Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 6 - 12 mars 2006

Söndag 2006-03-12 / 14.34 länk
TYSKLANDS OREALISTISKA REALPOLITIK. I New York Times skriver Richard Bernstein om det obehagliga uppvaknande Tyskland står inför, men som man inte vill erkänna: Germany and America: Soul-Searching Over the Realpolitik of the Iraqi War.

Socialdemokraten Gerhard Schröder vann sitt återval 2003 på antiamerikansk retorik och motstånd mot Irakkriget. Nu börjar det komma fram att Tyskland trots denna retorik hjälpte USA-koalitionen på flera sätt. Detta indikerar hur viktig alliansen mellan västländerna är i en hotfull värld, men det är något tyskarna inte vill erkänna:
'Det är ironiskt att tyskar tror sig vara praktiker av realpolitik', säger [chefen för American Academy i Berlin] Gary Smith, fokuserade på praktisk politik i självintressets namn snarare än i moralens. 'Och ändå är deras attityd skild från verkligheten. Det är realpolitik utan realism'.
För ett pacifistiskt Tyskland är det smärtsamt att upptäcka att socialdemokraterna som hyllats som fredens försvarare sedan man ”rakryggat” sa nej till Irakkriget, nu avslöjas som medlöpare i kriget.
'Och nu verkar det som att just den regeringen gav amerikanerna allt de frågade efter och enbart vägrade sådant som amerikanerna inte bad om', säger [chefen för Deutsche Bank's International Forum] Wolfgang Nowak. 'Det påverkar identiteten för socialdemokraterna som fredspartiet, en identitet som nu hotas'.
Ja, den som försöker föra folket bakom ljuset av rent partiegoistiska skäl blir avslöjad förr eller senare i en demokrati. Och det här har ännu större implikationer än att socialdemokraterna tappar förtroende. Genom att Schröder inte stod upp och försvarade västvärldens intressen, utan tvärtom spädde på amerikahatet, har socialdemokraterna urholkat européernas förståelse för och insikt om betydelsen av att vi i västvärlden håller ihop.


Söndag 2006-03-12 / 13.58 länk
MAKTKAMP JOHN MCCAIN MOT KRISTNA HÖGERN. I helgen pågår en konferens i Memphis med över 2000 ledande företrädare för republikanska partiet i amerikanska södern. Här har den kristna högern en tongivande roll, och därför också inflytande över partiet nationellt, dock inte lika stort som tokvänstern kring Michael Moore, MoveOn och George Soros inom demokratiska partiet.

Delegaterna genomförde en omröstning om vem de vill se som republikansk presidentkandidat och som väntat vann senatens stentriste och gråe majoritetsledare, Bill Frist från Tennessee: Frist on Top. Även om stridspiloten, krigsfången och senatorn John McCain var där och talade i fredags kom han först på femte plats. (Varför har partiaktivister sådan förkärlek för torrbollar?)

Men senator McCain bearbetar gräsrotsorganisationer och konservativa rörelser för att få deras stöd som presidentkandidat. McCain är moderat konservativ, och det som retar lojala partiaktivister mest är hans karaktär som oberoende politiker. Han kan svika partilinjen och göra upp med demokrater, och även om han ofta uppnår ett bättre resultat för frihetliga ändamål än de grå partilojalisterna hade förmått med sin linje, är de sura på honom eftersom han är oberäknelig och inte faller in i ledet.

Center-vänstertidskriften New Republic analyserar en av detta årtiondets hårdaste personmotsättning i Washington: John McCain mot den inflytelserike aktivisten Grover Norquist, grundare av Americans for Tax Reform och med ett omfattande och mäktigt kontaktnät: Ending The McCain-Norquist Feud. Många menar att Norquist var en bidragande orsak till att George W Bush till slut vann över McCain i primärvalet år 2000. De båda herrarna har hatat varandra sedan dess och okvädesorden har haglat mellan dem och deras medarbetare.

Men nu noterar tidningen en förändring. Sedan McCain kört över Norquist och vunnit i en rad frågor och dessutom är ordförande i ett utskott som granskar lobbyister där Norquist kan misstänkas vara inblandat, har tonen nu förändrats. McCain spelar ett skickligt maktspel, där han först förlät George W Bush efter fula grepp år 2000 och i senaste presidentvalet kampanjade hårt för Bush, och sedan tagit kontakt med Bush-nätverken i södern (se bloggen McCain organiserar presidentkampanj). Och nu tar han sig an - med sina hårda nypor - aktivister i Washington för att få dem på sin sida, eller åtminstone få dem att inte aktivt motarbeta honom.

De mer hårdföra i södern rår han nog inte på, men om han bygger en bred koalition med de flesta andra inom den republikanska sfären, kan han säkra segern som republikansk presidentkandidat innan primärvalet startar.

Och visst vore det kul med en frifräsande, orädd, rapp, smart och temperamentsfylld president som John McCain! Han skulle fortsätta den utrikespolitiska linje som Bush-doktrinen innebär, varför inte manifesterad med att utse Condoleezza Rice som vicepresident, samtidigt som han har trovärdighet som en mer fiskal ekonomisk konservativ, som vill balansera statsbudgeten. Dock inte genom skattehöjningar. Han röstade emot Bush skattesänkningar 2003 men röstade för att förlänga sänkningen förra året, vilket signalerar till högern att han nu står för dessa sänkningar.


Söndag 2006-03-12 / 9.18 länk
PETER ENGLUND: PALMEMORDET UTAN AVGÖRANDE BETYDELSE. En av Sveriges främsta historiker, professorn och akademiledamoten Peter Englund skriver i DN-Kultur (ej online) om 20 års-minnet av mordet på statsminister Olof Palme:
Än en gång har årsdagen för mordet på Olof Palme kommit och gått, och än en gång har [man använt] stora, feta ord. Ni vet, 'Sverige förändrades för alltid - idyllen raserades över en natt - vårt land blev sämre, kallare, våldsammare - slutet på välfärdsstatens epok' etc, mm, osv ... Men medan det nu går att förnimma en viss leda över konspirationsteoretikernas alla krumbukter och indiska reptrick, så är det uppenbart att idén om mordet som en avgörande händelse i Sveriges historia faktiskt börjat slå rot. Jag finner detta olyckligt. Helt enkelt för att det inte är sant.
Englund menar att mycket hänt i Sverige på 20 år, men frågar sig vad detta har att göra med mordet. ”Ingenting, menar jag. Det vi står inför är istället i bästa fall en optisk villa, i värsta en medveten mytologisering av det förflutna.” Jag tror på det senare. Socialdemokratin har behov av att låta nostalgin flöda och utmåla det som socialdemokratin en gång åstadkom som sin image att vinna val på i framtiden: titta vad vi byggde - låt oss försöka återskapa det!

Det är inte bara omöjligt, utan också en farlig attityd. Genom att låta nostalgi flöda gör man inte folket berett att möta framtidens utmaningar. Det är bristen på denna verklighetsnärvaro som gör svensk opinion oemottaglig för förslag om liberaliseringar och avregleringar. Ska vi behålla vårt välstånd måste vi leva i nuet, vi måste ta dagens realiteter på allvar. Vi behöver vakna upp ur det nostalgiskt rosa skimret.


Lördag 2006-03-11 / 18.15 länk
MILOSEVIC UNDSLAPP ATT DÖMAS. Slobodan Milosevic har hittats död i sin cell i Haag. Han led av hjärtbesvär. Därmed slipper en av efterkrigstidens största brottslingar i Europa undan från att i domstol dömas för sina brott. Reuters rapporterar: Milosevic carried his defiance to the end.

Internationella krigsförbrytartribunalen gick för en tid sedan in på sitt femte år av huvudförhandling mot Milosevic. När jag i bloggen kritiserade denna orimligt utdragna process blev jag kontaktad av en av domarna vid krigsförbrytartribunalen i Haag och fick flera förklaringar till skeendet: via åklagarsidan vill, av förklarliga skäl, många offer för Milosevics övergrepp få upprättelse, vilket resulterar i många förhör. Domstolsförhandlingarna är också ett sätt att för historien dokumentera vad som hände. Dessutom var, som utrikesminister Laila Freivalds sa idag, domstolsförhandlingarna en del i försoningsprocessen på Balkan.

Jag förstår dessa argument. Men den utdragna processen är likväl ett tecken på ineffektivitet, vilket bevisas av att Milosevic nu går till historien som en aldrig dömd serbledare. Jag begriper inte varför åklagarna tog alla anklagelsepunkter på en gång. Om man börjat med några av de värsta övergreppen hade man, om bevisen givit underlag därför, kunnat få en fällande dom inom något år. Sedan kunde man tagit upp nya processer om andra åtalspunkter i takt med att de blev utredda. Då hade en fällande dom funnits mot denne avskyvärda ledare.


Lördag 2006-03-11 / 17.15 länk
EFTERTANKE OM MUHAMMEDTECKNINGARNA. Även om jag inte håller med filosofiprofessorn Ronald Dworkin, när han i nästa nummer av New York Review of Books menar att brittiska och amerikanska tidningar gjorde rätt som inte publicerade de danska teckningarna, så tar Dworkin första steget in i eftertänksamma resonemang om vad yttrandefriheten står för. I artikeln The Right to Ridicule erkänner han problemet med självcensur:
Det finns dock en verklig fara i att beslutet om att inte publicera teckningarna, om än klokt, kommer att tolkas som stöd för en vida spridd opinion om att yttrandefrihet har gränser, att den måste balanseras mot värdet av 'multikulturalism', och att det var rätt av Blair-regeringen att föreslå kriminalisering av allt som kan uppfattas som 'kränkande' för religiösa grupper.

Yttrandefrihet är inte bara ett emblem för västerländsk kultur som kan förenklas till att handla om eller mätas i graden av respekt för andra kulturer som avvisar den, på det sätt som en halvmåne eller menorah kan läggas till kristna religiösa symboler. Yttrandefrihet är ett tillstånd som krävs för att uppnå ett legitimt statsskick. Lagar och politiska beslut blir inte legitima om de inte antagits genom en demokratisk process och en sådan process är inte demokratisk om regeringen förhindrat någon från att uttrycka sin övertygelse om hur dessa lagar och politiska förslag borde vara.

Att driva med och förlöjliga är en distinkt form av uttryck; dess substantiella budskap kan inte ompaketeras i en mindre provocerande retorisk form utan att uttrycka något helt annat än det avsedda. Det är därför teckningar och andra former av satir i århundraden, även i förbjuden form, varit ett av de viktigaste vapnen för både nobla och onda politiska rörelser.

I en demokrati kan alltså ingen, mäktig eller marginaliserad, ha rätten att slippa bli förolämpad eller kränkt. Den principen är särskilt viktig i nationer som strävar efter etnisk rättvisa ... Religioner måste iaktta demokratins principer, inte tvärtom.
Eftersom det här exakt överensstämmer med Jyllands-Postens avsikt med publiceringen, förstår jag inte varför Ronald Dworkin anser det rätt att inte publicera just de här teckningarna. Men Dworkin är vänster, så man kan inte vänta sig att logiken ska hänga ihop helt. Det som ovan citeras är dock klokt - och just den diskussion jag hoppas ska komma igång, när hysterin och rädslan börjar lägga sig.


Lördag 2006-03-11 / 14.50 länk
REGERINGSBILDNING I IRAK, INTE LÅNGT EFTER TYSKLAND. Många gör en stor sak av att Irak inte har någon ny regering, trots att det gått mer än 10 veckor sedan valet. Men vem klagade när det tog nära 10 veckor för Tyskland att bilda regering i höstas? Valresultatet i Tyskland påminner om det i Irak: inga klara majoriteter och därför ett väldigt kohandlande innan det blev en stor koalition med både kristdemokrater och socialdemokrater.

Att demokrati dessutom är något totalt nytt för Irak, gör ju att man måste acceptera att processen kan ta längre tid än i länder med halvt århundrade av demokratisk erfarenhet. En ytterligare komponent är att regeringen i Irak måste ha tvåtredjedels majoritet enligt konstitutionen, alltså 67 procent av parlamentet måste rösta ja.

Processen i Irak är dessutom ganska spännande. Jag har tagit upp den tidigare i bloggen: koalitionsspekulationer och mandatfördelning. Nu analyserar också Charles Krauthammer i Washington Post förhandlingsspelet, i The Kurd Card.
Kurderna har bytt sida. I det första tillfälliga parlamentet allierade de sig med shiamuslimska partier, vilket resulterade i den sittande regeringen under premiärminster Ibrahim al-Jafari.

Nu har kurderna förenat sig med sunniarabiska och sekulära oppositionspartier mot shiablocket. Resultatet är två konkurrerande koalitioner: a) kurd-sunni-sekulära blocket med omkring 140 mandat i det 275 mandat starka parlamentet och därmed en mycket liten majoritet, och b) shiablocket som omfattar sju inte alltid samspelta partier som kontrollerar 130 platser i parlamentet, något mindre än en majoritet.
Men som sagt, Iraks konstitution kräver 2/3-majoritet för att kunna bilda regering. Resultatet är utdragna förhandlingar. Nyckelfrågan är, enligt Krauthammer, vem som blir inrikesminister (där polisen ingår) och försvarsminister. Inrikesministern har varit shia och polisen har infiltrerats av shiamilis. Därför borde kanske en sekulär shiaföreträdare få den posten. En annan stridsfråga är premiärministern själv. Många anser att Jafari inte är kompetent för uppdraget att leda regeringen, men shiablocket, som ju är störst, har utsett honom som sin premiärministerkandidat.

För mig som varit partipolitiskt aktiv i 20 år låter detta helt normalt. Denna sorts maktspel ägnar partier mycken möda i en demokrati. Den tar minst lika mycket energi som sakpolitiska frågor (och är en anledning till att jag avstår från partiarbete). Trots att det alltså inte är det mest produktiva man kan ägna sig åt, är det ju positivt att Irak i denna del mycket snabbt blivit en fullfjädrad demokrati.


Lördag 2006-03-11 / 14.10 länk
SENATOR FRIST: USA BÖR LÄMNA FN. I egenskap av majoritetsledare i senaten är Bill Frist är en av USA:s mäktigaste politiker. I Chicago Tribune skriver han att USA i människorättsarbetet bör lämna Förenta Nationerna om organisationen inte gör upp med skurkstaterna och reformerar arbetet, U.S. should recoil from UN rogues:
Sedan starten 1946 har denna internationella övervakare av mänskliga rättigheter få framgångar att peka på. Man misslyckades att tala klarspråk mot kommunismen, misslyckades att agera mot folkmordet i Rwanda och misslyckades att fördöma nationellt sponsrad terrorism. Istället har man pekat ut Israel - den enda demokratin i Mellanöstern - för ihållande kritik medan man bortsett från allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i arabvärlden ...

FN-byråkratin har föreslagit en plan som vunnit ett tunt lager av globalt stöd, men det skulle enbart medföra små förändringar för nuvarande kommission [för mänskliga rättigheter]. Bush-administrationen har lagt fram en alternativ plan som skulle medföra en väg till verkliga reformer av kommissionen. Vi vet att planen är riktig eftersom några av världens värsta förbrytare mot mänskliga rättigheter har invändningar emot den.

Om inte FN godkänner ett meningsfullt reformpaket av kommissionen på mötet den 13 mars, bör USA seriöst överväga att tillsammans med andra ansvarskännande nationer skapa en ny organisation för mänskliga rättigheter utanför FN-systemet.
Frist talar om kommissionen för mänskliga rättigheter. Och att avlöva FN är ju ett sätt att minska diktaturernas inflytande. Men varför inte ta steget fullt ut och bilda ett Demokratiernas Förbund, där dessa skurkstater utesluts?


Lördag 2006-03-11 / 9.55 länk
KRISTDEMOKRAT SVIKER MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. I Svenska Dagbladet skriver Tomas Gür i Svek från kd om diskriminering:
[Det är] besynnerligt att [kd-riksdagsledamoten Rose-Marie] Frebran inte följer den princip som aposteln Paulus etablerade för snart 2 000 år sedan (Gal 3:28): "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna."

I motsats till Paulus förordar Frebran, tillsammans med kommitténs vänsterfolk, den primitiva metoden att bedöma individer efter deras härkomst eller etnicitet, och detta trots att hennes eget partis principprogram talar om att "alla människor har ett lika värde".
Här har vi ett typfall för hur personer i den politiska klassen agerar: de blir regleringsivrande vänsternissar vilket parti de än tillhör. Det är som om de blir hjärntvättade så fort de hamnar i offentliga beslutspositioner och överger allt sunt förnuft.


Lördag 2006-03-11 / 9.15 länk
LYFT LÖSNINGAR, INTE BARA PROBLEM. I en krönika i Kvällsposten diskuterar Johan Wennström klimatet i politiken, Se lösningarna, inte problemen:
Historien visar att de politiker som har låtit sig inspireras av entreprenörerna och erbjudit ett soligare synsätt på politiken, främst Ronald Reagan, också har fått andra människor med sig. Det handlar, precis som det går till på arbetsplatserna, om att ha en positiv inställning till människor omkring sig och lösa problem i stället för att bara upptäcka dem. Ett recept långt mer framgångsrikt än att måla fan på väggen
Ja, denna filosofi hänger ihop med det jag efterlyste av mediedebatten i Presskluben i veckan, att presentera alternativ istället för att bara hacka och kritisera det som sker.

Samhällsdebatten behöver bli mer konstruktiv. Verkligheten är så komplex att vi behöver många olika lösningar att fundera över och diskutera. Men istället fylls den av kritik som inte syftar till något annat än att kritisera. Tänk om vi kunde skapa en spelregel som sa att den som vill rikta kritik först måste plocka fram en alternativ lösning man anser bättre...


Lördag 2006-03-11 / 9.00 länk
JOHN MCCAIN ELLER GEORGE ALLEN? I San Diego Union-Tribune går man igenom republikanska kandidater till nästa presidentval, McCain is leading GOP pack for 2008. Det kan ju tyckas tidigt att tala om ett val som ligger två år framåt i tiden, men som tidningen skriver ”de som startar sin kampanj tidigt har bäst chans att vinna”. Att många möjliga kandidater testar sin marknad beror också på att USA för första gången på 56 år har ett helt öppet fält, där varken president eller vicepresident ställer upp.
Redan har en förmodad rangordning formats där senator John McCain är den ledande republikanska favoriten bland väljarna och senator George Allen, i detta tidiga skede, kandidaten för partipolitiska aktivister.

Då opinionsmätningar till del reflekterar hur välkända kandidaternas namn är, får också förre borgmästaren Rudy Giuliani och utrikesminister Condoleezza Rice höga siffror. Men borgmästaren ... framstår som alldeles för vänster för republikanerna. Och det finns inga bevis på att Rice söker kandidatur.
Det är en nackdel för George Allen att han är så lik George W Bush i stil och tal. Efter åtta år med samma president vill amerikaner gärna se en förändring. Och John McCain vore en dramatisk förändring i stil - McCain är rapp i käften och gillar att diskutera. Samtidigt har han samma utrikespolitiska mål som Bush. Det kan vara den rätta mixen av förändring och kontinuitet.


Lördag 2006-03-11 / 9.00 länk
NEW YORK: HILLARY CLINTON BLIR INTE PRESIDENT. Opinionsmätning utförd av Siena College's Research Institute i Hillary Clintons delstat, New York, visar att folk där tror att hon ställer upp i presidentvalet, men bara en tredjedel säger att de tänker rösta på henne. Det rapporterar nyhetsbyrån AP, som också redogör för en tidigare delstatsmätning i år från Marist College's Institute for Public Opinion som visar att 59 procent tror att hon ställer upp, medan 62 procent inte tror att hon vinner presidentvalet.

Även i Kalifornien vacklar stödet, enligt San Diego Union-Tribune i Californians ready for female president. Enligt Field Poll anser 69 procent att nationen är redo för en kvinnlig president, men bara 47 procent är beredda att rösta på Hillary Clinton. Kan man ha Condoleezza Rice i tankarna, måhända?


Fredag 2006-03-10 / 19.52 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:
  • Under Oscarsutdelningen brukar man normalt låta orkestern avbryta de som håller lite för långa tacktal. I år funderade man på att låta Dick Cheney ta ner dom.
  • Republikaner i kongressen tänkte stoppa hamnavtalet med Dubai trots att president Bush stöder det. Kongressmännnen sa att den här frågan involverade något viktigare än lojalitet mot presidenten: att rädda sina egna arslen i höstens val.
  • Som ni vet visar opinionsmätningar att president Bush har sitt svagaste stöd någonsin. Faktum är att om det skulle vara presidentval idag, skulle han -- ändå slå John Kerry.


Fredag 2006-03-10 / 11.02 länk
SATIR: INBJUDAN IRAN INTE KAN NEKA? Satirtecknaren Robert Ariail skildrar konflikten med Iran:

Cheney bjuder ayatollor på jakt...


Fredag 2006-03-10 / 8.55 länk
ISRAEL VINNER PÅ HAMAS-FÖRVIRRINGEN. När terrororganisationen Hamas vann valet i palestinska myndigheten hamnade allt fokus på Hamas, som tidigare avfärdat fredsförhandlingar och vägrat erkänna Israels existens. I det läget har tjänstgörande premiärministern Ehud Olmert agerat smart. Inför det israeliska valet lovar han att permanenta Israels gränser och helt separera Israel från Västbanken och Gaza. Därmed upphör ockupationen - det västvärlden så länge haft som mål.

Daily Telegraph konstaterar i ledare, Israel goes its own way.
De flesta israeler har tappat tron på förhandlingsuppgörelse med palestinierna och vill därför gå sin egen väg i att konsolidera de delar av Västbanken fram till säkerhetsbarriären. Det ger valrörelsen inför valdagen 28 mars sin speciella karaktär ... Unilateralt agerande i ett läge av palestinsk motsägelsefullhet eller uppenbar fientlighet är den centrala strategi som Ariel Sharon stakade ut.
Ja, hur genial den strategi är som Sharon formulerade framgår nu. Israel kan avgöra sin framtid på egen hand. Då Fatah och nu Hamas ställer orealistiska krav överlåter man i praktiken åt Israel att formulera den tvåstatslösning som är det enda verklighetsförankrade resultat som kan uppnås. När Hamas skrikit sig hesa om 'död åt Israel' kommer de att upptäcka att de inte längre är ockuperade, utan står där med ett eget land, Palestina, överlämnat till dem från Israel utan villkor, utan anspråk. Varje nation kan då koncentrera sig på sitt eget land, istället för att kräva något av den andre.


Fredag 2006-03-10 / 8.32 länk
PROTEKTIONISMEN BREDER UT SIG. Trots att Dubai-företaget redan i går beslutat att dra sig ur hamnkontraktet i USA kunde Dagens Nyheter idag inte låta bli att köra en gammal nyhet, som om Dubai-frågan inte redan var överspelad. Och återigen: det är inte bakslag för Bush, det är ett bakslag för världshandeln, för frihandeln och för den ekonomiska utvecklingen överallt. Det är något sjukt när tidningars nyhetsredaktioner är så besatta av att förfölja en person att de inte ser principerna och konsekvenserna av politiska ställningstaganden.

Andrew Sullivan pekar kan däremot i sin blogg på konsekvenserna: Det finns fler utländska företag som opererar i USA och utför arbete åt amerikansk verksamhet runt om i världen. Ska alla slängas ut? Ska alla avtal med utländska företag brytas?

Är det någon som stärkt sina aktier i principfasthet är det Bush. Medan mainstreammedierna åter visar sin fullständiga oförmåga att göra signifikanta analyser, för att istället ägna sig åt politisk propaganda.


Fredag 2006-03-10 / 8.22 länk
IRANS PRESIDENT HOTAR VÄST: NI KOMMER ATT FÅ LIDA. President Mahmoud Ahmadinejad har skruvat upp tonläget än mer, rapporterar AP i Iran's President Warns West Will Suffer. Tidigare har hans medarbetera varnat att USA kommer att ”skadas och plågas” om Irans nukleära program dras inför FN:s säkerhetsråd. Så skedde naturligtvis trots hoten. På besök i västra Iran sa presidenten igår: ”De [väst] vet att de inte kan orsaka det mista problem för det iranska folket ... De kommer att få lida mer.” Vad detta betyder i praktiken ville presidenten inte tala om.

Man kan inte fortsätta dalta med den här typen av regimer. Deras kärnvapenambitioner måste krossas. Om andra metoder inte fungerar återstår bomber. Alternativet är otänkbart: ett Iran med kärnvapen blir repris på 1930-talets Europa, uppladdning tills det totala kriget bryter ut.


Torsdag 2006-03-09 / 23.11 länk
KORKEN UR FLASKAN - FÖRR ELLER SENARE. Ett mejl om pressklubbens diskussion (se förra kommentaren):
Låt oss ... jämföra Irak med Jugoslavien. När Tito dog var det som att dra korken ur champagneflaskan. Om USA hade inväntat Saddams död hade samma sak inträffat i Irak men då hade det inte funnits någon kraft som skulle ha kunnat skilja de stridande åt som i fallet Jugoslavien. Det hade ännu snabbare än nu kunnat bli ett storkrig mellan olika muslimska inriktningar infiltrerade av Al Quida där Iran skulle ha invaderat och då kommit i krig med de andra islamska inriktningarna. Detta riskerar vi nu och det beror inte på några teckningar eller ens USA:s invasion. Denna situation skulle islamisterna ha provocerat fram ändå.
Ligger en hel del i detta. Saddam hade förr eller senare dött, efter att ha haft ihjäl en ännu större del av befolkningen än som nu dör i terrorism. Precis som med Tito hade andra familjemedlemmar haft svårt att fylla diktatorns roll. Trots barbariet krävs också viss begåvning för att inte tappa makten i en sådan här miljö, där mord aldrig är långt borta. Och kom ihåg: även Jugoslavien-kriget fick USA lösa även om man inte haft något med dess start att göra. Allt medan Europas utsända trupper i sin inkompetens och feghet till med blodbadet, exempelvis vid massakern i Screbrenica.


Torsdag 2006-03-09 / 21.11 länk
VAD ÄR ALTERNATIVET? Jag försökte i SVT24:s pressklubben ikväll sätta fokus på att de som kritiserar störtandet av Saddam Hussein i Irak inte har något alternativ. Medierna fylls med USA-kritik, men ingen har framfört ståndpunkter om vad som skulle ske istället. Och inte heller Aron Etzler, Flamman, hade i pressklubben några alternativ - bara kritik mot dem som försöker etablera demokrati.

Jag är nyfiken till min läggning och söker febrilt i de internationella medierna efter alternativ till den neokonservativa agendan om att i den takt det går, demokratisera Mellanöstern. Det vore bra för debatten om sådana fanns. Men jag har inte funnit några alternativa strategier överhuvudtaget. Om du som läsare stött på konstruktiva alternativ, får du gärna mejla mig!


Torsdag 2006-03-09 / 15.32 länk
'GÖR NÅT, EUROPA!' Till skillnad från alla töntar som yrar om att USA gör dit och datt för att komma över olja - när Europa är minst lika beroende av olja - riktar Timothy Garton Ash en uppmaning till Europa, i Guardian-kolumnen We need a European approach to supporting democracy in Iran:
Hellre än att sitta vid sidlinjen och gnälla om vad Washington gör, borde vi européer göra något bättre själva.
Ett påpekande som inte kommer en dag för tidigt. Men uppmaningen kommer naturligtvis inte att följas. Om Europa inte lyfter ett finger för att hjälpa demokratiprocessen i Irak, varför skulle man då göra det någon annanstans? Europa lever gott på att låta USA ta alla riskerna, utföra alla besvärliga och tuffa uppgifter. Snacka om att åka snålskjuts och att snylta...


Torsdag 2006-03-09 / 15.32 länk
VÄNSERATTACKER MOT HILLARY CLINTON. En av amerikanska vänsterns älsklingskolmunister är Molly Ivins. I The Progressive deklarerar hon nu tydligt att hon inte tänker stödja ”horungen” Hillary Clinton. Skälet? Hon har velat om Irakkriget och hon gör upp över partigränsen. I kolumnen Enough of the D.C. Dems skriver Ivins:
Mina progressiva vänner, det är tid för alla goda män och kvinnor att komma till [demokratiska] partiets hjälp. Jag vet inte hur ni känner, men jag har fått nog av demokraterna i huvudstaden, ... fått nog av dessa kalkylerande, triangulerande, hårklyvande horungar (sons of a bitch) där upp, och det inkluderar Hillary Rodham Clinton. Jag kommer inte att stödja senator Clinton ...
Låter som en kvinnlig Michael Moore, han som var en de största tillgångarna för George W Bush i senaste presidentvalet. Om opinionsbildarna på vänsterkanten kallar vänsterkandidater för horungar, varför ska någon då rösta på dem?


Torsdag 2006-03-09 / 12.01 länk
NYTT EUROPEISKT FÖRSÖKER ATT UTMANA GOOGLE. Det är något tragikomiskt över de nya signalerna om att Europa ska försöka ta upp kampen mot Googles dominans på internet. Deutsche Welle rapporterar: Europe's Quaero Project Aims to Challenge Google. Det får mig att tänka på när Sovjetunionen och DDR sa sig stå för en sundare ekonomi och teknikutveckling än USA.

Europa är en planekonomi utan tillstymmelse till förmåga att ta upp konkurrensen med USA om någonting som har med forskning och utveckling att göra. Europa saknar allt det som krävs: frihet att tänka nytt, frihet att ta risker och att experimentera, liksom incitament och rejäla belöningar för framgång. Ingenting av detta existerar. I Sverige och Europa är det politiska diktat om feminism, jämlika löner och annat dravel som styr forskningen.

Professor Bo Rothstein driver på ett underbart sätt hem den poängen i senaste numret av Axess: Vetenskap på ovetenskaplig grund. Det är numera ingenting principiellt som skiljer svenskt universitetsväsende från sovjetunionens. Rothstein pekar på en organisationskommitté inom Göteborgs universitet som bestämmer vad som är sant och falskt - ur den politiska korrekthetens namn. Det är inget annat än en variant på sovjetstatens politbyråer.

I ett sådant klimat är det självklart att Amerika kommer att dominera allt mer. Europa avvecklar experimentlustan, avvecklar entreprenörskapet, för att istället odla offermentaliteten. Europa är offer för Google! Det är så synd om oss. Vi måste därför avsätta ett antal hundra miljarder skattekronor på att låta några feminister inom humaniora ta över naturvetenskapen i syfte att visa amerikanerna att européer genom rätt könsperspektiv kan utveckla datateknologin.

Usch. Se mer i bloggen: Europa försöker komma ikapp Google och Frankrike vill utmana Google


Torsdag 2006-03-09 / 8.21 länk
NEDERLAG FÖR FRIHANDELN - INTE FÖR BUSH. Sveriges Radios ekoredaktion framställer nattens beslut i amerikanska kongressen om att avvisa hamnavtal för Dubai-företag som ”ett svårt nederlag” för president Bush. Men det är ett synnerligen trångsynt perspektiv. Att USA slår in på en protektionistisk väg är en fara för hela världsekonomin.

Det är som Boston Globe-kommentator sa i Fox News: ”Det verkar som Bush är den enda internationalisten i Washington numera”. Såväl republikaner som den demokratiska oppositionen vill vinna höstens val på en nationalism som inskränker frihandel och utbyte med omvärlden.


Torsdag 2006-03-09 / 7.54 länk
NOONAN SÅGAR GEORGE CLOONEY OCH HOLLYWOOD-VÄNSTERN. I Wall Street Journal skriver Peggy Noonan om årets Oscarsgala, What George Clooney doesn't know about life. Och ser George Clooney, som fick oscar för bästa biroll, som typfall för dagens politiska vänster:
Orson Welles var en artist och konstnär. George Clooney är en snubbe som läst en artikel och vill tala om sanningen för oss, om vi kan hantera den.

Och än viktigare, Orson Welles hade djup respekt för sin publik medan han hade en komplicerad relation med filmbranschens chefer, som han närmade sig som om de var hans intellektuella och konstnärliga underordnade. George Clooney har djup respekt för Hollywoods etablissemang, för dess direktörer och agenter, och behandlar sin publik som om den vore sammansatt av hans intellektuella och konstnärliga underordnade. (Han är inte ensam om detta. Han är bara detta års exempel.)
Lysande karaktäristik över dagens vänster överhuvudtaget. Man låtsas vara radikal, men är inte ute efter något annat än att bli accepterade av etablissemangen.


Torsdag 2006-03-09 / 7.34 länk
MUSLIMER VILL CENSURERA VOLTAIRE. En pjäs från 1741 av en av upplysningens största filosofer, Voltaire, upprör muslimer i Frankrike, rapporterar Pittsburgh Post-Gazette i Muslims ask French to cancel play by Voltaire. I ett brev till borgmästaren i Saint-Genis-Pouilly heter det ”Denna pjäs ... utgör en kränkning mot hela den muslimska världen”.

Men istället för att censurera en av det moderna Europas grundare har borgmästaren kallat på polisen för att stärka bevakningen vid teatern där pjäsen spelas. Ett klokt agerande!


Onsdag 2006-03-08 / 22.14 länk
HAR DEMOKRATIPROCESSEN STANNAT I MELLANÖSTERN? I morgon torsdag medverkar jag i SVT24-programmet Pressklubben (kl 18.30, repris 22.05). Tillsammans med Bitte Hammargren, utrikesreporter SvD och Bo Inge Andersson, utrikespolitisk kommentator på SVT, ska jag diskutera läget efter Hamas seger i palestinska valet och den utdragna regeringsbildningen i Irak. Temat är: ”Har den arabiska våren kommit av sig - eller finns det fortfarande hopp?”


Onsdag 2006-03-08 / 21.14 länk
BUSH KRITISERAS FRÅN HÖGER, KALLAS SOCIALIST. Vid ett seminarium igår hos Cato Institute, en marknadsliberal tankesmedja i Washington som jag besökte för många år sedan, riktade hård kritik mot president Bush. Washington Post rapporterar i At Conservative Forum on Bush, Everybody's a Critic.

Flera av Vita husets rådgivare i ekonomi var inbjudna, men ingen kom. Tidningen tror att det beror på de böcker som inledningstalarna skrivit: Reagan-rådgivaren Bruce Bartlett har nyligen kommit ut med Impostor: How George W. Bush Bankrupted America and Betrayed the Reagan Legacy och bloggaren Andrew Sullivan som senare i år kommer ut med The Conservative Soul: How We Lost It; How to Get It Back.

Bartlett gick så långt att han sa: ”Om Bush idag ställde upp mot Bill Clinton, skulle jag rösta på Clinton”. Det är naturligtvis tragiskt att Bush-folket inte var där och försvarade presidentens policy. När man i framtiden tittar tillbaka på Bush-åren kommer en av hans största svagheter vara oförmågan att kommunicera och delta i samhällsdiskussionen.

Allt Bush säger sker inom ramen för kampanjer, alltså lättbegripliga slogans som upprepas i det oändliga. Det är effektivt för att locka väljare som inte är särskilt politiskt intresserade. Men för oss som mellan valen vill diskutera och väga argument är George W Bush frånvarande. Vita huset är tyst. Och det gäller ju inte bara ekonomisk politik utan också utrikespolitiken där han slagit in på ett mycket spännande nytänkande. Han deklarerar den i tal som kommer att bli historiska, men avstår sedan från att delta i diskussionen om dem. Det skapar distans och oklarheter som kan leda till fientlighet bland egna sympatisörer. Som under Cato-seminariet.


Onsdag 2006-03-08 / 15.34 länk
MEJLDEBATT OM ISLAMS MODERNISERING. Förrförra inlägget i bloggen berör begreppet ”ijtihad” som gör det möjligt att tolka islam på ett mer tidsenligt sätt, istället för bokstavstro på månghundraåriga tolkningar. En läsare kommenterar:
Apropå ijtihad, personen som är kanske mest drivande i återintroducerandet av ijtihad heter Irshad Manji. Hon har skrivit en bok om detta, den heter "The Trouble with Islam" och översatt till alla nordiska språk utom svenska (det kanske säger en hel del om det intellektuella klimatet i vårt land). Mer om Irshads "Project Ijtihad" kan man läsa här.
Mitt svar:
Jag har citerat artiklar av Manji tidigare (se här, här, här och här), hon är en av de modiga "dissidenterna". Det intressanta idag är ju att religiöst mäktiga i Mellanöstern nu också börjar tala om ijtihad. Kanske början på något stort...
Läsaren replikerar:
Tyvärr, har jag inte så mycket tilltro till de religiöst mäktiga. De börjar prata om ijtihad för att de vill sätta ramarna för den, "förklara" vilken sorts ijtihad är den "riktiga" och stämpla allt annat som kätteri. Åt andra sidan, tyder det kanske på att de är rädda för att ijtihad-konceptet ska leva sitt eget liv utan mullornas kontroll. Här finns kanske optimismens frö.
Självklart ska man granska de religiösa ledarna inom islam på samma sätt som alla religiösa ledare. Och jag håller helt med om det sista: att de börjar tala om ijtihad kan tyda på att de börjar känna att den gamla hårda tolkningen inte längre har ett självklart stöd hos vanliga muslimer. Kanske en spricka i muren.


Onsdag 2006-03-08 / 15.04 länk
JK: UPPVIGLING TILL MORD OKEJ - MOT JUDAR. Jag missade en mycket bra ledare i Expressen igår om Justitiekanslerns beslut att inte ingripa mot ljudkassetterna från Stockholms moské som innehåller uppmaning till mord på judar: Hets är inte utrikespolitik.

Det är naturligtvis skitprat och totalt utan logik att hävda att uppmaningar till mord är okej därför att det kan anses syfta på andra människor än de som lever i Sverige.

En uppmaning att döda judar är en uppmaning att döda judar. Därför är det ett brott. Och det oberoende av vilka eventuella konflikter som kan finnas runt om i världen.

Jag gillar dock inte talet om ”hets” eftersom det är ett alldeles för luddigt ord, som kan betyda allt från att driva fram tortyr och mord (som skett i Frankrike nyligen) till att säga något oförargligt om en religion men som av några kan uppfattas som ”kränkande”. Därför vill jag ha bort dessa ord, hets och kränkning, från diskussionen om yttrandefrihet. Hets och kränkande tilltal är inte grund för inskränkning av yttrandefriheten. Däremot ska allt som utgör hot och uppvigling till våld straffas hårt. Olagligt är också förtal, då man lögnaktigt påstår saker om någon.

Med denna tydliga logik är Muhammedteckningarna och Åke Green helt klart godkända i enlighet med yttrandefriheten, medan ljudbandet från Stockholms moské är kriminellt och utgivarna borde dömas för hot och uppvigling till mord.


Onsdag 2006-03-08 / 9.36 länk
IJTIHAD - BORT MED BOKSTAVSTOLKNINGEN I ISLAM. UPI rapporterar i Open the gates of ijtihad att det finns en väg bort från radikal islam, en väg som kan föra muslimer närmare upplysningen och väst:
Ijtihad betyder oberoende eller egen tolkning av problem som inte täcks av koranen, hadith eller ijma. För länge sedan hade varje kvalificerad jurist i muslimska samhällen rätt att utöva eget tänkande. Rädd för att alltför stor förändring skulle försvaga islams politiska inflytande stängdes möjligheten för ijtihad för sunnimuslimerna av religiösa ledare för 500 år sedan.

Från och med då har religiösa auktoriteter och jurister helt haft att följa den ursprungliga betydelsen och tidiga tolkningar av koranen och hadith.

Nu finns dock en växande rörelse bland religiöst lärde och intellektuella att återupprätta praktiken med ijtihad ... Återintroduceringen av ijtihad har stöd av allt fler muslimska institutioner, både i väst och i arabvärlden. Till och med den saudiske ministern för religiösa frågor, shejk Saleh Abdel Aziz al-Sheikh, och Ali Bardakoglu, ordförande i Turkiets högsta religiösa auktoritet, Diyanet, stöder denna utveckling. Båda tillkännager i intervjuer att de är för att återinföra ijtihad.
Ja, med 500 år av tankeförbud, är det kanske inte så konstigt att islam hamnat på efterkälken. Det blir också begripligt varför extrema bokstavstrogna har ett så starkt grepp om muslimska världen. Ijtihad kan vara lösningen. Det är intressant att den här typen av öppningar börjar diskuteras.


Onsdag 2006-03-08 / 8.56 länk
ISLAMISMEN ÄR EN POLITISK KAMP. Utrikespolitiske analytikern Tony Corn skriver i Policy Review, World War IV As Fourth-Generation Warfare, där han pekar på brister i hur väst och USA analyserar konfrontationen mellan civilisationerna.

Det är inte ett krig mot terrorism som pågår. Terrorism är bara en strategi, vars syfte är att uppnå vissa syften. Terrorism kan heller inte ses som kriminalitet, den har en politisk dimension. Terrorism är ett sätt att framföra politiska åsikter och ambitioner. Det väst är i krig med är en ny totalitär kraft som använder terrorism som en teknik och strategi.

Tony Corn jämför radikal islam med kommunismen: ”Ideologiskt är salafism för jihadism vad marxism var för leninism.” Jihadisterna - de heliga krigarna, terroristerna - bygger på salafismens tolkning av islam. Ungefär som ryska leninister tolkade Karl Marx. Men till skillnad från marxismen som trodde på utveckling och framtid, är terroristerna livrädda för modernitet.

Han ser striden med denna politiska totalitarism som ett fjärde världskrig, där det tredje var kalla kriget.

Tony Corn tar upp mängder med intressanta aspekter, men det jag här nämner tycker jag är viktigast. Det handlar inte om ett religiöst krig, utan om ett politiskt. Terrordåden har inga mål i sig själva, utan är medel i en politisk kamp. En politisk kamp mellan frihet och totalitärt samhälle. När ska Europa vakna och delta i frihetens försvar?


Onsdag 2006-03-08 / 7.56 länk
VILL EUROPA TA STRID FÖR NÅGOT? Holländske författaren Leon de Winter ger Europa en riktig råsop i Wall Street Journal: Soft Europe. Han menar att EU:s förhandlingar med Iran om kärnkraft och kärnvapen var dömda att misslyckas eftersom Europa inte har något att komma med, ingen militärmakt att backa upp sina förhandlingsförslag med:
... Iran gjorde vad fotbollsspelare gör när de leder, spelar för att tiden ska gå. Tid man använde väl för att påskynda sitt dolda nukleära program. Visste EU-förhandlarna att Iran visste att Europa var svagt? Naturligtvis. Europas svansföring var tomma gester från början. Det enda vapnet som EU var villigt att använda, som en sista utväg, var ekonomisk bojkott som skulle slå betydligt hårdare mot Europas ekonomiska intressen än mot Irans.

Mullorna visste också att EU inte kunde backa upp sina hot om ekonomiska sanktioner med hot om militärt ingripande. Om EU inte kunde förmå sig att ta strid i sin egen bakgård på Balkan utan Amerikansk ledning, skulle de säkert inte sätta några liv på spel utanför kontinentens gränser ...

Ett iranskt kärnvapen skulle hota själva existensen av västerländsk civilisation. Men betyder denna civilisation någonting för Europa längre?
Det är en bra fråga. Leon de Winter menar att toleransen och relativismen gått så långt att Europa inte längre vet varför man skulle offra unga soldater i militär konflikt. ”Vilka heliga värden är värt att försvara för ett så högt pris?” frågar han och svarar ”Europa är inte berett att ta en konflikt med Iran, trots den potentiella risken för förödande mänskligt lidande”.

Historien går igen. Vi befinner oss i Rheinlandet 1936 - då väst med lätthet, kanske till priset av något dussin döda, skulle kunnat stoppa Adolf Hitlers expansion, som började i denna lilla demilitariserade zon. Men man ville inte använda militärmakt. Istället fick vi blodbad med tiotals miljoner döda några år senare.

Om Iran får bygga kärnvapen kommer vi i Europa om några år att få välja mellan att lyda Teheran eller förintas i kärnvapenattack. Men som vanligt litar Europa, trots den korkade antiamerikanismen, att USA ska rädda Europa ur varje knipa man låter sig hamna i.


Tisdag 2006-03-07 / 23.30 länk
POPULÄRASTE POLITIKERNA I USA RANKADE. AFP rapporterar: Giuliani tops poll of most popular US politicians. Det är opinionsinstitutet Quinnipiac som bett amerikaner ge politiker från 0 till 100 poäng. Snittpoäng för fem-i-topp: Amerikanska folket stöder färgstarka politiker, de flesta kända för sin integritet.


Tisdag 2006-03-07 / 23.20 länk
IRAN SKRYTER MED HUR MAN LURAR EUROPA. Sidney Morning Hearald rapporterar: Iranian negotiator boasts of fooling Europeans. Irans förre chefsförhandlare Hassan Rowhani berättar i ett tal hur han lurade skjortan av 'EU3' - Tyskland, Frankrike, Storbritannien - för att underlätta Irans möjligheter att utveckla sitt nukleära program.
Han skröt om att Iran fick möjlighet, genom att dra ut på förhandlingarna i Teheran, att fullfölja installationen av avancerad utrustning som utgör ett centralt steg i framställningen av kärnbränsle vid Isfahan-anläggningen medan man övertygade de europeiska sändebuden att ingenting var på gång.
Europé är detsamma som naiv dåre på allt fler håll i världen.


Sveriges 10 mest långvariga statsministrar
23 årTage Erlander (s)1946-69
17 år Louis De Geer (lib-kons)1858-70, 1875-80
13 år Per Albin Hansson (s)1932-36, 1936-46
12 år Gustaf Boström (kons)1891-1900, 1902-05
10 år Göran Persson (s)1996-2006
9,5 år Olof Palme (s)1969-76, 1982-86
7 år Arvid Lindman (höger)1906-11, 1928-30
7 år Ingvar Carlsson (s)1986-91, 1994-96
5 år Thorbjörn Fälldin (center)1976-78, 1979-82
4 år Carl Ekman (frisinnad)1926-28, 1930-32
Tisdag 2006-03-07 / 19.30 länk
GÖRAN PERSSON 10 ÅR VID MAKTEN. Den 21 mars är det exakt tio år sedan Göran Persson efterträdde Ingvar Carlsson som statsminister och partiledare. Det skedde mitt i mandatperioden så att Persson fick tid att bli varm i kläderna inför kommande val.

Eftersom centerpartiet under Olof Johanssons ledning samarbetat med regeringen fanns inget regeringsalternativ i valet 1998. Persson vann på walk over. Man kunde lika gärna ställt in valet, som Finland gjorde med presidentvalet 1973 - ingen utmanade Urho Kekkonen som genom speciallag gavs en ny mandatperiod. Det var inte mycket bättre i svenska valet 2002 då de borgerliga backade till 43,7 procent mot vänsterblockets 52,7 procent.

Valet i september i år blir annorlunda. Svenska folket har för ovanlighetens skull ett trovärdigt alternativ till fortsatt socialdemokratisk regering. Se mer i Dagens Industri: En maktens man i rosornas krig


Opinionen i Sverige regionalt
Region Borgerliga alliansen Vänster- kartellen Diff
Norrland
(Jämtland, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten)		 36,2%
(+8,0)		 60,9%
(-10,0)		24,7%
(-18,0)
Norra Mellansverige
(Värmland, Dalarna, Gävleborg)		 40,6%
(+7,2)		56,2%
(-9,4)		15,6%
(-16,6)
Östra Mellansverige
(Örebro, Västmanland, Uppsala, Sörmland, Östergötland)		 44,4%
(+6,0)		52,7%
(-8,0)		8,3%
(-14,0)
Småland med öarna
(Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland)		 49,1%
(+7,3)		49,1%
(-8,4)		0%
(-15,7)
Skåne och Blekinge utom Stormalmö 45,7%
(+6,3)		49,0%
(-9,4)		3,3%
(-15,7)
Stormalmö (inkl Lund, Trelleborg mfl) 50,9%
(+12,0)		43,5%
(-15,1)		7,4%
(+27,1)
Västsverige utom Göteborg 46,2%
(+1,6)		49,4%
(-4,4)		3,2%
(-6,0)
Göteborg 45,9%
(-0,9)		50,8%
(-0,6)		4,9%
(+0,3)
Stockholms län utom Stockholms stad 60,1%
(+6,9)		37,6%
(-8,6)		22,5%
(+15,5)
Stockholms stad 48,7%
(+3,6)		46,9%
(-7,3)		1,8%
(+10,9)
Hela riket 46,7%
(+6,0)		49,8%
(-8,4)		3,1%
(-14,4)
Siffrorna avser november 2005 jämfört med november 2002. Källa: SCB
Tisdag 2006-03-07 / 16.05 länk
ALLIANSENS SVAGASTE KORT: VÄSTSVERIGE. Alliansens partier måste få ordning på sina partiföreträdare i väst, annars kommer man inte att kunna vinna riksdagsvalet.

Som en uppföljning på den studie av Sveriges regionala opinioner, som nämns i förra kommentaren, har jag ställt frågan: hur har det gått sedan 2002? Svaret finner man i SCB:s stora undersökningar av partisympatierna, där regionala skillnader framgår. I tabellen har jag jämfört SCB:s mätning i november 2002 (första mätningen efter förra riksdagsvalet) med den senaste mätningen i november 2005.

Överraskande nog har de borgerliga redan tagit tillbaka en god andel av landsbygden, medan Västsverige är det stora sorgebarnet. I Västra Götalandsregionen är de borgerliga splittrade och där styr en koalition av fp, c och s. En koalition som går på tvärt mot strategin för att vinna regeringsmakten.

Man kan inte samverka med socialdemokraterna regionalt och sedan förvänta sig att väljarna i den regionen ska tro på att socialdemokraterna inte är regeringsdugliga. Hur partiledningarna hanterar kaoset i västsvenska regionen kommer att visa om alliansen har ledarskapsförmåga nog att övertyga sina egna partivänner. Om man inte förmår det, hur i hela friden ska man få oss att tro att man kan styra hela Sverige!?

Se också Borgerlig allians - bara i halva Sverige.


Tisdag 2006-03-07 / 15.55 länk
BORGERLIGA TAR TILLBAKA LANDSBYGDEN? Flera tidningsledare har tagit upp de borgerliga partiledarnas Norrlandsturné. I fokus står förslaget om att sälja ut statliga bolag. Men det riktigt intressanta är att de borgerliga ger sig ut i landet utanför Stockholm. Det visar att de förstått att valet inte avgörs i etablissemangens inre kretsar i Stockholm. I bloggen gjordes 2004 analysen Borgerliga har tappat landsbygden, där valresultatet 2002 jämfördes med 1921 (det första med allmän rösträtt).

I de flesta länder är landsbygden borgerlig. Och så var det 1921. Men i Sverige råder den unika situationen att landsbygden blivit vänster. Ett skäl till att de borgerliga inte vunnit val, är att man nonchalerat i landsbygden (utom under Thorbjörn Fälldins tid). Storstadsväljarna är många, men de utgör faktiskt mindre än en tredjedel av den svenska väljarkåren. Det är alltså ingen slump att de borgerliga partiledarna gör turnéer ute i landet.


Tisdag 2006-03-07 / 10.35 länk
FÅNGAR I GUANTANAMO VILL INTE ÅKA HEM - RISKERAR TORTYR! CNN meddelar nu: Some Gitmo detainees can't go home.

Fångar i mängder ber nu att få stanna under amerikanskt beskydd! Det framgår av förhör som offentliggjorts. ”Fångar från Uzbekistan, Jemen, Algeriet och andra länder säger till tribunalen att de eller deras familjer kan bli torterade eller dödade om de sänds hem.”

Hur underbart vore det inte att få höra vad alla de svenska journalister som spytt galla över USA för Guantanamo, säger om fångarnas nya krav: att få stanna i USA! Ska fångarna skickas hem, så som exempelvis Barbro Hedvall i DN och Helle Klein i Aftonbladet, krävt? Och vad säger Amnesty som hysteriskt anklagat USA för allt möjligt? Ska fångarna skickas hem till tortyr - riktig tortyr?

Självklart är det så att fångarna i Guantanamo vet att de där lever i rena paradiset jämfört med vad de har att vänta på hemmaplan. Fångarna begriper bättre än Amnesty och svenska journalister vem som står för mänsklig värdighet - USA!


Tisdag 2006-03-07 / 9.55 länk
FRANKRIKE I SAUDIARABIENS LEDBAND? Saudiarabiens utrikesminister prins Saud al-Faisal har besökt president Chirac i Paris och gjorde uttalade efteråt om att Saudiarabien inte kommer att trycka på Hamas och tillade:

- Det viktiga är att höra vad de har att säga efter valsegern och vad de tänkter göra nu. Så vi tänker inte döma i förväg, det tänker inte heller Frankrike göra, sa prinsen.

Det blir intressant att se vad som händer om Hamas inte erkänner Israel och fortsätter terrorattackerna mot Israel. Kommer Frankrike då att ställa sig på terrorismens sida tillsammans med Saudiarabien? Enligt min mening var det en välgärning att Fatah röstades bort av palestinierna. Att de valde terrorister ställer ställer mycket på huvudet.

Inte bara Europas ensidiga bild av palestinier som oskyldiga, fredsälskande offer, utan hela dynamiken i området. Det visar att det inte är Israel som är den aggressiva parten, utan terrorgrupper. Det ställer också Frankrikes och Europas förhållande till terrorismen på sin spets: vill Europa bekämpa terrorismen eller finns hjärtat egentligen på mördarnas sida? Europeiskt kulturliv kan inte fortsätta att naivt bortförklara terrorismen - man tvingas att antingen ge den sitt fulla stöd, eller ta avstånd ifrån den. Segern för Hamas tvingar fram klarhet i ställningstaganden. Det är bra.


Tisdag 2006-03-07 / 9.32 länk
GUANTANAMO BÄTTRE ÄN EUROPEISKA FÄNGELSER. I amerikanska bloggen RCP påpekas att fångarna i Guantanamo respekteras för sin religiösa tro i högre grad än i Europa: Gitmo Better Than Belgian Prisons.

Och man kan ju lägga till att fångarna i Guantanamo inte dör, vilket nu - återigen - hänt en fånge hos Internationella domstolen i Haag. Serb-kroatiske ledaren Milan Babic begick självmord i helgen. Det är inte första gången en fånge sades ha tagit sitt liv. Serb-kroaten Slavko Dokmanovic dog tidigare i Haag-fängelset, också det sades vara självmord.

Men var är alla upprörda journalister och människorättsorganisationer nu? Var är konspirationsteorierna? Är det FN som mördat honom? Utsattes han för tortyr? Finns hemliga metoder i Haag? Tänk om Babic varit i amerikansk fångenskap. Vilket liv hade det inte varit då.


Tisdag 2006-03-07 / 8.42 länk
DAGENS MEJL. Med anledning av förra kommentaren skriver en läsare:
Men varför skämtade inte Henrik.S om Muhammed bilderna och om islam? När Muhammed bilderna dominerade våra nyhetsprogram, då skämtade Henrik.S om danska folket. Minns jag rätt så kallade Henrik.S danskarna för haschtomtar.
Intressant. Om svenska komiker undviker islam är det ett samhällsfenomen värt att notera.




Måndag 2006-03-06 / 22.18 länk
SKÄMT OM PALME. I Henrik Schyfferts satiriska 'Veckans nyheter' i TV5 skämtade man ikväll om Olof Palme, som var joker i Big Brother. Jag gissar att det var Felix Herngren som imiterade Palme, som var full, bråkade och kopulerade under täcket med tjejerna i dokusåpan.

Det är första gången på 20 år jag sett skämt om Palme. Kändes märkligt, men inte fel. Får se om det blir storm om det här.


Måndag 2006-03-06 / 17.14 länk
MASSMEDIERNA DRIVER FRAM CIVILISATIONERNAS KRIG. Jack Kelly tillhör de kolumnister som skriver färgstarkt och smart (och denna gång också om svenskar). I Pittsburgh Post-Gazette analyserar han massmediernas skuld till att motsättningarna mellan västvärlden och den muslimska världen, The clash that can't be:
Vårt [allmänna opinionens] perspektiv fördunklas av den politiska korrektheten och av den okunnighet, partiskhet och häpnadsväckande feghet som präglar de flesta nyhetsredaktioner. Amerikaner vet instinktivt att mantrat om att 'islam är en religion för fred' är struntprat. Isalm har spridits via svärdet. Det finns inga kristna, judiska, hinduiska eller buddistiska självmordsbombare.

Och amerikaner vet att det är idioti att släpa mormor genom säkerhetskontrollen medan man låter unga muslimska män gå igenom okontrollerade. Den 11 september attackerades vi inte av det svenska skidlandslaget.

Det är sant att fram till för 400 år sedan var kristendomen ingen vän av demokrati eller religiös pluralism. Men det var 400 år sedan. Nyckelfrågan, som den politiska korrektheten inte ställer, är huruvida islam (förhoppningsvis på kortare tid än 400 år) kan bli en lika from religion som kristendomen idag.

Jag tror svaret är ja ... Vi hör inte mycket om genuint moderata muslimer, för om vi gjorde det, skulle det avslöja fegheten hos en mediebransch som i hög grad har kapitulerat inför kraven från radikala islamister... Därför beskriver journalister dem som 'moderata' muslimer ... som i stort sett delar målen för islamisterna, men som tar avstånd från deras metoder ...

Det är enklare att finna moderata muslimer som är villiga att diskutera än det är journalister som är beredda att lyssna på vad de har att säga. Afghaner, irakier och libaneser som kämpar för frihet och demokrati behandlas kort eftersom uppmärksamhet på dem indirekt skulle ge president Bush kredibilitet.
Det här ger ju något av en aha-upplevelse. Jack Kelly gör en mycket viktig distinktion tydlig när han identifierar en grupp mellan extremisterna och de verkligt moderata: de som tar avstånd från terror, men som i islams namn vill avskaffa yttrandefrihet och pluralism i väst. Denna tredje gruppering är emot integration, assimilering och att muslimer, i likhet med kristna, ska acceptera ett pluralistiskt samhälle. Deras hållning är lika oförenlig med västvärldens värderingar som extremisternas.

Att de inte tillgriper bomber och mord, gör inte att deras mål på något sätt blir acceptabelt - deras mål är förtryck av oliktänkande och slut på yttrandefrihet och rättsstaten. De vill göra icke-muslimer till en andra rangens medborgare, ungefär som andra totalitära ideologier på 1900-talet delade upp människor i mer och mindre värda. Även om de inte förespråkar dödligt våld, utgör deras politiska mål döden för upplysningen, demokratin och friheten.

Jag hoppas Jack Kelly har rätt om att de genuint moderata är i majoritet och avvisar också denna tredje variant av islamism.


Måndag 2006-03-06 / 16.30 länk
'ETT INDIEN ÄR VÄRT TUSEN IRAK'. Simon Jenkins har i Sunday Times en kritisk attityd till president Bush, men ser i hans nya fokus på Indien en klok omsvängning: Bush stumbles on a trump card in a dangerous world – India.

Jenkins menar att alltför mycket intresse riktats mot Afghanistan och Irak, medan västvärlden av någon outgrundlig anledning glömt bort världens största demokrati: Indien. Detta väldiga land borde vara en självklar allierad med dem som vill verka för frihet, demokrati och rättsstat. Indiens demokrati har haft kriser, men alltid kommit ur dem på rätt sida. Yttrandefrihet och demokrati har segrat under 100 år i denna tidigare brittiska koloni. ”Ett indien är värt tusen Irak”, menar Jenkins.

Om det sista håller jag med. Indien är en förbisedd allierad. Men jag kan inte se att det står i motsatsställning till att ge irakier och afghaner möjlighet att bygga demokratiska samhällen.


Måndag 2006-03-06 / 11.52 länk
IMMIGRATION I USA KONTRA EUROPA. Återigen bekräftas det jag många gånger tagit upp, men som det svenska politiska etablissemanget vägrar se: USA är ett land av invandrare där man assimileras in i landets kultur istället för att fortsätta leva separat i ofullbordad integration. En separation som man i Europa hävdar att immigranter inte ska behöva överge för att anpassa sig till det nya landet.

I Washington Post skriver professor Marcelo Suarez-Orozco om tre betydande skillnader mellan USA och Europa (och nämner Stockholm), America's Immigration Advantage:
För det första, i Europa skapar kombinationen av välfärdsstat och de hinder för inträde på arbetsmarknaden som drabbar andra generationens invandrare stora problem ... I USA finns en mäktig segmentisering av arbetsmarknaden efter utbildningsnivå, men för många immigranter som flyttar till Amerika kan deras drömmar förverkligas när man uppnår sina utbildningsmål och belönas på arbetsmarknaden.
Alltså: i USA gäller meritokrati. Den som är duglig når framgång. I Europa är detta något fult. Meritokrati ses som en tävling där de starka vinner. Därför ser man ner på öppen konkurrens om kompetens. Istället är korruption vägledande. Vänskapskorruption. Man anlitar dem man redan känner. Eller deras barn. Eller någon de rekommenderar. Men denna korruption leder inte bara till segregering, den fördummar företag, organisationer och myndigheter. Om inte de bästa inte belönas, får vi idioternas paradis. Inavel. Och där har immigranter ingen framgång.
För det andra stoppade de flesta länder i Europa formell invandring i början på 1970-talet och därför handlar immigration numera mest om asylsökande och giftermål. Immigration i Europa präglas av ett mönster styrd av släktskap och sociala strukturer som favoriserar arrangerade äktenskap och äktenskap inom den etniska gruppen. Det är vanligt för en andra generationens kurdiska och afghanska flickor i Stockholm att gifta sig med en kusin borta i Kurdistan eller Afghanistan så att männen de gifter sig med kan migrera till Europa. Detta får två omedelbara konsekvenser: det förhindrar invandrare att passera den väsentligaste tröskeln för social integration - giftermål med någon i det nya landet - och det förstärker de kulturella traditionerna från det gamla landet när nyanlända bybor anländer till Europas storstäder.

I skarp kontrast har immigranter i USA alltid, över lång tid, graviterat mot giftermål utanför deras egen grupp (en dynamik som kallas "ethnic flight"), från judar som gifter sig med kristna och japaner som gifter sig med vita till spansktalande som gifter sig med svarta.
Ja, flera amerikanska analyser pekar på det faktum att Sverige och Europa talar om integration, samtidigt som giftermål över etniska gränser är mycket, mycket mer sällsynt här än i USA. Vad svenska politiker säger och hur människor i landet gör är två helt skilda världar.
För det tredje: i länder som Danmark, Sverige och Tyskland har immigranter ingen plats i det nationella kulturella perspektivet. I USA utgör immigrationen ett centrum för ett quasi-heligt historiskt perspektiv som skildrar hur Amerika en gång blev det land vi är idag ... Andra generationens invandrare inträder stolt i den breda identitet som uttrycks i mexikan-amerikan, irländsk-amerikan och kines-amerikan och som är naturliga kategorier av tillhörighet inom det amerikanska rummet.
Denna öppna assimilering in i det amerikanska, med bibehållna egna drag, är främmande för Europa. Här talas om integration men betyder att var och en ska hålla sig på sin kant för att inte kränka någon annan. Alla ska på något sätt behålla sin ursprungliga kultur till 100 procent. Men det går inte. Och ska man komma vidare måste man slå fast vilken kultur, vilket språk och vilka traditioner som är normbildande och som andra har att förhålla sig till. Det självklara i Sverige är att de svenska rötterna är normen.

Viktigaste av dessa tre skillnader som Marcelo Suarez-Orozco anger är den första: arbetsmarknaden är nyckeln för att nya svenskar ska komma in i samhället. Och det kan bara ske om regleringsverken avskaffas och löner får sättas fritt. Att börja med låg lön och komma in i samhället är så otroligt mycket bättre än att sitta på förläggning, gå på Ams-kurs och leva på socialbidrag.


Måndag 2006-03-06 / 10.43 länk
VÄRLDEN MÅSTE STÅ UPP EMOT RELIGIÖS CENSUR. I Amerikas största tidning, USA Today, skriver författaren Marci Hamilton: World must stand up to religious censors. Hon påpekar att Amerika, när man var kolonier, hade lagar emot hädelse. Man levde under den europeiska statsreligionens makt, som inte fick kritiseras. Men med frihetsrevolutionen och befrielsen och konstitutionen ändrades det:
Första tillägget till konstitutionen satte igång en motkraft. Det instiftade rätten att tro efter eget val och säga vad man tänker. Hädelseförbudet kunde inte överleva när det mötte den grundläggande principen om yttrandefrihet. Det kan inte heller 'mediakoder'. Det finns inga kompromisser: det är en antingen/eller fråga.
Så sant - det finns inga kompromisser! De som säger ”yttrandefrihet, men...” menar ”Nej till yttrandefrihet”.


Måndag 2006-03-06 / 10.30 länk
OSCAR I CIVILISERAD TON. Många hade förväntat sig anarki och kaos under Oscarutdelningen i natt. En freakshow med vänsterextremister. Satirikern Jon Stewart kunde som programledare ha hånat presidenten, vänsterns nye ikon George Clooney hade kunnat fira triumfer i antiamerikanism och terroristsympatisörer kunde fått statyett och för alltid sänkt Oscars anseende. Hollywood hade kunnat begå självmord som filmindustri. Dess framgångar bygger på att publiken vill se filmer, inte på att regissörer vill undervisa folk i politisk korrekthet.

Akademin var så orolig för att Oscar för alltid skulle marginaliserat sig själva att man förberett klipp med tidigare politiskt kontroversiella filmer som inte längre skapar motsättningar och Akademins ordförande försökte förklara filmindustrins ansvar i sociala frågor. Men det blev en civiliserad show. Jon Stewart skämtade istället med Clooney som inte fick regi-Oscar (men för biroll):
- 'Good Night, and Good Luck.' Det är inte bara en film. Det är så George Clooney avslutar alla sina dates.