Söndag 2006-03-19 / 21.50länk KRISTDEMOKRATISK STRATEGI. Jag tycker Dokument inifrån åter gjort ett intressant ”porträtt” av ett riksdagsparti, den här gången kristdemokraterna.
Dokumentären fokuserar på partiets strategi, som sedan 1980-talet varit inriktat på att avlägsna alla konfessionella inslag. Under 1990-talet gav det stora framgångar - 1998 nådde Alf Svenssons parti 11,7 procent i riksdagsvalet. Därför har partiet fortsatt att vattna ur sin kristna bas.
Jag tror dokumentären har rätt när den menar att den historiskt långvariga trenden av sekularisering i Sverige har stannat av. Jag tycker mig se att en ny nyfikenhet på de kristna, men nu undanträngda, grunderna för det samhälle vi lever i. Numera kan det vara så att striden arbete-kapital, klasskamp och därmed den ekonomiska dimenssionen av höger-vänsterskalan börjar kännas perifer när livets viktiga frågor ska diskuteras. Pengar är naturligtvis fortsatt viktiga, men det materiella räcker inte längre som mål.
I en tid där utbudet av aktiviteter är enormt, måste vi börja lära oss prioritera. Med det välstånd vi har är inte pengar den avgörande begränsande faktorn, så som det varit för tidigare generationer. Därför måste vår prioritering av tid ske på andra grunder: vad ger mig livskvalitet? Vad är viktigt för mig? Om man lever i ett nihilistiskt samhälle som saknar moralisk grund och vägledning om vad som är rätt och fel, är det lätt att drabbas av 'själslig ohälsa'.
För att komma ur det ekorrhjulet där man låter omgivningens attityder bestämmer vad som är 'inne', måste man finna egna inre förhållningssätt, en egen moral som stämmer överens med den man är. Och då glider man mer eller mindre automatiskt också in på livsåskådningsfrågor.
Dokumentären menar att kristdemokraterna kan vara i otakt med tiden när man fullföljer sin gamla strategi om att bli mer nihilistiskt medan väljarna börjat söka värden. En intressant frågeställning.
Men jag tycker dokumentären körde fast i de där ytliga positionerna om homosexualitet och abort. Där uppfyller partiets interna motsättningar nidbilden som många har av kristdemokraterna. Jag tycker de filosofiska och teologiska resonemangen är alldelles för ytliga, precis som EU-parlamentets hysteriska debatt om Rocco Buttiglione. Eftersom vi länge haft en nihilistisk samhällsdebatt framställs djupa och mångbottnade moralfrågekomplex som endimensionella - för allt eller emot allt!
Här skulle kristdemokraterna kunna stimulera debatt, istället för att bli som vilket industrisamhällesparti som helst.
Vi kan och vi måste lyckas i denna uppgift, men vi får inte missta oss: det kommer att kräva mer tid, mer pengar och fler modiga amerikaner kommer att förlora livet i sin tjänstgöring för landet ...
Vi måste fullfölja den här konflikten till slutet. Det betyder att korrigera misstag, bygga på det som visar sig framgångsrikt, och hjälpa till att, i den farligaste regionen i världen, plantera fröet till demokrati som också kan influera grannskapet ...
Utmaningen är inte hur vi ska formulera en snabb exitstrategi, utan hur vi ska åstadkomma de förändringar som krävs för att öka chanserna för framgång.
Tiderna är tuffa, kostnaderna har varit höga och de kommer att stiga. Men moralen, den nationella säkerheten och hedern för de stupade kräver att vi fullföljer vår mission i Irak till seger.
John McCain har det George W Bush saknar: förmågan att erkänna misstag och samtidigt entusiasmera och förklara vad som står på spel. Man nästan kan höra Winston Churchill när man läser McCain.
Jag börjar tro att McCain, om han blir vald till USA:s president 2008, kan komma att spela Churchills roll i det krig mot den nya totalitära kraft vi bara sett början på.
Söndag 2006-03-19 / 16.30länk FÖRSKRÄCKLIGT - MEN INTE HOPPLÖST. I nästa nummer av Newsweek skriver Fareed Zakaria om läget i Irak: Appalling — But Not Hopeless. ”Och trots min kritik mot hur Bush-administrationen skött sig har jag aldrig kunnat med att ansluta mig till antikrigsrörelsen. Inte heller är jag övertygad om att Irak är en hopplös sak som borde överges.”
Zakaria pekar på faktiska omständigheter vi sällan får ta del av i svensk press. Som att FN:s strategi mot Irak redan höll på att falla ihop 2002, med sanktioner som drabbade Iraks barn men var helt verkningslösa mot Saddam, som blev allt duktigare på att bedra och smuggla under näsan på FN.
En annan sällan nämnd omständighet är att FN redan låg i lågintensivt krig med Irak, som trotsade flygförbudszonerna som USA hade i FN-uppdrag att upprätthålla och vars plan blev beskjutna. Det var detta FN-uppdrag som gjorde att USA hade baser i Saudiarabien, ett faktum som Usama Bin Ladin gav som ursäkt för attackerna 11 september 2001. I artikeln frågar Zakaria:
Så varför har jag inte givit upp hoppet? Delvis därför att jag varit i Irak, mött människorna som är engagerade i kampen om att bygga upp sitt land, och inte kan förmå mig att överge dem. Irak har ingen Nelson Mandela, men många av deras ledare har visat enastående uthållighet, mod och statsmannaskap ...
Det är ingen tvekan om att kostnaderna för invasionen idag vida överskridit fördelarna [ur amerikansk synvinkel]. Men kommer det att vara sant i ett längre, historiskt perspektiv? Om, efter allt kaos, en ny och annan sorts irakisk politik växer fram, kommer det att göra skillnad i regionen. Man kan, mitt i allt våld, redan se det. Den gamla ordningen i Irak byggde på skräck och terror. En grupp dominerade landet och förtryckte alla andra. Nya folkvalda i alla tre grupper - sunni, shia och kurder - sitter vid förhandlingsbordet för att försöka skapa en fungerande uppgörelse som alla kan leva med.
Och det är så jag ser det: vilka är de principer vi bör sträva efter och uppnå på sikt? Här kan jag inte se minsta tillstymmelse till alternativ: Att störta Saddam var rätt. Att bygga demokrati i Irak är rätt.
Söndag 2006-03-19 / 16.10länk FRAMGÅNGAR I IRAK. Inför treårsdagen sedan Irakkriget
startade 20 mars 2003 lyfter USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld i Washington Post framgångarna. De tål att rapporteras här, för det är inte säkert de förmedlas någon annanstans:
På tre år har Irak gått från att lida under en brutal diktatur till att välja en provisorisk regering, att i folkomröstning godkänna en konstitution skriven av irakier och välja ett ordinarie parlament i december.
I varje val har valdeltagandet ökat betydligt - från 8,5 miljoner i januari 2005 till nära 12 miljoner i decembervalet - trots hot från terrorister.
En av de viktigaste händelserna under det senaste året är det sunniarabernas deltagande i den politiska processen. I den oroliga Anbar-provinsen har valdeltagandet ökat från 2 procent i januari till 86 procent i december. Sunnishejker och religiösa ledare som förut visat sympati med de brutala extremisterna uppmanar idag irakier att gå in i säkerhetsstyrkerna för att bekämpa extremister som al-Zarqawi.
En annan viktig förändring har varit omfattningen på, kompetensen i och ansvaret för Iraks egna säkerhetsstyrkor ... Omkring 75 procent av alla militära operationer i landet inkluderar irakiska trupper och omkring hälften är irakiskt planerade, irakiskt genomförda och irakiskt ledda operationer.
Att lämna Irak nu vore som att lämna tillbaka Tyskland till nazisterna 1945, menar försvarsministern. Och, skulle jag vilja tillägga, att inte ha störtat Saddam vore som att följa Neville Champerlains eftergiftspolitik, den som Churchill så träffande beskrev: 'De söker fred och ära, de kommer att få krig och vanära'.
Motståndare till Irakkriget måste svara på frågan om de hellre sett att Saddam fått fortsätta gräva massgravar och med brutala metoder förtrycka folket och förakta mänskliga rättigheter. De som hellre ser förtryck än kamp för demokrati borde tvingas erkänna sitt val, och ge andra anledning till eftertanke om vilken sida som har rätt.
Söndag 2006-03-19 / 9.54länk SVERIGES RADIO ÅTERUPPRÄTTAR POL POT. P1-programmet Godmorgon Kamrat! blir allt mer öppent kommunistiskt. Idag återupprättar man massmördaren Pol Pot i Kambodja: ”Rimligt att stödja Röda khmererna, åtminstone till en början”. Naturligtvis som en motvikt mot USA. I valet mellan demokrati och blodbad väljer public service blodbad.
Söndag 2006-03-19 / 9.54länk NY STUDIE: MEDIERNA ÄR PARTISKA. Än en gång dokumenteras att västvärldens mainstremmedier är partiska, obalanserade och vinklade. Det är The Project for Excellence in Journalism (en tankesmedja ägd av journalister/medieforskare i hela världen) som offentliggjort rapporten State of the News Media 2006. I den heter det:
I vår årliga rapport menar vi att kärnan i det minskade tilltron [till medierna] är 'oenighet' om motiven. Journalister ser sig själva som agenter å allmänhetens vägnar. Allmänheten anser att de antingen ljuger eller missleder sig själva. Det framkommer ytterligare bevis på denna skepticism under 2005 ... Allmänheten ser också i ökad utsträckning pressen som vinklad. Nära tre fjärdedelar av amerikanerna, 72 procent, ansåg sommaren 2005 att pressen favoriserar ena sidan, en uppgång från 66 procent två år tidigare. Och 60 procent ansåg pressen som politiskt partiska, en uppgång från 53 procent år 2003.
Vi kan sluta fråga om medierna är vinklade, och borde istället diskutera i vilken utsträckning man är partisk och vilka konsekvenser det får.
Söndag 2006-03-19 / 9.14länk EU SKROTAR FRIHET, SATSAR PÅ REGLERING. När vi gick med i EU var det för att ta del av de fyra friheterna för varor, tjänster, pengar och arbete/studier. Nu avvecklar EU istället friheterna för att införa allt mer regleringar. Observer rapporterar
Retailers warn of new EU barriers om hur handeln känner av att EU blir allt mer protektionistiskt.
Återförsäljare varnar för en protektionistisk våg i Bryssel eftersom EU-kommissionen förbereder nya tullar på import av billiga kinesiska skor kommande vecka. Kevin Hawins, generalsekreterare för en brittisk detaljhandelsorganisation, säger att utbrottet av 'skokriget' mot Kina - följt på förra årets 'behå-krig' - inte kommer att bli det sista bakslaget för frihandeln detta år, eftersom de protektionistiska krafterna växer.
Det är särskilt allvarligt för Sverige som litet exportberoende land att EU börjar motverka de idéer och värderingar som låg till grund för EU:s bildande. Dags för regeringen att agera i Bryssel?
”Statens hantering av Katrina var en obeskrivlig katastrof... så låt den ta hand om sjukvården också.”
Lördag 2006-03-18 / 15.32länk EUROPA SVAGT MEN GAPIGT. Det är en lättnad att få läsa intelligenta och smarta analyser från utlandet, exempelvis av militärhistorikern Victor Davis Hanson, som i National Review skriver om relationen EU-USA,
Teflon Europe:
Den mest intressanta uppgiften är inte att lyssna till sådant hyckleri, utan förklara det. Vissa av motsättningarna är väl kända sedan 11 september: Europa är svagt och Amerika mycket starkare, så på den senare ställs högre krav, medan den förstnämnda lider av högljudd avund och allmän förbittring.
De mäktiga behöver inte bry sig om att klä upp sin omnipotens med utopiska politiska ambitioner; de svaga har, i avsaknad av militär styrka, bara det att tillgå. Och lägg märke till hur Amerikas strävan efter starkare band med Japan, Australien och Indien på något sätt inte motsvarar europeiska krav på 'multilateralism' - en term vars syfte är att värna Europa.
Ett mer störande element är Europas samverkan med icke-västliga i syfte att motverka USA, dels i syfte att minska amerikanskt inflytande och dels för att söka ekonomiska fördelar genom att erbjuda en mer eftergiven västerländsk handelspartner. Det betyder, i Mellanösterns fall, en önskan att visa europeisk empati med den muslimska världen. Därför detta blanka fördömandet av det mesta som USA gör, utan varje erkännande av att fängsla mördare, åtala tidigare statschefer och jaga terrorister inte är en enkel uppgift, inte ens för EU.
När västerlänningar dör i Afghanistan blir det notiser, men i Irak slås alla dödsfall upp stort. Varför? Därför att det 'felaktiga' kriget i Irak byggde på 'unilateralism', medan 'rätt' krig för att avsätta talibanerna är en multilateral mission. Men för jihadisterna finns ingen skillnad mellan de två: en tysk soldat i Kabul ser i lika hög grad ut som en kristen korsfarare som en amerikan i Bagdad. Vi i väst gör distinktioner mellan krigen - de radikala islamisterna gör det inte.
Nej, och därför är kritiken mot USA ingenting annat än kritik mot Europa och Sverige. Vi i väst har retat upp fundamentalisterna. Antingen kan vi stå för våra värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter, eller så kan vi göra det Svenska Dagbladet och Flamman kampanjar för: vår civilisations undergång.
Lördag 2006-03-18 / 13.56länk STÄDAT I BLOGG-LISTAN. Jag har nu städat i listan över bloggar. Kriteriet för att finnas i listan är att jag tycker bloggen är intressant, att bloggen är levande och uppdateras, samt, vilket är ett nytt krav på svenska bloggar, att de länkar tillbaka till denna blogg.
Lördag 2006-03-18 / 13.46länk SVENSKA DAGBLADET & FLAMMAN: HEJA SADDAM! Att en kommunisttidning som förut beundrat Stalin också stöder Saddam Hussein samtidigt som man föraktar byggandet av demokrati i Irak, kan jag mycket väl förstå. Kommunister har inte bättre omdöme än så. För kommunister har människors värde alltid varit mycket mindre än de storslagna utopierna.
Därför var jag föga förvånad när Aron Etzler i Flammansledare i veckan kritiserade mig:
Jag mötte ... Dick Erixon i tv-sänd debatt förra veckan för att diskutera Irak och Mellanöstern. Erixon tillhörde dem som från början till slut stött invasionen av Irak ... Det var inte mycket Erixon hade att säga om det faktum att Irak håller på att gå under i inbördeskrig eller om ockupationens brutalitet. Han hade istället en enda fråga: Vad är alternativet? Tja, kanske skulle Erixon sagt så efter Hiroshima och Nagasaki också.
Varken i TV-debatten eller i sin ledare förmår Etzler att säga ett enda konstruktivt ord om vad som borde hända med Irak. Strategin är: full attack på motståndaren, så upptäcker säkert ingen att man själv är kejsaren utan kläder.
Eftersom Etzler nämner andra världskriget kan man ju fråga sig om Flamman också är emot att västvärlden tog upp vapnen mot och avsatte Hitler på samma sätt som Saddam avsattes?
Det tragiska är att Svenska Dagbladet inte skiljer sig från Flamman. Idag har Svenska Dagbladet flera uppslag om våldet i Irak på temat En ofattbar brutalitet har tagit över i Irak. Problemet är att det inte alls är ofattbart - eftersom irakierna utsattes för betydligt värre våld av Saddam-regimen. Men det censurerar SVD för sina läsare.
Tidningen censurerar systematiskt alla goda nyheter och nyheter som ger perspektiv. Exempelvis när vänstertankesmedjan Brookings Institute tidigare i mars kunde rapportera att en överväldigande majoritet av irakierna svarar ja på frågan ”anser du personligen att det var värt att störta Saddam Hussein?” (se mer
här). Så stort var helvetet under Saddam. Att Svenska Dagbladet sedan använder Saddam-lojalister för att beskriva läget i dagens Irak, är så totalt omdömeslöst att man inte finner ord. Det vore som om SVD åkte till Nürnberg och frågade Hermann Göring om det inte är bättre i Tyskland sedan Hitler störtats.
Tidningen slog inte upp den systematiska terror och de massmord som Saddam Hussein ägnade sig åt - ja, tidningen har knappast skrivit någonting alls om de massgravar som nu grävs upp och som är bevis på diktaturens verkliga ansikte. Eftersom SVD tystar ner Saddams massgravar och påstår att det nu är värre än under Saddam, kan man inte dra någon annan slutsats än att tidningen står på Saddam Husseins sida.
Svenska Dagbladet hyllar diktatur och föraktar demokrati.
Det finns ingen skillnad mellan Svenska Dagbladet och Flamman. Det är samma förljugna skräp alltihop.
Tack gode gud för internet och att vi som mediekonsumenter inte behöver förlita oss på den neandertalsnivå som gäller inom svenskt medielandskap. Där ute i världen finns medier som inte utgår från att sina läsare är dumma i huvudet.
Lördag 2006-03-18 / 11.34länk FRANSKA PROTESTER INGET NYTT 68. International Herald Tribune rapporterar i
Student protests in France lack the spirit of '68 om de protester som, när de bröt ut vid det ledande universitetet i Sorbonne, började jämföras med 1968 - då revolutionära protester fick president Charles de Gaulle på fall. Men det är en felaktig jämförelse:
'Vi är inte tillbaka vid 1968', säger Nadjet Boubakeur, 26-årig historiestuderande och ledare för studentorganisationen UNEF. 'Vår revolt handlar inte om att få mer. Den handlar om att behålla det vi har' ... 'Sextioåtta var en revolutionär rörelse som ville skapa ett socialistiskt samhälle', säger Henri Weber, EU-parlamentariker som var kommunistledare under upploppen 1968.
Skönt att höra att det inte finns med som komponenten... Men detta att protestera för att behålla det man har, utan att behöva arbeta för sina förmåner, är tydliga tecken på bortskämdhet. Protesterna började sedan regeringen börjat liberalisera arbetsrätten för att få fler unga i arbete. Tidningen skriver:
De nuvarande problemen bottnar i ett misslyckat utbildningssystem som utestänger yngre som saknar nödvändiga färdigheter för att få jobb, kombinerat med rigida arbetsrättslagar som avskräcker arbetsgivare att skapa fasta jobb eftersom anställningar medför enormt dyra förmåner och anställningstrygghet, vilket gör det svårt att sparka någon.
Regeringen tycks rädd för folket, och folket verkar rädd för förändring.
Ni skulle sett det rockstjärnemottagande hon fick från en överväldigande vit publik i höstas när hon trädde in på arenan inför match i football i Alabama ... När hon bjuder in TV-kameror att filma hennes workout-program är budskapet knappast enbart 'utrikesminister' ... Hennes turné tillbaka-till-Birmingham förra året var full med likheter med en presidentkampanj - horder med leende barn, uppvaktande av lokala makthavare - och även under utlandsresorna missar hon sällan att påminna publiken om sin personliga historia ...
Hon säger att hon inte vill kandidera ... Ändå tror jag det är oundvikligt att Rice så småningom kommer att gå in i politiken som förtroendevald.
Robinson påpekar också att Rice har många svarta emot sig. Spike Lee säger att han aldrig kommer att rösta på henne. Och det är ju högst rimligt. Rice är höger och tror på individernas förmåga, också de svartas. Allt medan de flesta svarta ledare är vänster och utmålar ständigt svarta som offer, oförmögna att överleva utan statliga bidrag. Att den ideologiska skillnaden är större och viktigare än hudfärg är ett synnerligen positivt besked. För det är så det ska vara.
Lördag 2006-03-18 / 8.08länk FÖRTROENDE: PERSSON 33%, BUSH 41%. Temo har kommit med ny mätning om partiledarnas förtroende: statsminister Göran Persson har förtroende hos
33 procent av svenska folket. Detta kan jämföras med president Bush som har förtroende hos
41 procent av amerikanska väljarna.
Lördag 2006-03-18 / 8.08länk ANDERS GUSTAV VAR EN STARK KOMMUNPOLITIKER. Det var trist att i DN läsa:
Anders Gustâv har avlidit. Som Solnas starke man var han en av de mest färgstarka kommunalpolitikerna. Jag mötte honom när jag var på turné med skriften Svaghetens moral. Gustâv var nyfiken och intresserad av nya perspektiv där andra ofta tycker det blir jobbigt att behöva fundera på om det man gör är rätt. Vi behöver många fler politiker i Gustâvs anda.
Lördag 2006-03-18 / 8.08länk MODERATA MUSLIMERS UTMANING. I Helsingborgs Dagblad har Daniel Braw rapporterat från London,
De moderata muslimernas utmaning om en ovanlig, men förhoppningsvis ny trend av muslimska demonstrationer: Man demonstrerade inte bara mot teckningarna utan också mot extremisterna som tidigare demonstrerat i London med budskap som "Slakta dem som driver med islam", "Massakrera dem som förolämpar islam" och "Tryckfrihet - dra åt h-e". Braw skriver:
De moderata muslimernas stora utmaning blir att hitta ett sätt att upprätthålla islams värdighet utan att kräva särbehandling.
Saddam Hussein intog i veckan vittnesbåset för första gången under rättegången mot honom. Han ägnade mesta tiden åt att strunta i bevisen och insisterade att han var Iraks rättmätige president. Bland juridiska experter är detta känt som 'Al Gore-strategin'.
Bush förlorade striden om hamnarna eftersom han inte fick tillräckligt med röster i kongressen. Det här är historiskt. Det är första gången Bush har hållts tillbaka av brist på röster.
Jag läste sura kommentarer om Oscars idag. En av manusförfattarna till Brokeback Mountain sa till Los Angeles Times att han tror Crash vann bästa film bara därför att den utspelar sig i Los Angeles där de flesta Akademiledamöterna bor och kan identifiera sig mer med den. Vilket ju låter rimligt, eftersom, som ni vet, ingen i Hollywood vet något alls om att vara gay. De kan helt enkelt inte relatera till det.
Enligt en studie från American Medical Association säger 74% av kvinnliga universitetsstuderande att de använder alkoholkonsumtion som en ursäkt för vilt sexuellt beteende. Och 100% av manliga universitetsstuderande säger att det är en fullt acceptabel ursäkt.
Fredag 2006-03-17 / 18.01länk KULTURDAGS: HANK WILLIAMS. Tågresor ger perfekta stunder att lyssna på musik, och på vägen hem till Stockholm igår lyssnade jag på countrylegenden Hank Williams, som av många anses vara den som skapade ramarna för det som idag kallas countrymusik. Det är musik som normalt inte tillhör mina favoriter, men Williams är närvarande på ett unikt sätt som berör mig. Tror inte jag hört någon som utlämnar sig så totalt i sin sårbarhet som Williams. Det är djupt tragiska öden han avhandlar i sin musik och trovärdigheten är total.
Men han förde också in ny musik på den amerikanska musikarenan som sedan användes i rock'n'roll. Bill Haley fick en världshitt med Rock Around The Clock 1954. Det var ny text och arrangemang på låten Move It On Over som Williams spelat in åtta år tidigare. Och Williams kunde rocka loss innan de nya stilarna fanns, som i Hey, Good Lookin', som är en favorit.
Men när Bill Haley slog igenom var Hank Williams redan borta. Han dog med en flaska whiskey i handen, i baksätet på sin Cadillac nyårsnatten 1953. Han var 29 år gammal. Hans samtida menar att han dog av sorg. Alla de inträngande, lidande och känslosamma tonerna om olycklig kärlek byggde på egen erfarenhet
(se mer
här,
här och
här).
Det 49-sidiga dokumentet definierar två pelare för nationell säkerhet. Den andra är förnuftig. Den erkänner att USA måste 'leda en växande gemenskap av demokratier' för att kunna utmana sådant som pandemier och terrorism; att spridande av demokrati och ekonomisk tillväxt utomlands stärker USA:s säkerhet; och att minskad global fattigdom är en strategisk prioritet.
Det är den första pelaren som är farligt förvrängd. Den bygger på den kontroversiella Nationella säkerhetsstrategin från 2002 som skapade världsomspännande oro när den vidgade definitionen av rätten till förebyggande attack. Bush-strategerna hade kunnat reflektera över de senaste fyra årens händelser och rättat till sin strategiska överreaktion. Men istället har man förstärkt sina misstag.
Den nya strategin, som sveper över allt från att bekämpa terrorism till att sprida frihandel och hantera pandemier, är imponerande. Dess uthålliga åtagande för demokrati är beundransvärd. Attackerad på hemmaplan håller Bush fast vid en djärv vision för att transformera världen. Detta är inte ord från en passiviserad president ... Utan att slås ner av svårigheterna i Irak [och annorstädes] präntar dokumentet fast målet om att sprida demokrati runt hela världen som den bästa åtgärden för att säkra amerikansk säkerhet.
Den största förändringen sedan förra strategin från 2002 rör Ryssland. Efter att ha varit en av de första att sluta upp bakom Amerika efter 11 september 2001 etablerade Vladimir Putin goda personliga relationer med George W Bush.
Ändå kritiserar det nya dokumentet 'ett minskat åtagande i fråga om demokratiska friheter och institutioner' från Kreml.
Det är utmärkt att presidenten inte backar bort från de djärva ambitionerna om global demokrati. Det här dokumentet visar att Bush står fast vid sin doktrin och dess mål. Sedan har Condoleezza Rice funnit andra vägar och en annan ton i sträva efter att förverkliga målen, så att de mer dramatiska insatserna inte ska behöva vidtas.
Jämför med europeiskt säkerhetspolitiska arbete:
EU-försvar: En armé av socialsekreterare. Där recenserar jag rapporten A Human Security Doctrine for Europe, som överlämnats till EU:s utrikestalesman Javier Solana.
Fredag 2006-03-17 / 9.50länk PERSSON - PRAGMATIKER ELLER DOGMATISK? Jag håller inte alls med Widar Andersson som i sin ledare i Folkbladet menar att statsminister Persson är
Politikens Kajsa Warg. Andersson skriver:
Göran Persson i mångt och mycket är politikens svar på kökets Kajsa Warg. "Man tager vad man haver" löd hennes devis en gång i tiden. Perssons variant på samma tema är - vilket han anknöt till i gårdagens tal - "Om man inte får den man älskar, får man älska den man får". Så talar en pragmatisk reformist i politiken.
Det här är den mytbildning Göran Persson själv uppmuntrar och gärna ser om sig själv. Men sanningen är ju att han har en dogmatisk syn på politiken. Ta bara förrförra kommentaren här i bloggen: motståndet mot en friare arbetsmarknad. Här demonstreras en lika dogmatisk och förvrängd verklighetsbild hos Persson och socialdemokratin som någonsin i det gamla Öst. Det går att skapa jobb, men man vägrar tillåta det. Ideologin går före verkligheten. Och det lider en miljon svenskar av som står utanför arbetsmarknaden och blir alltmer marginaliserade.
Kan man bli mer dogmatisk än så?
Fredag 2006-03-17 / 9.10länk NYADELN SKOR SIG. Borås Tidning tar i ledaren
Nyadeln fortsätter sko sig upp Anitra Steens och andras pensionsavtal. En mening tycker jag oppositionen borde inpränta i väljarkåren fram till valet:
Vad den socialdemokratiska överheten, vårt tids adel, predikar för andra gäller som vanligt inte för dem själva.
Fredag 2006-03-17 / 9.00länk LÄTT MINSKA ARBETSLÖSHET - OM VILJAN FINNS. Ledaren
Porten till ett jobb i Sydsvenskan säger det som i Sverige ständigt måste upprepas: det är lätt att få fart på sysselsättningen - om man vill skapa jobb. Problemet är att regeringen inte gillar de jobb som kan skapas, därför ser man hellre att folk går på bidrag:
Fler tecken finns på allvarliga brister i regeringens arbetsmarknadspolitik. Desto större skäl att – som en facklig företrädare gör – lyfta fram hamburgerkedjan McDonald’s, som beskylls för allt från kulturimperialism till dålig mat. McDonald’s lyckas – som ett av få storföretag – med just det som arbetsmarknadspolitiken misslyckas med: att ge jobb åt unga och invandrare som saknar förankring på arbetsmarknaden.
”Det skall de absolut ha beröm för och bolaget är en viktig port in på arbetsmarknaden för unga”, sade Hotell- och restaurangfackets förbundsordförande Ella Niia till TT häromdagen.
Hamburgerkedjan har hög genomströmning av anställda, vilket inte är något negativt. Det är lättare att få ett jobb för den som redan har ett och överlag är det för lite rörlighet på arbetsmarknaden. Mycket vore vunnet om trösklarna till arbetsmarknaden sänktes.
Det må talas föraktfullt om McJobs, men det behövs fler sådana instegsjobb – inte färre – för att Sveriges ekonomiska framgångar skall få genomslag också på arbetsmarknaden.
Att sänka tröskeln är att avreglera arbetslagarna.
Torsdag 2006-03-16 / 23.50länk AFRIKAS FÖRSTA KVINNLIGA PRESIDENT HYLLAR BUSH. Igår talade Liberias nye och demokratiskt valde president Ellen Johnson-Sirleaf inför Amerikanska kongressen. Och hon tackade president Bush för den hjälp han givit för att göra demokratiutvecklingen i Liberia möjlig.
”Tack till president Bush som med stark beslutsamhet och med lämpliga åtgärder tvingade en tyrann i exil. Och tack till Er i denna kammare som drev på de internationella insatserna för att skapa fred i vårt land ... Vår triumf över ondskan är också Er triumf.”
Torsdag 2006-03-16 / 21.35länk BORGERLIGA ALLIANSEN BÖR LYSSNA PÅ DICK MORRIS. Bill Clintons valstrateg inför omvalet 1996, Dick Morris, ger viktiga råd till president George W Bush i New York Post,
The Fight W's Dodging. Men det är ett tänkande som också de borgerliga i Sverige borde ta till sig så att man inte gör om Carl Bildt-regeringens misstag, som resulterade i att man bara fick en mandatperiod av väljarna och sedan röstades bort.
Allt medan [Bush] inte vill göra det han måste - stiga upp varje morgon och gå ut och tala till Amerika ... Bush har inte råd att självsäkert låta bli att arbeta lika hårt som Clinton gjorde för att behålla majoriteten varje dag.
I början motsatte sig [Clintons] pressekreterare Mike McCurry den rasande takten [i presidentens framträdanden och utspel] och föreslog att vi bara skulle ha ett större event varje vecka hellre än dagligt pladder om nya initiativ. Men opinionsmätningarna visade att de dagliga initiativen uppmärksammades av mellan 25-33 procent av väljarna och spelade en nyckelroll för att behålla Clintons majoritet på hans sida [inte minst under Lewinsky-skandalen].
Det är lätt att fångas av beslutsfattandet när man når regeringsmakten och tro att det är viktigare att fatta beslut än att föra dialog med folket. Men så är det inte. Särskilt för en blivande borgerlig regering som måste bevisa att man är regeringsduglig. Man måste behålla initiativet i opinionsbildningen och inte släppa den till en socialdemokrati i opposition (som villigt påhejas av mainstremmedia).
Såväl Thorbjörn Fälldin som Carl Bildt begick samma misstag som George W Bush nu gör. Man kan inte sitta och fatta kloka beslut, utan att nå ut med sina bevekelsegrunder och hos allmänheten få acceptans för sitt synsätt snarare än oppositionens.
Torsdag 2006-03-16 / 21.35länk EU HOTAR ARVET FRÅN VOLTAIRE. Läs gärna dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet, EU vacklar om fanatism, där Johan Norberg och Mattias Svensson skriver skarpt om yttrandefriheten, vilket framgår av denna mening:
Arvet från Voltaire och upplysningen hotas nu av mörkermän som Javier Solana.
Torsdag 2006-03-16 / 9.08länk VILKEN ÄR NATOs FRAMTID? På tåget till Göteborg igår läste jag en intressant debattartikel i Washington Post av Richard Holbrooke, tidigare USA:s FN-ambassadör och förmodad utrikesminister om John Kerry blivit president:
Next Step for NATO.
Han menar att Nato måste ta ett nytt strategiskt steg och omfamna en ny global mission. Och för att kunna utvecklas krävs ”ett verkligt europeiskt stöd”. Vilket han menar borde vara möjligt eftersom Natos roll globalt blir att ”sträva efter den sorts mål som omfattar Europas egen säkerhetsstrategi”. Holbrooke nämner nukliära krisen med Iran, som utgör ett minst lika stort hot för Europa som för USA.
Att [i framtiden] involvera Nato behöver inte nödvändigtvis betyda militära operationer; det betyder dock att en seriös diplomati och politiska mål backas upp av hot om kollektiv action. I Europas fall handlar det om att man måste ha den politiska viljan och resurserna att delta i auktoriserade missioner som ibland sker på stort geografiskt avstånd. Och detta är inte billigt, och USA kan inte för alltid bära så stor del av bördan.
Så sant. Min skepsis mot Natomedlemskap för Sverige hänger just ihop med att vi i Sverige - liksom redan existerande Natomedlemmar i Europa - saknar viljan att försvara oss. Vi har en utbredd folklig attityd om att vi aldrig kommer att behöva försvara oss militärt. Vi blundar för de hot som växter sig allt starkare och som bland annat nämns av Magnus Norell i förra kommentaren.
Som jag ser det är det meningslöst att gå med i en militärallians, om den består av medlemmar som inte avser att försvara sig. Då blir Nato en chimär. Ett sätt att dölja hur försvarslösa vi är. Ett Natomedlemskap kräver att vi får ett politiskt ledarskap som får svenska folket med sig på att Sverige ska försvara sig med våld om så krävs. Idag saknas den viljan.
- Min slutsats är att vi inte skall vika oss. En del konflikter måste man nog ta. Satir är en integrerad del av vårt sätt att leva. Annars får vi ju förbjuda både August Strindberg och Albert Engström.
... vi måste aktivt bekämpa våldet och inte göra avkall på våra egna, under lång tid tillkämpade rättigheter.
Tänk om svensk media stod för detta. Då hade jag haft större hopp om framtiden.
Torsdag 2006-03-16 / 9.08länk CAPTUS FÖRSTA SEMINARIUM. Sedan ett år bygger studerande och doktorander i Göteborg upp en ny frihetlig tankesmedja,
Captus. Det är ett av de fräschaste initiativen i svensk opinionsbildning på många år. På nätet förmedlar man dagligen bra länktips på artiklar och varje vecka uppdateras nättidningen där man vågar de ta ut svängarna. Och igår hölls det första officiella seminariet, i Entreprenörernas hus på Avenyn i Göteborg.
Det var ett välbesökt evenemang på temat etiska fonder där Kristian Karlsson presenterade sin nya bok
Avlatsindustrin. Han har analyserat det nya politiskt korrekta området där etiska fonder utgör en del av en större diskussion som kallas 'Corporate Social Responsibility', CSR. Karlsson visar hur vänsteraktivister nu hittat en ny nisch att tvinga företag att bli myndigheter istället för att producera.
Med en mängd dropliga exempel framställdes detta fenomen som exakt så galet som det är. Och det värsta är att företag stressas att ställa upp på politiskt korrekta vansinnigheter, för att sedan upptäcka att politiker genom lagstiftning tvingar fram det som först var frivilligt. Det här är ett typexempel på hur mekanismerna fungerar bakom det faktum att vi får allt fler regleringar, som i det längre loppet stryper näringsliv och tillväxt.
Bara för att ta en av alla de ologiska stolligheter som finns i denna bransch: De etiska fonderna bojkottar företag vars produktion har med vapen, tobak och alkohol att göra. Men de bojkottar inte statspapper. Banco har i de flesta av sina fonder statspapper. Men svenska staten ägnar sig åt militärt försvar och svenska staten är en storsäljare av av alkohol, Absolut.
Onsdag 2006-03-15 / 8.08länk BLOGGUTMANAD: NÄMN VETTIGA MOTSTÅNDARE. Chadie på LO med
kulturbloggen skriver bland annat till mig med anledning av det förestående valet: ”Därför utmanar jag nu ett antal politiska bloggare att nämna något som de faktiskt kan tycka är vettigt i den politiska motståndarens politiska idéer och förslag.”
Utmaningen är antagen. Mitt snabba och intuitiva svar blir så här.
I grunden tror jag det finns ett engagemang för vanligt folk inom socialdemokratin som jag delar. Hade jag varit verksam i början på förra seklet hade jag förmodligen varit socialdemokrat - då tog man strid mot statens makthavare, på den tiden kung och adel. När SAP sedan tog hand om makten över staten har man haft mycket svårt att behålla underifrånperspektivet, vilket är synd.
Jag tycker att biståndsminiser Carin Jämtin är en vettig motståndare. Hon är reflekterande och tänker själv. Det är en uppfattning jag fått i debatt med henne och av det hon uttryckt i skrift, exempelvis i programarbete kring internationell politik (se mer
här). Vi står inte alls för samma ståndpunkter, men hon har en analytisk hållning som jag gillar. Det blir dialog, inte bara pajkastning.
Man kan inte ha annat än stor respekt för Per Albin Hanssons framtidsoptimism och försiktiga reformarbete med djup insikt i den genuint svenska identiteten. Under honom låg svenska skatter under OECD-snittet och han moderniserade landet utan stora åthävor. Vi skulle behöva en person med just hans egenskaper, med blick för dagens svenska verklighet och som i vår tid förmår reformera, och denna gång avreglera, välfärdsstaten.
Onsdag 2006-03-15 / 7.08länk IRAKKRITISK JOURNALIST SER LJUSNING. New York Times främste reporter i Bagdad, John Burns, har haft en mycket pessimistisk syn på Irakkriget sedan starten. Men i en TV-intervju i fredags var han inte riktigt lika dyster, rapporterar Brit Hume i Fox News. John Burns sa: ”Amerikanskt militärt och diplomatiskt ledarskap i Irak ... är så bra det någonsin kan bli.” Och han menade att det amerikanska teamet där har ”förstått vad som fungerar” (got the formula more or less right).
Onsdag 2006-03-15 / 7.08länk FÄNGELSECHEF VARNADE: MILOSEVIC KAN SMUGGLA. Nu framkommer att fängelsechefen Timothy McFadden i december varnade att han inte längre kunde kontrollera medicineringen av den misstänkte krigsförbrytaren Milosevic. Varför? Slappa säkerhetsrutiner som gjorde att Milosevic i ett gästrum kunde ta emot besökare som inte fick kroppsvisiteras eller övervakas, det rapporterar Times i
'Lax prison security' allowed Milosevic to smuggle in drugs. En källa med insyn säger till tidningen: 'Han satt inte i fängelse - han hade kontakt med världen.'
Europeisk naivitet når nya höjder: Skulle en massmördare göra något dumt i häkte? Nejdå. Han har ju lovat att sköta sig. Inte skulle han smuggla in medicin för att ta livet av sig eller för att bli så sjuk att han skulle beviljas resa till Ryssland för vård och därmed få rättegången uppskjuten ytterligare. Nejdå.
Onsdag 2006-03-15 / 7.08länk PLAME-GATE: KRIGSMOTSTÅNDARE LÄCKA, INTE VITA HUSET. Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har haft helsidesuppslag om den påstådda 'skandal' där vicepresidentens stabschef Lewis Libby och strategen Karl Rove anklagas för att ha läckt namnet på en CIA-agent för att hämnas på hennes man för hans uttalade motstånd mot Irakkriget. Nu avslöjas det vem den verkliga läckan, 'Deep Throat', var - en nyhet du aldrig kommer att få se i de båda nämnda tidningar (eftersom det inte är negativt för Bush).
Förre chefredaktören för Washington Post, Ben Bradlee (som var central när Watergate avslöjades), menar i nästa nummer av magasinet Vanity Fair att det var förre biträdande utrikesministern Richard Armitage som läckte identiteten på CIA-agenten Valerie Plame. Bradlee säger: ”Att Armitage är den trolige källan är ett rimligt antagande. Jag har hört om ett mejl vars innehåll inkluderat en hel del otryckbara ord', rapporterar Brit Hume i Fox News.
Problemet för Bush-hatarpressen är att Armitage var en av Bush-administrationens främsta motståndare till Irakkriget, vilket innebär att också denna konspiration om att Vita huset hämnats faller platt till marken.
Tisdag 2006-03-14 / 21.08länk OVANLIGT FÖR USA-DEMOKRAT: OPTIMIST. En outsider bland tänkbara demokratiska presidentkandidater är guvernören i ökendelstaten New Mexico, Bill Richardson. När han igår framträdde i Palm Beach, Florida, kritiserade han den hårda tonen mellan partierna i huvudstaden. Richardson beskrev sig som 'en optimist och patriot'. Det rapporterar Palm Beach Daily News i
Richardson blasts partisan divide. Något förvånande för att tillhöra demokratiska partiet, som ju ägnar all energi åt att skoningslös kritisera regeringen på alla fronter.
Det skadar USA 'när demokrater åker utomlands och kritiserar presidenten', sa Richardson med adress till partivänner som Al Gore och Jimmy Carter.
Richardson är också ovanlig eftersom han vågar tala om den stora illegala invandringen från Mexico. Kanske därför att han själv är 'hispanic', uppvuxen i Mexico city (dock född i Kalifornien och universitetsutbildad i USA genom baseballstipendium). Det är 'en splittrande, otrevlig fråga' för Amerika, sa guvernören som föreslår kontroversiella åtgärder för att få ordning på krisen: stärkt gränsbevakning 'eftersom vi inte kan tillåta illegala människor och droger', hårdare tag mot lagbrott så att de 'som anställer illegala invandrare' får betala för det, men också program för att göra det möjligt för USA:s 12 miljoner illegala immigranter att bli lagliga, dock 'inte amnesti' och inte medborgarskap så att de illegala får förmåner framför de invandrare som kommer lagligt till USA.
Bill Richardson är kongressmannen som blev Bill Clintons FN-ambassadör och sedan energiminister, innan han 2002 vann en storseger i guvernörsvalet. Om han skulle bli demokratisk presidentkandidat skulle partiet kanske ha en chans att vinna. Men att partiet skulle välja honom är mindre troligt, han är nog inte tillräckligt rabiat för vänsterflygeln.
(se också:
Vem blir president 2008?)
Tisdag 2006-03-14 / 17.01länk 'ISLAM KOMMER ATT VINNA ÖVER VÄST'. Norges mest kontroversiella politiska flykting, Mullah Krekar, säger till Aftenposten,
Krekar claims Islam will win, att det råder krig mellan västvärlden och islam. Han säger sig vara säker på att islam kommer att vinna.
'Vi är dom som kommer att förändra er. Se bara på utvecklingen i Europa, där muslimer förökar sig som myggor', säger Krekar. 'Varje västerländsk kvinna i EU föder i snitt 1,4 barn. Varje muslimsk kvinna i dessa länder föder 3,5 barn. År 2050 kommer 30 procent av Europas befolkning att vara muslimer.
I USA pekar man i etablerade medier ofta på Europas demografi och kommer till samma slutsats som Krekar, men här i Europa är det dödstyst kring denna demografiska aspekt. Men detta är ett ämne som naturligtvis ska diskuteras som alla andra aspekter kring demografi. Själv vill jag behålla den västerländska kulturen och upplysningen. Det är därför jag ser assimilering som en väsentlig filosofisk omorientering från den misslyckade 'integration' som hittills varit målet, men som resulterat i sekterism och isolering av olika kulturer som alla kräver att få behålla sina särdrag till 100 procent.
Att socialdemokratin medvetet låter denna självisolering och sekterism breda ut sig är märkligt, för ingenting undergräver så effektivt den solidaritet med staten som krävs för att medborgarna ska vara villiga att betala skatter och överhuvudtaget betrakta staten som legitim.
Min uppfattning är att vi måste uppnå en nivå av gemenskap i Sverige, byggd på svenska idétraditioner, som gör att vi betraktar offentliga institutioner som våra gemensamma institutioner. Men det måste ske med en betydligt lägre ambitionsnivå än inom dagens välfärdsstat. Med ökad mångfald blir människors prioriteringar alltmer olika, vilket inte jag har något emot. Dessa olika önskemål kan staten aldrig tillgodose, därför måste staten backa tillbaka och lägga sig i mindre. Detta så länge vi upprätthåller en samhällsgemenskap kring grundläggande värderingar i upplysningens anda, det vill säga människors lika värde, yttrandefrihet och negativa rättigheter (inte utsättas för tvång och våld). Med dessa värderingar får vi aldrig kompromissa.
Tisdag 2006-03-14 / 17.01länk NY BOK OM BLOGGAR. Bloggaren och juristprofessorn Glenn Reynolds har skrivit 'An Army of Davids', en bok om bloggar, som recenseras i The Economist,
Outreach and outrage:
Journalistik är som att göra öl. Det menar Glenn Reynolds i sin engagerande nya bok. Utan formell utbildning och med billig utrustning kan nästan vem som helst göra det. Kvaliteten må skifta, men den bästa hemgjorda ölen smakar bättre än den som annonseras för mångmiljonbelopp. Det beror på att de stora ölsorterna, särskilt i Amerika, länge har försökt nå de största marknaderna genom att framställa öl som inte stöter bort någon. Ökningen av hemtillverkad öl har dock tvingat de stora att skapa 'mikro-märken' som faktiskt smakar något. På samma sätt, argumenterar Reynolds, har bloggar skakat om mainstreammedierna ...
Många bloggar är värdelösa. Men det är enkelt att filtrera bort skräpet, eftersom bra bloggar ofta länkar till varandra. Bloggare är (mestadels) amatörer, men de är ofta smartare än professionella journalister eller sitter inne med specialistkunskaper, menar Reynolds, professor i juridik vid University of Tennessee, vars blogg,
instapundit, attraherar fler läsare än många etablerade politiska magasin.
Visst har Reynolds rätt. Det vill iallafall jag tro.
Tisdag 2006-03-14 / 15.15länk JAN ELIASSON FÖR IN FN PÅ FEL SPÅR. Två mycket tunga politiska opinionsbildare i USA, förre republikanske talmannen Newt Gingrich och den internationellt ansedde förre demokratiske majoritetsledaren i senaten George Mitchell (som bla förhandlade fram fredsuppgörelsen i Nordirland), skriver i idag i International Herald Tribune,
Rethinking UN reform:
Vi är tacksamma över att FN:s generalförsamling föreslagit att kommissionen för mänskliga rättigheter ska avskaffas och nu tar de första stegen för att definiera vilken form av organisation som ska komma i dess ställe. Men vi kan inte stödja den struktur för ett nytt råd som har lagts fram [av Jan Eliasson].
För det första innebär det att ingen tvingande standard för medlemskap införs. [Vi] hävdar den grundläggande principen att medlemskap i det FN-organ som ska försvara mänskliga rättigheter ska kunna avvisas för stater som utsätts för sanktioner och/eller är ovilliga att acceptera övervakning ...
För det andra kommer det föreslagna rådet att domineras av regionala grupper. Förslaget understryker 'rättvis geografisk fördelning', och portionerar ut de 47 mandaten bland olika regionala grupper, vilket tippar balansen bort från västliga demokratier. [Vi] menar att USA ska motsätta sig denna regionala fördelning, vilket med all sannolikhet betyder att de grundläggande värderingarna om mänskliga rättigheter offras för regionalt konsensus och politisk sammanhållning ...
Till sist, förslaget innebär att det krävs två-tredjedels majoritet för att utesluta en medlem, vilket gör det i praktiken omöjligt att avvisa dem som bryter mot mänskliga rättigheterna från rådet. Med tanke på att det inte gick att samla 50 procent av generalförsamlingen i november om att Sudan är skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna, finns det lite hopp om att sådana överträdelser kommer att betyda uteslutning från rådet ... Istället för att sätta höga krav för inträde i rådet, föreslår den nuvarande planen höga krav för uteslutning. Det här är bakvänt.
Bra! Jan Eliasson borde skämmas för att lägga fram ett förslag som kan betyda att samma gamla diktaturer som förut behåller greppet om FN:s arbete med mänskliga rättigheter.
Misstagen efter ockupationen må vara många, men vi valde ändå att konfrontera Saddam vid en tidpunkt som vi valde ...
Hade vi inte störtat Saddam hade Irak idag varit långt ifrån lugnt.
Exakt. Flygförbudszoner, sanktioner och amerikanska trupper i Saudiarabien - för att inte tala om Saddams egen förföljelse och ständigt nya massgravar för avrättade irakier - allt det som medförde stora problem före Irakkriget hade utan Irakkriget vuxit till kriser där Saddam kunnat styra händelseförloppet på samma sätt som Iran nu gör i fråga om sitt nukleära program. Återigen måste vi ställa oss frågan: vad är alternativet till störtandet av Saddam? Ingen kritiker har någonsin kommit med något alternativ som är bättre än strävan att demokratisera Irak. Tänk om all energi som slösas på krigsmotstånd istället användes för att hjälpa irakierna att etablera demokrati...
Du såg kanske artikeln redan i dagens DN:
USA-krav hindrar svensk forskning
Visst är det upprörande att jänkarna hindrar svensk forskning!?
Artikeln är ett exempel på feltänk på många plan. När jag läste den dök
följande frågor upp i mitt huvud:
1) Vem har betalat hittills? Svar: USA
2) Vilket är alternativet? Svar: Ingen forskning alls ...
3) Vad har amerikanerna gjort? Svar: de har ställt etiska villkor för
sina bidrag.
4) Vad har svenskarna gjort? Svar: de har inte uppfyllt villkoren,
utan de försöker slå blå dunster i ögonen på granskarna.
5) Hur skulle Sverige ha handlat som bidragsgivare? Svar: på samma sätt
som USA.
Efter att ha blottlagt den tendentiösa antiamerikanismen och bigotteriet
i artikeln kan man konstruera motsvarande rubriker, t.ex.: 'Sverigekrav orsakar svält i Mozambique' eller 'EU-krav driver Nordkorea i misär'.
Ja, särskilt punkt 2 är väsentlig. Vi bör alltid fråga oss, när mainstreammedierna drar igång med sin politiska propaganda, vad är alternativet?
Tisdag 2006-03-14 / 11.06länk VALSYSTEMET GYNNAR DE BORGERLIGA - DENNA GÅNG. I en utmärkt genomgång av opinionsläget inför höstens amerikanska mellanval, förklarar statsvetaren Jay Cost varför republikanerna förmodligen kommer att behålla majoriteten i representanthuset,
Last Week’s Myths About 2006:
Kongressval är nästan alltid en folkomröstning om den sittande ledamoten ska omväljas eller inte. Så väljare kan tala om för Gallup att de anser nationen är på fel spår. De kan säga till andra opinionsinstitut att de är besvikna på kongressens arbete ... De kan i maj säga 'Ja, jag vill att demokraterna ska ta över!', men när de kommer till vallokalen i november känner de till bara ett namn i kongressvalet inom sitt valdistrikt, och minns att de gillar honom eller henne och röstar på denne republikan ... Sedan kan de, efter valet, till en tredje opinionsmätning tala om att de röstade som förra gången eftersom deras kongressledamot enligt deras mening 'inte är en del av problemet'.
Enmansvalkretsar, som i Storbritannien, USA och i Sverige fram till 1911, ger en annan politisk dynamik. Valet bli mer lokalt och frågan är vilken person i grannskapet man vill ska sitta i parlamentet för dig som väljare. Det blir inte bara en fråga om parti, utan också om kompetens och kandidaternas personlighet.
En del menar att detta är fel. Det är politikens innehåll som ska räknas, inte personliga kvaliteter. Men det är ett socialistiskt/kommunistiskt effektivitetsperspektiv. Vänstern ser demokrati enbart som ett sätt att skaffa sig makt för att genomföra sin politik. Men demokrati är en borgerlig värdering som växte fram i antikens Grekland. Aristoteles betonade att demokrati i första hand var en process där medborgare bland sig utser sina förtroendemän. Demokrati är dialogen mellan väljare och valda. För att demokrati ska fungera på sikt måste det finnas förtroende och tillit till de valda, och det kan bara i längden upprätthållas om valet sker lokalt, i en liten valkrets där väljarna får en chans att lära känna kandidaterna.
Med denna dimension, där kandidaternas personliga kvaliteter vägs in, blir det svårare att åstadkomma snabba och stora mandatskjutningar mellan partierna. I botten ligger ju parlamentsledamöternas individuella förtroendekapital.
Så i höstens val är det bra för de borgerliga att vi har stora, mycket stora valkretsar i proportionellt valsystem, där kandidaterna till riksdagen är totalt anonyma för väljarna. Det blir då lätt att kasta ut sossar man inte känner till, för att ge de borgerliga chansen. Nackdelen är att det i nästa val 2010 är lika lätt att kasta ut de borgerliga och återgå till ordningen, dvs ge makten till socialdemokratin.
För att långsiktigt stärka demokratins ställning, och göra den tillgänglig för unga och nya svenskar anser jag det helt nödvändigt att införa enmansvalkretsar, så att man i exempelvis Rinkeby kan föra lokal valrörelse till riksdagen med kandidater från området. Enmansvalkretsar gör valet mer konkret och tydligt för väljarna. Och genom att föra in personlighet blir valet också mer levande. Dialog i Aristoteles anda kan upprättas.
Tisdag 2006-03-14 / 11.06länk ISRAEL-KRITIK DRIVER ANTI-SEMITISMEN. Det är löjligt av vänstern när man påstår att man gör skillnad på kritik av Israel och på antisemitism. Det framgår av den
studie som visar att 41 procent i Sverige har en helt eller delvis negativ syn på judar.
Israelkritik, där man kräver att palestiniers rörelsefrihet ska gå före israelers rätt att leva, bygger i grunden på att man ger judar lägre människovärde än palestinier och araber. Alla andra länder anses ha rätt att skydda sin befolkning, men Israel har det inte. Det hat som riktas mot Israel och som svenska medier inte sällan förmedlar, därför att man skyddar sina invånare, blir obegripligt om det inte vore drivet av anti-semitism. Till det kommer alla konspirationsteorier, väl beskrivna av Nima Daryamadj i Neo,
Jag är trött på konspirationsteorier om sionister . Det är dags för mainstreammedierna att sluta gå den här rasismens ärenden.
Tisdag 2006-03-14 / 7.41länk TEKNISKA PROBLEM. Det finns få ting som är så irriterande som när tekniken inte funkar. Just nu har både min internetleverantör och webbhotell svåra problem, som synes. Det är så gott som omöjligt att ladda upp nya filer. Förhoppningsvis ska det komma igång igen.
Möndag 2006-03-13 / 18.20länk GÖRAN PERSSON ÅNGRAR UTEBLIVEN KOALITION MED CENTERN. Inför 10-årsdagen av sitt tillträde den 21 mars intervjudes statsministern i morse av SVT (ej online). På frågan vad han lyckats bäst med svarar han: den ekonomiska saneringen som gör att Sverige har goda offentliga finanser. Det han anser sig lyckats sämst med är att resa i Sverige och hålla kontakten med alla delar av landet: ”Jag får lägga alltför mycket på utländska besök som en del av statsministerjobbet. Det känns frustrerande.” Märkligt nog nämner han inte arbetslösheten.
När han får frågan om inte den höga andelen arbetslösa, förtidspensionärer och sjuka är ett misslyckande, svarar han: ”Jo, det är det - om vi trodde att Sverige är en ö. Men om vi jämför Sverige med de andra länderna i Europa, så ser vi att vi också i det avseendet klarar oss bättre än andra, mycket bättre än andra.”
Vad ångrar han mest? ”Det som var lite bittert, med facit i hand, var att vi inte fick tillstånd en koalition med centerpartiet under min första mandatperiod ... Vi borde ha gjort det.”
En viktig förklaring till att det inte blev en koalition var att vi var några i centerpartiet som snabbt och hårt kritiserade det budgetsamarbete som Olof Johansson inledde i mars 1995, exempelvis på DN-Debatt:
Centern gör historiskt misstag.
I dessa dagar har jag, som en av dåtidens hårdaste c-kritiker till s-samarbetet, av journalister fått frågan hur nära det var en regeringskoalition mellan s och c. Jag kan inte peka på något konkret, men reaktionen på exempelvis ovan nämnda debattartikel var otroligt stark från partiledningen. Sådan ilska har jag aldrig mött varken förr eller senare. Detta tog jag då som att en regeringskoalition var den naturliga konsekvensen som partiledningarna såg på det omfattande samarbete man inlett, ett intryck som ju förstärks av Göran Perssons uttalande idag. Men genom att det fanns högljudd kritik i ett av partierna blev det inte lika självklart att gå vidare.
Det känns bra att ha varit med och stoppat en regeringsbildning över blockgränsen, som med säkerhet hade inneburit att vi idag inte hade haft ett samlat borgerligt regeringsalternativ inför höstens val.
Bruce Bawer, som är en gammal vän och allierad, har skrivit klarspråk om väst för att vi ska förstå det radikala hot mot vår frihet som politiserad fundamentalistisk islam innebär. Han skriver från stridsskådeplatsen, Norge, där han sedan flera år lever med sin partner. Jag önskar att han hade turnerat i USA, men han är så involverad i fighten i Europa att han stannar där. Jag känner till väldigt få som närgånget kan beskriva det vi står inför som Bruce; och väldigt få är så modiga och så välformulerade i att konfrontera det.
"Medan Europa sov". Ja, tyvärr är det väl så vi kommer att säga om ett antal år.
Se fler kommentarer hos
Amazon.
Hon tar glasklart avstånd från våld och menar att muslimers val handlar om civilisation eller bakåtsträveri. Detta har självfallet mötts med fördömanden från mullor runt om i världen och hennes telefonsvarare är fylld med dödshot. ”Men reformister inom islam har givit henne beröm för att tala klarspråk på arabiska och till den största publik som finns via satelit-TV i arabvärlden säga det få muslimer vågar säga ens privat.” Till tidningen säger hon:
Bara muslimer försvarar sin tro genom att bränna ner kyrkor, döda människor och förstöra ambassader. Denna väg kommer inte att ge några resultat. Muslimer måste fråga sig själva vad de kan göra för mänskligheten innan man kräver att mänskligheten respekterar dem.
Möndag 2006-03-13 / 8.15länk COBRA II. I Meet the Press deltog författarna till den första detaljerade skildringen av hur Irakinvasionen gick till, Cobra II, som dessutom verkar vara ett ärligt försök att ge fakta, inte bevisa vare sig att kriget var fel eller rätt. Krigskorrespondenten Michael Gordon och general Bernard Trainor
analyserade sakligt i intervjun. Trainor svarar på frågan, vad ska vi göra med Irak?
Det här kriget har bytt ansikte vid ett flertal tillfällen. Först var det striden som presidenten talade om: att ta Bagdad och besegra Iraks regulära armé. Det var en fas - det var som första ronden i en 15 ronders boxningsmatch. Därefter såg vi en annan sorts strid mot våra trupper, och vi har anpassat oss för att klara det. Och sedan verkar målet inte länger vara de amerikanska trupperna utan att undergräva den nya irakiska regeringen. Det är ytterligare en rond. Och nu har en ny rond startat, som folk kallar ett möjligt inbördeskrig, men som åtminstone är ett sekteristiskt krig mellan sunniter och shiiter. Så i varje skede har vi sett en ny dynamik i det här kriget.
Just nu, i det vägskäl vi nu står, är amerikanerna nästan som poliser som rycker ut för att stävja ett familjegräl, det poliser önskar allra minst. Och förhoppningsvis finns grupper i bakgrunden som kan skapa samförstånd, en sorts nationell gemenskap i Irak.
Från den dag Bagdad föll har vi haft att göra med en maktkamp om vem som ska styra Irak i framtiden. Och den kampen fortsätter. I det avseendet är amerikanerna irrelevanta; vi är där, vi kan inte lämna hur som helst, men vi bör acceptera det faktum att läget kräver en irakisk lösning på ett irakiskt och arabiskt problem.
Ja, den här maktkampen hade uppstått i Irak förr eller senare, även om USA-koalitionen inte invaderat. Genom att vara på plats och dämpa motsättningarna när maktvaccum efter Saddam Hussein uppstod, har USA förhindrat ett blodbad som kunnat bli många gånger värre än de strider som skett i Irak de senaste tre åren. Och eftersom gränsen mellan shia och sunni i den muslimska världen går rakt igenom Irak, har USA dämpat motsättningarna dem emellan på global nivå.
Cobra II pekar på en rad felbedömningar, och kan i efterklokskapens underbara värld se vilka generaler som gjorde riktiga analyser och vilka som felbedömde situationen. Allt detta är viktigt att kartlägga som lärdom inför framtida ageranden. Och i TV-studion lät författarna inte som om de var ute efter att hitta syndabockar, vilket var befriande. Mer sånt!
Söndag 2006-03-19 / 17.20
Fredag 2006-03-17 / 18.01
Fredag 2006-03-17 / 15.50
Torsdag 2006-03-16 / 23.50
Tisdag 2006-03-14 / 21.08
