Söndag 2006-04-30 / 20.00länk FÖRENTA DIKTATURERNA. I en läsvärd kolumn i Washington Post ger Robert Kagan perspektiv på Förenta Nationerna och kampen mellan liberala stater och diktaturer,
League of Dictators?:
Ända sedan liberalismen växte fram på 1700-talet har dess oundvikliga konflikter med diktaturer format internationell politik. Det [presidenten och grundlagsfadern] James Madison kallade 'epokernas största strid mellan frihet och despotism' dominerade stor del av 1800-talet och större delen av 1900-talet, när liberala krafter slöt upp mot olika former av totalitära regimer i krig, såväl heta som kalla.
Många trodde att denna kamp slutade 1989 med kommunismens kollaps, den sista autokrati som gjorde anspråk på att vara 'legitim', och hade ersatts med globala konflikter orsakade av gamla religiösa, etniska och kulturella motsättningar, ett förhållande som bekräftades av den radikaliserade islamismens dåd den 11 september 2001.
Men vår tid kan komma att präglas av en ny rond i konflikten mellan liberalism och diktatur. Och de främsta företrädarna för diktatur behöver inte bli de i Mellanöstern som Bush-doktrinen pekar ut. De kan komma att bli de två stormakterna Kina och Ryssland, som utgör en gammal utmaning snarare än att ingå i det nya paradigmet 'kampen mot terrorism'.
Kagan menar att denna nya strid mellan demokrati och diktatur inte behöver ske i direkt konfrontation mellan stormakterna, utan via ombud:
[Diktaturerna] kan förväntas göra vad de alltid gjort: motarbeta utbredningen av liberalism i sitt eget långsiktiga intresse. I små men avslöjande handlingar är det just detta Ryssland och Kina gör, på platser som Sudan och Iran, där de agerar gemensamt för att blockera den liberala västvärldens försök att införa sanktioner, och i Vitryssland, Uzbekistan, Zimbabwe and Burma, där de har omfamnat diktaturer av olika slag i syfte att trotsa ett globalt liberalt konsensus.
Ja, jag har länge hört från personer som flytt från muslimska länder att de anser att inte minst Ryssland ligger bakom och driver på länder som Iran att utmana västvärlden. I Sudan vill Kina köpa olja och stöder därför regimen eftersom man inte ett dugg bryr sig om folkmord - Mao hade medvetet ihjäl miljontals människor med sin kommunistiska politik.
Ironiskt nog uppskattar Europa att Kina och Ryssland lojalt upprätthåller en princip i liberal folkrätt - kravet på att alla internationella aktioner ska auktoriseras av FN:s säkerhetsråd - detta i syfte att underminera den andra grundpelaren i internationell liberalism, vilket är att främja individuella rättigheter ... Så medan USA och Europa under två årtionden har arbetat för att etablera nya liberala normer för intervention på platser som Kosovo, Rwanda and Sudan, har Ryssland och Kina använt sin vetorätt för att förhindra en sådan utveckling av nya normer.
Just så. Och vi européer är så korkade att vi agerar nyttiga idioter åt diktaturerna i FN. Vi låter förtryckarregimerna domdera världssamfundet, medan Europa är fullt upptaget med att kritisera USA och därmed splittra den demokratiska västvärlden.
Söndag 2006-04-30 / 19.12länk BLOGGMOBB PÅ NÄTET. I Svenska Dagbladets kulturdel heter det i artikeln
Bloggmobben växer på nätet att ”flera tongivande kvinnliga bloggare reagerar nu mot att kommentarer från läsare övergått i trakasserier”.
Ojojoj, stackars kvinnliga bloggare.
Skillnaden mellan manligt och kvinnligt här är förmodligen att (större andel) kvinnor klagar, gnäller, ser sig som offer och skyller på andra könet, medan män inser att 'sådan är världen' och gör något själv för att slippa obehaget. Några könskillnader i utsatthet för idiotiska angrepp i kommentarer på nätet finns inte - inte här heller.
Jag har från början blockerat kommentarfunktionen i min blogg, eftersom det räckte med den hätska, nedlåtande och innehållslösa kritik jag fick i mejl och hade fått i andra sammanhang redan före bloggandet. Den sortens kommentarer ville (och vill) jag bespara mina läsare eftersom de inte tillför något. Så enkelt är det. Varför gnälla?
Söndag 2006-04-30 / 9.28länk SVENSKA KYRKAN HYCKLAR. I dag säger Stockholms biskop Caroline Krook till Svenska Dagbladet under rubriken
Ett krig öppnas mot mig, att hon är ledsen över debatten om Jesus-utställningen som fick domprosten Hakon Långström att
avgå i protest och katolske biskopen att stödja domprosten.
Jag hade haft respekt för Caroline Krook och Svenska kyrkan om man försvarat avbildningar av profeten Muhammed på samma sätt som man försvarar - och till och med finansierar - avbildningar av Jesus i mindre respektfulla sammanhang.
Men det gör man inte. Kyrkan hycklar.
Att ta avstånd från att Muhammed avbildas, men själva finansiera bilder där Jesus framställs som Musse Pigg, är en fullständigt oförsvarlig position. Antingen respekterar man religiösa personligheter oavsett religion, eller så är det helt okej att driva med dem alla.
Förvånande nog lyftet Aftonbladet i dag fram fram en man som vågade stå upp mot det onda tidigt innan det var påträngande uppenbart. Tror inte de inser parallellerna som finns med denne Eyivind Johnsson och Bush, men för mig framstår de som solklara
Ja, och en annan parallell: Aftonbladet varnade ingalunda för Hitler på 1930-talet. Man ansåg sådana som Johnsson överdrev eller hade helt fel...
Söndag 2006-04-30 / 8.52länk AL GORE UTMANAR HILLARY CLINTON? I Newsweek spekulerar Eleanor Clift om att förre vicepresidenten Al Gore egentligen kampanjar för att åter bli demokraternas presidentkandidat, och därmed slå ut Hillary Clinton,
Gore Redux:
Att få landet att ta växthuseffekten på allvar är hans livsuppgift, och den kan bli hans biljett till presidentposten. Väljare som längtar efter en principiell ledare som verkligen tror på något kan finna vad de söker i den förre vicepresidenten. Gore säger till Newsweek att han är mitt i en kampanj, men att den inte är en kampanj för att bli presidentkandidat. “Been there, done that,” säger han.
Ingen tror honom. Genom att inte spela det vanliga politiska spelet kan Gore sjösätta den första sakfrågedrivna kampanjen i detta århundrade, en som grundas på en stor moralisk utmaning som blir allt mer påtaglig med stigande oljepriser och osäker tillgång på olja. En framstående demokrat ... ser Gore och förundras: 'Han genomför den bästa kampanj jag sett för att bli presidentkandidat'.
Jösses. Tänk om Al Gore blir demokraternas kandidat. Artikeln jämför med Richard Nixon som kom igen efter förlusten mot Kennedy 1960. Men Al Gore är en trist politiker som ibland gör ett besynnerligt intryck av att inte riktigt vara närvarande, och som inte kunde vinna när världen var relativt lugn år 2000. Han har ännu mindre chans när USA är i krig och så mycket står på spel.
Lördag 2006-04-29 / 17.08länk GEORGE SHULTZ OM FÖREGRIPANDE INSATSER. George Shultz, 85, utrikesminister hos Ronald Reagan, intervjuas i Wall Street Journal, Father of the Bush Doctrine.
Där citeras ett tal som Shultz höll 1984: ”Vi behöver nå konsensus i detta land om att vårt svar [på terrorism] måste gå längre än till passivt försvar, vi måste överväga metoder för aktivt föregripande och vedergällning.”
Detta gör troligen George Shultz till Bush-doktrinens fader, eller åtminstone till dess mest kontroversiella inslag - föregripande insatser.
Skälet till att utrikesministern kom fram till denna slutsats motiverar han: 'Som marinsoldat [1942-45] hade jag min värsta dag på jobbet när marinkårens förläggning sprängdes i Beirut'. Det skedde 1983 och 241 amerikanska soldater dödades.
'Jag oroade mig för terrorismen och jag ansåg att vi inte hade en adekvat strategi', säger Shultz som i talet 1984 slog fast: 'Frågan om terrorismen innefattar vår underrättelsekapacitet, doktrinen om under vilka villkor vi kommer att tillgripa våld och, viktigast, vår officiella attityd inför denna utmaning.'
Medan många hävdar att den neokonservativa ansatsen i Bush-doktrinen är död, visar här Shultz att den i allra högsta grad är levande. Shultz menar att det är självklart (no-brainer) att man måste göra allt för att förhindra ett nytt 11 september. Han ser positivt på Irak, globaliseringen och människors vilja att förbättra sina villkor. Han säger att ”det är avgörande att dessa stora möjligheter inte får förstöras genom en våg av radikala terrorister”.
På tal om ordet 'förebyggande', så finns det här anledning att diskutera begreppet. En läsare utvecklar det så här i mejl:
Jag vill med detta bara försöka intressera dig för en begreppsanalys, som svenska media
inte brytt sig om - i diskussionen av den nya amerikanska säkerhetsdoktrinen
används för begreppet "preemptive war" omväxlande "förebyggande [krig]". För mig står dessa termer för helt olika företeelser:
förebygga (obviate): skapa omständigheter som minskar risken för uppkomst av hot (med antingen fredliga eller krigiska medel)
föregripa/förekomma (preempt): stoppa överhängande hot ("imminent threat") innan detta realiseras i angrepp (genom "preemptive war" eller "preemptive diplomacy" (Bushs tolkning)).
förhindra (prevent): omintetgöra uppkomst av överhängande hot (genom "preventive war")
Professionella kritiker av den nya amerikanska säkerhetsdoktrinen hävdar att
begreppet "preempt" töjts i riktning mot begreppet "prevent" inom ramen för
kriget mot terrorismen.
Måste medge att också jag har varit slarvig i detta. Jag har genomgående använt ordet 'förebyggande', men istället för att skriva detta tillsammans med 'krig', eftersom Bush-doktrinen inte alls går ut på att starta krig i första hand, så har jag skrivit 'förebyggande insatser'. Det kan ju handla om exempelvis tuff och rak diplomati.
Den här begreppsanalysen är intressant, men det viktiga är ändå vad för sorts aktiviteter som sätts efter 'förebyggande', 'föregripande' eller 'förhindrande'.
Borta i Sverige har man utrett stora moskén i Stockholm. Uppenbarligen finns där en butik för allt vad en jihadist behöver: du kan köpa kassetter som uppmanar dig att bli martyr genom att döda 'syskon till grisar och apor' - alltså judar. Någon gjorde anmälan om rasism, myndigheterna började granskning och Sveriges justitiekansler Göran Lambertz klev in. Och Lambertz beslutade lägga ner utredningen med motiveringen att, även om gris-släktskapsanklagelserna är 'högst förnedrande', bör detta språkbruk 'bedömas annorlunda - och därför betraktas som tillåtet - eftersom argumenten användes av ena sidan i en pågående och omfattande konflikt där uppmaningar till strid och förolämpningar är en del av vardagsklimatet i retoriken som omger konflikten.'
Med andra ord, om du hotar att döda folk tillräckligt ofta kommer det att betraktas som en del av din kulturella tradition - och, per definition, är vi alla nöjda med det. Hylla mångfalden, etc. Våra toleranta multikulturella samhällen är så toleranta och multikulturella att vi tolererar din intoleranta och totalitära kultur. Din avsky för mångfald är bara en form av mångfald för oss att hylla.
Ja, sådan är relativismen. Mark Steyn kommer sedan in på italienskan Oriana Fallacis arbete med att beskriva det hot islamismen utgör mot Europa och västerländsk kultur och tradition.
Lördag 2006-04-29 / 10.30länk VISST MOTSTÅND MOT SHARIALAGAR I SVERIGE. Med viss förvåning kan vi konstatera att medierna inte med hull och hår sväljer förslaget om att låta muslimer få undantag från svensk lag så att de kan leva efter sharialagarna. Men officiell svensk integration betyder att Sverige i lika hög grad ska acceptera andra kulturer, som immigranter ska acceptera svensk lag. Tidningarnas avståndstagande betyder att de inte ställer upp på gällande integrationsdoktrin, men om det talar man inte högt. Istället jämförs islam med kristendomen, som körts ut från de flesta sammanhang i Sverige.
Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, [föreslår] att den svenska familjerätten anpassas till islam, så att till exempel skilsmässor först måste godkännas av en imam. Att pojkar och flickor får separat simundervisning. Att imamer får undervisa i islam i kommunala skolor. Att en lag stiftas så att muslimer får betald ledighet under sina högtider.
Tankarna är orimliga. På flera plan. Allas likhet inför lagen är en viktig princip som slås fast i Regeringsformen, en grundlag.
Det är bra att Mahmoud Aldebe har skrivit brevet. Då kan nämligen förbundets krav tas upp till öppen debatt. Vill vi att Sverige ska vara ett öppet land kan de därefter förkastas. Inte av antimuslimska skäl. Utan därför att islam i Sverige måste acceptera att samhällets rättsregler gäller lika för alla. Aldebe skriver att minoriteter ibland måste ha lagprivilegier för att bli jämlika. Nej, så blir det aldrig i Sverige. En muslimsk kvinna ska exempelvis kunna skilja sig på samma villkor och ha samma arvsrätt som en ickemuslimsk. Vårt land är ett medborgarland, inte en nation av stånd, skrån, gillen eller etniska sammanslutningar med skilda särregler. Detta är en grundsten för vår nation.
Införandet av sharialagar brukar ofta vara föremål för debatt i länder som Nigeria och Irak. Nu har frågan om muslimska lagar i Sverige på fullt allvar lyfts fram av en förhållandevis stark grupp som säger sig representera 70 000 personer ... Hamnar en muslim i konflikter handlar det i lägre utsträckning om kontakter med det svenska majoritetssamhället än om mötet med andra muslimer.
Den svenska skolan är i princip religiöst neutral. Kristendomsämnet har ersatts med religionskunskap, vilket är det enda rimliga i ett alltmer sekulariserat, mångkulturellt samhälle. Skolan ska således undervisa om religion, inte i religion. En viktig distinktion ... Förr erhöll barn av annan religiös tro, då oftast judisk, befrielse från kristendomsämnet i skolan. Från det nutida religionsämnet, som informerar om världsreligionerna islam, kristendom, judendom, buddism och hinduism medges ingen befrielse.
Därför kan det hända att Aldebe i stället gjort muslimerna en tjänst av annat slag än han tänkte sig. För var det en försöksballong har det framgått att det inte finns en opinion som kan få den att lyfta.
Lördag 2006-04-29 / 10.30länk FRANKRIKE: FN MÅSTE KONFRONTERA IRAN MED FASTHET. Inför IAEAs rapporterat om att det finns stora luckor i Irans information och att landet därför inte uppfyller säkerhetsrådets krav, sa Frankrikes utrikesminister Philippe Douste-Blazy att FN måste sända en "snabb och bestämd" signal till Iran. Det rapporterar AFP i
UN must send 'firm' signal to Iran. Det är skillnad i tonen, jämfört med Irak, då Frankrike var de mest högljudda motståndarna mot att avsätta Saddam.
I sin senaste video säger Usama bin Ladin att Bush-administrationen är ondskefull, att den hittade på argument för att attackera Irak och är besatt av Mellanösterns olja. Om Usama fortsätter på det sättet kan han sluta som demokratiska partiets presidentkandidat.
På ta om det, senator John Kerry sa i veckan att han funderar på att ställa upp också i nästa presidentval, men att han ännu inte har bestämt sig. Okej, det borde få stopp på ryktena om honom som velig och obeslutsam.
Tydligen hade Kerry varit uppe på vinden och funnit en hel hög med långa, tråkiga tal som han glömde hålla i valrörelsen 2004. Varför kasta bort dom?
President Bush säger att en massdeportation inte är rimlig. Varför inte? Mexico gjorde det!
Drottning Elizabeth fyllde 80 år förra helgen. Hon har en symbolisk roll, ingen makt. Här i USA kallar vi sådana demokrater.
Här två oöversättbara ordvitsar i Göteborgshumoranda:
I had an interesting morning today. I went to Taco Bell and ordered a couple breakfast burritos. I wasn't really hungry. I just wanted to go to the last place in L.A. where you could get gas for under 3 bucks.
Immigration debate goes on, Senator Hillary Clinton says she wants a "smart wall" at the Mexican border...the only thing that can defeat these smart walls - smart Wal-Marts.
Fredag 2006-04-28 / 16.50länk 1200 MILJARDER. Martin Borgs dokumentärfilm
1200 miljarder har premiär 2 maj - deklarationsdagen. Det är en samhällskritisk dokumentär, där han jagar slöseri med skattepengar med humor som vapen. Man får följa med till socialdemokraternas partikongress, Nobelfesten och kommunala bowlinghallar. Martin Borgs delar ut gratis hundralappar inför förvånade partiledare och letar sysslolösa generaldirektörer. Filmen finansieras inte med statliga kulturbidrag, utan av Skattebetalarnas förening.
Till att börja med ger boken en idealroll i karaktären Dagny Taggart för en kvinnlig skådespelare, som skulle kunna bli Rand-entusiasten Angelina Jolie. Hennes namn har nämnts. Det ryktas att Brad Pitt, också Rand-fan, kan bli aktuell som den framträdande karaktären John Galt.
Fredag 2006-04-28 / 16.45länk VEM SA ATT TJERNOBYL VAR DEN VÄRSTA NUKLEÄRA KATASTROFEN? Tecknaren
Bob Gorrell sammanlänkar två aktuella samtalsämnen: 20 år sedan Tjernobylolyckan och Irans kärnvapenambitioner.
Timmarna innan tidsfristen går ut för Iran att möta säkerhetsrådets krav på att avbryta anrikningen av uran, säger landets president att man 'skiter i' FN:s resolutioner.
Förenta Nationerna börjar därmed gå samma öde till mötes som Nationernas Förbund. Den 14 oktober 1933 förklarar den tyske utrikesministern Konstantin von Neurath, vid besök i Genève, att avrustningskonferensen har misslyckats och att Tyskland inte längre ämnar delta i förhandlingarna. Hitler säger i ett radiotal att Tyskland i förhandlingarna inte erkänts som likaberättigad nation, exempelvis när det gäller Tysklands krav på vapenanskaffning. Därför lämnar Tyskland Nationernas Förbund.
Kommer Ahmadinejad att upprepa beteendet? Och ska världen än en gång låta barbarer rusta upp inför omvärldens passivitet?
Fredag 2006-04-28 / 14.30länk UNIK BOK OM SVENSK SÄKERHETSPOLITIK. Sveriges största och mest dramatiska insats för att förbättra vårt säkerhetspolitiska läge i modern tid skedde märkligt nog under stor tystnad och har idag fallit i glömska. Men under de baltiska staternas frigörelse från Sovjetunionen och det fredliga ryska trupptillbakadragandet agerade Sverige på ett sätt som vi har mycket att lära av.
Nu på förmiddagen var jag på Utrikespolitiska institutet och lyssnade på diplomaten Lars Fredén som presenterade sin nya bok Återkomster (Atlantis, 2006). Många namnkunniga personer var närvarande och alla kunde instämma i att också boken i sig är unik.
Fredén har följt den anglosaxiska traditionen i sitt arbete och återger därmed exakta citat från samtal och dokument. Det är inte bara löst tyckande, utan en närmst vetenskaplig dokumentation. Att en aktiv diplomat så ingående skildrar ett viktigt skeende där Sveriges regering, främst statsminiser Carl Bildt, agerat kraftfullt i storpolitiken - med Moskva och Washington - för att underlätta frigörelsen och förbättra vårt lands säkerhet, har aldrig hänt förut.
Professor Bo Huldt vid Försvarshögskolan menade att boken visar hur Sverige ”var med och omskapade vår säkerhetspolitiska miljö. Det är det största vi varit med om i modern tid.” Och utfallet, i form av fredligt tillbakadragande av omfattande ryska trupper, är ”en stor svensk seger”.
Generalmajor Karlis Neretnieks, fd regementschef P18 och
rådgivare vid uppbyggnaden av de baltiska ländernas försvar, sa att ”Sverige agerade regional stormakt på ett sätt man inte gjort sedan Axel Oxenstierna”.
Det är en gåta varför dessa insatser inte uppmärksammats mer. Men överste Bo Hugemark hade en hypotes: ”Vi vill inte prata om det här för vi hade haft fel hela tiden”, och syftade då på neutralitetspolitiken som kom att omprövas under de här åren 1991-94 mot bakgrund av att Sverige inte kunde förhålla sig neutral mellan de baltiska självständighetssträvandena och Sovjet/Ryssland.
Ambassadör Henrik Liljegren menade att Sverige och socialdemokratin har fokus på FN och Afrika, medan intresset för närområdet är svalt. Det är något man uppfattar som farligt. Och syftar då på den förklaring som Lars Fredén inleder boken med: det hemlighetsmakeri som omgärdat säkerhetspolitiken. Det har varit mycket hysh-hysh. Och eftersom självständigheten för Estland, Lettland och Litauen i svenskt perspektiv framförallt handlar om säkerhetspolitik finns ingen vana att diskutera frågorna.
Förhoppningsvis får de rätt som under seminariet sa att Återkomster borde bli ett föredöme. Det är okej att skriva om säkerhetspolitik. Vi behöver diskutera den öppet.
Fredag 2006-04-28 / 8.45länk SOCIALDEMOKRATINS NYORIENTALISM BORDE BLI VALFRÅGA. Den socialdemokratiska regeringen genomför nu en omsvängning i såväl inrikes- som utrikespolitik, på nyorientalisk grund.
Den inställda militärövningen i Italien, där Sverige efter politiska order drog sig ur enbart därför att Israel skulle medverka är det senaste tecknet, som blivit internationellt omdiskuterat. Hamas-ledares närvaro i Sverige är ett annat. Ett tredje är att svenska regeringen gick längre än någon annan regering i västvärlden i sin ambition att stoppa publicering av Muhammedkarikatyrer. Ett fjärde tecken är det medvetna samspel med muslimska organisationer i Sverige som senaste Uppdrag granskning uppmärksammat (se förra kommentaren). Ett femte är att regeringen anlitar personer som Masoud Kamali, vars agenda är att systematiskt undergräver den svenska kulturen, nu senast genom rapport om skolväsendet. Skolan anklagas för att bedriva undervisning utifrån svenska traditioner, kultur och värderingar. Det svenska görs till något fult.
Allt detta är socialdemokratisk politik. Den bör lyftas i valrörelsen så att väljarna kan ta ställning till den. Är allt svenskt fult och värdelöst? Är allt orientaliskt exotiskt, spännande och eftersträvansvärt? Och håller de borgerliga partierna med?
Där framträder de muslimska krafter som vägrar acceptera att man lever i Sverige, utan vill göra Sverige till en del av Mellanöstern. Tydligare kan inte integrationens och multikulturalismens misslyckande demonstreras. Svensk politik utgår från att de som kommer hit vill bli en del av det svenska samhället. Här måste tänkas om. När människor medvetet isolerar sig och aktivt tar avstånd från svenska regler, normer och lagar måste politiken förändras.
Istället för multikulti måste fokus i de officiella insatserna ligga på assimilering.
Och föga förvånande utnyttjar socialdemokratin situationen och betalar ut bidrag till dessa separatister mot att de ger sina röster i val till socialdemokratin, röster som de ju ändå anser värdelösa eftersom de inte vill bli en del av Sverige. Föga överraskande medverkade också Mona Sahlins 'särskilde utredare' Masoud Kamali som förnekar att det finns grupper som inte vill integreras.
Irans president Mahmoud Ahmadinejad hävdade under torsdagen att hans nation "inte kommer att vika sig för orättfärdighet eller påtryckningar", dagen före FN:s tidsfrist går ut för att avbryta det känsliga nukleära arbetet.
Iran kommer med sin aggressivitet att avslöja världssamfundets impotens. FN står inte för någonting. FN liknar alltmer Nationernas Förbund som rasade samman på 1930-talet därför att ingen längre hade någon tilltro till organisationen.
Fredag 2006-04-28 / 7.42länk FRIGE DAWIT ISAAK. Det har skrivits hyllmeter om Guantanamo och den svensk som suttit där, misstänkt för terrorism. Svenska medier har däremot visat betydligt svalare intresse för Dawit Isaak som sedan 4,5 år sitter fånge i Eritrea, därför att han verkat för demokrati. Terrormisstänkta är tydligen viktigare att uppmärksamma än demokratiaktivister. Men det vill en ny hemsida råda bot på. Inför pressfrihetens dag på onsdag startar hemsidan Dawit Isaak, för att öka trycket och få honom fri.
Torsdag 2006-04-27 / 23.31länk MEDIAL TILLNYKTRING OM TERRORISTERNA I HAMAS? Medieanalytiska siten Honest reportingkonstaterar att de ledande medier i USA har ändrat attityd till Hamas. Vänstervridna New York Times skriver att Hamas försvar av den senaste terrorattacken i Tel Aviv är 'monumentalt cyniskt och korkat ... inte bara omoraliskt utan också idiotiskt'.
Washington Post skriver, 'Hamas hade den första konkreta valmöjligheten denna vecka mellan att regera Västbanken och Gaza eller att fortsätta stödja terrorism - man valde att stödja självmordsbombare'.
Sveriges största muslimska samfund kräver särskilda lagar för muslimer. Sveriges Muslimska Förbund med ca 70.000 medlemmar vill bl.a. att skilsmässor bland muslimer ska godkännas av en imam, uppger SVT:s Rapport.
Än gäller kravet bara muslimer. Men eftersom det i islam finns inbyggd en attityd om att muslimer är bättre människor än andra - ungefär som nazisterna ansåg ariska människor vara övermänniskor - är nästa naturliga steg att sharialagarna ska överordnas svensk lag på alla områden och för alla medborgare i Sverige.
Det verkar som om han vill ge stöd för en effektiv terrorbekämpning i just Egypten. Men av outgrundlig anledning ingen annanstans.
Ja, det är lite märkliga formuleringar i artikeln. Och att man inte bekämpar terrorism med förtryck är ju just det Bush-doktrinen går ut på: det är frihet och demokrati i Mellanöstern som är hans målet. Tvärtemot Europa som vill ha 'stabilitet', dvs just det förtryck Ekdal vänder sig emot.
Chirac, som förra månaden stormade ut från ett EU-möte när en fransman talade engelska, vill försvara Frankrike i en global värld.
Jag tycker man ska slå vakt om sina traditioner och kulturer på hemmaplan. Men jag tycker det blir löjligt när man, som Chirac, gör det till en konkurrens om dominans på den globala nivån. Ska vi kunna kommunicera med varandra över gränserna bör ett språk vara det internationella språket. Och nu råkar engelskan ligga bäst till för den uppgiften. Låt oss acceptera det. Men värna samtidigt det egna språket på hemmaplan.
Torsdag 2006-04-27 / 16.05länk SHOWTIME I VITA HUSET. Ari Fleischer, förste pressekreteraren hos president Bush, skriver i Washington Post om hur jobbet som Vita husets talesman förändrats de senaste 10 åren,
Showtime at the White House. Detta med anledning av att en ny pressekreterare utsetts.
Washingtons presskår - verksamma i en industri som förändrats genom talkradio, 24-timmar kabeltv-nyheter och internet - betraktar ännu presskonferenserna i Vita huset som om vi levde på 1950-talet - eller 60-, 70, 80- eller tidigt 90-tal. Trots de dramatiska förändringar som direktsändningar och omedelbara analyser [på internet] inneburit, omhuldar pressen uppfattningen att presskonferenserna kan fungera som de brukade göra.
Men som Tony Snow, den nye pressekreteraren för Vita huset, snart kommer att upptäcka är konferenserna inte längre presskonferenser utan en TV-show ...
Det är inte längre presskonferenser som de brukade vara, men det är fortfarande en viktig show.
Fleischer påminner om att det var Bill Clintons pressekreterare som släppte in TV-kamrorna i Vita husets pressrum - därtill på just den dagen då Monica Lewinsky-affären exploderade. Och visst är det en show. Men det är viktigt med direktkontakt mellan regeringsmakten och medierna. Det är utmärkt att regeringen i USA ställs till svars varje dag i direktsändning, ett betydligt mer demokratiskt förhållande än i Sverige där regeringen kan smita undan och tvingar medierna att jaga statsråd på gatan.
Vilken effekt har internet för frihet och marknader?
- Nätet har en enorm effekt. Titta bara på vad som händer i Kina. Folk kan tala med varandra och regeringen, trots att den gör sitt bästa, kan inte kontrollera det.
- Internet för oss också närmare den 'perfekta informationen' på marknaderna. Individer och företag kan köpa och sälja över gränser och bedöma var de finner det bästa mötet mellan utbud och efterfrågan. Otvivelaktigt har nätet minskat möjligheterna för beskattning. Varför ska jag köpa något här om jag kan köpa från ett företag i Japan eller England eller Brasilien med lägre skatter?
- Internet är det mest effektiva instrumentet vi har för globalisering.
Tyvärr har Friedman inte sett den svenska tullen. I USA är internethandel befriad från moms, eftersom moms är en delstatlig skatt. I EU har däremot politikerna sett till att vi tvingas betala andra EU-länders moms om vi köper från dem. Och köper man exempelvis böcker från USA, som jag gör ibland, då lägger tullen på, inte bara svensk moms utan dessutom en tullavgift vilket innebär att skatten gör bokköpet dubbelt så dyrt.
Det paradoxala är att när jag började köpa böcker från USA i 1990-talets början, la tullen inte på svensk moms eftersom det var begränsad 'privatimport'. Men med internet har volymerna ökat och då är staten genast där och vill dra in skatter. Anti-globaliseringskrafterna är starka i Sverige och Europa.
Torsdag 2006-04-27 / 7.55länk LÅT PRIVATARMÉ STOPPA FOLKMORD I DARFUR. Rebecca Ulam Weiner vid Harvard diskuterar i Boston Globe,
Peace Corp., möjligheten att sätta in en privatarmé i Sudan för att få stopp på folkmordet som FN ingenting gör för att stoppa.
Medan det internationella samfundet velar om Darfur säger privata säkerhetsföretag att de har vad som krävs för att få stopp på slakten, bara någon hyr dem att utföra jobbet.
Drastiskt? Visst. Men jag är beredd att överväga vad som helst för att få stopp på folkmord. Vad är värre än att män, kvinnor och barn systematiskt dödas i etnisk rensning av miliser? 180.000 har redan dött. 2 miljoner är på flykt. Och FN står handfallet eftersom Sudan är medlemsstat i FN och påverkar - dvs saboterar - FN-systmets beslutsprocess.
Torsdag 2006-04-27 / 7.55länk SVERIGE MUSLIMSK LYDSTAT? Inte nog med att regeringen censurerar Muhammedteckningar, nu drar man sig ur militärövning för fredsbevarande styrkor som ska hållas i Italien - därför att Israel kommer att medverka tillsammans med EU-länder. AFP rapporterar, Sweden Pulls Out of Military Exercises Because of Israel. Till Ekot
säger UD:s presstjänst:
– Ett israeliskt deltagande i denna typ av fredsbevarande insatser ter sig inte sannolik givet det politiska läget i Mellanöstern.
Det är alltså inte längre Sverige som bestämmer över svensk militär, det är istället muslimska opinioner i Mellanöstern. Under andra världskriget var det transiteringar av nazityska trupper genom Sverige, nu utvidgas undergivenhetsfundamentalismen till att gälla generellt, överallt och alltid.
Svenskt samspel med nazismen på flera områden har förut uppmärksammats utomlands. Den socialdemokratiska regeringens agerande nu väcker på nytt dessa misstankar mot Sverige:
Swedish Dhimmitude Watch (232 inlägg).
Onsdag 2006-04-26 / 19.51länk NYA MEDIER INGET FÖR VÄNSTERN. De nya medierna, först talkradio och sedan bloggar, har i USA kommit att domineras av konservativa och libertarianer, medan vänstern dominerar i de gamla medierna, de stora TV-bolagen och pressen. Vänsterns försök att bryta in i de nya medierna har misslyckats, skriver Drudge report, 'Progressive' media stalls.
Satsningen på talkradio med vänsterståndpunkter, Air America, hade synnerligen uppskruvade förväntningar. Men lyssnarsiffrorna har rasat. Bara i New York City har man förlorat en tredjedel av sina lyssnare på ett år. Den ledande vänsterbloggen, Daily Kos, har fått mycket gratisreklam för sin bok 'Crashing the Gate' om nätet och bloggar men har sålt pinsamt dåligt, bara 2-3000 ex.
Förklaringen? Jag tror det beror på att de nya medierna ställer högre krav på individualitet och orginalitet hos avsändarna. Och sådant har kollektivister svårt med. De har lättare för att via politik tvinga andra att lyda.
Onsdag 2006-04-26 / 19.41länk NY RÖST I VITA HUSET. Det är en funktion som inte finns i Sverige - än. Den amerikanske presidentens pressekreterare har en mycket viktigare roll än det låter i svenska öron. Det har framkommit under den senaste veckans mediespekulationer om vem som ska efterträda Scott McClellan. Pressekreteraren i Vita huset håller dagliga presskonferenser och medierna talar om denna tjänst som ”regeringens ansikte” och därmed en viktig del av den image som Vita huset förmedlar via medierna.
Svenske statsministern har inte låtit skapa sig en officiell talesman gentemot medierna på samma sätt. Men det kommer nog. Det är ett smart sätt att avlasta trycket på regeringschefen. En pressekreterare med egna presskonferenser kan i TV, radio och press förmedla regeringens ståndpunkt utan att statsministern behöver framträda.
Idag har George W Bush presenterat
Tony Snow som Vita husets nya ansikte utåt. Han är konservativ kolumnist och radiopratare, som riktat kritik mot Bush, rapporterar AP:
Snow har kallat presidenten 'närmast pinsam', en ledare som 'förlorat kontrollen över den federala budgeten', arkitekten bakom 'håglös inrikespolitik' och en person som har 'för vana att sjunga den politiska korrekthetens hymn'.
Men Bush skakade av sig kritiken: 'Han är inte rädd att uttrycka sina åsikter', sa presidenten om sin nye talesman ... Bush tillade med adress till reportrarna: 'Tony känner redan de flesta av er och han har accepterat att ta jobbet ändå'.
Om inget oväntat hänt, kommer vi att få ännu en spektakulär signal på den amerikanska ekonomins hälsa på fredag. Bruttonationalprodukten för första kvartalet förväntas visa att ekonomin vuxit med omkring 5 procent på årsbasis. I dessa tider av överdriven dysterhet om tillståndet i världen, med alla sina obalanser, ojämlikheter och osäkerheter, kan det vara värt att stanna upp för ett ögonblick för att reflektera över storleken på succén för den amerikanska ekonomin.
Med utgångspunkt i [basfakta] kommer amerikansk ekonomi i år att växa med omkring 600 miljarder dollar - det är ungefär som att lägga till ett nytt Brasilien eller Australien till den globala ekonomin varje år, bara genom den växtkraft som 300 miljoner amerikaner bidrar med genom sitt svett, sin energi och sina initiativ.
Skillnaden mellan ett allt mer socialistiskt, likgiltigt och fattigt Europa - inte alls olik Sovjetunionens trötthet - och ett kapitalistiskt, energiskt och rikt USA kan väl inte vara större.
'På de områden där människor är som mest motiverade av att tjäna pengar är de områden vi är mest nöjda med: varuhandeln, datorer, budservice'. Detta i kontrast till områden 'där det heter att man motiveras av omsorg' - offentlig skola och andra delar av offentlig sektor - 'som istället är krisområden i vårt land ... Hur mycket blir gjort', frågar Williams, 'om allt vore helt berorende på mänsklig kärlek och omtanke?'
En provokativ men mycket viktig fråga. Vi måste ta in att den politiska idealbilden av människan inte gäller. Men samtidigt är denna girighet inte alls av ondska, så som vi fått lära oss av socialisterna. John Strossel berättar om ett inslag i hans TV-program 20/20 i ABC News:
Vi gjorde ett reportage om David Wiese och hans familj, jordbrukare i Iowa, som lägger ner 14 timmars arbete om dagen för att fixa staket, gräva diken, slå hö, och sköta korna. De gör det inte för mig och mina grannar - men jag är glad att de gör det. 'Tror du de gör sitt arbete för att de älskar New York-borna?', frågar Williams. 'Nej, de älskar sig själva. Och genom att förverkliga sitt egenintresse, ser de också till att det finns biff i New York.'
Det här är en alldeles för lite känd och omtalad sanning om hur verkligheten fungerar. Varför kastar vi inte av oss socialisternas rosa dagdrömmar och säger som det är? Tänk vad skönt det vore med lite uppriktighet! Det skulle också få oss att tänka på att visa äkta omsorg om dem vi håller av, när vi inte arbetar.
Onsdag 2006-04-26 / 7.33länk NY PREMIÄRMINISTER I IRAK GER HOPP. Jawad al-Maliki heter Iraks näste premiärminister. Han kommer från samma parti, Dawa (shiaparti som bildades 1958 och vars ledare levt i exil under Saddams tid vid makten), som avgående Ibrahim al-Jafari, men har till skillnad från honom stöd bland sunniaraber och kurder.
Valet av Jawad al-Maliki, som visat på integritet gentemot Iran och är betraktas som irakisk nationalist, visar att de politiska ledarna i Irak vill stå självständiga från Iran. Till Washington Post-kolumnisten David Ignatius säger, i In Iraq's Choice, A Chance For Unity, kurdledaren Barham Salih, ”Detta är en möjlighet för en verklig försoning mellan Iraks olika grupper”. En ledare för shiitiska koalitionspartiet SCIRI, Haitham al-Husseini, förutspår att det sekteristiska våldet nu kan dämpas och att Maliki har goda chanser att forma en samlingsregering som ”får stöd av alla andra större aktörer i parlamentet”, inklusive sunniaraberna.
Att Maliki är en så profilerad nationalist och kritiker av Iran kan göra honom till just den premiärminister Irak behöver. Han går inga andra ärenden än Iraks. Med honom kan landet enas och skapa den stabilitet som behövs för att USA ska kunna dra sig tillbaka, nu när man störtat Saddamregimen och etablerat starten på en demokratisk era i Irak.
Den syftar inte på att senator Ted Kennedy är demagogiskt vänster eller på att han suttit 44 år i senaten. Utan på hans arbetsmetoder: han gör upp med republikaner om olika konkreta politiska program och är därför en av de sista senatorerna på vänsterkanten som framför allt ser sig som pragmatisk lagstiftare.
Ted Kennedy har tillsammans med republikanske senatorn John McCain - möjlig presidentkandidat - lagt fram förslag i immigrationsfrågan och han har tillsammans med republikanske guvernören i sin delstat Mitt Romney - också han en möjlig republikansk presidentkandidat - gjort upp om en hälsovårdsreform i Massachusetts.
Andra demokrater är rasande på Ted. Han är passé. Han inser inte att politik handlar om att i medierna puckla på republikanerna allt vad tygen håller, inte att göra upp med dom i sakfrågor. Kolumnisten Ruth Marcus håller dock på Ted: vad är meningen att bli vald till senator om man inte vill åstadkomma någonting i sak?
Vi kan se en likhet med Sverige: det parti som har regeringsmakten - i USA republikanerna och i Sverige socialdemokraterna - ser gärna samarbete över blockgränsen, medan oppositionen måste försöka samla sig om man vill vinna nästa val. Jag medger att Ruth Marcus har en poäng i sin fråga, men detta att ställa regeringen mot en regeringsduglig opposition är en av demokratins fundament. Om folket inte kan sparka regeringen eftersom den kan sitta kvar genom växelspel med delara av oppositionen, urholkas trovärdigheten i demokratin.
Tisdag 2006-04-25 / 15.43länk IRAN VILLIGT ATT SPRIDA KÄRNTEKNOLOGI. ABC News/AP rapporterar, i
Iran Ready to Transfer Nuclear Know-How, att ayatolla Ali Khamenei, när han idag tog emot Sudans president Omar al-Bashir - han som ägnar sig åt folkmord i Darfur - berättat att Iran är berett att sprida kärnteknologi till andra regimer:
- Irans nukleära kunskaper är ett exempel på olika vetenskapliga kapaciteter i landet. Den islamistiska republiken Iran är beredd att överföra den erfarenhet, kunskap och teknologi som deras vetenskapsmän har, sa sudanesiske presidenten efter mötet.
Först folkmord i Darfur på 180.000 människor med yxor och svärd av milis till häst. Sedan tillgång kärnvapen. Visst kan vi alla känna oss tryggare då!
Tisdag 2006-04-25 / 15.23länk UTRIKESMINISTERN DEBATTERAR IRAN I RIKSDAGEN. Medan nye utrikesministern Jan Eliasson (s) just nu i
riksdagen betonar de problem som skulle bli följden av ett militärt ingripande mot Iran, lyfter riksdagsman Carl B Hamilton (fp) fram det hot som Iran utgör genom att det styrs av en brutal regim som i hemlighet har utvecklat sitt kärnteknologiska program - ljugit för världssamfundet. Och dessutom upprepade gånger hotat att utplåna den enda demokratin i Mellanöstern. Hamilton frågar: Vilka incitament har Iran för sitt beteende? Vilken är utrikesministerns prognos?
Eliasson svarar att det är vanskligt att göra prognoser, påminner om FN-stadgan och strävan efter fredlig lösning genom förhandlingar och diplomati. Till skillnad från medierna poängterar han dock det ansvar som Ryssland, Kina och EU har för att lösa konflikten. Under diskussionen medger han också att ”Det finns all anledning att tänka på olika scenarios, även om det är svårt.”
Ja, framförallt: vad händer om Ahmadinejad får möjlighet att avfyra atombomber?
Tisdag 2006-04-25 / 12.48länk VARFÖR ENGLAND MEN INTE IRAN? Nu springer de politiskt korrekta undergivenhetsfundamentalisterna benen av sig för att på relativismens grund försvara Irans rätt att skaffa kärnvapen.
En läsare skriver i mejl:
Jag skulle säga: Därför att det senare landet styrs av en iransk motsvarighet till
Jim Jones.
Eller annorlunda uttryckt ställer Jervas, på allvar, frågan: ”varför får polisen ha k-pist, men inte psykopatiska mördare?” En relativst som Gunnar Jervas ser ingen skillnad mellan en rättsstat, därtill parlamentarismens historiska vagga, och en regim som i hundratusental skickar ut sina tonåringar för att med sina kroppar röja minfält eftersom åsnor visat sig vara ineffektiva då de i panik springer sin väg när de första sprängts i luften. (Se mer:
Ahmadinejads demoner)
Hur länge ska denna relativism få dominera samhällsdebatten? I mindre plumpa former framförs samma grundtema i Expressensledare igår:
Men USA bär ett stort ansvar för att se till att förhållandena är gynnsamma för en sådan kompromiss. Dagens konfrontationskurs mot grannlandet Iran har tyvärr rakt motsatt effekt och riskerar att underminera alla försök att stabilisera Irak.
Genomgående lyfts hela tiden USA:s 'ansvar' fram tillsammans med eventuella negativa effekter av att slå ut Irans nukleära program. Men har inte världssamfundet något ansvar? Har inte Iran något ansvar? Och varför tiger man om konsekvenserna som skulle följa om Iran får fatt på kärnvapen? Och vem tror att en regim som utan att blinka är beredd att slakta sina egna barn, inte kommer att använda detta vapen för att utplåna de länder man öppet säger att man har för avsikt att utplåna?
Istället för att svara på reella frågeställningar är det relativismen som fördunklar allt sunt förnuft, som i Sydsvenskan där Per T Ohlsson i sin
kolumn jämför Ahmadinejad med Bush:
Hur skulle ett amerikanskt anfall påverka USA:s redan försvagade ledarställning i världen? ... om George W Bush verkligen tror att han kan åstadkomma det på egen hand så står även detta klart: Världens dummaste president ger sig ut i krig mot världens farligaste.
Svenska medier hade förmodligen sagt detsamma om Churchills utfall mot Hitler i slutet av 1930-talet: världens dummaste person utmanar världens farligaste. När ska medierfolket inse hur lågt de sjunkit i sin relativism?
Tisdag 2006-04-25 / 8.10länk SVENSK DIPLOMATI AV HÖGSTA KLASS. Carl Bildt skriver i sin
blogg om diplomaten Lars Fredéns nya bok
Återkomster som avhandlar svensk säkerhetspolitik och de baltiska ländernas första år i självständighet:
Boken är en verklig ögonvittnesskildring av kritisk diplomati i en kritisk tidpunkt i Europas historia [och] behandlar arbetet för att säkra ett tillbakadragande av den f d sovjetiska militärmakten och dess installationer från de tre baltiska staterna. I vissa fall åstadkoms detta genom diplomatisk aktivitet på högsta nivå, inte minst i Stockholm och Washington ... Detta var en tid av mycket aktiv svensk diplomati i dessa frågor.
Bildt skriver det inte, men han själv hade en av huvudrollerna som Sveriges statsminister. Jag har just nu stor glädje av att läsa Fredén, som har en förmåga att skriva både engagerat, detaljerat och inte utan humor. Diplomaten Fredén fungerade som statsministerns sändebud i Baltikum och statsminister Bildt kom att fungera som förmedlande länk mellan Baltikum och den amerikanske presidenten Bill Clinton.
Sveriges dåvarande ambassadör i Washington, Henrik Liljegren, har tidigare berättat i sin bok
Från Tallinn till Turkiet - som svensk och diplomat, hur USA och särskilt det amerikanska utrikesdepartementet i 1990-talets början var inställt på att bygga goda relationer med det nya Ryssland under Boris Jeltsin och betraktade balterna som ovälkomna bråkstakare som störde detta relationsbygge. Estland, Lettland och Litauen var å sin sida misstänksamma mot en diplomatisk process där de förväntades visa tålamod i sina krav och anspråk.
Det blev Sveriges uppgift att övertyga balterna om att agera effektivt i storpolitiken och till den amerikanska presidenten förmedla fakta och kunskaper så denne kunde dämpa irritation och motstånd på den ryska sidan.
För den som vill se hur Sverige kan spela roll i världspolitiken, annat än som floskelspridare, kan jag varmt rekommendera båda de nämnda böckerna.
Tisdag 2006-04-25 / 7.10länk FLER BLOGGAR INFÖR VALET. Det blir spännande att se hur centralt internet kommer att bli i valrörelsen i höst. Ännu i förra valet hade denna informationskanal inte slagit igenom, främst därför att vi inte börjat använda tekniken på ett optimalt sätt. Bloggar var då ett helt okänt fenomen. Annat är det nu.
Fler och fler intitiativ kommer. Exempelvis bloggen
Kulturrevolution som i sin programförklaring skriver:
Så vad innebär en borgerlig kultursyn? Det är framförallt ett sätt att leva, det är att envist, närmast tjurskalligt, vägra låta någon förvandla människan till ett offer för större sammanhang. Mitt liv börjar i mina tankar och i mina känslor. Du kan inte reducera mig till en del av en samhällsstruktur eller ett statistiskt råmaterial. Människan är så mycket större än så.
Det blir också intressant att se hur politiska kampanjer kommer att använda internet. Moderata ungdomsförbundets kampanjsite www.bytstatsminister.nu har gjort en
video som gör parodi på Perssons förmåga att sopa problem under mattan.
Tisdag 2006-04-25 / 7.10länk JOURNALISTER KRAFTIGT VÄNSTER. Rubriken och ingressen i
DN-Debatt idag är häpnadsväckande. Professor Kent Asp visar att 40 procent av journalisterna röstar på vänsterpartiet och miljöpartiet. Lägg till det 30 procent sossar och 70 procent av journalistkåren är vänster. Men DN-debatt sätter rubriken ”Moderaterna största parti bland samhällsjournalisterna” och skriver i ingressen ”Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren”. I denna grupp journalister råkar hälften uppge att de röstar borgerligt.
Det är som en läsare skriver i mejl: ”DN-debatt är parodi på sig själv och medias vänstervinkling.”
Tilläggas kan att i USA har man slutat göra den här typen av mätningar eftersom journalisterna vet vad enkäterna ska användas till och svarar därför att de röstar höger, även om de inte gör det.
Det falska medvetandet var ett populärt argument runt 1968. Antingen hade man skådat det marxistiska ljuset eller också var man förblindad av småborgerligt tänkande ... Den som viftar med sådana trumfkort har alltid förlorat diskussionen. Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström gör misstaget ... Kopplingen mellan fotbolls-VM och trafficking i Tyskland var långsökt redan innan JämO hakade på ... Borgström skadar fotbollen, som inte gjort en fluga för när. Han skadar Tyskland, en demokratisk rättsstat. Han skadar sitt ämbete, som står och faller med trovärdigheten.
Tristast är att Claes Borgström skadar jämställdheten och kampen mot sexslaveriet.
Orientalism är ett kitschigt kunskapsfält från 1800-talet. En romantiserad eller pervers fascination över bödlar och haremsdamer i dåtidens muslimska värld. Idag frodas en ny orientalism... Populärhistoriska beskrivningar framställer kristna som onda och imperialistiska medan muslimer är goda och multikulturella. Det är berättelser som ingenting har med verkligheten att göra ...
Självförakt och förfallskultur speglar sig i västvärldens nya orientalism. En häxbrygd av politisk korrekthet, romantik och förträngd längtan efter totalitära sidor i en aggressiv religion, som Europas radikala medelklass inte törs konfrontera. Men det är på tiden att göra upp med den nya orientalismen. Korstågens tid är förbi. Det är inte muslimskt jihad [heligt krig].
Pihl pekar på skolböcker som, också i Sverige, lyfter fram orienten som ett exotiskt paradis och hävdar att kristna och judar i Spanien gladeligen underkastade sig dhimmi-status som andra klassens medborgare efter den muslimska erövringen år 711. Pihl sätter också korstågen i nytt ljus:
Sanningen är snarare att korstågen var det kristna Europas defensiva svar på mer än 450 års muslimsk aggression. Myten om att kortågen ingenting uppnådde är också en del av den nya orientalismen. I verkligheten stoppade de expansionen av islam och dess heliga krig på den kristna kontinenten. Korstågen bidrog för en tid till att rulla tillbaka den muslimska aggressionen. En aggression som senare återupptogs under 1400- och 1500-talen.
För bara några år sedan hade jag ansett det vara lite väl långsökt att börja diskutera korståg för nära 1000 år sedan. Men eftersom fundamentalister tänker långsiktigt, tillbaka till åtminstone 600-talet, är det viktigt att också vi gör vår historia känd utifrån vårt perspektiv. Annars kan vi inte argumentera emot dem och den nyorientaliska korrektheten.
Måndag 2006-04-24 / 20.52länk AHMADINEJAD: ISRAEL KAN INTE FÅ LEVA. Irans president Mahmoud Ahmadinejad har idag gjort nya hårresande uttalanden som om de ignoreras av FN och västvärlden betyder att man inte står upp för någonting.
AP rapporterar från presidentens presskonferens, Iran President: Israel Is a 'Fake Regime':
- 60 år har passerat sedan andra världskrigets slut. Varför ska folk i Tyskland och Palestina betala betala för ett krig som nuvarande generation inte var involverad i? Vi hävdar att denna falska regim [Israel] inte logiskt kan fortsätta att leva, sa Ahmadinejad.
Vad säger Göran Persson? Som svar på hans devis att vi aldrig får glömma, svarar Ahmadinejad: glöm det!
I helgen demonstrerade dessutom islamister utanför Israels konsulat i New York. WorldNetDailyrapporterar att man ropade: Zionister ni ska få betala! Allahs vrede är på väg! Den verkliga förintelsen är på väg! Atombomber är på väg!
Vad säger Hamas-kramare som riksdagsman Gustav Fridolin?
Det finns två distinkta kännetecken på en dissident. För det första brinner dissidenter för idéer och de blir dessa trogna oavsett vilka konsekvenser de för med sig. För det andra anser de att kompromissande med dessa idéer utgör det största moraliska misslyckandet av alla. Att ge upp, säger de till sig själva, innebär att ondskan triumferar. Att stå upp, däremot, kan skänka hopp till andra och förändra världen.
Politiska ledare utgör sällsynta dissidenter. I en demokrati avgörs ledarnas öde av valrörelsernas puls. Att misslyckas med att ligga i fas med allmänna opinionen kan svårt sarga vilken regering som helst och undergräva varje politisk agenda. Dessutom är för demokratiska ledare kompromissen ett kritiskt verktyg för effektivt regerande ... I deras värld är det gråskalan som gäller.
Det är därför president George W. Bush är ett sådant undantag. Han brinner för en djup övertygelse om att frihet är en universell längtan, han tror på dess transformerande kraft och dess kritiska betydelse för fred och stabilitet. Även den hårdaste kritiker av detta ideal måste erkänna att Bush vunnit över dem både före och efter sitt omval, både när han red högt på opinionen och när hans popularitet dalat, när kritik kommit från eviga motståndare och från tidigare supportrar.
Med en enveten beslutsamhet som varje dissident kan uppskatta, har Bush stadigt hållit fast vid sin ideologiska grund även när han mött överväldigande opposition, motiverad av vad som framstår som en vägran att godta moraliskt misslyckande.
Är det någon som vet vad det innebär att vara dissident så är det Natan Sharansky. Han satt 9 år i Gulag, sovjetunionens fångläger för oliktänkande.
Och Sharansky fångar här det som jag gillar hos Bush: förmågan att se och ovillkorligt hålla fast vid de grundläggande värderingarna om frihet och demokrati. Denna attityd, eller läggning, har varit ute i årtionden, men jag tror den är på väg tillbaka. Vi behöver politiker med bergfasta värderingar som man inte är beredd att kompromissa om, inte ens efter ett trevligt cocktailparty med de mest gästvänliga diktaturregimer.
Den som argumenterar med tegelstenar är ingen demokrat. Det spelar ingen roll vad stenkastarna kallar sig, fascister, antifascister eller osynliga, det är samma stöveltrampare som alltid.
Det är dags att bli fullständigt glasklar mot dessa våldsverkare: de är fascister. De förstör demokratin. Det finns inga ursäkter. De ska bekämpas.
För några år sedan blockerade anti-globaliseringsaktivister gatorna och störde möten för världens multilaterala organisationer. I dag ser vi att något mer allvarligt är på gång. Demonstranterna har tack och lov försvunnit, men internationella institutioner är i kris. Anti-globaliseringsrörelsen må ha förlorat sin kraft, men det har också globaliseringen.
Doha-rundan som skulle öka frihandeln är död, eftersom EU vägrar ge upp tullar och jordbruksstöd.
Internationella valutafonden, IMF, Världsbanken och Världshandelsorganisationen, WTO, har alla svåra problem.
Det är inte så att den underliggande kraften i globaliseringen försvunnit; problemet är att ingen vill investera politiskt kapital i globala institutioner.
Men värst är att Förenta Nationerna inte fungerar:
Iran har fullt upp med att bli nukleära och Sudan genomför folkmord. Men FN-systemet är paralyserat i båda kriserna. Medlemsstaterna är inte mer intresserade av att arbeta tillsammans om politik än när det gäller handelsvillkor.
Också Nato har stått handfallet inför folkmordet i Darfur. EU har inte kommit över folkomröstningarna som avvisat konstitutionen och handel mellan EU-länderna möter ökat nationellt motstånd. G8-gruppen har förlorat sin legitimitet genom Kinas och andras tillväxt.
Sebastian Mallaby menar att USA är den enda kraft som kan hålla multilaterala system i gång, men att Bush retat upp många. Här håller jag ju inte alls med. Ska samarbete fungera måste alla parter ställa upp. Snarare är det väl här vi har orsaken till den nuvarande situationen: alla andra smiter undan sitt ansvar och skyller på USA. Det är dags för övriga världen att ställa upp. Om fler tog ansvar skulle inte USA behöva stå i fokus hela tiden. Det är omvärlden som genom sin egoism och passivitet tvingar USA att ta mer ansvar än vad de annars skulle behöva ta.
Måndag 2006-04-24 / 9.02länk NYTT HOPP I IRAK. Nu rör det på sig i Irak. Politikerna har äntligen närmat sig ett regeringsbildande. Ibrahim al-Jaafari har meddelat att han inte längre gör anspråk på att få fortsätta som premiärminister. Hans envishet har gjort regeringsbildningen omöjlig eftersom varken kurder eller sunniaraber godkänner honom. Och i Irak krävs det en kvalificerad majoritet på 2/3 delar i parlamentet för att tillsätta regering, inte 50 procent som i väst. I ledare skriver till och med de intensiva Irakkrigsmotståndarna i New York Times, A Glimmer of Hope in Iraq:
Processen behöver nu fullföljas så fort som möjligt. Iraks väljare, som tvingats vänta så länge på demokrati, förtjänar att få se dess frukter. Förra året blev bortkastat under premiärminister Jaafaris oförmåga och misstag ... Jaafaris medgivande om att han nu träder åt sidan och låter hans shiamuslimska block överväga andra nomineringar till premiärministerposten kommer till slut att bryta dödläget som paralyserat Iraks politik sedan parlamentsvalet i december.
Kan vi i väst hantera goda nyheter från Bagdad, frågar sig ledare i Investor's Business Daily,
Moving Closer To Success In Iraq. Vissa demokratiska politiker, som John Kerry, vill att de amerikanska trupperna ska lämna Irak 15 maj - vad som än händer.
I framtiden kommer världen att bedöma USAs insatser, inte efter hur snabbt man lämnade Irak, utan varför: lämnade vi landet därför att vi uppnått det vi avsåg att göra, eller lämnade vi därför att vi gav upp? Den senaste tidens tecken på framgång visar att vi närmar oss målet. Det gör skälen att stanna än större - istället för att ge fienden hopp om att de bara behöver vänta några månader till dess Amerika förlorar tålamodet.
Ja, uthållighet är centralt, inte minst mot en motståndare som de vi här talar om. De tänker i långsiktigt och det måste västvärlden också göra. Om Irak får övertas av fundamentalister är det historiens största bakslag för demokratin och en seger för barbariet. Om demokrati kan etableras i Irak är det en stor seger för mänskligheten.
Måndag 2006-04-24 / 8.15länk DAGENS FÄLLDIN-CITAT (15). Idag fyller Thorbjörn Fälldin 80 år. Bloggen hyllar honom genom ett avslutande citat som visar att den i officiella sammanhang så allvarlige Fälldin har humor. I Svensk Tidskrift återgav jag i en
recension följande anekdot, som visar på Fälldins ovilja att låta staten ta ansvar för allt:
Kvinnoförbundets ordförande gjorde i partistyrelsen en lång plädering till förmån för obligatorisk föräldrautbildning.
När hon var klar blev det tyst.
Efter en stund sa Thorbjörn Fälldin sävligt och eftertänksamt, medan han satt tillbakalutad och omsorgsfullt stoppade pipan, att "kvigorna hemma på gård'n behöver ingen föräldrautbildning…"
