressen är också entydig: ”Arbetssökande med arabiskklingande namn diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden. Enligt en studie av forskare vid Högskolan i Kalmar vill närmare 30 procent av arbetsgivarna helst anställa folk med svenskklingande namn.”
Läsaren ska få uppfattningen att personer med arabisk bakgrund utsätts för diskriminering. Men det är en bluff.
Om de arbetssökande, som läsarna ges intrycket av att vara mest diskriminerade, heter det: ”städare mest utsatta”.
Forskaren bakom uppgifterna får, först långt in i artikeln, ge förklaring till detta:
- Det kan ju bero på att om invandrare redan dominerar i yrket så vill man gärna ha fler svenskar precis som man i mansdominerade yrken gärna vill ha fler kvinnor och tvärtom för kvinnodominerade, menar Dan-Olof Roth.
När tidningen ändå ger en helt annan tolkning i rubrik och ingress är det inget annat än att vilseleda.
Det är också märkligt att DN inte lyfter andra aktuella studier av samma forskare vid Högskolan i Kalmar, exempelvis Utbildning och kunskaper i svenska – framgångsfaktorer för invandrade? Där förmedlar man - i strid med den stereotypa bild DN vill ge - intressanta uppgifter som borde bli en del av samhällsdebatten:
Tjänar en person med en viss bakgrund på att utbilda sig och tillgodogöra sig det svenska språket? Debatten kring etnisk diskriminering och resultaten för svenska för invandrare antyder ett negativt svar. Studien, som baseras på ny empiri vilken tagits fram inom projektet SNS Arbetsmarknad, visar på tydliga resultat för det motsatta. Utbildning har stor betydelse för individens framgång på arbetsmarknaden oavsett var i världen man är född.
Alltså: de personer som, oavsett bakgrund och namn, gör bra ifrån sig i skolan och lär sig svenska språket har alla möjligheter att nå framgång i Sverige. Varför skriver DN inte om det?
Söndag 2006-11-05 / 15.50länk SVERKER ÅSTRÖM VILL BÅDE HA OCH ÄTA KAKAN. I Axess Television medverkade tre svenska diplomater i Studio Ekdal: Sverige och supermakten. Det är en mer balanserad diskussion än i vi är vana vid i svenska medier. USA-kritikern Sverker Åström får frågan:
Vill du har Saddam Hussien tillbaka?
- Absolut inte. Han var en fruktansvärd diktator. Det är en stor fördel att han har avlägsnats ... Priset man betalat för Saddam Husseins avlägsnande är ju fruktansvärt högt.
Ett så typiskt svar för någon som vägrar att ta konsekvenserna av sina värderingar! Han kasserar gärna in det goda, men vägrar att betala priset. Om han tycker priset är för högt ska han naturligtvis erkänna att han hellre ser diktatorn sitta kvar.
Förre New York-konsuln Olle Wästberg fick en annan intressant fråga:
Tycker du EU kan och bör spela en sådan motvikt [mot USA]?
- Nej, det tycker jag inte. EU har ju i grunden samma värderingar som USA i betydelsen att man är för en demokratisk utveckling i världen. Sedan kan EU spela en roll eftersom man ofta i förhållande till en del länder och regioner har en närmare kontakt och kanske en större kulturell förståelse som gör att man kan spela en roll.
Henrik Liljegren, tidigare bla Washington-ambassadör och nu ordförande i Svenska Atlantkommittén får också en fråga och ger ett svar värd att återge:
Tror du att den transatlantiska politiken kommer att förändras med [Carl Bildt]? Kommer vi att komma närmare USA med den här regeringen?
- Jag tror att det blir en mer intensiv diskussion på utrikesministerplanet. Gissningsvis kommer väl Carl att förebereda aktiviteter inom EU, som har relevans för USA. Jag föreställer mig att hans goda kontakter med den tyska regeringen kommer att vara viktiga. Tyskland får en allt viktigare roll i Europa. Jag tror att han inom EU kommer att se till att samarbetet mellan EU och USA fungerar bättre.
Liljegren påpekar också något som ofta glöms bort: ”Under två världskrig har USA räddat Europa, och man bekostade mycket av återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget.”
Söndag 2006-11-05 / 11.55länk SADDAM SKA HÄNGAS. Tre dödsdomar, ett antal fängelsedomar och också frikännanden meddelades från Bagdad idag. Saddam Hussein dömdes till döden genom hängning. Irakiska flyktningen Arij Ali i Göteborg
säger till Aftonbladet:
– Egentligen är jag emot dödsstraff, men för Saddam finns inget annat straff. Inget annat motsvarar det han gjort, säger hon.
Jag är emot dödsstraff eftersom domstolar kan döma oskyldiga. Men i detta fall är ju skulden utan tvivel, så jag har svårt att inte hålla med henne.
Söndag 2006-11-05 / 11.22länk DOMEDAGSPROFETER HAR REDAN REAGERAT. Jag börjar redan få mejl om hur ”okunnig” jag är som ifrågasätter den STORA SANNINGEN om växthuseffekten. Det är som om blogginläggen nedan är värsta sortens kätteri mot vår tids nya religion. Och det är därför jag publicerar invändningar mot den allomfattande sanningen som pumpas ut i medierna.
Aggressiviteten i mejlen antyder en mentalitet som är djupt olycklig - och ovetenskaplig. Återigen ser vi hur en vetenskap förvandlas till politisk ideologi och sedan till religion. Så skedde med Darwin, vars evolutionslära förvandlades till rasbiologi, rasism och till tvångssteriliseringar i Sverige. Så skedde med samhällsstatistiken om kvinnors deltagande i det officiella samhället, som först var vetenskapligt deskriptiv, förvandlades till ideologi, feminism, och sedan blev religion där aktivister talar i tungor.
Den nya religionen är klimatförändringarna som under inga omständigheter får ifrågasättas, utan att det skapar enorm vrede och upprördhet. Jag tänker aldrig någonsin bli del av sådan skenhelighet, som bara visar hur tunn civilisationens yta är och hur lätt mänskligheten faller tillbaka i grottstadiets flockmentalitet.
Aftonbladet drog på torsdagen igång den stora kampanjjournalistiken mot klimatförändringarna ... Alla uppmanas att dra sitt strå till stacken för att minska växthuseffekten ...
Det får oss att minnas en annan kampanj som krävde sänkt bensinskatt då priset på vårt privata åkande höll på att bli för dyrt. Vilken tidning? Jo, naturligtvis Aftonbladet.
Hyckleri är det rätta ordet när man beskriver den här formen av kampanjjournalistik.
Söndag 2006-11-05 / 10.18länk SOLAKTIVITET OCH TEMPERATUR.
Den kanadensiska vetenskapsföreningen Friends of Science, uppbackade av 61 professorer och forskare, påpekar att de globala temperaturförändringarna mer följer aktiviteterna på solen (solfläckarna) än mänskliga utsläpp, vilket framgår av diagrammet:
Här är alltså några tydliga invändningar mot ”sanningen” om växthuseffekten och det blir intressant att höra hur undergångsprofeterna vederlägger dem...
Om vänsterhuliganerna fortsätter med våldsmetoder för att stoppa Sverigedemokraternas framfart finns en risk för att det till slut blir många Sverigedemokrater att stoppa. Hos allmänheten väcker upploppen befogad vrede. Sympatierna kan istället riktas mot Sverigedemokraterna som vid nästa val kan spela på det martyrskap de så ofta ger uttryck för. Inget kunde vara sämre för fredliga demokratiska antirasister än vad de våldsamma vänsterextremisterna visade prov på i Göteborg. Våld som politisk påtryckningsmetod är mer avskyvärt än Sverigedemokraternas platser i kommunfullmäktige.
Vänsterextremisterna måste arresteras och dömas till långa fängelsestraff. Det finns inget större hot mot demokratin än våldsaktioner, från vänster- eller högerextremister och terrorister. Om svenskt etablissemang inte med kraft tar avstånd från dessa krafter innebär det demokratins fall. Det visar all historisk erfarenhet. Politiskt våld är något demokratin är ytterst sårbar emot. Om en grupp tillåts använda våld, därför att de hävdar att de är ”antifascister”, kommer snart andra grupper att ta till våld, och då faller demokratin ihop som ett korthus.
Några krav på demokrati och mänskliga rättigheter ställer naturligtvis inte Kina på Afrika. Tvärtom gör Kina gärna upp med tyranner som Sudans president Omar al-Bashir, han som bedriver folkmord i Darfur. Fotot visar hur han hälsas välkommen till Kina av Hu Jintao. Kinas framstöt mot Afrika innebär att västvärldens värderingar attackeras på ännu en front.
Lördag 2006-11-04 / 17.32länk NAGELBITARE: SENATORSVALET ÄNNU JÄMNARE. Amerikanska kongressvalet på tisdag blir allt mer spännande. Det ser ut som om ännu fler platser står på spel, och att även demokraterna kan förlora mandat, samtidigt som republikanerna tappar fler till demokraterna. Idag har republikanerna majoritet med 55 senatorer mot 45 för oppositionen. De behöver alltså vinna sex nya mandat för att få majoritet 51-49.
I tre fall är demokratisk seger redan säkrad för mandat som förut var republikanska:
Pennsylvania: utmanaren
Bob Casey (d) leder över senator Rick Santorum (r) med 51-43 procent.
Ohio: utmanaren Sherrod Brown (d) leder över senator Mike DeWine (r) med 49-42 procent.
Rhode Island: utmanaren
Sheldon Whitehouse (d) leder över senator Lincoln Chafee (r) med 53-39 procent.
Demokraterna måste plocka upp minst tre av dessa fyra mandat för att nå egen majoritet i senaten:
Virginia: senator George Allen (r), en förut tänkbar republikansk presidentkandidat, ledde säkert över sin utmanare
James Webb (d), men har nu förlorat hela försprånget och ligger nu lika med honom: 49 procent var.
Montana: senator
Conrad Burns (r) har hämtat upp sig från att ha legat efter, till att nu nå oavgjort med utmanaren Jon Tester (d), båda får 47 procent var.
Missouri: senator Jim Talent (r) har halkat efter sin utmanare
Claire McCaskill (d) som leder med 49-48 procent - inom felmarginalen.
Tennessee: republikanske kandidaten
Bob Corker (r) såg ett tag ut att förlora denna säkra republikanska valkrets till unge demokratiske utmanaren Harold Ford (d), men han har nu dragit ifrån och leder med 53-45 procent.
Valet har blivit än mer spännande eftersom också två demokratiska senatorsstolar blivit sårbara, där republikanerna alltså kan vinna tillbaka platser:
Maryland: republikanske utmanaren
Michael Steele (r) har god chans att vinna detta mandat mot Ben Cardin (d) eftersom båda får 47 procent var.
New Jersey: utmanaren Thomas Kean (r) har senaste veckorna knappat in på senator Robert Menendez (d), som nu bara leder med 46-42 procent, inom felmarginalen.
Valet kompliceras också av att senator Joe Lieberman (oberoende) kommer att vinna över den demokratiske utmanaren Ned Lamont (d) med 51-39 procent i Connecticut. Därmed förlorar demokratiska partiet ett mandat, åtminstone på pappret. Lieberman vill tillhöra demokratiska gruppen, även om han lämnat partiet på hemmaplan. Till saken hör att Lieberman ligger klart till höger om demokratiska partiledningen.
Så även om republikanerna skulle tappa 7 av sina mandat, kan man vinna 2 av demokraternas mandat och därmed behålla majoriteten i senaten.
Lördag 2006-11-04 / 13.50länk TRYGGHET MÅSTE MAN JOBBA SIG TILL. Grundproblemet i svensk och europeisk politik är att den allmänna opinionen har en socialistisk syn på hur trygghet skapas. Man tror att den kan skapas med maktmedel, via politiken. Och då blir det naturligtvis så att man tror att alla kan erbjudas hög grad av ekonomisk trygghet, utan ansträngning.
Det är ju lika trovärdigt som om man i fotbollsförbundet, i demokratisk ordning, beslutade att Sverige ska vinna alla landskamper framöver och därmed också EM 2008 i Österrike och Schweiz. När fotbollspelarna sedan i trygg förvissning om EM-guld inte anstränger sig och förlorar, skyller man på att styrelsen inte verkställt det beslut man tagit.
Trygghet i ett samhälle kan inte beslutas fram - varken på fotbollsplanen eller i yrkeslivet. Trygghet är något varje individ måste jobba sig till. Man kan inte gå ut från gymnasiet, högskolan eller komma från annat land, och direkt kräva samma löner och förmåner som de som har lång erfarenhet och visat sin duglighet. Det viktiga för nyanlända på arbetsmarknaden är att få chansen att visa sin potential, inte att kräva trygghet från första dan.
Och när man visar vad man går för, då kan man arbeta sig till bättre jobb och högre lön. Men man kan inte överlämna tryggheten på arbetsgivaren eller staten. Det gäller att lägga undan från lönen, att spara, på banken och i försäkringar, så att man bygger sig själv en buffert som utgör trygghet när något oväntat inträffar.
Den största tryggheten för oss medborgare ligger i att vi har makt över våra egna liv, inte att lita på politiken.
Att sträva efter trygghet är en del av livets mening, om man i något förenklad form tolkar Aristoteles. Om socialister lovar trygghet utan ansträngning försvinner en viktig del av det som ger livet mening. Det är därför vanmakten blir så stark hos dem som lever materiellt hyggliga liv - men på bidrag. Deras liv har tömts på mening. De berövas viktiga möjligheter att också för sig själv visa att man duger något till. Och andra kan peka ut bidragstagaren som en parasit, och på det sättet underblåses motsättningar i samhället.
De samhällsproblem vi har framför oss kräver att vi söker oss till våra underliggande värderingar. Vi måste hitta tillbaka till fast, historisk och beprövad grund, efter att sedan 1968 varit ute på socialistiskt gungfly.
En rapport från OECD visade att arbetslösheten för utländska medborgare ... i Irland och i Storbritannien var ca hälften av den i Sverige och i USA ca en fjärdedel av den i Sverige.
På samma sätt kan vi se att iranska invandrares arbetsinkomster i Sverige under perioden 1993-2000 endast var 61 procent av infödda svenskars, jämfört med iranska invandrare i USA vars inkomster var 142 procent av infödda amerikaners.
Det finns ingen viktigare integrationsfråga än att föra över invandrare från bidrag till arbete. För att kunna göra det krävs liberaliseringar av arbetsrätten, så att företag vågar anställa personer som inte tidigare deltagit på svensk arbetsmarknad.
Fackföreningarna LO, TCO och Saco har redan använt alla superlativ för hur dålig de anser regeringens jobbpolitik är, trots de ytterst minimala förändringar som nu föreslås. Därmed kan regeringen lika gärna ta en rad ytterligare steg för att få fart på anställningarna. Vad ska facken göra? Deras trovärdighet blir inte högre om man gång på gång går ut med samma löjliga floskler om ”oacceptabelt” och ”krigsförklaring”. De har nu bränt sina skepp, regeringen har redan bottenbetyg från dem, så facket har ingen mer att komma med.
Är det då möjligt att ro i land uppgiften att skapa flera hundra tusen nya arbeten under den kommande mandatperioden utan omfattande förändringar på arbetsmarknaden och i företagandets villkor?
Svaret är nej. Eftersom det inte längre finns några fackföreningar att söka samförstånd med, är det lika bra att sikta på det löfte som man vann valet på: få bukt med utanförskapet från arbetsmarknaden. Då krävs betydligt mer genomgripande förändringar än de som ingår i budgetpropositionen.
Lördag 2006-11-04 / 12.38länk EFTER IRAN, SEX ARABSTATER EFTERSTRÄVAR KÄRNVAPEN. Nu ser vi resultatet av den flathet som västvärlden visat mot Irans nukleära program - länder i Mellanöstern ser sig tvingade att ta upp kärnvapenupprustningen för att överleva när Iran blir kärnvapenmakt. Det är London Times huvudnyhet idag:
Six Arab states join rush to go nuclear.
Egypten, Saudiarabien, Algeriet, Morocco, Tunisien och Förenade Arabemiraten säger - naturligtvis - att det handlar om fredlig kärnteknik, precis som Iran.
Se där vad eftergiftspolitiken har lett till: världens mest omfattande kapprustning i världens mest explosiva region. Tacka Europa för det! Tacka Jacques Chirac, Gerhard Schröder och de andra som ständigt ger efter för hot från Iran. Och som aldrig accepterar kraftfulla åtgärder för att stoppa Iran. Den strategin leder nu till att vi snabbt närmar oss ett kärnvapenkrig. Men för de politiskt korrekta är naturligtvis klimatet, en snöstorm och en varm sommar, mycket, mycket farligare!
I en debattartikel i GT/Expressen den 31 oktober påpekade kd-politikern Ingemar Vänerlöv att det faktiskt varit en lika varm septembermånad redan på 1700-talet, med åtföljande värme in i oktober. Det varmaste decenniet under 1900-talet visar sig vara så långt tillbaka som 1930-talet, inte 1990-talet.
Dagsaktuellt väder kan inte tas till intäkt för utsagor om långsiktiga klimatförändringar. Det tyder på brist på kunskap och kompetens, eller möjligen sensationslystnad, om så sker.
Exakt. Vi borde fundera på varför så många underblåser hysterin och vill skapa panik. Tenfält skriver:
Klimatfrågan är helt enkelt för allvarlig för att inte behandlas seriöst och med kunskap. Just därför skall den inte få förvandlas till något kommersiellt jippo i kvällspress eller andra medier.
Men det är ju inte bara kvällspressen. Jag har nu på morgonen sett två meteorologer sitter i TV4:s lördagssoffa av inget annat skäl än att förmedla budskapet: gör något snabbt - annars är det försent! I hysterin deltar ju också politiker, skådespelare, musiker och andra som inte mycket kan om vetenskap och historia.
Vad är de ute efter? Egen uppmärksamhet? Eller är det en flykt från konflikter där människor utgör varandras fiender? Det är ju på ett sätt behagligt att utmåla klimatet som den stora faran, då slipper man ta itu med våldsverkare, terrorister, tyranner och andra svåra mänskliga problem i en tuff verklighet. Då kan man fly upp i de' blå, så att säga...
Lördag 2006-11-04 / 9.45länk MEDIERNA STRYKER SVENSKA ANTIDEMOKRATER MEDHÅRS. Det är en skymf att kalla de vänsterextremister som saboterar den svenska demokratin för ”antifascister”, så som exempelvis
Dagens Nyhetergör. Det är att klart och tydligt för såväl extremisterna som läsarna visa att tidningen stöder deras våldsaktioner.
Men dessa ligister är så långt ifrån anitfascister man kan komma, de är fascister (Glöm inte att Benito Mussolini var redaktör på en socialistisk tidning innan han tyckte våld var en effektivare väg till makten än demokrati).
Dagens Nyheter var den tidning som kröp mest för Nazityskland under kriget, och nu upprepar man sin historiska skam. Man kryper för vänsterextremister som försöker saboterar kommunfullmäktes sammanträden runt om i landet.
Det var så här brunskjortorna i Tyskland raserade demokratin där. Också där kröp journalisterna för extremisterna. Varje gång du läser eller i etermedier hör ”antifascist” är det ett tydligt ställningstagande från redaktionen om att ge stöd åt våldsverkare vars mål är att störta demokratin.
Under Halloween gav inte vicepresident Dick Cheney barnen godis, nej han använde vattentortyr tills de gav upp sitt godis.
Jag såg en intressant maskeradkostym igår. Jag hörde att det knackade på dörren och såg en gubbe med foten i munnen. Det visade sig vara John Kerry.
Folk är upprörda över ett dåligt skämt som John Kerry framförde under ett av hans tal. Kerry är chockad. 'Lyssnar folk på vad jag säger?'
Fredag 2006-11-03 / 15.20länk SATIR: DENNIS MILLER OM IRAK, BUSH & KERRY
Ståuppkomikern och programledaren
Dennis Miller har vunnit fem Emmy och man kan förstå varför när man hör den här fem minuters monologen om utrikespolitik. Hans blandning av allvar och humor är träffsäker och utmanande - för en gång skull mest för vänstern.
Fredag 2006-11-03 / 12.32länk VAD KOMMER USA-VALET ATT SÄGA? Charles Krauthammer diskuterar i sin kolumn i Washington Post vad kongressvalet betyder, under rubriken ”En duell, men utan segrare”. Han mynnar ut i följande vassa slutkläm:
Men [valresultatet] kommer inte att betyda någonting mer än att registrera oro och oenighet. Om demokraterna hade erbjudit ett sammanhängande alternativ till rådande policy skulle man kunna dra slutsatser om vilken kurs landet borde ta. Men om endera vänner eller fiender tolkar resultatet som ett mandat att ge upp, så tar de fel.
Ja, det sorgerliga är att Irakkritikerna saknar varje konkret förslag om vad man borde göra istället. Inte en enda hållbar strategi har presenterats under valrörelsen. Bara kritik mot det som sker, men inte ett ord om hur demokratiska partiet skulle agera om man fick chansen att bestämma. Jag undrar om inte amerikanska folket trots missnöjet med att kriget fortsätter, förstår att demokraterna står helt nakna när det gäller idéer om hur man skulle bli mer framgångsrika än president Bush.
Fredag 2006-11-03 / 9.50länk VÄNSTERSEGER I USA GER MER PROTEKTIONISM. Veckomagasinet
Fokus kommer idag ut med temanummer om det amerikanska kongressvalet. Det mesta presenteras utifrån det demokratiska partiets perspektiv, utom ett enkätsvar. Gissa vem som står för det?
Fredag 2006-11-03 / 9.12länk VAR ÄR KONGRESSENS BLIVANDE TALMAN? Om demokratiska partiet tar majoriteten i amerikanska representanthuset i valet på tisdag är partiets gruppledare Nancy Pelosi (bilderna) den store vinnaren. Då blir hon den mäktigaste demokraten i landet. Som talman skulle hon vara nr 3, efter presidenten och vicepresidenten. Men var är hon nu? Drudge Report konstaterar att hon inte synts till sedan 22 oktober trots att man gått in i valrörelsens intensiva slutskede, Where's Nancy?
Detta illustrerar vilka problem demokratiska partiet har, trots att Karin Henriksson i Svenska Dagbladet (ej online) med illa dold förtjusning påpekar att demokraterna leder i opinionsmätningar med 52 procent mot 37 procent för republikanerna.
Hon talar om ”stor framgång” för demokratiska kandidater och påstår att presidenten ”hånas” - det är som om Henriksson vore en nyfrälst 20-årig valarbetare för demokratiska partiet.
Henriksson och SVD har inte insett att det är ett djupt svaghetstecken när ett partis främsta ledare måste gömma sig under valrörelsen för att inte skrämma bort väljare. För så är det: Nancy Pelosi är ett enormt sänke för demokraterna. Om kongressmän som nu kampanjar för återval kan knytas till henne, riskerar de att förlora röster. Därför vill ingen veta av henne. Hon har gått under jord.
Samtidigt är det så att president Bush, ”kampanjar nästan på heltid under denna vecka, med utflykter till flera delstater och med längre intervjuer”, för att citera Henriksson. Men hon frågar sig inte varför han kampanjar, medan Nancy Pelosi gömmer sig.
Lägg till det att partiets förre presidentkandidat John Kerry fått ställa in sin valturné på grund av all den ilska han dragit på sig sedan han i ett skämt förnedrat soldaterna som riskerar sina liv för landet. Republikanerna har brister, men på ledande poster visar man ledarskap, något demokraterna tycks sakna.
Torsdag 2006-11-02 / 15.00länk LO-WANJA DÅLIG PÅ ATT 'DOSERA'. Så här veckorna efter ett regeringsskifte - de sker ju inte så ofta i Sverige - har det för mig varit underhållande att läsa Kompromissernas koalition (Rabén & Sjögren, 1977) av journalisten Kai Hammerich som från valdagen 1976 och veckorna därefter fick möjlighet att på mycket nära håll följa både Thorbjörn Fälldins regeringbildning och Olof Palmes upplägg av oppositionsstrategi.
Wanja Lundby-Wedin borde kanske läsa den, är min tanke efter att ha sett hennes utfall mot den nya regeringen på SVD-Brännpunkt idag. När Hammerich refererar från Palmes sista möte med s-ledningen på Harpsund 28 september 1976 (efter valförlusten, men före regeringsskiftet):
På Harpsund kom Palme och hans medarbetare fram till att det var psykologiskt riktigt att ligga lågt under hösten och låta regeringen Fälldin, om det nu blev en sådan, sätta sig in i jobbet. Man måste 'dosera' när man ska skjuta skarpt, sades det, för annars är ens egen trovärdighet i fara ...
Flera i partiets ledning var irriterade över att LO så starkt önskat markera att landsorganisationen driver politik och över att vissa fackföreningsledare velat sätta sig i politikernas ställe. De hade upplevt de politiserande fackrepresentanterna som 'politiska amatörer' och 'politiskt naiva'. (s 154-156)
Torsdag 2006-11-02 / 15.00länk VEM SKA INTEGRERAS? S-regeringens integrationspolitiska kommitté går på DN-debatt till angrepp mot den nya regeringen därför att man lägger ner deras kommitté. Och ett bättre sätt att demonstrera hur rätt det är, än att låta kommittén lägga ut texten, finns nog inte. Kommittéföreträdarna skriver:
”Fortfarande är det ett förhärskande synsätt att 'invandrarna' ska integreras med 'oss svenskar'.”
Ja, självklart. Så ska det vara. Vi lever i Sverige. De traditioner och värderingar som utvecklats här i århundraden ska fortsätta att gälla. Vi ska slå vakt om den kristna kulturen som givit oss upplysningen, friheten, vetenskapen, demokratin och värderingarna om att alla människor är lika mycket värda. Dessa värden kommer till uttryck i svensk lag, stiftad i demokratisk ordning. Människor som flyttar hit har att rätta sig efter de värderingar och de lagar som gäller här. Allt annat är absurt. Därför kan man hoppas att kommittén har rätt i följande tolkning:
”Den enda rimliga förklaringen till ... beslutet om nedläggning är att integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) och alliansregeringen vill sända en signal om att allt den gamla regeringen gjort på området var misslyckat.”
S-regeringen har inte bara misslyckats skapa ett företagsklimat som ger människor jobb, man har skapat oklarhet huruvida svenska lagar och regler gäller i Sverige. Här krävs ökad tydlighet.
Torsdag 2006-11-02 / 14.06länk SKRÄMSELNOJA OM KLIMATET. Gå in på aftonbladet.se och upptäck hur man riktigt vältrar sig i skrämselpropaganda om klimatet. Och första meningarna, när man väl kommer till förstasidan, är:
”Snökaos, storm och värmerekord. I dag startar Aftonbladets kampanj: Klimathotet – gör något nu!”
Säsongens första snöstorm får tidningen att måla hela världen svart. Undergången är nära!
Nej, då håller jag hellre med Wall Street Journal i
Climate Non-Conformity, där man ställer den brittiska regeringens utspel om klimatet i veckan mot ett möte i FN med danske forskaren Bjørn Lomborg vid Copenhagen Consensus Center:
Lomberg poängterar att man i en värld med begränsade resurser måste prioritera. Konsensus skapades om att smittsamma sjukdomar, brist på rent vatten, undernäring och utbildning alla har högre prioritet än klimatförändringar.
Det är en rikemanssport att ägna sig åt klimatet på det politiserande sätt som Al Gore och andra gör. Vi borde se till att människor som svälter på jorden får framtidshopp, innan vi naglar fast oss i mediala domedagsscenarier.
Den som vill bli socialdemokratisk partiledare borde offentligt förhålla sig ideologiskt till de viktiga frågorna utan att för den skull hålla fram färdiga program.
Partimedlemmarna kunde därmed pröva varje kandidats politiska uppfattningar och ideologiska prioriteringar. Kanske också hennes arbetsmetoder. Det förutsätter att valberedningen sorterar fram ett antal, exempelvis tre, möjliga ledare. Och att dessa i sin tur är beredda att framträda och frågas ut av socialdemokratiska organisationer.
Jag tog inte upp denna - mycket goda - idé i bloggen eftersom jag inte trodde någon inom det strikt hierarkiska partiet skulle ställa upp på en så medlemsdemokratisk modell. Men en som gör det är Widar Andersson i Folkbladet, i dagens ledare skriver han:
Med en öppen primärvalskampanj enligt Svennings modell skulle vi kanske slippa en del ful- och dubbelspel i kampen om partiledarposten.
Hade jag varit socialdemokrat hade jag hårt jobbat för den här idén. Nuvarande teater där alla måste säga nej, nej, nej innan man plötsligt säger ja till att bli partiledare, undergräver bara respekten för socialdemokraterna. Men inte ska vi rekommendera socialdemokraterna att välja den öppna, ärliga modellen som skulle ge dem en möjlighet till god medieexponering...
traditionellt bistånd [har] inte gett de resultat man väntat i Afrika. Trots åratal av massivt bistånd är flertalet länder i Afrika fattigare i dag än 1970 ... Samtidigt har snabb ekonomisk tillväxt i många av Asiens länder möjliggjort kraftigt minskad fattigdom. Frågan gäller därför inte endast biståndets nivå utan även dess utformning och effektivitet.
Jag är så trött på dem som tjatar om ”enprocentmålet”. Att diskutera kvantitet hellre än kvalitet är alltid korkat. Och särskilt när det gäller fattiga människors möjligheter att stå på egna ben. Svenskt bistånd bidrar till korruption och förfall. Är det okej, bara enprocentmålet uppnås? Tallroth fortsätter:
Om inte de fattiga för evigt skall vara beroende av bistånd måste vi snabbt få igång ekonomisk tillväxt i Afrika. Det svenska biståndet har alltid gett låg prioritet till tillväxtbefrämjande åtgärder. Den nya regeringen kan ändra på detta.
Ja, det måste bli ett slut på den socialistiska mission som ligger dold i biståndet och som gör fattiga länder till socialbidragstagare. Här måste istället företagsamhet stimuleras genom att skapa institutioner för ägande av mark och företag, liksom en rättsstat som gör att avtal kan tecknas och upprätthållas. Och väst kan göra en stor insats genom att öppna för frihandel - exempelvis kan EU avskaffa jordbrukssubventionerna. Det vore en mycket större humanitär insats än vilket enprocentmål, tvåprocentmål eller tioprocentmål som helst.
Det är fel av den nya regeringen att hänga upp sig på kvantitet. Det är kvaliteten i biståndet som avgör om resurserna blir till nytta för fattiga eller om de tvärtom fördärvar de fattigas möjligheter till ett drägligare liv - det som faktiskt är den bistra sanningen om mycket av de senaste årtiondenas Afrikabistånd.
Wanja Lundby Wedin kanske ser ut som vilken medelålders svensk politiker som helst. Men bakom den oförargliga fasaden göms en taktisk begåvning, som skulle få det politiska fulspelets mästare Niccolò Machiavelli att lyfta på hatten.
Som medlem i socialdemokraternas verkställande utskott har Wanja Lundby Wedin haft ett direkt inflytande över såväl den gamla regeringens valförlust som utanförskapet på arbetsmarknaden. Men istället för att ta sitt ansvar väljer hon att kanalisera LO-medlemmarnas frustration mot regeringen.
På det sättet slipper hon själv stå i skottgluggen för kritik. Men att vara emot regeringens jobbpolitik är kanske inte så smart på lång sikt. Arbetsmarknadens parter måste nu visa mognad, skriver tidningen. Tyvärr är väl just mognad det som saknats mest hos s och LO efter valförlusten.
Onsdag 2006-11-01 / 20.00länk JOHN KERRY STÄLLER IN VALKAMPANJ. Förre presidentkandidaten John Kerry hade tänkt driva kampanj för olika demokratiska kongressmän och senatorer inför valet på tisdag, men nu har flera valmöten med honom ställts in. Amerikanska folket är rasande över att Kerry i ett skämt förnedrat soldater som riskerar sina liv för landet (se dagens första blogginlägg nedan).
Ja, vad säger man? Med sådana företrädare behöver demokratiska partiet inga motståndare...
Onsdag 2006-11-01 / 16.45länk SVT:s BORTFÖRKLARING BETYDER SKATTEFUSK. När SVT
försöker skydda sin programdirektör som inte betalt TV-licensen heter det att den har varit personalförmån som SVT ”glömt” att betala och ta upp som anställningsförmånen i dennes kontrolluppgift till skattemyndigheten.
Den bortförklaringen gör ju saken ännu värre. Programdirektören och SVT har begått skattebrott. Och att direktören inte förstått att personalförmånen inte fanns med är ju bara löjlig. Om politiker ska ha ordning på sina papper ska naturligtvis en direktör på SVT ha det. Nej, det här håller inte. Det man kräver av andra måste man leva upp till själv. Den skattesmitande programdirektören måste avgå. Så oansvarig och slarvig får man bara inte vara. Vad ger det för signal till alla oss som år ut och år in har betalt licensen? Det är skandal!!!
Onsdag 2006-11-01 / 16.45länk SVT-DIREKTÖR LICENSSKOLKADE - MÅSTE AVGÅ.
Först driver SVT kampanj mot borgerliga ministrar, inklusive polisanmälan, och får dom att avgå. Nu visar det sig att deras egen programdirektör har haft TV utan att betala avgiften till Radiotjänst: SVT-direktör licensskolkade.
Han måste omedelbart avgå! Allt annat är total skandal. Om han sitter kvar visar det att SVT är en del av den politiska vänstern som bara använder licensskolk mot dem man själva ogillar.
Onsdag 2006-11-01 / 14.20länk SOCIALDEMOKRATIN HAR LÄMNAT MITTFÄLTET I SVENSK POLITIK. Det är talande att läsa valanalysen av s-ombudsmannen Johan Flanke i dagens Göteborgs-Posten:
De borgerliga partierna lyckades bättre än socialdemokraterna beskriva problem i samhället på ett sätt som en majoritet av väljarna kände igen sig i och presentera ett program för framtiden. De borgerliga partierna kunde visa på ledarskap ... Fredrik Reinfeldt [ställde sig] i spetsen för svenskar som önskade fler jobb och framtidstro ... [Moderaterna] sökte väljarnas förtroende för att fortsätta det arbete som socialdemokraterna borde göra för att värna jobben och välfärden.
Nu när regeringen återinför den gamla hederliga, socialdemokratiska arbetslinjen som huvudmål för svensk politik - istället för bidragslinjen - då protesterar socialdemokratin och facket våldsamt. Den strid om a-kassan som vi nu ser bevisar, ännu tydligare än valrörelsen, att Allians för Sverige tagit över den roll som sedan Per Albin var socialdemokraternas.
Socialdemokratin och facket har övergivit mittfältet i svensk politik och blivit så extrema att de gör Lars Ohly sällskap längst ut på vänsterkanten.
Onsdag 2006-11-01 / 12.40länk REGERINGEN GÖR FÖR SMÅ ÄNDRINGAR. Med tanke på att valets stora förlorare, vänsterkrafterna, skulle gå till generalangrepp vilka förändringar den borgerliga regeringen än lagt fram, är det ett taktiskt misstag att bara komma med små och blygsamma förändringar.
Eftersom man får en totalkonfrontation vad man än gör, är det lika bra att ta i. Lägg fram rejäla liberaliseringar som det kan storma om under första året, så får de chans att ge genomslag i verkligheten under andra, tredje och fjärde regeringsåret. Då hinner väljarna med egna ögon upptäcka vilka effekterna är av den borgerliga politiken.
Jag minns när Nya Zeelands förre finansminister Roger Douglas var på Sverigebesök och han berättade om den liberala ekonomiska revolution han genomförde efter valet 1984. Man privatiserade och avreglerade i snabb takt (detta av en labour-regering). Uppståndelsen och kritiken blev enorm. Men likväl blev regeringen omvald 1987, eftersom reformerna då hade givit avsedda effekter. Hans råd till en nytillträdd regering var: ”Genomför alla de förändringar ni vill göra under första året. Då kan man vinna nästa val, eftersom kritikernas främsta vapen - skrämselpropagandan - då tappat sin kraft.”
Onsdag 2006-11-01 / 12.04länk 'RÖR INTE MITT BIDRAG!' Det är sanslöst hur mycket tjat det är över ändrade regler för a-kassan, trots att det är ändringar svenska folket ställt sig bakom i val. På DN:s ledarsida får studentföreträdare (ej online) gnälla över att studerande som aldrig haft ett jobb nu kommer att få svårare att få a-kassa. Vi talar om en arbetslöshetsförsäkring, som enligt Saco:s eget studentråd ”är en försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet”. Ändå anses det självklart att studerande som inte jobbat ska ha ersättning för inkomstbortfall från en inkomst man aldrig haft. Vilken underbar logik!
Och i Svenska Dagbladethävdar fackpampen Christina Johansson på SSR: ”Nu kommer nya grupper inte längre att klara sin försörjning med hjälp av a-kassa.” Hon är rädd för att socialbidrag nu ska gå till akademiker istället för till missbrukarvård. Att fler med regeringens politik skulle komma i arbete, verkar vara totalt främmande för henne.
I Svenska Dagbladet skriver Cecilia Axelsson - under vinjetten 'analys' - att ”sanningens minut” väntar på arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i januari när a-kassorna inte kommer att betala ut ersättningen till de arbetslösa och skylla detta på regeringen. Skadeglatt skriver Axelsson om Littorin: ”leendet verkar lite blekare”.
Men om a-kassorna i ren protest mot folkviljan tänker sabotera utbetalningarna för att driva fram proteststormar mot den demokratiskt valda regeringen, då är det riktigt allvarligt. Då måste regeringen upphäva fackföreningarnas rätt att administrera a-kassorna. De missbrukar i så fall ett myndighetsuppdrag i partipolitiska syften.
Det är egentligen otroligt att alla utgår från att arbetslöshet är ett normaltillstånd. Paroller som "Arbete åt alla!" har inom vänstern ersatts med "Rör inte mitt bidrag!" Så patetiskt. Så inskränkt.
Onsdag 2006-11-01 / 9.14länk KOMMUN-TV.SE. Boggaren
Westerstrand tar upp en god idé som prövas i Luleå: att sända kommunfullmäktiges sammanträde i TV via webben, där inspelade videor också lagras och finns tillgängliga för alla att se när man har tid. Den private initiativtagaren Fredrik Nilsson i Luleå formulerar syftet så här:
”KommunTV.se tar bort det journalistiska filtret och ökar tillgängligheten. Genom att varje person med tillgång till Internet nu själv kan ta del av beslutsprocessen kring ett ärende, vid den tid de själva bestämmer, hoppas KommunTV.se att medborgarna engagerar sig mer i de lokala frågorna. Vidare anser KommunTV.se att mer offentligt ljus på fullmäktigemötena förbättrar de folkvaldas förmåga att fatta bra beslut.”
Jag håller med. Medborgarnas tillgänglighet till politiken måste öka. Och den andra ambitionen är minst lika viktig: att få politiker att bättre motivera och förklara sitt agerande. Luleå borde få ungefär 290 efterföljare, lika många som antalet kommuner i landet...
Uppdatering (kl 9.56): en fullmäktigeledamot i Tyresö hälsar att deras fullmäktigesammanträden sänds i webb-TV. Det är ju glädjande:
Filmade möten. Också andra kommuner har i höst startat sändningar - några ännu tidigare.
Onsdag 2006-11-01 / 8.38länk JOHN KERRY HAR GJORT BORT SIG IGEN. Förloraren i förra amerikanska presidentvalet, John Kerry, kan se till att demokraterna förlorar också nästa veckas kongressval. Han har gjort det otänkbara för en nationell ledare: drivit med amerikanska soldater som riskerar sina liv för landet.
När han i måndags skulle muntra upp demokraten som kommer att förlora guvernörsvalet i Kalifornien mot Arnold Schwarzenegger, skämtade han på ett sådant sätt att miljontals soldater, veteraner och deras familjer uppfattade det som att han föraktar dem.
Bloggare har redan fått mängder med arga mejl där man vill visa sin avsky för John Kerry. Flera menar nu att detta utspel av Kerry påminner amerikanska folket om att demokraterna är inkompetenta att leda en supermakt som utmanas av fundamentalistiska krafter i världen och ligger i krig.
Onsdag 2006-11-01 / 7.42länk NYAMKO SABUNI GER GLASKLARA SVAR. De personliga attackerna på den borgerliga regeringens ministrar fortsätter. I Svenska Dagbladet går muslimska företrädare till attack på integrationsministern, Sabuni jagar muslimer.
Hennes förslag, exempelvis om att förbjuda slöja för flickor under 15 år, kallas islamofoba. Lustigt. I så fall är muslimska Turkiet islamofobt eftersom man där sedan 1923 har slöjförbund för alla kvinnor i offentliga lokaler.
Att jag tar mig rätten att ifrågasätta seder och traditioner som kränker individers rättigheter gör att vissa organisationer inte har förtroende för mig som integrationsminister. Det förvånar mig. Det är hög tid att börja diskutera vad vi kan göra för att tillförsäkra alla som lever med hederskulturer, flickor som pojkar, kvinnor som män, deras grundläggande fri- och rättigheter.
För mig som liberal står det klart att det ibland är nödvändigt att rättsstaten begränsar gruppers rättigheter för att tillförsäkra individen dess rättigheter.
Ett mångkulturellt samhälle måste i grunden bygga på en gemensam förståelse och respekt för de universella mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter tar inte hänsyn till kultur, religion eller tradition. För mig är detta viktigt och något jag kommer att fortsätta arbeta för.
Jag värnar religionsfriheten men accepterar aldrig förtryck i religionens namn.
Bra. Det är utmärkt att vi fått en integrationsminister som vågar föra debatt. Lyssna gärna på Sabuni i
Ekots lördagsintervju häromdagen.
Det är uppenbart att det fortfarande är fruktansvärt tabu att alls diskutera dessa frågor i Sverige. Sabuni gör en jätteinsats att bryta med detta tabu. Vi måste ge oss rätten att diskutera multikulturalismens problem och inte bara förtjänster, vi måste kunna diskutera om assimilering borde vara målet för integrationen och vi måste, som Sabuni, kunna ställa mänskliga rättigheter över kulturella hänsyn.
Tisdag 2006-10-31 / 18.20länk BÄST PÅ TV: HOUSE. Ikväll går 9:e avsnittet av TV-serien
House. Jag såg ett avsnitt för ett tag sedan på
TV4 av en slump - sjukhusserier har aldrig lockat mig. Men huvudrollsinnehavaren, brittiske komikern Hugh Laurie, fick mig att fastna. Han spelar en cynisk överläkare vars dialog är smart, komisk (både svart och grotesk) och, faktiskt, intressant.
Med sin bakgrund som komiker kan Laurie verkligen sätta replikerna. Och de människoöden som Dr House tar sig an med öppen irritation på ytan, men med illa dold nyfikenhet under ytan, blir till detektivuppgifter. Gemensamt för hans patienter är att deras sjukdomstillstånd är ett mysterium och symptomen livshotande. Det är där man hittat en nerv som håller ihop serien.
Första säsongen av House gick i USA 2004/2005 och för den vann manusförfattaren David Shore en Emmy för bästa manus 2005. I år var serien nominerad till 4 Emmy, bl a bästa dramaserie.
Där borta i USA är serien inne på tredje säsongen, så det finns många avsnitt kvar att se.
Tisdag 2006-10-31 / 17.05länk CHUCK SCHUMER: DEMOKRATERNA KOMMER ATT VINNA STORT. Demokratiska partiets valgeneral, New York-senatorn Chuck Schumer, tror på en klar seger nästa tisdag då kongressval hålls i USA, rapporterar Washington Post i Schumer Confident of Democratic Majority.
- Valet blir mer och mer en folkomröstning mot George W Bush, säger han. Vi ligger rätt i valfrågorna. För varje vecka som går ser det bättre och bättre ut för oss.
Schumer har till och med hyrt en stor festlokal (ballroom) på hotell för att fira segern, rapporterar New York Times,
A Ballroom for Watching Only. Schumer tror att demokraterna inte bara vinner majoritet representanthuset utan också i senaten.
Den som lever får se.
Tisdag 2006-10-31 / 13.35länk OACCEPTABELT ATT TCO HOTAR REGERINGEN. TCO-chefen Sture Nordh har helt spårat ut. Han slänger ut det enda groteska uttalandet efter det andra. Han river upp himmel och jord. Han anklagar regeringen för allt möjligt. Och nu hotar han regeringen. I radions luncheko framgår att han anmält regeringen till EG-domstolen bara för att hota regeringen.
Och vad är det Sture Nordh är sååå upprörd över? Jo, striden handlar om hur många timmar som krävs för att få ersättning av a-kassan. Regeringens förslag innebär att det krävas 80 timmar i månaden i stället för som idag, 70 timmar, under sex av tolv månader innan en person blir arbetslös.
Från 70 till 80 timmar per månad. Det är allt!
Det här visar att fackföreningarna saknar varje vilja att vara sansade och balanserade. Regeringen får naturligtvis inte lägga sig för fackpamparnas hotelser. Tvärtom kan regeringen dra slutsatsen att man inte bör lägga fram försiktiga förslag som man hoppas parterna kan acceptera. De kommer att blåsa till strid iallafall. Lika så gått att lägga fram de förslag man anser bäst uppnår regeringens ambition att få ett slut på utnyttjandet av a-kassan som försörjning.
Regeringen borde använda sin energi till annat än att sitta i meningslösa möten med oresonliga fackpampar. Sluta lägg dessa hänsynsfulla halvmesyrer. Ni har ändå ingenting för det. Satsa på att nå målen som gav valsegern.
Tisdag 2006-10-31 / 12.55länk 'VÄNSTERSEGER I USA BRA FÖR EKONOMIN'. Ekonomijournalisten Anatole Kaletsky på brittiska Times skriver om varför han välkomnar en seger för demokratiska partiet i nästa veckas kongressval i USA, Why we should welcome a Democrat win:
Den reflexmässiga reaktionen bland investerare och affärsmän är att anta att en stor valförlust för republikanerna är dåliga nyheter för världsekonomin, aktiemarknaderna och för dollarn. Som bäst skulle det leda till en period av blockeringar då beslutsfattandet i Washington skulle paralyseras i viktiga frågor som att återskapa budgetbalans, företagsregleringar och världshandel. Som sämst skulle det innebära steg i riktning mot företagsfientlig politik.
Demokrater vill instinktivt höja skatterna, öka de offentliga utgifterna, införa fler regleringar mot Wall Street, verka för protektionism, stärka fackföreningarna och direkt attackera industrier som länge varit impopulära inom amerikansk vänster.
Men Anatole Kaletsky menar att en blockering av beslutsfattandet skulle vara bra för ekonomin. Han pekar på flera processer där det ändå inte kommer att hända något de närmsta åren, som de havererade förhandlingarna om frihandel. Och på andra områden håller Kaletsky med vänstern: höjda skatter på olja är bra, för det driver fram alternativ, menar han.
Det sista håller jag ju inte med om. Vi har ju sett hur oljepriserna stigit de senaste åren, men vilka alternativ har dykt upp? Men han har ju en poäng i att blockering i Washington inte alls behöver vara dåligt. Tidigare studier visar att statsutgifterna ökar i lägre takt när ett parti kontrollerar Vita huset och det andra kongressen. Då tar de ut varandra. Medan utgifterna tenderar att öka snabbare om president och kongressmajoriteten tillhör samma parti.
Tisdag 2006-10-31 / 8.50länk REDAN VACKLAR DEN 'BORGERLIGA' PRESSEN. Ett viktigt skäl till att borgerliga regeringar varit sällsynta är att den så kallade borgarpressen är väldigt vek och mycket snabbt faller till föga för socialistiska påtryckningar. Redan idag, bara tre veckor efter regeringen Reinfeldts tillträde, börjar det vänstern kallar 'borgarpressen' att ta avstånd från den borgerliga regeringen, för att istället stå för socialistisk politik.
Nerikes Allehandamenar att man borde ta mer tid på sig att utreda förändringarna om a-kassan.
Helsingborgs Dagbladmenar, något förvånande, att väljarna ”självfallet inte” röstade på de borgerliga för deras reform av a-kassan - hur man nu kan veta det...
Om de så kallade icke-socialistiska ledarsidorna inte ens orkar stå upp för icke-socialistisk politik, är det då så konstigt att trycket mot regeringen blir enorm när alla medier agerar till förmån för det röda laget? Det saknas borgerlig opinionsbildning vid sidan om partierna i Sverige. Varför?
Många av förespråkarna för uttåg har varit 'krigströtta' ända sedan eftermiddagen den 11 september 2001, då man började hävda att källan till terrorattackerna var USA:s utrikespolitik - en mentalitet som nu förstärkts sedan säkerhetsrapporten National Intelligence Estimate som spreds av våra impotenta, demoraliserade och inkompetenta underrättelsetjänster. Med detta sätt att tänka är seger omöjlig per definition, eftersom varje agerande annat än eftergivenhet är detsamma som att reta upp den andra sidan.
Eftersom de heliga krigarna, enligt all erfarenhet, också provoceras och sporras av allt från passivitet till danska teckningar, verkar varje tänkbar arena för motåtgärder att krympa ihop till ingenting. (Ingen har ens frågat vad som händer om terroristerna hade behövt börja oroa sig för mängden offer de skapade, eller det anseende de förlorar genom sin taktik, eller antalet fiender de får bland civiliserade människor som är beredda att ta upp vapnen emot dem. Vår egen masochism gör dessa möjligheter otrolig i vilket fall.)
Vad kommer att hända, i händelse av uttåg, med de många araber och kurdiska irakier som vill leva i ett sekulärt, demokratiskt och federalt land?
Svaret är givet: ett blodbad som inte beskådats sedan andra världskriget. Hundratusentals människor - riktiga människor, inte påhittade i opinionsundersökningar - kommer att slaktas.
Men vad gör det? Genom ett uttåg har Bush-hatarna vunnit. Vad det betyder för irakierna är helt ointressant. Hitchens avslutar:
Men alla krav på evakuering baseras på fantasin om att det finns en distinkt skillnad mellan 'där borta' och 'här hemma'. I en världsomspännande konfrontation med islamsk fascism (jihadism) är denna distinktion meningslös och falsk. Den inbegriper också ett hjärtlöst förnekande av de människor som kommer att bli de första offren, men som ingalunda kommer att bli de sista.
Tisdag 2006-10-31 / 8.20länk FÖRRA ÅRET BRÄNDES BILAR, NU BRÄNNER MAN MÄNNISKOR. För ett år sedan brändes mer än tio tusen bilar under upplopp i Frankrike. Att sätta eld på privatpersoners bilar har därefter fortsatt. Det är en sport där bränderna filmas med mobiltelefoner. Men ligisterna trappar - naturligtvis - upp laglösheten i Frankrike. Nu sätter man eld på bussar med passagerare i. Det rapporterar Independent i
French ministers in crisis talks after latest bus attack.
En 26-årig student i Marseilles tog bussen i stadens norra förorter - och ligger nu med livshotande brännskador på sjukhus.
1. USA Today ................. -1% till 2.269.509 ex/vardag
2. Wall Street Journal ....... -2% till 2.043.235
3. New York Times ........... -3,5% till 1.086.798
4. Los Angeles Times ........ -8% till 775.766
5. New York Post ............ +5% till 704.011
6. Daily News ................. +1% till 693.382
7. Washington Post .......... -3% till 656.297
8. Chicago Tribune ........... -2% till 576.132
9. Houston Chronicle ........ -3.6% till 508.097
Ju mer vänstervriden, desto större tapp. Enda dagstidningen som ökar är Rupert Murdochs New York Post, vars nyhetsförmedling är bland de minst vänstervridna. Utvecklingen börjar likna den i TV-tittandet, där Fox News under många år ökat, medan alla andra kanaler tappat tittare.
När ska denna kommersiella framgång tas tillvara i Sverige?
Måndag 2006-10-30 / 15.55länk SKATTEFUSK ÄR INTE STÖLD. I debatten mellan kommunisten/socialisten (?) Stefan Swärd och nyliberalen Johan Norberg i Svenska Dagbladet, håller jag med Göteborgs-Postens kolumnist Gert Gelotte,
Skattefusk är inte stöld:
Men vi är också individer med grundläggande, individuella mänskliga rättigheter. Till dessa hör rätten till personlig egendom. Vi är människor, inte en högre form av myror, helt inordnade i stackens kollektiv. Av detta följer att vi inte är moraliskt skyldiga att ställa upp på vilka skatter som helst. Det hjälper inte om riksdagen i fullt demokratisk ordning beslutar att höja inkomstskatten till 100 procent. Beslutet är omoraliskt i sig eftersom mänskliga fri- och rättigheter står över varje beslutsordning, även demokratiska ...
Ytterst handlar skattemoral om legitimitet. Tar skattenivån rimliga hänsyn både till individens rätt och det gemensammas behov?
Tv-licensen är i praktiken en skatt. Den var 100 procent legitim när ett apparatköp innebar att man samtidigt prenumererade på hela programutbudet. I dag är legitimiteten tveksam eftersom man mycket väl kan köpa en tv-apparat utan att vilja se på SVT:s program.
Och svartjobb är ingen enkel fråga. Johan Norberg har räknat ut att han för att ge en hantverkare samma lön efter skatt, som han själv har, först måste tjäna sex gånger så mycket före skatt. Att fyra av tio gärna köper svart, enligt Norberg, innebär inte att fyra av tio stjäl utan att skattetrycket på arbete håller på att förlora sin legitimitet. Det är allvarligt.
Just detta med legitimitet är centralt. Därför anser jag, sedan länge, att inkomstskatt bara borde få tas ut av kommunerna. Kommunpolitikerna finns närmare medborgarna och envisas en majoritet att välja fel kommunpolitiker är det bara att flytta över kommungränsen till en kommun med politiker som håller låga skatter. Då tvingas högskattepolitikerna att tänka om - annars förlorar de sitt skatteunderlag.
Eftersom frågan om skatter inte enbart är en fråga om äganderätt, väljer jag att inte se skatter som en ekonomisk principfråga, utan som en demokratisk principfråga. Väljarna ska kunna överblicka skatterna och finna dem legitima. Kretsen bör vara så liten att väljarnas individuella preferenser påverkar beslutet. Om inte direkt i själva kommunvalet, så genom att man kan rösta med fötterna och dra undan sina inkomster från en demokratisk majoritet som fattar oacceptabla beslut.
Om en stor majoritet socialister samlas i en kommun, kan de ta ut mycket, mycket höga skatter, så länge socialisterna är beredda att stanna i kommunen och ge bort huvuddelen av sin inkomst. Just där är då höga skatter legitima. Men de som inte delar kollektivismen, måste vara fria att kunna välja bort högskattekommuner.
Måndag 2006-10-30 / 15.22länk AMERIKANSKA VÄLJARNA: STATEN GÖR FÖR MYCKET. De som tror att det blåser vänstervindar i USA bara därför att republikanerna ligger illa till måste tänka om. En ny mätning som CNN publicerar visar att väljarna tycker den republikanska kongressen lägger sig i för mycket:
Majority believes government doing too much:
Ett kvarts århundrade efter Ronald Reagans revolution och ett dussin år efter det att republikanerna tog kontroll över kongressen visar en ny opinionsmätning för CNN att de flesta amerikaner fortfarande håller med om den grungläggande konservativa uppfattningen, som Reagan förmedlade i uttrycket, 'staten är inte svaret på våra problem - staten är problemet'.
54 procent anser att staten försöker göra för många saker, som istället borde överlämnas till individer och företag. Bara 37 procent säger att de vill att staten ska göra mer för att ta itu med landets problem.
Republikanerna är i knipa eftersom de flyttat sig för långt åt vänster, och låter politiken lägga sig i för mycket. Kan det vara en läxa för Reinfeldts regering att tänka på?
Den ekonomiska framtidstron i Sverige har lyft efter regeringsskiftet. Optimismen – framför allt när det gäller hela samhällsekonomin – har ökat påtagligt efter förra månadens riksdagsval. Det kan man utläsa ur de stora kundundersökningar som under höstens genomförts av konsortiet Svenskt Kvalitetsindex (SKI).
Svenska folket har valt en borgerlig regering och tror på framtiden. Stämningen i landet är god! En bild man definitivt inte får av svenska medier. Där dominerar KU-anmälningar och dösnack om att Reinfeldts regering inte fått en flygande start.
Det visar vem som fortfarande har makten över mediernas dagordning: sura vänsterjournalister, ilskna fackföreningar och dåliga förlorare inom socialdemokratin och vänsterpartiet.
När ska det bli ändring på det?!
Måndag 2006-10-30 / 9.00länk AMERIKANSKA SENATEN - VEM VINNER? Om republikanerna förlorar majoriteten i representanthuset, förlorar man kontrollen över budgeten och över utskottens politiska utspel. Det innebär naturligtvis en maktförlust, men många presidenter har kunnat kontrollera dagordningen även om man har representanthuset emot sig. De flesta presidenter, även Clinton, Reagan och Roosevelt, förlorade sin kongressmajoritet, då de varit president i sex år (Clinton efter bara två år).
Men det vore värre för presidenten om han också har senaten emot sig. Då får presidenten svårt att få sina nomineringar av nya domare, ministrar och ambassadörer godkända. Clinton, Reagan och Eisenhower förlorade senatsmajoriteten under sin tid i Vita huset. Då kan presidenten också utsättas för riksrätt, vilket skulle sluka all energi och blockera varje politiskt initiativ.
Kommer republikanerna att förlora majoriteten i senaten? Nu har man en majoritet på 55 senatorer mot demokraternas 45. Demokraterna måste alltså vinna sex nya mandat från republikanerna. Hur ser opinionen ut, så här en vecka före valet 7 november? Dessa val kan avgöra vem som får majoriteten:
I Pennsylvania kommer republikanen Rick Santorum att förlora sin plats i senaten. Det blir förmodligen demokraternas ljuvligaste seger. Santorum tillhör dem som stått den kristna högern närmast. Nu får han bara 40 procent i opinionsmätningarna, medan demokratiske utmanaren Bob Casey får 53 procent.
I Ohio kommer den sittande republikanske senatorn Mike DeWine också att falla tungt. Utmanaren Sherrod Brown leder med i snitt 51-40 procent i opinionsmätningarna.
I lilla östkuststaten Rhode Island har domokratiska partiet länge dominerat, men väljarna har valt republikanen Lincoln Chafee till senator i många år, men nu lutar det åt att demokraterna vinner också detta mandat åt Sheldon Whitehouse som leder med 47-41 procent.
Nu till de riktiga nagelbitarna.
Montana: Sittande republikanske senatorn Conrad Burns, bondson, soldat och journalist, ligger risigt till. Hans demokratiske utmanare Jon Tester, bondson och musiklärare, leder knappt i opinionsmätningarna: 48 procent mot 44 procent.
Missouri: Sittande republikanske senatorn Jim Talent, jurist och yrkespolitiker, hänger löst. Hans demokratiske utmanare Claire McCaskill, åklagare, har lett i opinionsmätningarna, men under oktober har Talent gått framåt och har en liten ledning, 47 procent mot 46 procent - inom felmarginalen.
Tennessee: Republikanernas senator här har avböjt omval, så stolen är ledig. Republikanerna har nominerat Bob Corker, som länge såg ut att kunna förlora mot unge demokraten Harold Ford, men de senaste veckorna har Corker tagit ledningen med 48-46 procent.
Virginia: Republikanske senatorn George Allen hade en tioprocentig ledning över utmanaren James Webb, men den har krympt ihop till bara två, 48-46 procent. Det vore en skräll om denne tänkbare republikanske presidentkandidat åkte ur senaten.
Om republikanerna som just nu leder i sina valkretsar behåller ledningen och vinner, blir det fortsatt republikansk majoritet 51-49, om en av republikanerna som leder förlorar blir det jämvikt: 50-50, och då får vicepresidenten Dick Cheney utslagsröst som ordförande för senaten. Om ytterligare en förlorar vinner demokraterna majoriteten i senaten med en enda rösts övervikt: 51-49.
