Söndag 2006-07-09 / 23.55länk RAKA BESKED FRÅN USA OM HAMAS. Det är intressant att se att nr 3 i amerikanska utrikesdepartementet, bitr utrikesminister Nicholas Burns, idag medverkade i flera TV-kanalers söndagsmagasin, som
Fox News Sunday och
CNN:s Late Edition. Svaren är tydliga trots de komplicerade utrikesfrågor som avhandlas, som Nordkorea och Iran. Om exempelvis Hamas svarar han i CNN:
Gör Bush-administrationen och UD något bakom scenen och på vilken nivå, för att stoppa våldet?
- Vi är aktiva varje dag på den högsta nivån. Utrikesminister Rice har varit involverad var dag i denna kris, för att försöka få Hamas-företrädarna att frige den israeliska soldaten och stoppa attackerna med Kassam-raketer mot civilbefolkningen i Israel.
- Låt oss komma ihåg hur detta startade. Det var skandalösa handlingar av Hamas som kränkte Israels suveränitet genom att ta soldater gisslan och döda isreeliska bosättare som inledde situationen. Jag kan försäkra dig om att många i arabvärlden inte är glada, liksom i resten av världen, över hur Hamas har agerat. Och vi har helt klart varit aktiva i försök att få slut på krisen.
På detta reagerade Jimmy Carters säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski som senare medverkade i programmet:
- Först och främst, jag skulle inte uttryckt mig som biträdande utrikesministern sa här i programmet för några minuter sedan, eftersom han enbart gav ett oreserverat stöd för Israels politik av omfattande reprisalier mot Gaza-borna. Vad jag skulle gjort är att understödja [palestinske presidenten] Abbas.
Och en som replikerar på detta är Reagans förste utrikesminister, general Alexander Haig:
- Vi kan inte vända vår egen historia ryggen. Vi hjäpte till att skapa staten Israel. Vi har skyldigheter. Biträdande utrikesministern hade rätt när han sa att det var Hamas som startade denna strid (this brouhaha).
Tänk vilken lyx att få höra så raka och öppen debatt om palestiniernas ansvar i medierna!
Söndag 2006-07-09 / 18.00länk USAs EKONOMI HAR VUXIT MED ETT HELT KINA. Det är svårt att ta in vilken fruktansvärt stark motor USA är för världsekonomin. En som lyckas förklara är Reagans ekonomiske rådgivare och nuvarande konsulten och programledaren i NBC, Lawrence Kudlow i The Big-Bang Story of U.S. Private Business:
Visste du att USA under bara de senaste 11 kvartalen, sedan juni 2003 då president Bush sänkte skatterna, har ökat ekonomins totala storlek med 20 procent? På mindre än tre år har alltså den amerikanska ekonomiska kakan vuxit med 2.200 miljarder dollar (15.840 miljarder kronor), vilket är ett tillskott som grovt räknat är av samma storlek som Kinas totala ekonomi...
Det är extraordinära fakta, även om du kanske för första gången ser dem här. De flesta mainstreammedier ägnar sig hellre åt att finna brister i amerikansk kapitalism än lyfta fram dess framgångar ...
För de som bryr sig om att titta har ekonomiska kraften hos incitamenten som låga skatter ger åter visat sig magiska. Medan vissa reportrar är besatta av att huspriserna inte ökar lika snabbt, är den stora nyheten den kraftiga ökningen i privata investeringar i företagsamhet, vilket direkt kan härledas till Bushs skattereform.
Tänk om Europa plötsligt skulle förlora möjligheten att exportera till USA - då skulle kontinentens totala konkurs och sammanbrott snart stå för dörren.
Söndag 2006-07-09 / 11.28länk MAUD OLOFSSON: SÅ SKAPAS NYA JOBB. Centerledaren ägnade igår sitt
Almedalstal åt miljön och jobben - och kritiserade statsminister Göran Persson hårt:
- Trots att 150.000 unga är arbetslösa, så vill han inte se att ungdomsarbetslösheten är något stort problem. Trots att var femte familj tvingades söka socialbidrag förra året så vill han inte se att utslagningen är ett problem. Trots att en miljon inte går till jobbet i högkonjunktur, trots att vi har fler förtidspensionärer än företagare, så låtsas han inte om att Sverige har allvarliga, grundläggande problem. Statsministern väljer att blunda. Han har en människosyn som gör att han medvetet väljer att inte se.
Och Maud Olofsson är mest konkret av alla partiledarne om hur det ska gå till att öka antalet jobb. Ungdomsavtal med flexiblare anställnigsvillkor är det mest påtagliga och kraftfulla förslaget som lagts i Sverige om hur arbetslösheten kan bekämpas. Ingen har större trovärdighet i den kampen än centerpartiet.
Maud Olofssons talekonst präglades av den gamla, men genuint demokratiska folkbildningstraditionen. Hon förklarade hur samband ser ut och vad betydelsen blir av olika förslag. Det blir lite präktigt, men också väldigt tydligt.
Ryssland vill se ett uttalande från säkerhetsrådets ordförande som uppmanar Nordkorea att återuppta sexpartssamtalen om landets kärnvapenprogram. 'Stark reaktion, starkt budskap, klart budskap, ja', sa Rysslands bitr FN-ambassadör Konstantin Dolgov. 'Men vi bör vara realistiska eftersom den styrande principen är att inte hota freden och säkerheten och stabiliteten i regionen.'
Hursa? Inte hota freden och säkerheten i regionen? Det är ju exakt vad Nordkorea gör. Och det är exakt därför man måste få vidkännas konsekvenser för missiltesterna - konsekvenser större än att beskåda en sorts teater om impotent diplomati.
Det blir allt tydligare att FN är en Rysslands, Kinas och andra diktaturers lydiga redskap. FN skapar ökad osäkerhet i världen eftersom den fria världen i FN förvandlas till passiv slav som följer diktaturernas taktpinne.
Söndag 2006-07-09 / 10.41länk GIULIANI I ALLT BÄTTRE POSITION. New Yorks förre borgmästare
Rudy Giuliani har inte sagt att han ska kandidera i presidentvalet 2008, men allt fler - både supportrar och fiender - börjar räkna med det. Tiden så att säga talar för honom. Under orkanen Katrina var hans handfasta lokala ledarskap i kris den måttstock som New Orleans och delstatens guvernör mättes, och fullständigt misslyckades att uppnå.
Även konservativa i södern börjar se Giuliani som tänkbar republikansk president, trots hans liberala profil i sociala frågor. Det framgår av kolumn i Dallas Morning News: Giuliani's politics. Mark Davis trodde inte han skulle gilla honom, men sedan Giuliani framträtt i staden nyligen funderar han på att ändra sig.
Michael Moore-vänstern har också börjat göra 'dokumentärfilmer' (dvs lögnaktig hatpropaganda) om Giuliani. De känner att här kan vänstern komma att möta sitt hårdaste motstånd, skriver Fred Siegel i Commentary Magazine:
Candidate Giuliani.
En del läsare har reagerat på min
spekulation om hur en kommande terrorattack kan se ut: ”En smutsig bomb som slår ut hela citykärnan i en europeisk huvudstad och dödar hundratusen människor”. Detta skulle vara helt verklighetsfrämmande skrämselpropaganda. Jag önskar att det vore så. Men just genom den undfallenhet som Gove beskriver är terrorattacker något vi har att vänta:
Misslyckandet inom brittiska medier och brittisk politik att ställa de organisationer till svars som göder islamistiskt missnöje och uppmuntrar extremistiskt tänkande visar att liberalismen och demokratin fortsätter att kämpa i uppförsbacke.
Lördag 2006-07-08 / 8.21länk LEIJONBORG: LEVE PLUGGSKOLAN! Folkpartiet gör helt rätt som lyfter fram
skolpolitiken så starkt och ger så tydliga budskap som man gjort i Almedalen, inklusive i partiledarens tal igår kväll (att hålla politiskt tal en fredagkväll är dock ingen tacksam uppgift).
Det är ingen tvekan om att en stor majoritet i svenska folket vill ha ordning och reda i skolan så att ungarna lär sig det de behöver lära i en allt hårdare internationell konkurrens.
Till skillnad från förr, då folkpartiet ofta försvårade borgerlig samling, är folkpartiet numera ett konstruktivt parti som avsevärt förstärker alliansens profil. 'Nya' moderaterna och centerpartiet är de som rent sakligt har förändrat sig mest för att få Allians för Sverige att fungera så effektivt som den nu gör, men även folkpartiet har en viktig del i att den samlade profilen är så pass gedigen och trovärdig. För två år sedan hade jag inte kunnat drömma om att det skulle finnas ett så tydligt regeringsalternativ.
Fredag 2006-07-07 / 16.10länk DAGENS CITAT II: OIKOFOBI. I sommarnumret av centern närstående tidskriften
Rådslag lanserar redaktören Ilan Sadé ett nytt ord i ledaren:
Oikofobi. Roger Scruton har myntat begreppet ['Oikos' är grekiska för hus eller hem]. Det egna kulturarvet och de egna traditionerna hamnar hela tiden i kulturradikalernas skottlinje - de förlöjligas och förskjuts i mångkulturalismens namn. Intressant nog är detta dock inte fråga om någon egentlig mångkulturalism, utan snarare en romans med alla främmande kulturer och ett ständigt gissel av den egna. Oikofobin tar sig också uttryck i ett slags tävling i att framställa det egna samhället eller majoritetskulturen som så 'kränkande' som möjligt, samtidigt som oerhörda kränkningar inom andra samhällen eller minoritetskulturer hanteras med en axelryckning.
Fredag 2006-07-07 / 16.10länk DAGENS CITAT: ALLIANSENS FRANSMÄN. I sommarnumret av liberala magasinet
Neo kartläggs möjliga politiska tjänstemän i regeringskansliet vid en borgerlig regering. En fd sådan tjänsteman citeras:
Folkpartiet är en borgerlig regerings fransmän - de främsta obstruktörerna och en ständig intern rövplåga som aldrig går med på att backa och ändå får det att låta som de varit generösa i efterhand.
Fredag 2006-07-07 / 10.11länk BÖRJA FRÅN BÖRJAN MED EU-KONSTITUTION. En opinionsmätning utförd i alla 25 medlemsländer, på uppdrag av Margot Wallströms kommission, visar att 47 procent av européerna vill omförhandla konstitutionsfördraget och 13 procent skrota det helt. Bara en liten minoritet på 23 procent vill att ratificeringsprocessen ska återupptas av nu liggande förslag,
rapporterarEU Observer.
61 procent är för någon form av europeisk konstitution, medan 22 procent är emot.
Fredag 2006-07-07 / 9.34länk ALLA RAPPORTERAR HÖGERSEGER I MEXIKO - UTOM SVD. Det är rätt lustigt. Svenska Dagbladets utrikesredaktion lever i en egen värld. Tidningen är den enda i världen som inte erkänner att den borgerlige Felipe Calderon vann presidentvalet.
Inte ens Dagens Nyheter låter sig längre stängas inne i den svenska vänsterbubblan i utrikesrapporteringen, utan skriver korrekt:
Högerkandidat vann i Mexiko och man ger till och med en liten biografi på Mexikos näste president:
Folkligheten Calderóns styrka.
Men i Svenska Dagbladet lyder rubriken: ”Vänstern vägrar godta valresultat” och i ingressen skriver man att högerkandidaten ”utropar sig åter till segrare”, som om den officiella valmyndigheten inte gjort det. Och igår var tidningen på gränsen till att utropa vänsterkandidaten till segrare. Det är som om man läser kommunistisk Flammans utrikesrapportering.
Svenska Dagbladets utrikesreporter Karin Henriksson är en katastrof. Hon har ingen som helst kontakt med verkligheten. Att SVD låter en så verklighetsfrämmande person sköta rapporteringen från USA är en skandal. Det drar ner kraftigt ner tidningens anseende och kvalitet.
Torsdag 2006-07-06 / 19.50länk MELLAN 'SURRENDER MONKEYS' OCH 'WAR JUNKIES'. Inför morgondagens ettårsminne av terrorattacken i London, skriver britten Timothy Garton Ash i Guardian om hur väldigt olika amerikaner och européer ser på hotet från islamfundamentalistisk terrorism. USA ser det som ett krig. Europa som något betydligt mindre dramatiskt. I kolumnen Between cheese-eating surrender monkeys and fire-eating war junkies skriver han:
Men man måste också förstå att [president Bushs] uttalanden speglar något verkligt och djupt i den konservativa delen av amerikansk politisk kultur. Sant eller falskt, rätt eller fel, det är så det konservativa Amerika har valt att förstå utmaningen efter 11 september 2001 och reagera på den. På något plan är det här som det känns mest komfortabelt: i den enkla berättelsen om kampen mellan de goda och de onda, då man åkallar gammaldags värden om mod och heder.
En av böckerna i universitetsbokhandeln under temat 'patriotism', här vid Stanford University i Kalifornien, är Faith of my Fathers. En gripande memoar av John McCain, som leder bland republikanernas tänkbara presidentkandidater 2008. Den handlar om hans far och farfar, båda amiraler, och hans egen tid som torterad kringsfånge i Vietnam. På sista sidan återges det sista budskapet hans far framför till honom: 'Min son, det finns inget större än att dö för de principer som du tror på'. Det är enligt det budskapet jag försökt leva efter, säger McCain, 'och när jag som bäst behöver stöd har jag funnit friheten genom att leva enligt det'.
Detta är ett koncept av hjältemod för krigare som man fann i de flesta europeiska länder före 1914, men som inte hörts mycket av i mainstream-Europa efter 1945. Vi har olika politiska kulturer och vi väljer att se saker på olika sätt.
Så långt håller jag med Timothy Garton Ash. Men Ash tycker sig se att Europa söker någon slags tredje väg mellan krigshjältar och en kapitulerande fredssträvan. Det gör inte jag. Om Europa utsätts för en lika psykologiskt laddad attack som den USA upplevde 11 september - vilket givetvis inte Londonattacken var (i London dog bara 52 civila, föga anmärkningsvärt antal med tanke på Europas vana vid lokal terrorism) - då kommer också Europa att tvingas välja mellan kamp eller kapitulation.
En smutsig bomb som slår ut hela citykärnan i en europeisk huvudstad och dödar hundratusen människor vore en motsvarande psykologisk påfrestning på Europa. Hur skulle Europa ta det? Jag tror vänstern kommer att vilja följa terroristernas varje krav för att slippa strid, medan majoriteten, likt amerikanerna, kommer att vilja ta upp kampen mot dem som utmanar vår civilisation.
Än så länge anser sig Europa ha lyxen att inte behöva ta ställning.
Torsdag 2006-07-06 / 19.50länk FNs SVEK MOT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Det här är en utmärkt betygsättning av första sessionen för Förenta Nationernas nya Råd för mänskliga rättigheter:
I Darfur finns tre fjärdelar av en miljon människor bortom humanitära hjälpinsatser, 2,5 miljoner människor är på flykt på grund av våld, 385000 människor lever på svältgränsen och över 2 miljoner har dött under 22 år av våldsamheter och nöd.
Men det var inte folkmordet i Sudan som intresserade FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. Inte heller att en miljard kineser saknar grundläggande civila och politiska rättigheter. Inte heller att 13 miljoner kvinnor i Saudiarabien för att överleva måste uthärda sina liv i det fördolda och inte ertappas bakom ratten i en bil. Inte heller intresserar sig FN för 23 miljoner människors lidande i Nordkorea. Eller för Irans president Ahmadinejads provokativa förslag om folkmord eller hans rättssystem som föreskriver korsfästning, stening och amputationer.
Nej, det var bara ett land som pekades ut av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och det var Israel.
Så skriver Anne Bayefsky i Jerusalem Post-kolumnen That same old bash-Israel agenda. Jag skulle vilja höra utrikesminister Jan Eliassons reaktion på denna summering. Han var ju, som ordförande i FN:s generalförsamling, en av arkitekterna bakom det nya rådet. Är han nöjd?
Torsdag 2006-07-06 / 13.55länk BORGERLIGA ALLIANSEN HAR INGET MER ATT BEVISA. Det kan tyckas kaxigt när moderatledaren och statsministerkandidaten Fredrik Reinfeldt till Svenska Dagbladet säger
”Vi har ingenting kvar att bevisa”.
Detta som svar på om det blir fler kompromisser mellan de fyra partierna före valet.
Jag tror Reinfeldt har rätt. Ingen väljare kan tvivla på att de fyra partierna vill vinna och tillsammans regera landet efter höstens val. Att journalister fortsätter på det spåret är bara ett bevis på deras privata vänstersympatier. Är det några som borde få frågor om samarbetsproblem är det socialdemokraterna. Vem ska de regera med efter valet om de får chansen? Göran Persson hävdar: ingen. Det upplägget saknar all trovärdighet.
Men Reinfeldts svar betyder också något annat. Man kör nu den nya, mjuka mittenlinjen i botten. Alla kanter är bortfilade. Alla radikala förslagen är bortstädade. Allt är upplagt för att bjuda in 'gråsossarna', de mittenväljare som i Sverige alltid röstat s - utom när Thorbjörn Fälldin i två mandatperioder kunde bilda majoritetsregeringar genom att locka över dem till centern.
Och jag tror Reinfeldt kan ha rätt när han
menar att moderaterna har ett starkare stöd än opinionsmätningarna visar. Moderaterna har alltid tappat stort i valrörelser, ofta 10 procentenheter. Men i år är ju hela partiets valupplägg inriktat på att inte drabbas av detta frånfall i slutskedet av valrörelsen. Och eftersom man inte sticker ut och inte är kontroversiell, har man goda chanser att lyckas bättre än i tidigare val.
Onsdag 2006-07-05 / 23.55länk REINFELDT: RIV BLANKETTERNA. Statsministerkandidaten Fredrik Reinfeldt (m) höll ikväll sitt tal i Almedalen. Det är intressant att se hur han stegvis utvecklat - och moderniserat - det politiska talet. Han har fjärmat sig från det traditionella upplägget i talarstolen, den talekonst som Göran Persson behärskar så väl. Det började, när han tillträtt som partiledare, med en resonerande och lågmäld ton.
Nu har han tagit förändringen vidare. Hans tal idag har stå-upp-komikernas berättarstil. Han drar inte skämt, men ger beskrivningar som stämmer med deras tempoväxlingar, tonfall och attityd. Det är en lättsam och antiauktoritär hållning. Han ställer till exempel en hel del frågor. Men inte de gamla, tröttsamma retoriska frågorna till politiska motståndare, så som traditionen föreskriver - nej, han ställer frågor till publiken. Hans resonerande hållning har tagit steget från politikerfokus (politiker som talar med annan politiker) till ett vardagsfokus.
Reinfeldt ställer sig i vardagen och resonerar om lösningar därifrån. Därmed kommer han bort från politikern som ovanifrån predikar, till en vanlig människa som talar om vanliga människors situation.
Han beskriver arbetsförmedlarens situation, när denne måste gömma undan arbetslösa för att rädda regeringens arbetslöshetsstatistik. Han talar om lärarna i skolan som känner stolthet över sitt yrke och vill ta ansvar och kunna utvärdera sina arbetsinsatser. Han talar om sjuksköterskan och läkaren som känner att tiden för patienterna inte räcker till därför att man måste fylla i blanketter. ”Vi vill riva blanketterna!”, säger Reinfeldt till publikens jubel.
Resonemanget mynnar ut i att människor måste få makt över sin situation. Och att förändringar bara kan genomföras med ett ledarskap som förstår att förändringar gör ont och visar respekt. Det finns alltså inslag av management i Reinfeldts perspektiv på politik. Inte bara löfteslistor utan också en tanke på hur de ska genomföras.
Jag var tveksam till om den resonerande tonen skulle hålla i en valrörelse där det krävs att man visar engagemang och energi för att väljarna ska tro på budskapet. Men dagens tal i Almedalen visar att Reinfeldt kan fylla den nya talekonst han utvecklar med passion och driv. Jag tror han träffar rätt. Hans stil är lättsam, något apolitisk och därmed i tiden, i tydlig kontrast till den 1950-talsstil som Göran Persson har.
Onsdag 2006-07-05 / 16.15länk TONY BLAIR OM FUNDAMENTALISM. I Storbritannien börjar mainstremmedierna våga diskutera radikal islam, som dagens ledare i TimesUnder the veil. Premiärministern hade igår möte med muslimska organisationer som framförde en rad krav på vad regeringen borde göra, särskilt i fråga om bidrag och ekonomi. Men Blair svarade ”Man kan inte vinna över extremismen genom det regeringen gör. Man kan bara segra genom att ta itu med det inom civilsamhället (within a community).” Och ledarartikeln håller med:
Men ekonomiska frågor ensamma är inte problemet. Karaktären på Londonbombarna och deras extremistiska kretsar visar att många kommer från solida, respektabla hem som normalt ses som medelklass och förväntas ha medelklassens värderingar och attityder. Förbättrade sociala villkor förändrar inte den dragningskraft som terrorismen har.
En viktigare faktor, som Blair hänvisade till, är den kulturella, sociala och religiösa miljö i vilken brittiska muslimer växer upp. Är låga ambitioner eller mager framgång i arbetslivet relaterade till uthålliga attityder om kvinnors utbildning, om självvald social isolering eller kulturella missförhållanden som tydliggörs i en oförmåga att tala engelska språket?
Viktiga aspekter. Det är rätt att avvisa de automatiska ursäkterna om låga inkomster och materiella brister. Varken de brittiska självmordsbombarna förra året eller de 19 unga saudier och egyptier som utförde attackerna 11 september 2001 kom från fattiga förhållanden. De var alla från välmående medelklass. Det är bara de muslimska gemenskaperna som kan förklara varför deras ungdomar har sådan dragning till att dö och döda.
Jag väntar fortfarande på att moderata muslimer ska förklara det här. Ayaan Hirsi Ali menar att det är religionen i sig som är blodtörstig. Att destruktiviteten ligger djupt i islams själ. Jag vill tro att det är annorlunda. Men då måste vi från det muslimska hållet få förklaringar av vilka mekanismerna är bakom medelklassens dragning till självmordsattacker.
UPPDATERING 1: En läsare påpekar att denna Artika klass av ryska isbrytare är atomdrivna (källa) och skriver: ”Inte för att det påverkar den principiella poängen med ditt inlägg, snarare tvärtom”.
UPPDATERING 2: En annan läsare skriver: ”Du missade att de tycks ha jagat isbjörn med luftpistol också. Vad
säger Guilliou om det mån tro?”
Onsdag 2006-07-05 / 9.45länk SOCIALDEMOKRATERNA BJUDER IN FUNDAMENTALIST TILL ALMEDALEN. Den nyorientalistiska linjen hos socialdemokraterna, där man vänder sig till islam för att finna radikala motargument mot vårt fria marknadsekonomiska västerland, bekräftas av att man
bjudit in den kontroversielle islamisten Tariq Ramadan till seminarium i Almedalen.
Ramadan har lovordat Sudans religiöse ledare Hassan Al-Turabi, som har band till islamistgrupper som deltar i den etniska rensningen i Darfur, där över 180.000 männikor dödats i folkmord och fördrivning. Denne Al-Turabi kallar Ramadan 'Islams framtid'.
Ramadan har nekats visum till Frankrike efter misstankar om samarbete med islamistiska rörelser i Algeriet, där mordpatruller gör räder och dödar civila.
En spansk domare har i utredning funnit att Ramadan haft 'rutinmässig kontakt' med Ahmed Brahim som ingår i al-Qaida.
Ramadan förnekade länge, likt många islamister, att det finns några 'säkra bevis' på att Bin Ladin låg bakom 11 september-attackerna i USA.
När Ramadan talar om de blodiga terrorattackerna i New York, Bali och Madrid kallar han dem ”ingripanden” (interventions), vilket förminskar dåden på ett sätt som närmast ger intryck av att han stöder dem.
Fransk underrättelsetjänst misstänker att Ramadan ordnade ett möte i Geneve för Ayman al-Zawahiri i al-Qaidas ledning med Omar Abdel Rahman som nu sitter i amerikanskt fängelse.
I American Prospect skriver Lee Smith om
The Gentle Jihadist och syftar på att Tariq Ramadan har ett lugnt och städat framträdende, med västerländska manér och kläder, till skillnad från många andra islamister. ”Hans strävan efter död åt västerlandet sker med len röst, men det är likväl jihad” (His cry of death to the West is a quieter and gentler jihad, but it's still jihad.)
I Wall Street Journalskrev Fouad Ajami om Tariq Ramadan, att universitetet som ville ge honom visum gjorde det, inte därför att han var en akademiker, utan därför att han är en kändis i islamistkretsar. Hans morfar var Hassan al-Banna, grundaren av muslimska brödraskapet.
”Tariq Ramadans släktskap har varit fundamentalt för hans väg till berömmelse och inflytande. Nepotism (inflytande genom släktband) är en av hörnpelarna i arabiska och muslimska samhällen.”
I en intervju med det italienska magasinet Panorama menar Ramadan att palestinier kan mördar 8-åriga israeliska barn eftersom sådana mord kan förklaras med sammanhanget (contextuelly explicable).
Ramadan har blivit populär i väst, bland kretsar som socialdemokratiska broderskapsrörelsen, eftersom han talar om samverkan mellan regligionerna. De blundar för att han försvarar politiska mord på barn och att den samverkan han förspråkar ska ske på islams villkor. Man behöver inte ha läst mycket av den religiösa logiken i islam för att se att Ramadan förespråkar att alla ska underordnas ett muslimskt världsherravälde.
Och till den kampen ansluter sig nu Socialdemokratiska Arbetarepartiet i Sverige?
Tisdag 2006-07-04 / 19.05länk VÄNSTERN UNDER STÖRST AMERIKANSKT INFLYTANDE. Det blev en roligt stökig diskussion om den svenska Amerika-bilden i Studio 24. Vi var fyra pratglada som skulle dela på 10 minuter... Jag fick iallafall hem en poäng, så här sa jag:
- Mycket av den anti-amerikanska kritik som vi ser i Sverige och Europa har ju sitt ursprung i den amerikanska vänstern. Dom som kritiserar USA mest är alltså dom som härmar amerikaner mest. Man importerar allt det som den amerikanska vänstern hittar på. Michael Moore och mycket annat. Det tar man hem och använder som sina egna argument. Så egentligen är vänstern mer amerikaniserad än mig och andra borgerliga skribenter.
I detta instämde Per Wirtén, redaktör på Arena:
- Dick har i själva verket en poäng. Det är det som är så underligt. När jag riktar skarp kritik mot USA så är det alltid baserat på information, analys och fakta som jag lärt mig av mina amerikanska kollegor i fackföreningsrörelsen, av socialdemokrater och intellektuella i USA.
På det blev min slutreplik: ”Det är därför jag älskar USA! Där finns hela bredden.”
Tisdag 2006-07-04 / 18.43länk MEXIKO VISAR: FRIHETLIGA VINDAR ÖVER LATINAMERIKA. Helt felaktigt påstår flera svenska medier att det blåser vänstervindar över Latinamerika. I maj vann Colombias konservativa president Alvaro Uribe en jordskredsseger över vänstern. I juni höll Peru presidentval där Alan Garcia vann, vilket var ett stort bakslag för Hugo Chavez och övriga vänsterpolitiker i Latinamerika som stödde förloraren.
Och nu idag står det klart att borgerlige kandidaten Felipe Calderon vann presidentvalet i Mexiko, rapporterar Reuters i Mexico conservative declares victory.
När 98 procent av rösterna i valet har räknats leder Calderon med 400.000 röster över vänsterns Andres Manuel Lopez Obrador, vilket anses ointagligt.
Calderons seger betyder att Mexiko kommer att hålla fast vid den fria marknadsekonomiska politik som avgående presidenten Vicente Fox har påbörjat efter årtionden av socialistiska misslyckanden. Det finns hopp om Latinamerika.
Tisdag 2006-07-04 / 18.11länk SÄNKT FASTIGHETSSKATT, JA TACK! Eftersom Göran Persson snurrat igång löfteskarusellen ordentligt, är det inte mer än rätt att de borgerliga hänger på. Och det är rätt signal att de borgerliga föreslår sänkta skatter istället för, som socialdemokraterna, höjda bidrag. Att de borgerliga med sitt förslag till slopad fastighetssskatt också visar sig slå in en kil i det rödgröna blocket - miljöpartiet stöder de borgerliga, åtminstone delvis - gör ju utspelet ännu mer lyckat.
Men jag tycker man måste se över alliansens ekonomiska motion och ta bort skattehöjningen för småföretagare (borttagen nedsättning av arbetsgivaravgiften med 3090 kr/mån). De borgerliga borde inte gå till val på någon skattehöjning alls!
Tisdag 2006-07-04 / 10.25länk VÄNSTERNS NYA ORIENTALISM. I ett ledarstick idag i DN (ej online) skriver Dilsa Demirbag-Sten under rubriken ”Vänstern blickar österut”:
De röda i vårt land har efter murens fall ersatt vurmandet för östdiktaturer med en vurm för 'Orienten'. Det som en gång ansågs vara opium för folket är numera vänsterns livlina ... Valet av islam är inte slumpmässigt. 'Den store satan' USA är en gemensam fiende ... Däremot blundar vänstern för att Hamas har en tydlig antisemitisk och kvinoförtryckande politik och uppmuntrar sina anhängare att spränga såväl sig själva som 'fienden' i luften ...
Tids nog kommer vänstern ännu en gång att få skämmas över sitt vurmande för totalitära regimer och bittert ångra den förkärlek till islamismen som grundas i ett bottenlöst hat mot USA.
Tisdag 2006-07-04 / 9.45länk SVT24 DISKUTERAR AMERIKA. Denna 4 juli medverkar jag i Studio 24, som sänds 18.15 i SVT24. Temat är naturligtvis vår bild av USA.
Tisdag 2006-07-04 / 9.15länk VI ÄR OCKSÅ EN DEL AV AMERIKA. 4 juli 1776 förklarade sig Amerika självständigt från britterna. Denna dag firas därför som Förenta Staternas födelsedag. Och vi kan också fira, för vi är en del av Amerika. De flesta har släktingar som emigrerade till Amerika och ungefär lika många svenskättlingar finns där idag som det finns invånare i Sverige. Det är ingen slump att Vilhelm Moberg, vardagslivets skildrare, genom sina verk följde utvandrarna och såg Amerikas löfte om frihet.
Svenskättlingarna har inte varit särskilt synliga i amerikanska politiken, men desto mer inom juridiken. USA har bara haft 17 chefsdomare i Högsta Domstolen, en av landets absolut mäktigaste och mest prestigefulla uppdrag, och två av dem var svenskättlingar: Earl Warren vars mamma emigrerade från Hälsningland, och nyss avlidne William Rehnquist, vars farfar kom från Värmland och farmor från Östergötland - de möttes i svenskkolonin i Chicago på 1880-talet.
Jag tycker att Sverige och Europa i alldeles för stor utsträckning fokuserar på att diskutera USA och amerikanska handlingar. Vi borde mer diskutera vad vi själva gör - eller rättare sagt: inte gör. Att ständigt snegla på USA och kritisera vad dom gör, är ett tecken på mindervärderskomplex. Som lett till anti-amerikanism.
Skälet till att jag i så hög grad i bloggen speglar vad som händer i USA, är att vi saknar den höga filosofiska och principiella nivån i samhällsdebatten på vår sida av Atlanten. Vilket knappast är USAs fel. Jag hade tänkt använda bloggen för att diskutera svensk och europeisk politik - men den är så förtvivlat trist och fattig på kvalitativ idédebatt. Därför har jag fått söka mig västerut för att finna de riktigt givande, stimulerande och tankeväckande artiklarna.
Exempelvis skulle diskussionen om konstitutionen för Europeiska unionen kunna vara en sprakande fest där vi stöter och blöter europeiska filosofers arbete - som Montesquieu, Alexis de Tocqueville och Aristoteles. Dessa var centralfigurer när de unga amerikanska staterna diskuterade sig fram till sin konstitution 1787. Jag läste häromdagen i The Federalist Papers där de som kom att kallas grundlagsfäder diskuterade olika aspekter på makt, republik, demokrati och federalism. Denna diskussion på 1700-talet överskrider vida någonting som framkommit under EUs arbete med sin byråkratiska konstitution, som väljarna nu avvisat.
Och eftersom USA i vår tid är den yttersta garanten för vårt västerländska kulturarv - upplysningen, demokratin och respekten för individens frihet - så är USA också en del av oss och vi en del av USA.
Måndag 2006-07-03 / 19.38länk HÄGGLUND ATTACKERAR ÖVERSITTARATTITYDEN. Kristdemokraternas partiledare ställer i sitt tal i Almedalen just nu, mer socialdemokratisk makt mot mer makt till Sveriges medborgare. Han kritiserar socialdemokratins maktmissbruk och detaljstyrning. Han exemplifierar med idrottsrörelsen där regeringen använder de avsatta statsbidragen för att själva hitta på vad idrottsrörelsen ska använda pengarna till.
Med avstamp i idrottsrörelsen pekar Hägglund på att Sverige är så mycket större än staten. Frivilliga organisationer och civilsamhället är centralt för att skapa ett hederligare Sverige. Hägglund vill att politiker ska våga släppa kontrollen, för då skulle man lösgöra människors skaparkraft. Politiken måste sluta gripa in på allt fler områden och detaljstyra.
Den hederlighet som finns exempelvis i föreningslivet, handlar om att vågar visa kurage: är detta rätt?, är detta rimligt? Inte: vad tjänar jag på det här?
Det finns kraft i det här temat. Tyvärr gick Hägglund alltför snabbt vidare till en lång lista av andra frågor lösryckta från den tråd han börjat på. Jag tror äldreomsorg, fastighetsskatt, tid för barnen och sexualiseringen av ungdomar skulle kunnat vävas in i det inledande temat om politikens översittarattityd, men här rabblar han lösryckta stycken staplade på varandra. Klipp och klistra-fenomenet för att återanvända gamla formuleringar, en metod som alla som skrivit tal känner igen. Jag tycker det är synd att partiledarna inte lägger ner mer tid på sina tal, de är en viktig länk till väljarna, särskilt när de sprids så brett som Almedalstalen.
Måndag 2006-07-03 / 13.44länk 'STÄLLER HILLARY UPP VINNER HON'. James Carville är en riktig Washington-profil som politisk konsult till Bill Clinton när han vann presidentvalet 1992. I Washington Post attackerar han (och kollega) dem som kritiserar Hillary Clinton och hennes chanser att vinna presidentvalet 2008, The Power of Hillary:
Yada. Yada. Yada. Vi har hört allt det här om att 'Hillary inte kan vinna' förut... X-faktorn i valet 2008 - och vi menar verkligen X - är kvinnorna i valmanskåren. 54 procent av väljarna är kvinnor. George W Bush ökade sin andel av väljarna i bara två grupper mellan 2000 och 2004: bland kvinnorna och de spansktalande. Bush fick 49 procent av kvinnornas röster år 2000 och 55 procent 2004. Av hans 3,5 procents ledning över John Kerry, svarade kvinnorna för 2,5 procent ... Vi tror att Hillary är unikt kapabel att få dessa marginalväljare tillbaka till demokraterna.
Jag tvivlar inte en sekund på att Carville har rätt. Problemet är att vänstern inom demokratiska partiet blivit starkare och de avskyr Hillary Clinton eftersom hon intar en mittenposition och försvarar Irakkriget. Och utan vänsteraktivisternas stöd är det knappast trolig att partiet utser henne som partiets presidentkandidat. Hillarys värsta fiender är inte republikanerna - vilket inte säger lite, med tanke på all kritik hon fått - utan de egna partivännerna. De kan stoppa henne, långt innan republikanerna.
Måndag 2006-07-03 / 8.44länk PUTIN VILL BLIDKA VÄST - ANLITAR VÄSTLIGA PR-KONSULTER. Det är skrattretande. Men Rysslands president har inför G8-toppmötet i S:t Petersburg förstått att han inte står högt i kurs i väst efter alla svek mot demokratilöftena efter Sovjetunionens fall. Därför har han anlitat PR-folk från väst,
rapporterarIndependent:
Moskva vänder ryggen mot den ökända sovjetiska hållningen mot västliga medier - en mix av 'ingen kommentar', censur och obstruktion - och har anlitat den New York-baserade PR-firman Ketchum för mångmiljonbelopp. Ingen är villig att tala om hur mycket Kreml har betalat för tjänsterna utförda av ett bolag som har varit rådgivare åt några av Amerikas största företag, men man uppskattar att kontraktet ligger nära 4 miljoner pund.
Tim Allan, tidigare medarbetare på Downing Street [hos Tony Blairs kommunikationschef Alastair Campbell] ingår Ketchum-teamet liksom Angus Roxburgh, BBC-medarbetare i Moscow på 1990-talet.
Han staplar problem, på problem, på problem med att angripa Iran för dess kärnvapenprogram. Det bästa är att låta islamfascisterna i Iran bygga sin atombomb i lugn och ro. Hersh låter exakt som politiker och journalister på 1930-talet när den nya tyska regimen rustade upp. Låt dom vara, det är lugnast så! Jomenvisst. Historien ger en annan läxa.
Men en aspekt i Hersh artikel är rätt intressant. Hos vänstern florerar ju myten om att USA skulle agera i Mellanöstern för att komma över olja - som om 2500 soldaters liv, stora krigskostnader och kritik från allierade skulle vara billigare än att köpa oljan på världsmarknaden, så som det betydligt mer oljeberoende Europa gör. Hersh skriver:
'Ryssland ser Iran som ett brohuvud mot Amerikas intressen i Mellanöstern och de spelar ett mycket sofistikerat spel', säger [Flynt Leverett, tidigare säkerhetsrådgivare i Vita huset]. 'Ryssland är komfortabelt med att Iran skaffat sig tillgång till kärnbränslecykeln ... och de stöder den iranska positionen' - delvis därför det ger dem möjlighet att sälja kärnbränsle och annan utrustning till Teheran för mångmiljardbelopp i dollar. 'De tror de kan styra sina lång- och kortsiktiga intressen med hjälp av Iran, och ändå nå kontroll över säkerhetsproblemen', säger Leverett.
Kina som, likt Ryssland, har vetorätt i FN:s säkerhetsråd motiveras delvis av sitt växande behov av olja, säger han ...
Det är inte klart om Bush-administrationen kan förmå Europa att samverka om den amerikanska policyn om förhandlingarna bryter samman. Morton Abramowitz, tidigare chef inom utrikesdepartementets underrättelseverksamhet och en av grundarna av tankesmedjan International Crisis Group säger, 'Världen ser annorlunda ut än för tre år sedan, och medan européerna vill ha goda relationer med oss [USA], kommer de inte att gå i krig med Iran utan veta att uttömmande förhandlingsförsök har genomförts av Bush. Det står helt enkelt för mycket på spel, som priset på olja. Det kommer att bli ett starkt tryck på Europa, men jag tror inte de kommer att stödja ett krig.'
Det kan mycket väl bli sant. Iran och andra islamfascistiska krafter komma över atombomber därför att Europa, av girighet ville komma över olja till bästa pris, förhöll sig passivt. Sedan anfölls Europa - och ingenting blev kvar.
Söndag 2006-07-09 / 11.28
Söndag 2006-07-09 / 10.41
Lördag 2006-07-08 / 8.21
Onsdag 2006-07-05 / 23.55
Tisdag 2006-07-04 / 9.15
Måndag 2006-07-03 / 19.38
