Jag upptäckte att Jon Stewart var gäst hos Larry King [i CNN]. Stewart är programledare i The Daily Show, Comedy Central's satiriska nyhetsprogram. Den intervjun kunde ju vara intressant att lyssna på, och det var den. De talade om politiken i Washington. Larry King frågade Jon Stewart om inte det nuvarande låga förtroendet för såväl demokrater som republikaner var bra för Stewarts satiriska arbete.

King: Så, på sätt och vis är det goda tider för dig.
Stewart: Nej.
King: Det ger dig uppslag.

Stewart svarade att om politikerna 'började lösa problem på ett rationellt sätt hellre än att ägna all tid åt partipolitiska stridigheter, skulle vi med största nöje vända vår uppmärksamhet mot idioter som, ta inte illa upp, folk i medierna'.

King: Så du vill inte att saker ska gå snett?
Stewart: Frågar du mig om jag vill att det ska gå snett?
King: Ja, eftersom du --
Stewart: Vad menar du? Jag har barn. Vad tror du? Att jag vill att saker ska degradera till en punkt där vi alla lever i hyddor?
King: Du vill inte att sjukvårdssystemet ska kollapsa?
Stewart: Är du galen?

Den här veckan uppmärksammade New York Times, med anledning av den försämrade relationen mellan Vita huset och en allt gapigare presskår, en psykiatriker som påstår sig haft flera patienter bland korrespondenterna i Vita husets pressrum - alla märkta av det hon kallade 'White House reporter syndrome'. Någonting som handlar om att känna sig 'emotionellt isolerad'. Den här affären har redan massor med clowner, så varför inte: sänd in psykiatrikerna.

länk
MUHAMMEDTECKNINGARNA: FEL FOKUS PÅ UPPSTÅNDELSEN. Det är löjligt av Svenska Dagbladet och andra medier att gör en stor sak av att Fria moderata studentförbundet på hemsida lagt ut de gamla välkända teckningarna som finns överallt på internet. Uppmärksamheten borde däremot uppgifterna få om att en Muhammedtecknares barn förföljs på sin skola: Muslimska män jagade dansk Muhammed-tecknares dotter.

Tecknarna har tvingats gå under jorden efter att ha mottagit flera dödshot. Och nu jagas alltså deras familjer.

Svenska regeringen, säkerhetspolisen och alla lydiga medier borde ställa sig frågan: hur mycket bidrar vi till hetsjakten på tecknarna? Vilka konsekvenser får våra fördömanden av satiren? Ger vi moraliskt klartecken till att döda satirtecknare?

Jag menar att man till fundamentalister ger signalen att tecknarna är fritt villebråd, när man inte försvarar de västerländska värderingarna om yttrandefrihet. Man legitimerar därmed medeltida och primitiva hämdbegär. Är det verkligen den utvecklingen regeringen, säkerhetspolisen och vänstermedierna vill se?

Se mer i danska (engelskspråkiga) bloggen Agora och Andrew Sullivan.



Fredag 2006-03-03 / 9.15 länk
ARKEOLOGISKA BÅTFYNDET I STOCKHOLM VÄRLDSNYHET. Det är sällan Sverige dyker upp i den internationella nyhetsförmedling jag följer. Men när fartygsfynd från 1300-talet påträffats i Riddarfjärden, då dyker nyheten upp 'överallt'. Som i brittiska tidningen Independent, Shipwreck from 14th century found in Stockholm canal, och i amerikanska TV-stationen ABC News, 14th-Century Shipwreck Found in Stockholm.

Det var när arkeologer undersökte bottensediment inför bygget av Citybanans tågtunnel som vraket hittades. Det ligger på tio meters djup och är byggt någon gång 1350-1370.


Fredag 2006-03-03 / 8.35 länk
OSCAR-NOMINERAD KAN TÄNKA SIG BLI SJÄLVMORDSBOMBARE. Palestininske filmaren Hany Abu-Assad är nominerad i kategorin icke-engelskspråkig film för Paradise Now som hyllar självmordsbombare som dödar ungdomar på discotek, restauranggäster eller bussresenärer. När han får frågan om han själv skulle kunna bli ”martyr” svarar han ”Ja”.

Jag skulle vilja ställa frågan om inte alla som känner sig kränkta har rätt att slumpmässigt döda dem som tillhör en folkgrupp ur vilken man tycker någon uppfört sig illa?

Oscar - en reklamplats för terrorism. Eller som Charles Krauthammar skriver: Oscars for Osama.


Fredag 2006-03-03 / 8.25 länk
KATRINA-VIDEOR, POLITIKER OCH MEDIER. Så är då svenska medier igång igen om Katrina. Och man vilseleder återigen om skeendet. Den här gången är det en video som visar att president Bush blir informerad om att orkanen som var på väg att dra in över New Orleans kunde förstöra vallarna. Jaha? Som framgår i den här sammanställningen om mediernas alla sakfel och lögner, Medierapporteringen en egen katastrof, arbetade presidenten hårt - innan orkanen var framme - för att få lokala myndigheter att evakuera staden. Men de väntade in i det sista med att göra något och det man gjorde visade på en otrolig inkompetens i ledarskap. Presidenten försökte få guvernören att överlämna befälet till honom, men hon vägrade.

Det är alltså direkt lögnaktigt när SVT i morgonsoffan antyder att videon bevisar att Bush inte kunde skötte katastrofen. Presidenten får enligt konstitutionen inte ta makten från guvernörer och borgmästare mot deras vilja.

En annan video visar hur demokratiske guvernören i Louisiana Kathleen Blanco, Video Shows Blanco Saying Levees Intact, till Bush-administrationen efter orkanen dragit bort rapporterar att vallarna inte är förstörda.

Sedan borde massmedierna utvärdera sina egna insatser. Dagen efter orkanen slog många tidningar upp nyheten att krisen var över. Massmedierna är inte rätta aktörer att peka finger åt andra.


Torsdag 2006-03-02 / 23.35 länk
ISRAELISKT HAMNFÖRETAG GER DUBAI STÖD. CNN publicerar ett brev till senator Hillary Clinton från Idon Ofer, VD för det israeliska företaget Zim Integrated Shipping Services. Han skriver om det arabiska företag, DP World, som godkänts att ta över lastning och lossning av containrar i sex amerikanska hamnar, men blivit kontroversiellt eftersom det är arabägt: ”Under vårt långa samarbete med DP World har vi inte erfarit ett enda säkerhetsproblem i de hamnar eller terminaler som operaras av DP World”

Detta trots att Förenade arabemiraten inte har diplomatiska förbindelser med Israel och officiellt bojkottar Israel. För mig understryker det hur viktig handel är för att skapa kontakter och brygg broar.

För övrigt visade Fox News ett inträngande reportage från en av de hamnar, Baltimore, som ingår i avtalet med DP World. Man intervjuar en hamnförman och tidigare soldat i US Marine. Han förstår inte vad man bråkar om. Som terminaloperatörer lyfter de bara i och ur containrar och har inget säkerhetsansvar. Dessutom är hamnarbetarna desamma och lika amerikanska som förut. I reportaget intervjuas tull och kustbevakning, som alltså är amerikanska myndigheter. De berättar att man arbetar för att sköta säkerhetskontrollen redan innan containrar kommer till amerikanskt vatten, genom att ha tullpersonal i utländska hamnar och där kontrollera gods på väg till USA.


Torsdag 2006-03-02 / 21.45 länk
VAR DET VÄRT ATT STÖRTA SADDAM? IRAKIERNA SVARAR: JA. Det här är med all sannolikhet en opinionsmätning du aldrig kommer att se i svenska medier. Vänstertankesmedjan Brookings Institute har tagit reda på vad irakierna tycker om Irakkriget och publicerat rapporten Iraq Index, 27 feb 2006 (pdf, s 38). I den ställs frågan:

Med tanke på alla svårigheter du kan ha fått utstå sedan den Amerikansk-brittiska invasionen, anser du personligen att det var värt att störta Saddam Hussein?

Ja-svar bland samtliga: 77 procent. Kurder: 91 procent. Shiiter: 98 procent. Sunniter: 13 procent.

Jag tycker de som kritiserar Irakkriget någon gång borde reflektera över de här siffrorna. De indikerar det helvete man levt i då Saddam Hussein hade makten. Det våld vi nu får följa så nära är ingenting mot det våld irakierna upplevde innan västmedierna började intressera sig för våldet i Irak.

Varför vägrar massmedier och vänsteropinionen att sätta sig in i irakiernas perspektiv? Varför räknas bara våld efter Saddams fall, medan det systematiska skräckvälde som gälde dessförinnan förträngs?


Torsdag 2006-03-02 / 15.25 länk
TIMOTHY GARTON ASH: RÄDDA YTTRANDEFRIHETEN. Jösses. Oxfordprofessorn Timothy Garton Ash, som jag ofta tycker framför det politiskt korrekta, om än på ett briljant sätt, har samma 'extrema' syn på yttrandefriheten som denna blogg har argumenterat för. Det framgår av hans kolumn i dagens Guardian, We must stand up to the creeping tyranny of the group veto:

Om någon säger 'nazisterna dödade inte så många judar och saknade planer för systematisk utrotning', förvränger han historien och förtjänar att bli intellektuellt avvisad och moraliskt fördömd, men inte satt i fängelse. Om någon däremot säger 'döda judarna', eller 'döda muslimer', eller 'döda amerikaner', eller 'döda dem som utför djurförsök' ... bör denne mötas med lagarnas fulla kraft. Det är därför jag anser, av alla de uppmärksammade fall om yttrandefrihet på senare tid, att endast fängelsedomen mot den London-baserade hatpredikanten Abu Hamza är befogad. Inte därför att han är muslim ... Nej. Därför att han gjort sig skyldig till stämpling till mord. Där går gränsen som vi måste upprätthålla. Bekämpa hotelser och uppmaningar till våld är nyckeln för att motverka ett krypande tyranni av vetorätt i gruppintressets namn. Här kan inga kompromisser tillåtas.

Det är exakt samma principiella ståndpunkt som den här bloggen levererade för några veckor sedan, Märkliga krav på respekt:

Att inskränka yttrandefriheten på grund av att vissa känner sig kränkta är ett sluttande plan som innebär att yttrandefriheten avskaffas. Finns inga gränser för yttrandefrihet? Jo, att hota om våld, att glorifiera och uppvigla till mord är inte yttrandefrihet utan kriminella handlingar som syftar till att begränsa yttrandefriheten. Just där går gränsen för yttrandefriheten.

Om en så uppburen person i etablissemangen som Timothy Garton Ash står för denna tolkning av yttrandefriheten, borde fler kunna göra det.


Torsdag 2006-03-02 / 13.15 länk
LÅT INDIEN GÖRA G8 TILL G9. Förre brittiske utrikesministern David Owen skriver i Times, med anledning av amerikanske presidentens besök i Indien: G8 to G9: a formula for democracy.

Efter Indira Gandhi och hennes fruktansvärda socialistiska experiment, har Indien slagit in på marknadsekonomins väg. Resultatet är hög tillväxt och minskad fattigdom. Indien är också världens största demokrati. Att inkludera Indien i ett G9 skulle, menar Owen, innebära att man erkänner Indiens betydelse, det skulle också stärka multilateralismen när den är som svagast. Han fortsätter:

Varför G8? Till att börja med har förslaget från 2005 om att utvidga FN:s säkerhetsråd med Indien, Japan, Tyskland, Brasilien och ett representativt land från Afrika blockerats. Och så kommer det att förbli under överskådlig tid. G8 har naturligtvis inte, och ska inte låtsas att ha, en funktion lika brett förankrad och internationellt erkänd som säkerhetsrådet. Men dess informella karaktär och fokus är också dess styrka. G8 representerar, i grund och botten, maktbasen för den demokratiska och marknadsekonomiska världen.

Det låter som ett bra förslag. (Eller så skulle man bjuda in Indien och kasta ut Ryssland.)


Torsdag 2006-03-02 / 13.00 länk
GORBATJOV FIRAR 75-ÅRSDAG I TYSKLAND. Michail Gorbatjov är sovjetledaren som efter sitt makttillträde 1985 reformerade kommunistsystemet genom glasnost och perestrojka (öppenhet och förnyelse). Han hoppades göra kommunismen mänskligare, men istället förlorade regimen greppet om människorna. Sovjetsystemet hölls samman av människors fruktan och skräck för statens repressalier - straffarbete i Gulag. När den rädslan försvann gjorde sig folket snabbt av med kommunismen 1991.

I Ryssland är Michail Gorbatjov kontroversiell, men i Tyskland hyllas han som den statsman som gjorde ett fredligt återförenande av Tyskland möjligt. Det rapporterar Deutsche Welle i Revered in Germany, Disputed in Russia: Gorbachev Turns 75.


Torsdag 2006-03-02 / 9.40 länk
SATIR: DEMOKRATERNA LOVAR ATT INTE GE UPP HOPPLÖSHETEN. The Onion är en site som presenterar satiriska nyheter. En sådan är: Democrats Vow Not To Giv Up Hopelessness. Den träffar mitt i prick. Vänstern i USA står för en världsbild präglad av elände, elände och mera elände.

'Vi är helt kapabla att missa den här möjligheten att återta kontrollen över Kongressen och tilliten hos amerikanska folket', sa gruppledaren Harry Reid (D) och möttes med spridda applåder ... 'Vi kan förlora detta', tillade Reid. 'Allt det kräver är lite brist på ryggrad.'

Torsdag 2006-03-02 / 9.10 länk
PALESTINA: BELÖNINGEN FÖR DEN NYA MILJARDEN. Ett mejl innehåller länk till SVT: Hot mot skandinaver på Västbanken och kommentaren: ”Belöningen för den nya miljarden”.


Torsdag 2006-03-02 / 9.00 länk
ÄR BARA USA OLJEBEROENDE? HAR BARA USA ANSVAR FÖR VÄST? Det finns ett märkligt fenomen i svensk utrikesrapportering. TV8 startade efter årsskiftet en utrikespolitisk satsning, Världen i fokus, som visat sig bli en stor besvikelse. Programmet är mer politiskt korrekt än till och med SVT och TV4! Det är fyllt med medelmåttiga figurer som framför de vanligaste klyschorna och de hjärndöda utrikespolitiska perspektiven.

Igår var temat ”olja”. Och ut välde de allra mest korkade konspirationsteorierna, som att USA skulle invaderat Irak för oljan. Hela perspektivet i programmet var att USA är i desperat behov av olja och därför kan göra vad som helst för att komma över den. Men snälla nån. Är inte Europa beroende av olja? Jo. Men Europa behöver uppenbarligen inte invadera länder för att köpa olja. Europa kan lugnt och fint handla med olja på världsmarknaden. Men inte USA? Godda yxskaft.

Nyhetsbyrå UPI rapporterar från en säkerhetspolitisk konferens i Monaco. Också där står USA i fokus, medan det är som om Europa inte existerar. Om kritiken mot Irakkriget skriver UPI: ”Deltagarna betonade betydelsen av USA:s insatser för global stabilitet. Men de var bekymrade över hur man slösat sin kraft på Irak, istället för att försiktigt vårda situationen inför vad som kan bli en betydligt större kris i grannskapet före 2010.” Man syftar givetvis på Irans kärnvapenambitioner.

Men min reflektion när jag läser detta är: har Europa inte samma anledning - och samma ansvar - att vara beredd på en kris med Iran? Varför ligger allt ansvar på USA?

Det finns ingen som helst skillnad i européers och amerikaners behov av olja. Det finns ingen som helst skillnad i hur européer och amerikaner bör se på hotet om ett Iran med kärnvapen. Ändå görs allt detta bara till USA:s ”problem”.

Hur mycket kan man förtränga sig själv i Europa? Finns vi? Eller sitter vi på en annan planet och kommenterar vad USA gör på den där märkliga planeten jorden? Jag måste säga att jag tycker utrikesrapportering och -analys i Sverige och Europa är på gränsen till sinnesjuk. MEN VI FINNS! Vi är beroende av olja. Vi hotas av Irans kärnvapenprogram. Och vi kan inte göra USA ansvarigt för allt. Vi har ansvar för oss själva!


Torsdag 2006-03-02 / 8.38 länk
MEDIERNA TONAR NER FIASKOT FÖR EUROPARÅDET. De medier som i artikel efter artikel slog upp anklagelser om ”hemliga” CIA-plan och andra konspirationsteorier, nöjer sig med att torrt och i skym undan skriva, som Dagens Nyheter idag:

Men rapporterna från medlemsländerna i Europarådet, som övervakar att mänskliga rättigheter följs, verkar inte ha givit mycket kött på benen.

Istället för att kritisera Europarådet - och idka självkritik över att man givit skrönor stort nyhetsvärde - framställer man nyheten vinklad exakt så som Europarådet vill. Artikeln i DN är i princip en rak avskrift av pressmeddelandet. Vart tog mediernas granskande uppgift vägen?


Onsdag 2006-03-01 / 20.02 länk
FIASKO FÖR EUROPARÅDET: INGA BELÄGG FÖR CIA-ANKLAGELSER. Under vintern har massmedier och Europarådet hysteriskt jagat spöken - i form av ”hemliga” CIA-plan och CIA-fängelser i Europa utan berörda regeringars kännedom. Nu tvingas Europarådet skamset erkänna: man har inte funnit tillstymmelse till bevis för att konspirationsteorierna har något som helst med sanningen att göra. Deutsche Welle rapporterar, Report finds no evidence on alleged illegal CIA transfer:

Rapporten lägger inte fram några bevis på att USA har haft hemliga fängelser i Europa. Rapporten efterlyser dock bättre övervakning och reglering från de nationella parlamentens och domstolarnas sida där brott mot mänskliga rättigheter kan misstänkas och bättre kontroll över utländska underrättelsetjänster.

'Europas luftrum förefaller vara väldigt öppna, säger [Europarådets generalsekreterare Terry] Davis. 'Väldigt få länder verkar ha infört adekvata och effektiva metoder att övervaka vem och vad som transporteras via deras flygplatser och luftrum. Inget medlemsland verkar ha etablerat någon form av procedur i syfte att bedöma huruvida civila flygplan används på ett sätt som kan vara oförenligt med internationellt erkända människorättsregler.'

Ska vi skratta eller gråta åt det här? Kan man bli mer naiv än så här? Självklart gör europeiska regeringar allt för att veta vad som händer inom deras luftrum! Allt annat vore ju landsförräderi. Men att de nationella underrättelsetjänsterna skulle rapportera till mediekåta vänsteraktivister som genom Europarådet vill använda underrättelseinformation i ett politiskt propagandakrig mot nära allierade - som USA - är ju en helt annan sak.

I alla tider har regeringar hållit känslig säkerhetspolitisk information så nära bröstet som möjligt. På goda grunder. Under kalla kriget samarbetade Tage Erlander och - till och med - Olof Palme nära med Nato för att stärka Sveriges position vid ett eventuellt anfall från Sovjetunionen. Alla underrättelsetjänster, också GRU och KGB, kände väl till detta. Däremot hölls svenska folket i djup okunskap. Av samma skäl som Europarådet nu inte får veta något: ett offentliggörande skulle inte gagna nationernas säkerhetsintresse.

När CIA transporterat terrormisstänkta, som de två egyptierna från Bromma, har det skett på uppdrag av eller med godkännande från berörd regering, i Sveriges fall gav utrikesminister Anna Lindh klartecken.

Att offentliggöra underrättelsetjänsternas arbete är ett fullständigt korkat förslag. Hela poängen är ju att det sker i hemlighet, för att skydda nationella säkerhetsintressen. Europarådet hade visat större insikt i ämnet om man krävt att allt spioneri och all underrättelseverksamhet ska förbjudas. Men det skulle allvarligt försvaga Europa, som redan är extremt svagt militärt. Jag har inget emot hemlig underrättelseverksamhet, så länge den arbetar på regeringens uppdrag. Regeringen ger nödvändig demokratisk legitimitet eftersom regeringen är vald av svenska folket, via riksdagen, att handha känsliga spörsmål. Om vi i folket inte litar på regeringen, kan vi välja en ny i nästa val.


Onsdag 2006-03-01 / 17.02 länk
'DUBYA + DUBAI = SANT'. Så lyder rubriken i ett av de många mejl jag fått om det nu kontroversiella hamnavtalet om vem som ska få lasta och lossa containrar i sex amerikanska hamnar. Ett Dubai-företag har av Bush-administrationen godkänts, vilket upprör inte minst Hillary Clinton och andra inom den politiska vänstern som vill angripa presidenten från höger.

Jag menar dock att Dubai-företaget bör anlitas om det vunnit i konkurrensen genom att hålla hög kvalitet och uppfylla säkerhetskraven. Allt annat är att spela fördomar i händerna. En del läsare menar att jag inte är konsekvent. Om jag är kritisk mot islamism borde jag ju vara emot att Förenade Arabemiraten får ta över så känslig verksamhet som hamnar. Detta arabland har exempelvis fördömt de danska teckningarna. Landet är långtifrån en demokrati.

Men detta är att blanda ihop handel och politik på ett sätt som inte håller. Logiken i det resonemanget är att väst inte borde köpa någonting från muslimska länder som inte är demokratiska. Och inte från Kina eller någon annan diktatur heller. Jag är dock för frihandel. Vi kan inte göra världen demokratisk över en natt.

Jag är inte emot att bomba bort diktaturer som ägnar sig åt massmord och systematisk utrotning av etniska minoriteter, som Sudan, eller som är påväg att skaffa sig kärnvapen att använda aggressivt, som Iran. Men detta är polisinsatser för att värna människors negativa rättigheter: rätten att inte mördas, våldtas eller utrotas i atombombsanfall. Till ordningsmaktens uppgift hör också att jaga och oskadliggöra terrorister som syftar till att döda civila.

En annan dimenssion berör politik och moral. När det gäller religiös fundamentalism som frodas inom minoriteter i väst handlar det om att göra klart att vi aldrig kommer att införa sharialagar och att minoriteterna har att assimileras in i det land där man bor och lever. Det finns ingen plats för fundamentalistiska regler i ett modernt samhälle.

Frihandel betyder att man köper och säljer i global konkurrens, även med de civilisationer som man inte gillar. Det har flera positiva effekter: fattiga länders medborgare kan bli rika genom att få delta i världshandeln, konsumenter kan få varor mycket billigare. Handeln leder till kontakter som främjar fred och öppenhet. Här visar sig kapitalismens och marknadsekonomins starkaste moraliska effekter: när människor märker att det finns en väg till rikedom (både materiellt och existentiellt), vill människor slå in på den. Östeuropa är väl det främsta exemplet på hur människor som lever i förtryckarregimer vill byta till demokrati och kapitalism.

Jag är övertygad om att den muslimska världens människor inte är annorlunda än östeuropéer. De vill leva i ett modernt samhälle, men de måste komma över tröskeln, dvs avvisa radikal islam, vilket inte är lätt eftersom små men starka grupperingar vill motverka moderniseringen. Med handel knyts band med den stora majoriteten, som därmed kan stärka sin ställning. Frihandel är alltså ett sorts politiskt propagandaverktyg, eller en trojansk häst. Isolering är däremot något fundamentalisterna gärna ser. Det är ju ett huvudmål för dom: att fjärma den muslimska världen från väst. Handeln är en av deras värsta fiende.


Onsdag 2006-03-01 / 15.42 länk
VINNER I IRAK, FÖRLORAR PÅ HEMMAPLAN. Militärhistorikern Victor Davis Hanson skriver i Wall Street Journal om framgångarna som är större i Irak än motgångarna. Inte minst visar reaktionerna efter bombningen av Samarra-moskén förra veckan att irakierna är mer tålmodiga än västerländska journalister. Även de mest sekteristiska och radikala rösterna, som Muqtada al-Sadr, uppmanar till lugn.

Samtidigt skrek västmedier: inbördeskrig!!! För vilken gång i ordningen?

I artikeln At War With Ourselves skriver Hanson:

För att summera: efter att ha talat med [amerikanska] soldater i Irak och planerare i Washington är det mest oförklarliga för mig kriget över kriget - inte över planeringen, utan det faktum att ju mer vi vinner på slagfältet, desto mer förlorar vi på hemmaplan.

Just så. Det pågår ett propagandakrig i medierna, som terroristerna vinner. Journalisterna gör allt vad terroristerna kan önska sig i vinklad rapportering, och aldrig någon balanserad rapportering av det koalitionen med Bush i spetsen arbetar får att åstadkomma.

Ralph Peters rapporterar likaledes från Irak i New York Post, No war in the streets: ”Rapporteringen från Bagdad fortsätter att vara hysterisk och oärlig. Det pågår ingen inbördeskrig på gatorna. Inget. Punkt.”


Onsdag 2006-03-01 / 15.02 länk
DET ÄR NÅGOT RUTTET I VÄLFÄRDSSTATERNA. I dagens Financial Times diskuterar Martin Wolf de europeiska välfärdsstaterna, bland annat mot bakgrund av svenske Johnny Munkhammars bok European Dawn, Decay and the welfare state (kräver pren):

Tiden har kommit för européerna att fråga sig själva det otänkbara: kan deras skrytsamma sociala modell överleva? Det är en fråga jag önskar att jag kunnat undvika. Men det är oansvarigt att fortsätta göra så. Något är ruttet i Europas välfärdsstater ...

Europeiska stater är moderslika: beskyddande men behandlar också medborgare som barn. Deras höga skatter och förmåner uppmuntrar ingen att göra sitt bästa, medan man försäkrar alla om att det inte ska gå dåligt. Deras service är tillgänglig för alla, men är samtidigt medioker och oflexibel ... [Det] verkar som om de fungerar allt sämre i det långa loppet.

Om man vill bedöma välfärdsstaternas framtida möjlighet ska man inte studera där modellen fungerar sämst, utan där den fungerar som allra bäst. Den överbeskyddande staten är mest utvecklad i de Nordiska länderna, och särskilt i Sverige. Jag övertygas av en kraftfull ny polemik framförd av Johnny Munkhammar i Timbro, en svensk marknadsekonomisk tankesmedja, om att problemen hopar sig även i Sveriges socialdemokratiska paradis. Och det visar sig faktiskt i hur [svenska staten] fungerar över tid.

Det är det här EU borde ägna allt fokus och all energi åt att diskutera, istället för att göra allt för att försvåra reformer och liberaliseringar i unionens medlemsländer.


Onsdag 2006-03-01 / 8.42 länk
MANIFEST MOT ISLAMISM. I Jyllands-Posten skriver Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali och 10 andra intellektuella muslimer ett manifest mot islamism: Together facing the new totalitarianism.

Efter att ha övervunnit fascism, nazism och stalinism utmanas världen nu av en nytt globalt, totalitärt hot: islamism.

Vi, författare, journalister, intellektuella, uppmanar till motstånd mot religiös totalitarism och till förmån för frihet, jämlika möjligheter och sekulära värden för alla.

Visst utgör de en liten minoritet, närmast jämförbara med dissidenter. Men det är viktigt att slå fast att islamism är jämförbar med fascism. Det finns ingen anledning att visa den hänsyn.


Onsdag 2006-03-01 / 8.02 länk
DÄRFÖR RESER BUSH TILL INDIEN. På onsdag åker president Bush till Indien. Christian Science Monitor diskuterar Indiens ökande betydelse i What Bush wants in India.

Bush vill cementera relationer med en stor och snabbt växande ekonomi, och starkare band med Indien är dessutom ett sätt att påverka den andra - men kommunistiske - jätten i grannskapet, Kina. Indien ser ett moget partnerskap med USA som ett sätt att ytterligare stärka sin ställning som världsmakt ...

Närmare band mellan USA och Indien är 'en av de viktigaste utvecklingstrenderna i det tidiga 2000-talet' säger Kurt Campbell, säkerhetsexpert vid Center for Strategic and International Studies (CSIS) ... Samarbetet USA-Indien kommer att få ett geopolitiskt genomslag jämförbart med det som Nixon-administrationens öppnande av Kina fick, sa nyligen Robert Blackwill, tidigare amerikansk ambassadör i Indien och medlem av Bush första utrikespolitiska råd.

Europa hamnar alltmer i världsekonomins och världspolitikens skugga. Och här finns inga tecken på offensiv mentalitet.


Onsdag 2006-03-01 / 8.02 länk
ETT UTTRYCK FÖR VÅR TIDS UNDFALLENHET. En av Irakkrigets ledande motståndare, brittiske parlamentsledamoten George Galloway säger förmodligen det som ligger i tiden och som är såväl europeiska politikers som massmediers åsikt: Muhammedteckningarna var värre än terrorattackerna i New York och London. (This incident [with the cartoons] is more serious than the 9/11 attacks on the US and those of London.)

Vad är några tusen västerlänningars död mot en förolämpad muslimsk värld?

George Galloway ligger förmodligen några år före sin tid, när han intervjuas i den algeriska tidningen El Khabar, Danish cartoons are detrimental to Islam and Muslims and I highly condemn them. Men snart kommer alla europeiska politiker att be om ursäkt för att Europa existerar. Vi ser inga tendenser till att Europas etablissemang denna gång ska stå upp mot totalitära krafter. Man kommer att ge efter, ingripa i våra friheter och ge fundamentalismen nya segrar. (Tipstack)


Onsdag 2006-03-01 / 0.14 länk
NYTT BESÖKSREKORD FÖR BLOGGEN. En ny vall har brutits igenom: över 61.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka). Sedan i september har bloggen legat runt 50.000 besök per månad, men nu togs alltså ett ordentligt kliv uppåt. Bara under måndagen den 6 februari hade bloggen 3.558 unika besök.

Alltid roligt att slå rekord! Den allt större läsekrets är min viktigaste inspirationskälla och vi ska ju inte hymla med att en växande läsekrets ger bloggar som min starkare ställning i svensk opinionsbildning. Samtidigt som jag vill tacka för intresset, måste jag åter be om ursäkt för att jag är så dålig på att svara på mejl. Läser alla, men tiden räcker inte till för svar.


Tisdag 2006-02-28 / 19.16 länk
I ROLLING STONES HOTELLRUM. Apropå ingenting: den här karikatyren av Jerry Holbert i Boston Herald är kul. (Hans reaktion på Muhammedteckningarna är också rätt bra.)


Tisdag 2006-02-28 / 19.14 länk
FLER MUSLIMER FÖRKASTAR FUNDAMENTALISMEN. Andrew Sullivan har postat följande inlägg:

Wow! Jag har aldrig sett ett så robust, djärvt och osminkat försvar av väst - och det judiska folket - som från denna sekulära arab-amerikanska kvinna på Al Jazeera, och nu på Memri TV. Hon heter Wafa Sultan och är psykolog i Los Angeles. Hon menar att det bästa botemedlet i vår nuvarande situation är att tala sanning om extremisternas misslyckande i den muslimska världen, om deras oförmåga att respektera grundläggande humanitära normer för en civilisation. Det finns ingenting att diskutera tills dess de återvänder till sund humanitet. Hon ger svar på tal, rakt i ansiktet på extremisterna. Det här är en kvinna att följa. Mer översättning från arabiska till engelska finns här.

Ja, jag vill tro att de goda muslimerna - till slut - håller på att vakna. Man kan inte låta galningar, kriminella och mördare företräda en civilisation på över en miljard människor. Det ligger i den muslimska världens intresse att få ett slut på terrorismen. Ingen lider mer av dess destruktivitet än muslimer.


Tisdag 2006-02-28 / 16.14 länk
POSITIV EFFEKT AV DANSKA TECKNINGAR. Nu börjar de goda effekterna av Muhammedteckningarna att visa sig. I Danmark har moderata muslimer börjat att organisera sig, eftersom man är trött på att i medier och debatter representeras av extremister. I Berlingske Tidende skriver grundaren av organisationen Demokratiske Muslimer, Fathi El-Abed: Demokratiske Muslimer ønsker dialog.

Där bemöter han en marxist, Thomas Højrup, som kritiserar statsminister Anders Fogh-Rasmussen för att möta företrädare för Demokratiske Muslimer, snarare än mer traditionella muslimska företrädare i landet. Först avfärdar Fathi El-Abed det marxistiska yrandet i Hegels dialektiska anda (vilket visar artikelförfattarens intellektuella nivå) och sedan mosar han Højrup resonemang om muslimer i Danmark:

Ännu mer besynnerligt är Højrups konkreta uttalanden om de muslimska miljöerna i Danmark. Han drar sig inte för att påstå att 'många muslimer' uppfattar [folketingsledamoten] Naser Khader som en person 'som splittrar muslimer och gör islam ont'. Man kan sannerligen undra över var Højrup hämtat dessa åsikter någonstans. Vilka är de 'många' muslimerna? ...

Det verkar mest som om Højrup blivit helt förblindad den entydiga och generaliserande bilden av muslimer som hittills har varit dominerande i massmedierna, som en konsekvens av att ytterst få personer uttalat sig å alla muslimers vägnar i den offentliga debatten. Ironiskt nog är det precis denna bild som Demokratiske Muslimer önskar att nyansera.

Strålande! Det är detta jag väntat på så länge. Tack vare Jyllands-Posten och Muhammedteckningarna kan Danmark åstadkomma den mest levande, öppna och verklighetsförankrade diskussionen i Europa mellan muslimer och väst. Det är med en sådan dialog, inte byggd på rädsla och hämmande hänsynstaganden utan tvärtom raka och öppna tag, som vi kan komma till klarhet i var skillnader finns och därmed kunna förklara västvärldens hållning. Vi står för religionsfrihet, men dess seder är begränsade till privatlivet. Det offentliga livet, politiken, är skiljd från religionen. Yttrandefriheten är däremot, som konsten, universell och omfattar också satir om religiösa företeelser.


Tisdag 2006-02-28 / 15.44 länk
VAD DANSK SATIR BLOTTLAGT. I nättidskriften Captus publicerar jag idag en artikel som försöker sätta Muhammedkarikatyrerna i perspektiv: Dansk satir blottlägger relativismen. Ett utdrag:

Jyllands-Posten har inte behandlat muslimer annorlunda, som några tillfälliga gäster i landet, utan som ett danskt fenomen som man förhåller sig till på det sätt man brukar förhålla sig till företeelser i västerlandet. Kritikerna menar att muslimer ska behandlas som ett främmande inslag i väst. De är ömtåliga, och tål inte livet så som det ser ut i väst.

Men om man ska se muslimer på detta sätt när det gäller humor och samhällsdebatt, sker det naturligtvis också i andra sammanhang, som när muslimer söker jobb. Om muslimer är främmande och inte tål vårt sätt att leva, kan man då anställa dem för att ens utföra de enklaste uppgifter? Självklart inte.

Kritikerna mot Muhammedteckningarna pekar ut muslimer på ett sätt som gör det omöjligt för dem att någonsin bli en del av våra västerländska samhällen. Man markerar ut dem som människor som kräver särskilt delikat behandling, några som definitivt inte är som oss. Kritikerna av satiren är de som verkligen skapar en ”vi” mot ”dom”-attityd ...

Genom att ”visa hänsyn” till de totalitära krafterna inom islam undergräver man dessutom den muslimska världens möjlighet att utvecklas till en modern religion. För vilket är budskapet man sänder den muslimska världen när Sveriges regering, säkerhetspolis och medieaktörer vidtar åtgärder för att stoppa och censurera Muhammedteckningar? Sverige talar om för al-Qaida att de har rätt och att sekulära muslimer som holländska parlamentledamoten Ayaan Hirsi Ali har fel.

Tisdag 2006-02-28 / 10.30 länk
HAMILTON: 'FÖRFÄRLIGT YTTRANDE' AV EU. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton (fp) sågar EU:s utrikesministrar ordentligt för deras uttalande om yttrandefrihet och Muhammedteckningar:

- Det är ett i vissa stycken förfärligt yttrande. Texten håller en ursäktande och krypande ton, och den uppmanar därtill till självcensur. Istället borde ministrarna i klartext ha hävdat Europas grundläggande värderingar såsom universella, bl. a yttrandefriheten.

- Varken Laila Freivalds eller någon annan EU-minister ha mandat att be om ursäkt för Europas och Danmarks yttrandefrihet! Tvärtom borde de hävda Europas yttrandefrihet som ett föredöme. Den chansen försatte de!

Så borde det låta från hela den borgerliga alliansen.


Tisdag 2006-02-28 / 10.20 länk
BUSH AVVISAR FÖRDOMAR MOT ARABER. I striden om ett Dubai-baserat företag ska få lasta och lossa containrar i amerikanska hamnar har nya blottor avslöjats. Vänstern står för främlingsfientlighet och rasism, medan högern står för frihandel, pluralism och respekt. I Washington Post-kolumnen Bush, Speaking Up Against Bigotry skriver Richard Cohen ironiskt:

Det finns tidpunkter då George Bush är en besvikelse. Just när man kan förvänta sig att han ska ge missvisande förklaringar och rikta sig till sin bas eller att han inte har en aning om vad han talar om, då gör han något som är så rätt, så ärligt och, ja, så berömvärt [att vi måste ta notis]. Lägg märke till hur han vägrar att bidra till en anti-arabisk opinion över hamnavtalet med Dubai ...

Att bortse från de främlingsfientliga inslagen i denna affär är att förbise det uppenbara. Det var detta som startade konflikten och driver den. Bush satte från början fingret på denna ömma punkt: 'Jag finner det intressant att det är okej för ett brittiskt företag att sköta hamnar, men det är inte okej för företag från ett land som är en värdefull allierad i kriget mot terrorismen'.

Däremot har den politiska vänstern skamlös ridit på fördomar och rasism - med ett enda syfte: att få klämma till president Bush. Inga värderingar är för värdefulla för att inte offras i hatet mot Bush (se mer här).

Dubaiföretaget ska sköta lastning och lossning av containrar. Man varken köper hamnarna eller är anvarig för säkerheten, som naturligtvis handhas av tull och kustbevakning som överallt annars. Detta Dubaiföretag är ett av världens största på att sköta logistiken i hamnar. Man har dessutom många års erfarenhet av avtal med amerikanska flottan i Mellanöstern.

Det kan ju inte ha undgått någon att jag tar terrorism och fundamentalism på största allvar. Men det betyder givetvis inte att man ser varje muslim som terrorist. Det är så självklart att jag inte tycker att man ska behöva skriva det. Nu förstår jag att det kanske ändå är nödvändigt i vår relativistiska tid, då vänstern utan att blinka blir rasistisk om det gynnar deras 'kamp' emot Bush.


Tisdag 2006-02-28 / 9.20 länk
FUNDAMENTALISM ÄR MER EUROPAS ÄN AMERIKAS PROBLEM. Historikern Francis Fukuyama utvecklar i Slate, Europe vs. Radical Islam, det han tidigare beskrivit i New York Times (se här): uppgörelsen mellan väst och radikal islam kommer att ske i Europa.

I USA finns relativt få muslimer och de är i hög grad assimilerade i det amerikanska samhället. För amerikaner är därför fundamentalism och terrorism något som frodas utomlands. Så icke för Europa. I Holland är mer än hälften av befolkningen i storstäder som Amsterdam och Rotterdam muslimer och i Frankrike är de 12-13 procent av invånarna i landet. Många terrorister, från 11 september 2001 och framåt, har visat sig komma från en tillvaro i Europa.

Men fram till för 18 månader sedan eller så, har den politiska korrektheten varit så hård att få debattörer och journalister vågat tala öppet om ett ämne som genererar enorm allmän rädsla ... De skrämmande diagnoserna för Europas interna situation är fullt berättigade: långt före de franska upploppen i november hade den franska säkerhetspolisen noterat att ordningspolisen inte vågade sätta sin fot i dussintals bostadsområden.

Den svåra frågan är hur situationen ska hanteras från och med nu, men det grundläggande problemet är klart. Regeringar måste slå ut extremisterna och jihadisterna på ett sätt som inte riskerar att ytterligare isolera minoriteter ... För dem som hos Amerika letar efter konkreta metoder - där, trots allt, assimilering har en lång historia - finns tyvärr mer väsen och skrän än insiktsfulla råd. Hittills har de gapigaste rösterna dominerat fältet, med Pat Buchanan i spetsen ...

Här tycker jag Fukuyama är lite orättvis, för hur väcker man en i politisk korrekthet avtrubbad opinion från önsketänkande, om inte genom att dra ut konsekvenserna för att visa hur illa det kan gå?

Men Fukuyama pekar sedan på att Europa skyller alla problem på Amerika och därför inte ser vad som händer i sina egna samhällen: ”Politiker höll sig väl med arabiska diktaturer och ignorerade allmänhetens klagomål om kriminalitet i invandrargrupper i hopp om att köpa fred för sig själva. De som, likt Pym Fortuyn, den homosexuelle politiker som var först med att klart peka på att islam kunde utgöra ett hot mot centrala holländska värden om öppenhet och pluralism (och mördades), avvisades av mediala och politiska etablissemang som fascist och rasist.”

Fukuyama efterlyser en balanserad diskussion, och fortsätter attacken på såväl den politiska korrektheten i Europa som alarmisterna i USA:

Amerikansk identitet, i kontrast till den europeiska, har från början varit mer baserad på politik och religionsfrihet än på etnicitet och religionstillhörighet. Nya medborgare från Guatemala och Korea kan stolta säga att de är amerikaner. Pat Buchanan må inte gilla det, men det är exakt vad som räddar oss från den fälla Europa sitter i.

Här håller jag med Fukuyama: det är i globaliseringens tidevarv, paradoxalt nog, assimilering som är vägen. Det är genom att släppa in nya medborgare, som blir fullvärdiga medborgare efter det att de visat - genom omfattande språkliga och historiska prov - att de vill bli medborgare i ett land och fullt ut ta till sig detta lands värderingar, som vi kan bevara pluralismen och den rörlighet i världen som är oundviklig i vår tid. Nationalkänslan sitter inte i hudfärgen, men väl i hjärnans värdesystem: Nationell identitet tar ny form.


Måndag 2006-02-27 / 20.15 länk
EU-UTRIKESMINISTRAR I STORGRÄL OM TECKNINGAR. En ny hjälte har trätt fram: Hollands Indonesien-födde utrikesminister Bernard Bot (kristdemokrat). Han vägrade låta EU:s utrikesministrar gå ned på knä inför fundamentalisterna och be om ursäkt för Muhammedteckningarna. ”Vi har ingenting att be om ursäkt för.”

De långa förhandlingarna tyder på att många uppenbarligen längtade efter att få ge upp västvärldens och upplysningens frihetliga värden - lika villigt som man kröp inför Hitlerismen och Stalinismen för 70 år sedan. Till slut enades man om ett urvattnat uttalande där utrikesministrarna ”erkänner och beklagar att teckningarna har uppfattats som kränkande och plågsamma av muslimer runt om i världen”. Det rapporterar EU Observer i Foreign ministers wrangle over cartoon row text.

Utan Bernard Bot hade uttalandet förmodligen gråtmilt bett om ursäkt för Europas existens. Det finns några som inte fallit för Köpenhamnssyndromet.


Måndag 2006-02-27 / 17.50 länk
HAMAS MYCKET NÖJDA: EU GER STÖD TILL TERRORISTER. Det är sjukt. Våra skattepengar används till att stödja terrorism i Mellanöstern. Terrororganisationen Hamas har inte tagit avstånd från att urskillningslöst mörda tonåringar på discotek eller restaurangbesökare. Hamas vägrar också erkänna Israels existens. Ändå går nu EU in med över en miljard kronor för att täcka upp underskott i Hamasledda palestinska myndigheten, rapporterar EU Observer.


Måndag 2006-02-27 / 17.10 länk
REINFELDT GÖR FEL OM FÖRTAL. Dagens Nyheter har gjort allt för att ta avstånd från yttrandefriheten när det gäller Muhammedteckningarna, satir som friats av Justitiekanslern. Men när Fredrik Reinfeldt anmäler socialdemokraterna för förtal, ett fall som alltså inte är avgjort juridiskt, då har DN inga problem att visa bilderna: S-ledningen spred varulvsbild på Reinfeldt.

Men samtidigt anser jag det är fel av Fredrik Reinfeldt att göra juridisk process av det här.

Även om socialdemokraternas agerande är vidrigt och det personligt måste vara smärtsamt och sårande, tjänar inte politiker på att driva domstolsprocesser. Det visade sig 1978 när statsminister Thorbjörn Fälldin anmälde Aftonbladet och satirikern Rolf Börjlind för förtal. I en stort uppslagen artikel beskrevs Fälldin som en produkt av inavel, att han var alkoholist och egentligen satt inspärrad på mentalsjukhus. Trots att det var sårande friades Aftonbladet av juryn i tryckfrihetsmål. Senare har Fälldin sagt att han då övervägde att lämna politiken, att priset för politiken blivit för högt.

Reinfeldts fall är värre eftersom det inte är en tidning utan en politisk motståndare som ligger bakom och förtalet skedde i skepnad av att vara sanningsenliga anklagelser. Men jag anser det bättre att låta svenska folket döma socialdemokraternas moraliska förfall, inte domstolar. Det viktiga är ju att regeringspartiets karaktär och mentalitet nu är blottlagt.


Måndag 2006-02-27 / 15.00 länk
EU EFTER KONSTITUTIONENS FALL. Sedan den nye EU-ordförande, Österrikes premiärminister Wolfgang Schüssel, utan framgång försökt väcka liv i den döda konstitutionen, har nya initiativ dykt upp.

Frankrikes president Chirac och hans kansli har plockat fram en rad sakfrågor där man vill se ökad EU-aktivitet. Det framgår av Independent i France keen to boost power of EU, och Guardian i Chirac plots to rekindle France's love for EU. Att Chirac inte försöker sig på att återuppliva den förkastade konstitutionen, förvånar mig och tyder på viss självbevararelsedrift och klarsyn jag inte trodde han hade.

I några fall kan det faktiskt vara fräscha initiativ, exempelvis om mer gemensamma tag i energipolitiken eftersom Ryssland ser ut att vilja använda energi som maktpolitiskt vapen, och i utbildningspolitiken.

I andra är det döfödda idéer, som närmare politisk samverkan i eurozonen och detta ständiga tjat om att göra Javier Solana till ”utrikesminister”. Vilka hållhakar har den mannen på Europas regeringschefer?!

Även vår egen kommissionär Margon Wallström har försökt ta initiativ genom att lägga fram “Vitbok om EU:s kommunikationspolitik”. I den nya EU-kritiska bloggen Fritt Europa skriver riksdagsman Björn von der Esch (kd) om Wallströms vitbok: ”EU saknar inte alls möjligheter till information och kommunikation. EU:s problem är bristande trovärdighet.” Om det håller jag med. Men svaret är knappast mer pengar till nej-sidan, utan rakare rör till makten från väljarnas sida.

Jag tror att det är viktigt att bolla olika förslag och strategier för att så småningom finna ett sätt att avgöra vad EU ska vara i framtiden: ett socialistiskt planekonomiskt monster, eller en union som stimulerar och underlättar förnyelse genom avreglering, inte minst över gränserna. Ett lättare och smidigare EU eller ett tyngre och trögare? Vi måste komma till en position där Europas folk får avgöra det vägvalet. Innan dess kan unionen inte komma vidare (se mer Bortom ja och nej).


Måndag 2006-02-27 / 14.00 länk
TREDJE FASEN I IRAKS BEFRIELSE. I en utförlig rapport från Irak i helgens Washington Post, In the Battle for Baghdad, U.S. Turns War on Insurgents, beskrivs taktiken som koalitionen använder för att successivt, i slow motion, befria område efter område från terrorister i sunnitriangeln väster om Bagdad.

Man beskriver det som att USA:s policy efter segern över Saddamregimen 9 april 2003 har genomgått tre faser. Fram till juli 2004 dominerade önsketänkande och man viftade bort hotet från motstånd organiserat av al-Qaida och Saddam-lojalister. Då begicks ett antal misstag som underblåste motsättningarna. Fas 2 började i juli 2004, då armégeneralen George Casey tog befälet och sjösatte en militär plan som pekade ut ett antal strategiska mål vars syfte var att skapa förutsättningar för de irakiska valen fram till december 2005.

Den tredje fasen som man nu är inne i handlar om att successivt ta över de sista fickorna av motstånd och överlämna kontrollen av dem till de den nya irakiska armén och polisen. På det sättet kan USA dels fokusera på de utländska terroristerna, dels reducera amerikansk närvaro i Irak. Tidningens utsända sammanfattar:

Amerikanska insatser karaktäriseras nu av en stil som präglas av mer noggranhet och planering, som innefattar även hur jeepar och militärfordon körs på gatorna. Tidigare 'var det standard att köra med gasen i botten', säger överstelöjtnant Gian Gentile [i kavalleriet], stationerat nära en bombintensiv väg söder om Bagdad. Nu kör hans konvojer inte mer än 20 km/timmen. 'Jag tror stenhårt på långsamma, medvetna rörelser', säger han. 'Man kan då göra bättre iakttagelser, och exempelvis se om det finns bomber i vägkanten'. Det gör också att man inte stör irakiernas vardag lika mycket och man sänder en signal om lugn och att läget är under kontroll', säger han.

En annan förändring som noteras i artikeln är att man dragit slutsatsen att även en överviktig och mindre utbildad irakisk soldat är mer effektiv på gatorna än den mest disciplinerade US Army Ranger. De irakiska soldaterna får mer information och förstår läget där man patrullerar bättre än amerikanerna.

Kort sagt, den här artikeln ger betydligt mycket mer insikt om vad som faktiskt händer i Irak än vad någon svensk medieorganisation förmedlar. Det framgår hur stora problem man möter, men också vilka stora vinster som ligger inom räckhåll: självstyre och demokrati för folket istället för att leva och dö under en brutal diktator. Priset för demokrati har ofta varit högt. Även Sverige stod under hungerkravallerna 1917 på gränsen till inbördeskrig, efter den ryska februarirevolutionen. Men är det någon som efteråt ångrat att man drev på för demokrati? Nej. (Med undantag för vänstermedierna som naturligtivs inte önskar Irak demokrati, utan blodbad).


Måndag 2006-02-27 / 10.15 länk
MER RÄTTIGHETER TILL INGENTING. Dala-Demokraten står för rakt motsatt linje i sin ledare, och ger fullt stöd till regeringen som vill öka anställningsskyddet för visstidsanställda och därmed höja tröskeln in på arbetsmarknaden ytterligare:

[E]fter 14 månaders anställning under loppet av fem år hos en och samma arbetsgivare ska den anställde få fast anställning. Dessutom ska visstidare få företräde till nästa lediga fasta tjänst efter ett halvårs vikariat ... Det är ett av de bästa förslagen som [regeringen] lagt under mandatperioden.

Att få ökad rätt i anställningar som inte finns är ett sorts valfläsk som väljarna förhoppningsvis genomskådar. Den här utökade regleringen i arbetslivet innebär ännu färre arbetstillfällen i Sverige. Och därmed lägre tillväxt. Socialdemokratin arbetar aktivt för att göra oss fattigare.


Måndag 2006-02-27 / 9.55 länk
UNGA MÅSTE FÅ CHANSEN. Göteborgs-Posten skriver i dagens ledare något som borde bli ett mantra i valrörelsen:

Ett dåligt betalt, osäkert jobb är nästan alltid att föredra framför en dåligt ersatt, men säker arbetslöshet. Särskilt för ungdomar!

Måndag 2006-02-27 / 9.55 länk
FULA, SKITIGA OCH ELAKA. Sydsvenska Dagbladet skriver rakt om socialdemokratins smutskastningskampanjer: En rutten politisk kultur


Måndag 2006-02-27 / 9.35 länk
KARL ROVE: HILLARY CLINTON BLIR DEMOKRATERNAS KANDIDAT. En ny bok släpps idag, Strategery av Bill Sammon. Intervjuer ur boken har läckt till Druge Report.

Presidentens valstrateg, Karl Rove, säger att Hillary Clinton lätt kommer att slå sina rivaler inom demokratiska partiet och bli deras presidentkandidat 2008. Men hon förlorar valet. Hon har kort stubin (brittleness), och det kommer att vara en svaghet, ska han ha sagt.

Med andra ord: republikanerna vill gärna se henne som motkandidat i nästa presidentval.