Söndag 2006-02-19 / 22.06länk PARTILEDARDEBATT I TV4 (VI). Vem vann? 2-1 till de borgerliga. Till sakinnehållet tror jag, tyvärr, att vänsterpartiernas budskap om trygghet är lika starkt som de borgerligas satsning på arbete. Där blir det 1-1. Göran Persson (s) hade inget riktigt tydligt budskap och försvann litegrann från centrum av debatten. De borgerliga var mer samlat offensiva. Det gav dem segern.
Söndag 2006-02-19 / 21.38länk PARTILEDARDEBATT I TV4 (V). Tema integration: Lars Leijonborg (fp) lyfte behovet av att kunna svenska språket. Lars Ohly (v) kritiserar folkpartiet, men talar inte om sin egen politik. Maud Olofsson (c) påpekar att det är i Lars Ohlys Sverige som bristerna finns. Lösningen är jobb, exempelvis med sänkta arbetsgivaravgifter för dem som varit utanför arbetsmarknaden längre.
Peter Eriksson (mp) menar att det finns attityder som inte är acceptabla, och föreslår antidiskrimineringsbyråer.
Fredrik Reinfeldt (m) pekar på brister i skolan och brister för företagen som orsak till utanförskapet och bidragsberoende. Lars Ohly (v) menar att socialdemokratins flyktingpolitik bidrar till rasism.
Göran Persson (s) betonar behovet av att lära sig svenska, brister i form av skolornas segregation, jobb för vuxna och äldrevård för invandrare. Denna fluffiga meningslöshet från Persson förvånar mig. Helt utan engagemang och poäng.
Göran Hägglund (kd) nitar Persson för att det låter som om han var i opposition.
Söndag 2006-02-19 / 21.16länk PARTILEDARDEBATT I TV4 (IV). Tema skola: Lars Leijonborg (fp) påpekar att Sverige ligger i internationell topp när det gäller skolk och sen ankomst. Alla de borgerliga betonar att det måste vara ordning och reda i klassrummet. Lars Ohly (v) menar att det är gammal konservativ politik. Göran Persson (s) önskar att det var så enkelt att man kunde införa ordningsbetyg, men många har jobbigt hemma eller kan ha annat modersmål än svenska, och jag varnar för att tro att fler betyg löser något.
Fredrik Reinfeldt till Persson: Så fort vi går ut ur studion är det du som bestämmer, det är bara i debatter du saknar makt.
Söndag 2006-02-19 / 20.48länk PARTILEDARDEBATT I TV4 (III). Tema globalisering: Göran Hägglund (kd) menar att vi inte ska vara rädda för framtiden och att allt näringsliv ska ha så bra villkor som möjligt för att möta utmaningarna. Lars Ohly (v) vill se mer offentliga investeringar och menar att flera jobb i offentlig sektor är ett sätt att skapa tillväxt.
Göran Persson (s) menar att det här inte är lätt, men att Sverige har klarat sig bra och ökat sin export. Människor måste dock kunna känna sig trygga i förändringen, därför offentliga försäkringar.
Lars Leijonborg (fp) menar att Sverige har vunnit på globalisering förut och vi kan göra det igen. Men vi måste satsa kraftfullt på utbildning och forskning. Fredrik Reinfeldt (m) medger att många åker ut från arbete när omstrukturering sker och att Sverige inte är rustat för det.
Lars Ohly (v) menar att de borgerliga är en lönesänkarallians. Maud Olofsson (c) vill stimulera alla sorts jobb och Sverige har god erfarenhet av att utveckla basindustri och inom tjänstesektorn. Peter Eriksson (mp) vill avveckla oljeberoendet genom trängselskatter och andra ekonomiska styrmedel för att utveckla alternativa energikällor.
Göran Hägglund (mp) vill också utveckla miljöteknik och det sker genom goda villkor för företagen. Nya bördor på svenska företag ger inte nya jobb.
De borgerliga hamrar in villkoren för att skapa nya jobb. Det ska vägas mot vänsterpartiernas betoning på trygghet. Själv undrar jag vad osäkra väljare lockas mest av...
Söndag 2006-02-19 / 20.28länk PARTILEDARDEBATT I TV4 (II). Efter angrepp från Lars Ohly höll Maud Olofsson jordnära appell för småföretagen och den satt perfekt. När Persson försökte motattack om att sänkta skatter inte hjälper, svarade Olofsson med ny offensiv där hon frågade var alla skattepengar tar vägen, när de inte räcker till skola, vård och omsorg. Hon nitade först Ohly och sedan Persson av bara farten.
Söndag 2006-02-19 / 20.18länk PARTILEDARDEBATT I TV4.
Första partiledardebatten inför höstens riksdagsval inleddes med en utfrågning om 'köttberget', dvs 1940-talisterna som går i pension och ska försörjas av yngre generationer. Fredrik Reinfeldt (m) poängterade att det gäller att få så många som möjligt i arbete. Göran Persson (s) poängterade att det visar att man inte kan sänka skatten. Göran Hägglund (kd) vill satsa på kvaliteten i äldreomsorgen. Maud Olofsson (c) går till attack på vänsterblocket som trots långt regeringsinnehav har stängt ute unga och invandrare från arbetsmarknaden, fler jobb - inte höjda skatter - är lösningen. Lars Ohly (v) vill skapa fler offentliga jobb.
Lars Leijonborg (fp) jämför med ishockey där lag med en spelare utvisad får det mycket tufft och så är det i Sverige där många är utestängda från arbetsmarknaden. Peter Eriksson (mp) viftar med oranga kuvertet med uppgifter om framtida statspension, och nya beräkningar visar att 1960-talister får bara halva lönen i pension. Oklart vem han riktar sig emot, eftersom socialdemokratin var med i pensionsuppgörelsen PPM.
Göran Persson (s) säger att Sverige ligger i topp vad gäller sysselsättning, men samtidigt att Sverige inte har råd med de borgerligas skattesänkning. Fredrik Reinfeldt (m) betonar att utanförskap med fler folkpensionärer försvårar tillväxt och undergräver framtida pensioner. Göran Persson (s) vill hålla ihop Sverige och satsa offensivt, på vad är oklart.
Fredrik Reinfeldt (m) poängterar att Persson styrt Sverige i 10 år och det är bara att se sig om i landet. Utanförskapet har ökat. Maud Olofsson (c) till Persson: du hånar alla förtidspensionärer, du ser dom inte. Ni är inte beredd att göra någonting för att få in dem i arbetsmarknaden. Ni ser dom inte.
Därmed var första temat slut. Mitt intryck: skyttegravskrig. Inte många som inte redan var övertygade fick något till livs. Men det är riktigt av oppositionen att lyfta fram bristen på arbete och att socialdemokratin har regerat landet i mer än 10 år.
Söndag 2006-02-19 / 15.40länk FLEMMING ROSE I WASHINGTON POST. En av söndagens mest uppmärksammade artiklar i USA står kulturredaktören i Jyllands-Posten för. Det var Flemming Rose som publicerade de 12 satirteckningarna. Han skriver i
Why I Published Those Cartoons:
Jag beställde teckningarna med anledning av flera incidenter av självcensur i Europa som orsakats av ökad rädsla och känsla av hot i hantering av frågor som rör islam. Och jag anser fortfarande att det är ett ämne som vi européer måste konfrontera och uppmana moderata muslimer att tala ut om. Idén var inte att orättvist provocera - och vi avsåg definitivt inte att underblåsa våldsamma demonstrationer runt om i den muslimska världen. Vårt mål var helt enkelt att tränga tillbaka självpåtagna gränser för yttrandefriheten som verkar bli allt snävare.
I slutet av september sa en dansk stå-upp-komiker i en intervju i Jyllands-Posten att han inte hade några problem att urinera på en bibel inför kamera, men att han inte vågade göra samma sak med ett ex av koranen ...
Ungefär samtidigt hade Tate Gallery i London plockat bort en installation av avantgardekonstnären John Latham och som visade koranen, bibel och talmud rivna i bitar. Museet förklarade att man inte ville röra om känslor efter tunnelbanebomberna i London. (Några månader tidigare hade ett museum i Göteborg, för att undvika att förolämpa muslimer, tagit bort en målning med sexuellt motiv och ett citat ur koranen.) ...
Vi har en tradition av satir när det gäller att spegla kungafamiljen och andra offentliga personer, och det är den som reflekteras i [Muhammed]teckningarna. Tecknarna behandlade islam på samma sätt som de behandlar kristendom, buddism, hinduism och andra religioner. Och genom att behandla muslimer i Danmark som jämlika gjorde de en poäng: vi integrerar er i den danska traditionen av satir eftersom ni är en del av vårt samhälle, inte främlingar. Teckningarna inkluderar snarare än exkluderar muslimer.
Det här är ett avsevärt mer intellektuellt resonemang än vad alla dem som fördömt teckningarna kunnat erbjuda. Vad har kritikerna kommit med, annat än principlösa eftergifter gjorda under hot? Flemming Rose har rätt. Han vill inkludera nya människor i västerländsk tradition. De som håller med Syrien, Saudiarabien och andra totalitära regimer om att det var fel att publicera, har svikit yttrandefrihetens och demokratins ideal. De går antidemokratiska krafter tillmötes.
Söndag 2006-02-19 / 13.55länk ÖKAD BORGERLIG LEDNING. Även om den borgerliga alliansens ledning krymper något i Sifo-mätningen som presenteras idag, visar genomsnittet av samtliga opinionsmätningar att de borgerliga i februari har utökat sin ledning: från 1,4 procent i januari till 2,3 procent i februari. Se mer i tabellen
Kampen mellan blocken.
Söndag 2006-02-19 / 12.45länk SKA VÄST ÄNTLIGEN ENAS? Efter kalla kriget har Europa distanserat sig från USA. Först därför att man inte längre behövde USA:s militära skydd mot en aggressiv och imperialistisk sovjetkommunism. Sedan därför att man i EU-samarbetet utvecklade en ny religion: 'mjuk makt'. Eftersom de europeiska länderna kunde enas i en union som växte till 25 länder började den politiska eliten i Europa tro att diplomati och förhandlingar också skulle vara framtidens melodi globalt, medan 'hård makt', alltså den militära styrka som USA representerar, skulle vara passé.
Etablissemangens tilltron till samtal och ständiga kompromisser i slutna rum nådde hysterisk nivå i slutet på 1990-talet. Men inte ens medlemsländernas egna medborgare såg storheten i detta principlösa smusslande mellan politiska makthavare. Svenska folket avvisade EMU och snart avvisade franska folket EU:s konstitution.
Och nu visar den bisarra historien om 12 danska satirteckningar att den muslimska världen gärna ger sig på länder som saknar militär förmåga att försvara sig. Och var i väst har terrordåden efter 11 september 2001 skett? Inte i USA, utan i Europa, Madrid och London. Europa har inga 'hårda' maktmedel, utan litar på mjuka diplomatiska samtal. Fundamentalisterna föraktar detta och spränger de mjuka mer än gärna i luften. Däremot respekterar man den hårda makt USA står för. Man vet att om man gör en ny attack på amerikansk mark, kommer USA att svara med hårda militära medel i Mellanöstern.
Därför är mjuka, fega Europa att föredra för terrordåd.
Detta tycks - äntligen - börja gå upp för vissa politiska ledare i Europa. I veckan gick franske utrikesministern Phillipe Douste-Blazy längre än vad USA gått och sa i klartext att Iran strävar efter kärnvapen. Detta har fått
London Times att i
ledare peka på hur Europa börjar närma sig USA igen, och USA har erfarit att militärmakt allena inte räcker:
... trots allvarliga meningsskiljaktigheter om Irak visar frågan om Iran tecken på kursändring. Nyligen gjorda erfarenheter har för USA givit indikationer på att det finns gränser för hur militärmakt kan användas för att avväpna farliga nationer. Andra erfarenheter har kanske också börjat övertyga vissa europeiska stater om att tilltron till 'diplomatiska lösningar' inte kan användas för att lösa varje akut kris.
Tony Blair sa igår att han ser Storbritanniens samarbete med Tyskland som en 'allians och vänskap jag hoppas på och inte som rivalitet'. De gemensamma värderingarna löper mycket djupare än någon meningsskiljaktighet.
Ja, det är dags för oss i Europa att se vilka krafter det är som är Europas fiender och vilka som är våra vänner.
Lördag 2006-02-18 / 21.25länk MUSLIMSKA PROTESTER IMPONERAR INTE. En av USA:s mest inflytelserika opinionsbildare, Andrew Sullivan träffar mitt i prick i detta resonemang om muslimska protester,
Moderate Islam:
Det stora problemet vi har är att en i grunden fundamentalistisk tro, som saknar kapacitet till inre dialog, som vägrar låta sina heligaste texter underställas mindre passionerade vetenskapliga studier, som reglerar alla aspekter av mänskligt liv mycket aggressivt, och som mål har att undertrycka alla andra religioner - denna tro har nu att förhålla sig till en västvärld som sedan länge är van vid total intellektuell frihet, brutal satir, fri debatt och sekulär politik.
Saken blir inte bättre av att vi samtidigt har ännu mer extrema versioner av samma tro - islamister och deras terrorister till allierade - som gärna drar nytta av polariseringen och alienationen som redan påverkar muslimer i väst. Om vi försvarar våra friheter riskerar vi att knuffa de moderata i extremisternas händer. Om vi offrar bitar av våra friheter legitimerar vi just de argument som gör teokratin möjlig, och bjuder in terroristerna att driva på ännu mer.
Lämna frågan om våldsamma mobber åt sidan för ett ögonblick. Inga moderata muslimer eller 'medkännande' västerlänningar försvarar dem. Vad blir av strategin om icke-våld: när en tro garanteras skydd för sina tabun, när västvärldens kultur måste lyda dessa, när lagstiftning förändras för att undvika att religiös tro utsätts för kränkningar?
För mig verkar det rimligt att vi undviker grova kränkningar av islam, kristendom eller andra religioner. Men det är en fullständig illusion att tro att den huvudsakliga källan till våra problem idag är något som kallas 'islamofobi'. Nej, problemet är terrorism och tyrannier som härjar under islams banér. Utan det hade ingen av de danska teckningarna skapats och ännu mindre publicerats. Detta är den verkliga och flagranta hädelsen. Om 10 000 arga muslimer hade marscherat i London efter självmordsbombning av en betydelsefull moské i Irak, då hade jag blivit imponerad. Men de gjorda man inte. Till dess de gör det har väst ingenting att be om ursäkt för. Den muslimska världen måste ta sin bjälke från sina egna ögon innan man tar bort flisan i västvärldens.
Den första sanningen är att de flesta muslimska ideologer är hycklare. Vad har Usama bin Ladin gjort för offren av tsunamin på annandagen 2004 eller för familjerna som förlorade allt i jordbävningen i Pakistan förra året? Han byggde inte en skola, erbjöd inte en bit bröd och betalade inte för en enda vaccination. Och ändå talar han högst om vad muslimer står för, och inte de fromma muslimer från Kalifornien och Iowa som hjälpte folk i ett snöigt Kashmir. Han har lyckats framställa sig själv som de fattiga muslimernas försvarare, och västvärldens medier har tagit hans jihadistiska budskap hela vägen till banken.
Så sant.
Lördag 2006-02-18 / 13.02länk FÄNGSLAD REDAKTÖR I YEMEN INTERVJUAS. Mohammed al-Asaadi i Yemen är ännu en chefredaktör i Mellanöstern som publicerat de danska teckningarna, och som fängslats för det. Vissa kräver att han ska avrättas. Han intervjuas i Newsweek‘Of Course I’m Afraid’:
Regeringen säger att de håller dig fängslad för att skydda dig.
- Det tror jag inte ett ögonblick på. Även om du var dansk skulle du kunna gå säker på Yemens gator, och det skulle jag också. Men folk på gatan är klokare än regeringen.
Ångrar du publiceringen av teckningarna?
- Vi hade ett möte och diskuterade dem före publiceringen, så det var ingen olyckshändelse. Och teckningarna hade redan visats i TV-kanalerna Al-Jazeera och Al-Arabiya och miljoner muslimer hade sett dem. Jag personligen ansåg att de skulle publiceras. Om vi gör det olagligt att titta på dem, ger vi dem en betydelse de inte förtjänar, som om de vore heliga eller speciella på något sätt. Vi borde kunna diskutera dem öppet, därför gjorde vi som vi gjorde.
Artikeln som helhet diskuterar islam och speciellt profeten med en respektfull ton. Varför reagerade regeringen?
- De flesta av extremisterna läser inte engelska, de såg bara bilderna. Och artikeln kompletterades med en ledare som sa att teckningarna var fruktansvärda ... Men folk protesterade på gatorna. Det var det som fick regeringens hårdföra del att reagera. Även religiösa företrädare har givit oss stöd: det är avsikten bakom publiceringen som räknas, inte bara publiceringen.
De hårdföra böneledarna krävde i fredagsbönen att du ska avrättas, några föreslog hallshuggning. Är du rädd?
- Självklart är jag rädd ... Men Yemens folk som helhet är mycket moderata ... Och jag tror på gud. Jag gjorde det i försvar av profeten och jag tror inte gud kommer att svika mig.
Den här redaktören hade alltså som syfte att delta i kampanjen att uppröra läsarna, men planen gick i baklås och han fick ta skiten istället för Danmark. Då är ju den jordanske redaktören, som också fängslats efter publicering, betydligt intressantare. Jihad Momani skrev den
bästa kommentaren hittills om teckningarna:
Vad bidrar mest till att skapa fördomar om Islam — de här teckningarna eller bilder på en kidnappare som skär halsen av sina offer framför kamerorna eller en självmordsbombare som spränger sig själv i luften under ett bröllop i Amman?
Lördag 2006-02-18 / 13.02länk RICE TROLIGAST VICE OM BUSH BYTER. Intressant att högermagasinet National Review i kolumnen
After Cheney lyfter fram utrikesminister Condoleezza Rice som den troligaste vicepresidenten om Dick Cheney skulle avgå. Tidningen kan riktigt höra hur valstrategen Karl Rove viskar i presidentens öra: Condi vinner 2008 - och det skulle cementera ditt arv som president och av väljarna än en gång befästa din agenda. Det är nästan som en tredje mandatperiod.
Artikelförfattaren varnar dock om att konservativa skulle ställa tuffa frågor om hennes syn på en rad inrikespolitiska frågor där hennes ståndpunkter inte är klarlagda. Var står hon i abortfrågan, vad anser hon om positiv särbehandling och vad tycker hon om skatterna?
Men av alla de namn man bollar med har ingen utrikespolitisk erfarenhet i en tid då säkerhetspolitiken är Vita husets absolut viktigaste fråga. Det trista, men mest troliga svaret är att Cheney sitter kvar.
Lördag 2006-02-18 / 9.32länk BUSH: NATO-INSATS I DARFUR. I natt sa president Bush att det krävs fler trupper i den härjade Darfur-provinsen i Sudan, rapporterar
Bush: More troops are needed in Darfur.
Presidenten vill se ett aktivare FN, men förutspår att det krävs NATO:s kompetens för att leda, planera och organisera insatserna. Bush nämnde inte att amerikanska trupper ska delta, men när han säger att NATO ska spela en roll i Darfur betyder det med all sannolikhet att sådana kommer att involveras eftersom bara USA som har tillräcklig militär kapacitet för uppgiften.
Det här är naturligtvis alldeles för senfärdigt av Bush. Men Europa är ju ännu värre...
Lördag 2006-02-18 / 9.12länk PRISPENGAR FÖR ATT DÖDA DANSKA TECKNARE. Böneledaren Mohammed Yousaf Qureshi deklarerade inför tusen personer utanför den historiska moskén Mohabat Khan i Pakistan en belöning på en miljon dollar (7,5 miljoner kronor) till den som dödar en av de danska tecknarna som ritade Muhammed, rapporterar AP i
Cleric Announces $1M Bounty on Cartoonist. Intressant 'civilisation'.
Lördag 2006-02-18 / 9.00länk VÄSTERLÄNDSK KULTUR ÄLDRE ÄN KRISTENDOMEN. En läsare utvecklar skillnaden mellan väst och den muslimska världen:
Intressant det som Fields
tar upp apropos Tocqueville vad gäller skillnaden mellan islam resp västerlandet inom rättsuppfattning, etc. Dock går den västerländska "bodelningen" mellan andligt och världsligt - som jag ser det - länge tillbaka än till kristendomens införande.
Romersk rätt skilde alltid mellan "fas" (religiösa bud) och "ius" (sekulär, "vanlig" rätt) och man var mycket noga med att hålla dem åtskilda.
Denna isärhållning utgör, enligt min mening, en av de kanske viktigaste definitionerna på vad västerländsk civilisation är för något...
Våra fiender har skickligt anpassat striderna i detta krig till dagens medievärld, och för det mesta har vi - vårt land, vår regering - inte hängt med.
Det är sant. En förklaring är att en regering och dess försvarsdepartement måste verifiera och få information bekräftad innan man kan gå ut med uppgifter. Ett terrornätverk kan däremot sprida halvsanningar och lögner snabbt. Men den kritiska faktorn är hur massmedierna agerar i den här situationen. Man väntar inte på officiell kommentar, utan sprider terrornätverkets obekräftade uppgifter. Massmedierna låter sig bli terrorismens främsta vapen.
Vicepresident Dick Cheney har till slut svarat på frågor om jaktolyckan hos Fox News. Jag tror Fox är lite partiska. De kallade det en 'intervju med en prickskytt'.
President Bush säger att han står bakom sin vice. Långt bakom.
'Happy Valentine's Day' på er allihopa, eller som Dick Cheney säger, 'Guns n' Roses'.
Karikatyrtecknarna har haft rena julafton med vicepresidenten den här veckan. Vad sägs om de här:
Fredag 2006-02-17 / 11.20länk LARS DANIELSSON HOS ÄLSKARINNA ANNANDAGEN? Normalt bryr jag mig inte om vem som har affär med vem. Men om en sådan affär är orsaken till att Sverige agerar senfärdigt vid en katastrof och gör att höga tjänstemän i staten ljuger för folket, då blir det nödvändigt att ta upp.
Statsministerns närmaste man, statssekreterare Lars Danielsson har fått kritik för sitt agerande under annandagen då tsunamin drog fram i södra Asien. Beror senfärdigheten och strulet med vem han ringt och var han varit på att han var med älskarinna?
Ett och ett halvt århundrade innan Samuel Huntington uttryckte oro över 'civilisationernas kamp' identifierade Alexis de Tocqueville skillnaden mellan vårt arv av religiösa värderingar i väst och det lärande Muhammed inspirerade araberna med i Mellanöstern. Muhammed förmedlade politiska maximer, brotts- och civilrättsliga lagar och vetenskapliga teorier i koranen, och blandade därmed religon och politik, medan bibelns evangelium enbart behandlar relationen mellan människa och gud, och mellan människa och människa: 'Enbart detta, bland tusen skäl', skrev Tocqueville, 'är tillräckligt för att visa att islam inte kommer att behålla makten särskilt länge i en tid av upplysning och demokrati, medan kristendomen är anpassad för att verka i en sådan tid...'
Tocqueville gjorde observationen att religiösa institutioner bara kan verka i en demokratisk tidsålder om de har kraften att anpassa sig. Det är islams historiska utmaning, avslutar Suzanne Fields.
Och visst är det så. Men jag har svårt att se hur islam skulle kunna genomgå en reformation, just med anledning av det Tocqueville pekar på: islam skiljer sig från kristendomen i den meningen att islam gör anspråk på en gudomlig lagstiftning, sharia, som finns svart på vitt i de heliga skrifterna. Att reformera en religion som är så precis i sina politiska regler över vardagslivet är mycket svårt, och handlar i praktiken mer om att helt överge - förkasta.
Fredag 2006-02-17 / 9.52länk UTRIKESDEKLARATIONEN. Utrikesministerns årliga deklaration som lämnades i riksdagen häromdagen kommenteras av en läsare:
Det viktigaste citatet är nog:'Ingenstans är denna väg så tydlig som i
Afrika. Ingenstans är sambanden mellan mänskliga rättigheter, utveckling och
säkerhet så avgörande. Ingenstans speglas Sveriges utrikespolitik
tydligare.' Ingenstans speglas Sveriges utrikespolitik tydligare än i Afrika!!!
Egentligen en ganska fantastisk bekännelse. Avslöjar djupa eskapistiska
böjelser. Sådant som är nära eller besvärligt bör i möjligaste mån undvikas.
Endast sådant som befinner sig på betryggande avstånd väcker vårt verkliga
engagemang ...
Ordet 'fred' förekommer ett tjugotal gånger (i kombination med fredsfrämjande
och liknande eller ensamt). Ordet 'kamp' ett tiotal gånger. Detta måste kännas
hemtamt och tryggt för den vänster som på sin tid lät sig förföras av den
sovjetiska och östtyska retoriken om 'kampen för freden'. Märkligt nog
förekomer det slitna ordet solidaritet endast tre gånger ...
Deklarationen utmärker sig i övrigt genom avsaknaden av analys. Sådant är
besvärligt. Alla dvs vänstern kanske inte håller med. USA och Ryssland
nämns som samarbetspartners.Inte ett ord om våra nordiska grannländer.
Danmark befinner sig ju i ett utsatt läge.Inte ett ord om EUs
identitetskris. Ingen analys av världsläget.Kina och Indiens roll. Den
muslimska fundamentalismen. Irak nämns endast en gång ...
Det hela blir en kombination av Frälsningsarmén, Dr Pangloss och
Grönköping. Möjligen hade Grönköpings Veckoblad lyckats ännu bättre med att
kläda deklarationens tankar i en passande språkdräkt.
Torsdag 2006-02-16 / 18.02länk BRISTEN PÅ SINNESNÄRVARO. Efter dagens förhör om hanteringen av tsunamikatastrofen i riksdagens konstitutionsutskott med utrikesministern och statsministern kan man börja summera hur Sverige klarar katastrofer.
Ett ord som återkommer hos mig är sinnesnärvaro - eller rättare, brist därpå. När något fruktansvärt dramatiskt inträffar plötsligt och helt oväntat, agerar människor väldigt olika. Somliga blir passiva och helt hjälplösa. Andra reser sig och agerar med en nästan omänskligt stor handlingskraft och styrka. Och ju fler människor som är vana vid att allt ska gå som planerat och är helt invaggade i tron om att någon annan ska ordna upp saker snabbt, om något oväntat mot förmodan skulle inträffa, desto större andel verkar bli passiviserade när något faktiskt händer.
Jag står fast vid det jag sa från början: om man reser till andra sidan jordklotet, till länder som ligger långt efter västvärlden i organisation och ekonomi, kan man inte räkna med att svenska staten ska kunna stå för insatser som om något hänt på hemmaplan. De som däremot visade omedelbar handlingskraft och stor medmänsklighet var thailändarna. Många av de drabbade svenskarna har berättat om hur de under första dygnet kom upp i bergen med mat och vatten till de chockade och rädda turisterna, om hur de överlät sjukhussängar till västerlänningarna och på alla sätt gjorde vad de kunde för gästande utlänningar. Det thailändska civilsamhället och frivilliga volontärer gjorde de största omedelbara insatserna.
Andra som visade stor sinnesnärvaro är alla de släktingar som hemma i Sverige tagit hand om de många barn och ungdomar som blev föräldralösa 26 december 2004. Inte ett enda barn blev föremål för socialtjänsten - alla kunde genast få en ny trygg plats i civilsamhällets frivilliga omsorg bland släkt och vänner.
Men det katastrofkommissionens rapport visar är att Sveriges högsta ledning verkar vara minst lika passiva och hjälplösa som många av chockade svenskar som drabbats av flodvågen och som förlorade eller saknade anhöriga. Sveriges regering och deras staber saknade sinnesnärvaro.
Den enda statliga verksamhet som tycks ha fungerat är försvarsdepartementet som redan kl 6.28 på annandagens morgon skickade ut larm via SMS och mejl till större delen av regeringen och dess närmsta medarbetare. Men ingen agerade.
Det handlar om mentalitet. Man förmår inte inse verklighetens realiteter. Om något händer, ska det behandlas i vederbörlig ordning: det ska utredas, det ska föredragas på en i förväg bokad tidpunkt inför rätt befattningshavare och sedan, när allt är berett och färdigt för beslut, överlämnas färdigförpackat som proposition till statsministern. Och till slut ska någon kunna ropa: 'votering är begärd och ska verkställas'.
Om denna värld faller samman krävs beslutsfattare som har sinnesnärvaro. Och eftersom en lika stor katastrof hände Sverige för bara 10 år sedan, Estonias förlisning, borde regeringen inrättat en funktion med kompetens i krishantering. Men i den dumdryga miljö som Sveriges riksdag och regering utgör, där man blint tror på den sociala ingenjörskonstens möjligheter att planera alla människors liv från vaggan till graven, har man vägrat tro på att katastrofer kan hända. Det är som om det politiska etablissemanget förträngt Estonia och inte längre tror att det som hände har hänt.
Regeringens senfärdighet, mot bakgrund av erfarenhterna från Estonia, gör ett misstroende mot statsministern befogat.
En ny regering bör se till att krishantering handläggs av befattningshavare med rätt kompetens, dvs handlingskraft och sinnesnärvaro. Jag tycker det är en uppgift för försvaret. De bör få bygga upp en nationell krisledning som har rätt att ta kommandot i akuta lägen och beordra fram allt det man anser nödvändigt.
En annan uppgift är att för svenska folket göra klart att medborgarna inte kan lita på staten i alla lägen. Svenska staten kan inte stå på vakt överallt för att rycka in när något oväntat inträffar. Människor måste räkna med att livet kan ställas på huvudet, och att deras första impuls bör då vara att själva finna snabba och tillfälliga lösningar tillsammans med andra, i väntan på att större räddningsoperationer rycker ut.
Vi kan inte lita på staten. Civilsamhället är starkare. Låt oss aldrig glömma det.
Torsdag 2006-02-16 / 13.52länk DAGS FÖR BUSH ATT BYTA UT VICEPRESIDENTEN. Dick Cheney har gjort klart att han inte tänker kandidera i det amerikanska presidentvalet 2008. Därför bör han kanske avgå redan nu, menar Peggy Noonan i Wall Street Journal, Hit Refresh?
Hon är lite feg som inte namnger vilka personer hon skulle kunna tänka sig på hans post. Hon skriver bara att det isåfall måste vara en mycket populär person inom republikanska partiet. Och hon säger 'han' om ersättaren.
Men jag skulle vilja se utrikesminister Condoleezza Rice som ny viceprecident i USA. Hon uppfyller alla kriterierna för en världsledare: hon är otroligt smart, hon är tuff, hon har full koll på världen och hon är djupt förankrad i sina värderingar.
Om George W Bush utser henne till vicepresident och gör klart att den mäktigaste politiska klanen i USA, familjen Bush, lägger hela sin tyngd bakom henne i kommande presidentval, har hon goda chanser att vinna. Genom att bli vicepresident reduceras något hennes största nackdel: hon har aldrig ställt upp i val, hon har alltså aldrig varit folkvald, utan alltid tjänsteman, expert och rådgivare. Det är ett stort handikapp i USA, som tar demokrati på allvar.
Hon måste vara en karaktär jämförbar med general Dwight D Eisenhower, som är den senaste som valdes till president utan att tidigare innehaft folkvalt ämbete. Och det är hon!
Torsdag 2006-02-16 / 11.20länk VÄNSTERN VÅGAR INTE DRIVA MED ÖVERHETER LÄNGRE. Jag citerade i bloggen en enda mening ordagrant från gårdagens utrikespolitiska debatt, och det var Alice Åström (v) när hon sa: ”Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att häda och kränka.” Jag angav inte skälet, men det utvecklas av läsare i mejl:
Är det inte gravt tragikomiskt att vänsterpartiet nu hetsar för att förbjuda hädelser? Marx tal om religionen som opium för folket lär i så fall ligga pyrt till. Det säger en del om hur mycket dagens vänster hatar västvärlden och dess friheter att de till och med är beredda att krypa för teokratiska fanatiker. Vart tog den gamla hederliga vänstern vägen, de som i alla fall vågade driva med kyrka och överhet?
Torsdag 2006-02-16 / 10.32länk GOOGLE SAMARBETAR MED KINAS SÄKERHETSPOLIS. Internetföretag har blivit ordentligt utskällda i amerikanska kongressförhör. Google, Yahoo, Microsoft och Cisco anklagas av kongressmannen Chris Smith (R) för 'ett sjukt samarbete' om censur med kommunistregimen i Kina och för att 'halshugga dissidenternas röster', rapporterar Free Internet Press i
Rep. Smith Blasts Internet Companies For Muzzling China Dissidents.
Han anklagade också Google för att till kinesisk polis ha lämnat ut datainformation om hur användare i Kina har surfat och vad man har sökt efter, rapporterar USA Today i
Tech execs take their lumps, defend China policies. Information som lett till arresteringar av dissidenter. Denna uppgift förnekas av Kina, skriver Reuters i
China denies Internet controls lead to arrests. Men vad förnekanden från kommunistregimer betyder, vet vi: ingenting.
Chris Smith meddelade att han tänker lägga lagförslag som tvingar amerikanskt baserade internetföretag som agera i Kina att lägga sina servrar utanför Kina så att kommunistregimen inte ska kunna censurera intenet, rapporterar Chicago Tribune i
Lawmakers hit Google, Yahoo on China deals.
I kongressförhöret med företagsledningarna sa kongressmannen Jim Leach (R):
- Det här gör er till en funktionell del av den kinesiska regeringen.
Googles vice vd Elliot Schrage svarade:
- Vi visar inte allt på grund av regeringens restriktioner.
Google-chefen sa också att bolaget kan dra sig ur Kina om man finner att man inte kan möta sina interna mål som inkluderar skydd för användarnas integritet och möjlighet att till användarna meddela när en sökning stoppats på grund av censur.
I dessa dagar känns det skönt att det finns några politiker som tydligt står upp för yttrandefriheten.
När Dagens Nyheter plockar hem nyheten lyder rubriken
Demokraterna i ledning inför kongressvalet. Även om skillnaden mellan partierna enligt Gallup ligger inom felmarginalen lyfter den svenska tidningen demokratiska partiet. Hur kan det komma sig?
USAs utrikesminister, Condoleezza Rice, berättade idag att Bush administrationen kommer att begära ytterligare 75 miljoner dollar för att främja demokrati i Iran. En stor del av pengarna kommer att satsas på dygnet runt sändningar av radio och tv till befolkningen i Iran. Stora satsningar görs också på att nå det Iranska folket via Internet. Det här är oerhört goda nyheter, nu är det bara att hoppas att pengarna går till rätt personer samt att EU och Sverige slår in på samma linje.
Det här formen av bistånd är mycket intressant. Istället för att pumpa in biståndsmedel i korrupta statsledningar borde de gå till att skapa friare medier och förstärka yttrandefriheten. Om så sker kan folk lättare på egen hand avsätta förtryckande regimer eftersom deras ställning undergrävs om de utsätts för öppen kritik.
Onsdag 2006-02-15 / 19.55länk SVT VISAR FALSKA BILDER OM ABU GHRAIB? Det finns inga bekräftelser på att de bilder på misshandel som australiensiska medieföretaget SBS i dag har spritt över världen verkligen kommer från Irak och Abu Ghraib, vilket nyhetsbyrån AP är noga med att lyfta fram i sin
rapportering - reservationer som SVT:s Rapport inte nämner med ett ord:
SBS vägrar att ge ut detaljer om källan till fotografierna och bildernas autencitet kan inte bekräftas av oberoende källa.
Kommer ni ihåg förra mediehysterin om Abu Ghraib? Då slogs bilder, som sades komma från Abu Ghraib, upp stort i amerikanska och europeiska medier.
Vissa bilder visade sig komma från en
porrfilm inspelad i USA. Till höger visas omslaget till porrfilmen, vars bilder låg till underlag för skärrade reportage om våldtäkter i Abu Ghraib, först i Boston Globe och sedan i hela världen. (se mer i bloggen
här)
Andra
falska och arrangerade bilder föreställde soldater som pissade på fångar. De spreds över hela världen, men redaktören för Daily Mirror som
först publicerade dem,
fick sparken. Med tanke på detta är det sällsynt omdömeslöst av SVT att publicera de här bilderna utan reservation för deras äkthet. Det kan inte uteslutas att det vi ser är en attack i psykologisk krigföring utförd av al-Qaida eller propaganda av annat slag.
Och en sak till: NU är det minsann ingen som talar om att bilderna är kränkande för den muslimska befolkningen! Nu - när USA blir måltavla - då är alla betänkligheter att visa hänsyn till den muslimska kulturen som bortblåsta.
Onsdag 2006-02-15 / 17.35länk SVERIGE MOTARBETAR AYAAN HIRSI ALI. När jag funderat vidare, vill jag dra förra kommentarens resonemang ännu ett steg. När de svenska riksdagspartiernas partiledare fördömer publiceringen av Muhammedteckningarna, därför att de är kränkande, fördömer man ju inte bara just dessa teckningar. Man fördömer också det arbete för muslimska kvinnors frigörelse som Ayaan Hirsi Ali genomför, exempelvis i kortfilmen Submission. Varför? Den filmen kan anses vara minst lika kränkande som Muhammedteckningarna.
När svenskt etablissemang tar avstånd från dem som kritiskt vill diskutera islam på ett sätt som uppfattas som kränkande, bevisar man för fundamentalister att de har rätt som gör allt för att stoppa och tysta denna kritik. De svenska partiledarna har ställt sig på fundamentalisternas sida mot Ayaan Hirsi Ali och andra som vill öppna den muslimska civilisationen för yttrandefrihet, demokrati och alla människors lika värde.
Är det en position de är stolta över att ha intagit?
Onsdag 2006-02-15 / 14.45länk 'EXTREMISTER PÅ BÅDA SIDOR'. Denna fras har blivit vanlig i Sverige efter Muhammedteckningarna. Det är, om något, ett riktigt korkat uttalande med tanke på att det handlar om att vara för eller emot yttrandefrihet. Att stämpla oss som försvarar den svenska yttrandefrihetsgrundlagen sedan 1776 som extremister är ett tydligt steg på vägen att ta avstånd från svenska traditioner och kultur.
De politiker som använder den här frasen förbereder Sverige på att avveckla våra friheter.
Och det är ingen överdrift att säga. Det framgår om man läser Stanley Crouch i New York Daily News. Han lyfter fram en moderat muslim:
Radman Masmoudi, som har examen från MIT, är redaktör för publikationen Muslim Democrat och är ordförande i Tunisiens forskarsällskap, Tunisian Scientific Society. I artikeln 'Den tystade majoriteten' (The Silenced Majority) har han skrivit om kampen mellan de två ytterligheterna, sekulära muslimer och de religiösa extremisterna. Han menar att de flesta finns däremellan: de vill utöva sin religion och leva i ett modernt samhälle. Masmoudi gör en viktig analys:
Reformationen av islam kommer att kräva frihet och demokrati, och just nu är västvärlden den enda plats där vi har dem.
Detta citat visar hur absolut centralt det är för frihetens och demokratins överlevnad på jorden att västvärlden inte ger upp sin frihet och demokrati för att tillmötesgå fundamentalistiska islamister. De här värderingarna krävs för att de moderata krafterna inom islam ska kunna utvecklas. Att då strypa dem i väst, ger totalt motsatt effekt än den avsedda.
Onsdag 2006-02-15 / 14.45länk VAR ÄR 'DE GODA MUSLIMERNA'? Jag har fått många mejl som menar att jag går alldeles för hårt åt 'muslimerna'. Mitt svar är att jag kritiserar de fundamentalistiska muslimerna, och så många andra företrädare för muslimer finns inte i debatten. Jag har bett läsarna som mejlat att ge mig namn på muslimska ledare som står för pluralism, alltså accepterar att islam inte står över andra religioner eller över sekulära. Inte en enda av läsarna har svarat.
Skälet är att antalet muslimska ledare som på riktigt är 'moderata', är ytterst få. Jag har nämnt några här i bloggen, men de är unika undantag (främst
Abdurrahman Wahid). Däremot finns många som falskeligen kallar sig moderata, vilket
Salman Rushdie påtalat.
Sedan finns det skarpa muslimska röster i väst, utöver Rushdie så har vi ju främst
Ayaan Hirsi Ali. Men de är enstaka dissidenter. Flera av dem lever med städigt dödshot. De har inga stora muslimska supporterskaror. De företräder inga stora muslimska grupperingar.
Onsdag 2006-02-15 / 10.35länk UTRIKESDEBATTEN I RIKSDAGEN (II). Holger Gustafsson (kd) kom i sitt anförande med ett klart besked: inga bidrag bör ges till palestinska myndigheten tills dess valsegrarna i Hamas erkänt Israel och tagit avstånd från våld. Han såg också kritiskt på Rysslands utveckling, där man ser ut att vilja använda energileveranser som maktpolitiskt inslag. Viktiga påpekanden.
Alice Åström (v) menar att det var en djup kränkning av muslimer att publicera Muhammed-teckningarna och hon tar avstånd från dem. Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att häda och kränka. Alltså: vänsterpartiet svarar inte yttrandefriheten utan står för censur (för vem avgör vad som är att 'häda och kränka'), vilket i och för sig inte är särskilt märkligt med de totalitära drag som kommunismen präglas av.
Agne Hansson (c) går till starkt försvar av alliansfriheten. Den säkerhetspolitiska doktrinen som gäller ska ligga fast. Och det ska finnas en klar folklig förankring och enighet om en förändring ska vidtas.
Det var med andra ord spretiga inledningsanföranden. Det är tydligt att utrikesdebatten är avsedd för inrikespolitiska syften. Och eftersom Sverige är ett litet land är våra ställningstaganden inte viktiga för någon, och då blir det logiskt att rikta sig mot sina väljare snarare än blicka ut i världen.
Onsdag 2006-02-15 / 10.05länk UTRIKESDEBATTEN I RIKSDAGEN. Efter en traditionell inledning av utrikesminister Laila Freivalds avvek Gunilla Carlsson (m) från mönstret och höll en appell mot folkmordet i Darfur och krävde ett mer aktivt världssamfund. Det var nytt och uppfriskande för den annars så stela debatten.
Nyss avslutade Cecilia Wigström (fp) sitt anförande om bristen på frihet och demokrati i Mellanöstern. Hon kritiserade den svenska regeringen för att inte ha ställt upp på FN-begäran om hjälp i Irak och talade för ett mer aktivt svenskt agerande. Också detta tal var fräscht och var som en pust av frisk luft.
Onsdag 2006-02-15 / 9.45länk EFTER SVEKET MOT YTTRANDEFRIHETEN - SVEK MOT HOMOSEXUELLA? Vi har sett hur det svenska etablissemanget omedelbart ger upp försvaret för yttrandefriheten i samband med striden om Muhammed-teckningarna. Vad blir nästa kapitulation? Jag skulle inte förvåna mig om man ger upp försvaret av homosexuellas rätt, eftersom det handlar om friheter som, på samma sätt som karikatyrteckningarna, är 'kränkande' för rättroende muslimer.
Efter filmen Brokeback Mountain, med homosexuellt tema bland cowboys, kommer nu en film som avhandlar livet för homosexuella muslimer, In the Name of Allah, rapporterarVariety.
- Världen behöver just nu förstå islam och dessa gestalter är det mest otroliga berättarna om islam, säger producenten Sandi Dubowski.
Den här filmen kommer säkert att skapa upprörda känslor bland muslimer. Man kommer att kräva att homosexuellas rättigheter ska tas bort, på samma sätt som yttrandefriheten tas bort för Muhammedteckningar.
Och mina förväntningar på de svenska partiledarna är mycket, mycket låga. Jag frågar mig: hur snabbt kommer de att vilja avskaffa friheter som upprör muslimer i denna fråga?
Det är skrämmande att se hur fegt, hur svagt och hur viljelöst svenskt politiskt etablissemang är när det gäller att försvara VÅR civilisations principer. Hur långt ska de få gå i sin eftergiftspolitik?
Onsdag 2006-02-15 / 9.25länk HUNTINGTONS 'CIVILISATIONERNAS KAMP'. Med anledning av att professor Samuel Huntingtons mer än tio år gamla bok The Clash of Civilizations nu kommer ut på svenska,
Civilisationernas kamp : mot en ny världsordning har DN-Kultur skrivit (ej online) om hur den hånade boken ser ut att ha förutsagt vad som nu händer. Och ur denna analys kan man se hur västvärlden nu viker ner sig för andra civilisationers krav.
För det är onekligen en remarkabel skillnad mellan 'vårt' sätt att reagera på Muhammedkarikatyren och hur vi hanterade stormen kring 'Satansverserna' som för halvannat decennium sedan renderade författaren Salman Ruschdie en dödsfatwa från högsta ayatollan i Iran
Då tvekade varken regeringen eller massmedier i väst att entydigt sluta upp kring Rushdies absoluta rätt att konstnärligt gestalta den historiska kontroversen om huruvida Koranen, 'Guds ord' enligt muslimsk tro, egentligen var skriven av människor och dessutom ursprungligen innehöll inslag av månggudadyrkan.
Då betraktades yttrandefriheten som absolut och odelbar. I dag, däremot, fördöms Jyllands-Postens tilltag att publicera karikatyrer av profeten Muhammed med hänvisning till att det skulle kränka vanliga muslimer, att satiren 'slår nedåt' - trots att Muhammed själv var en av historiens främsta krigarfurstar och religionsgrundare.
Nu får yttrandefriheten maka på sig för somligas religiösa tro.
Jösses. DN-Kultur är inte totalt relativistiskt. Det finns hopp.
Tisdag 2006-02-14 / 23.50länk MARK WARNER UTMANAR HILLARY CLINTON. Times kallar honom 'guvernör okänd', men Mark Warner är en moderat demokrat som mycket väl kan komma att visa sig ta den plats som Hillary Clinton söker: som demokratiska partiets presidentkandidat 2008.
I artikeln
Governor Nobody sneaks up on Hillary intervjuas en demokratisk väljare i den lilla, men mäktiga delstaten New Hampshire (delstaten där första partiomröstningen inom respektive parti hålls på traditionellt sätt). Kvinnan säger att hon vill ha någon med anständiga värderingar och som kan vinna. Jag har inget emot Hillary. Det är irrationellt och orättvist, men hon är polariserande.
Mark Warner har varit framgångsrik guvernör i en sydstat, Virginia, och jämförs därför med Bill Clinton och Carter - de två senaste demokratiska presidenterna. Warner är dessutom något så ovanligt för politiker som en framgångsrik entreprenör. Han tjänade över en miljard kronor som grundare av telekomföretaget Nextel innan han blev guvernör.
Också Washington Post påpekar att Warner är totalt okänd utanför sin egen delstat,
Warner's High Hopes Meet Low Rating in N.H. Han har en lång uppförsbacke - men också två år på sig att bli mer känd. Och han har supportrar: se här.
Som framgår i The Free Lance-Star,
Notable term for Gov. Warner, gjorde Warner stora nedskärningar i delstatens budget och vissa skattehöjningar. Trots det lyckades han för folket förklara vad han gjorde och fick stort stöd för det. Han är alltså en fiskalt konservativ demokrat, som vill se balanserade budgetar.
Men just nu är det ingen vidare populär position inom demokratiska partiet som dragit iväg långt vänsterut. Men när aktivisterna ska välja en presidentkandidat som kan vinna mot en republikan, kan Warner vara rätt placerad på den politiska skalan. (Se fler tänkbara kandidater i
Vem blir president 2008?)
I internets anonyma värld attackeras nu Saudiarabiens regering av saudiska bloggare som tycker att regeringen alltför entusiastiskt hetsar muslimer över hela världen mot de danska Muhammed-karikatyrerna.
Bloggarna torgför åsikter som de aldrig skulle våga [eller tillåtas] uttrycka i vanliga statskontrollerade medier.
Därmed är skillnaden mellan Saudiarabien och Sverige mindre än jag trodde...
Men om det inte finns några andra i Sverige som driver opinion för frihet, avreglering och minskad politisk makt, då kan inte partier som vill vinna regeringsmakten göra annat än att anpassa sig och stå för reglering, ofrihet och stor politisk makt. Så enkelt är det i en demokrati.
Kritiken borde rimligen riktas mot alla dem som vill frihet men som inte behöver försöka vinna allmänna val. Det är deras misslyckande att ett borgerligt alternativ måste vara halvsocialistiskt för att ha en chans att vinna.
Det vi ser är priset för att Svenskt Näringsliv, Företagarnas riksorganisation med flera, under flera år varit mer måna om att få dricka kaffe och äta mazzarin med Göran Persson i Rosenbad, än att stå upp för näringsfriheten.
Sluta klaga på moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna! Satsa istället opinionsbildning för ett friare Sverige. Efter framgångrikt arbete om det, kan politiska partier sedan omsätta en opinionsförflyttning i praktisk politik.
Tisdag 2006-02-14 / 14.25länk JOHN MCCAIN TALAR KLARTEXT OM IRAN - OCH RYSSLAND. Vid säkerhetspolitiska konferensen i München nyligen höll amerikanske senatorn (och presidentkandidaten) John McCain ett mycket intressant
tal. Hoppa gärna över de inledande och obligatoriska diplomatiska flosklerna om Nato:s betydelse (jag avskyr förskönande överdrifter, även om det ur McCains synvinkel är artigheter - där han talar om Natos betydelse i Balkan handlar det egentligen om USA:s militära kompetens, men som amerikan vill han ge andra del i insatserna att få stopp på massakrerna, även om EU presterade noll).
Därefter sammanfattar John McCain, på sitt härligt klara språkbruk, läget beträffande Irans kärnvapenambitioner: Det finns bara en sak som är värre än militärt ingripande, och det är ett Iran med kärnvapen (There is only one thing worse than military action, and that is a nuclear armed Iran.) I en enda mening är McCain tydligare än någon annan. Han förespråkar sanktioner, men tillägger att regimen i Iran måste förstå att den inte kan vinna mot övriga världen. Så ska diktaturer tas! De ska inte klappas medhårs, de ska utmanas och förgöras.
Mest intressant är ändå McCains analys av Ryssland. Han pekar på alla steg som Ryssland har tagit bort från politisk frihet. Man ger stöd till diktaturer i sitt närområde. McCain ger Ryssland en riktigt tungt varningsskott: Under president Putin är Ryssland idag varken en demokrati eller en av världens ledande ekonomier, och jag ifrågasätter starkt om G8-ledarna verkligen ska åka till det planerade toppmötet i S:t Petersburg i juli.
Den diplomatiska signalen har ingen i Kreml missat. Frågan är om EU vågar ta ställning för demokrati - när det verkligen gäller. EU har ju nyss sagt att yttrandefriheten borde inskränkas för att inte göra fundamentalister arga. Skulle ett sådant EU våga göra Ryssland arga? Tillåt mig tvivla.
Enligt min mening visar John McCain hur internationell politik ska spelas mot demokratins fiender: tufft, stenhårt och skoningslöst. De ska drivas på defensiven, de ska svettas och de ska visas upp för världen som de odugliga och svinaktiga förtryckare de är.
För att möta [terrorismen] planerar militären ett tvåstegskrig. Det första är att bekämpa den i öppen strid i Afghanistan, Irak och på andra platser ... Det andra steget beskrivs av ledande militära planerare - inklusive försvarsminister Rumsfeld - som 'det långa kriget'. Det handlar om att möta en uppsättning ideal med andra.
Det är i detta skede som Bush-administrationen oroas över att detta [idéernas krig] inte har blivit förstått av de flesta amerikaner och därför riskerar att förloras när George W Bush lämnar Vita huset. Vid möte hos National Press Club i Washington påminde Rumsfeld journalisterna om att al-Qaida och dess partners är noga med sin framtoning i massmedia. 'Tänk på det - de stiger upp på morgonen och har kommittémöten där man funderar över hur man bäst ska manipulera världspressen till deras fördel', sa han. Det är inte bara så att al-Qaida ser CNN eller FOX för taktisk information, utan de har 'bevisligen haft succéartade framgångar i att manipulera massmedierna här i detta land'.
Ja, har medierna gjort något annat än gått terroristernas ärenden? Ingen kan vara mer nöjd med bevakningen av Irak än al-Qaida. Allt fokus ligger på vad terroristerna gör, ingenting sägs om den demokratiska processen och återuppbyggnaden av landet efter tre årtionden under en despots blodiga tyranni.
Nysnö låg oplogad på tyska motorvägar igår och patienter med inbokade operationer skickades hem eftersom landet genomlider sin värsta strejk i offentlig sektor på 14 år.
Efter de tre första månaderna med Angela Merkel som Tysklands första kvinnliga förbundskansler påminner detta om vilka enorma problem som möter henne på hemmaplan. I utrikespolitiken har hon överraskat och gjort tyskarna förvånade och stolta. 'Det är en enorm skillnad i hanteringen av utrikesfrågorna', säger en västdiplomat.
Och trots en ekonomi som, likt övriga Europa, sackar efter, har stödet för henne rusat i höjden: 80 procent av tyskarna tycker hon gör ett bra jobb. Iallafall just nu.
Tisdag 2006-02-14 / 9.50länk IRAKKRIGSMOTSTÅNDARE MEDSKYLDIGA TILL FOLKMORDET I DARFUR. Ledaren
Ett problem från helvetet i Dagens Nyheter lägger skuld för folkmordet i Darfur på USA. Detta skrivet i en tidning som på sina utrikessidor driver hatkampanj mot USA därför att USA befriat 25 miljoner irakier...
Det får väl vara någon måtta på självmotsägelserna? Skälet till att folkmord, som det i Darfur, kan ske beror på protesterna mot Irakkriget. Denna antikrigsopinion är massmördarnas bästa vänner - eftersom det är antikrigs-opinionen som gör inverventioner i andra länder så svåra att vidta. Vem vill utsättas för det gränslösa raseri och hat som USA fått som tack för att man befriade Irak från en tyrann?
Ett annat problem - som DN inte tar upp och antagligen inte förstår - är folkrätten (international law) som i FN-stadgan först och främst skyddar staters regeringar, inte deras befolkning. FN:s logik innebär när det gäller Sudan att man står på regimens sida, det är ju regimens företrädare som representerar landet i FN-skrapan och som övrig FN-personal samtalar med. Folket är regimens ägodel. Detta är FN:s synsätt - stadgad i portalparagraferna vid organisationens bildande för 60 år sedan. FN är till för att skydda regimen i huvudstaden Khartoum, inte att bry sig om de förföljda människorna i Darfur. De är en intern angelägenhet.
Pengar ger inte lycka, och nu finns en studie som bevisar det. Australiensiska forskare har funnit att människor i rika Sydey är bland dem som mår allra sämst i landet, medan de som är mest tillfredsställda med sina liv bor i landets fattigaste områden.
Så är det. Det finns naturligtvis ingen anledning att tacka nej till pengar, men det är annat som avgör hur tillfreds vi är med våra liv. Inställning till livet, förväntan och egen prestation är viktigare faktorer. Därför är det välfärdssystemets bidragsberoende dubbelt fel: det fokuserar på pengar (istället för arbete) och gör människor beroende av andra för sin försörjning - ett starkt recept för vanmakt och ångest.
Tisdag 2006-02-14 / 9.14länk ÖL ÄR KULTUR. Sedan länge har Svenska hembryggarföreningen planerat sitt 17:e mästerskap med stöd av Kalmar kommun. Men nu blir det inget SM i ölbryggning i Kalmar i år. Tävlingen stoppas av Folkhälsoinstitutet som hävdar att ölbryggning enligt lagen bara är tillåtet för husbehov. Styrelsen kommer att arbeta för att hitta en lösning, skriver man på sin
hemsida.
- Det har ju aldrig varit problem någon annanstans, säger Göran Enochsson, en av drygt tusen medlemmar, till Smålandsnytt.
Johan Håkansson som arrangerar tävlingen tycker att beslutet är fjantigt.
- Det handlar ju bara om att provsmaka lite öl, säger han till Smålandsnytt.
Folkhälsoinstitutet visar en extremism som är till skada för folks hälsa. Genom sitt dogmatiska och förmyndaraktiga beteende är det säkert fler än mig som känner avsky för begreppet 'folkhälsa', och associerar det med hälsofascism.
Måndag 2006-02-13 / 23.02länk GEORGE ALLEN - GRÄSROTSKANDIDATEN. Av dem som hos allmänheten är mest populära på republikanska sidan har ingen den bakgrund som visat sig nästan vara obligatorisk för att bli president: kandidaten måste ha varit en framgångsrik guvernör. Bush, Clinton, Reagan och Carter var alla guvernörer (alternativet är att ha varit vicepresident som Bush den äldre, Ford, Nixon och LBJ).
John McCain är senator, och de har alla under 45 år misslyckats att bli presidenter. Och ingen president på mer än hundra år haft liknande bakgrund som Rudy Giuliani, borgmästare, eller Condoleezza Rice, utrikesminister. George Allen har däremot varit framgångsrik guvernör i Virginia. En delstat i amerikanska södern, varifrån flertalet presidenter kommit de senaste årtiondena. Allen har också ett starkt folkligt drag som medlem i en mycket känd idrottsfamilj: fadern var coach för Washington Redskins och tillhörde baseballens Hall of Fame, yngre brodern är manager för Tampa Bay Buccaneers.
Geoge Allen beskrivs som en lättsam, jordnära och folklig politiker som gärna bär brett bälte och cowboyboots. Efter 12 års demokratiskt styre vann han en storseger i guvernörsvalet 1993, med 58 procent. Och när han slutade var hans stöd enligt opinionsmätningar 69 procent. Han genomförde välfärdsreformer för att minska bidragsberoende och brottsligheten minskade snabbare än rikssnittet. Han beskrivs som handlingsinriktad och att han därför inte riktigt trivs i senaten (dit han valdes efter guvernörskapet), eftersom det där mest handlar om intriger, maktspel och prat. Han har visat sig vara en god kampanjmakare som ställt upp för kollegorna i senaten (omval där sker i rullande schema med 1/3 vartannat år).
Den konservative och inflytelserike aktivisten Grover Nordquist har sagt till National Review att Allen är bäst placerad inom republikansk politik just nu, Han är på god fot med varje del av den republikanska koalitionen. Detta till skillnad från Giuliani som står till vänster inom partiet och McCain som har en profil av att ibland svika partilinjen för att göra upp med demokrater. Allen har däremot, i sin strävan att hålla sig väl med alla, alltid röstat med etablissemanget.
Själv tycker jag George Allen ger intryck av att alltför mycket vilja bli president. Detta att han i senaten inte stuckit ut huvudet och drivit några egna frågor ger dålig smak i min mun. Jag gillar färgstark personligheter som gärna får bära boots och cowboyhatt, men då måste de leva upp till den imagen - vara sin egen. För mig framstår det - hittills - mer som skådespel än substans i Allens fall. Han känns som en typisk partipolitiker utan vassa kanter.
(Se fler kandidater i
Vem blir president 2008?)
Måndag 2006-02-13 / 21.44länk MCCAIN ORGANISERAR PRESIDENTKAMPANJ. Den i de flesta läger populäre senatorn John McCain är den kommit längst i sitt arbete med att förbereda en presidentkandidat. Washington Post avslöjar att han varit i delstaten South Carolina, som han förlorade i primärvalet år 2000 till George W Bush efter en mycket bitter strid med sydstatskonservativa. McCain träffade nu de som då var hans motståndare inom republikanerna, skriver tidningen i For Possible '08 Run, McCain Is Courting Bush Loyalists:
'För oss som gav Bush ett starkt stöd, känns det här som en date', säger Barry Wynn, kampanjledare för Bush i delstaten både 2000 och 2004, och som samlade in $100,000 varje gång. 'Han [McCain] är inte riktigt redo att be oss inleda ett fast förhållande. Men jag var överraskad över vår reaktion, inklusive mig själv. Jag var mycket mer positiv än jag trodde jag skulle vara efter mötet.'
Inför valet år 2000 var Bush den klart mest förberedde kandidaten inom republikanerna. Den här gången ser det ut att vara John McCain. Men allas stöd har han inte. Bland republikanernas aktivister har en annan person under hösten ryckt fram i ledningen: senator George Allen. Det hävdar konservativa magasinet Human Event i
Conservatives Divided on '08 Candidate. Enligt en mätning bland partiaktiva är toppkandidaterna dessa:
George Allen: 22%
John McCain: 20%
Rudy Giuliani: 12%
Condoleezza Rice: 10%
Måndag 2006-02-13 / 17.50länk $2.770.000.000.000. Satirtecknaren Henry Payne i Detroit News har, med anledning av att president Bush lagt fram sitt förslag till statsbudget, tagit fasta på kongressledamöternas reaktion:
'E dé allt?'
Tyvärr skildrar väl Henry Payne ett globalt fenomen...
Måndag 2006-02-13 / 17.35länk ILSKA SKADAR HILLARY CLINTON. Valstrategen Dick Morris menar att republikanske partiledaren Ken Mehlman stod för ett genialiskt drag när han som svar på frågan om Hillary Clinton kan vinna presidentvalet 2008, hävdade att amerikanska folket inte vill välja en arg presidentkandidat. Genom att slå fast och definiera hennes personlighet framstår hon som mer ensidig och får svårare att agera, skriver Morris i New York Post,
How 'anger' wounds Hillary.
Samma taktik använde John F Kennedy mot Richard Nixon, som varit mycket framgångsrik på att alltid gå till attack. När demokraterna sa att Nixon bara är negativ, blev han tvungen att bevisa motsatsen, vilket han inte klarade av.
Det kan tyckas vara en bagatell, särskilt tre år innan presidentvalet. Men när man har personval istället för partival träder politikernas personlighet fram som en intressant fråga, och politiken får så många fler bottnar än när ett anonymt kollektiv står och läser ur partiprogram på torgmöten. Hur Clinton hanterar situationen säger något om henne och hennes ledaregenskaper, även om det inte är en sakfråga.
Politiken i Sverige blir trist därför att vi fått för oss att politik är skild från oss som människor med känslor, erfarenheter och egenskaper. Politik i Sverige är steril. Den är opersonlig. Därför livlös. Till och med de bästa ideologiska analyserna blir torrt trista om de framförs utan puls, utan personliga referenser och övertygelse. Fram för mer personval!
Måndag 2006-02-13 / 17.20länk EUROPA HÄNGER INTE MED. I Newsweek skriver Fareed Zakaria om en ny rapport som handlar om framtida vetenskap och världsledande spetsforskning, där numera Europa överhuvudtaget inte nämns,
The Decline and Fall of Europe:
Det heter ofta att Europeiska unionen sammantaget har en bruttonationalprodukt som är ungefär lika stor som USA:s. Men EU har 170 miljoner fler medborgare. Europas produktion per person är 25 procent lägre än i USA och, vilket är viktigast, gapet har vidgats under 15 år. Om nuvarande trend fortsätter, säger chefsekonomen på OECD, kommer den genomsnittlige amerikanske medborgaren om 20 år att vara dubbelt så rik som en genomsnittlig fransman eller tysk (Storbritannien är ett undantag)...
Jag undrar hur man kan göra klart för svenska folket att den nuvarande regleringspolitiken är ett långsamt sätt att strypa ekonomin och göra oss fattiga igen. Just att det går så lååångsamt gör att många fördrar tillbakagången med jämnmod. Här har vi som vill släppa kreativiteten och uppfinningsrikedomen fri en svår nöt att knäcka.
Måndag 2006-02-13 / 9.25länk MILOSEVIC-RÄTTEGÅNGEN GÅR IN PÅ FEMTE ÅRET. Det är inte svårt att förstå kritikerna mot internationella domstolar. Se bara på den i Haag mot Jugoslaviens förre president Slobodan Milosevic. Den rättegången går i veckan in på sitt femte år, rapporterar Independent i
Five years on, Milosevic is still in the dock.
Och
domstolen har just meddelat att man måste skjuta upp avkunnandet av domen än en gång, den här gången till årets slut.
Jämför det med Nürnbergrättegångarna, då Europa låg i ruiner. Ändå kunde den
första rättegången mot Göring & co klaras av på ett år. Från det att domstolens ordförande utsågs 14 oktober 1945 till att domarna lästes upp 1 oktober 1946.
En majoritet av svenska folket säger ja till centerns omstridda förslag att slopa anställningstryggheten för unga under två år. Störst är stödet för förslaget just bland de unga, enligt en Temo-mätning.
Det är stora systemskiften med självsäkra ideologiska motiv som opinionen avvisar, alltså den sorts retorik som moderaterna förut använde. Men när man gör små pragmatiska förändringar som är välmotiverade, alltså den sorts retorik som centerpartiet nu använder, är svenska folket inte motståndare mot förändring.
Det här borde alliansen ta fasta på. När det finns verklighetsnära och starka argument för en begränsad förändring, bör man inte avstå från den. Jag har en känsla av att moderaternas och folkpartiets kalla hand till centerförslaget bygger på uppfattningen att alla sorters förändringar i arbetsrätten är röstförlorare. Det är en alltför grovhuggen analys. Tänk om.
Annan kommer i slutet av februari att till generalförsamlingen att rapportera hur arbetet fortskrider med organisationsreformerna. Enligt ett internt FN-dokument förbereder Annan att inkludera förslag om att outsourca administrativa processer eller flytta dem från New York och FN-skrapan, som kan få sin personal reducerad.