Söndag 2006-05-21 / 21.15länk KLASS MOT KLASS - INOM SOCIALDEMOKRATIN. SVT:s granskning av riksdagspartierna fortsätter. Dagens Dokument inifrån handlade om socialdemokratin. Och här fanns inte den konspirationsteoretiska grundton som funnits i granskningen av de borgerliga partierna. Socialdemokraterna särbehandlas helt klart. Men programmet var ändå intressant.
Genom att spegla feminismen blottlade man klasskillnaderna inom partiet. Arbetarklassens familjer vill bestämma själva och är emot kvotering av föräldraförsäkringen. De står emot medelklassens radikaler som vill styra och ställa med familjernas liv.
Programmet gjorde en riktig analys när man hävdar att Göran Persson för allt i livet inte vill tappa fördelningsfrågorna i ekonomiska frågor, eftersom han vet att i andra värderingsfrågor finns stora skillnader bland socialdemokratins väljare. Man beskrev det som att en moralkonservativ dimension träder fram om de borgerliga och socialdemokraterna blir väldigt lika i ekonomiska fördelningsfrågor. Och arbetarklassen har en moralkonservativ syn som strider mot välutbildades feministiska syn.
Jag måste säga att jag känner ”varifrån jag kommer” när jag hör Solveig Andersson, f d traversförare från Bergslagen och ombud på s-kongressen. Hon har ingenting över för politiska diktat, utan ser det som självklart att familjer och människor ska bestämma själva över sin vardag, inklusive föräldraledigheten. Om barnomsorg och kvotering sa hon något i stil med: ”Barn är människor. Inga prydnadssaker som man kan ställa i hyllan. [Feministerna] borde skaffa sig hundvalp först. Den kan de ju sälja om det inte fungerar.”
Rakt och enkelt och fullt med sunt förnuft.
Det är dessa moralkonservativa s-väljare de borgerliga måste värva. De som tar människors vardag på allvar och inte vill att skrivbordspolitiker i Stockholm ska bestämma.
Söndag 2006-05-21 / 19.29länk ARMENIEN PERFEKT UPPGIFT FÖR HAAG. Jag har förundrats över att så många diplomater i Europa upptas av hårda motsättningar till följd av att
Armenien fått blodiga strider i första världskrigets skugga klassade som folkmord utfört av Turkiet och att det i flera länder i Europa är straffbart att hävda annorlunda.
Varför just Armenien? Och varför denna hetta? När ett lagförslag i franska parlamentet om att det skulle ge 5 års fängelse att bestrida just denna blodiga händelse bordlades förra veckan, blev det känslostorm (se
här).
Sådan lagstiftning är förkastlig och strider mot yttrandefriheten.
Idag fick jag dock en uttömmande förklaring i Turkish Daily News, där kolumnisten Yüksel Söylemez i
The Armenian question at a Swiss Embassy lunch berättar om att Schweiz har lagar som innebär att den som yttrar sig om de blodiga händelserna i Armenien på ett icke godkänt sätt döms för rasism, vilket gör deras relation till Turkiet svår.
Schweiz ambassadör i Ankara söker nu vägar ur dilemmat och bjöd in två intellektuella på lunch, Söylemez och Gündüz Aktan. Den sistnämnde menade att frågan om vad som hände under inbördeskriget som pågick samtidigt som första världskriget borde bli föremål för utredning av internationella domstolen i Haag.
Det tycker jag låter som en vettig lösning. Haag kan inte sköta aktuella och pågående konflikter, det har USA rätt i. Domstolen klarar inte av att stå emot aktuella opinioner. Men att utreda vad som hände för 90 år sedan har, även om det uppenbarligen är laddat, inte samma sprängkraft. Och eftersom allt fler börjar kräva upprättelser för oförrätter som hänt flera generationer tillbaka i tiden, behövs en internationell instans som kan söka fakta och ge opartiska utlåtanden. Armeniens historia hör hemma i vetenskapliga och sakliga sammanhang, inte som motiv för att strypa yttrandefriheten för åsikter man inte gillar.
Har flera iranska vänner och de folkmassorna som man ser på tv-bilderna är ihopplockade från universiteten och gatorna. Vid gatudemonstrationer/tal så avbryter polisen helt enkelt lektionerna vid universiteten och beordrar alla att gå och titta på talen, likadant sker med de personer som finns på gatorna vid tidpunkten. Alla blir tvingade att gå och se på när Ahamadinejad talar. Går man inte med ner och tittar på talen så blir man kallad till polisen för förhör, något som man helst unviker.
Det är dessa människor som utgör den absolut största delen av folkmassorna och inte hatiska iranier. Något som är viktigt att ha i åtanke!
Rätt. Min formulering är slarvig. Det min frågeställning var avsedd att syfta på var om de hatfyllda tal som Ahamadinejad håller är bluff, alltså att han egentligen inte skulle tycker illa om frihet, väst, Israel utan gör en skådespelarinsats. Det tror inte jag.
Med publiken kan det vara annorlunda.
Ända sedan revolutionen 1979 har iranska regimen, som alla diktaturer, tvingat ut folkmassor att visa sitt ”stöd”.
Söndag 2006-05-21 / 15.31länk IRAN - FUNGERAR AVSKRÄCKNING PÅ SJÄLVMORDSKULT?National Journal gör i veckans ledande artikel ett försök att tona ner riskerna med ett Iran med atombomber,
Of Mullahs And MADness.
Internationelle korrespondenten Paul Starobin, tidigare för Business Week, lyfter fram alla de typiskt realpolitiska argumenten i internationell politik:
Mullorna i Iran måste ta ansvar eftersom de styr ett land, till skillnad från Usama bin Ladin som efter sina angrepp på USA gömmer sig i någon grotta. Det kan mullorna i Teheran inte göra.
Clinton-medarbetaren Kenneth Pollack menar att mullorna ”respekterar överlägsen [militär]makt när de möter den”, medan Saddam Hussein var oberäknelig och gjorde vansinniga aktioner (crazy stunts).
Mördarregimer som Stalins Sovjetunion och Maos Kina har inte använt kärnvapen även om de lyckades komma över teknologin.
Säkerhetsexperten Michael Eisenstadt har vittnat i kongressen om att mullorna agerat utan hänsyn till människors liv, allra minst mot sin egen nations ungdomar i kriget mot Irak på 1980-talet, men detta kan ha gjort iranierna ”krigströtta och riskundvikande”.
Eisenstadt menar att Irans president som ideligen hotar utplåna Israel egentligen inte har någon makt. Den finns hos mullorna.
Statsvetaren Barry Posen menar att Iran inte heller kommer att förse de terroristorganisationer som Iran finansierar med atombomber, för ”Iran skulle då behöva oroa sig över att bombens ursprung kan avslöjas och att Iran därmed kan utsättas för en fruktansvärd motattack”.
Förre CIA-analytikern Richard Clarke (han som förvrängt fakta för att hämnas på Bush därför att han inte blev befordrad) har skrivit tidningsartiklar om att när president Clinton hotade mullorna i Teheran efter terrorattacken 1996 mot amerikanska flygbasen i Khobar, Saudiarabien, upphörde deras terrorverksamhet.
Mellanösternexperten Shai Feldman menar att man inte ska lyssna till mullornas retorik, utan se till deras handlingar. Och Feldman menar att regimen är ”mycket kostnadsmedveten”.
Försvarsexpreten Harian Ullman menar att kärnvapenmakterna borde tala om för Iran att landet kommer att bombas om de använder kärnvapen. ”Jag tror det skulle ge en kraftfull avskräckande effekt.”
Problemen med dessa försäkringar är många och blytunga.
Flera av punkterna ovan bygger på den substanslösa grunden: ”Vi tror inte att mullorna kommer att använda kärnvapen”. Man vet ingenting. Man tror. Är det en god grund för en säkerhetspolitik som handlar om mänsklighetens överlevnad?
Exemplevis viftar man bort Ahamadinejads retorik. Han har ingen makt och iranska folket är krigströtta. Ändå drar presidenten mycket stora folkmassor till sina hatfyllda tal. Skulle alltihop vara en bluff?
Om retoriken bara är ett spel för gallerierna, tappar inte prästerskapet all den värdighet och respekt som det nukleära program sägs uppfylla, om denna bluff synas och de viker ner sig för minsta hot från väst? Varför skulle man medvetet sätta sig i en sådan situation? Och vek mullorna ner sig när Irak anföll?
En viktig förutsättning i punkterna ovan är också att kärnvapenmakterna kan hålla samman i sin press på Iran. Men ingenting talar för att Kina och Ryssland skulle göra gemensam sak med EU och USA. Snarare bygger Irans strategi på att splittra, inte bara öst och väst, utan i synnerhet splittra väst: Europa och Amerika. En strategi där man varit extremt framgångsrik. I Europa ser vänstern USA som ett större hot än Iran, exakt så som Iran vill ha det. Skulle ens västvärlden kunna samlas? Föga troligt så som vänstern går på.
Och vad blir kvar av avskräckning om Kina och Ryssland tvärtom ställer sig på Irans sida om väst börjar rikta hot mot Iran? Absolut ingenting.
En förutsättning för att avskräckning (deterrence) ska fungera är att man har direkt och god kommunikation mellan parterna, under kalla kriget symboliserad av den röda telefonen hos presidenten. Är en sådan hotline trovärdig mellan Ahamadinejad och Vita huset? Inte ett dugg.
Här faller också alla jämförelser med Kubakrisen 1962, som så många realpolitiker lyfter fram som parallell med Iran. Kubakrisen förutsatte kommunikation. Henry Kissinger citeras: ”Den största faran för krig ligger inte i de avsiktliga handlingarna hos onda män, utan i oförmågan hos uppjagade män att hantera en händelseutveckling som sprungit ifrån dem.” Är det någon som tror att mullorna och Ahmadinejad skulle hålla tillbaka i det som för dom plötsligt kan framstå som en tillspetsad, hotfull och stressad situation, även om det i realiteten inte var det?
Nej. Den här artikeln är mer än lovligt naiv. Läs
Ahmadinejads demoner för att se vilken psykologisk värld mullorna lever i.
Jag har här tagit upp Paul Starobins artikel av två skäl: dels för att visa att de som hävdar att jag inte tar upp (vänster)alternativ har fel, dels för att visa hur farlig eftergiftspolitiken är.
Söndag 2006-05-21 / 10.36länk IRAKS DEMOKRATISKA REGERING TAR FORM. Långsamt, långsamt tar Irak steg efter steg på vägen mot fungerande demokrati. Nu har regeringen Maliki tillträtt (BBC,
WP,
NYT), här några av de viktigaste posterna:
Premiärminister och tf inrikesminister Nouri al-Maliki, 56 (Dawapartiet, shiaalliansen). Han ledde genom Dawa underjordiskt motstånd mot Saddam och dömdes till döden. Flydde och levde i landsflykt i Syrien. Mastersexamen i arabiska språk vid Baghdad University. Var ordf i interimparlamentets säkerhetsutskott. Innan Irak var befriat sa han sig vilja se ett pluralistiskt Irak i framtiden som respekterar alla grupperingar. Han har efter invasionen kritiserat USA:s taktik mot terroristerna.
Vice premiärminister och försvarsminister Zikam al-Zubaie, (Iraqi Accordance Front, Sunni) Stamledare från landsbygden.
Vice premiärminister och säkerhetsminister Barham Salih (tidigare provinsguvernör, Kurdistans patriotiska union). Hittills kommunikationsminister.
Utrikesminister
Hoshiyar Zebari (Kurdistanska demokratiska paritet). Tillträdde 2003. Utbildad i Jordanien och England. Exilkurdisk talesman på 1990-talet.
Vicepresident Mahdi och finansminister Jabr
Finansminister
Bayan Jabr, 56 (SCIRI, shiaalliansen). Civilingenjörsexampen från Baghdad University. Flydde till Syrien under Saddams utrensningar på 1970-talet. Turkmen.
Som inrikesminister 2004-06 anklagades han av sunnier för att släppa in milismän inom polisen. Bostadsminister i interimsregeringen 2003-04.
Oljeminister Hussain al-Shahristani (shiaalliansen). Kärnfysiker som torterades och satt 10 år i fängelse för att opponerat mot Saddams nukleära program. Var vice talman i interimsparlamentet och nämndes som premiärminister i den nu tillträdande regeringen.
I april omvalde det folkvalda parlamentet president
Jalal Talabani (partiledare i och grundare av Kurdistans patriotiska union, PUK, sedan 1975).
Förra månaden omvalde parlamentet också en av de två vice presidenterna,
Adel Abdul Mahdi (SCIRI, shiaalliansen) Ekonom som var finansminister i interimsstyret 2004-05 innan han blev vice president. Förlorade omröstning inom shiaalliansen om premiärministerposten med en röst mot al-Jaafari. Har levt i exil i Frankrike och Iran sedan 1969. Anses vara sekulär.
Till ny vice president valde parlamentet
Tariq al-Hashimi (generalsekr i Iraks islamistiska parti). Den mest inflytelserike sunniaraben i det nya demokratiska Irak.
Till ny talman i parlamentet valdes i april
Mahmoud Mashhadani (Iraqi Consensus Front) Sunniarab som blev en viktig röst under interimparlamentets utformande av Iraks nya konstitution. Läkare, major, i Iraks armé tills han kastades i fängelse av Saddam för att uttryckt kritik mot Irak-Iran-kriget. Dömdes till döden men fick straffet omvandlat till 15 års fängelse genom mutor. Anses vara sekulär.
Söndag 2006-05-21 / 9.36länk 'DA VINCI KODEN' HÅNAS I HUNDRATALS RECENSIONER. Filmen vars syfte är att häckla kristna blir utskåpad och hånad i recension efter recension.
Filmsiten
FilmsInReview.com skriver ”Jag måste säger det: den ska vara anti-Jesus och anti-katolsk. Den blir dock en oavsiktlig rekryteringsfilm för Opus Dei. Var löser jag medlemskap?”
”Vem hade kunnat gissa att en så kontroversiell film kunde vara så tråkig”, skriver
Movie Parable.
”Varje gång Robert Langdon [Tom Hanks] börjar undervisa Sophie [Audrey Tautou] blir längtan att få skruva bort ljudet överväldigande”, skriver Las Vegas Weekly.
Underhållningssiten IGN skriver:
”En förvirrad och trist affär som varken underhåller eller upplyser.”
Lördag 2006-05-20 / 19.54länk IRAN INFÖR NAZI-SYMBOLER FÖR MINORITETER? Det råder viss förvirring i nyhetsrapporteringen. Kan det verkligen vara sant? Det iranska parlamentet ska rösta om en lag som återinför en variant av judestjärnan på rockslaget. President Ahamadinejad vill att judar, kristna, hinduer och andra minoriteter ska bära väl synliga symboler på ytterkläderna, rapporterar UPI i
Iran may force badges on Jews, Christians. New York Post kallar det i ledare
”en skrämmande scen som väcker minnen av ett monstruöst brott”.
Lördag 2006-05-20 / 19.54länk FN-KRITIK MOT USA FÖR GUANTANAMO - FRÅN KINA, RYSSLAND. Förenta Nationerna drar löjets skimmer över organisationen när man låter Kina, Ryssland och Saudiarabien i en rapport för FNs kommitté mot tortyr framföra kritik mot USA. Kinas behandling av fångar är ju sååå eftersträvansvärd! FN har helt enkelt förlorat all trovärdighet. Dessutom är rapporten, som svenska medier ivrigt återger (här ekot), full av faktafel.
Rapporten hävdar att det är tortyr att hålla någon fängslad på obestämd tid. Men Genevekonventionen för krigsfångar medger att fångar hålls fängslade så länge konflikten varar. Så internationell rätt kräver inte tidsbestämt fångförvar. Och kampen mot terrorismen har, tyvärr, inte kunnat avslutas.
Dessutom gäller inte Genevekonventionen eftersom terroristerna inte ingår i en armé som visar sin tillhörighet genom uniform. För den som agerar i civila kläder gäller inte konventionen.
Rapporten kräver att fångarna släpps. Men samtidigt förbjuder man att fångarna skickas till länder där tortyr förekommer - vilket betyder länder som Saudiarabien. De flesta fångar på Guantanamo kommer från sådana länder. Så vart ska de ta vägen när de friges? FN-kommissionen ger inga besked.
Lördag 2006-05-20 / 13.44länk LARS DANIELSSON, TRENT LOTT OCH BLOGGARNA. I USA har flera mäktiga personer fällts av bloggar de senaste åren: senatens republikanske majoritetsledare Trent Lott, chefredaktören för New York Times Howell Raines och nyhetsankaret i CBS Dan Rather tvingades alla bort från sina positioner tack vare en ingående granskning av bloggar. Jag har beskrivit dessa fall i ett föredrag, se
här.
Särskilt fallet Trent Lott hade betydelse för mig när jag bestämde mig för att starta denna blogg. Och det finns likheter i fallen med Trent Lott och Lars Danielsson.
Massmedierna i USA ifrågasatte inte det senatens mäktigaste person sagt på en födelsedagsfest (som sändes direkt i C-SPAN och därför inte var privat). Andrew Sullivan och andra undrade vad Lott menat med att födelsedagsbarnet Strom Thurmond (som fyllde 100 år) borde ha blivit president 1948. Thurmond drev då en rasistisk utbrytarfalang ur demokratiska partiet, Dixicrats, som ogillade att president Harry Truman avskaffade segregationslagar för svarta som tjänstgjort under andra världskriget.
Diskussionen om innebörden i vad Trent Lott menat pågick i fyra dagar mellan USA:s ledande bloggar utan att någon enda av mainstreammedierna tog upp frågan. Först när senatorns kansli skickade ut en förklaring om innebörden i vad han sagt, tog medierna upp frågan.
När det gäller Lars Danielsson har han givit olika uppgifter om vad han gjorde och var han var under annandagen 2004. Med detta har massmedierna nöjt sig. I bloggar har diskussionen fortsatt om varför Danielsson givit olika besked. Det måste ju finnas en förklaring till att en så driven makthavare beter sig så klantigt. En spekulation var otrohetsspåret. Denna diskussion pågår i flera månader, tills den utpekade partnern i otrohetsspåret går ut med en dementi i tidningen Fokus. Då tar mainstreammedierna upp historien.
Jag ser ingen skillnad i hur bloggarna i dessa två fall agerat. Man söker svar på en i högsta grad officiell frågeställning, som mainstreammedierna inte ser eller inte vill ta upp. Att det i ena fallet handlade om makthavarens värderingsposition och i det andra om var makthavaren befann sig och varför han ljög, innebär att diskussionerna ser olika ut. Men det är fullt legitimt att i båda fallen begära och eftersöka svar.
Det som skiljer bloggarna från mainstreammedierna är att man inte är uppbunden och beroende av makten, så som redaktioner är i sin relation till politiska makthavare. Här står bloggar mer fria. Självklart är det viktigt med självsanering och jag tror inte att bloggar som är ute efter att smutsa ner motståndare i 'kampanjer' kommer att få några besökare. Också bloggarna måste vara ärliga mot sina läsare för att besökarna ska strömma till.
Jag rapporterade kort spekulationen om otrohet som en möjlig förklaring till Danielssons häpnadsväckande och unika beteende för en svensk makthavare. Ingen kunde få uppfattningen att uppgiften var bekräftad. Däremot blev bloggens läsare mer informerade om de diskussioner journalister i Stockholm ägnade stor energi åt, än vad journalisternas egen publik blev, som istället hölls i okunnighet om vårens hetaste ämne. Så beter sig dom som anser sig finare och bättre än den publik man har till uppgift att tjäna.
Lördag 2006-05-20 / 8.44länk DANIELSSON TAR ÄNTLIGEN KONSEKVENSERNA. Bloggarna har fällt sin första makthavare: statssekreterare Lars Danielsson, statsministerns närmste medarbetare. Massmedierna lät honom komma undan med lögner och flera versioner av var han befann sig och vad han gjorde på annandagen 2004 då tsunamin tog över 500 svenskars liv. När Danielsson inte gav några besked började bloggar spekulera i orsaken. Klarhet har inte nåtts i frågan. Men Danielsson har till slut förstått att han som makthavare inte kommer undan sitt ansvar.
Han tar konsekvenserna av sin ovilja eller oförmåga att säga sanningen och tar 'timeout' till valet. Om vänsterblocket vinner kommer han helt säkert tillbaka på någon post, men han har iallafall fått lämna sin nuvarande. Lögner i så viktiga frågor som statsmaktens ledningsfuntion i kris måste få konsekvenser.
Att medieföreträdare tar chansen att uttrycka sitt ogillande över att bloggarna finns, vilket innebär att de sjävla inte längre har monopol på samhällsdebatt och nyhetsförmedling, är bara larvigt.
Annans skuld över att han höll tyst när han kunde ha stoppat folkmordet i Rwanda, tycks ha ökat när han ser hur säkerhetsrådet inte gjorde något meningsfullt för att stoppa folkmordet i Darfur under tre år. [I en TV-intervju] får Annan frågan: 'folkmordet i Darfur har varit känt och rapporterat över hela världen. Varför tar det så lång tid att stoppa det?'
Annan svarade: 'Du kan föreställa dig mitt själsliga lidande som människa och som afrikan - som afrikansk generalsekreterare - över att se oss gå igenom detta efter vad som hände i Rwanda. Det är mycket smärtsamt och svårt att smälta.'
Kofi Annan talar inte om varför FN åter är i det närmaste handlingsförlamat: vissa länder vill inte ingripa. Och folkrätten som FN-stadgan bygger på respekterar nationer, inte människor.
Det viktigaste arv som Annan lämnar efter sig som generalsekreterare anser han, paradoxalt nog, möjligheten vara att sätta samman 'koalitioner av villiga' utanför FN som kan gå in och rädda människor.
För att upprätthålla de mänskliga rättigheterna måste man alltså lita till att FN:s medlemsländer samarbetar utanför FN för att få någonting gjort. Och detta säger ingen mindre än FN:s generalsekreterare!
Det visar väl om något att FN är en rutten organisation som behöver ersättas med ett
Demokratiernas Förbund.
Lördag 2006-05-20 / 8.44länk HAMAS-BESÖKET SKADAR SVERIGES ANSEENDE ÖVERALLT. Det är inte bara Israel och europeiska länder som Tyskland och Frankrike som är irriterade på Sveriges grova omdömeslöshet när man gav Hamas-minister visum. Även palestinske presidenten Mahmoud Abbas ogillar Sveriges agerande. Abbas skjuter på obestämd tid upp ett planerat besök i Sverige därför att det underminerade hans ställning när Sverige gav visum åt en företrädare för Hamas, rapporterar SVT:s Aktuellt.
Den moderate Abbas, som erkänner Israel, deltagit i fredsförhandlingar och fördömt terrordåd, hade förmodligen en strategi om att tämja Hamas genom att hänvisa till att Europa lyssnar på honom. Genom att Sverige välkomnar Hamas - som vill utplåna Israel, inte erkänner avtal och främjar terrordåd - kan Hamas nu svara Abbas: ”Europa lyssnar också på oss, vi behöver inte dig.”
Socialdemokraterna kan inte sköta utrikespolitiken. De visar en häpnadsväckande inkompetens som förvånar och irriterar världen. Vi behöver en ny regering...
Fredag 2006-05-19 / 17.44länk HÄGGLUND HAR STÅ-UPP-KVALITETER. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund var åter den som lockade till skratt och fick flest applåder under dagens borgerliga konferens. En ordvrängning som fastnade hos mig var den här:
Om inte om fanns, brukar man säga.
Men vi behöver ett land med mer om.
Omsorg. Omtanke. Omvårdnad.
Utan om blir det bara tanke, vårdnad och sorg kvar.
Sånt här tillhör inte den vanliga retoriken hos svenska partiledare. Men det är viktigt för den som vill bli tagen på allvar att visa att man har lite distans till sig själv och makten.
Fredag 2006-05-19 / 14.44länk ALLIANSENS VALSTRATEGI: TRYGG, HABIL OCH ALLMÄNGILTIG. När de borgerliga partiledarna i dag presenterade alliansens ”värdemässiga utgångspunkter” i dokumentet Nytt hopp för Sverige
är det ett ord som dyker upp i mina tankar, där jag sitter långt bak i biosalongens mörker: habilt. Såväl framträdandena och dokumentet är mer än något annat habilt (alltså dugligt, men föga nyskapande).
Men så vänder man sig ju inte till sådana som mig, som tycker politiken är bäst när den fylls med temperament, vassa analyser, originella idéer och nya perspektiv. Det här är fyra partier som vill vinna folkets majoritet. Och då är det nog bäst att inte sticka ut, att inte skarpt profilera sig mot socialdemokraterna, utan tala om att man kan regera lika tryggt som dem och att den förnyelse som behövs är skifte vid taburetterna.
Jag undrar dock om man inte går för långt i sin utslätning. I dokumentet nämns 'trygg' i olika böjelser 33 gånger, 'arbete' 27 gånger, 'tillväxt' 23 gånger, 'rättighet' 9 gånger, 'entreprenör' 7 gånger, 'lönsam' 1 gång, 'vinst' 2 gånger (men då i sammanhanget vinst för samhället och mänsklig vinst), 'incitament' 0 gånger, 'belönas' 1 gång, 'tjäna pengar' 0 gånger, 'bli rik' 0 gånger.
Återigen skäms borgerligheten över sin grundläggande värdering om att det är rätt att belöna människor som gör goda insatser. Här låter man socialdemokratins värdering om att jämlikhet är likhet och att alla olikheter är av ondo. Den som gör något gott ska inte belönas, eftersom det är orättvist mot de som inte får belöning.
Man kommer aldrig att skapa tillväxt i ett samhälle där de som sliter hårt inte blir belönade för det.
Och - här skiljer sig min världsbild dramatiskt från de fyra partierna - jag tror inte den insikten är särskilt kontroversiell hos svenska folket. Jag tror långt mer än hälften begriper att de som gör bra saker måste belönas. De borgerliga förväxlar här vänsterpolitikernas intensiva motstånd mot incitament, med folkets. Jag får en känsla av att de borgerliga verkar tro att folkets grundvärderingar är desamma som socialdemokraternas. Så är det inte. Svenska folket är mycket klokare än så.
Fredag 2006-05-19 / 8.44länk NU BLIR DET ALLVAR FÖR BORGERLIGA ALLIANSEN. Nu ska jag smita förbi den ”framtidskonferens” som Allians för Sverige håller i Stockholm. Hittills har det bara varit förfäktning. Nu är det på allvar. Bara fyra månader återstår till valdagen. Och på typiskt vis har vänsterblocket återtagit ledningen i opinionen. Se tabellen Kampen mellan blocken.
De borgerliga måste demonstrera varför väljarna ska byta regering när ekonomin ser ut att gå bra och när socialdemokraterna lovar nytt bidragsregn över folket.
Fredag 2006-05-19 / 7.44länk SUSAN SARANDON KAMPANJAR MOT HILLARY CLINTON. Skådespelaren och vänsteraktivisten Susan Sarandon kampanjar inte för Hillary Clinton i höstens senatsval i New York, utan för en partikamrat till henne inom demokratiska partiet, anti-krigsaktivisten Jonathan Tasini, rapporterar WNBC i Actress Susan Sarandon Endorses Clinton Opponent In Senate Race.
Det visar vilka problem Clinton har att samla den allt mer radikala vänstern i USA bakom sig inför presidentvalet 2008. Utan deras stöd kanske hon inte ens blir demokratiska partiets presidentkandidat.
Han viftar bort möjligheten att han och statsrådsberedningen skulle kunnat agera snabbare på annandagen, därför menar han att det är ointressant var han var och vad han gjorde. Men varför ger han i så fall olika besked till flodvågskatastrofen och till konstitutionsutskottet? Det är ju dessa lögner som gör det intressant att veta vad det är han eventuellt döljer.
Sedan är det osmakligt att se hur personer med stor makt bagatelliserar sin egen roll. Det är höjden av maktarrogans. Särskilt i detta fall, där flodvågskommissionen kom fram till att staten saknade arbetsledning denna annandag. Handlingsförlamningen i staten berodde på att ingen tog ansvar.
En tredje aspekt är ju att han till statsministern framförde budskapet att UD hade läget under kontroll. Varför sa han så? Det var ju tvärom totalt kaos på UD. Om statsrådsberedningen agerat hade statens uppträdande kunnat bli mindre förvirrat, sent och inkompetent.
Torsdag 2006-05-18 / 22.14länk UPPLOPP I FRANSKA PARLAMENTET. Känslorna gick högre än vanligt och folk grät när vänsteroppositionen i franska parlamentet inte fick rösta om en ny lag som gör det straffbart, med upp till fem års fängelse, att förneka turkiskt folkmord i Armenien 1915-17. Det rapporterar AFP i Uproar as french parliament shelves vote on Armenian 'genocide'.
Den här typen av lagar inskränker yttrandefriheten och måste avvisas. Man kan inte stifta lagar om hur man ska tolka historien. Se mer i Turkiet inte ensamma bovar i Armenien.
Torsdag 2006-05-18 / 21.41länk AYAAN HIRSI ALI SKRIVER I EXPRESSEN. Ayaan Hirsi Ali berättar varför hon lämnar Europa: Jag orkar inte leva i Europa. Hon var på väg bort redan innan de senste turerna (vilket författaren Christopher Hitchens skrev om i början av maj i Slate: Holland's shameful treatment of Ayaan Hirsi Ali), främst därför att hon inte tilläts bo i egen lägenhet. Grannar anser att dödshoten mot henne innebär risk för dem. Sedan kom socialisternas påhopp, de som inte gillar att hon talar klartext om problemen med islam.
Nu måste jag fråga mig själv om jag har uppnått mina mål? Jag har ofta vacklat i min politiska karriär. De har varit frustrerande och trögt ibland. Trots detta är jag helt övertygad om att jag, på mitt eget sätt, har lyckats bidra till samhällsdebatten. Frågor kopplade till islam så som inskränkningar av yttrandefriheten, förhindrandet av separation mellan kyrka och stat, kvinnomisshandel, hedersmord, möjligheten att förskjuta en fru, kvinnlig omskärelse - dessa frågor kan inte längre lättvindigt sopas under mattan.
Här har hon gjort enorma insatser för att Europa ska öppna ögonen och våga diskutera. Och jag är säker på att hon kommer att fortsätta göra det.
Torsdag 2006-05-18 / 18.14länk BLOGGARNA OCH DANIELSSON. Upprinnelsen till Metro-intervjun är att tidningen Fokus i nästa nummer har ett uppslag på temat ”Bloggarna bakom Danielssons drama” (pdf). Ingressen lyder:
För första gången påverkar bloggar den svenska valrörelsen. Bakom granskningen av Lars Danielsson finns flera borgerliga kampanjmakare.
Min del i historen framgår i stycket:
Spridningen tar extra fart när två av de ledande borgerliga bloggarna – Dick Erixon och Johan Norberg – tar upp historien.
Jo, så kan man ju se det... Av citaten i uppslaget framgår att tidningarna klart antytt vad Danielssons agerande kan ha handlat om, även om de inte gör det i klartext. Det gjorde däremot bloggar. Här fanns - och finns - ett starkt intresse av att få veta varför en makthavare inte skötte sitt jobb vid denna kritiska tidpunkt. Skriverierna handlar om att söka svar på varför en makthavare i förhör hos en offentlig kommission sagt det han sagt att han gjort och varför han sedan ändrar sig, flera gånger. Syftet är inte att tränga in i privatlivet, utan finna motiv till agerandet i ett högst offentligt ärende. Danielssons brist på svar har lett spekulationerna in i privatlivet.
Visst har bloggarna brutit igenom en ny vall i rapporteringen. Men det är inte orimligt så länge det handlar om att förklara handlingsmönster hos makthavare i deras beslutsfattande. Hade det bara handlat om skvaller och rykten hade jag inte tagit upp det. Bara kopplingen till frånvaron på jobbet och oviljan att förklara varför gjorde spekulationerna rimliga.
Och det är inte bara bloggarna som förändrar offentlighetens spelregler, makthavarna bidrar också till det. Jag är övertygad om att Danielsson, om det hela utspelats för tio år sedan, hade avgått när bristerna uppdagades. Men numera klamrar de sig hårdare fast vid makten. Ju större maktarrogansen blir, desto hårdare blir granskningen.
Ryktet tog verkligen fart när stora borgerliga bloggare som Johan Norberg och Dick Erixon tog upp historien.
- Det är väldigt klantigt av en person i den ställningen att inte ge klara besked. Det är något annat än bara slarv och då ger den här otrohetsfrågan en logisk förklaring, säger Dick Erixon till Metro om varför han förde ryktet vidare.
- Det är Danielsson själv som håller liv i grundfrågan. Men eftersom journalisterna inte kan skriva om det i tidningarna, så kan man skriva om det på bloggarna i stället, säger Erixon.
Det sista var svar på frågan om det är bloggarna som håller liv i affären. Så är det ju inte. Det är Lars Danielsson som driver kampanj mot sig själv genom att ljuga och lämna olika uppgifter till Tsunamikommissionen, konstitutionsutskottet och JO. Det är extremt allvarligt att en så mäktig befattningshavare lämnar olika besked till viktiga organ som har till uppgift att klargöra vad som hände (eller rättare, inte hände) inom staten på annandagen då flodvågen dödade över 500 svenskar.
Med den bakgrunden är det egentligen förvånande att jag inte gjort mer än tre bloggposter om Danielsson på de snart sex månader som gått sedan flodvågskommissionen presenterade sin rapport (varav en återger citat av Carl Bildt): 17 feb, 20 feb och 13 maj.
Torsdag 2006-05-18 / 8.40länk V STÄLLER ULTIMATUM OM MINISTERPOSTER. Till Dagens Nyhetersäger vänsterledaren Lars Ohly ”ministerposter till vänstern eller krav på nyval”.
Min ministerlista från i januari har blivit avsvärt mer trolig.
Det blir svårare för Göran Persson att stänga ute miljöpartiet från regeringen vid en valseger. Spåkröret Peter Eriksson gör klart att han inte tänker stödja en s-ledd minoritetsregering. Själv kan ha tänka sig att ta hand om finansministerposten.
- Det som har hänt de senaste åren, och som kanske var fel av oss är att vi låtit dem få regeringsmakten. Det är vi som gett dem ministerposter - inte dem som eventuellt ska ge oss. Sedan är frågan: ska vi fortsätta låta en minoritet med en tredjedel av rösterna ensamma styra landet? I längden är det orimligt, säger Peter Eriksson.
Det är bra att miljöpartiet nu ger beskedet.
Torsdag 2006-05-18 / 8.20länk 'DA VINCI KODEN' FULLSTÄNDIGT UTSKÅPAS AV KRITIKER. Den kontroversiella boken har blivit en kalkonfilm.
Filmsiten
CHUD skriver att den är ”Efterbliven, larvig och förkrossande trist”.
Tidningen Time menar att den är ”alldeles för lång och mestadels trög”. Los Angeles Times menar filmen är ”kompetent men bara bitvis spännande”.
Underhållssiten
Dark Horizons skriver att filmen är ”En ytlig affär med intressanta ögonblick, men helt klart alldeles för lång, för pratig och inte tillräckligt intressant eller smart nog att engagera och ännu mindre underhålla.”
Torsdag 2006-05-18 / 7.55länk VÄRLDEN SER SVERIGE SOM HAMAS-BESKYDDARE. Sveriges anseende ifrågasätts allt mer sedan regeringen givit visum till Hamas-minister. Kinas officiella tidning Peoples Daily skriver i
Merkel "angry" over Hamas minister visit to Germany att Tysklands förbundskansler uttryckt sin irritation att den militanta organisationen Hamas kommit in i Tyskland genom visum utfärdat av Sverige.
Atef Adwans besök i Skandinavien skedde efter protester från Israel och Frankrinke eftersom det ger legitimitet åt en rörelse man anser är en terrororganisation. Som medlem av EU delar Tyskland samma uppfattning.
'Tysklands regering avvisar varje kontakt med medlemmar av den Hamas-ledda regeringen eftersom organisationen inte uppfyller de tre kriterier som EU satt upp', sa en talesman för Tysklands utrikesdepartement till AFP.
'Adwan är inte välkommen till Tyskland'
Också
Israel kritiserar Sveriges regering för deras Mellanösternpolitik. I en intervju med Aktuellt säger en talesman för Israels regering att Sverige är det mest Israelfientliga landet i Europa.
Det har skett en omsvängning i den socialdemokratiska politiken. Det är allvarligt att regeringen mjukar upp sin hållning mot våldsorganisationer som Hamas. Och denna omsvängning har skett utan debatt, utan förklaring. Vad kommer att hända i fortsättningen om man vinner valet i höst?
Onsdag 2006-05-17 / 23.20länk I VÄSTSVERIGE HAR VÄNSTERN REDAN VUNNIT HÖSTENS VAL. Varför de borgerliga har så svårt att vinna regeringsmakten i Sverige illustreras närmast övertydligt i Västra Götalandsregionen. Där har nu socialdemokraterna presenterat en regionbudget tillsammans med folkpartiet och centerpartiet. De tre partierna går tillval på samma politik. Göteborgs-Posten konstaterar i
ledare:
I dagsläget skulle valet stå mellan ett mer vänsterinriktat styre eller nuvarande blocköverskridande koalition.
”Blocköverskridande” är ett annat ord för ”sossestyre”. Väljarna i Västsverige har inget alternativ till socialdemokraterna. Hur de än röstar är det socialdemokraterna som bestämmer efter valet i höst. Att rösta borgerligt är meningslöst: en rösta på lydpartierna fp och c innebär bara indirekt röst på s, och en röst på m och kd betyder ingenting eftersom de inte kan vinna majoriteten.
Borgerliga väljare i väst borde protestera mot dessa inkompetenta borgerliga partier genom att stanna hemma och därmed se till att de borgerliga politikerna blir av med sina mandat, sina löner och förmåner. Låt de få känna på vad det innebär att inte leva upp till sitt ansvar: att presentera alternativ till vänsterpolitik!
De borgerliga partierna är inte värde ett enda mandat i regionfullmäktige. Och de fyra partiledarna på riksplanet kan på valnatten komma att upptäcka att deras flathet i att reda ut det tarvliga tjafset mellan m, kd, fp och c i väst kostade dem regeringsmakten.
Rädda politiker vinner inga val.
Onsdag 2006-05-17 / 21.55länk HOLLAND AVSLÖJAT SOM ANTILIBERALT. I sin
kolumn i London Times går Magnus Linklater till hårt angrepp på Holland för dess agerande mot Ayaan Hirsi Ali och därmed mot sina egna värderingar:
Ayaan Hirsi Alis inträngade analyser av religion och samhälle i muslimska länder borde diskuteras, inte ignoreras. Det här är inte en fråga om bara satir eller några oförskämda teckningar; hennes arbete består av uthållig och klartänkt kritik av islam, formulerad av någon som har egen erfarenhet av dess restriktioner och trosuppfattningar vilket gör det till seriösa anklagelser. Ett land som vänder ryggen mot dessa uppfattningar avslöjar sig själv, inte bara som antiliberalt, utan också som ett land som förlorat förmågan att försvara sin egen demokrati.
Bästa analysen jag sett om denna sorgliga händelse, där Ayaan Hirsi Ali ser sig tvungen att lämna Holland för Amerika, som åter börjar framstå som frihetens och demokratins sista hopp på jorden.
Onsdag 2006-05-17 / 16.05länk SATIR: SÅ STOPPAS ILLEGAL MEXIKANSK INVANDRING. Tecknaren
Signe Wilkinson har en egen idé om hur den illegala invandringen till USA vid mexikanska gränsen kan hindras: Välkommen till Amerika! Din andel av statsskulden kommer att bli...
Onsdag 2006-05-17 / 13.50länk EU-UTVIDGNINGEN VAR INGET MISSLYCKANDE. Sedan länge hittar jag de bästa artiklarna om Europeiska unionens framtid i amerikansk press. Eftersom amerikaner står vid sidan om, drunknar de inte i de introvert förvridna perspektiv som vi européer anlägger på EU utifrån vårt eget lands horisont. Därmed missar vi helheten. Men det gör inte USA, som i dagens Washington Post,
In E.U. Debate, a Clash of Old and New.
Tidningen ser efter konstitutionens fall en ökad spricka i unionen mellan gamla och nya medlemsländer:
'Frankrike har redan svårt att lösa sin egna immigrations- och arbetslöshetsproblem', säger Chantal Berge, 46, från centrala Frankrike och ger därmed röst åt vad många i Frankrike anser. 'Jag tror att medlemskap för Bulgarien och Rumänien bara skulle förvärra situationen. Om vi öppnar våra gränser för sådana länder kommer invandringen att öka ännu mer. Vems jobb kommer de att ta? Jag är orolig. Jag vill veta vad vi har att tjäna på det.'
Oppositionen mot unionens expansion - en utvidgning som allmänt anses misslyckad - drivs lika mycket av rädsla för ekonomin och jobben som för att förlora den nationella identiteten, anser många analytiker.
Under Europadagen gjorde EU-kommissionen en principiell bedömning av unionen och uttalade, 'utvidgningen har fungerat som moderniseringens ansikte i EU, en i tiden lämplig kraft med tanke på de plötsliga framgångarna på världsscenen för Kina och Indien'. Samir Ammad,29-årig bartender i Paris vars far kommer från Algeriet, säger att han inte sett mycket av den moderniseringen nå ned till vanliga medborgare som han själv.
Så här tydligt har jag förut inte sett utvidgningen få skulden för unionens minskade popularitet. Och jag tror ju inte det är där problemet ligger. Det handlar om att hela EU-komplexet drivs av planekonomisk mentalitet och då blir protektionism den naturliga lösningen: ”Stäng ute världen, vi vill inte konkurrera.”
Om unionen istället intog en marknadsliberal, frihetlig linje där man föresatte sig att släppa européerna fria att konkurrera med omvärlden, minskade regleringar och hinder - det unionen skapades för - skulle stämningarna snart kunna ändras. Man måste vända hot till möjligheter - men också ge den frihet som krävs för att människor ska känna det meningsfullt att ta sig an möjligheterna och de risker de för med sig.
Varför sätter inte vi med frihetliga värderingar och federalistisk utgångspunkt igång och tar fram en ny konstitution som ger Europa de rätta förutsättningarna?
Onsdag 2006-05-17 / 7.21länk EUROPA FÖRLORAR AYAAN HIRSI ALI. De oriktiga uppgifterna i asylansökan i Holland, som varit kända sedan tidigare, har av någon anledning kommit att användas mot Ayaan Hirsi Ali just nu. Hon har tagit konsekvenserna av detta och lämnar Holland och Europa för att bli verksam vid American Enterprise Institute i Washington,
rapporterar BBC.
Det är synd att Europa förlorar en så skarp röst om vår tids största fråga: den fundamentalistiska islamismen. Och här har Europa mycket mer att lära än USA. Det är här den politiska klassen inte begriper problemet, utan blundar. Hirsi Ali är den sorts ögonöppnare vi behöver. Samtidigt är det glädjande att höra att hon kommer att fortsätta sin kamp utifrån en ny plattform.
Onsdag 2006-05-17 / 7.21länk INTE SVERIGEDEMOKRATER, MEN VÄL HAMAS. Socialdemokratiska regeringen har välkomnat Hamas till Sverige - en organisation direkt ansvarig för flera hundra civila människors död - samtidigt pågår en intensiv debatt om vilka partier som ska få tillträde till landets skolor. Har inte regeringen redan satt ribban? Att utestänga Sverigedemokraterna, men gulla med Hamas, framstår som mer än lovligt relativistiskt.
Tisdag 2006-05-16 / 23.11länk MEN MELLANÖSTERN HAR MYCKET LÅNGT KVAR. Det är mycket långt till miniminivåer av mänskliga rättigheter i hela den muslimska Mellanöstern. Guardian rapporterar i
Egypt finds democracy can wait hur regimens poliser grovt trakasserar kvinnor som driver rättighetetskampen. Och president Mubaraks fängslade motståndare i presidentvalet, Ayman Nour, ställs inför rätta på torsdag. Mörkret dominerar stort i den här regionen.
Tisdag 2006-05-16 / 23.01länk FÖRSTA AYATOLLAN MOT MORD PÅ HOMOSEXUELLA. Stor-ayatollan Sistani har gjorde något som ingen annan muslimsk religiös ledare i Mellanöstern gjort: dragit tillbaka en fatwa som uppmanar till mord på alla som är gay, rapporterar Independent i Sistani renounces fatwa on gays. Jag tror inte det är en slump att detta händer först i Irak. Det kan ske framsteg i Irak som inte syns på ytan.
Tisdag 2006-05-16 / 19.03länk VÄNSTERPOLITIKERN BUSH. I natt höll president Bush ett tal om den illegala invandringen i USA som blivit en allt hetare fråga eftersom antalet nu kan vara mellan
12 och 20 miljoner personer. Bush får kritik från både libertarianskt och konservativt håll.
Jim Pinkerton i Newsday,
Bush's border shift needs policing, tror inte att presidenten ändrat sin mot immigranter positiva hållning, byggd på näringslivets önskemål om arbetskraft och partipolitiska ambitionen att få den största minoriteten i landet, de spansktalande, att rösta republikanskt. Bush anpassar sig bara tillfälligt till rådande opinion med förslaget om striktare kontroll av gränsen mot Mexico.
John O'Sullivan är hård i sin kritik i Chicago Sun-Times, Did these ploys sneak into Bush's speech?: ”Summa summarum, Bush verkar villig att begå politiskt självmord. Kommer amerikanska folket att göra honom sällskap?”
'Våra nya immigranter är vad de alltid varit: folk villiga att riskera allt för drömmen om frihet', sa presidenten. 'Vi hedrar arvet från alla dem som kommit hit, oberoende av varifrån de kom eftersom vi litar till vårt lands otroliga förmåga att göra oss alla till amerikaner, en nation under Gud.' Bra sagt; nu behöver presidenten övertyga sitt eget parti om att ställa upp på den sanningen.
Men det finns ju två avgörande skillnader mellan den historiska invandringen och de illegala invandrarna från Mexiko: de är i landet illegalt. Och de ser sin närvaro i USA som ett sätt att ta tillbaka mark som en gång tillhört Mexiko. Därför viftar man hellre med mexikanska flaggor än med amerikanska, därför lär man sig engelska språket i betydligt mindre utsträckning än andra immigrantgrupper.
Med tanke på att USA tar emot omkring en miljon lagliga immigranter varje år, tycker jag inte det är märkligt att man vill stoppa andra vägar. De mexikaner som ansöker om visum på lagligt vis bestraffas, om man som vänsterpolitiker i USA vill, ger de som olagligt tagit sig in i landet företräde framför dem som agerar lagligt. Det är som sagt fullt möjligt att komma in i USA. De illegala gör det genom att tränga sig före. Ska sådant belönas? Den gamla immigrationspolitiken, där Amerika tog emot immigranter som ville bli amerikaner, känns sundare än en anarkistisk.
Tisdag 2006-05-16 / 16.31länk KONSUMENTFOKUS KONTRA 'BEHOVSTYRT'. Mot slutet av presentationen av
Vårdkonsumentindex 2006 dök via publiken frågan upp om inte ”vårdbehoven” borde styra istället för det som patienterna efterfrågar.
För den oinvigde kan det vara svårt att se motsättningen: är inte patienternas efterfrågan lika med behoven? Nej. På politikerspråk betyder ”vårdbehov” något som politiker bestämt. Och det är ju helt riktigt att detta hierarkiska och auktoritära ovanifrånperspektiv står i skarp kontrast till det perspektiv vårdkonsumentindex bygger på: att se till kundens behov.
I Sverige dominerar det auktoritära perspektivet. Behov är något som politiker definierar. Det får och kan inte patienterna själva avgöra.
Hur kan detta absurda perspektiv råda? Enkelt. Svensk sjukvård är en planekonomi. Och kännetecknas av det alla planekonomier uppvisar: maktkoncentration, obalans mellan utbud och efterfrågan och därför köer och bristsituationer. En del av publiken menade att vården måste ransoneras så att de mest sjuka får tillgång till den. Om alla medborgare kan efterfråga sjukvård räcker den inte till.
Tänk om man haft samma debatt vid en presentation av nya mobiltelefoner. ”Vi måste ransonera telefonerna eftersom efterfrågan är så stor. Folk får ställa sig i kö och motivera varför de vill ha en telefon. De som politikerna anser har störst behov av telefon kommer att få en före dem som av politiker anses inte behöva telefon - en behovsstyrd telefonfördelning.” (känn dig fri att byta ut mobiltelefoner mot kläder, mat eller annat.)
Det är sjukt.
Men om något så viktigt som sjukvård är det väldigt få som ifrågasätter detta gamla planekonomiska tänkande.
En deltagare tog upp det perspektiv som jag varit med och framfört i Läkartidningen och som bara blir mer och mer aktuellt:
Ingen söker vård i onödan och
Patienternas efterfrågan feltolkas. Varje person som uppsöker sjukvård har ett behov som bör tas på allvar. Genom att snabbt ge svar - via en kundfokuserad organisation (dvs vinstdrivande företag i rätt ersättningsstruktur) - kan de flesta få den hjälp de behöver med enkla insatser så att de inte fortsätter belasta vårdapparaten. Det är när människor inte får svar, när de inte blir av med sin oro, som de belastar sjukvården genom att hela tiden söka nya vägar in i vården. Det är just därför som konsumentperspektivet är så viktigt. Bara genom det kan svensk sjukvård uppnå de kvalitetskrav vi har rätt att ställa.
Tisdag 2006-05-16 / 14.01länk STOCKHOLM RASAR I VÅRDKONSUMENTINDEX. På förmiddagen presenterade företaget Health Consumer Powerhouse årets upplaga av Vårdkonsumentindex 2006, som granskar svenska landsting ur ett konsumentperspektiv i 17 indikatorer.
Tidigare har det lilla borgerligt styrda landstinget Kalmar vunnit (233 000 inv), men i år får det lilla socialdemokratiskt styrda landstinget i Blekinge bäst betyg (151.000 inv) - 12 poäng av 22 möjliga.
Allt medan Stockholms läns landsting (1.900.000 inv) rasar från en delad andraplats 2005 till näst sist (20:e plats) i årets upplaga av indexet.
En förklaring är att antalet indikatorer utökats, främst om vårdresultat där alltså Stockholm får sämre utfall än andra, men också därför att Stockholm tidigare hade ett försprång när det gällde kundfokus som de andra landstingen nu hunnit ikapp.
Återigen bekräftas att mindre organisationer är bättre än stora. Ändå fortsätter politiker att slå ihop sjukvårdsenheter till allt större kolosser, inte minst i Stockholm där Huddinge och Karolinska universitetssjukhusen blivit ett.
Det viktigaste med detta vårdkonsumentindex är dock att det sätter patienterna i fokus. Vården granskas utifrån kundens perspektiv, underifrån. Inte ur ett internt organisatoriskt eller politiskt ovanifrånperspektiv. I flera kategorier uppnår inget landsting den tillgänglighet som indexet kräver för att få poäng. Under presentationen ställdes frågan om inte indexet därmed sätter för höga mål?
På de svarade Oscar Hjertqvist att man följer de mål som politiker satt upp i Sverige och de internationella standarder som finns. Och alla landsting får alltså underkänt när det gäller öppen mottagning (dvs utan beställd tid) och öppettider utanför kontorstid i primärvården, man uppfyller inte kravet att utföra undersökning inom 90 dagar eller behandling från diagnos inom 90 dagar (där varje enskild mottagning inom landstinget måste uppnå detta för 80 procent av patienterna för att få godkänt). Inte heller rapporteras väntetider offentligt, i tillräcklig utsträckning, till SKL-siten väntetider i vården där allmänheten kan följa utvecklingen.
Här bekräftas än en gång att Sverige må ha hög medicinsk kompetens, men när det gäller att ta hand om de människor som söker vård är Sverige närmast ett u-land, eller rättare: kommunistland där köerna ringlar sig långa. Köer som kostar ofantliga summor i onödigt lidande, i sjukpenningskostnader och produktionsbortfall för de sjukskrivna.
Tisdag 2006-05-16 / 13.15länk PERSSONS POKERSPEL PÅ NYBÖRJARNIVÅ. Flera tidningars ledarsidor behandlar idag frågan vilka partier som kommer att ingå i regeringen om det blir vänstermajoritet i höstens riksdagsval (hör ekots
tidningskrönika).
Det är på tiden att splittringen på vänstersidan granskas. Socialdemokraterna låtsas att de med 30-35 procent av väljarna kan regera vidare i eget majestät. Men mp eller v har krypit allt närmare regeringsmakten och har nu dussintals med egna tjänstemän i regeringskansliets olika departement. Bara statsråd saknas nu. Också utvecklingen i vår omvärld gör det omöjligt för vänster- och miljöpartierna att inte kräva ministerposter: i Norge är vänsterpartiets ledare sedan i höstas finansminister och i Tyskland var länge miljöpartiets ledare utrikesminister. Bäst tycker jag Norrbottens Kuriren formulerar situationen i ledaren
Sjung ut, Persson:
Vi får inte en socialdemokratisk minoritetsregering igen. Det är bara Göran Persson som försöker sig på billiga finter och knep som en pokerspelare på nybörjarnivå. Och tror att han klarar sig med dessa över valdagen.
Nej, vi bör räkna med att Lars Ohly är finansminister och miljöpartiets Peter Eriksson utrikesminister i höst om det blir en vänstermajoritet i valet. (Se hela den tänkbara
ministerlistan.)
En björn dödade och åt upp en apa på ett holländskt zoo inför ögonen på skräckslagna besökare, säger vittnen på måndagen. Händelsen inträffade i söndags på Beekse Bergen Safari Park ... I ett uttalande säger man 'Naturligtvis är det praxis för safariparken att organisera djuren på ett sådant sätt att de nästan aldrig dödar varandra, men de är och förblir vilda djur'.
Här åskådliggörs skillnaden mellan mänsklig civilisation och naturen. De många miljö- och djurvänner som hyllar naturen och föraktar den högre mänskliga kulturen får något att fundera över: är denna natur verkligen att föredra framför den mänskliga kulturen?
Tisdag 2006-05-16 / 8.01länk HAMAS VISAR INGEN REPSEKT FÖR DEMOKRATI. Jag har fått många mejl om Carl Hamiltons skamlösa
kolumn i Aftonbladet där han skriver:
Att först förespråka fria val i de palestinska områdena, sedan inleda kollektiv utsvältning när folket väljer fel, är inte moraliskt hållbart.
Och Hamiltons kolumn är bara en del i en massiv offensiv från vänstern sida för att få Sverige att inte bara välkomna Hamas, utan hylla Hamas som änglar på jorden. Och enligt uppgift ger det effekt. SVT:s Aktuellt ska i går kväll ha sagt ”demokratiskt valda Hamas” istället för ”terrorstämplade Hamas”. Svensk medievänster förvränger verklighetsbilden.
Men detta visar att vänstern fortfarande inte begriper vad demokrati betyder. Demokrati är en borgerlig idé som socialdemokrati och andra vänsterkrafter bara accepterat som metod att nå makten, inte som den värdering och livsstil demokrati är. Vänstern förstår inte att det inte räcker med att få tillräckligt många valsedlar i en valurna för att bli respekterad.
Utöver val måste en demokratisk regering också upprätthålla rättsstaten, värna yttrandefriheten och respektera människors rättigheter, exempelvis rätten att inte på diskotek och restauranger sprängas ihjäl av självmordsbombare. Detta är grundläggande principer som Hamas inte erkänner. Därför finns ingen som helst anledning att se dom som något annat än en terrororganisation.
En annan ursäkt för Hamas som framförs är att organisationen inte ska ha utfört några terrorattacker på flera månader. Men likväl vägrade Hamas att ta avstånd från den självmordsattack i Tel Aviv som utfördes för bara några veckor sedan. Den utfördes förmodligen av Hamas via ombud. Man leasar ut dödandet till andra för att själva framstå i bättre dager i väst. Om Hamas inte tar avstånd från självmordsbomber tar man - givetvis - inte avstånd från besinningslöst mördande av civila. En sådan regim är inte legitim, hur många valsedlar man än kan visa upp.
Det är de egna handlingarna som räknas!
Månddag 2006-05-15 / 22.46länk WP: GE FNs NYA MR-RÅD EN CHANSWashington Post har idag en ledare,
An election that Fidel Castro won
som pekar på att det nya Rådet för mänskliga rättigheter saknade stöd från USA eftersom Bush-administrationen, på goda grunder, misstänker att det nya rådet inte kommer att fungera bättre än den ökända Kommissionen för mänskliga rättigheter.
Men tidningen vill ge det nya rådet en chans och skriver:
Optimister säger att [rådets granskning av hur medlemsländerna lever upp till mänskliga rättigheter] kommer att bli meningsfull: även om en handfull av länderna som valdes in i rådet bryter mot mänskliga rättigheter är majoriteten demokratier och de sägs ha intresse av en ärlig granskningsprocess. Men det är lätt att föreställa sig att vissa avser att försvårar processen och vill reducera den till snömos, särskilt som rådsmedlemmarna har kommersiella intresse av att inte reta mäktiga länder som Kina.
Eftersom USA har motsatt sig konstuktionen har Bush-administrationen avböjt att ingå i rådet under dess första mandatperiod. Men man har gjort rätt i att inte falla för frestelsen att ge FN en känga genom att sätta upp en revaliserande organisation för mänskliga rättigheter utanför FN-systemet, och man uttryckte sig något positivt efter förra veckans val av rådsmedlemmar. Framgången i att hålla Iran och Venezuela utanför rådet visar att åtminstone vissa regeringar får betala ett diplomatiskt pris för att man bryter mot mänskliga rättigheter. Och om amerikansk diplomati kan hjälpa till att skapa en robust granskningsprocess, kanske det nya rådet kan visa sig värdefullt.
Jag tycker ledaren lyfter fram alla de rätta invändningar vi inte får höra i svenska medier. Och när ett nytt råd sjösatts kan man naturligtvis ge det en chans. Men optimismen i ledaren är lika ansträngd som chanserna är små att rådet kommer att fungera.
(Se mer: FN:s nya MR-råd)
Det finns flera likheter mellan dem. Min recension av Anders Isakssons biografi över Per Albin kallade jag
Peralbinismen - socialism med konservativ metodik. Hos statsmannen Per Albin Hansson, från 1928 och framåt, finns ett tydligt drag av värdekonservatism. Begreppet 'folkhemmet' var en ren politisk stöld från de konservativa som han behövde för att kunna lyfta fram en svensk nationell samling och tränga undan den radikala socialistiska och internationella klasskampen.
Idag utgår Fredrik Reinfeldt från den socialstat vi har och motsätter sig en nationell konfrontation om den. Han kastar ut Carl Bildts 'den enda vägen' och andra radikala marknadsekonomiska reformer. Precis som Per Albin hade en deterministisk tro på att socialismen skulle vara den naturliga utvecklingen i en ljusare framtid, vilket innebar att han inte behövde ta strid för den, kan Reinfeldt ha en framtidstro om att marknaden kommer att bli den naturliga lösningen i en global ekonomi och att han inte behöver ta strid för den.
Jag menar i recensionen att Per Albins storhet låg i att han var en skicklig pragmatiker - samtidigt som han aldrig tappade bort sina värderingar (det som pragmatiker oftast gör). Ännu återstår att se om den skicklige pragmatikern Reinfeldt lika raffinerat som Per Albin kan verka för sin ideologiska övertygelse inom ramen för pragmatismen och därmed få med sig folkmajoriteten på den kurs han vill föra landet.
Månddag 2006-05-15 / 14.40länk PLATT SKATT ÖVER EN LUNCH. Hade just en trevlig och intressant lunch med New York-bon och skatteexperten Daniel Mitchell på Heritage Foundation. Han är mycket besviken på Bush-administrationen, även om skattesänkningarna från 2003 hittills skapa hög tillväxt och ökat skatteintäkterna. Statsutgifterna har dock stigit än mer.
När jag frågar honom om president Bushs förklaring, att han saknar vetorätt i enskilda budgetposter (line item veto), och därför inte bär skulden till den statliga expansionen, svarar Mitchell att den vetorätten är tvåeggad, de guvernörer som har denna vetorätt använder den inte bara till att stoppa delstatligt slöseri utan också som ett hot mot delstatsförsamlingen: om de inte röstar igenom guvernörens kostnadsökningar stoppar han deras. Vetot kan användas för att öka statsutgifterna.
Det är mot denna bakgrund han förespråkar platt skatt i USA: den tar bort politikernas möjligheter att manipulera skattesystemet så som nu sker i allt större utsträckning i Washington. Mitchell ska imorgon resa vidare till östeuropeiska länder, som är i färd med att bygga upp sina skatte- och välfärdssystem. Hans syfte är ge råd till dem att inte se till västeuropa, typ Tyskland, utan införa platt skatt från början. Flera är redan inriktade på det eftersom man får ett mer effektivt skattesystem som påverkar ekonomin så lite som möjligt.
Men är platt skatt rätt för Sverige? Jag tog upp de invändningar Tino Sanandaji framfört i Ekonomisk Debatt (se här). Det viktiga är att få bidragstagare att börja arbeta och då är grundavdrag viktigare för låginkomsttagare än en platt och jämn skatt för alla. Mitchell vill inte föra samman dessa två gigantiska frågor: bidragssystemen och skattesystemet. Bidragssystemen bör minskas men det är en annan diskussion, menade han, om jag spetsar till vårt informella samtal. Även om grundavdrag är en typ av rabatt med goda syften för låginkomsttagare innebär det att man öppnar för en mängd av andra, och skadliga, rabatter och kryphål för andra grupper. Mest moraliskt rättvist är att samma villkor gäller för alla.
När jag för fram en annan av Sanandajis invändningar, att Sverige faktiskt har mer platta skatter än USA - skillnaden mellan en låginkomsttagare, som betalar 60 procent i marginalskatt, och höginkomsttagaren, som betalar 75 procent, är liten i Sverige, jämfört med USA där låginkomsttagare betalar noll procent i skatt och höginkomsttagaren som mest 45 procent i marginalskatt. Då medger Mitchell att han hellre har systemet med 0-45 än 60-75. Nivån på skatterna har med andra ord betydelse när man utformar systemet.
En viktig aspekt i detta sammanhang kom från Helena Olsson på
Skattebetalarnas Förening: genom diskussionen om platt skatt kan vi få upp frågan om hur ett rättvist skattesystemet ser ut på dagordningen. Och det bidrar Daniel Mitchell till. Han pekade på hur okunniga amerikanska politiker är om hur olika skatter påverkar ekonomin i stort, de ser bara till hur mycket resurser de inbringar eller minskar statsutgifterna. Se där, en fråga där det inte finns någon som helst skillnad mellan Sverige och USA...
Chavez är Latinamerikas version av en ny typ av auktoritärt ledarskap, byggd på en blandning av underhållning, hot, paranoia, stor förmögenhet och offentligt utdelade allmosor till fattiga. Idén är demokrati genom folkomröstning, avklädd besvärliga alternativ och oberoende domstolar.
Det är inte första gången vänsterintellektuella hyllar autoritära regimer hellre än demokrati:
Stalin applåderades av Sidney och Beatrice Webb. Mao besöktes av en oändlig ström av beundrare från väst ... Castro har i åratal kunnat njuta av beundran från litterära storheter som Jose Saramago och Gabriel Garcia Marquez. Även Pol Pot fann stöd hos många välkända journalister och akademiker.
Det måste finnas något djupt psykologiskt problem hos denna vänster som så villigt applåderar förtryck och ofrihet. Ändå tillåts de dominera den offentliga debatten. Vi som inte dras till primitiva maktbegär över andras liv borde ständigt avslöja vänstern för den sjuka makthunger och galna politik de ytterst står för. Per Ahlmark har gjort mest för att åstadkomma detta genom sina böcker Vänsterns tyranni (1994) och Det öppna såret (1997). Men mer återstår helt uppenbart att göra.
Månddag 2006-05-15 / 8.45länk STORA UTSLÄPP VID VULKANUTBROTT. Indonesiska vulkanen Merapi har börjat spy ut het gas och aska: Indonesia's Merapi volcano explodes with gas. Utöver det hot ett större utbrott medför för människorna i området, vore det intressant att få veta hur stora utsläpp av kväveoxid, koldioxoid, kolväten och partiklar det handlar om. Vissa historiska vulkanutbrott har på några timmar svarat för motsvarande många års mänskliga utsläpp. Till skillnad från vad miljöaktivister tycks tror, är naturen i ständig förändring. Att bevara något som det var, är därmed onaturligt, oekologiskt. Vi skulle behöva en sundare miljödebatt än alarmismen som ena stunden handlar om växthuseffekten, nästa om försurning och sedan om kärnkraftens risker.
Månddag 2006-05-15 / 8.45länk BRUCE WILLIS FÖR LIBERAL VAPENLAG. Skådespelaren Bruce Willis säger i en intervju att han ansera alla har rätt att försvara sig och att restriktiva vapenlagar bara avväpnar de laglydiga och att även en pacifist skulle kämpa för att rädda sitt eget liv, Bruce Willis supports gun laws.
”Om man tar skjutvapen ifrån laglydiga blir det ju bara kriminella som kommer att ha vapen.”
Det ligger ju en uppenbar och stark logik i Willis ord. Om de grova brotten blir fler, som i Sverige, då tycker jag det finns skäl att liberalisera vapenlagarna. Vi medborgare måste kunna försvara oss mot kriminella om polisen inte gör det.
Se mer:
Starkare självförsvar, liberalare vapenlagar.
är det ett ord som dyker upp i mina tankar, där jag sitter långt bak i biosalongens mörker: habilt. Såväl framträdandena och dokumentet är mer än något annat habilt (alltså dugligt, men föga nyskapande).
