Nu, i efterspelet till vapenvilan som gav Hizbollah och dess sponsorer Syrien och Iran den största segern i deras historia, förbereder krafter i palestinska myndigheten för ett nytt krig mot Israel. Som en talesman för Hamas uttryckte det, Israels förlust i Libanon har övertygat dem om att följa Hizbollahs metoder för att förgöra den judiska staten.

[Syriens diktator] Assad vet att hans militära styrkor är otillräckliga för att erövra och hålla Golanhöjderna. Men om Israel hamnar i krig med Syrien på samma sätt som man stred mot Hizbollah spelar det ingen roll. Syrien har, med sin arsenal av Scud-robotar vars räckvidd täcker alla delar av Israel och kan bestyckas med kemiska och biologiska stridsmedel, kapacitet att döda tusentals om inte tiotusentals israeliska civila i ett kommande slag och skada den israeliska ekonomin.

Syrien anser sig kunna skapa sådan skada på Israel att Israel går med på vapenvila på samma sätt som med Hizbollah. Och likt Hizbollah räknar Syrien med att få FN:s säkerhetsråd att ge dem byten som de aldrig ansett sig kunna uppnå på slagfältet ... Syrien anser utan tvekan att man i utbyte mot aggression kommer att få internationellt erkännande för sina territoriella krav på Israel; en internationell styrka på Golanhöjderna som gör det svårt för Israel att svara på framtida anfall; en högre status i sin internationella profil; och miljarder i bistånd för de skador Israels försvarsinsatser åstadkommit i Syrien.

Om Iran tillåts att skaffa kärnvapen, finns ingen anledning att tveka i frågan om de kommer att använda dem. Om Iran attackerar Israel med kärnvapen kommer vi naturligtvis att se inte tusentals döda, utan miljontals.

länk
BEDRÄGERIERNA I LIBANON: KRIS FÖR PRESSFOTOT. I branschtidningen Editor and Publischer skriver professorn i journalistik med fotografi som specialitet, David Perlmutter, att pressfoto som profession är i djup förtroendekris, Photojournalism in Crisis:

I denna kontrovers över vissa bilder från Libanon frågar sig en expert på krigsfotografi, 'Jag är inte säker på om professionen jag älskar blivit mördad, begått självmord, eller både och ...

Insatserna är höga. Demokrati bygger på förutsättningen att det är acceptabelt för folk att tro att vissa politiker och massmedier ljuger för dem; demokrati kollapsar när allmänheten tror att alla politiken och alla medier ljuger för dem.

Och vad betyder det för framtidens offer i krig? Kommer allmänheten att förneka dem deras förluster eftersom vi kommer att avfärda alla bilder på utbombade hus och döda barn som enbart digital propaganda? Fotojournalistiken borde överleva, men kommer inte att göra det om dess utövare och förmedlare bestämt sig för att hoppa ner i avgrunden.

Det är värre än så. De nyhetsbyråer, tidningar och TV-kanaler i väst som köpt de förfalskade bilderna från manipulerande fotografer undergräver inte bara fotografiets trovärdighet - utan hela mainstreammediernas tillförlitlighet.

Se mer:
• Video om fotobedrägerierna i Libanon
• Så skändas döda barn i fotoarrangemang
• Så arrangeras bilder från Libanon
• Extreme Makeover - Beirut Edition
• Medierna skjuter sig inte bara i foten...
• Reuters manipulerar fotografier

Lördag 2006-08-19 / 14.15 länk
MAUD OLOFSSONS 'STUMP SPEECH' I JAKOBSBERG. De kallas så i amerikanska presidentval, stump speech, de tal kandidaten håller gång på gång i en oändlig rad av framträdande inför allmänheten i flera olika städer per dag. Våra svenska partiledare gör ju något liknande nu i valrörelsens intensivskede. Jag har tänkt försöka bevaka partiledarna vid framträdanden där TV-kameror inte är med. För det är faktiskt informativt att höra vad partiledarna orkar ta upp gång på gång. Dessa stump speech är ju kärnan i vad de vill nå ut med. Det budskap de vill hamra in hos väljarna.

Därför tog jag vid lunchtid idag pendeltåget till Jakobsbergs centrum, en av de förorter till Stockholm där man hör andra språk talas mer än det svenska. Här i Järfällas andra valkrets fick s+v 56 procent, c 2 procent i förra valet.

Maud Olofsson är en kvart försenad, men håller sidan sitt stump speech i ungefär en kvart. Hon är lika engagerad som alltid, även om inga TV-kamror är i närheten. Hon har tre huvudteman som hon bankar in: 1) arbete åt de som är utan, 2) valfrihet i välfärden och 3) rädda miljön. Störst är hennes engagemang i ungdomars arbetslöshet. ”Vi ser revor i välfärden därför att många inte är i arbete, utan tvingas leva på bidrag.” Hon attackerar statsministern för hans uttalande om hur många de ungdomar är som saknar riktigt jobb: ”Hundra gånger fler är arbetslösa än Göran Persson vill se. Ni känner till härskarteknikerna? En av dem är att osynliggöra. Och Göran Persson osynliggör ungdomarna.”

Efteråt signerar Maud Olofsson sin bok Min dröm för Sverige. Tillströmningen av väljare är inte jättestor, men iallafall inte mindre än när ett socialdemokratiskt landstingsråd håller torgmöte på annan plats i detta förortscentrum. Och med tanke på att detta är största möjliga hemmaplan för s och största möjliga bortaplan för c, så är det inte illa.

Även om centerledaren fokuserar på negativa aspekter, som arbetslöshet, är hon offensiv. Hon utstrålar vilja att få ta över makten. I en valrörelse som inte (ännu) kommit att finna den där nerven, den där brännande valfrågan, så kan en partiledares offensiva utstrålning bli avgörande.


Lördag 2006-08-19 / 13.45 länk
MELLIN: REINFELDT GOLVADE PERSSON. Aftonbladets politiske reporter Lena Mellin skriver idag, Reinfeldt golvade Persson:

Det är sällan man ser någon golvas i en tv-debatt mellan två erfarna politiker. Men i SVT:s valextra i går kväll sopade m-ledaren Fredrik Reinfeldt banan med statsminister Göran Persson.

Jag missade denna duell i SVT:s Valextra - det var ju fredagkväll. Men se gärna dessa 5-10 minuter av debatt. Mellin har rätt. Persson är på defensiven och försökte bara tala om moderaterna, vilket Reinfeldt gång på gång påpekade: du talar ju inte om din egen politik!


Lördag 2006-08-19 / 9.20 länk
ISLAMFASCISMENS NATUR. Det har uppstått en diskussion sedan president Bush, istället för att tala om terrorister efter det förhindrade terrordådet med flygplan från England, talade om islamfascister: varför har presidenten bytt benämning?

En förklaring har länge påpekats: terrorism är enbart en metod, den anger inte syftet bakom viljan att sprida skräck. Det är ju drivkraften bakom terrorismen som måste bekämpas för att få slut på terrorhandlingar.

Men är islamfascism rätt benämning? Ja, jag anser det. I två artiklar berörs en rad skäl för denna term, Are We Fighting 'Islamic Fascists'? av kolumnisten David Ignatius i Washington Post och i Arab Nationalism Run Rampant at Middlebury av läraren i arabiska vid Boston College, Franck Salameh.

Vilka är då likheterna mellan fascismen i Europa på 1920- och 30-talen och den fundamentalistiska islam vi se idag?

• Fascisterna angriper de liberala värderingarna om frihet och individualism.
• Fascismen är en revolt mot modernitet och förändring.
• Ilska och vrede närs av indignation och förödmjukelse för tidigare militära förluster (i första världskriget resp muslimska förluster mot väst efter medeltiden).
• Deras ilska förstärks av korruption i styrande etablissemang (Europas aristokrati då och Mellanösterns diktaturer idag).
• Fascismen ger enkla förklaringar till människors olycka - någon att skylla på.
• Judarna var och är en speciellt stark måltavla.
• Man använder mord och våld som politiska metoder.
• Även destriktiva handlingar hyllas som hjältedåd (som när Hizbollah får Libanon att ligga i ruiner).
• Man talar om ett nytt stort, tusenårigt rike (das Vaterland i Tyskland eller al-watan al-'arabiyy i arabvärlden).
• Man vill expandera och lägga under sig ny jord (hela Europa resp hela världen).

Trots dessa tio liknelser vill Ignatius inte använda termen islamfascism eftersom vi inte kallade Hitler och Mussolini för kristna fascister. Men den jämförelsen håller inte. Ingen av dessa använda religionen som ledstjärna, tvärtom var katoliker de som stod emot nazistpropagandan mest och Hitler talade om att efter kriget ta itu med katolska kyrkan, den enda auktoritet som fanns kvar vid sidan om den totalitära partistaten.

För dagens fascister är det ju annorlunda, de har inga andra mål än att verkställa sin perverterade uppfattningar av islam. Just att man använder religion och inte världslig politik är ju en anledning till att de är så farliga. De tar skydd bakom något som är heligt för över en miljard människor. Men att för den skull inte kalla deras agerande vid sitt rätta namn är fegt och undfallande. Det förminskar också ansvaret för den miljard moderata muslimer som har en särskilt skyldighet att sätta stopp för terrorismen - på samma sätt som västvärlden hade ansvar att sätta stopp för Europas fascister.

Så länge dessa fascister dödar i islams namn, ska de kallas islamfascister.


Lördag 2006-08-19 / 8.40 länk
RÄDDA LIBANON, AVVÄPNA HIZBOLLAH. I Washington Post analyserar Charles Krauthammer läget efter vapenvilan i Libanon, A Moment to Be Seized in Lebanon. Han delar uppfattningen som ofta uttrycks: eftersom det blev oavgjort mellan Hizbollah och Israel, vann Hizbollah. De blev inte besegrade och ses av många därmed som segrare.

Men det har nu uppstått en ny chans. Om den internationella styrkan får tänder, blir robust nog att avväpna Hizbollah, kan det ske eftersom Hizbollah just nu är som svagast och mest sårbar. Men den möjligheten står inte öppen särskilt länge. Hizbollah kommer snart att hämta sig från chocken av Israels moteld och Iran och Syrien kommer att skicka nya vapen. Ska Libanon någonsin komma under den legitima libanesiska regeringens kontroll är det nu.

Men det är bråttom, skriver Krauthammer: ”Om [USA] inte arbetar frenetiskt bakom kullisserna i FN för att detta absurt olämpliga organ [generalsekreterarens kansli] faktiskt anlitar riktiga trupper snabbt, beväpnade med rätt utrustning och med rätt mandat, kommer möjligheten att försvinna. Och med den Libanon.”


Fredag 2006-08-18 / 17.20 länk
SATIR: BRITTERS REAKTION PÅ TERRORPLANEN. Tänk om... Doug Marlette ger en tolkning av britternas reaktion på förra veckans, i sista stund, förhindrade terrordåd mot upp till tio flygplan under flygning över Atlanten.

Reportern: - Jag säger inte att det är en backlash, men till och med drottningen ritar nu teckningar av profeten Muhammed!


Fredag 2006-08-18 / 17.10 länk
BLEKT S-MANIFEST. En vän från tiden med Göteborgs centerungdom i 1980-talets början sammanfattar vad också jag tycker om Göran Perssons valmanifest, som presenterades idag:

Kanske, kanske kan det bli regeringsskifte. Ja, jag börjar tro det efter sossarnas valmanifest idag. De är nu, och framför allt känner de sig, rejält tillbaktryckta. Hela manifestet verkar bara ha syftet att få upp folk från sofflocket. Otroligt defensivt och knappast tillräckligt.

Jobbfrågan avgör och jag tror borgarnas trovärdighet är större än sossarnas som bevisligen misslyckats. Tror framför allt att människor accepterat att alliansen har högre ambition än (s) avseende jobben och att det är det man kan vinna på snarare än att visa upp konkreta förslag och procentberäkningar.

Om jag ska karaktärisera manifestet med ett ord, blir det: blekt.


Fredag 2006-08-18 / 8.30 länk
STÖTANDE PARALLELLER AV KAMALI. Borås Tidning skriver i ledaren Kamali fast i strukturen:

Kamali har valt att kalla de 13 rapporterna för "Integrationens svarta bok". Redan titeln väcker avsmak då det inte råder någon tvekan om vilken bok den gamle marxisten Kamali syftar på.

"Kommunismens svarta bok" väckte mycket debatt när den publicerades i slutet av 1990-talet. Den var en genomgång av kommunismens mänskliga offer under 1900-talet. Att på så sätt koppla samman de miljoner offer som kommunismen skördat världen över med svensk rasism och diskriminering är minst sagt stötande.

Och detta visar hur uppblåst, verklighetsfrånvänd och överdriven Kamalis utredning är.


Fredag 2006-08-18 / 8.15 länk
SKROTA VAR FJÄRDE MYNDIGHET. Riksdagskandidaten Leif Zetterberg (c), företagare och bonde utanför Bålsta i Uppsala län, har en intressant debattartikel idag i Upsala Nya Tidning, UNT: Skrota var fjärde myndighet.

Landshövdingen i Uppsala län uppmanade i UNT 29/7 de politiska företrädarna att tala om hur de ser på länsindelningen och framtiden för Uppsala län ... Det stora problemet är emellertid inte hur den statliga tillsynen över kommuner och landsting är geografiskt organiserad utan det faktum att vi nu i Sverige har över 500 statliga myndigheter, varav åtskilliga endast har opinionsskapande uppgifter, det vill säga de skall för skattepengar påverka oss medborgare hur vi skall tycka och tänka i olika frågor. Jag menar att det är ovärdigt en demokrati att hålla sig med statligt avlönade tjänstemän för att påverka oss ... Jag vill att antalet myndigheter skärs ned med en fjärdedel omedelbart efter ett regeringsskifte i höst ...

Så ska det låta! Varför driver inte fler sina personvalskampanjer med denna profil? Varför är kandidaterna, som ju vill att vi medborgare ska lägga makt i deras händer, så annonyma och tysta? Fler borde göra som Zetterberg - stå på medborgarnas, inte maktens, sida.


Fredag 2006-08-18 / 7.50 länk
ALLIANSEN DRAR IFRÅN VÄNSTERBLOCKET. ”Det ser mörkt ut nu för Göran Persson”, säger Nicklas Källebring på Temo som idag publicerar en ny opinionsmätning som ger de borgerliga en klart ledning: 50,1 mot 45,2 procent. Se mer i tabellen Kampen mellan blocken.


Torsdag 2006-08-17 / 22.12 länk
EU HEMLIGHÅLLER BIDRAG. Tyskland arbetar för att vilka som får EU-bidrag även i fortsättningen skall vara hemligstämplat rapporterar EU-Observer. “Det finns risk för att negativa rubriker kan göra att hela EU:s jorbruksstödsprogram ifrågasätts” säger Tysklands finansminister Michael Glos.

EU-demokrati: det folk inte gillar utför man bakom folkets rygg.

Denna nyhet har hämtats från bloggen Fritt Europa som framför liberal kritik mot EU i dess nuvarande form. Jag kommer att lägga upp denna blogg i vänsterspalten, liksom EU-debatt som har mer officiell och positiv hållning. Detta därför att jag vill markera att vi behöver mer av öppen debatt om unionens framtid.


Torsdag 2006-08-17 / 22.12 länk
MENAR FRANKRIKE ALLVAR OM LIBANON? Det har idag skapats förvirring om Frankrike står för sitt löfte om att leda den internationella styrkan i Libanon, eller om man - som vanligt - i feghet backar ur när de stora retoriska orden ska omsättas i handling. Le Monde skrev i morse att franska regeringen bara tänker sända något hundratal man. Ikväll rapporterar franska nyhetsbyrån AFP att utrikesminister Condoleezza Rice inte fått några indikationer på att Frankrike försöker smita undan när hon talade med sin franske kollega Philippe Douste-Blazy idag.

Självklart kommer det att bli en tuff uppgift. Libanons försvarsminister sa igår att den libanesiska armén inte kommer att försöka avväpna Hizbollah. Nej, de har de ju aldrig klarat av. Armén är med stor sannolikhet infiltrerad av Hizbollah. Det hänger på de internationella trupperna. Kanske kan också turkiska armén ställa upp? Som sekulär muslimsk försvarsorganisation kan den utgöra föredöme.


Torsdag 2006-08-17 / 19.20 länk
HOPP OM HOLLYWOOD. I en helsidesannons i Los Angeles Times vänder sig 84 tungviktare i Hollywood mot världens alla terrororganisationer, Kidman skriver på mot terrorismen:

Vi är förkrossade av de civila offren i Israel och Libanon som orsakats av terrordåd initierade av terroristorganisationer som Hizbollah och Hamas. Vi måste stödja demokratiska samhällen och stoppa terrorismen till varje pris.

Tänk om författare, skådespelare och andra kulturarbetare i Sverige och Europa kunde vara lika kloka. Men här är nog risken större att de skriver på till stöd för terrorism och islamfascism i palestiniernas namn.


Torsdag 2006-08-17 / 19.20 länk
REPORTAGE: MUSLIMSKT SAMRÖRE MED NAZITYSKLAND. Tyska TV-kanalen Bayerischer Rundfunk avslöjar i detalj samarbetet mellan naziregimen och muslimska ledare i Arabvärlden under andra världskriget, och hur man i arabvärlden förvaltar Hitlers politiska arv. Se reportaget (5 min video hos YouTube): Hitler, The Mufti Of Jerusalem And Modern Islamo Nazism.


Torsdag 2006-08-17 / 19.20 länk
FN I NY SKANDAL. FN-soldater i Kongo-Kinshasa misstänks åter för övergrepp, rapporterar TT-Reuters. Förra året förbjöds FN:s största fredsbevarande styrka på över 17 500 personer att ha sexuella relationer med lokalbefolkningen sedan utredningar funnit att soldater och civil personal utnyttjat kvinnor och flickor sexuellt. Barn så unga som tolv år hade våldtagits och mutats med mjölk, ägg eller småpengar.

De senaste åren har FN utrett 150 anklagelser mot soldater om sexuella övergrepp och gängvåldtäkter. 2001 medgav FN att FN-poliser i Kosovo deltog i handel med prostituerade. För två år sedan var FN:s flyktingorgan UNHCR inblandat i en skandal: flyktingbarn i Guinea, Liberia och Sierra Leone hade utnyttjats sexuellt i utbyte mot mat och annan humanitär hjälp.

Vad står FN för, annat än barnövergrepp, världshistoriens största mutaffärer, skydd för diktaturer och handlingsförlamning?


Torsdag 2006-08-17 / 16.40 länk
BUSH-DOKTRINENS DÖD ÄR KRAFTIGT ÖVERDRIVEN. I sommar har flera mainstreammedier och det gamla utrikespolitiska gardet i USA försökt framställa det som att president Bush ändrat politik. Han ska ha bytt ut den idealistiska Cowboy-politiken mot en mer gammaldags realpolitik vars mål är stabilitet snarare än demokrati och frihet.

I nästa nummer av Commentary magazine tar en av neokonservatismens banérförare till orda: Norman Podhoretz, Is the Bush Doctrine Dead?

Podhoretz citerar Mark Twains svar på ryktena om att han avlidigt, ”Ryktena om min död är kraftigt överdrivna.” Sedan går han grundligt igenom Bush-doktrinen och visar att den i högsta grad är levande och tillämpas i aktuell amerikansk utrikespolitik.

Den främsta orsaken till spekulationerna om att Bush ändrat hållning är att man fortfarande inte förstått doktrinen. Bush har aldrig avvisat diplomati. Och unilateralism har inte varit något mål i sig. Detta är falska premisser, lägliga 'missförstånd', från motståndarna. I det viktigaste av säkerhetspolitiska dokument, National Security Strategy, skrev Bush redan 2002: ”Vi agerar efter övertygelsen om att ingen nation kan bygga en säkrare värld ensam.”

Men det Bush vänder sig emot, är att USA skulle underordna sina nationella säkerhetsintressen FN. Podhoretz frågar: ”För vem kan på allvar tro att någon nation, allra minst en stormakt som USA, skulle till andra länder, oavsett om de agerar separat eller inom ett kollektiv som FN, lämna över makten att avgöra vad nationen skall och inte skall göra i sitt försvar av sin egen säkerhet? ”

Här tycker jag Podhoretz berör det jag tror är en förklaring till att så många har synpunkter på amerikansk utrikespolitik: eftersom USA är den enda supermakten, är dess säkerhetspolitiska intresse på samma nivå som hela världssamfundets - strategierna är globala. Ett litet land som Sverige har säkerhetspolitiska intressen som är snäva ur ett globalt perspektiv och kolliderar därför inte självklart med FN:s ambitioner. Men för USA som nation är det annorlunda.

Föga märkligt då att de nationer som verkar inom FN, vill kuva den andre aktören. Men för USA är det lika omöjligt att stå tillbaka från sina säkerhetspolitiska intressen som det är för ett litet land, med den skillnaden att ett litet land inte betyder så mycket på den globala scenen.

Bush var förste president med officiellt stöd för palestinsk stat, påminner Podhoretz om. Det kommer varken Jan Guillou eller andra på vänsterkanten ihåg. Detta har många försökt vända mot Bush, för hur kan han vara för palestinsk stat men sedan avvisa demokratiska valet av Hamas? Men från början gjorde Bush klart att demokratimålet måste uppfyllas före en stat blir möjlig. Och demokrati var för Bush aldrig bara ett korrekt genomfört val. Tvärtom. I juni 2002 sa presidenten att en palestinsk stat kräver att ”man väljer nya ledare som tar sig an att bygga helt nya politiska och ekonomiska institutioner baserade på demokrati, marknadsekonomi och kamp mot terrorism ... Demokratier ersätter förbittring med hopp, respekt för medborgerliga rättigheter och för grannar.” Ingenting av detta står Hamas för. Alltså har Palestina inte uppfyllt villkoren för att bli en stat.

Podhoretz avfärdar också flera av dem som i sin kritik av Bush, skönmålar det förflutna. Det är ju häpnadsväckande att en person som republikanen Brent Scowcroft för några månader sedan jämförde de oroligheter som nu pågår i Mellanöstern med ”de 50 år av fred” som den gamla realpolitiken gav. Detta om en region som haft två dussin krig. Scowcroft sa så som svar på att Condoleezza Rice kallade den ”stabilitet” som Mellanöstern tidigare haft var falsk. Scowcroft gjorde också utfall mot demokratiseringsförsöken: ”man kan inte i ett svep omintetgöra tusentals år av historien”. På det svarar Podhoretz:

”Men despotismen i Mellanöstern är inte tusentals år gamma, och den är inte skapad av allah eller profeten Muhammed. Alla är etablerade efter första världskriget, alltså mindre än hundra år sedan - av britter och fransmän. Utifrån detta faktum finns det inget 'utopiskt' i idén om att sådana regimer - planterade med grunda rötter av två västländer - kan dras upp med rötterna med hjälp av ett tredje västland och att ett bättre politiskt system kan ersätta dem.”

Som tidigare står en 'europeisk' realpolitik, byggd på falsk stabilitet sammanhållen av diktatur och förtryck, mot president Bushs idealistiska säkerhetspolitik byggd på stökig förnyelse via demokrati, frihet och välstånd, i syfte att skapa hållbar stabilitet.

Frågan som jag ser det är om vi ska bludna för farorna och hoppas att de försvinner av sig själva, eller om vi aktivt ska verka för borttagande av förtryck och införande av mänskliga friheter och demokrati. Valet är enkelt för mig. Varför det är så svårt för andra, vet jag inte.


Torsdag 2006-08-17 / 15.10 länk
HAR DU GJORT PARTITESTET? DN.se har ett partitest där man svarar på ett antal frågor och får fram till hur stor del man håller med de olika riksdagspartierna. För mig hamnade alla de fyra borgerliga högt och är relativt jämnstarka, M 89%, C 84%, Kd 82% och Fp 77%, medan vänsterblocket kom lågt S 27%, Mp 17% och V 7%. Ett underhållande sätt att få sin uppskattning bekräftad. Men allvarligt är att jag och v kommer överens till 7 procent. I Ortmarks valkompass i TV8 får dock vänsterpartiet 0 procent.


Torsdag 2006-08-17 / 10.20 länk
REGERINGENS EGEN EXPERT DÖMER UT SOCIALDEMOKRATIN. Mona Sahlins ”expert” på integration, Masoud Kamali, är i farten igen. Men denna gång säger hans utfall i debattartikeln faktiskt något intressant: socialdemokratin har fullständigt misslyckats.

Kamali lindar in sin kritik och talar om ”partierna” - men vi vet alla vem som regerat Sverige de senaste 12 åren. Om allt är så fruktansvärt som Kamali skriver är det ett parti som är huvudansvarigt: socialdemokratin.

De som håller med Kamali borde därför, om de menar allvar, rösta på Allians för Sverige, så vi får en ny regering. För sämre kan det ju knappast bli, om man får tro Kamali.


Torsdag 2006-08-17 / 9.50 länk
BORGERLIGA HEMSIDOR: JOBBEN STÅR I CENTRUM. Det finns en fråga som syns mer på de fyra borgerliga partiernas hemsidor än någon annan: sysselsättningen. På förstasidorna kan man direkt nå följande information:

• Centerpartiet, LO sprider sakfel: ”I rapporten skriver LO-ekonomerna rakt ut att det är bättre att vara bidragsberoende än att arbeta, ett synsätt som skiljer sig radikalt jämfört med den politik som Allians för Sverige står för.”
• Moderaterna: Den verkliga arbetslösheten: ”21 procent är den andel av den arbetsföra befolkningen som vare sig arbetar eller studerar på heltid utan att samtidigt söka jobb, enligt SCB:s statistik för juni 2006. I juni var det 1.222.000 personer som på detta sätt stod utanför arbetsmarknaden.”
• Folkpartiet: Nuder trampar vatten: ”De 120-150.000 nya jobb som nu sägs väntas tillkomma under året och nästa år är högst otillräckligt. Hittills är dock årstakten betydligt lägre, 66.000 nya jobb. Detta i kombination med andelen som i praktiken är arbetsmarknadsåtgärder, och den växande arbetskraften, gör att det inte på något sätt finns underlag att slå sig till ro med sakernas tillstånd.”

Det är en riktig prioritering. Det är arbetsmarknaden som mest lider av klåfingriga lagar och som ger störst socialt lidande. Det är här planekonomins stagnerande effekter slår värst. Det är här ett regeringsskifte skulle få störst positiva effekter.


Torsdag 2006-08-17 / 8.58 länk
VÄNSTERN HAR TAPPAT UNDERIFRÅNPERSPEKTIVET. I Captus Tidning skriver Tomas Brandberg om en socialdemokrati som levt högt på att framstå som partiet för de minst privilegierade. Men så är det ju inte längre, Vänstern har tappat sitt underifrånperspektiv:

Underklassen, i den mån någon sådan kan urskiljas, utgörs istället av människor som inte kunnat etablera sig på arbetsmarknaden, i stor utsträckning invandrare och ungdomar. Givetvis låtsas socialdemokratin som att man försvarar dessa gruppers intressen, men det är så uppenbart att man inte kan erbjuda det som behövs, nämligen arbete. Trots en urstark högkonjunktur och trots en lång rad konstlade åtgärder för att förbättra statistiken är arbetslösheten bland ungdomar och invandrare förfärande hög, men socialdemokratin prioriterar en skenbar trygghet för dem som redan har arbete. Underklassen erbjuds istället bidrag.

Ja, med ett bidragsproletariat uppnås två ting: man kan hävda att man tar omhand de oprivilegierade och samtidigt har man i dem bevis på att en stor stat behövs och att mycket politisk makt måste koncentreras till ... socialdemokratin.


Onsdag 2006-08-16 / 19.50 länk
REINFELDT-UTSPEL FICK S ATT HÅLLA IGEN. I Vaxholm i lördags gjorde moderatledaren ett unikt utspel: vad socialdemokraterna än lovar till vård och skola ska moderaterna bjuda lika mycket, eller mer.

Många som vill minska staten och politikens inflytande, skakade på huvudet. Men idag, då journalisterna väntat sig att s-regeringen skulle komma med utspel om nya stora reformer, svarade finansminister Pär Nuder: Inga reformer trots god ekonomi.

Efter Reinfeldts utspel har det, paradoxalt nog, inte blivit någon mening med att komma med valfläsk. Socialdemokraterna vet ju redan från början att Reinfeldt kommer att bjuda över.

Simsalabim! Öppet och övertydligt överbudslöfte resulterar i återhållsam valrörelse...


Onsdag 2006-08-16 / 16.20 länk
BONDEOFFRET LIBANON - DUNDERTABBE AV IRAN. Iran ville förmodligen avleda uppmärksamheten kring sitt nukleära program genom att ge Hizbollah klartecken att attackera Israel. Även om man kortsiktigt lyckats, har man uppnått något mycket värre på längre sikt. I Jerusalem Post förklarar Michael Freund, The real blunder in Lebanon:

Genom att sända vapen till Hizbollah har Syrien och Iran oavsiktligt försett hela världen med konkreta bevis på exakt hur farlig kombinationen av 'olagliga kombattanter' och deras allierade i terrorism kan vara ... Och genom att initiera striderna förra månaden i syfte att avleda världens uppmärksamhet från deras nukleära program, kan Iran i slutändan åstadkommit den exakta motsatsen ... Men andra ord, för att låna en fras från Lenin, Iran och Syrien kan just ha sålt det rep från vilket de själva kan komma att hängas.

Intressant analys. Iran har avslöjat sig som den aggressive parten, som utgör hot inte bara mot israeler och amerikaner, utan mot såväl sunnimuslimer som européer. Och det faktum att så stor del av världen vägrade ställa upp på omedelbart eld upphör i Libanon, inklusive Arabförbundet och EU, visar att en offensiv för att störta ayatollorna i Iran inte nödvändigtvis kommer att möta motstånd i världssamfundet.


Onsdag 2006-08-16 / 16.20 länk
RICE: FN-RESOLUTIONEN EN SEGER FÖR DEMOKRATI. USA:s utrikesminister Condoleezza Rice skriver i dag i Washington Post, A Path To Lasting Peace:

Genomförandet av resolution 1701 kommer inte bara att gynna Libanon och Israel; den kommer också att ha stor regional betydelse. Detta är en seger för alla som står för moderation och demokrati i Mellanöstern - och en förlust för dem som önskar underminera dessa principer genom våld, särskilt regeringarna i Syrien och Iran.

Det är ännu för tidigt att säga om Rice har rätt. Men om 1701 verkligen genomförs, då är det ett tydligt steg framåt för de ambitioner som FN haft i årtionden, men som inte blivit av: ett suveränt och självstyrande Libanon, som inte är i händerna på varesig Hizbollah, Syrien eller Israel.


Onsdag 2006-08-16 / 16.20 länk
MUSLIMSK KORTSYNTHET. Irshad Manji är fellow vid Yale University och vänder sig mot dem som påstår att islamistisk terrorism skulle bero på Bush eller Blair. I dag skriver hon i New York Times, Muslim Myopia:

Antikrigsopinionen i Amerika använder ett liknande argument för att nå uppmärksamhet: USA har brutaliserat muslimer och därför stöder de islamistisk terrorism. Men våldsamma jihadister har knappast behövt utrikespolitiska klagomål för att motivera sina hetlevrade sympatisörer. Det fanns inget Irakkrig 1993 när islamister första gången försökte spränga World Trade Center i New York eller 2000 då man attackerade fartyget Cole. Den attacken ägde faktiskt rum efter det att amerikanska trupper räddat tusentals muslimer genom att invadera Bosnien och Kosovo ...

Manji pekar också på att muslimska ledare i Storbritannien genast skyllde förra årets terrordåd i Londons tunnelbana på ekonomisk diskriminering - till dess det stod klart att de kom från medelklassfamiljer och hade universitetsutbildning. Då hittade man en annan syndabock: Blairs utrikespolitik.

Istället för att urskulda terrorism borde de muslimska organisationerna företräda den muslimska majoriteten, skriver Manji och påpekar att exempelvis 65 procent av muslimerna i England anser att muslimska folkgrupperna (communities) ska öka sina ansträngningarna för att integreras:

De som i Amerika och [Europa] gör anspråk på att tala för muslimer har ett ansvar att tala för majoriteten som vill förena islam med pluralism.

Exakt. Att ständigt utmåla sig som offer för än det ena, än det andra, håller inte. Nu är tid för den muslimska majoriteten att visa att man tar ansvar. (Se mer om Manji i bloggen: Moderata muslimer börjar ta sig ton.)


Onsdag 2006-08-16 / 13.00 länk
BELGISK POLIS TRAKASSERAR BLOGG. Inte nog med att socialdemokratiska regeringen beordrade stängning av en hemsida i Sverige, nu försöker Belgien att stänga en ledande konservativ blogg, The Brussels Journal, rapporterar National Review: European Censorship?

Jag hittade intressant information i den bloggen när diskussionens vågor om Ayaan Hirsi Ali gick höga i våras. Bloggen har givit stöd åt hennes kritik av islam, men tagit avstånd från en del av hennes förslag. Nu har polisen i Belgien knackat på dörren, dock med oprecisa anklagelser och insinuationer snarare än med bevis på brott. Bloggaren har vägrat låta sig förhöras på dessa grunder, med orden, “Jag lever inte i Sovjetunionen.” Eller Iran, skulle han kunnat ha sagt.

Det här är ett oroande tecken på att de västerländska värderingarna håller på att försvagas i Europa. Det är inte längre Mellanöstern som går i vår riktning, utan det politiskt korrekta Europa som villigt låter sig föras i riktning mot Mellanösterns diktaturfasoner.


Onsdag 2006-08-16 / 13.00 länk
REINFELDTS RESONERANDE. Läsare har frågat hur jag ser på Fredrik Reinfeldts svar i radioutfrågningen igår på frågan hur slopad fastighetsskatt ska finansieras, Sänkt avdrag betalar fastighetsskatten.

Skälet till att jag inte tagit upp denna det senaste dygnets hetaste fråga i valrörelsen är att jag inte har annan analys än andra, från Henrik Alexandersson i Frihetsfronten till Mats Wiklund i DN. Det var en groda helt enkelt.

Reinfeldt har som partiledare haft en resonerande hållning i intervjuer och det har fungerat bra - tills valrörelsen går in i intensivskedet. Under de sista 30 dagarna före ett val får partiledarnas ord en helt annan tyngd. Då är absolut inte läge att kasta upp försöksballonger eller slänga ut otestade idéer. Varje tanke en partiledare låter passera läpparna tas som löfte till väljarna, hur många reservationer man än bifogar.

Reinfeldt sa ”Man kan också överväga att titta på ränteavdragen”. Det var alltså inget löfte eller färdigt budskap. Men så går det inte formulera sig i valrörelsens intensivskede. Och det förvånar mig att han och hans rådgivare inte insett att psykologin är en annan på upploppet till ett riksdagsval. Då måste man hålla sig till det man står för, det man lovar, det man faktiskt avser att göra efter en valseger. Allt annat skapar bara förvirring.

När partiets valkampanj dragit igång ska partiledaren naturligtvis hålla sig till den, så länge inte andra tvingar en att parera. Att själv tappa kursen och drutta av vägen ner i ett dike för att köra fast i en frågeställning man inte vill lyfta fram, är ju inte så smart. Men jag tror inte Reinfeldt kommer att göra om det misstaget en gång till.


Onsdag 2006-08-16 / 8.50 länk
IRANS AYATOLLOR KAN MEDIASPELET. I Wall Street Journal visar Bernard Goldberg att regimen i Iran lärt sig hur västmedierna fungerar och spelar ut dem totalt, Iran's rulers have learned to play the media game. Veteranen Mike Wallace på '60 minutes' i CBS har intervjuat Irans president Ahmadinejad:

När Wallace intervjuade ayatollan Khomeini för 27 år sedan kom vi bara ihåg frågorna, inte svaren. Men nu är det tvärtom. Frågorna spelar ingen roll - särskilt när intervjuobjektet ler, går runt dem och svarar med mjuk röst att vi måste 'älska alla människor'. Hur ska, herr president, Israel raderas från kartan? Han har helt enkelt inte tid för sådana detaljer. Ett svar skulle kunna uppröra hans nya allierade i Amerika ... Ahmadinejad förstår oss betydligt bättre än vi förstår honom. Över åren har farliga män som han lärt sig hur man spelar medierna. De har blivit mer sofistikerade. Jag är rädd att vi inte blivit det.

Särskilt inte på att avslöja totalitarismen som ligger precis under ytan: människoföraktet, hatet, viljan att döda. Fienderna till den västerländsk civilisation får betydligt bättre media än försvararna av demokrati, frihet och pluralism.


Onsdag 2006-08-16 / 8.30 länk
BILL CLINTON 60 ÅR PÅ LÖRDAG. Den förre presidenten fyller 60, men han gillar det inte, rapporterar AFP i I'm 60 and I hate it. På en aids-konferens hördes han säga: ”Om bara några dagar blir jag 60. Jag hatar det, men det är sant.” Han tillhör ju den första hippie-eran som blev starten på den ungdomskult som ännu regerar. Men vissa saker kan man inte ändra på, inte ens genom politiska beslut.


Onsdag 2006-08-16 / 8.30 länk
DÄRFÖR GICK GÜNTER GRASS MED I SS. Nobelpristagaren i litteratur Günter Grass har avslöjat att han frivilligt gick med i nazistpartiets mest ideologiska gren. Mest intressant är hur han förklarar det, vilket framgår i Helsingborgs Dagblad, Ännu ett fritt fall från parnassen:

En förklaring till att han i sin ungdom frivilligt valde att ingå i elitära Waffen-SS berodde enligt egen utsago på hans förkärlek för det 'anti-borgerliga' ...

Då tysk nazism, idag islamfascism. Vänsterns förkärlek för det ”anti-borgerliga” får vansinniga konsekvenser.


Tisdag 2006-08-15 / 19.00 länk
TYSKLAND BACKAR UPP USA. I USA hävdar oppositionen i demokraterna att USA står ensamt eftersom Bush-doktrinen om demokrati i världen inte stöds av Europa, nu senast av Jimmy Carter i Der Spiegel. Men idag rapporterar Deutsche Welle att Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, som är på rundresa i Mellanöstern, med kort varsel ställt in samtal med Syriens president Bashar al-Assad efter dennes tal som lade skulden för gränskriget Libanon-Israel på USA.

Talet var naturligtvis ett led i den iranska strategi som syftar till att söndra västvärlden för att försvaga den. Men nu satte Tyskland stopp. Man kan inte tala skit om USA och tro att det faller i god jord hos Tyskland.

I bästa fall är detta första tecknet på att demokratierna i väst börjar ta sig samman och ser vilka de gemensamma fienderna mot demokrati och frihet är.


Tisdag 2006-08-15 / 16.55 länk
LIBERALISM OCH MORAL. Mattias Svensson har skrivit en lysande filosofisk artikel 'Under strecket' i Svenska Dagbladet: Liberalismens moral angrips från höger. Han tar upp den helt centrala frågan i vår tid om hur liberalismen ska förhålla sig till moralen. Det var ju avsaknaden av andra skarpa och utmanande tankar än kring den ekonomiska liberalismen som gjorde att jag i vintras riktade en bredsida mot Timbro. Men idag ger Timbro-medarbetaren Svensson en glädjande indikation på att en bredare idédebatt lever.

Svensson konstaterar att etiken har begränsats till det för alla människor gemensamma, och därmed tagit plats i politiken som utövar tvångsmakt, istället för att vara en inre kompass i strävan efter självförverkligande. Det har gjort att socialliberaler använt politisk makt för att tvinga på individerna sin etik och libertarianer intagit en nihilistisk hållning. (Just detta har varit min kritik, framförd exempelvis i ExAnte 1995, Kommunitär moral modern medicin och hamnade i debatt med Fredrik Erixon, Nyliberalismen är inte värdenihil, och replikerade på, Mikro före makro i kommunitär samhällssyn.)

Men hjälp av de två neoaristoteliska filosoferna Douglas Rasmussen och Douglas den Uyl visar Mattias Svensson hur man faktiskt kan förena liberalism i klassisk mening med kommunitär/konservativ etik, även om det är en värdedebatt ”det onekligen kommer att slå gnistor om”. Svensson skriver:

Med rätt förståelse menar författarna att den liberala frihetstanken och den aristoteliska etiken om människans uppnående av eudaimonia [självförverkligande] är som gjorda för varandra ...

Friheten ska inte förstås som en norm, utan som en metanorm, inte en guide till dygdigt beteende, utan en förutsättning för att ett dygdigt beteende kan ske.

[Bara individen kan] sammanväga detta smörgåsbord av dygder och goda ting till självförverkligande ... Uttryckt i mindre tekniska termer är att tänka och handla (därefter) en nödvändig del av att bli (och vara) lycklig.

Alltså, om staten begränsar friheterna begränsas också människornas möjlighet att sträva efter ett liv i enlighet med dygderna. Exakt det vi ser i bidragsfusket, i den nedbrutna arbetsmoralen och att allt fler känner sig stressade, utbrända, otillräckliga, otillfredsställda. Staten diskriminerar nämligen flertalets möjligheter att identifiera sin egna, individuella sammanvägning av dygderna. Kort sagt: våra själar stympas genom att vi inte individuellt får ta ansvar att göra de sociala prioriteringarna.

Här kan liberaler och kommunitärer/konservativa vara eniga. ”Det är dock en teleologi reducerad enbart till människan, till individens mognad och blomstring, och frikopplad från föreställningar om ett liknande teleologiskt syfte för exempelvis kosmos eller samhället.” Detta individuella teleologiska perspektiv anser Mattias Svensson är något annat än kristen och konservativ ”regelmoral” som han menar avser att uppnå ”disciplin” hos allmänheten.

Jag håller inte med. Det kommunitära perspektiv jag har betyder inte att specifika moralregler ska sättas upp av politiken och staten, vid sidan om de universella lagar som skydd de negativa rättigheterna (långa ord för att beskriva stöld, rån och våld). Däremot finns regler i de frivilliga gemenskaperna, men de ser jag som utslag av beprövad erfarenhet och lärdomar från tidigare generationer. Det är alltså snarare ”råd eller tips” som man tjänar på att följa, men som man naturligtvis inte måste följa, eftersom ingen kan beordra det. Det är ett frivilligt val, även om detta val naturligtvis har konsekvenser som alla andra val.

Mattias Svensson har med sin artikel rejält flyttat fram den liberala moraldiskussionen i Sverige. Jag hoppas vi får se mer av den. Om vi ska krympa stat/kommun/landsting från dagens dryga 50 procent av ekonomin till mindre än hälften, måste vi först ha dessa perspektiv klara för oss. Vi behöver visa hur ett liberalkonservativt samhälle ökar rättvisan, möjligheterna och respekten för alla. Jag är övertygad om att vi måste börja på detta teoretiska och filosofiska plan, innan man kan gå vidare i mera praktiskt politiska resonemang.


Tisdag 2006-08-15 / 14.00 länk
RAPPORT FRÅN MAKTSEMINARIUM. Under förmiddagen höll Timbro seminarium på Nalen i Stockholm om en ny antologi, Makt - om Sveriges demokratiska underskott. Mest intressant var överste Bo Pellnäs. Han berättade om arbetet i flodvågskommissionen, som ju landade i den för Sverige så ovanliga slutsatsen att namnge politiker och tjänstemän som hade ansvar för hur katastrofen, som kostade mer än 500 svenskars liv, hanterades i staten under annandagjul 2004 och därefter.

Pellnäs menar att demokratins innersta kärna är att vi medborgare, som lämnar ifrån oss makt till staten, också ska kunna utkräva ansvar. Ett ansvar som ska vara direkt kopplat till befattning och person. Han sa:

När makt utövas anonymt lämnar vi det jämlika, demokratiska samhället och får ett samhälle av över- och underordnade. När ansvar inte kan utkrävas raseras det samhällskontrakt som demokratin bygger på. Ansvaret måste ha ett ansikte.

Andra författare som presenterade sina kapitel var statsvetarprofessorn Tommy Möller som fortsatte sin kritik av statsministerns ställning, från gårdagens debattartikel i DN. Och riktade kritik mot riksdagens och konstitutionsutskottets svaga ställning.

Publicisten Per T Ohlsson framförde den föga nya, men alltid befogade, kritiken mot att svenska folket har en idyllisk statsuppfattning - staten är god. Vilket ju är en unik attityd byggd på att vi genom historien inte haft olika befolkningsgrupper som kämpat om makten, utan varit ett enhetligt folk och en kung som försökt hålla sig väl med folket. Han sammanfattade läget väl: svag kontrollmakt, svag maktdelning, svagt ansvarsutkrävade och stark regeringschef. Han gjorde också en viktig poäng om hur överdrivet valdeltagandet som kvantitativt mått blivit, medan kvaliteten i samhällsdeltagandet stått tillbaka och där undersökningar visar att svenskar är betydligt mindre praktiskt samhällsengagerade än amerikanska folket.

Statsvetaren Helena Wockelberg hade en viktig poäng: det ägnas stor energi åt att granska demokratiperspektivet när det gäller input i staten, alltså hur beslut blir till, medan output om hur besluten efterlevs och genomförs i praktiken efter beslut sällan granskas. Här menar hon att vi har ett system på papper och ett annat i verkligheten. Exemepelvis urholkas offentlighetsprincipen genom att statstjänstemän slutat fästa sina underlag i PM och dokument, vilket juristen Christina Wainikka tog upp. Därför finns allt färre handlingar att granska med hjälp av offentlighetsprincipen.

Ännu fler talade på temat makt. Och helhetsintrycket blev rätt tydligt: även om vi väljer makthavare på demokratisk väg, så är kontrollen av deras maktutövning pinsamt dålig. Vilket naturligtvis vi medborgare förlorar på.

Jag ställer självklart upp på starkare kontrollmakt, exempelvis en författningsdomstol. Men viktigast tror jag är att börja underifrån. Medborgarnas direkta makt över makteliten måste stärkas. Och den direkta makten skapas genom - enmansvalkretsar. Då kan människorna i en stadsdel eller samhälle på 27.000 invånare välja sin riksdagsledamot - som bara har att försvara sitt mandat genom att övertyga dessa människor lokalt, på hemmaplan. Med enmansvalkretsar får riksdagsledamöterna en egen folklig auktoritet, medan partiernas mellanskikt på länsnivå och partiledningarna får en svagare ställning. Om man börjar där, då kommer olika kontrollorgan att bli självklara följdeffekter. Det är vårt idag toppstyrda politiska system som gör att kontroll och ansvarsutkrävande upplevs som hinder mer än demokratiska nödvändigheter.


Tisdag 2006-08-15 / 8.20 länk
STATSMINISTERNS MAKT INTE HUVUDPROBLEMET. Jag håller med Widar Andersson i Folkbladet som efter statsvetaren Tommy Möllers debattartikel frågar: Göran Persson är stark - är det verkligen problemet?

Själv tycker jag den största bristen finns i avsaknad av väljarmakt över de enskilda riksdagsledamöternas framtid - även Göran Perssons förtroende som riksdagsledamot. Det gör att gabet mellan väljare och valda blir alldeles för stort. Lösningen heter: enmansvalkretsar


Tisdag 2006-08-15 / 8.05 länk
ATT ÄGA SIN BOSTAD. Det finns en fråga som är oerhört strategisk för att få fler att vilja respektera äganderätten och det är att ge människor möjlighet att äga sin bostad. Det var en av hemligheterna bakom Thatchers framgångar i Storbritannien. Egnahemsägarna ökade kraftigt och bytte från vänsterpartiet till högerpartiet. Därför är det utmärkt att Kristina Axén Olin (m) ser det som en viktig valfråga: Fler ska kunna äga sin lägenhet.

Men genom att äga sin bostad får man framför allt mer makt över sin boendemiljö, inte bara inomhus utan i grannskapet. Det är en viktig väg att stärka människors egenmakt inte minst i förorterna. Socialdemokratins idiotstopp för bostadsrättsföreningar att bildas i förorterna måste upphöra och bytas i sin motsats: låt många fler äga sin bostad.


Tisdag 2006-08-15 / 7.58 länk
HÖGERN STÄRKS I ISRAEL. För bara ett halvår sedan låg högerpartiet Likud i spillror. Från 40 till drygt 10 mantat i parlamentsvalet. Partiledaren Binyamin Netanyahu, tidigare premiärminister, satt dock kvar på sin post. Och efter Hizbollahs och Hamas attacker mot Israel i sommar är han tillbaka. Eftersom Israel ligger i krig är han lojal med sitt land och framför ingen skarp kritik, men han diskuterar vad Israel bör göra nu, Netanyahu: Switch from unilateral to mutual steps:

[Ariel Sharons] unilaterala tillbakadragande [från ockuperade områden] bryter ner vår avskräckning, och ger trovärdighet åt våra fiender, en trovärdighet som stärker deras möjligheter att bombardera våra byar och städer. Detta koncept [om ensidiga tillbakadragande] är nu på väg bort och det är bra.

Tyvärr har han rätt. Sharons väg till fred genom att dra sig tillbaka till icke-ockuperade områden är en illussion. Ju mer Israel ger, desto mer tänker islamfascisterna att ta. Fred är lika med svaghet. Det visar Hizbollah - och får stöd av hela världspressen. Deras anfall mot Israel har starkt stöd i medievänstern. Israel har bara ett sätt att agera: försvara sig och de områden man nu besitter, för att inte bli utplånat, det som är det uttalade målet för exempelvis Iran.

Netanyahu intervjuades i BBC Hard Talk förra veckan. Han är rapp, ansvarsfull och smart. Se intervjun på nätet: Netanyahu sets out Israel's strategy in the current conflict.


Måndag 2006-08-14 / 19.10 länk
KLARAR FN STATSLÖS TERRORISM? Historieprofessorn vid Harvard, Niall Ferguson, är djupt skeptisk till att FN kan spela någon roll i vår nya värld med terroraktörer som inte är bundna till en stat. I dagens Los Angeles Times skriver han, Testing the Limits of the U.N.:

[V]em tror på allvar att Förenta Nationerna kan förhindra al-Qaida (eller dess senaste imitatörer) från att försöka spränga passagerarplan i luften? De som planerade 'Lockerbie-möter-11 september' avsåg att begå 'massmord i en otrolig skala'. Allt FN hade att erbjuda som svar var blaha, blaha, blaha i en otrolig skala ...

Hizbollah är ingen stat, utan som mest en stat i staten. Och al-Qaida är ett löst nätverk som opererar inom många stater. Det är långtifrån klart - åtminstone från [generalsekreteraren Kofi] Annans rapport - vilken roll FN borde spela i strider mot elakartade 'icke-statliga aktörer', annat än att yngla av sig massor av kommittéer och spotta fram fler rapporter.

Teroristorganisationer frodas just där stater är svaga. Och dessa svaga stater har lika mycket att säga till om i FN:s generalförsamling som de starka staterna mot vilka terroristerna direkt riktar sina attacker.

Ferguson menar att detta är FN:s största svaghet. Genom att man hyser dem man ska agera emot och dessa har samma rätt som andra, blir det ytterst osannolikt att man agerar kraftfullt. Det är som om kriminella hade samma inflytande över polisen, som polismännen. Det skulle inte bli många tjuvar och våldsverkare fast då. Därför har FN också väldigt få prestationer att visa upp. (Och det är ju därför bloggen driver kampanjen för att Demokratiernas Förbund ska ersätta FN.)


Måndag 2006-08-14 / 19.10 länk
ISLAMFASCISM ÄR RÄTT ORD. Flera medieorganisationer har vänt sig mot att president Bush använt islamfascism som begrepp på de terrorister som i islams namn vill förslava världen. Men jag håller med Janet Daley i Daily Telegraph, 'Fascistic' is the right word for Islamic fundamentalism:

Jag hörde en TV-reporter fråga en muslimsk talesman om han tyckte att president Bushs 'personangrepp' (name-calling) hade någon poäng. Personangrepp? ... Ordet 'fascism' betyder ett extremt totalitärt system som förtrycker mänskliga rättigheter och demokratisk frihet. Fundamentalistisk islam är fascistiskt i dess exakta, tekniska betydelse av ordet.

Det är otillräckligt att använda ordet 'terrorister', eftersom terrorism enbart är en metod att sätta skräck i en befolkning. Av ordet 'terrorist' framgår inte vilka de politiska ambitionerna är bakom metoden att terrorisera. Därför behövs ett annat ord. Och islamfascism är en beteckning som innehåller två besked: man vill med våld tvinga fram en viss samhällsåskådning, och den åskådningen bygger på en uttolkning av religionen islam.


Måndag 2006-08-14 / 19.10 länk
FÖRÄLDRAR KAN AVGÖRA. Maria Larsson, vice partiordförande i kristdemokraterna, talade idag om det faktum att en stor majoritet i Sverige tycker att föräldrar ska ha ekonomiskt stöd för att kunna stanna hemma längre med egna barn (närmare bestämt 64 procent enligt sifo). Frågan lyfts fram på partiets hemsida. Enligt pressmeddelande sa Larsson i småländska Habo:

- Stat och kommun betalar idag mellan 70000 och 145000 kronor i månaden för platserna i förskolan. Men den som föredrar att stanna hemma med de egna barnen eller lösa omsorgen på annat sätt får inte en krona.
- Det är hög tid att politiker slutar låtsas att de alltid vet bäst och börjar se till vad föräldrar och familjer själva ger uttryck för.

Familjepolitiken är ett starkt politikområde för borgerliga värderingar. Här blir skillnaden mellan statligt förmynderi och familjär självständighet mycket tydlig, och därför ställer få upp på statsmonopol. Kristdemokraterna gör helt rätt som lyfter fram frågan och visar på skillnaden mellan regeringsalternativen.


Måndag 2006-08-14 / 10.00 länk
LÄXA INFÖR BORGERLIG SEGER. Jag vet, riksdagsvalet om 34 dagar är långtifrån vunnet. Men jag känner att vibbarna drar åt det hållet. De borgerliga partierna är offensiva, socialdemokraterna ständigt på defensiven. Därtill ligger vänsterblockets regeringsalternativ i ruiner sedan Lars Ohly gått till kraftigt angrepp mot socialdemokraterna i sitt sommartal, Ohly till hårt angrepp mot regeringen. Vänsterpartister demonstrerar för Hizbollah och andra icke-demokratiska krafter. Är det verkligen dessa partier svenska folket vill se leda landet?

Och ny Sifo-mätning visar: Störst förtroende för Reinfeldt. 47 procent av svenskarna har förtroende för Fredrik Reinfeldt, medan bara 39 procent har förtroende för Göran Pesson (det är lägre än president Bush som fick 40 procent i ny mätning).

Och lägg till dagens nyhetsskörd: Rättegång mot Reepalu inleds. Socialdemokraternas starke man i Malmö kan dömas till fängelse för mutbrott.

Men inför en seger finns anledning att lära en annan läxa från Thorbjörn Fälldins tid. Låt inte ambitionerna växa sig allt för stora på snabba förändringar. Man måste ha respekt för verkligheten och inte falla i socialisternas världsbild, där man tror att man från skrivborden kan rumstera om i verkligheten hur som helst. Om förväntningarna är för höga, kommer snart missnöjet.

Om detta finns en utmärkt artikel i Washington Post, Standing By Bush. Där vänder sig Joshua Muravchik mot de neokonservativa som inte tycker Bush går fram tillräckligt hårt och snabbt:

Presidenter gör alltid sina starkaste supportrar besvikna. Deras makt är begränsad och de måste hantera kongressen, allmänna opinionen, oräkneliga myndigheter och, vad beträffar utrikespolitiken, andra nationer som kan hjäla eller hindra oss. Resultatet når aldrig upp till den elegans som formuleras av kommentatorer och debattörer som mig, som bara behöver tampas med redaktörer.

Neokonservativa och andra konservativa hyllar nu minnet av president Ronald Reagan. Men på den tiden var vi inte heller nöjda. 'Att säga att konservativa är missnöjda är en oerhörd underdrift' skrev redaktören för neokonservativa tidskriften Commentary magazine, Norman Podhoretz, om Reagans utrikespolitik 1982.

Och jag kommer ihåg hur vi partiaktiva i de borgerliga partierna var lika kritiska som socialdemokraterna mot Fälldins regeringar. Därav har också det historiska minnet av dessa regeringsår hamnat i tvivel. Bildt-regeringen klarade sig lite bättre, men någon större uppslutning kring de framgångar som nåddes såg vi inte. Även här har socialdemokraterna fått skriva historien.

Det blir naturligtvis omöjligt att regera om man inte bara har en tuff opposition från vänster att handskas med, utan också de egna partisympatisörernas och opinionsbildarnas kritik. Om det ska bli möjligt att vända den oljetanker som ett lands ekonomiska och sociala politik är, måste skepparen få tid. En mandatperiod räcker inte. Och för att vinna folkets förtroende i mer än en mandatperiod måste vi som sympatiserar med inriktningen ha tålamod.

Jösses, ett sådant här blogginlägg trodde jag inte att jag skulle känna för att skriva... Men, men. Ligger det inte i luften? En seger!


Måndag 2006-08-14 / 9.10 länk
LAGSTIFTA INTE MOT GOOGLE, MICROSOFT. De organisationer som förut var människorsättsorganisationer, som Amnesty och Human Right Watch, är numera vänsterorganisationer som bedriver vänsterpolitik. Det framgår i IDG, "Tvinga Microsoft och Google stå upp mot Kina".

Human Rights Watch vill stifta lagar mot handel med Kina för dataföretag. Det är tragiskt. För vänstern är frihandeln någon man alltid offrar. Men frihandeln är väsentlig för att diktaturer ska mjukas upp och för att människor i dessa förtryckta länder ska kunna skapa utveckling. Frihandel är en av vägarna att riva förtryck.

Här i bloggen har kritik mot Google och andra internetföretag riktats mot det sätt man samarbetar med Kinas regering. Den kritiken är befogad. Man borde bättre kunna värna kinesernas möjligheter att surfa på nätet. Men det är en sak att kritisera ett företag, något helt, helt annat att staten ska förbjuda handel. För man kan ju genast fråga sig varför bara dataförtag ska förbjudas att handla med Kina. Nej, stater ska inte stifta lagar mot handel, utan underlätta den (med få undantag).


Förra veckans blogg