Söndag 2006-02-05 / 23.50länk MÅNGBOTTNAD BROKEBACK MOUNTAIN. Har sett
Brokeback Mountain på bio idag. Den handlar ju om förbjuden kärlek mellan två cowboys i 60-talets Wyoming. Den är gripande, och det är synd att gayrörelsen gör politik av den. Man vill framställa grabbarna som offer i ett orättvist samhälle. Men filmen utspelar sig 40 år tillbaka i tiden. Att likställa de tabun som fanns då med dagens situation är fel. Och där brister filmen - den göder klyschorna om att omvärlden bär all skuld. Punkt slut.
I väst idag handlar det mer om vilka vi är som individer, vad vi känner, vill och hur vi ser på oss själva. Visst är det en komponent till, som komplicerar saker och ting, när det gäller en relation mellan två män. Men det beror ju på att det då, som huvudpersonen säger i filmen, inte finns några tyglar - inga normer att hålla sig till, och gayrörelsen vill ju inte ha några normer, bara omgivningens skuldkänsla.
Men medan de politiskt korrekta omedelbart skuldbelägger samhället för att relationen i filmen inte utvecklas, tolkar jag det som att huvudpersonen mycket väl kan använda omgivningens fientlighet som svepskäl för att inte gå vidare. Vill och vågar han alls låta sig bindas - av kvinna eller man?
Och att denna fråga kan ställas, visar att regissören Ang Lee inte är lika inskränt som gayrörelsen. Sedan kan man fråga sig om filmen blivit lika populär utan de väldigt snygga skådespelarna och den underbara miljön. Men det här är Hollywood och vackra bilder försämrar ju inte underhållningsvärdet...
Väldigt få samhällen är genuint multikulturella. De flesta är bikulturella: å ena sidan finns människor som är svarta, vita, gay, straight, katoliker, protestanter, buddister, dyrkare av domedagsprofeter om växthuseffekten och de stretar och arbetar sida vid sida så väl de kan. Och å andra sidan finns det människor som inte accepterar detta tagande och givande, detta virrvarr i ett samhälle präglat av 'mångfald' och 'tolerans', och, när man försiktigt påtalar deras intolerans, hotar att döda ...
En dag kommer den brittiske utrikesministern att vakna och upptäcka att det, i praktiken, är väldigt liten skillnad mellan att leva under multikulturell finkänslighet och sharialagarna.
Exakt. Tolerans av intoleransen leder till demokratins undergång. Det är dags att sätta stopp. Hot ska inte tolereras. De som gör det ska dömas och låsas in som de simpla kriminella de är.
Söndag 2006-02-05 / 23.50länk IDAG ÄR VI ALLA DANSKAR. Ett mejl lyder: Men man måste vara rättvis mot andra ledarskribenter - exempelvis PM Nilsson i Expressen. Han skriver:
I dag är vi alla danskar. Den här bloggen sluter helt och fullt upp bakom detta.
Söndag 2006-02-05 / 20.00länk NORDISKA AMBASSADER TACKSAMMA MÅL I MELLANÖSTERN. Det här mejlet ger ett svar på en fråga man kan ställa sig: varför görs Norden till måltavla?
Danmark råkar nu illa ut därför att man inte förmår sätta militär makt bakom sina principer om yttrandefrihet och demokrati. Kommentatorer på ledarsidor och i radio och TV uttrycker förvåning över kraften i en muslimsk vrede som är tio gånger större än den som drabbade USA efter Abu Graib. Men skillnaden är uppenbar. USA har visat att man har för avsikt att försvara sig, mot stater likväl som mot enskilda. Detta har fått till följd att ingen regim i Mellanöstern vågar kommendera ut sina medborgare till att bränna ner amerikanska beskickningar. Det har lett till att terrorister föredrar mål på den europeiska kontinenten där man åtminstone inte riskerar att hamna på Guantanamo. Danmark och EU har varken resurserna eller viljan att försvara sina värderingar. Eftergiftspolitiken är det enda som återstår, men den är inte heller gratis.
Söndag 2006-02-05 / 18.25länk DN ÄR REDAN NERE PÅ KNÄ. Medan nordiska ambassader plundras och sätts i brand i Mellanöstern fortsätter Niklas Ekdal att i Sverige babbla om islamfobi i sin söndagskrönika, Det danska gemytet och islams fromhet. Att plundra, mordhota och mörda på öppen gata i Europa är inte alls kränkande. Däremot är det fruktansvärt förfärligt kränkande att Danmark tillåter yttrandefrihet!
Ekdals totala relativism framgår av den här meningen:
Skillnaden mellan Strindberg och Jyllands-Posten är att författaren smädade sin egen religion och tidningen någon annans, samt att svensken sparkade uppåt medan danskarna sparkade neråt.
Jaha. Så vi som har en kristen tradition får inte kritisera massmord som begås i länder med annan religion? Är det LIBERALT, mister Ekdal? Ska vi sluta förhindra hedersmord på unga tjejer i Sverige, eftersom dessa tjejer tillhör en annan religion?!
Det här är så förbannat dumt att jag egentligen inte borde skriva just nu.
Och det här om att sparka 'uppåt' och 'nedåt' - har DN:s ledarredaktion aldrig hört talas om ord som 'rätt' och 'fel'?
Dagens Nyheter är ett typexempel på hur hjärndöd svensk samhällsdebatt är. Det handlar inte om vad som filosofiskt och moraliskt är rätt utan om vilka som det är mest synd om, och bakom denna offerposition får företa vilka fruktansvärda och inhumana aktiviteter som helst. Man har ändå inte gjort sig skyldig till något dumt eller kränkande. Nejdå, sådana handlingar kan bara vita européer begå, genom att rita dumma teckningar. Välkommen till relativismens sinnessjuka värld.
Den fortsatt upptrappade konflikten över danska teckningar ger en dramatisk illustration över hur patologiskt motvilliga ledarna i Storbritannien och USA är att ta in det uppenbara och i vilken omfattning de redan viftar med vita flaggor i mötet med religiös fascism ...
I två dagar har hundratals muslimer demonstrerat utanför Danmarks ambassad i London. 'Bomba, bomba Danmark' gormade man igår. Deras plakat skriker ut 'utrota de som förolämpar islam', 'halshugg de som kränker islam' och 'Europe you will pay, fantastic four are on their way' (syftande på de fyra som utförde terrordådet 7 juli förra året).
Detta var rakt ut och upprepade uppmaningar till våld och till mord. Vilka åtgärder togs emot dessa förövare? Inga. Låt oss höra vad [utrikesminister] Jack Straw sa igen, om att med yttrandefrihet följer inga krav på 'att förolämpa eller vara orättfärdigt hetsande'. Men se vad som hände de som råkade passera förbi och som ansåg demonstrationen gick vida förbi utrikesministerns definition av vad som är tolerabelt. Times rapporterade: 'Personer som försökte ta plakat de uppfattade som förolämpande mot de 52 Londonbor som dödades i terrorattacken motades bort av polis. Flera ur allmänheten krävde att få veta varför polisen skyddade demonstranterna och tillät att man hyllande terrorister.'
Melanie Phillips frågar sig hur brittiska medier kan anse danska teckningar allt för kränkande, men inte anse mordhot från muslimska extremister vara det.
Med andra ord, hoten har fungerat. Medierna är nu tämjda. Självcensur om islam är regeln ända sedan Rushdie-affären, och det var en ögonöppnare att höra hur 'moderata' brittiska muslimer anser att teckningarna aldrig skulle ha publicerats om författaren Salman Rushdie hade mördats. Det är den sorts kommentarer som idag inte ens resulterar i några nyhetsinslag i dhimmi [underkastelsens] Storbritannien.
Ja, relativismen härjar fritt. Muslimer får mörda dem de inte gillar. Men alla anklagelser om att uppträda kränkande riktas mot européer som publicerar teckningar. Europa är galet. Europa vill förslavas igen. Europa vill erövras av en ny totalitär kraft. Efter nazismens förintelseläger, efter kommunistens gulag, kommer nu islamismens halshuggningar av varje europé som vågar ifrågasätta profeten. Och vi kommer återigen att lägga oss platt. Vi kommer att offra våra friheter utan minsta motstånd.
Söndag 2006-02-05 / 9.58länk ISLAMISMENS FRAMVÄXT I VÄST. Den indienfödde författaren och programledaren Kenan Malik i London har på sin hemsida utvecklat en artikel som i höstas publicerades i Prospect, där han beskriver hur fundamentalismen vuxit i Storbritannien,
born in bradford. Han gör det genom att visa hur en ungdomsvän, Hassan, som i 1980-talet början tillhörde vänstern och inte var ett dugg religiös, blev muslimsk fundamentalist:
Rushdie-affären var en vändpunkt i relationen mellan det brittiska samhället och dess muslimska gemenskaper. Det var i det ögonblicket som den militanta islamismen presenterade sig som en betydande samhällsfråga. Det var också i det ögonblicket som britter började inse att man mötte en ny sorts social konflikt. [Tidigare hade] svarta och asiater ofta varit involverade i konflikter med de brittiska myndigheterna genom upplopp på gatorna. Men det handlade då om politiska frågor eller frågor om lag och ordning. Rushdie-affären var den första större kulturella konflikten, och en som verkade ifrågasätta själva möjligheten till social integration ...
För mig personligen var Rushdie-affären en vändpunkt på ett annat sätt. Det fick mig att ifrågasätta min egen relation till vänstern och antirasiströrelsen. Förvandlingen av Hassan speglade en vidare förvandling som ägde rum på vänsterkanten, en förändring från målet om ett sekulärt universum till försvar av etniska identiteter och grupprättigheter.
En gång var vänstern förkämpar för Upplysningens rationalism och humanism. Den trodde på idealen om en gemensam mänsklighet och universella rättigheter, argumenterade för att var och en skulle behandlas jämlikt oavsett ras, religion, kulturell och etnisk bakgrund, och såg på sociala framsteg som vägen för att överkomma kulturella skillnader.
Många till vänster tar i dag avstånd från Upplysningen som ett eurocentriskt projekt. De förespråkar idéer om multikulturalism och grupprättigheter, argumenterar för att olika människor ska behandlas olika beroende på deras ras, etniska, religiösa och kulturella tillhörighet och oroar sig för att sociala framsteg ska underminera kulturell originalitet. 'Man måste behandla folk olika för att behandla dom jämlikt', sa Lee Jasper, rådgivare till Londons borgmästare Ken Livingstone, till mig när jag intervjuade honom för en dokumentär i Channel 4. Eller som labourparlamentarikern Keith Vaz har formulerat det, 'Brittiskhet kan inte påtvingas människor av olika kulturella, religiösa och etniska bakgrunder' ...
Multikulturalismen skapade inte militant islamism, men den hjälpte till att ge utrymme som förut inte fanns, för den inom brittiska muslimska gemenskaper. Den underblåste en mer staminriktad nation, underminerade progressiva trender inom muslimska kretsar och stärkte konservativa religösa ledare - allt i namn av antirasism.
Mycket intressant. Vänstern har hjälpt fram reaktionära och gruppisolationistiska strömningar. Något att fundera på.
Lördag 2006-02-04 / 19.02länk OS 1936, 1980, 2008. Jay Nordlinger har i sin sista
rapport i National Review från World Economic Forum i Davos tagit upp ett antal mejl-kommentarer, ett handlar om OS:
Jag skrev att Olympiska spelen 2008 hålls i Peking, huvudstaden för en diktatur - precis som i Moskva 1980 och Berlin 1936.
Många, många läsare har skrivit och sagt att '1945 var nazisterna slut. 1991 var sovjetkommunisterna slut. Så varför kan vi inte räkna med att kommunismen faller i Kina om tio år eller så?'
Åh, vilken söt tanke.
Men jag håller med hans läsare. Kina kommer inte att för alltid förbli en diktatur.
Om det nu är så som till exempel [svenske imamen] Abd al Haq Kielan säger, att detta är "avhumaniserande" och "antisemitiskt", varför då vara tyst när antisemitiska ljudband säljs öppet i Stockholmsmoskén? ... Men tystnaden ifrån de som nu högljutt förkunnar "den enda rätta läran" om Islam ... är bedövande när det gäller andra kränkningar än de som riktas mot "de egna".
Lördag 2006-02-04 / 15.22länk SVÄLJ INTE OFFERRETORIKEN. I Svenska Dagbladet skriver idag professor Per Bauhn en annan intressant artikel som polemiserar med islamologen Jan Hjärpe och andra i svensk debatt: Svälj inte offerretoriken.
Jan Hjärpe noterar reaktionerna hos fromma muslimer efter publiceringen av profetteckningarna: "Man blir illamående, bokstavligen: man får kräkreflexer när man ser bilderna." ... Hur väl rustade är människor, med en sådan känslighet för ifrågasättande, för de utmaningar som ligger på lur i ett sekulärt demokratiskt samhälle? Hursomhelst är det inte
kräkreflexerna som ska avgöra yttrandefrihetens gränser.
Yttrandefrihet är vårt västerländska arv och vi måste försvara den mot attacker från totalitära samhällen. Om västvärlden inte solidariskt står på Danmarks sida har islamiseringen av Europa börjat på allvar.
En reflektion kring västvärldens politiskt korrekta reaktioner på dödshoten för Muhammedteckningarna:
Vi intar direkt en försvarsposition och ställer frågan "Varför hatar de oss?", när frågan som varenda frihetsälskande människa istället borde ställa sig är "Vad är det för fel på dem?"
Lördag 2006-02-04 / 15.22länk CIRKUSEN OM IRANS KÄRNVAPENPROGRAM FORTSÄTTER. Efter att IAEA och EU i det oändliga försökt förhandla med Iran om deras kärnforskningsprogram, har idag styrelsen för IAEA till slut röstat om ett beslut att till FN:s säkerhetsråd anmäla Iran för brott, rapporterar AP i IAEA Reports Iran to U.N. Security Council.
Av de 35 ledamöterna i IAEA-styrelsen röstade 27 för att anmäla Iran, medan tre röstade emot - Kuba, Syrien och Venezuela - och fem la ned sina röster: Algeriet, Vitryssland, Indonesien, Libyen and Sydafrika.
Satirtecknarna Cox & Forkum fångar väl hela
Iran-skandalen.
Lördag 2006-02-04 / 13.55länk CENTERN KONKRET I KAMPEN MOT ARBETSLÖSHETEN. Jag är inte förvånad att det är centerpartiet som lagt förslaget om att ungdomar befrias från LAS, så att företag kan anställa dem utan att tvingas adoptera dem (se bloggen
Att anställa är att adoptera).
Företag är inte, vilket LO och vänsterpartierna tror, en social inrättning som har till uppgift att betala ut löner. Företag är till för att producera varor eller tjänster till bästa kvalitet och lägsta pris. Ju mer lagar och regleringar politiker lägger på företag, desto svårare har de att utföra sitt ursprungliga uppdrag i en hårdnande internationell konkurrens. Företag väljer att inte växa för att slippa politikernas pålagor. Därmed skapas inga nya jobb.
Centerpartiets förslag om att undanta ungdomar är helt rätt. Det är en konkret och enkel åtgärd. Det ger de unga som inte har en fot på arbetsmarknaden möjlighet att nå dit. Företagen kan anställa utan att adoptera. Svenskt Näringsliv ser positivt på förslaget,
Tummen upp för c:s ungdomsavtal. Medan regeringen naturligtvis går till motangrepp, Kritik mot sämre anställningsskydd.
Men så enkla, ja, geniala förslag, uppskattas inte av alla inom borgerligheten. Helsingborgs Dagblad är i dagens ledare kritisk och vill hellre se mer bidrag än avreglering:
Maud Olofsson har rätt i sak. Utestängningen av de unga är så allvarligt att även drastiska steg ska prövas. Men det ligger något djupt osympatiskt i att en grupp människor, unga upp till 26 år, undantas från en trygghetslagstiftning, låt vara att hålen i skyddsnätet är stora. I så fall är det bättre att bidrags- eller skattevägen uppmuntra företagen att anställa unga människor.
Östgöta Correspondenten är positiv men funderar över varför centerpartiet inte lyckas höja partiets väljarstöd:
Ändå får man inte den belöning i opinionsmätningarna man nog hade hoppats. Det är faktiskt sorgligt. Kanske skall förklaringen sökas utifrån ett annat perspektiv. Olof Johansson och Lennart Daléus förde ju faktiskt partiet nära avgrunden genom att saluföra det som ett socialdemokratiskt mittenparti.
Ja, trovärdighet är lätt att förlora (vilket Olof Johansson var bra på), men mycket, mycket svårare att bygga upp. Till och med jag, som var aktiv i partiet under 20 år, varav 5 på heltid, är fortfarande inte helt övertygad om att inte Olof Johanssons grabbar ska komma tillbaka och vrida partiet vänsterut igen. Centerparitet, liksom de andra borgerliga partierna, har många företrädare som är typiska regleringsivrare och tror att människors liv kan och bör styras från riksdagen.
Men i sak kan jag inte komma runt att centerpartiet lägger mycket bra förslag, och håller med
Borås Tidning som i dagens ledare skriver:
Vinsterna är uppenbara, ungdomsavtal sänker tröskeln till arbetsmarknaden för unga. Företagen vågar anställa när deras åtagande inte blir större och de unga får chansen att visa vad de kan. När Frankrike gjorde detta tecknades 280.000 ungdomsavtal på fem månader i slutet av 2005. Enligt en utvärdering, som centerledaren nämner, skulle 30 procent av anställningarna inte ha kommit till stånd utan den nya möjligheten till flexibilitet. Och, det bästa av allt, nio av tio företag tror att anställningen kommer att fortsätta efter två år.
Det gäller att hitta öppningar i vår hårt reglerade arbetsmarknad, öppningar som kan ge ökad flexibilitet och därmed fler jobb. Det är verklighetsförankrade förslag som det centerledaren lagt som kan vända utvecklingen.
Lördag 2006-02-04 / 13.55länk PLAKATEN I LONDON. Bilder på de budskap som framfördes på plakat i samband med demonstrationer i London mot Muhammed-teckningarna publiceras av Michelle Malkin i hennes
blogg. Här några av budskapen:
Skälet är att man i USA också tar avstånd från satir om Jesus. Så de är i vilket fall konsekventa, något man inte kan säga om svensk opinion som gärna visar bilder och illustrationer som är kränkande för kristna, men ägnar sig åt självcensur när samma sorts bilder kränker muslimer (varför ställs inte Jyllands-Postens bilder ut i Riksdagshuset, så som bilderna på den nakne Jesus?).
Skillnaden mellan USA och Europa är att vi i Europa har levt under kristet förtryck. Kungar har i århundraden använd kyrkan som vapen och medel att hålla folket i schack. Kristendomen gjordes till statskyrka - underställd den världsliga makten. Därför blev det nödvändigt att frigöra sig från kyrkan, för det var vägen att också frigöra sig från statligt förtryck. Jag kommer att tänka på Vilhelm Mobergs skildringar.
Den muslimska världen har fortfarande detta problem, där politik och religion är sammanvävda. Därför behöver de också frigöra sig från förtrycket.
USA har en helt annan historia. Deras frihetsrevolution tog avstånd från tyrannerna i Europa och konstitutionen sätter den enskildes strävan efter lycka i centrum och garanterar separation av stat och kyrka. Därmed blev religionen individualiserad och en viktig källa till tröst och trygghet. Därför respekterar man religion på ett helt annat sätt i USA. Och därför ogillar man religiös satir, eftersom den får en helt annan betydelse. Satir mot religion i Europa har varit satir mot överheten, medan satir mot religion i USA blir satir mot de moraliska värderingarna om att respektera andra människor, om att vara en god människa.
Lördag 2006-02-04 / 10.25länk ARAB NEWS: VÄSTVÄRLDEN SKA NER PÅ KNÄ. Mellanösterns största engelskspråkiga tidning, Arab News utgiven i Saudiarabien, skriver palestinske journalisten Ray Hanania, i The Power of the Muslim and Arab Worlds, att protesterna mot profeten-satiren bara borde vara början.
Denna vecka har vi bevittnat hur kraften i den muslimska och arabiska världen bringat en västerländsk nation på knä. Jag är överraskad över den makten ... Allt jag undrar är varför den muslimska och arabiska världen inte stålsätter denna makt mer effektivt och formulerar krav som direkt påverkar vår sak och vår övertygelse? ...
I rättfärdig ilska har muslimer och araber börjat bojkotta inte bara tidningen utan också många andra produkter som produceras i Danmark ... Som svar erbjöd tidningen en ljum ursäkt. Danmarks regering hävdar att man inte har makt över tidningen. Men vi vet att det inte är sant ...
Protester och bojkott mot den danska tidningen är mer resultatet av spontana känslor än strategiska handlingar. Vi reagerar snarare än agerar ...
Kontroversen i Danmark borde påminna araber och muslimer om att vi har makt att göra skillnad. Men kan vi hantera den makten när det verkligen gäller?
Ray Hanania vill få muslimer i västvärlden att systematiskt vara den muslimska världens agenter. Till att börja med bör muslimska tobakshandlare inte sälja tidningar som man inte gillar.
I Fox News tog programledaren Brit Hume upp den verkligt intressanta frågeställningen. Varför är så många i den muslimska världen upprörda över en oviktig tidning i ett litet land i norra Europa? Dessa muslimer lever i fattigdom och en misär som är svår att föreställa sig för oss, men det som gör dem upprörda är det här?
Ja, vad är det annat än verklighetsflykt. Man vill demonstrera heder och stolthet genom att attackera västerlänningar. Om man har egna utvecklingsmöjligheter, om man kan göra livet bättre för sina egna barn, tycks inte betyda något. Eller rättare, eftersom man lever i länder under hårt förtryck, tar man ut sin vrede på dem som inte straffar en. För kritik mot sina egna livsförhållanden kan man inte yppa, då fängslas man och blir misshandlad.
Det här visar hur viktig Bush-doktrinen är. Vi kan bara få ett slut på fundamentalismen om muslimer som lever i förtryck får frihet och demokrati och kan engagera sig i sina egna livsvillkor.
Lördag 2006-02-04 / 10.02länk MUHAMMED AVBILDAD I MUSLIMSKA VÄRLDEN I ÅRHUNDRADEN. Det heter i samband med striden om Jyllands-Postens satirteckningar att det råder absolut förbud att avbilda profeten Muhammed. Men profeten har avbildats i århundraden i den muslimska världen.
Mohammed Image Archive visar många illustrationer. Ett urval: en bild från medeltida Persien eller Centralasien där Muhammed predikar; en Muhammed-avbild i svart sten i Kaaba, en av de heligaste platserna i Mekka; en miniatyr från persiskt 1400-talet som illustrerar ängeln Gabriel i samtal med Muhammed.
Längre ner på sidan finns bilder där Muhammed har grisöron och tryne, vilket förmodligen är de bilder som danska muslimer spritt i Mellanöstern och säger kommer från Jyllands-Posten, men inte gör det.
President Bush sa i sitt tal till kongressen att det amerikanska folket är beroende av olja. Och vicepresident Dick Cheney la till 'Inget fel i det'.
Hillary Clinton sa i veckan att hon varken håller med dem som säger att USA ska stanna i Irak eller hennes vänner som säger att USA ska dra sig ut. Tack för det klargörandet. Och hon vill kandidera i presidentvalet. Till och med John Kerry sa, 'bestäm dig!'
De första fallen av fågelinfluensa har rapporterats från Irak. Det är just den här sortens besked som kan förstöra deras turistindustri.
Saddam Hussein bojkottade sin rättegång i veckan. Han vägrade att komma till rättssalen. So what? Bara han kommer till sin egen avrättning.
President Bush uppmanar alla länder att stoppa biståndet till Hamas. Inklusive de 234 miljoner dollar USA beslutat att sända dem. Faktum är att presidenten, för att försäkra sig om att pengarna inte når fram, uppdragit åt FEMA (Räddningsverket) att ta hand om det.
Fredag 2006-02-03 / 13.52länk PROFETEN-SATIR: BÄST OCH SÄMST I SVENSK PRESS. Att kulturdelen i Dagens Nyheter skulle vara sämst kan inte förvåna någon. Där gråts krokodiltårar över att det publiceras
satir som provocerar. Att det så att säga ligger i satirens natur vill DN:s kulturredaktion inte ta in. Så här låter det:
Visst, yttrandefriheten är helig, men de här publiceringarna innebär ett problem - vad är det man har velat göra? Är det konfrontation eller provokation? Satir ska ju vilja någonting djupare, men här har man sökt provokationen rakt av.
DN-Kultur och dem man intervjuat ser inte djupet i satiren. Det gör däremot Sundsvalls Tidning som jag tycker ger den bästa kommentaren. Man anknyter till svensk historia och allmogens uppror mot kristendomens makthavare, som bland annat skildrats av Vilhelm Moberg. Så här lyder ledaren Till satirens försvar:
Skulle inte vi i våra samhällen slagits för yttrandefriheten genom att häckla prästerskapet, kyrkan och makthavare, så är det möjligt att inte heller vi hade haft ett fritt samhälle. Vi får aldrig ge upp det system där människor är fria att tro och tycka vad de vill utan att bli straffade som otrogna. Satir är i sammanhanget en viktig del av yttrandefriheten och ett medel i västvärldens frigörelse från ofrihet och förtryck. Därför måste också rätten till satir – även om vi kan ogilla innehållet – försvaras med snart sagt alla till buds stående medel.
Om DN-medarbetarna läser den här ledaren kanske de bättre förstår djupet i Jyllands-Postens insats för ökad frigörelse inom islam. Och att frigörelsen är kontroversiell gör den knappast mindre viktig - tvärtom.
I kategorin hycklande chefredaktörer vinner Aftonbladets Anders Gerdin, som till Sydsvenskansagt:
”Jyllands-Postens publicering av bilder på profeten Muhammed handlar inte om tryckfrihet i första hand, utan är ett politiskt utspel. Det är ingen journalistik jag ställer mig bakom ... Publiceringen ger intryck av att vara avsedd att provocera och såra människor...”
Gerdin anser det okej att driva med kristna heliga personer, eftersom vi, så som Sundsvalls Tidning konstaterar, frigjort oss från religiöst förtryck. Gerdin anser det däremot inte okej att driva med en helig person i en religion där de troende inte frigjorts från religionens förtryck. Men är det inte just de icke frigjorda som vi borde stödja och visa frihetens och mångfaldens väg?
Anders Gerdin och gråterskorna på DN-kultur är fega. De utnyttjar gärna den frihet som redan är etablerad, men de vågar inte ställa upp i en frihetskamp som handlar om att befria dem som är fjättrade vid otidsenliga religiösa dogmer.
Fredag 2006-02-03 / 10.12länk HOLBROOKE: NÄSTE GENERALSEKRETERARE I FN BLIR... en av personerna i en lång lista av kandidater, eller kanske ett ännu okänt namn. Richard Holbrooke, USA:s FN-ambassadör under Clintons presidenttid, skriver i Washington Post,
The Next Secretary General.
Jag hoppades han skulle våga peka ut en eller några kandidater som är mer troliga än andra. Men Holbrooke nämner många namn och ger inga indikationer om vem han anser är troligare än andra. Tvärtom: han varnar läsarna för att försöka rangordna kandidaterna. Den nye generalsekreteraren ska tillträda om drygt 10 månader, 1 januari 2007. Istället pekar Holbrooke på inom vilka maktpolitiska ramar nomineringen sker:
Och kom ihåg: ingen som inte är acceptabel för både Peking och Washington kan få jobbet, och de två länderna har betydande skillnader i synsätt på rollen för Förenta Nationerna. Amerikanerna vill förmodligen ha en mer bestämd, reforminriktad och interventionistisk generalsekreterare än Kina.
Fredag 2006-02-03 / 9.52länk ALLT FLER PUBLICERAR MUHAMMED-TECKNINGARNA. TV4
rapporterar att flera svenska tidningar faktiskt har publicerat en eller flera av Jyllands-Postens kontroversiella karikatyrer:
Den 7 januari publicerades två av bilderna i Expressen, GT och Kvällsposten i samband med en debattartikel. Två dagar senare hade norska Dagbladet en bild i sin webbversion. Den kristna tidningen Magazinet gjorde den 10 januari en större sak av att de publicerade bilderna till stöd för Jyllands-Posten. Den 11 januari fanns nio av teckningarna med i isländska Dagbladet Visir, DV. Den 13 januari tog Helsingborgs Dagblad in två av bilderna, kring en större resonerande artikel på kultursidorna ... Under hösten förekom vissa av teckningarna, för att illustrera kontroversen runt dem, i bland annat holländska De Volkskrank och norska Aftenposten.
Det var dock först när norska Magazinet publicerade som det blev internationellt uppmärksammat att andra medier publicerade bilderna. Då följde större europeiska tidningar efter, vilket allt fler gör: Spain's El Pais prints front page Mohammad cartoon.
Att publicera teckningarna (se dem i detta
galleri) är en oerhört viktig symbolhandling för yttrandefrihet. Det är också viktigt att visa att Danmark inte står ensamt, utan att hela Europa står för vår västerländska yttrandefrihet där vi kan häda religiösa ledare.
Torsdag 2006-02-02 / 21.32länk SÅ BLEV WEIMARREPUBLIKEN NAZIDIKTATUR. I staden Weimar antog Tyskland sin första demokratiska och parlamentariska författning 11 augusti 1919. Weimarförfattningen var liberal och garanterade de rättigheter vi idag tar för givna, men som då inte var det. Exempelvis gav författningen kvinnor rösträtt.
Men trots den liberala författningen med full yttrandefrihet ägnade sig massmedierna åt självcensur när brunskjortorna i det lilla Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP, började hota dem. En av de få journalister som vågade trotsa brunskjortorna, var den konservative Fritz Gerlich (1883-1934) som 1920 blev chefredaktör för Münchner Neueste Nachrichten - en föregångare till Süddeutschen Zeitung, en av Tysklands största tidningar.
Precis som vi i dag sett hur
två chefredaktör sparkats - i dagstidningen France Soir och veckotidningen al-Shihan i Jordanien - därför att de i sina tidningar lät publicera de danska Muhammed-teckningarna, sparkades Fritz Gerlich 1928 därför att han fortsatte att kritisera NSDAP och dess partiledare.
I SVT:s Rapport framställdes det som rättrådigt av den egyptiske ägaren att sparka chefredaktören för France Soir, eftersom det lugnat ner stämningarna i landet. Exakt samma motiv hade ägarna som sparkade Fritz Gerlich - han skapade ju bara hätska stämningar, helt i onödan, med sin kritik av högljudda brunskjortor.
Den tyska journalistkåren i yttrandefrihetens Weimarrepublik höll tyst om nazisterna. Man ville slippa se brunskjortorna protestera utanför redaktionerna och ställa till med slagsmål och kravaller. Därför teg medierna. Varför bråka? NSDAP kunde därför oemotsagt sprida sitt budskap på gator och torg och vinna ökat stöd i opinionen, och 1933 erövra regeringsmakten.
Fritz Gerlich startade sin egen tidning Gerade Weg, där han fortsatte att kritisera det växande partiet NSDAP och dess ledare. Bara dagar efter nazisternas inträde i regeringen fängslades Gerlich, 9 mars 1933. Han fördes så småningom till Dachau där han mördades under de långa knivarnas natt 30 juni 1934.
När svenska medier nu ursäktar sig med att det bara skulle provocera fram bråk och därför låter bli att publicera teckningarna och delta i försvaret av yttrandefriheten, är det således inget nytt agerande vi ser från massmedier, redaktioner och deras ägare. Det är historien som går i repris. Jag menar att hot om våld aldrig får styra debatten i en demokrati. Om så sker är demokratin förlorad.
Förklaringen är att socialdemokraternas kommunalråd i Nynäshamn går till attack på - stora chipspåsar. Ett pressmeddelande från kommunhuset lyder: Nu måste de stora livsmedelskedjorna ta sitt ansvar fullt ut ...
Chipspåsarna bara växer och växer i smyg. Detta kommer att få konsekvenser
Vad bidrar mest till att skapa fördomar om Islam — de här teckningarna eller bilder på en kidnappare som skär halsen av sina offer framför kamerorna eller en självmordsbombare som spränger sig själv i luften under ett bröllop i Amman?
En fråga för många att begrunda.
Torsdag 2006-02-02 / 16.54länk 'SAUDIARABIEN BORDE BE OM URSÄKT'. Den här bloggen efterlyser moderata muslimska ledare som står upp för upplysningens separation av religion och politik. Naser Khader är folketingsledamoten i Danmark sedan 2001 för Radikale Venstre och muslim. I Berlingske Tidende skriver han under rubriken
Jeg føler mig krænket,
- Jag känner mig kränkt över att vi i Danmark får krav om ursäkt till fundamentalister i Saudiarabien i stället för krav på demokratiska friheter och rättigheter till alla, inklusive muslimer ...
- Som muslim och demokrat vill jag därför understryka: [Jag] känner mig kränkt över att yttrandefrihet, pressfrihet och konstnärlig frihet i vid mening är förbehållen västvärlden.
Naser Khader berör den viktiga poängen i striden om Mohammed-teckningarna: det väsentliga i försvaret av yttrandefriheten i väst och kampen för yttrandefrihet i Mellanöstern. (Tipstack till bloggen
Jihad i Malmö).
Torsdag 2006-02-02 / 10.12länk BROKEBACK MOUNTAIN. Kolumnisten Mark Davis i Dallas Morning News skriver om den oscarnominerade filmen om två gay cowboys, som blivit kontroversiell eftersom kulturlivet blivit så politiserat. Jag märkte det på mig själv, när jag till en vän kommenterade filmen Jarhead, med att den är typisk vänster, ska framställa krig som meningslösa. Så uppfattade inte min kompis saken, utan sa att den skildrade enskilda människors öde och hur de hanterar det. Och detta ligger nog närmare sanningen än mitt reflexmässiga sökande efter politiskt budskap.
Mark Davis skriver Jag är konservativ och gillar Brokeback Mountain,
I'm a Conservative, and I Liked 'Brokeback Mountain'. Davis tar avstånd från att tolka allt politiskt. Varför bli upprörd? Det... är... bara ...en film.
Du ser helt enkelt en story om livets komplexitet, vilket du kan uppskatta som film eller inte. Jag gjorde det. Erkänner mig skyldig. Jag bryr mig inte om huruvida andra gillar den, men jag vill få andra att lägga av att kritisera mig för att jag tycker om filmen - som om uppskattning av den här filmen som konst betyder att jag delar den politik som de står för som gillar den av andra skäl.
Jag har inte sett Brokeback Mountain, den har Sverigepremiär denna vecka, men jag gillar Mark Davis hållning. Konst har blivit alldeles för politiserad. Skälet är enkelt att se - vänsternissar använder konsten för att provocera, konsten ger alibi för att bete sig som svin. Men vi bör bryta oss loss från den föreställningsvärlden. Konst måste få kunna vara enbart konst.
Torsdag 2006-02-02 / 9.32länk 'GE ALDRIG EFTER FÖR MUSLIMSKA HOT'. Den mest intressanta kommentaren i DN om de danska satirteckningarna kommer från Ayaan Hirsi Ali, hollänsk parlamentariker och muslim. I
DN-intervju säger hon:
- När jag varnat för islamistisk fundamentalism i ett tal i parlamentent 2002 krävde muslimska länders ambassadörer att jag själv och regeringen skulle be om ursäkt. Jag vägrade naturligtvis ... Nederländeras regering gav heller ingen ursäkt ...
- Nu måste alla länder försvara den danska tidningen Jyllands-Postens rätt att publicera teckningar av profeten Mohammed.
Onsdag 2006-02-01 / 17.32länk DUELLEN REINFELDT-PERSSON 0-0.
Radiodebatten som nyss avslutades mellan statsminister Göran Persson och moderatledaren Fredrik Reinfeldt var jämn. Ingen fick in någon fullträff och det trista var att ingen ens försökte. Man höll sig till säkra fraser som vi hört förr. Man höll sig på sin egen planhalva. Därifrån blir inga mål gjorda.
Persson var mer aggressiv och talade mer om moderaterna än om sin egen politik. Reinfeldt svarade med att lugnt och sakligt beskriva sin politik och ge några nålstick tillbaka på angreppen. Persson ger därmed ett mer engagerat intryck vilket är till hans fördel, men att han hela tiden hackar på motståndaren är till hans nackdel. Alltså: 0-0
Onsdag 2006-02-01 / 17.22länk PALESTINIER SLÄNGER UT SVENSKAR, MEN INTE VÅRT BISTÅND. Johan Hakelius skriver i Aftonbladet om de palestinier som hotar skandinavier i Gaza och Västbanken efter karikatyrerna i Jyllands-Posten.
Ingen av dem [islamistiska grupper i Palestina] har, såvitt jag kunnat notera, krävt att skandinaviska skattemiljarder ska utvisas. Däremot vill de helst slänga ut skandinaver.
Vi borde omedelbart stoppa allt bistånd till Palestina. Om de inte kan visa respekt för oss, utan hotar oss, varför ska vi skicka våra skattemiljarder till dem?!
Att Danmark i måndags vek sig för religiösa hot är ett mycket oroande tecken. Vi måste stå upp för de demokratiska och humanistiska landvinningar vi gjort i Europa. Vi måste ständigt försvara dem.
Onsdag 2006-02-01 / 17.05länk EUROPEISK PRESS I SYMPATI MED DANMARK - DOCK INTE SVENSK PRESS. Flera stora dagstidningar i Europa publicerar i dag Jyllands-Postens satirteckningar i försvar av yttrandefriheten, rapporterar
AP,
UPI
och
ekot.
Tyska tidningen Die Welt, franska France Soir, spanska El Periodico samt italienska tidningarna La Stampa och Corriere della Serra visar sin sympati med Danmark som står under attack från religiöst håll om att stympa yttrandefriheten.
Tidigare har norska Magazinet visat teckningarna och
Verdens Gang har skrivit om stöd för Danmarks yttrandefrihet.
Sverige tiger dock still. Precis som medierna kröp för Hitler kryper man nu för fundamentalistiska muslimska krafter. Jag skäms över att vara svensk!
UPPDATERING 2/2: Också spanska
El Mundo, de schweiziska tidningarna Le Temps och La Tribune de Genève har publicerat Muhammad-teckningarna, liksom
tidningar på Island, i Ungern och Holland.
Onsdag 2006-02-01 / 17.05länk MUSLIMER I DANMARK VILL AVSKAFFA YTTRANDEFRIHETEN. Efter det att danska muslimer sprider
falska karikatyrer - de teckningar som Jyllands-Posten publicerade var uppenbarligen inte provocerande nog - framför man nu krav på att yttrandefrihetslagarna i Danmark ska inskränkas så att de tar hänsyn till islams krav,
»Nu mangler vi bare en lov mod gentagelser«.
Det är så här Europas kultur och upplysning i kristen tradition ska tvingas ge vika för Mellanösterns muslimska kultur. Jag ställer inte upp på det. Vi ska stå upp för vår kultur och våra värderingar.
Bloggen har tidigare föreslagit åtgärdsprogram:
Korta är strukturellt diskriminerade.
Riksdagen måste handla NU! Omedelbart! Att man inte redan gjort det visar hur slö Mona Sahlin och andra politiker är som inte ser underordningen.
Onsdag 2006-02-01 / 4.10länk BUSH ATTACKERAR ISOLATIONISM. Ett återkommande tema i presidentens
tal till kongressen i natt var att USA inte får isolera sig inom sina gränser, varken när det gäller att förespråka frihet, bekämpa extremism, delta i global handel och konkurrens. En snygg principiell inramning för kritik av demokratiska partiet som förespråkar högre tullar på import och som ju vill dra sig ut ur Irak.
Bush riktade sig direkt till Hamas och krävde att de lägger ner vapnen och erkänner Israel. Han riktade sig också direkt till det iranska folket och sa att Amerika står på deras sida i kampen för demokrati och frihet.
Presidenten föreslog ett nytt energiprogram med mer kärnkraft och förnybar energi för att dramatiskt minska oljeberoendet från Mellanöstern.
Han skämtade om att han och Bill Clinton snart når pensionsåldern och att det är dags att reformera penionssystemet. Demokraterna applåderade kraftigast när Bush konstaterade ni i kongressen godkände inte mina reformförslag förra året.
Bush påpekade att det i USA förra året skapades 4,6 miljoner nya jobb - det är mer än vad Europeiska unionen och Japan skapade tillsammans.
Det var med andra ord ett ganska ordinärt tal från en regeringschef, men med mer optimism och energi än det vi hör från Göran Pesson vid riksdagens öppnande.
Onsdag 2006-02-01 / 0.10länk NYTT BESÖKSREKORD. Januari blev oväntat en ny rekordmånad: bloggen hade nära 53.000 'unika besök' (räkneverket försöker räkna varje besökare en gång även om man surfar runt och tillbaka). Trots en svag start på grund av helgerna, blev avslutningen desto starkare. I måndags hade bloggen 2.918 unika besök.
Alltid roligt att slå rekord! Den allt större läsekrets är min viktigaste inspirationskälla och vi ska ju inte hymla med att en växande läsekrets ger bloggar som min starkare ställning i svensk opinionsbildning. Samtidigt som jag vill tacka för intresset, måste jag be om ursäkt för att jag är så dålig på att svara på alla mejl. Läser alla, men tiden räcker inte till för svar.
En annan dansk imam, Abu Bashar i Nyborg, visade i ett BBC-inslag i måndags upp teckningar där Muhammed framställs med grisöron och tryne som han påstod att Jyllands-Posten hade publicerat ... Tv-inslaget fick det danska regeringskansliet att vända sig till BBC, liksom till nyhetsbyrån Reuters som levererat bilderna, och kräva en rättelse. Bilderna gick på tisdagen inte att finna på BBC:s hemsida, men inte heller någon rättelse.
Man kan fråga sig varför danska muslimer anser sig behöva förgrova teckningarna, och i vilket syfte detta sker.
Tisdag 2006-01-31 / 23.10länk TIMBRO, MASSMEDIA OCH MAINSTREAM. Ord har börjat få så många olika betydelser att samtal paradoxalt nog blivit svårare att föra i vårt informationssamhälle. Av mejl att döma tillhör mainstream dessa ord.
När jag skriver om medier och mainstream syftar jag på ett fenomen som kan illustreras i ett aktuellt exempel: När riksdagsmannen Per Bill (m) slogs ned av en krogvakt långt utanför en krog han inte besökt, tvekade inga massmedier att stort slå upp vaktens version av vad som hänt. När SSU-basen Anna Sjödin hamnar i krogbråk väljer alla medier att i första hand lyfta fram hennes version om vad som hänt. Skillnaden? Sjödin får bättre behandling därför att hon är vänster.
Den här formen av subtil men konstant bias finns i all nyhetsförmedling, allra mest i utrikesrapporteringen. Och den sitter så djupt i journalisternas medvetande att de själva inte ser den. Det är som programledaren i ABC News, John Strossel, sa när han var i Sverige och besökte Timbro för några år sedan, vänstertendenserna för journalister är som vattnet för guldfiskar i en skål - de ser inte vattnet de simmar i.
När jag använde mainstream om Timbro hade jag mera den svenska konsensuskulturen i tankarna. Det finns en dragning i vårt samhälle att som kollektiv hålla ihop. Och denna tendens är särskilt stark i det lilla svenska etablissemanget, där alla känner alla. Mainstream är att framföra ofarliga åsikter, välkända plattityder och gamla floskler - alltså motsatsen till idédebatt. Den som yppar en ny eller inte sedan länge etablerad ståndpunkt eller analys avlägsnar sig från mainstream och från kollektivet.
I diskussion jag nu haft med företrädare för Timbro har de försäkrat att det inte alls är anpassning till denna konsensuskultur som är Timbros strategi. Förändra samhällsdebatten och provocera med långtgående förslag är fortfarande uppgiften, men till detta har fogats en ny målsättning om att bredda kontaktytorna. Det kan också ses som ett olyckligt samband att nättidningen Smedjan lades ner samtidigt som magasinet Neo startade. Neo är ett helt eget projekt. Och det som ska ersätta Smedjan är på gång.
Jag tror att Timbro underskattar sin betydelse bland dem som älskar frihetlig idédebatt. Många, uppenbarligen många fler än Timbro-ledningen insett, är de som försöker tolka vad som händer där utan att känna sig lugnade av vad de ser.
Och det är en ambitiös men extremt svår balansgång att förena de två strategiska målen om 1) idémässigt nytänkande om mer frihet och 2) breddade kontaktytor i ett konsensussamhälle. Men jag ska inte döma ut något i förväg. Jag väntar med spänning på det som ska komma och ligga i framkant ideologiskt. 'Nya' Timbro har haft problem i starten, kan man säga, när man inte för sina vänner kunnat förmedla hur uppdraget ser ut. Det gäller att man blir bättre på att visa vad man vill.
Tisdag 2006-01-31 / 17.19länk DOMARE ALITO GODKÄND AV SENATEN. Det är en historisk seger för president Bush att få också sin andra nominering till Högsta domstolen godkänd. Omröstningen i senaten avslutades just nu, med röstsiffrorna 58-42. John Roberts, som utsågs i höstas, och Samuel Alito kommer att påverka amerikansk samhällsliv långt, långt efter det att George W Bush har lämnat Vita huset. De är båda drygt 50 år gamla och uppdraget är på livstid. Äldst bland de nio nuvarande domarna är John Paul Stevens, 85.
Ändå är det därför jordskredssegern för Hamas är goda nyheter. Det kommer nu att vara mycket svårare att blunda för det obehagliga faktum att efter ett dussintal år av PLO:s misskötsel är det palestinska samhället djupt dysfunktionellt, präglat av hat och våld. Bara blinda kan nu undgå att se att den palestinska myndigheten ingalunda är 'en partner för fred'. Till dess myndigheten är grundligt besegrad och avgiftad kan det palestinska folket aldrig uppleva frihetens glädje och välsignelsen i ett anständigt självstyre. Ironiskt nog kan överlägsenheten i Hamas seger ha fört dagen då det kan ske lite närmare.
Jag håller med Jacoby om att den enda viktiga skillnaden mellan utröstade Fatah/PLO och vinnarna Hamas är att de förstnämnda är bättre på PR. Nu kan världen inte blunda för palestinsk extremism längre. Det blir spännande att se hur västvärlden hanterar frågan, nu när man inte kan gömma sig bakom hyckleriets dimridåer.
Tisdag 2006-01-31 / 12.15länk VI ÄR VAD VI ÄGER. Bara den rubriken gör det nödvändigt för mig att referera artikeln! Det är Fred Barnes som i Wall Street Journal förutspår var president Bush kommer att säga och inte säga i sitt årliga tal inför kongressen i natt, svensk tid.
I We Are What We Own skriver han att Bush inte kommer att ta upp principen om ownership society i de offentliga försäkringarna. Bush har inte lyckats övertyga opinionen om att införa den svenska modellen i PPM om individuella andelar i det statliga pensionssystemet. Det är ett sätt att flytta makten över sparandet från regeringen till medborgarna, skriver Barnes, men det är inte läge för frihetliga reformer av offentlig sektor i USA nu - lika lite som det är det i Sverige och Europa.
Det betyder att bara ganska tama ämnen återstår jämfört med de långtgående konsekvenser som ownership society-temat innebär. Efter att ha misslyckats med att få stöd för sina sociala reformer förra året har Bush sänkt sina ambitioner, men hoppas att små steg ska leda till större senare.
George W Bush är för mer enskilt ägande och ansvar, menar Barnes, men också för att staten har en roll att fostra fram detta ansvarstagande. Barnes skriver om de intervjer han haft med presidenten inför en ny bok om honom, Rebel in Chief:
[Bush] anser att ett ownership society skulle skapa en våg av självförsörjning och oberoende (self-sufficiency). 'Jag tror att delar av statens ansvar är att uppmuntra viss kultur och visst beteenden', sa han till mig. 'Och en viktig kulturell förändring som jag försöker att åstadkomma' är en ny fräsch 'period av personligt ansvarstagande'. Ägande 'har en rad effekter'. En av dem är, fortsatte Bush, att öka 'oberoendet från staten. Staten underminerar ibland känslan av personligt ansvar, eftersom människor blir beroende av den.'
Ägande ger också människor 'en vital delaktighet i vårt land', sa han. 'Det finns en direkt koppling mellan delaktighet och ägande, delaktighet och demokrati och ägande'.
Det här är centralt, inte minst för hur immigranter så snabbt blir en del av det amerikanska samhället. De blir delaktiga i sitt nya samhälle när de börjar äga saker. När de under eget ansvar kan forma sina liv. Jämför det med Europa där immigranter sätts i förläggningar och sedan i AMS-program och kläs av all värdighet och alla möjligheter att skapa sin egen delaktighet på egna meriter.
Jag kanske ska tillägga att jag tolkar 'Vi är vad vi äger' som att det innefattar ägande av inneboende egenskaper som driftighet, vilja och moral. Alltså inte bara ägande av prylar och materiella ting.
President George W Bush säger att Bill Clinton har kommit att stå hans far så nära att den förre demokratiske presidenten är som en ny medlem i familjen.
När han får frågor om sin far och Clinton svarar Bush: 'Ja, han är min nye bror'. 'Det är en bra relation. Det är roligt se.'
Tisdag 2006-01-31 / 8.55länk BEKLAGAR, INGEN URSÄKT. Svenska medier verkar ha förlorat kunskapen om svenska språket. Eller så är det den moraliska innebörden i orden som man numera är döv inför. Jyllands Posten har inte bett om ursäkt för karikatyrteckningarna av profeten. Inte heller har statsminister Anders Fogh-Rasmussen gjort det.
Tidningen har
beklagat att vissa har känt sig kränkta av teckningarna. Statsministern har sagt att han personligen ogillar satirteckningar av religiösa ledare. Det är en väldig skillnad. När man ber om ursäkt så ångrar man det man gjort och avser att inte göra om det. När man beklagar något, visar man sympati för att det man gjort haft effekter man kanske inte räknat med och inte önskat, men man ångrar inte sin handling och anser den inte felaktig. Tidningen står för yttrandefriheten. Och för att bryta tabun.
Tänk att vi svenskar blivit så nihilistiska att vi inte längre förstår innebörden i vårt eget språk. Det är skrämmande.
EU varnar Saudiarabien om att man ser 'mycket allvarligt' på handelsbaserade repressalier mot Danmark för att man tillåtit publicering av karikatyrteckningar av Muhammed. EU:s handelskommissionär Peter Mandelson mötte Saudiarabiens utrikesminister i Davos under söndagen och gjorde klart att en bojkott av danska varor inte kommer att tolereras.
'En bojkott av danska varor kommer att betraktas som en bojkott mot europeiska varor', sa han och tillade att EU kommer att ta ärendet till WTO om det framkommer bevis på att bojkotten uppbackas från officiellt håll.
Den saudiske ministern insisterade att hans regering inte har uppmanat till bojkott, men efterfrågade en ursäkt från Danmarks regering.
Måndag 2006-01-30 / 17.40länk SKA MELLANÖSTERN REGLERA YTTRANDEFRIHETEN I EUROPA? Nu har en
köpbojkott inletts i Mellanöstern mot Danmark, efter det att Jyllands-Posten publicerat satirteckningar av profeten (se bloggen
här,
här och
här).
En förklaring som medierna anger är att man i Mellanösterns totalitära stater inte förstår varför danska staten låter bli att gå in och förbjuda och censurera, det är ju självklart i deras länder. Man vet alltså inte vad yttrandefrihet är, och tolkar det som att Danmark som stat tagit ställning mot islam. Ett annat missförstånd är att vi i sekulariserade samhällen inte reagerar på hädelse, varken mot kristendom eller någon annan religion, medan hädelse för många muslimer är något väldigt känsloladdat.
Jag ställer upp på de här förklaringarna, men de rättfärdigar inte att vi i Norden skulle återvända till medeltiden och förbjuda drift med religion eller upphäva yttrandefriheten. Alldeles särskilt inte när länder som Saudiarabien förbjuder innehav av bibel och kristen trosutövning. Totalitära tendenser måste avvisas med all kraft.
Måndag 2006-01-30 / 17.09länk GOOGLE I KINA. Bloggen
Dibbuk diskuterar innebörden av att sökmotorn Google ställer upp på statlig censur i kommunistförtryckets Kina. Och visar det i bilder.
Urlöjligt om Timbrofolk ger sig på dig, din blog för
fram mer liberala tankar än halva Timbro.
Man undrar förresten vad det är för psykologiskt tillstånd
som gör att en del människor som anses sig vara ”liberaler”
hatar konservativa mer än vänstern, trots att man objektivt
sätt har mycket mer gemensamt. Anglosaxiskt konservatism är
i grunden liberalism, som Hayek själv skrev explicit.
Det är en mycket intressant fråga. Dagens Timbro-anställda verkar väldigt snabba med att stämpla ut vilka som enligt dem är icke-liberala. Dit hör tydligen också ledarskribenter på Svenska Dagbladet.
Jag förstår inte denna jakt på kättare. Jag förstår inte vad Svenskt Näringsliv har för nytta av att stämpla vänner av näringsfrihet som icke-liberaler. Jag förstår inte strategin, och ingen tycks ha någon vilja att förklara den.
Måndag 2006-01-29 / 8.45länk JAG SAKNAR KEKKONEN. Segern för sittande president Tarja Halonen blev betydligt mindre än vad alla förutspått för bara några veckor sedan: 51,8 mot 48,2 för utmanaren Sauli Niinistö. Och av rösterna avgivna på valdagen vann Niinistö. Det var bland den tredjedel av rösterna som avgivits tidigare via posten som Halonen vann,
rapporterarHuvfudstadsbladet.
Det är ju rätt intressant att jämföra detta nordiska presidentval med monarkierna i Sverige, Danmark och Norge.
Mitt intryck är att det finska presidentval inte känns särskilt spännande eller intressant längre. Presidenten har för lite makt för att väga upp pompan, ståten och kontinuiteten som monarkerna står för.
Förr var det annorlunda. På Urho Kekkonens tid var Finlands president den främste bland Nordens statschefer. Då fanns det en vits med att välja statschef: han hade makt. Och presidenten satte sin prägel på landets politik. Idag känns Finlands president som kaka på kaka eftersom presidenten konkurrerar med regeringens ministrar om medieutrymmet. Man skulle lika gärna kunna låta talmannen sköta presidentens sysslor. Presidenten känns överflödig och bidrar inte med något extra i konstitutionell mening.
- Europeiska unionen kan inte finansiera en Hamas-styrd palestinsk myndighet om den inte avvisar våld och erkänner Israel, sa Tysklands förbundskansler Angela Merkel på söndagen.
Men Hamas, som väntas bilda nästa palestinska regering, har avvisat västvärldens hot om att skära ner bidragen som utpressning och tänker inte lägga ner vapnen och inte slopa sitt mål om att utplåna Israel.
- USA är inte berett att finansiera en organisation som förespråkar utplånandet av Israel, som förespråkar våld och vägrar uppfylla sina skyldigheter inom ramen för internationella förhandlingar, sa utrikesminister Condoleezza Rice på söndagen.
EU bidrar med 4,5 miljarder kronor om året till den palestinska myndigheten. USA ger drygt 0,5 miljarder kronor om året till myndigheten och dessutom 1,5 miljarder kronor om året i humanitärt bistånd via andra kanaler.
Det är bra att EU och USA nu sätter press på Hamas. Här måste man hålla hårt på vilka värderingar som ska gälla för bistånd.