1980 var antalet läkare under 65 år 18 000, varav 25 procent var kvinnor. 2005 fanns det 29 400 läkare, varav 43 procent var kvinnor. Antalet läkare har alltså ökat dramatiskt medan exempelvis besöken i öppen vård minskat från 9,3 miljoner år 2000 till 8,5 miljoner 2004 trots att antalet vårdcentraler ökat. Det är den offentliga primärvården som minskar, medan den privata ökat från 3,3 miljoner besök till 3,7 miljoner trots att det är de offentliganställda läkarna som ökat och de privata minskat. Under denna tid har vårdkostnaderna ökat med 34 procent.

Politikerna har inte förmått påverka vårdens strukturella problem, där läkarna bara är en en del ... Ska vi ta oss ur återvändsgränderna krävs dessutom incitament, för såväl utförare som mottagare av vård eller bidrag. Hur detta görs handlar självfallet om politik och ideologi. Men i alla läger borde man vara angelägen om att ha ett ordentligt faktaunderlag. Men inte ens där är vi i Sverige idag. Synen på privat och offentligt i vården är ofta överordnad frågan om vilka fakta man är beredd att ta till sig. I extremfallen fördras ett dåligt fungerande system för att det en gång, i en annan tid och i ett annat samhälle, byggdes med tanke på rättvisa, solidaritet och ett stort personligt ansvarstagande.

i fredags sade Göran Hägglund att han vill ”onödiggöra” privata sjukvårdsförsäkringar. Rätt men fel. Klart att den offentligfinansierade vården ska vara snabb och bra, men varför inte bejaka att denna viktiga tjänstesektor tillförs nya privata resurser? ...

Senaste numret av Dagens Medicin (43/2006) har påpassligt en temadel om att jobba privat, och en sak går igen i vittnesbörden om skillnaden mellan offentlig och enskild drift: patientperspektivet. Privatvård står och faller med att patienterna är nöjda. ”Privata sjukhus är väldigt patientcentrerade”, säger anestesiläkaren Caroline Hällsjö Sander på S:t Göran. ”Inom det privata belönas patientarbetet mer än annan sysselsättning”, säger distriktsläkaren Tedros Amanuel i på Märsta Närvård.

länk
KONGRESSVALET MER OM PARTI ÄN PERSON. Det har varit självklart att man i amerikanska val röstar på person. I alla val, från president och nedåt, står två kandidater (undantagsvis fler än två), emot varandra i väljarens valkrets. Det handlar om att välja person. Men årets kongressval den 7 november är annorlunda, skriver brittiska Guardian, The electoral end of piety.

Motsättningarna mellan republikaner och demokrater är nu så stora att presidentens motståndare framhäver betydelsen av att rösta mot honom och hans parti också i lokala val. Guardian tycker inte det är något fel att rösta på parti snarare än person. Så är det i Europa, där kandidaterna är underordnade partiets plattform.

Jag håller ju inte med. Den amerikanska traditionen är betydligt mer demokratisk. Aristoteles konstaterade att demokrati bara fungerar om medborgarna någorlunda känner den man väljer och att den valde verkligen är förankrad i väljarkretsen. Närmast det idealet kommer USA. Det finns högervridna demokrater och vänstervridna republikaner, och kandidaternas framtoning skiftar markant i olika delar av nationen - av den enkla anledningen att väljarkåren ser olika ut på olika håll. Det betyder att politikerna speglar folket. Så ska det vara. Det borde vara så också hos oss.

Den amerikanske väljarens devis är: ”Jag utvärderar varje kandidat på hans och hennes egna meriter” (I evaluate each candidate on his or her own merits). Tänk om vi också kunde se så på förtroendevalda!

Men Guardian har rätt i att detta amerikanska val ser ut att bli annorludna. Partival har en högre dignitet i den allmänna debatten eftersom vänstern i USA vill ha det så. Man ser, som alltid, människor som delar av ett kollektiv. Och om vänstern ställer sina sympatisörer i raka, totalitära led, måste naturligtvis högern också samla sig och sluta visa generositet mot goda kandidater som inte tillhör den egna gruppen.

William Kristol i Weekly Standard, väl medveten om detta, pekar på vikten av att republikanska sympatisörer också röstar republikanskt, hur dålig partikandidaten i den lokala valkretsen än må vara. Att inte rösta republikanskt i detta val kan betyda att man ger demokraterna möjlighet att blockera alla framtida konservativa domare, Of Senators and Judges. Istället för att se till kandidaternas personliga meriter, ska man som väljare vara lojal mot partiet. Usch!


Söndag 2006-10-29 / 8.10 länk
MEDIERNA VIKTIGASTE VERKTYGET FÖR FUNDAMENTALISTERNA. Reuters avslöjar ett strategidokument från en grupp med band till al-Qaida där det framgår att kriget mot väst ska föras via medierna, U.S. foes ramp up media campaign in "war of ideas":

Dokumentet ... illustrerar vilka tekniker Washingtons fiender använder i det som president Bush har kallat idéernas krig. 'De heliga krigarna måste utkämpa ett mediekrig parallellt med det militära eftersom vi kan se effekterna som medierna har på nationer', står det i dokumentet som undertecknats av Najd al-Rawi från Global Islamic Media Front, en grupp associerad med al-Qaida ...

Författaren föreslår att videor med attacker på amerikanska trupper i Irak används som vapen i mediekriget för att påverka den amerikanska allmänheten. Att döma av kontroversen efter det att CNN sände en video 18 oktober som visar hur en terrorist skjuter ihjäl en amerikansk soldat, anses sådana bilder utgöra ett alvarligt hot mot amerikanska beslutsfattare.

Ja, svenska, europeiska och amerikanska medier deltar i psykologisk krigföring - mot demokrati, frihet och anständighet. Västmedierna går sina värsta fienders ärenden, dag efter dag, i nyhetsinslag efter nyhetsinslag. Det är så här västvärldens motståndskraft mot totalitära krafter kan att brytas ner. Den uppfattningen har jag haft länge nu, Väst förlorar mot terrorismen:

Massmedierna i västvärlden bedriver ingenting annat än psykologisk krigföring mot sin egen publik.

Det största hotet mot vår demokrati och frihet kommer inifrån de västerländska samhällena.


Lördag 2006-10-28 / 15.20 länk
'VI BEHÖVER inte GÖRA OM POLITIKEN'. Det är häpnadsväckande hur oberörd socialdemokratin är över sitt historiska valnederlag. Förlusten är ju enorm! Så här ser partiets fem sämsta valresultat i riksdagsval ut sedan demokratins genombrott 1921 (alla andra valresultat ligger över 40%):

2006: 35,0%
1998: 36,4%
1928: 37,0%
1991: 37,7%
2002: 39,9%

Ändå ger den nyss utsedda ordföranden i socialdemokraternas valberedning, Lena Hjelm-Wallén, ett närmast blockerat intryck när hon intervjuas i Fokus (ej online). Hon är den som ska föreslå ny partiledare efter Göran Persson, och kan nog anses vara partiets mäktigaste person just nu. Så här svara hon på frågan om man inte borde snegla på moderaternas byte av partiledare och profilering, med efterföljande valframgång:

- Jag tycker inte att vi som parti är i samma situation som moderaterna var när de gjorde den förändringen.

Va? Moderaterna gjorde 2002 sitt sämsta val på 29 år, socialdemokraterna gjorde 2006 sitt sämsta val någonsin. Om något, är socialdemokraterna i ännu sämre situation än vad moderaterna var. Hjelm-Wallén fortsätter:

- Vi har ingen debatt i partiet om att vi i grunden behöver göra om vår politik och nästan bli ett annat parti.

Nähä. Det låter ju som ljuv musik - för motståndarna. Om socialdemokratin inte tänker ändra sig kommer de ju med stor sannolikhet att förlora nästa val också. Hjelm-Wallén ser ingenting som socialdemokraterna har att lära av moderaterna:

- Hos moderaterna utgick allt från den nya partiledaren. Det är främmande för vårt parti, där kongress faktiskt betyder beslut. Det kan inte bara komma in en partiledare som gör om allting hos oss.

Inte? När Göran Persson sanerade statsfinanserna under andra halvan av 1990-talet, var det ingenting Partiet krävde. Det var något partiledningen ansåg nödvändigt. Och då körde man igenom det på kongressen. Socialdemokratin är ett minst lika toppstyrt parti som moderaterna. Jag har svårt att förstå varför Hjelm-Wallén försöker vrida makten ur händerna på den nye partiledaren innan denne ens är utpekad.

Helhetsintrycket, om man också väger in Pär Nuders oppositionsbudget, är att socialdemokraterna antingen är i chocktillstånd och ännu inte tagit in vad som hänt, eller så har man valt att förtränga sin prikära situation.


Lördag 2006-10-28 / 15.20 länk
TV-RECENSION OM UBÅTSDOKUMENTÄREN. Peter Wolodarski skriver i DN idag med anledning av SVT-dokumentären Ubåt 137 på grund av filmarna Joakim Lindhén och Per Anders Rudelius:

Statsminister Fälldin kommer väl ut ur dramat. Han lyckades avvärja en explosiv situation med beslutsamhet, kyla och tur. Fälldin föll inte ner i undfallenhetsfällan även om risken var påtaglig. "Håll gränsen" sade han när ÖB ringde en eftermiddag och meddelade att två fartyg var på väg in mot Blekinge skärgård.

Jag påminns om ett citat från Jytte Bonnier ...: "Om fienden kom skulle jag, bland alla svenska statsministrar efter kriget, ha känt mig tryggast med Thorbjörn Fälldin." Hennes omdöme säger förmodligen något avgörande.

Lördag 2006-10-28 / 12.40 länk
ÖPPEN INTERVJU MED BUSH I OVALA RUMMET. Några av USA:s främsta kolumnister var i torsdags inbjudna till en inofficiell intervju med president Bush. Eftersom han inte krävde att det skulle vara ”off the record” spelade Michael Barone in samtalet, vilket framgår i hans blogg: An Interview With President Bush.

I denna lilla krets är Bush mer avspänd än vid officiella framträdanden och han formulerar sig bättre. Ur den entimmeslånga intervjun om hur USA:s president ser på världen (han är förvånansvärt oengagerad i inrikespolitiken trots att landet är mitt uppe i en valrörelse inför kongressvalet), väljer jag två passager, först där Bush beskriver vad fundamentalisterna kommer att göra om USA lämnar Irak, sedan hur Bush ser på hur fundamentalisterna rättfärdigar sitt mördande:

”Om vi lämnar [Irak], kommer de att följa oss hit. Det är den stora skillnaden jämfört med andra krig. Om vi lämnar, okej, då lider folk i andra delar av världen. Så löd det gamla mantrat. Det här kriget är annorlunda. I detta krig, om vi lämnar, följer de efter oss. Faktum är att de skulle bli moraliskt stärkta (emboldened) när de kommer efter oss. Och de skulle få lättare att värva fler rekryter.

[Amerikanske befälhavaren i Irak, general John] Abizaid ser denna kamp - han ser vilka betydande effekter en seger för oss skulle ha i övriga Mellanöstern. Han ser också vad motsatsen, en förlust - att bara lämna, och det är enbart att lämna som innebär förlust - skulle innebära i form av kaos och säkra platser för al-Qaida. Och han ser att det skulle ha en accelererande effekt i form av ökad fientlighet mot dem som anses vara moderata krafter. De är nödvändigtvis inte så demokratiska som de skulle kunna vara, men de är moderata i sin syn på framtiden ...

Vi är fortfarande i krig och de vill döda. Mitt synsätt är detta: vi kommer att pressa på för att skydda vårt land. Och trots allt tal om att Irak skulle skapa fler fiender, så använder man vilka ursäkter som helst, eftersom man är inställd på att gå till attack. De griper tag i allt som kan rättfärdiga dem. Är det inte Irak, så är det Israel. Och är det inte Israel, så är det anklagelser om korståg. Och är det inte korståg, så är det satirteckningar. Jag skämtar inte. De är kallblodiga mördare.”

Anledningen till detta mitt urval är att jag tror att det är här vi har den grundläggande skillnaden i synen på Irak och på terrorism. De som vill att USA ska dra sig ur Irak tror inte att det skulle stärka den islamiska fascismen. Här håller jag med Bush: det skulle bli en monumental moralisk seger för fundamentalisterna, precis som den tyske fürern stärkte sin ställning genom att ”vinna” Rhenlandet, Österrike och Tjeckoslovakien. Dessa segrar - skänkta av västmakterna - gjorde allt internt motstånd i Tyskland omöjligt samtidigt som naziregimen uppfattades som oövervinnerlig (exempelvis i Sverige).

Det andra är snacket om att bara Irak lämnas, bara Israel ger upp, bara väst viker ner sig, så skulle fundamentalismen upphöra. Är det så att terrorister kommer de att lägga ner vapnen bara väst blir snälla, eller sökar man bara lämpliga skäl som ska rättfärdiga deras illdåd? Också här är jag ju helt övertygad om att Bush har rätt och medievänstern fel.

Lyssna på mp3-filer, Audio: Bush in the Oval Office eller läs utskrift.


Lördag 2006-10-28 / 9.40 länk
SKANDALDRIVEN VALRÖRELSE I USA. Det amerikanska valrörelsen inför kongressvalet 7 november domineras helt av skandaler. Det är ingen rolig cirkus.

Två av de tre republikanska kongressmän som enligt opinionsmätningarna sitter lösast gör det pga misstänkt mutbrott med ryskt företag (Weldon) eller därför att sambo lämnat polisanmälan om misshandel (Sherwood). De sex andra mandat som hänger mest löst för republikanerna är mandat som tidigare innehavare avgått ifrån, på grund av misstänkt brott mot vallagen (DeLay), svag reaktion på spioneri mot andra partiet (Kolbe) eller mejl med sexuella undertoner till unga praktikanter (Foley). Demokraterna behöver vinna 15 mandat för att få majoriteten i representanthuset.

Också när det gäller senatorer spökar skandaler. I Virginia anklagades först republikanske senatorn George Allen för att ha uttalat sig rasistiskt mot en valarbetare för demokraterna. Nu ligger hans utmanare, förre marinministern Jim Webb, illa till efter att i en novell skrivit erotiskt om underåriga.

I den meningen liknar den amerikanska valrörelsen den svenska där dataintrånget hos socialdemokraterna tog bort mycket tid och kraft från sakpolitiken. Jag tycker detta dataintrång förstörde hela valrörelsens dynamik.

Varför blir det så här? Skillnaderna mellan partierna blir allt mindre. Och det beror på att det inte finns några stora visioner, några stora nya projekt, för politiken att förverkliga. Västvärlden är en mogen civilisation där staten knappast kan ta på sig mer uppgifter, och där samtidigt medborgarna inte ställer upp på att montera ner statsdominansen. Då blir utrymmet för politisk profilering väldigt litet.

Och eftersom medierna måste fylla sina minuter i etern och spalter i tidningarna försöker man dramatisera valrörelserna genom att göra dem till dokusåpor om personerna. Här kommer alltid 'affärer' att finnas eftersom det inte finns några ofelbara människor. Men snart kommer, tror jag, vi i väst att ställas inför enorma utmaningar då hela vår livsstil hotas. De totalitära krafterna är på frammarsch i världen. Det är ju tragiskt, men först då tror jag vi får ett förändrat fokus, från skandaler till värderingar.


Lördag 2006-10-28 / 8.45 länk
LYNNE CHENEY STÄLLER CNN MOT VÄGGEN. Vice presidentens fru Lynne Cheney intervjuas i ett inrikespolitiskt program på CNN och ställer hela TV-bolaget mot väggen när man kommer in på kampen mot terrorism och efter det att CNN visat video på hur terrorister skjuter ihjäl en amerikansk soldat: ”Vill ni att vi ska vinna?”

- Naturligtivs, svarar programledaren Wolf Blitzer, och lägger till att man måste förmedla både dåliga och goda nyheter.

”Men det är skillnad på nyheter och propaganda”, säger Lynne Cheney. Det är befriande att höra någon ställa medievänstern mot väggen. Se videoklipp (2 minuter) från intervjun:




Fredag 2006-10-27 / 16.50 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Ett initiativ har tagits i Nevada för att legalisera små mängder marijuana. Det här är första gången 'marijuana' och 'initiativ' nämns i samma mening.
• Motståndare till detta initiativ är rädda för att det skulle locka kriminella element till delstaten. Visst! Bortsett från horor, alkoholister och spelmissbrukare är ju sådana de sista man vill ha i delstaten där Las Vegas ligger.
• Befolkningen i USA är nu uppe i 300 miljoner. Det kan vara 400 miljoner till jul.
• Du kan också se vilka de nyanlända är - det är dom som inte är feta än!

Fredag 2006-10-27 / 16.50 länk
SATIR: IRAK OCH FRIHETEN. Lisa Benson fångar grundproblemet med Irak - vill man lämna buren?


Fredag 2006-10-27 / 16.20 länk
NY BORGERLIGHET I REINFELDS SKUGGA. I Captus tidning har Adam Nelvin en intressant artikel i idédebatt, I skuggan av Reinfelteriet växer en ny borgerlighet fram, där han skriver:

”Den nya borgerligheten hämtar sin näring ur ett förändrat samhällsklimat, en ökande andlighet, ett växande historieintresse, en tilltagande småborgerlighet, ett sökande efter en nationell identitet i globaliseringens tidevarv. Över lag ser vi hur 40-talisternas strypgrepp om kulturen mjuknar, hur 1968 års idéer fasas ut. Sverige håller på att normaliseras ...

Några tecken i tiden: liberalismen ifrågasätts inifrån samtidigt som intresset för konservativa och kommunitära idéer växer; individualismen tonas ner medan familjen och vikten av ett levande civilsamhälle betonas; abstrakta kontraktsteorier överges till förmån för en mer organisk samhällssyn; moral och värderingar ersätter ekonomismen som det dominerande angreppssättet ...

I Sverige har Alexis de Tocquevilles mörka profetia besannats, om en mjuk totalitarism som kväver människan med sin klumpiga välvilja. Sverige är också ett av världens mest sekulära och socialt liberala länder (och förmodligen det enda land där det betraktas som ett problem att somliga känner sig förpliktigade att ta hand om sina åldrande föräldrar). ”

Rätt. Men det är viktigt att inte slå över i motstånd mot den liberala ekonomin. Nyckeln till en ny borgerlighet är att bygga på klassisk liberal teori för ekonomin, men inte stanna där. Det civila samhället ska stå på egna ben och vara sant frivillig, inte låna statens tvångsmakt. Den nyliberala kritiken mot resonemang som Adam Nelvins är att dessa - hittills - allt som oftast resulterat i förespråkande av förmynderi av olika slag, även om det inte råkar vara statens.

Vi borde komma vidare i den kommunitära diskussionen om civilsamhället. Hur moralen förhåller sig till friheten, hur ansvaret som medborgare utkrävs och vad konsekvensen för att frigöra sig från förpliktelserna innebär. Om vi inte, likt socialisterna, vill slå de olydiga i huvudet med lagar och tvång, hur ser sambanden och relationerna ut i civilsamhället?


Fredag 2006-10-27 / 16.20 länk
SATIR: BLIX GREPPAR VERKLIGHETEN. Signaturen Grimmy står för dagens seriestrip i Svenska Dagbladet: Hemma hos Hans Blix


Fredag 2006-10-27 / 8.30 länk
HANS BLIX: DIKTATUR BÄTTRE ÄN DEMOKRATI. Det väcker internationell uppmärksamhet att Hans Blix nu säger, i interjvu i danska tidningen Politiken, att det vore bättre om Saddam Hussein fått sitta kvar.

Det ger eko i International Herald Tribune och AP, Iraq war a 'failure,' Blix says och i kanadensiska CBC News, Iraqis better off under Saddam, says former weapons inspector och sydafrikanska Independent i Iraq better off under Saddam, says Blix

Jag är inte förvånad. Det är bara att se till tidigare blogginlägg om Blix. Men det är ju inga problem. Saddam är vid liv, så nästa steg är väl att Hans Blix föreslår att man återger honom makten. Så han får återuppta det massmördande han ägnade sig åt före 2003 - med enda, jag poängterar det, enda skillnaden att då brydde sig medievänstern inte om mördandet i Irak. Uppenbarligen är en diktators sadistiska mördande bättre än när det pågår en demokratisk kamp som kräver dödsoffer.

Se bloggen: Blix vill ha Saddam tillbaka, Blix till diktaturernas försvar och Blix-argument håller inte.


Torsdag 2006-10-26 / 23.58 länk
EU-PARLAMENTARIKER: TVINGA SVERIGE IN I EMU. Under frågestund i Europaparlamentet frågade tyske ledamoten Bernd Posselt varför inte ekonomikommissionären Joaquin Almunia går till domstol för att tvinga Sverige att övergå till euron, rapporterar EU-Observer i Almunia says 'undesirable' to act on Sweden's euro refusal:

- De har ratifiserat inträdesfördraget, så varför ordnade de en folkomröstning och hänvisar till den när de inte fullföljer reglerna i fördraget?, säger [Posselt] till EU-Observer.

- Det här är en union byggt på lagar och regler. Och medlemsländer kan inte plocka upp en regel som de inte gillar och bara strunta i den. Om de hade sagt att de behövde fem eller tio år att förbereda sig, hade det varit okej - men att bara förhålla sig passiv i frågan och ingenting göra är oacceptabelt.

Kommissionären Almunia svarade att det är 'onödigt och icke önskvärt' att ställa Sverige inför domstol. Han påpekade att fördraget inte fastställer något datum för Sveriges inträde i EMU och att kommissionen inte kommer att tvinga Sverige.

Nej, det är nog klokt. EU faller allt djupare i sin identitetskris. Vad ska vi med en union till som har frihandel som högsta mål, men i praktiken gör allt för att motverka och sabotera frihandel? (tipstack till Johan Eriksson)


Torsdag 2006-10-26 / 20.45 länk
EN MAKALÖS MINISTER. Jag måste tipsa om ett reportage i förra Affärsvärlden om vår nya finansminister Anders Borg: En makalös minister.

Svenska medier är dåliga på att ge intressanta personporträtt av politiker och makthavare, men här är ett undantag. Den här artikeln når upp i god anglosaxisk kvalitet till stilen, även om jag förstått att den innehåller en del faktafel.


Torsdag 2006-10-26 / 15.30 länk
WEBBRÖSTA OM A-KASSA. På socialdemokraternas hemsida finns just nu en något hårddragen webbfråga som du kan svara på. Den lyder:

Vad tycker du om att den borgerliga regeringen höjer avgiften till a-kassan och sänker ersättningen till arbetslösa?
• Illa! Det slår mot dem som redan har det svårt.
• Bra! Vi behöver ökade klyftor i samhället!

Det intressanta är att när 2135 personer röstat, anger 72 procent att politiken är bra.


Torsdag 2006-10-26 / 15.24 länk
(M)ENTAL OMSTÄLLNING. I socialdemokratiska Folkbladet skriver Widar Andersson i dagens ledare, (M)ental omställning:

”Uppemot en femtedel av väljarna från 2002 lämnade (s) 2006 och röstade på moderaterna ... Partibytarna uppvisar inte något kompakt ogillande av den socialdemokratiska modellen ...

Moderaterna är ett mittenhöger parti ... I kraft av sitt övertag när det gäller problemformuleringen har regeringen skapat en fond av miljonhövdad arbetslöshet och utanförskap. Mot denna fond vidtar man åtgärder som skall få den enskilde arbetstagaren/arbetslöse/sjukskrivne att fatta rationella, privata beslut ... Steg för steg kommer skattekollektivet att avlastas på uppgifter. Människor får mer privata pengar och kommer att få betala mer i privata försäkringar. Riskfördelningen mellan den enskilde och staten ändras gradvis. Arbetslöshetsrisker och trafikskaderisker är två aktuella exempel på detta. Den enskildes riskandel ökar medan skattekollektivets minskar ...

Den borgerliga regeringens små myrsteg åt höger syftar till att på sikt åstadkomma förändringar i människors inställningar och attityder. Istället för att alltid tänka "det är kommunens ansvar" och/eller "regeringen måste göra något" vill Fredrik Reinfeldt och hans strateger få oss att allt oftare tänka att "det är hans eget ansvar" och/eller "familjen/företaget/föreningen måste göra något".

Skall mittenvänsterpolitiken få ökat stöd av väljarna vid valet 2010 finns det anledning till omprövning och förnyelse i många enskilda sakfrågor ... Socialdemokratins val av strategi för de kommande årens opposition kommer att ha en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Dels måste man åter göra sig trovärdig i mittenpolitikens frågor. Dels måste man bestämma sig för vad 'vänster' betyder för socialdemokratin idag.”

Det här är den bästa eftervalsanalys från vänsterhåll jag sett. Reinfeldt och alliansen har lagt beslag på den politiska mitten. Frågan är hur socialdemokraterna ska försöka återta den. Det är knappast genom att skruva upp vänsterdemagogiken än mer. Så när man ändå slår in på den vägen, så som Pär Nuder gjorde i riksdagens budgetdebatt, har vi andra bara anledning att le, så där litegrann i smyg...


Torsdag 2006-10-26 / 15.04 länk
SKÄNK STATSFÖRETAG TILL MEDBORGARNA. I Kristinstadsbladet har Nils-Eric Sandberg en intressant kolumn idag: Statens företag tillhör oss.

Nu när statsföretag ska avyttras under kommande år, borde man föra en grundlig ideologisk diskussion om vilka värderingar man vill stärka. Istället för att sälja aktier som staten använder för att amortera på statsskulden, vilket är det enda alternativ som brukar nämnas, kan aktierna skänkas direkt till medborgarna.

Sandberg hänvisar till Madsen Pirie vid Adam Smith Institute, också rådgivare åt Margaret Thatcher. Han drev på om att hyresgäster borde få äga sina lägenheter och att regeringen skulle ”skänka lägenheterna till hyresgästerna. Det skulle vara det enklaste och effektivaste sättet att ge ett litet kapital till de egendomslösa.”

Problemet i det fallet var ju att vissa skulle få större värde än andra. Men när den borgerliga regeringen avyttrar statsföretag kan man fördela lika många aktier till varje medborgare. Sandberg skriver:

”Utskiftning ger medborgarna tillgångar som de kan spara eller sälja. Alltså kan den kombineras med en radikal neddragning av de offentliga bidragssystem som nu alltfler är beroende av. Och om staten skär ned utgifterna för bidrag finns utrymme för en skattesänkning.”

Jag har alltid gillat idén om att göra alla medborgare till aktieägare och har kallat det Folklig kapitalism. Att skifta ut statsföretag till de enskilda medborgarna ger en stark pedagogisk effekt: om fler människor själva äger, såväl bostad som rörelse, får man också ökad förståelse för marknadsekonomin. Man kan få till stånd ett mer långsiktigt tänkande, och ambition att vårda det man äger sitter djupt rotad i oss. Regeringen borde stimulera dessa handlingsmönster.


Torsdag 2006-10-26 / 9.40 länk
VI ÄR ALLA FÖRTRYCKTA OFFER. Jeff Randall har en ironisk och tankeväckande kolumn i Daily Telegraph, We are all oppressed sufferers of the culture of victimhood. Han kartlägger hur det kommer sig att konsumenter i allt högre grad skyller sina tillkortakommande på leverantörerna.

Är du fet? Skyll på livsmedelsproducenterna. Har du skulder? Lånat för mycket? Bekymra dig inte. Skyll på bankerna ...

Betyder allt denna offermentalitet något för oss som bara vill leva våra liv och struntar i allt skräp till politisk korrekthet? Olyckligtvis är det så.

På samma sätt som inom försäkringsbranschen, där bedrägerier mot bil- och hemförsäkringarna kostar hederliga försäkringstagare 20 miljoner pund i veckan i högre premier, utsätts den tysta majoriteten för växande kostnader för falska anspråk från falska offer.

Så vi är alla offer nu.

Torsdag 2006-10-26 / 8.55 länk
SVAGHET INBJUDER AGGRESSION. Vid en lunch för en grupp kolumnister i måndags påminde den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld om ett tal han höll under valrörelsen 1984, då Ronald Reagan omvaldes i jordskredsseger. Det var ett säkerhetspolitiskt tal om vad om skulle komma när kommunismen besegrats. Cal Thomas refererar talet i kolumnen Rumsfeld's Prophecy Has Come True:

'Terrorismen växer', sa Rumsfeld då. 'Under de senaste 30 dagarna beräknas det att 37 terrorattacker utförts av 13 olika grupper mot egendom ägd av medborgare i 20 olika länder.' Redan då noterade Rumsfeld att terrorism var 'sponsrad av stater, av nationer som använder den som en central del av deras utrikespolitik ... terrorismen har ett hem.' Han sa att terrorism fungerar därför att även en enda attack av en liten och svag nation kan påverka den allmänna opinionen, sänka moralen och 'ändra kursen hos stora nationer'.

Det är intressant att Rumsfeld såg denna logik för 22 år sedan. Och hans slutsats är viktig:

Rumsfeld lyfte fram Winston Churchills läxa från andra världskriget om att svaghet inbjuder till aggression.

Det är en känsla jag har sedan länge när det gäller alla hot och skrän riktade mot västvärlden dessa dagar. De som vill vika ner sig, de som ger efter och vill anpassa sig till dem som hotar, gör ingenting annat än ber om att få utsättas för än mer attacker, för våld och krav på ännu större eftergifter.


Onsdag 2006-10-25 / 23.34 länk
SÅ NÄRA VAR SVERIGE KRIG MOT SOVJET. Det är egentligen märkligt vilken undanskymd plats den ryska ubåtens grundstötning i Gåsefjärden i Blekinge skärgård 1981 har fått i svensk nutidshistoria. Så nära krig har Sverige inte varit efter andra världskriget. Och kärnvapen fanns med i händelseförloppet.

Därför är det utmärkt att SVT imorgon torsdag visar en ny dokumentär i ämnet: Ubåt 137 på grund. I den intervjuas statsminister Thorbjörn Fälldin och de ryska besättningsmännen.

Fälldin har tidigare berättat om hur spänt läget var, och att han till överbefälhavaren gav order när det såg ut som om sovjetiska krigsfartyg var på väg in mot svenskt territorialvatten: "Håll gränsen!"

Se också video från Fälldins presskonferens i Rapport 29 okt 1981 där han meddelar att Sverige krävt att Sovjetunionen beordrar ubåtsbesättningen att lyda svenska anvisningar.

Mer om dokumentären i dagens Aftonbladet: ”Spräng allt om Sverige attackerar” och Rysk officer: Vi skulle följt ordern.


Onsdag 2006-10-25 / 23.34 länk
MARK STEYN I VIDEOBLOGG. Två av dem jag länkar till i vänsterspalten möts i videobloggen Hot Air, något jag naturligtvis måste tipsa om: Michelle Malkin intervjuar Mark Steyn.


Onsdag 2006-10-25 / 14.34 länk
OBSERVER: HÄLFTEN AV RASISTOFFREN ÄR VITA. Veckomagasinet Fokus har sverigedemokraternas valframgång som veckans tema: Myterna om sd-kommunerna. Där skrivs:

Om vi börjar med arbetslösheten: de kommuner där sverigedemokraterna fått mandat har inte högre arbetslöshet. Tvärtom visar det sig att medelvärdet av den öppna arbetslösheten är lägre än i de kommuner där partiet inte fått mandat. 5,54 i de kommuner där sverigedemokraterna rönt framgång jämfört med 5,95 där de inte fick mandat. Men statistik kan vara bedräglig och det finns alltid utrymme för undantag: Landskrona, Svalöv och Karlskrona ligger alla tre på tio i topp-listan över flest sverigedemokratiska mandat och brottas med högre arbetslöshet än riksgenomsnittet.

– Man ska också komma ihåg att siffrorna bara visar den öppna arbetslösheten och inte personer i arbetsmarknadsåtgärder eller sjukpensionärer och förtidspensionärer. Vilket på samma sätt som öppen arbetslöshet kan ligga till grund för en känsla av utanförskap och missnöje, säger Ulla Ekström von Essen, idéhistoriker vid Södertörns högskola.

Och så är det ju med statistik. Gör man så stort urval som 146 kommuner av 290, blir naturligtvis avvikelserna från snittet litet. De 146 utvalda är de där sverigedemokraterna fått plats i fullmäktige. Och av det kan man bara dra en slutsats: sverigedemokraterna är numer ett allmängiltigt fenomen som finns företrätt överallt i det svenska samhället.

Och om man, som jag, tror att det är missnöje med etablissemangen, främst det socialdemokratiska, som driver väljarna till sverigedemokraterna, så behöver det inte vara tydliga, statstiskt urskiljbara, väljarkategorier som lockas. Även den som har jobb kan vara rädd för det våld man anser ökar och som eliterna struntar i.

Jag tror det handlar om att glappet ökar mellan partipolitikens företrädare, myndighetsföreträdarna, journalistkåren och andra etablerade röster i debatten å ena sidan, och vanligt folk å den andra. Det är inte ”fint” att ta upp vissa problem. Och det retar folk till vansinne. Eliterna lever i skyddade miljöer och negligerar den oro som folket känner.

När TV4 igår hade temakväll om rasism var rollerna givna: invandrarna var offer och svenskar förrövarna. Men det är en lögn. Det är ofta tvärtom. Vilket exempelvis den ansedda brittiska söndagstidningen Observer tog upp i helgen: Racial murders: nearly half the victims are white.

Invandrares våld mot svenskar är tabubelagt i Sverige. Detta är ett av flera tabun som jag är övertygad om drev tiotusentals människor i händerna på sverigedemokraterna i förra månadens val. Och fortsätter det under den nya regeringen att vara tabu att säga sanningen, kommer det i nästa val att handla om hundratusentals väljare.

Observer skriver:

”Nära häften av alla offer för rasistiskt motiverade mord under det senaste årtiondet har varit vita, enligt officiella siffror som inrikesdepartementet publicerar ... Rapporten kommer att öka intensiteten i debatten om multikulturalism i det brittiska samhället. Siffrorna motbevisar antagandet om att nästan alla rasistiska mord riktas mot personer ur etniska minoriteter.

Högre polisbefäl medger att politisk korrekthet och rädslan att diskutera frågan har medfört att rasistiska brott mot vita personer inte uppmärksammas.”

Ska sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010 hindras, måste de etablerade partierna tala sanning om alla typer av samhällsprobem, också den rasistiska kriminaliteten utförd av personer med invandrarbakgrund.


Onsdag 2006-10-25 / 12.40 länk
SALO, BILDT OCH YTTRANDEFRIHETEN. Yttrandefriheten är uppenbarligen en princip som behöver diskuteras mera. Jag har fått den här intressanta frågan i mejl:

The Ark spelade ju på invigningen av den nya svenska ambassaden i Washington i helgen. Tydligen skall sångaren Ola Salo ha sagt något i stil med att "hoppas det flygplanet flyger in i Vita Huset". Givetvis ett ganska maklöst yttrande, men likväl något man bör få säga. i dagens Expressen kommenterar Carl Bildt det såhär: - Fullkomligt oacceptabelt. Vi tar helt avstånd från vad han sa.

Vad tycker du om det? Gör inte Carl Bildt här ett avsteg ifrån yttrandefriheten?

Så här löd mitt svar:

Bildt "tar avstånd" från Salo. Han håller alltså inte med. Det är ju helt inom ramen för yttrandefriheten att inte hålla med andra.

Salo gjorde som Jyllands-Posten, använde sin yttrandefrihet. Och ingen av dem ska straffas.

Det hade varit annorlunda om Bildt sagt att Ola Salo ska dödas för att han kränkt Sveriges anseende. Det hade också varit annorlunda om Bildt krävt att Salo ska dömas till fängelse.

Hade Bildt sagt att Salo borde halshuggas, då hade det ju varit det fullständigt hysteriska i Bildts uttalande som hade fångat uppmärksamheten. Exakt det jag menar borde ske i fallet med Muhammedteckningarna - det är reaktionen mot yttrandefriheten som är farlig, inte teckningarna.

För principen om yttrandefrihet är det betydligt viktigare att problematisera och kritisera våldskulturen i muslimska reaktioner än att diskutera kvaliteten på Jyllands-postens teckningar. De som blundar för dessa hot, bränder och mord som svar på de uttryck man ogillar, försvarar inte yttrandefriheten, utan dess fiender.


Onsdag 2006-10-25 / 9.14 länk
DICK CHENEY: HILLARY CLINTON KAN VINNA. I en radiointervju sa vicepresidenten Dick Cheney att Hillary Clinton vore en formidabel kandidat för demokratiska partiet, rapporterar AP i Cheney Says Clinton Could Win Presidency. Han tycker Barack Obama är för grön. Om sin egen framtid säger Cheney att hans beslut att inte ställa upp i presidentvalet ligger fast:

- Det är bestämt, slutgiltigt, helgjutet, oåterkalleligt. Jag vet inte hur jag ska göra det mer klart. Om jag nomineras kommer jag inte att kampanja, om jag väljs kommer jag inte att tillträda.

Det låter som ett nej...


Onsdag 2006-10-25 / 9.04 länk
DEFENSIVT USA KAN INTE RÄDDA DARFUR. Från oväntat håll backas nu Bush-doktrinen upp: redaktören för center-vänstertidningen New Republic, Lawrence Kaplan, skriver i Financial Times (och i sin egen tidning): The Bush doctrine must survive Iraq:

Men en defensiv nation kan inte rädda Darfur, eller Kosovo, Bosnien eller något annat område som kräver av Amerika att agera utan direkt provokation. Inte heller, för den delen, kan ett Amerika som ger upp sin rätt att agera unilateralt.

Trots kritiker som menar att Irak bevisar det galna i att strunta i FN:s vilja, utgör knappast Bush-doktrinens reservationer mot att 'underkasta sig invändningar' något som skiljer den från sina föregångare. Varje amerikansk president sedan FN:s bildande har agerat vid ett eller flera tillfällen utan dess godkännande. Med tanke på organisationens kroniska obeslutsamhet kommer varje framtida president att också göra det. FN är inte mer än summan av dess beståndsdelar och dagens FN tolererar i tysthet Irans och Sudans förakt för dess resolutioner.

Så sant. Den som avfärdar Iraks befrielse tar också avstånd från att ingripa när folkmord begås. Rwanda blir sinnebilden för hur världen SKA agera: passivt se på. Och det är ju vad som händer i Darfur. Världen ser på medan hundratusentals dör och miljontals fördrivs. Utan att lyfta ett finger. Inte ett finger!

Är det inte en historisk ironi att antipatier mot en man, George W Bush, får vänstern - och nu i allt högre grad högern - att vägra gripa in och rädda liv. Det skulle ju vara att erkänna Bush-doktrinen. Hellre låter man hundratusentals dö.


Onsdag 2006-10-25 / 8.40 länk
'BARA' FYRA AV ELVA. De feministiska fundamentalisterna har inte givit upp, även om Gudrun Schyman och hennes feministiska parti fick mindre än en spillra av svenska folkets röster. Svenska Dagbladet slår stort upp: Jämo kritiserar nya regeringen.

Varför? Jo, hör bara Jämo:s Grönköpingsaktiga klagovisa: ”Bara fyra av elva är kvinnor” bland de moderata statsråden. Också genusforskaren Yvonne Hirdman är besviken över att ”statsministern inte lyckats bättre med balansen”.

5 av 11 är balans, medan 4 av 11 är ett svek mot jämställdheten. Vad kan man göra, annat än skaka på huvudet åt dessa galna fundamentalister.


Tisdag 2006-10-24 / 16.55 länk
NYLIBERALER AVGÖR KONGRESSVALET. En förändring i det amerikanska politiska landskapet är på gång, menar många. Men hur den tar sig uttryck och vad den drivs av är man inte enig om. I Wasington Post talar kolumnisten E.J Dionne om en ny mitt, Rising Radical Center.

Valstrategen Karl Rove har vunnit valen 2000, 2002 och 2004 åt president Bush genom att mobilisera konservativa som tidigare inte varit så angelägna om att gå och rösta. Därmed satte Rove den gamla devisen, om att man måste locka mittenväljarna för att vinna, ur spel. Genom att höja valdeltagandet har republikanerna behållt majoriteten.

Men nu är många väljare besvikna. Dionne tror att det ger mittenfältet en ny chans att avgöra, och denna gång blir det till demokratiska partiets fördel. Precis som i Europa röstar man mot sittande makthavare.

En betydligt djupare analys kommer tankesmedjan Cato med, i The Libertarian Vote. Amerikanska folket borde inte delas upp i en vänster (som förvirrande nog kallas liberals) och en konservativ höger. En stor andel av amerikanerna är nyliberaler, libertarianer. De vill varken att staten ska lägga sig i ekonomin (vänster) eller att staten ska avgöra moralfrågor (konservativa).

Genom olika opinionsundersökningar kommer man fram till att cirka 15 procent av väljarkåren i USA har nyliberala värderingar.

Sedan Ronald Reagans tid har dessa röstat på republikanerna. Men nu är man trött på George W Bush, eftersom han låtit staten expandera och eftersom många ogillar kostsamma utrikespolitiska äventyr. Redan i förra kongressvalet tappade partiet många av de nyliberala väljarna: år 2000 röstade 73 procent av de nyliberala väljarna på republikanerna och bara 23 procent på demokraterna. År 2004 var det 53 procent mot 44 procent.

Här finns en viktig förklaring till presidentens låga opinionssiffror, hans nyliberala väljare, som ju i en mening är höger, är missnöjda med att Bush inte skär ner den federala staten, utan låter den växa.

Och om de nyliberala är omkring 15 procent av väljarkåren är de en så stor gruppering att de avgör kommande val - som ju i USA alltid är personval. Cato vill med detta säga att partierna bör tänka på att utse kandidater som är acceptabla för nyliberaler. Bush den äldre förlorade presidentvalet 1992 därför att många nyliberaler röstade på outsidern Ross Perot.

Så frågan är: åt vilket håll radikaliseras den amerikanska politiken? Åt vänster eller åt större krav på frihet?


Tisdag 2006-10-24 / 16.25 länk
MITT ROMNEY ANNAN STIGANDE STJÄRNA. Också inom republikanerna finns ett sug efter nya fräscha namn att diskutera inför presidentvalet 2008. Kongressvalet nästa vecka kommer att sålla bort en rad republikanska politikers presidentambitioner. Kanske framför allt senator George Allen som haft klara problem i sin återvalskampanj i Virginia. Han kan faktiskt förlora på tisdag. Och även en senator som vinner, men knappt i sin egen hemstat, får svårt att framstå som en nationell ledare.

Därför seglar den osannolike guvernören Mitt Romney (bilden) upp som de socialkonservativas kandidat. Många tror att de två gamla tungviktarna inom republikanerna, John McCain och Rudy Giuliani, är för mycket mittenpolitiker för att accepteras av de konservativa. Under primärvalet kommer gräsrotsorganisationer i partiet att vilja se en mer rejält kristen kandidat.

Damon Linker menar i Slate att Mitt Romney från Massachusetts kan vara den kandidaten, Religious conservatives are ready for Romney. Ingen har varit så nära som Romney att vinna över Ted Kennedy om dennes senatorsplats (som han innehaft sedan han tog över den från sin bror John F 1962).


Tisdag 2006-10-24 / 16.00 länk
VARFÖR INTE BARACK OBAMA? Om man ser till den drygt 40 årige senatorn Barack Obamas erfarenhet är hans möjliga presidentkandidatur ”ett skämt”, skriver Washington Post-kolumnisten Richard Cohen. I internationell politik är han ”bara barnet”. Men det amerikanska etablissemanget inom politiken, både till höger och vänster, är så förbrukade att Cohen inte anser Obamas eventuella kandidatur vara en förolämpning mot de demokratiska institutionerna.

I kolumnen Why Not Obama? pekar han på att demokratiska toppolitiker som Hillary Clinton, John Kerry och de andra till vänster har gjort sig till åtlöje genom att rösta för Irakkriget och sedan påstå att man blivit lurade av president Bush. För Obama är det en stor tillgång att han 2003 bara var en okänd delstatspolitiker i Chicago som inte befläckats av den velighet som drabbat hela det demokratiska partiets toppskikt.

En annan tillgång är att Obama kan skriva och förmedla tal som påminner om John F Kennedy, skriver Cohen. Det sista håller jag med om. För att vara en vänsterkandidat är han intressant att lyssna på. Han är genuin och diskuterar sakfrågor, snarare än kastar paj. Mer sånt!


Tisdag 2006-10-24 / 11.20 länk
DE NYA MINISTRARNA RIKSDAGSLEDAMÖTER. Det blir två etablerade riksdagsledamöter som tar över efter de avgångna ministrarna: Sten Tolgfors blir ny handelsminister och Lena Adelsohn-Liljeroth blir ny kulturminister.

Tolgfors var nyss utsedd till ordförande i utrikesutskottet och Adelsohn-Liljeroth var moderaternas första namn i kulturutskottet.

Riksdagen stärker alltså sin ställning. På ett sätt är det ju bra att det är folkvalda som också når regeringen. Samtidigt finns känslan av att politiken blir lite mer grå och förutsägbar. Det är viktigt att ministrarna, allihop, vågar ta för sig och delta i samhällsdebatten.


Tisdag 2006-10-24 / 9.55 länk
A-KASSESTRIDEN EN KAMP OM VERKLIGHETSBILDEN. En läsare skriver:

Nu har jag suttit och blivit piss varje morgon eftersom det sitter fackföreträdare och ljuger i tv-sofforna. Jag antar att de flesta ser igenom det hela men ändå. Det är ju verkligen bisarrt att se hur vuxna människor ljuger för fullan blå. Syftar förstås på akasse höjningen. I morse var det en kommunal tant som satt och sa att hon inte skulle få mat på bordet trots att hon hade 21000 i lön pga av akassehöjningen och menade att kompensationen på 700 kr i skattesänkning inte skulle spela någon roll. Arghhh...

Jag såg också debatten mellan arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och Kommunals viceordförande i SVT. Och tänkte likadant som läsaren här. Vem går på Kommunals skräckpropaganda? Det är ju ändå inte så svårt att förstå att avgiftshöjningen kompenseras av skattesänkning. Och Kommunal erkände ju i soffan att även lågavlönade fick ut mer i skattesänkning, 7-800 kr/mån, än den avgiftshöjning som är att vänta. Ändå hävdade hon att förändringen gjorde hennes medlemmar fattigare och att de skulle svälta.

Men det är så här det kommer att låta åren framöver. Vänstern kommer att försöka förvränga verklighetsbilden och ljuga sig till seger i nästa valrörelse.


Tisdag 2006-10-24 / 9.35 länk
STARKARE LIBERALA OPINIONSBILDARE. Ledaren i Nerikes Allehanda skriver berömmande om centerungdomarnas ordförande, Federley en viktig liberal idépolitiker:

I går gästade den nyvalde riksdagsledamoten sin gamla utbildningsstad, Örebro. Federley är, till skillnad mot många moderna politiker, allt annat än strömlinjeformad. I stället gör han en poäng av att lyfta politiska frågor som han anser är tabu att diskutera i dagens Sverige, såsom skattetrycket, anställningslagarna och socialförsäkringarna. Själv säger han 'Visst kan det vara jobbigt att säga vissa saker, men de måste sägas'. ...

Sverige behöver fler politiker som Fredrick Federley, som vågar utmana föreställningar om vad som skapar rättvisa. Med Federley som ordförande har CUF etablerat sig som det mest renläriga liberala ungdomsförbundet. Frågan är hur lång tid det tar innan centern skaffat sig samma politiska profil? Moderaterna och folkpartiet får se upp!

Ja, det är oerhört centralt att opinionsbildningen för en mindre stat fortsätter, även om vi har en borgerlig regering. Jag tycker det är den viktigaste lärdomen från de tidigare regeringsperioderna, då den liberala samhällskritiken på något sätt försvann och lämnade fältet fritt för vänsterkritik av regeringarna.


Tisdag 2006-10-24 / 9.28 länk
ISLAM OCH KVINNORNA. I Boston Globe tar Cathy Young upp den senaste veckans debatt i Storbritannien, efter det att en kvinna som vägrat ta av sig sin niqab (slöja som endast tillåter att ögonen syns) blivit avskedad som skolvärdinna. Labours förre utrikesminister Jack Straw sa vid ett möte att det vore bäst om kvinnorna tog av sig sina huvuddukar så att konversationen med dem underlättades. Motreaktionerna har varit starka. I sin kolumn skriver Young, Women and Islam:

En mer eftertänksam analys av islam och kvinnornas rättigheter framfördes tidigare denna månad vid ett symposium hos American Enterprise Institute i Washington. Huvudtalare var syrisk-amerikanska psykologen Wafa Sultan, en öppen kritiker av islam som beskrev ett 'hedersmord' på en ung kvinna från Mellanöstern som utfördes med hjälp av hennes egen mor. I frågestunden efteråt menade den libyska journalisten Sawsan Hanish att det var orättvis att peka ut muslimska samhällen, eftersom kvinnor lider av våld och sexuella övergrepp i varje samhälle inklusive Amerika. Sultan pekade ut en avgörande skillnad: i många muslimska kulturer är sådant våld och sådana övergrepp accepterade och lagliga.

Fullträff. Den som inte förstår skillnaden har ingenting begripit. (Se mer om Wafa Sultan i bloggen: Muhammedteckningarna hjälper muslimer, Sultan i Al Jazeera och Fler muslimer förkastar fundamentalismen.)


Måndag 2006-10-23 / 19.00 länk
REAKTIONER PÅ MEDIELOGIKEN. Flera läsare har reagerat instämmande på förra bloggkommentaren. Här en aspekt som vore intressant för sant grävande journalister (kom igen nu, Gustaf Fridolin!):

Är det inte fantastiskt att vänstermedia, som nu har rivit upp jord och himmel och fått ministrar att avgå för att de har gett någon barnflicka litet svart betalning för 10 år sedan, inte har ägnat en enda allvarig rad åt att Göran Person har beordrat, vem annars, förstöring av ett viktigt underlag till vad som verkligen hände då mer än 500 svenskar dog på tio minuter och tusentals blev skadade i främmande land.

Här en annan intressant aspekt:

... om vi hypotetiskt antar att allt pressen kan få fram av skandaler kring alliansen, efter en sådan kraftinsats, är licensskolk, och med en tro på vanligt folks sunda förnuft och goda moraliska omdömesförmåga, så kommer det i längden stärka alliansens ställning i den allmänna och moraliska opinionen; m a o, vanligt folk vet att skilja på skitsaker (licensskolk) och allvarliga maktövergrepp (som potentiellt ligger i sossarnas "Watergate").

Ja, jag tror att vi i Sverige kan få samma reaktion som i USA, där medierna i senaste presidentvalet var mer vinkat än någonsin tidigare åt vänster, men där denna uppenbara partiskhet slog tillbaka och gynnade republikanerna eftersom väljarna proteströstade mot medievänstern.


Måndag 2006-10-23 / 16.20 länk
PLÖTSLIGT BLEV TSUNAMIBANDEN INTRESSANTA. Här i bloggen gjordes jämförelse med Nixon-banden när statsminister Reinfeldt avslöjade att man hittat hemliga band i ett skåp i regeringskansliets källare. Men medierfolk kastade ur sig många hånfulla uttalanden om att Reinfeldts presskonferens bara vara en undanmanöver.

Nu plötsligt, när ministeravgångarna sjunkit undan, är banden åter intressanta. Aftonbladet: Tsunamimejlen skulle raderas, Expressen: Tsunamimejl skulle förstöras. Detta efter nya uppifter i Svenska Dagbladet: Tsunamibanden skulle förstöras.

Det är något sjukt i medielogiken, där blodtörsten efter att komma åt en borgerlig regering går före nyhetsförmedling av historiska mått. Att en socialdemokratisk regering ivrigt försöker röja undan information i det ärende som mer än något annat ställt dess kompetens i fråga, borde kanske vara av större intresse än icke-betalda TV-licenser...


Måndag 2006-10-23 / 16.00 länk
'OM IRAK BARA VORE SOM VIETNAM'. Den ärrade utrikesreportern Robert Kaplan (ej att förväxla med Fred Kaplan eller Robert Kagan) fick sitt genombrott när Bill Clintons administration angav hans rapporter, summerade i boken Balkan Ghosts 1994, som skäl för att inte engagera sig i Bosnien när inbördeskriget startat i Jugoslavien (något man tvingades till senare). Dessförinnan var han på plats under kriget mellan Irak och Iran, och i Afghanistan under sovjetiska ockupationen. Och därefter följde han som reporter med trupperna in i Bagdad 2003.

Nu är han redaktör för Atlantic Monthly där han ger sin bild av läget i Irak, We Can't Just Withdraw. Han är alltså inte neokonservativ, ingen entusiast för att sprida demokrati i världen. Snarare tvärtom. Han ser undergrävd statsauktoritet (failing State capacity) som det största enskilda problemet i världen idag. Eftersom han inte ville gå in i Bosnien är det knappast förvånande att han har en mörk syn på Irak (även om han säger att han var för Irakkriget när det startade). Han skriver:

Om Irak bara vore som Vietnam ... Vietnam hade två befälslinjer, regeringarna i syd- respektive nord-Vietnam. Förhandlingar genom tredje part var möjlig, om än svår att genomföra. Vietnam var delat, men Irak är pulveriserat. Att kalla Irak ett inbördeskrig är för snällt: inom varje sekteristiskt samhälle finns ingen grupp som har kontroll. Premiärminister al-Malikis regering är inte mycket mer än ännu en fraktion som snarare spär på komplexiteten än skapar klarhet om situationen.

Eftersom ingen klarar av att monopolisera användandet av våld varken bland sunniter eller shiiter, pågår en häftig konkurrens inom varje samhälle mellan olika fraktioner om vem som bäst kan försvara det, vilket ska tolkas som vem som kan mörda flest medlemmar av andra samhällsgrupper. Även formella organisationer, som al-Hakims SCIRI-parti och al-Sadrs Mahdi-armé är sammanslutningar av många små fraktioner och dödspatruller som ledarna inte alltid kontrollerar ... Ingen har mandat att förhandla med någon.

Robert Kaplan menar att USA inte bara kan dra sig ur Irak, utan först måste göra upp med Syrien och Iran. Om de inte tar ansvar för Irak kan tillbakadragande av amerikanska trupper utlösa ett folkmord.

Kaplan menar att det är bättre att Iran tar över Irak och får utveckla kärnvapen. ”Ett stridslystet, kärnvapenrustat Iran är något vi, som sista utväg, kan försvara oss emot militärt.”

Säga vad man vill, men detta är en alternativ plan till Bush-doktrinen: överlämna Mellanöstern i händerna på Irans mörkermän. Och om de inte håller sig på mattan, bomba dom med kärnvapen.


Måndag 2006-10-23 / 9.10 länk
FÖRBJUD MYNDIGHETER ATT DRIVA OPINION. I Göteborgs-Posten har Anders Kilner en bra kolumn idag, Åsiktsbranschen inget för staten:

Regeringen Reinfeldt tänker låta trädgårdssaxen gå i den ymniga rabatten av myndigheter och statsstödda verksamheter ... vårt behov av statsfinansierade ideologiproducenter har länge varit starkt överdrivet.

Ja, lägg ner! Och regeringen bör gå längre. Man bör i lag förbjuda myndigheter att driva opinionsbildande kampanjer. Det är inte deras sak. De ska utföra vissa arbetsuppgifter åt riksdagen, medan det är riksdagens uppgift att ha kontakten med det folk som valt dem.

Därför ska exempelvis Skattemyndigheten, som tyvärr inte kan läggas ner de närmsta åren, förbjudas att kasta tiotals miljoner på annonskampanjer för att tala om hur häftigt det är att betala skatt. Myndigheter ska inte agera politiker. Myndigheter ska inte ha värdeladdade budskap. De ska göra sitt jobb. Eller läggas ner.


Måndag 2006-10-23 / 8.50 länk
HYLLARYS PROBLEM KAN BLI OBAMAS LYCKA. Inom demokratiska partiet blir deras främste tänkbare presidentkandidat, Hillary Clinton, allt mer ifrågasatt. Därför riktas nu strålkastarna allt intensivare mot Barack Obama. Han dominerade nyhetsflödet i USA igår.

Det började med medverkan i landets viktigaste samhällsprogram Meet the Press (utskrift). Han medverkar i programmet därför att han publicerat en ny bok och han får följande fråga av programledaren Tim Russert:

I boken skriver du: 'Varför invadera Irak och inte Nordkorea eller Burma? Varför invadera Bosnien men inte Darfur?' Skulle du invadera Nordkorea?

- Nej, jag tror inte det är möjligt. De har en miljon man i uniform, och de är vältränade. Poängen jag vill göra med de formuleringarna är att vi efter 11 september hade en möjlighet att göra det [president] Truman och [utrikesministrarna] Marshall och Acheson gjorde efter andra världskriget; hur ska vi skapa en övergripande nationell säkerhetsstrategi som ger oss möjlighet att understödja våra allierade, bygga internationella institutioner, av vilka många är försvagade och har spelat ut sin roll. Hur avgör vi var våra nationella intressen kräver att vi placerar trupper och var använder vi diplomati och andra medel? En sådan nationell säkerhetsstrategi har inte tagit form. Och därför har våra militära insatser inte bara saknat legitimitet runt om i världen, de har också ifrågasatts av det amerikanska folket.

För en gång skull en vettig ståndpunkt från en demokratisk politiker. Men notera samtidigt att han inte hade några egna lösningar eller alternativ...

Även på andra frågor ger Obama riktigt bra svar. Och när han får frågan om han avvisar alla planer på att ställa upp i presidentvalet 2008, svarar han för första gången att han nu funderar på det. Det gjorde att alla medier slog upp nyheten att Obama kan komma att ställa upp: Obama acknowledges he's considering run for president in 2008.

Även mer konservativa kolumnister, som Clarence Page i Chicago Tribune uppmanar honom att ställa upp, även om de också ser svårigheterna: Enjoy, Senator, it'll get worse.

Medierna har svårt att inte lägga märke till likheterna med John F Kennedy, som också var något över 40 år när han ställde upp i presidentvalet 1960. Kennedy hade, som Obama, rätt begränsad politisk erfarenhet av enbart några få år i senaten. Men i övrigt är ju de bådas bakgrund så olika de kan vara: Kennedy var överklassgrabben som i stort sett kunde göra vad han ville, Obama är andra generationens invandrare, var stökig och utan självklara livsplaner, men som tar sig samman, får stipendium och blir toppstudent i juridik vid Harvard, och redaktör för Harvard Law Review det mest prestigefulla uppdraget en student i USA kan få.

Det blir spännande att se om Obama tar chansen.


Förra veckans blogg