Söndag 2006-06-04 / 21.15länk CENTERPARTIETS FÖRNYELSE. Evin Rubars granskning av centerpartiet i
Dokument inifrån är i huvudsak en rättvis skildring, även om jag irriterar mig på statsvetaren Tommy Möllers okunnighet. Han sa att partiet alltid varit ”antikapitalistiskt”. Hur i hela fridens namn kan man ge en sådan etikett på en rörelse som bildats av fria bönder som äger sina gårdar och producerar i egna företag?
Det är synd att utomstående får ge så många omdömen av partiet, men det beror på att centerpartister själva är ovilliga att ställa upp och tala om partiet - en helt tossig hållning. Det är också förklaringen till att jag får en alldeles för stor roll. Andra som var med i förnyelsen vill inte uttala sig.
Att Thorbjörn Fälldin tar avstånd från ”manchesterliberalismen” beror ju på att den inte beskrev hur de sociala gemenskaperna skulle organiseras. Att sociala skyddsnät ska finnas är ju självklart, men frågan är om det måste ske i staten, så som socialisterna hävdar. I samband med övergången från bondeförbund till centerparti upphörde den bonderomantiska och protektionistiska syn som präglat partiet de första åren, för att istället stå för frihandel, vilket är en hörnpelare i en liberal politik.
Sedan måste man ha i minnet att 1970-talet var en vänsterradikal tid. Anders Ljunggren säger, helt riktigt, att Fälldin som partiledare gjorde uttalanden som idag skulle uppfattas som vänster. Men även Gösta Bohman gjorde det. Alla gjorde det då. Man måste sätta uttalandena i sitt sammanhang.
Jag skulle ju hellre sett mer av filosofisk diskussion i dessa granskningar av partierna. Men SVT har ju en större publik att rikta sig till. Och med tanke på det tycker jag denna nya idé med entimmes dokumentärer om varje riksdagsparti har fallit väl ut. Det här har givit mer, mycket mer, än tidigare valbevakning i televisionen. Och det redan innan intensivskedet börjat.
Åren utanför politiken har vitaliserat Al Gore och gjort honom till en sann ledare som kombinerar reflektion, ärlighet och övertygelse, allt medan den förre första damen har misslyckats att klargöra sina visioner.
Vänstern i väst ser ut att börja samla sig bakom Al Gore inför presidentvalet 2008. Det är goda nyheter för republikanerna. Jag tror inte Gore, denne torre och typiske Washington-politiker, kan vinna amerikanska folkets tillit. Även om hans film om växthuseffekten är framgångsrik bland vänsterväljare, är inte miljöfrågorna viktigast de närmsta åren, utan säkerheten. Då krävs en president som kan fatta tuffa beslut. Och i den bilden passar Gore illa in.
Söndag 2006-06-04 / 14.33länk SAUDISKA SKOLBÖCKER UNDERVISAR FUNDAMENTAL INTOLERANS. Washington Post har granskat skolböcker från Saudiarabien, som, har det hävdats, efter 11 september ska ha rensats från fundamentalism.
”Problemet är: det är inte sant”, skriver Nina Shea i Så ser skolböckerna ut som Saudiarabien sprider.
En granskning av skolböcker som används innevarande läsår, och som sprids över hela världen genom Saudiarabiens ambassader, präglas fortfarande av wahhabitisk fundamentalism. Eller vad sägs om denna text för elever i angiven årskurs:
ÅRSKURS ETT
"Varje annan religion än islam är falsk."
"Fyll i raderna med passande ord: Varje annan religion än ___________ är falsk. De som dör och inte tror på islam hamnar i _____________." (Rätt svar: helvetet)
ÅRSKURS ÅTTA
"Som det står skrivet i Ibn Abbas: aporna är judar, Sabbatens folk; medan svinen är de kristna, de otrogna i Jesus efterföljd."
"Aktivitet: Eleverna skriver en text om faran med att imitera de otrogna.
"Muslimer kommer att triumfera eftersom de har rätt. Han som har rätt segrar alltid, även när de flesta är emot honom."
Det här är ingenting annat än uppvigling av barn. De lär sig intolerans och kompromisslöshet. Här ser vi vad vi har att möta framöver. Här finns inte en chans för demokrati och frihet - om vi inte gör oss beredda att försvara de värderingar vi tror på.
Söndag 2006-06-04 / 13.33länk FÄLLDIN IDAG: S RÖR SIG ÅT VÄNSTER. I en ovanlig åtgärd skriver förre statsministern och centerledaren Thorbjörn Fälldin en debattartikel om centerpartiet och alliansen:
När valretoriken hårdnar kommer socialdemokraterna att anklaga centerpartiet för att vara ett högerparti. Och det är sant att avståndet mellan centerpartiet och socialdemokraterna ökat. Men det beror i så fall inte på centerpartiet utan på att socialdemokraterna nu åter är på väg åt vänster, precis som 1976. Om det är av eget val eller under påverkan av vänsterpartiet är svårare att klara ut.
I stället för att värna arbetslinjen värnar socialdemokraterna bidragslinjen. Detta i ett läge när över en miljon människor av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Detta i ett läge när 170.000 unga antingen är öppet arbetslösa, i åtgärder eller studerar fastän de egentligen vill arbeta ...
Också på välfärdens område rör sig socialdemokraterna åt vänster med sin alltmer rigida inställning till valfrihet inom skola och sjukvård. Något som minskar exempelvis patienternas möjligheter att få tillgång till en god vård och omsorg. Vi vill se startlagar i stället för stopplagar. Något som inte minst vore bra för jämställdheten då fler kvinnor skulle få fler arbetsgivare att välja mellan.
Det är ett klassiskt dilemma för politiska partier: ska man säga att man ändrat sig eller inte? Moderaterna har valt att presentera sig som 'nya', medan centerledningen istället vill se förnyelsen som en del av kontinuiteten. Ikväll sänder SVT dokumentären Högerhoppet som handlar om centerpartiets utveckling. Där medverkar jag och mitt perspektiv är de förändringar som skett från Olof Johanssons 1990-tal till nutid. Eftersom Johansson förde ett nära samarbete med socialdemokraterna har partiet tagit steg åt höger när man nu åter samverkar med de borgerliga.
Fälldin väljer i sin artikel att jämföra sin epok med nutid. Och då ser han kontinuitet. Han hoppar helt sonika över Johanssons partiledartid, för att sedan slå mot sossarnas vänstervridning. Man känner här igen Fälldins känsla för taktik. (Liksom språket i artikeln: ”Centerpartiet stod upp och kunde sedermera fälla förslaget i riksdagen. Och verkligheten har gett oss rätt”.)
Söndag 2006-06-04 / 13.33länk LIZA MARKLUND FÖRSVARAR UPPHOVSRÄTTEN. Upphovsrätten är en del av äganderätten. Därför är det intressant att en av vänsterns politiskt korrekta opinionsbildare Lisa Marklund försvarar denna högerståndpunkt. Hon har en bra kolumn i Expressen idag om Pirate Bay,
Begäret sitter inte i fildelarnas hjärtan utan i plånboken.
[Pirate Bay] är en förmedlare av stöldgods för snåla och lata underhållningskonsumenter.
Om ingen längre är beredd att betala för kultur så hamnar vi allihop i amatörernas källarhål - inte för att det är charmigt, utan för att all kvalitet har dött ut. Fast för grundarna av The Pirate Bay spelar det kanske ingen roll.
Gärna skit, bara den är stulen.
Så går det, Liza, när man vill ha socialism. Som författare borde Marklund tänkt på det tidigare. Socialism leder bara till skit - alltid och på alla områden. Så, Liza, den som vill rädda kvaliteten måste rädda äganderätten som princip och värdering.
Söndag 2006-06-04 / 10.12länk FULL SYSSELSÄTTNING I USA. Statistik för maj månad från Bureau of Labor Statistics visar att arbetslösheten i USA är 4,6 procent. Något som i en så flexibel ekonomi som den amerikanska i det närmaste är full sysselsättning. Ändå skriver medierna väldigt lite eller till och med negativt om detta, vilket får ekonomen och programledaren Lawrence Kudlow att reagera i artikeln,
More Than Half Full
I fredags rapporterades att antalet anställda ökat med 75.000 under maj. Den siffran hälsades med hånfullhet trots det faktum att 5,3 miljoner nya jobb har skapats de senaste 33 månaderna. Den senaste 12-månadersperioden har 1,9 miljoner nya jobb skapats och arbetslösheten minskat till 4,6 procent - den lägsta nivån på nästan fem år och under genomsnittet för de senaste 45 åren.
Vilket annat västland som helst hade hoppat jämfota i lycka över en sådan statistik. Men medierna i USA vill inte peka på framgångar - gissa varför? Det är val i november och medierna vill att oppositionen ska vinna.
Söndag 2006-06-04 / 9.22länk VAD NEW YORK TIMES DUGER TILL. Journalisten Mort Kondracke, som arbetat för Newsweek, New Republic och NBC, sa i natt i programmet Beltway Boys:
- Jag läser inte längre New York Times för nyheterna, utan för att få reda på vilka de senaste utfallen från vänsterkanten är.
Med andra ord, den tidningen som så många andra mainstreammedier, är inte längre journalistiskt arbete utan ren och skär vänsterpropaganda. Från början till slut.
Söndag 2006-06-04 / 9.22länk ATT BEVARA VÄNSTERNS VISION. Forskaren och författaren Thomas Sowell vid Stanford University har i en serie artiklar gjort en läsvärd exposé över vad som driver vänstern. Många på vänsterkanten anser att man räddade landet när statsmakten började expandera på 1960-talet. I USA kallades det av president Johnson The Great Society och i Sverige talade Tage Erlander om ”Den starka staten”.
Det är, skriver Sowell, omöjligt att få dem att överväga andra visioner, särskilt sådana som gör upp med den vackra bild över dem själva som kloka och engagerade räddare av samhället. Men vad säger fakta? Sowell visar hur utvecklingen fram till år 1960 gått i rätt riktning på många områden, inte minst när det gäller kriminalitet. Antalet mord i USA hade 1960 halverats sedan 1934. Efter alla sociala reformer, 1974, hade antalet mord fördubblats.
Vänstern i USA hävdar att det var dom som låg bakom människorättsreformerna i Martin Luther Kings anda. Men vad säger fakta? Det var tack vare republikanska kongressmän som dessa reformer gick igenom. Antalet demokrater som röstade emot var stort. Högern stod för inviduella rättigheter också för svarta.
När det gäller svartas ekonomiska framsteg skedde den mest dramatiska minskningen av fattigdom mellan 1940 och 1960, då fattigdomen halverades - utan några statliga sociala program. De som startade på 1960-talet. ”Ändå älskar vänstern att hävda att minskad fattigdom bland svarta sedan 1960 är bevis på fördelarna med vänsterns statliga program, som om fortsättningen på trenden som började årtionden tidigare var bevis på hur vänstern räddat de svarta. När det gäller att rädda landet från motsättningar visar fakta på exakt motsatsen. Det var just när vänstern var vid makten som upplopp och motsättningar skakade städer runt om i landet.”
Andelen som tjänar minimilön i USA har minskat sedan Ronald Reagan var president. I absoluta tal från 7,8 miljoner till drygt 2 miljoner, även om befolkningen som helhet ökat. Sowell summerar syrligt: ”Vissa vill kulturminnesbevara historiska byggnader, andra vill bevara grönområden. Men vänstermedierna och vänsterintellektuella försöker ståndaktigt bevara visionen om fattigdom och ekonomisk utsatthet.”
Utan fattiga att skylla på, förlorar vänstern kraften i sin vilja att låta staten ta mer makt från medborgarna.
Det är Sowells budskap som han utvecklar på ett slagkraftigt sätt. Läs mer:
Preserving a vision, del 1,
del 2,
del 3.
Lördag 2006-06-03 / 18.01länk BAKSLAG VÄNTAR FÖR LATINAMERIKAS TOKVÄNSTER. I svenska medier har många reportage de senaste åren riktigt ryst av välbehag därför att man kunnat berätta om alltmer vänsterradikala regimer som tagit över från liberala regeringar. Men nu kan Chavez' tokvänster ha passerat sina glansdagar. Dagens ledare i Washington Post,
A Latin Backlash, rapporterar att Hugo Chavez ersatt George W Bush som det imperialistiska hotet på den sydamerikanska kontinenten.
I åratal har Hugo Chavez' konsekventa avveckling av Venezuelas demokrati och hans stöd till diktaturer och terrorister runt om i världen - från Fidel Catro till Mahmoud Ahmadinejad - orsakat nästan inga reaktioner från Latinamerikas demokratiska regeringar. Deras tystnad är skamlig med tanke på att Venezuelas tidigare ledare tog strid för demokrati och mänskliga rättigheter i Chile, Peru och Argentina under 1980- och 90-talen, och därför att tystnaden beror på att Chavez rabatterat grannländernas oljeimport.
Men nu, till slut, möter Chavez en backlash från ledare runt om i Lantinamerika ... Politikerna reagerar på de fåniga stormaktsambitionerna som bland annat handlat om att göra Bolivia till en satellitstat under Chavez kontroll och hans antydningar om liknande planer för resten av kontinenten. Latinamerikaner gillar inte imperialism, oberoende om den kommer från Washington eller Caracas. Och även vänsterledare i Sydamerika har nu svårt att tänka sig en välståndsskapande framtid under en Venezuela-ledd ekonomi som inkluderar Kuba men tar avstånd från USA.
Skälet till att latinos har börjat bli anti-Chavez är underbart pragmatiskt. Det är nu en bevisat väljar-vinnande strategi. I val som ägt rum eller som snart kommer att hållas i Central- och Sydamerika har politiker som opponerar mot Venezuelas demagogi mött ökat stöd i opinionen.
Ja, förra veckan vann Colombias konservativa president Alvaro Uribe en
jordskredsseger över vänstern. Han fick 62 procent av rösterna, vänsterkandidaten 22 procent.
Latinamerikanerna blev besvikna av att välståndsökningen under liberala regeringar gick långsamt. Dessa liberala ekonomiska principer hade också något skamligt över sig eftersom de i flera fall påbörjades av militärjuntor, innan demokratin tagit över. Men när de nu får prova på Kubansk socialistisk fattigdom inser de nog att man dragit fel slutsats.
Lördag 2006-06-03 / 9.55länk FALLET PIRATE BAY: SVT TALAR INTE LÄNGRE OM VITA HUSET. I hårt uppskruvade konspirationstoner gick SVT:s rapport ut med att Vita huset skulle ligga bakom svenska polisens razzia mot internetföretaget
Pirate Bay. Andra medier har naturligtvis hängt på.
När nu Justitieombudsmannen ska granska ärendet talar man bara om att intresseorganisationer för film- och musikbranschen framfört uppmaningar. Och vem annars skulle vilja stoppa fildelningen? Det är ju författarnas, musikernas och andra upphovsmäns möjlighet till inkomst man stjäl. Och med tanke på hur populär musik och filmer från den amerikanska kulturen är i Sverige, så är det ju självklart att man reagerar därifrån.
Än en gång blir medievänstern hysterisk så fort USA överhuvudtaget nämns i ett händelseförlopp. Det är inte bara amerikanska vänstern som behöver terapi. Journalistkåren som helhet verkar behöva något lugnande.
Lördag 2006-06-03 / 9.20länk WALLSTRÖM VILL STOPPA EUs FLYTTCIRKUS. Äntligen har svenske EU-kommissionären lagt ett förslag skulle förbättra EU:s anseende: stopp för parlamentets flyttkarusell mellan Bryssel och Strasbourg som kostar två miljarder skattekronor - om året. Till DN
säger Margot Wallström:
- Det är opraktiskt, kostsamt och en sådan sak som medborgarna inte har förståelse för, säger hon om de månatliga resor som parlamentet gör från Bryssel till Strasbourg.
Ja, ett stopp på detta vanvett skulle vara en signal på att EU-eliten inte är helt isolerad från medborgarna och att man visar en gnutta respekt för de europeiska skattebetalarna.
EU-parlamentarikern Cecilia Malmström (fp) har startat en namninsamling för att få slut på flyttandet fram och tillbaka. Hon har hittills fått in över 400.000 namn.
Skriv på du också!
Lördag 2006-06-03 / 9.20länk 'MASSAKER' I IRAK VAR INTE MASSAKER. Ett vapen i de muslimska fundamentalisternas krig mot väst är desinformation som propagandaverktyg. Ett vapen som är mycket kraftfullt eftersom västmedierna genast och utan någon som helst faktakontroll sprider desinformationen som om den vore sann. På senare tid sprids nu rykten om att amerikanska soldater skulle utföra massakrer på civila i Irak.
Det är lätt att sprida uppgifterna, svårt att kontrollera dem och journalister som vill att det ska gå åt helvete i Irak är mycket, mycket lättmottagliga för vilka påhitt som helst.
En sådan anklagelse är nu utredd, rapporterar AFP i
US troops absolved in Ishaqi massacre. Det som påstods vara en massaker i Ishaqi 15 mars där amerikanska soldater skulle skjutit civila och sedan sprängt byggnaden för att dölja dådet, var i själva verket en eldstrid som al-Qaida inledde som ett bakhåll och där helikoptrar kallats in för att slå ut byggnaden därifrån terroristerna sköt. Efteråt visar det sig att al-Qaida startat attacken från huset medan de boende hölls fångar och därför dödades i eldstriden.
Om medierna vill att läsarna ska tro på dem, måste de upphöra med att sprida terroristernas lögner och vänta på utredningar som klargör vad som hänt. Jag litar inte längre på mainstreammediernas rapportering. Risken för att man låter sig bli nyttiga idioter åt anti-demokratiska krafter och vidarebefordrar deras lögner är alltför stor.
Enligt en opinionsmätning i Washington Post säger amerikaner att de nu litar mer på demokraterna än republikanerna när det gäller Irak, ekonomin, immigration och andra frågor. Faktum är att om det vore val idag - skulle John Kerry fortfarande förlora.
FBI gräver efter Jimmy Hoffas kropp på en gård i Michigan. De vill hitta honom före Anna Nicole Smith gör det.
Pentagon meddelar att Iraks gränser till 90 procent är under kontroll. Vilket är imponerande med tanke på att gränsen i San Diego bara är under kontroll till 20 procent.
Torsdag 2006-06-02 / 9.10länk AMERIKANSKA VÄNSTERN BEHÖVER TERAPI. I Newsweek skriver Michael Hirsh en insiktsfull artikel om stämningen i amerikansk partipolitik,
Fear of Failing. Han frågar först ”En god psykolog kan ibland hjälpa en person som förlorat sitt självförtroende eller mentala balans. Men vad gör man när ett helt parti behöver terapi?”
Man skulle kunna tänka sig att det är republikanerna som behöver professionell hjälp. Deras opinionssiffror är låga, Irakkriget ger inga framgångar, kritiken om svikna löften är hård, de interna striderna ökar och man uträttar inte särskilt mycket även om man kontrollerar både vita huset och kongressen.
Men Hirsh konstaterar att republikanerna åtminstone fightas ”som vuxna som vet vad de tror på och som har modet att ta striderna”.
I jämförelse med republikanerna framstår det som att demokraterna, som uppenbarligen borde vara partiet som drar nytta av republikanernas svaghet, inte kommer ihåg hur det är att uppträda som vuxna människor. De liknar mest ouppfostrade barn, rädda för sin egen skugga. Vad är de rädda för? Sig själva, sitt förflutna, sin egen vänsterflank, den populistiska retoriken hos partiledningen, tokvänstern i form av Michael Moore. Framför allt är de rädda för att framstå som mjuka. De är alla i olika grad drabbade av skräck för att nå makten. Inte ens Dr Melfi i The Sopranos skulle ta dem som patienter.
Denna psykologiska oförmåga har utvecklats under lång tid, skriver Hirsh. Sedan Vietnamkriget har man svårt att ha en rak hållning i försvars- och säkerhetspolitiska frågor. När mittenfalangen inom demokraterna, med Hillary Clinton i spetsen, vill få partiet att framstå som tuffa, får man svaret: ”om du måste säga att du är tuff, är du det inte”.
Hirsh menar att partiet fortfarande inte kommit fram till varför John Kerry förlorade så stort mot George W Bush, ett presidentval han enkelt borde ha vunnit.
Ja, jag tycker det här ger en god bild av vänstern i USA. Man har bara en förmåga: att stå på läktaren och bua ut dem som gör jobbet på planen, republikanerna. Demokraterna har ingen egen politik, bara kritik av motståndarna. Och så vinner man inte folkets stöd.
För 1,5 år sedan var många emot att låta EU förhandla med Iran. Det var meningslöst, sades det. När förhandlingarna inte kommit någon vart har många varit emot att USA ska delta i direkta förhandlingar med Iran. Rice har fått sin vilja igenom då USA ställer nu upp på det, men med krav på att Iran först avbryter anrikning av uran. Ett skickligt drag. Gerard Baker analyserar vad Rice är ute efter genom att ta alla dessa mödosamma och på ytan meningslösa diplomatiska steg: Iran flyttar sig ju inte en millimeter.
Så lyder grundmotivet i Rice diplomatiska spel: ta de extra stegen i diplomatin så att argumenten för hårdare tag sedan blir enklare att ta. Men spelets svaghet är att det vilar på antagandet att Europa, till slut, när iraniernas vägran att lyssna så tydligt demonstrerats, kommer att vara villigt att göra nödvändiga uppoffringar för att få stopp på det ödesmättade hotet från en kärnvapenbestyckad islamistisk stat.
Vem vågar, när man ser på Europas uppträdande de senaste åren, satsa på det?
Jovisst är det svårt att tro att Europas politiska elit på något som helst sätt skulle vilja försvara Europa. Men Rice gör rätt som tvingar Europa att vara en aktör i det här, så att man inte kan göra som i Irak, dra sig undan och bli motståndare till kriget.
Torsdag 2006-06-01 / 21.50länk INBLICK I RYSSLANDS STRATEGISKA PERSPEKTIV. Ryske säkerhetspolitiske experten Dmitri Trenin som idag medverkade i konferens hos Utrikespolitiska institutet diskuterar öppet Rysslands utveckling. Det han sa i Stockholm liknar mycket det han sa vid Brookings-konferens i Washington förra månaden och där utskrift av hans budskap finns. Det är högst intressant.
Självförtroendet i det ryska ledarskapet är det högsta sedan Sovjetunionen vidmakthöll kärnvapenupprustning i paritet med USA i det tidiga 1970-talet, och även då ökade det i långsammare takt än vad som sker idag ...
Jag vill påstå att Ryssland i huvudsak har lämnat västvärldens politiska sfär (Western political orbit.)
Relationerna med väst kan karaktäriseras som högst konkurrerande, men inte antagonistiska (highly competitive, although they are not antagonistic.) ...
Ryssland är nu i en process att bygga ett eget system. Det betyder att några av de före detta sovjetstaterna anses i huvudsak tillhöra detta system. Ryssland vill inte annektera dem, men vill helt klart ha inflytande över dem, vill investera i mycket centrala ekonomiska tillgångar i dessa länder och tillvarata humanitära och andra intressen.
Trenin var dock ännu tydligare i Stockholm idag, då han namngav några av länderna det handlar om. Han tror Ryssland kraftfullt kommer att motsätta sig att Ukraina närmar sig EU och Nato. Däremot tror han inte att de länder som ockuperades eller annekterades av Sovjetunionen kommer att räknas till det nya ryska systemet, vilket skulle betyda att balterna befinner sig i ett mindre utsatt läge.
Torsdag 2006-06-01 / 19.18länk NATO I BALTIKUM OCH EUROPA. Före pressklubben var jag på en intressant konferens hos Utrikespolitiska institutet. Den inleddes med föredrag av svenska utrikesdepartementets politiska chef Olof Skoog, som starkt betonade hur aktivt Sverige är i internationella insatser för EU, FN och Nato. Det kom frågor om inte Sverige förlorar inflytande på att stå utanför Nato och bara vara en partner. Skoog svarade att UD har en pragmatisk syn eftersom det inte finns något folkligt stöd i Sverige för medlemskap i Nato. Och att partnerskapet med Nato fungerar effektivt. På frågan om inte de omfattande internationella insatserna urholkar svenska försvarets möjligheter att säkra landets gränser och suveränitet, svarade Skoog att dessa insatser ger svensk trupp värdefull erfarenhet som kommer försvarsmakten till del på hemmaplan.
Edgars Rinkevics, som varit närmste medarbetare till sex försvarsministrar i Lettland under nio år, lade till att Sverige bidrar mer till internationella insatser än många Nato-medlemmar. Andres Kasekamp vid Estlands utrikespolitiska institut utryckte oro över att relationerna med Ryssland är mycket dåliga och blir allt sämre. Det gör att stödet för Nato-medlemskapet är fortsatt starkt i Baltikum, trots Irak och Afghanistan (som togs upp i en publikfråga). Han uttryckte tvärtom oro över att den kritik USA nu får kan innebära att Amerika återgår till isolationism. Ett isolationistiskt USA försämrar Estlands säkerhet (visavi Ryssland). Rinkevics la till att i Lettland är man mer negativt till EU än till Nato. Han hoppas att Natos toppmöte i Riga i november ska bli starten på en ny era av samarbete mellan Europa och USA.
Försvarshögskolans rektor Henrik Landerholm pekade på paradoxen att deltagande i internationella insatser som icke-medlem i Nato kräver mer aktivitet och närmare samarbete med Nato, än vad ett medlemskap skulle kräva.
Ryske säkerhetsexperten Dmitri Trenin blev lite provocerad av balternas kritik mot Ryssland och gav en bakgrund till utvecklingen. Han sa att Ryssland är faktiskt det sista landet inom den före detta Sovjetunionen som fångas av nationalistiska strömningar. Det var naturligt att de tidigare delrepublikerna definierade sin självständighet och identitet i motstånd mot Moskva. Men nu söker ryssarna sin identitet. Och det är svårt, eftersom Ryssland under tsarerna såg sig som imperier där yttre gränser och intressesfärer inte var fixerade utan kunde skifta över tid. Nu ska Ryssland för första gången identifiera sig som nation.
Det är lärorikt att höra företrädare för våra grannländer utveckla sin syn på utrikes- och säkerhetspolitik. Det är märkligt att vi i Sverige inte förmår att mer fokuserar på vårt närområde, utan väljer att lägga all energi på Afrika och det som ligger långt borta.
Torsdag 2006-06-01 / 18.24länk PRESSKLUBBEN OM C OCH KÄRNKRAFT. Nu kl 18.30 och senare ikväll sänder SVT24
Pressklubben där jag är med och diskuterar vad centerpartiets beslut om kärnkraften i veckan betyder. Jag menar att partiet nu flyttar fokus från avveckling av kärnkraft till utveckling av framtidens energi. Därmed byter man också från en statsstyrd energipolitik till att ge marknaden chansen att utveckla energikällorna.
Jag passar på att påpeka att det är fel att kärnkraften varit en vinnande fråga för centern. Sedan partiet började profilera sitt kärnkraftsmotstånd 1976 har partiet bara förlorat. Det var innan kärnkraften kom in i bilden som partiet växte och blev stort, toppnoteringen är 25,1 procent av rösterna i riksdagsvalet 1973. Därför är det bra att man nu släpper sitt gamla folkus.
Passar också på att berätta mitt minne av gamle partiledaren Gunnar Hedlunds framträdande på stämman med centerns ungdomsförbund i mitten av 1980-talet då han gav rådet att tona ner kärnkraftfrågan därför att det finns så många andra viktiga frågor. En lärdom partiet nu tagit till sig.
Torsdag 2006-06-01 / 7.50länk LÄXLÄSNING ETT INSTRUMENT FÖR LÄRANDE. Jag förstår inte laddningen kring läxläsning. Vänsterpartiet vill förbjuda att skolbarn får läxor. Sedan bryter en hård debatt ut för och emot läxor. Själv minns jag hur vissa lärare i vissa ämnen inte behövde ge läxor utan var så goda pedagoger att läroplanens mål kunde uppnås för de flesta elever under lektionstid. Men i andra ämnen krävdes mer tid och då var läxor nödvändigt. Just nu hör jag kristdemokraternas Inger Davidsson i SVT Morgon ge ett sådant exempel: den som vill lära sig spela flöjt kan inte bara göra det på lektionstid.
Det allvarliga med vänsterpartiets utspel är ju att man föraktar kunskap. Man gör lättja till norm. Man har inget emot att Sverige blir ett land av analfabeter. Vänserpartiet har ju ingenting förstått om vilken enorm konkurrens dagens unga kommer att möta från exempelvis kineser och indier som kommer att ha lika god grundutbildning som Europa, och bättre utbildning än svenskar, om vänsterpartiet får bestämma.
Om man föraktar kunskap och 'pluggskola' får det naturligtvis resultat genom hela utbildningsväsendet. Och vänsterpartiet är ju med den socialdemokratiska regeringen på väg att uppfylla sin vision om ett mer korkat Sverige.
Magasinet The Times Higher Education Supplement, THES, som varje år rankar världens bästa universitet, bekräftar att svenska utbildningsförmåga rasar i listorna. Våra universitet blir allt sämre i internationell jämförelse. Placering avser 2005 och inom parentes 2004. Med den trend som visas åker de helt ut från listan nästa år.
Världens 200 bästa universitet:
166 (110) Chalmers
180 (171) Lunds universitet
180 (140) Uppsala universitet
190 (-) Göteborgs universitet
196 (122) KTH
Ett lysande undantag finns: Karolinska Institutet stiger från 7:e till 4:e plats bland världens 100 bästa biomedicinska universitet.
Ska Sverige kunna bibehålla vårt välstånd måste vi satsa på utbildning. På att hårt drilla alla ungar och ge de med särskilda begåvningar särskilt goda möjligheter att utveckla dem. Allt annat leder till fattigdom.
Torsdag 2006-06-01 / 7.50länk EUROPA MÅSTE BLI UPPGIFTEN VUXEN. Amerikanske militärhistorikern Victor Davis Hanson skriver från Rom om ett vackert men problematiskt Europa. Det är ofta intressant att ta del av åsikter från någon som tittar på vår union utifrån, Europe's Good Intentions Have Gone Sour. Hanson jämför med tidigare oroliga tider 1914 och 1932:
Men privat medger en del européer att problemet ligger hos dem, inte hos oss amerikaner. Några modiga själar måste snart börja informera den europeiska allmänheten: arbeta mycket hårdare och längre för lägre löner; var beredd på att militärt försvara er egen kontinent; flytta hemifrån och lär er byta blöjor - och räkna från och med nu mycket mindre hjälp från USA.
Vem vet vilken reaktionen blir på en sådan kalldusch. Kommer europeiska populister som svar åter börja marschera på gatorna i Rom, Berlin och Madrid för att igen föra allmänheten bakom ljuset och skylla på någon annan för deras besvikelser?
Vi i USA borde se upp. Vi har varit där, gjort det för denna älskade kontinent för många gånger redan.
Ja, risken finns för våldsamma utlopp när de groteska statliga förmånerna i bidragssystemen måste slaktas. Och att man kommer att skylla på någon annan. 1914 skyllde man på grannnationerna och gick i krig, 1932 skyllde man på judarna och försökte utrota dem. Vem kan bli syndabock för inskränkta européer den här gången? Företagare? Frihetens förespråkare?
Torsdag 2006-06-01 / 00.25länk NYTT BESÖKSREKORD FÖR BLOGGEN. Antalet läsare fortsätter att öka. Fantastiskt! Under maj månad blev det drygt 65.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka). Diagram och historik finns här: Besöksstatistik.
Jag vill passa på att tacka för alla mejl med glada och kritiska tillrop! Och inte minst för alla tips på länkar jag får. Mejlen är så många att jag inte kan svara på dem alla, men jag läser dem och de ger mig värdefull feedback.
Onsdag 2006-05-31 / 23.00länk MICHAEL MOORE STÄMS AV HANDIKAPPAD SOLDAT. Att Michael Moores så kallade dokumentärer var fulla med lögner visste vi. Liksom att hans hatfyllda filmer slog tillbaka och resulterade i mobilisering för Bush och mot vänstern under valkampanjen 2004. Och nu kan Moore få betala för sina lögner. Irakveteranen och sergeanten Peter Damon, 33, stämmer Moore på 85 miljoner dollar, rapporterar New York Post,
Seeks $85M for 'lying' 9/11 clip.
Moore har i Fahrenheit 9/11 använt bilder av honom när han var sårad och fått båda armarna amputerade. Men Damon var inte tillfrågad och han instämmer inte alls i Moores kritik mot Irakkriget. Damon var intervjuad om en ny medicin, men det framstår som att han kritiserar kriget. ”De tog klippet eftersom det var en känslosam scen. Moore använde mig som ammunition”, säger Damon. ”Jag vill visa alla vilken typ Michael Moore är ... Michael Moore hatar Amerika.”
Onsdag 2006-05-31 / 21.00länk NYNAZIST KONVERTERADE TILL ISLAM. Ralf var i tonåren nynasse men konverterade till islam när han fick sitt första fängelsestraff. Under namnet Abu Usama el Swede har han tidigare hotat både poliser och kändisar. När han nu haft kontakt med en person som är häktad i Storbritannien för terrorbrott beslutade Säpo att tillsammans med brittisk polis göra tillslag mot honom. Det uppger Metro i
Brittisk antiterrorpolis slog till i Göteborg och
Tidigare nazist blev terrormisstänkt islamist.
Det här visar vilken sorts personer som dras till fundamentalismen. Jag förstår inte varför muslimska ledare inte kan röja upp och få slut på dessa galna upptåg som sker i islams namn. Både i Europa och i Mellanöstern. Om den stora majoriteten muslimer är, som jag tror, trötta på att förknippas med halshuggningar och medeltida tankemönster borde det inte vara särskilt svårt för denna miljard människor att få stopp på skiten.
Fundamentalisterna dödar ju mest muslimer. Varför i allahs namn kastar man inte ut töntar typ Ahmadinejad och Zarkawi, som i civilisationsgrad inte skiljer sig särskilt mycket från Ralf el Swede? Varför låter man den här typen av urspårade personer dominera bilden av islam?
Somliga såg iranske presidentens brev till Bush häromveckan, där han på 17 tätskrivna sidor bland annat skrev att allah var överordnad den gud Bush tror på, som ett skickligt PR-utspel. Men Rice:s svar slår knock-out på Ahmadinejad. Hon tackar ja till samtal, men under förutsättning att Iran fullföljer det världssamfundet kräver. Hon garderar sig också genom att USA ska ansluta sig till de tre EU-länder som hittills försökt förhandla. Därmed blockerar hon möjligheten till de separata samtal Teheran vill ha.
Detta är ett erbjudande som alla anser att Iran borde gå med på. Men det kommer man inte att göra, eftersom ingenting är viktigare för Iran än anrikningen och utvecklingen av kärnvapen. Därmed står Iran naket. Deras sanna ambitioner blir uppenbara för alla.
Onsdag 2006-05-31 / 16.30länk EU-SOCIALISTER VILL FÖRSTATLIGA TJÄNSTESEKTORN. Direkt efter det att EU:s medlemsländer i ministerrådet godkänt ett
starkt urvattnat tjänstedirektiv, vars avsikt från början var att liberalisera och konkurrensutsätta tjänstesektorn i Europa, gick socialistgruppen i parlamentet ut med ett nytt förslag till direktiv som ska garantera offentliga tjänster.
Glädjande nog kritiserar svenske Gunnar Hökmark från center-högergruppen EPP detta förslag hårt. Till EU Observer säger han att förslaget ”inte kommer att förbättra dagens service utan helt säkert stoppa utveckling av ny och bättre service för medborgarna i Europa”.
Så ska det låta. Om fler diskuterar unionens färdväg och det finns motståndare till byråkratiseringen, kan EU bli en intressantare fråga. Hittills har center-högergruppen och den liberala gruppen - som tillsammans med EU-kritiker har
majoritet i parlamentet - agerat socialister i minst lika hög grad som de knallröda.
Onsdag 2006-05-31 / 14.15länk ÖSTTIMOR: MARXISTERNA HAR MISSLYCKATS OCKSÅ HÄR. Det råder
undantagstillstånd i Östtimor.
Det rapporteras om plundringståg och gängstrider i huvudstaden Dili. Men det du inte får höra i svenska medier är varför.
Marxisterna i Fretelin under premiärminister Mari Alkatiris ledning har sedan landet blev självständigt 2002 inte kommit någon vart. Varhelst i världen som kommunister och marxister kommer till makten rasar samhället snart ner i avgrundsdjup misär och nationellt sammanbrott. Vi såg det i Östeuropa 1989, i Sovjetunionen 1991 och nu går Östtimor samma väg.
Det finns behov av att medge att Alkatiri och delar av hans supportrar har ett svagt intresse av demokrati ... Alkatiri har suttit vid makten i snart fem år som allt för tydligt präglats av nepotism, korruption och auktoritärt styre. Men Alkatiris tillkortakommanden stannar inte där. Det auktoritära ledarskapet, som har en olustig Stalinistisk prägel, har alltför ofta format regeringens reaktion på kritik. Det sätt som Alkatiri tillämpar för att stanna vid makten framgick när han omvaldes till ordförande för Fretilin. Han ändrade helt enkelt omröstningsförfarandet så att istället för sluten omröstning på valsedlar genomfördes handuppräckning, vilket inte bara omintetgjorde hans utmanare utan underminerade också den demokratiska processen samtidigt som han hävdade sin egen 'demokratiska' seger.
Östtimors framtid hänger nu på president Gusmao and Nobels fredspristagare Jose Ramos-Horta, menar artikelförfattaren. Dessa båda respekterade statsmän kan inte, som de sagt lämna politiken. Om de inte får Fretilin att ändra kurs kan hela den långa självständighetskampen gå förlorad.
Onsdag 2006-05-31 / 8.20länk NYE FINANSMINISTERN I USA FÅR DOLLARN ATT SJUNKA. I går nominerade president Bush sin nye finansminister:
Henry 'Hank' Paulson, vd på Goldman Sachs. Han ska ersätta John Snow som aldrig riktigt kommit in i presidentens ekonomiska team under de tre år han varit finansminister. Allmänt anses det att regeringens ekonomiska politik leds från Vita huset, inte från finansdepartementet.
Till Financial Times, Dollar plunges on Paulson appointment, säger bankanalytikern Michael Woolfolk att Hank Paulson kan vara bättre utrustad för att övertala Peking och övriga Asien om att agera på ett sådant sätt att de globala ekonomiska obalanserna kan minska.
Woolfolk menar att Kina irriterats över att man från talarstolar har ställt krav på Kina, så som Snow gjort. ”Paulson har lång erfarenhet av Kina och har högt anseende där. Han kan återuppliva diskussionerna om valutapolitiken. Valet av Paulson ger en chans att upprätta en mjuklandning av snabbt ökande globala obalanser. Om någon är kapabel att uppnå det, är det han. Policyn om en stark dollar lär snart få sitt slutliga omdöme: 'vila i frid'.”
Onsdag 2006-05-31 / 8.05länk KVINNLIGA CHEFER: LETTLAND VISAR VÄGEN. När SNS och Women's Research Institute på DN-Debatt konstaterar att
andelen kvinnliga chefer i det svenska näringslivet minskat, rusar socialdemokratiske jämställdhetsministern Jens Orback ut och börjar åter tala om kvotering. Detta trots att utredarna själva ser hotet om kvotering till bolagsstyrelserna som ett skäl till att kvinnor inte blir chefer: ”Lägg inte så stor vikt vid börsbolagens styrelser. Alltför stor uppmärksamhet på styrelserna kan innebära att företagen förlorar viktig kompetens på operativa nivåer när fler kvinnor väljer styrelseproffskarriärer.”
Sverige ligger under EU-genomsnittet på 32 procent kvinnliga chefer. Bäst i Europa är Lettland med 44 procent kvinnliga chefer. I Rapport intervjuas nu på morgonen Lettlands utbildningsminister Baiba Rivza som tar avstånd från kvotering: ”Jag håller inte med. Man ska inte utgå från kön, utan från meriter.”
Kvotering och hot om kvotering är en hämsko för en normal utveckling. Den sker långsamt, men kontinuerligt. Politiskt tvång blir bara ryckigt, oseriöst och skadligt.
Tisdag 2006-05-30 / 18.15länk CENTERPARTIET SLÄPPER KÄRNKRAFTEN. Det är intressant att centerpartiet nu kommit fram till den ståndpunkt jag förespråkade som c-riksdagskandidat 1997-98 i Dagens Politik:
Dags lägga 70-talet till handlingarna. (Blev naturligtvis utskälld av dåvarande partiledning.)
Men att C byter linje om kärnkraften är bra. Det gör att den borgerliga alliansen kan stå på tekniska utvecklingens och framstegens sida mot socialdemokraternas allt mer flummiga och bakåtsträvande hållning. Tekniken är allt mer småskalig och energieffektiv, därför är framsteg en bättre väg än avvecklingsfokus.
Journalist: Palestinierna är redo att acceptera en tvåstatslösning ...
Ahmadinejad: Du har fel.
Journalist: Vad händer nu i konflikten mellan väst och Iran?
Ahmadinejad: Genom att ställa sig på vår sida kan det tjäna både européernas och våra intressen. Men de kommer att få lida (they will suffer) om de går emot oss. För vårt folk är starkt och beslutsamt.
Ahmadinejad vill utplåna Israel. Är Guillou och andra svenska palestina-aktivister på Ahmadinejads och Hamas sida? De har slingrat sig länge nog nu: ut med språket!
Tisdag 2006-05-30 / 18.15länk ALLA FEL FÖR EXPRESSEN. Svenska medier borde sluta med utrikesrapportering. De avslöjar ständigt sin oförmåga. Idag skriver Expressen att
Nätpoker kan bli förbjudet i USA: ”Efter tio års kämpande tycks republikanerna få igenom sin vilja. All amerikansk kasinoverksamhet på internet kan förbjudas”.
För det första är det inte republikanerna som parti som står för detta, utan särintressen som övertalat politiker från båda partierna, även om republikanske kongressmannen Robert Goodlatte är ledande företrädare. Partiledningen ställer inte upp på Goodlattes motion, som avslogs förra gången den var uppe.
Expressen skriver om en mystisk ”domarkårskommitté”. Denna översättning av 'House Judiciary Committee' tyder på total avsaknad av kunskap om amerikansk politik. Det handlar naturligtvis om representanthusets juridiska utskott.
Det hade varit mer intressant om tidningen jämfört spelmonopolet i Sverige, som socialdemokratin slåss för med näbbar och klor, med dem som vill åstadkomma samma sak i USA. För hur kan det annars komma sig att de som vill förbjuda spel på internet i USA vill göra undantag för statliga lotterier i delstaterna...?
Tisdag 2006-05-30 / 13.40länk NORBERGS KAPITALISTISKA MANIFEST. I kväll presenterar Johan Norberg sin nya bok.
I inbjudan skriver Timbro, ”Nu kommer boken som borde ha kommit före Till världskapitalismens försvar. Johan Norbergs När människan skapade världen är inte en sequel, utan en prequel. Om den första boken talade om den globala kapitalismen, så börjar den här på hemmaplan. Vad är det som skapar allt det som sedan kan korsa gränser?”
Jag gillar de långa perspektiven, att få sätta utvecklingen i ett större sammanhang. Och det gör verkligen Norberg i den här 544 sidor tjocka pocketboken. Jag har invändningar, men först det positiva: Det är starkt allmänbildande att läsa hur han belägger att vi - faktiskt - har det mycket bättre nu än förr.
I dag klagar många på nedsmutsningen från bilarna i städerna - tänk vad mysigt det skulle vara att återigen färdas med häst och vagn. Jovisst, så ser det ut på fotografierna, men föreställ dig vilken stank och vilka hälsoproblem som härrörde från [hästarna]. År 1900 smutsade hästar ner [New Yorks] gator med mer än 1 000 ton spillning och 200 000 liter urin varje dag. Gödsel och avföring lade en matta över gatorna. Pessimistiska betraktare förutspådde att vissa städer skulle möta Pompejis öde och begravas - men under värre beläggning än aska ...
Det var inte heller säkrare med nervösa, stressade hästar som lätt skenade mitt i städerna än med biltrafik. Andelen som dog när de blev nedsprungna eller avkastade av hästar har beräknats vara ungefär tio gånger större än den andel som dör i bilolyckor idag.
Jag njuter av att kunna ta del av konkreta exempel som detta. Norberg sätter också fattigdomen i ett lärorikt perspektiv: ”År 1870 var Sverige fattigare än Kongo är idag. Medellivslängden var hälften så lång och spädbarnsdödligheten tre gånger så hög som den är i dagens u-länder.” Han visar hur mänskligheten besegrar fattigdomen och att aldrig någonsin har andelen fattiga varit så liten som nu. Och den krymper hela tiden.
Förklaringen till framgångarna är människans skaparkraft. En kraft som dock ständigt ifrågasätts, hindras och kontrolleras. Norberg skriver:
Marx hade rätt i att samhällshistorien är en kamp. Men i grunden är det inte en kamp mellan motsatta klasser, utan en kamp mellan motsatta mentaliteter - den ena är kreativiteten och den andra är kontrollen; den ena är skapandet, den andra är bevakandet. Den första är skaparkraften, framstegstron, individens vilja att göra sin lott här på jorden bättre. Den andra är kontrollbegäret, viljan att stoppa förändringar, kommendera skapandet eller lägga beslag på frukterna av det.
Norberg nämner sådant som avundsjuka, men min kritik mot Norbergs rent liberala perspektiv är att han så hårt fokuserar på individens offensiva vilja och förmåga att han glömmer att individen verkar i en samhällsgemenskap. Som svar på kritik mot att materialistisk tillfredsställelse kan innebära att vi ”börjar förtingliga också relationer”
undrar han vad det är för fel med att bry sig om prylar och utseende. Här argumenterar Norberg mot den vänster som ogillar valfrihet, som lider av att det finns 25 sorters tandkrämer, men han bortser från det aristoteliska perspektiv man här kan anlägga.
Jag skulle aldrig någonsin vilja hindra människor att lägga sina pengar på skönhetsprodukter och plastikoperationer. Men jag ser ett problem för ett samhälle där folk tror att de måste lägger all energi på yttre attribut för att uppnå status som människa. Norbergs svar är ”I ett liberalt samhälle får du välja själv”. Och han angriper dem som vill ställa krav: ”I traditionella ... samhällen är det tvärtom individen som ska anpassas efter förutbestämda roller och krav ...”
Men jag tror inte att människor kan bli lyckliga i ett samhälle där man tror att prylar och look ger status och därigenom lycka. I kapitlet 'Strävan efter lycka' återkommer Norberg till vänsterns löjliga tes om att valmöjligheter ger stress. Det Aristoteles talar om är att lyckan ligger i att göra goda insatser och se sitt liv i ett långt perspektiv, helt enkelt skapa sig en egen identitet. I entreprenörskapet inrymmer Norberg denna tanke för dem som är framgångsrika i den officiella ekonomin. Men vi människor tillbringar vår största tid i civilsamhället och det är här de flesta människor har en chans att betyda något, att göra en insats. Tillfredsställelsen hos mig som individ ligger i att själv kunna se att jag gör skillnad.
Det konsumtionsfokus som Norberg har ger bara korta stunder av glädje - som jag inte på något sätt är emot eller anser stå i motsatsställning till den aristoteliska tillfredsställelsen. Det är bara så att konsumtion inte räcker för att ge lycka.
Och här blir Norberg motsägelsefull. Å ena sidan är han emot samhällets krav på individen (och jag talar här om samhället, inte staten), å andra sidan skriver han att det är i ett samhälle som ”uppmuntrar personligt ansvar” som ger förutsättningar för människor att skapa sin egen lycka. Men är det inte just krav - i form av normer - som behövs för att vi ska ta ansvar? Särskilt om vi vill rulla tillbaka statens tvångsmakt.
Jag kommer att tänka på den s-kvinna i Bergslagen som intervjuades i SVT-dokumentär om sossarna och sa med tanke på barnomsorg och kvoterad föräldraförsäkring: ”Barn är människor. Inga prydnadssaker som man kan ställa i hyllan. [Feministerna] borde skaffa sig hundvalp först. Den kan de ju sälja om det inte fungerar.”
Det är skillnad på spelreglerna i den ekonomiska sfären och i civilsamhället. Utanför ekonomin har vi som medborgare ansvar: att utföra detta frivilliga men moraliskt förpliktande ansvar, är vägen till egen inre tillfredsställelse och lycka.
Med andra ord Norberg fastnar i den eviga striden mellan socialism och liberalism, mellan stat och individ, mellan marknad och individ, men missar den dynamik som finns i det mellan individer frivilligt organiserade civilsamhället. Och det är kanske här som minst av framåtskridande kunnat skönjas.
När det gäller vilket ekonomiskt prespektiv vi bör ha, är det här en utmärkt bok. Alla riksdagskandidater - inte minst de borgerliga - borde ha Norberg som hemläxa!
Tisdag 2006-05-30 / 9.05länk NEJ TILL CYKELHJÄLMSTVÅNG. Äntligen har de borgerliga börjat förstå hur de ska agera när människors frihet står mot statligt förmynderi. När socialdemokraterna nu föreslår lag om att alla cyklister ska tvingas ha hjälm, säger de borgerliga
nej till lag om cykelhjälm:
”Vuxna människor måste kunna ta ansvar för sina egna liv.”
Tisdag 2006-05-30 / 8.50länk HUR PÅVERKAR INTERNET POLITIKEN?
Grundlagsfäderna skrev elegant i en tid då pamfletter trycktes. Abraham Lincoln kommunicerade genom artiklar i tidningarna. Franklin D Roosevelt skapade hopp under depressionen 1933 genom tal i radio. John F Kennedy var den förste presidenten som valdes därför att han förstod televisionen. Kommer 2008 att ge den första internet-presidenten, frågar Jonathan Alter, chefredaktör i Newsweek, A New Open-Source Politics.
Alter menar att internet redan visat att kampanjfinansieringen kan ske på ett annat och mycket snabbare sätt än förr. Howard Dean lyckades i början på förra presidentvalcykeln genom internet samla in stora summer genom små bidrag från väldigt många. Tidigare var det viktigt att ha ett stort kampanjkonto tidigt i valrörelsen, för att dels bli tagen på allvar som kandidat av massmedierna, dels för att ha manöverutrymme under viktiga skeden i valprocessen. Allt detta är nu obsolet. ”Internet möjliggör för kandidater som blir heta att samla in miljoner i små donationer praktiskt taget över en natt.”
Möjligheten för en tredje kandidat, utanför de två stora partierna, blir också större via internet. Ross Perot fick 19 procent av väljarna genom att framträda i Larry King Live och via telefoner, skriver Alter. ”I ett land där mer än 40 procent av väljarna ser sig själva som oberoende är det inte längre en fråga om när internet kommer att revolutionera amerikansk politik, utan när.”
I Sverige är det mycket svårare att förändra politiken. Partierna finansieras av staten med enorma partistöd som syftar till att hålla de gamla kvar vid makten. Och eftersom det är partival, inte personval, är systemet kollektivistiskt och trögt. Väljarna har från början inte mycket att säga till om, därför tror jag inte internet kan få samma inverkan på aktörerna, däremot kan internet påverka debattens innehåll och riktning.
Tisdag 2006-05-30 / 8.20länk MEDIERNAS KRYPERI FÖR DIKTATURER. Dagens
intervju i Svenska Dagbladet där Bitte Hammargren ställer inställsamma och naiva frågor till Irans chefsförhandlare Ali Larijani är typexempel på hur västvärldens massmedier gärna visar större respekt för diktaturer än demokratiskt valda regeringar.
Hammargren ställer frågor om USA och följer därmed exakt den retoriska upplägg som Iran önskar: det är USA som ska göras ansvarig, inte Iran som utvecklar atombomber...
En riktig journalist hade naturligtvis frågat Irans företrädare varför de i 18 år fört världssamfundet bakom ryggen och ljugit om sitt nukleära program. Det vore intressant att höra vad en diktaturs springpojk svarar på det. Och sedan borde Hammargren, om hon varit professionell, frågat varför världssamfundet efter 18 år av lögner plötsligt skulle börja lite på vad Iran säger.
Västvärldens journalistkår har inga problem att ställa oförskämda frågor till demokratiskt valda regeringsföreträdare. Men när det kommer till diktaturer, då kryper man på golvet och kysser förtryckarans fötter. Det är vidrigt att se hur vänstermedierna går diktaturernas ärenden.
Måndag 2006-05-29 / 23.04länk HEDRAR MINNET AV STUPADE SOLDATER. Idag är det sista måndagen i maj och därmed
Memorial Day i USA. Under denna tredagarshelg i början av sommaren har amerikanska folket sedan inbördeskrigets slut hedrat de soldater som dött i krig. Memorial Day är en helgdag som tas på stort allvar i USA.
Sverige har inte varit i krig sedan andra napoleonkriget 1814, en konflikt då vi stod på vinnarsidan mot Frankrike och Danmark. Krigsbytet blev Norge. Därefter har vi hukat i bänkarna. En hållning som blivit allt skamligare och som kulminerade under andra världskriget då vi agerade lydfolk. Men tiden då neutraliteten kunde fungera som ursäkt för att stiga åt sidan och låta andra dö för vår frihet är slut. Framtidens konflikter är globala och förs på många fronter. Att stå vid sidan av är inte möjligt, eftersom passivitet är detsamma som att ta ställning mot frihet och demokrati.
I Sverige har vi förlorat traditionen att hedra dem som dött eller sårats i strid eftersom vi inte varit i krig på nära 200 år. Men mycket talar för att allt fler svenskar kommer att delta i krig via internationella insatser. Risken för skadade och döda är stor. 25 november 2005 utsattes svensk trupp i Afghanistan för en vägbomb som dödade två soldater.
Om vi vill stå upp för demokrati och frihet måste vi skicka soldater till fronten. Och om vi gör det, måste vi backa upp dom med moraliskt stöd och visa tacksamhet för dem som ställer sig i främsta ledet och är beredda att göra stora uppoffringar.
Måndag 2006-05-29 / 15.42länk SEKULÄRA MUSLIMER TAR KAMPEN I TURKIET. Dådet, då en ansedd domare skjöts ihjäl sedan han upprätthållit den turkiska lagens förbud mot slöjor i offentliga sammanhang, kan vara en vändpunkt för islamiseringen av Turkiet. Och kanske för hela denna del av världen?
Newsweek rapporterar i nästa nummer från domarens begravning i Ankara,
Anti-Islamic Forces in Turkey, då omkring 40 000 människor deltog. Det var de sekulära turkarna som visade att man inte längre tyst låter islamisering ske av samhället. Turkiet ska förbli en sekulär stat, var deras budskap.
'Detta är en attack mot vår sekulära republik' deklarerade president Ahmet Necdet Sezer, och anklagade det regerande islamistiska partiet AKP för att 'förstöra landets grundvalar' genom att undergräva dess strikta uppdelning mellan moské och stat. Presidentens attack - och demonstrationerna som följde på mordet av domaren - är direkta utmaningar mot premiärminister Recep Tayyip Erdogan ...
Men mer oroande för Erdogan är budskapet som uttrycks av Turkiets ultrasekuläre överbefälhavare Hilmi Ozkok, som kallade protesterna 'verkligt hoppingivande och inspirerande' och sa att deras exempel 'borde följas av alla'. När turkiets armé talar, tenderar politikerna att lyssna.
Newsweek hävdar att Erdogan är mer moderat än premiärminister Erbakan som avsattes i en oblodig kupp 1997, men vad jag förstått är Erdogan snarare smartare - han låter islamiseringen ske i det tysta. Men nu kan han ha gått för långt.
'De hittills tysta sekulära turkarna har nu höjt sina röster', säger professor Nilufer Narli vid Istanbuls Bahcesehir University. 'Det här är en massiv rörelse av människor från alla delar av samhället.'
Det vore en välgärning om Turkiet kunde visa vägen för hur muslimer kan göra skillnad mellan politik och religion.
Måndag 2006-05-29 / 12.42länk JORDSKREDSSEGER FÖR USA-ALLIERADE. Danska dagstidningen Politiken rapporterar: Jordskredssejr til USA's allierede. Colombias konservativa president Alvaro Uribe har blivit omvald med överväldigande stöd: 62 procent av rösterna. Vänsterkandidaten Carlos Gaviria fick 22 procent.
En psykolog har kommit fram till att ”över 85 varianter av kex, 285 olika slags småkakor” leder till ”allmänt försämrad psykhälsa, drastisk ökning av depressioner”.
Man skulle kunna gapflabba åt denna inskränkta syn på vad frihet är. Men samtidigt kan man inte låta bli att påminnas om att det just är detta förakt för alla människors rätt till frihet och fria val som legat till grund för de flesta galenskaperna i modern tid: stalinismens och hitlerismens mördande av tiotals miljoner människor - för om människor bara är verktyg för en ideologi och saknar rätt att bestämma själva, kan man också döda dem som flugor. Tar man från människor bort rätt att bestämma över sina liv, tar man också av dem deras människovärde och därmed ytterst också deras rätt till liv.
Och idag skulle vilken fundamentalistisk islamist som helst hålla med i kulturkrönikans ondgörande utfall över människors frihet. Usama Bin Ladin vet bäst vad folket behöver! Bort med friheten! In med ... ja, vaddå?
Måndag 2006-05-29 / 8.46länk EU-KONSTITUTIONEN BEHÖVER MOTFÖRSLAG. EU Observer rapporterar att utrikesministrarna vid möte i Wien kommit överens om att låta konstitutionsförslaget, som Frankrike och Holland röstade nej till, förbli i frysen till 2009,
EU agrees 2009 treaty deadline but rifts remain.
Det finns ett utmärkt demokratiskt sätt att komma ur det nuvarande läget: att i gemensam folkomröstning över hela Europa på samma dag ställa det nuvarande socialistiskt-gaullistiska förslaget mot en minimalistisk konstitution på federal grund.
Bara i diktaturer låter man folket säga ja eller ... ingenting i folkomröstning. Det är utpressning från det politiska etablissemanget. Europas folk borde istället få välja väg för unionen genom att ställa den nuvarande byråkratiska inriktningen med flytande makt mot ett där makten fördelas tydligt från början. En federal konstitution skulle kunna slå fast att det är medlemsländerna som beslutar om det allra mesta, och bara noga och exakt utpekade områden som EU-nivån har att hantera.
Då får folket avgöra och efter en sådan folkomröstning har man en konstitution. Varför har man inte redan gjort detta? Därför att den politiska klassen inte vill att folket ska ha något avgörande. Folket ska bara godkänna det man redan bestämt. Så fungerar inte demokrati. Och så länge politikerna inte inser det, är det en allvarlig hemsko för unionens anseende - ja, det är ett hot mot unionens överlevnad.
Måndag 2006-05-29 / 8.36länk SCHWARZENEGGERS UTMANARE I SKUGGAN. Med anledning av att demokratiska partiet i veckan ska utse vem som ska utmana republikanske guvernören i Kalifornien, skriver Lou Cannon i Los Angeles Times, Schwarzenegger is baaack.
Allt borde tala för de demokratiska delstatspolitikerna Steve Westly och Phil Angelides som i veckan möts i premärval om vem av dem som ska utmana Schwarzenegger i november. Men till mångas förvåning - och till de två demoraternas förfäran - är Schwarzenegger påväg att göra en häpnadsväckande återkomst som har, på många sätt, förvandlat tävlan mellan Westly och Angelides till en undanskymd historia (sideshow). Medan de båda som bäst pucklar på varandra och irriterar väljarna med skrik och negativa attacker i TV har Schwarzenegger i opinionsmätningarna kommit ikapp dom och är nu favorit till omval som guvernör.
Måndag 2006-05-29 / 7.46länk SVENSKA FÖRSVARSMAKTEN I STRIDER. Flera har de senaste veckorna hävdat att regering och försvarsmakt döljer att Sverige är i krig. 250 svenskar tjänstgör i den Natoledda Isaf-styrkan i Afghanistan för att försvara demokratiska utvecklingen i landet mot talibaner, terrorister och andra som vill förhindra att Afghanistan blir fritt och demokratiskt. Men deras insatser tystas ner från officiellt håll.
Sydsvenskan pekar i ledare,
Hör, Sverige, krig är farligt, på att två av dem dödades förra året och att trupperna nu i maj varit indragna i automateld och blivit beskjutna med granatgevär. Ledaren fortsätter:
I stora annonser har ÖB förklarat att en allt viktigare del av säkerhetspolitiken är att ”aktivt delta i fredsbevarande och säkerhetsfrämjande insatser på platser där oro och kriser uppstår”.
Och det är ju rätt. Både att satsa på internationella insatser ... och att informera om den nya svenska synen.
Men försvaret och politikerna måste tala klarspråk. Alla vet att krig är farligt...Regelrätta strider väntar. Allt fler svenska soldater kommer att skadas. Allt fler kommer att dö. Är allmänheten till fullo underrättad? Knappast.
Problemet är att vi har en regering som inte vågar stå för den politik man för. Självfallet borde försvarsministern hålla tal om hur viktigt det är att Sverige deltar i den internationella kampen för frihet och klargöra vad Sverige kan bidra med. Dessa insatser är ju också bra för beredskapen att skydda Sverige vid en framtida krissituation.
Söndag 2006-06-04 / 9.22
Onsdag 2006-05-31 / 8.20
Måndag 2006-05-29 / 23.04
