Sedan Ahmadinejad kom till makten har han organiserat en internationell konferens i syfte att bevisa att förintelsen aldrig hänt och deklarera att Irans avsikt är att 'utplåna Israel från kartan'. Nu fullföljer han sitt lands långsiktiga strategi om att göra just detta möjligt: han har brutit förseglingen. Iran kan ha sin atombomb inom fyra år eller så.

Medierna i väst har riktat obeveklig uppmärksamhet på misstagen som den amerikanskledda koalitionen begått i Irak. Men nästan ingen granskning från pressen eller oppositionen har genomförts om det sätt på vilket den förmodat hårdnackade George Bush faktiskt har varit så tillmötesgående mot europeisk sensibilitet att han till Europa delegerat policybeslut om Iran. Vilket har skapat nuvarande katastrof.

I åratal har 'EU tre' - Storbritannien, Frankrike och Tyskland - fört befälet ... De har velat tro att de har förhandlat med en makt som agerade i god anda. De har använt sin makt för att deklarera det 'otänkbara' i att västvärlden skulle använda militär kraft. De har hoppats på gott utfall trots alla bevis. Så sent som under den gångna veckan har de till slut medgivit sitt misslyckande. De går nu med på, vilket de tidigare vägrat, att försöka få upp Irans beteende i FN:s säkerhetsråd ...

Atombomben, välsignad av Allah, skulle göra Iran stolt. Det skulle tvinga västvärlden att låta Iran diktera villkoren i regionen, ge president Ahmadinejad prestige att krossa inre opposition och hjälpa honom ta ett grepp om den muslimska världens ledarskap och ta över Irak. Vansinnigt, kanske, skrämmande, säkert, men helt logiskt som en väg att nå toppen.

Vad kan vi göra? Sanktioner och andra former av isolering är en väg som kan fungera ... Men den större frågan handlar om västvärldens extraordinära flathet (det utrikesminister Jack Straw kallar 'tålamod') mot regimen. Varför gör vi inte skillnad på regering och folk, och försöker nå de senare? I kampen med revolutionära strömningar vinner vi i väst när vi hjälper deras offer, när folket reser sig och river Berlinmuren.

länk
SVENSK FRÄMLINGSFIENTLIGHET. Jag skrev häromdagen om en amerikans upplevelse av sin vistelse i Sverige (här). I Kristianstadsbladet skriver en svensk bosatt i USA, Roland Poirier Martinsson, om de onorma fördomar och förakt som präglar den svenska debatten: Bilden av USA är okunnig och negativ:

Bilden i Sverige av USA är fördomsfull, negativ och okunnig. Opinionsbildares trägna arbete med att plantera dyngan i medvetandet hos genomsnittssvensken har de senaste åren burit god frukt.

Det är en förklaring till varför den här bloggen så enträget vill lyfta USA:s positiva sidor, för att lite grand försöka väga upp all den dynga som skrivs. Vår allmänna debatt behöver bli mer nyanserad och vi bör nog fundera över vilka våra största fördomar egentligen är. De kanske är andra än de vi trodde att de var.


Lördag 2006-01-14 / 17.01 länk
VARFÖR JESUS MEN INTE MUHAMMED? Flera svenska ledarartiklar och kolumnister tar nu upp Jyllands-Postens publicering av satirteckningar om profeten Muhammed. De flesta låter som Henrik Berggren i Dagens Nyheter: Vi måste försvara idioterna på Jyllands-Posten.

Berggren menar att ”Problemet är inte att teckningarna är provocerande för muslimer utan att den enda publiceringsanledningen är att de är förolämpande mot muslimer”. Hur vet han det? I det klimat som de politiskt korrekta skapat, har muslimer givits censurrätt om vad som får uttryckas i Europa om islam, vilket omöjliggjort varje typ av ifrågasättande - från Ayaan Hirsi Alis kortfilm Submission, där budskapet om kvinnoförtryck inom den muslimska kulturen väckte sådan vrede att regissören Theo van Gogh ritualmördades på öppen gata i Amsterdam, till konstverk med korantext i Världskulturmuseet i Göteborg där museiledningen omedelbart tog ner konstverket efter minsta protest från muslimskt håll.

Om utövare av en religion har denna censurrätt, måste rimligen också utövare av andra religioner ha samma rätt att strypa och kontrollera satirteckningar, konstverk och filmproduktion. Så jag hade förstått Henrik Berggren och andra om de också tagit samma avstånd från Elisabeth Ohlsons Ecce Homo-utställning som bl a föreställde Jesus snopp och innefattade diskussioner på temat ”nakenhet, sädesvätska och bibelsyn”. Ohlson själv medgav: ”Javisst, många har känt sig sårade, ledsna och kränkta av mina bilder.”

Anser Henrik Berggren att Elisabeth Ohlson också är en ”idiot”? Hennes syfte var att genom provokation få igång en diskussion om kyrkan och homosexualitet. Jyllands-Posten har genom provokation fått igång en diskussion om yttrandefrihetens gräns och censurkrav i kulturkrocken mellan islam och västvärlden. Något som filosofen Kai Sørlander diskuterar i Jyllands-Posten: De religiøse følelser og det rationelle demokrati:

Om man menar att muslimer har grund till att känna sig kränkta över tidningens teckningar så måste man också mena att det finns reell grund till att tro att många av dem sätter sina religiösa förpliktelser till det islamska lagsystemet [sharialagarna] framför deras demokratiska förpliktelser mot en lagstiftning [yttrandefrihet] som är skapt av människor genom en sekulär politisk beslutsprocess.

Anser Henrik Berggren att en diskussion om detta är meningslöst? Eller menar han att teckningarna inte stimulerat till en sådan diskussion? För hur kan annars Berggren utesluta alla andra syften med teckningarna än att förolämpa?

Jag undrar jag, vem det är som är idiot.

- - - - -
PS: jag ser ute på nätet att en del menar att jag ”balanserar på gränsen till avgrunden” när det gäller frågan om muslimsk kultur och att mina resonemang ger ”olustiga vibbar”. För mig är detta väldigt svårt att förstå. Varför ska vi inte kunna diskutera muslimska seder likväl som kristna? Jag anser att Elisabeth Ohlson har lika stor rätt att provocera med sin utställning om Jesus, som Jyllands-Postens kulturredaktion har rätt att provocera om profeten och som Åke Green har att provocera om homosexuella handlingar. Så länge det handlar om att göra debattinlägg om företeelser kan inte jag se varför man ska göra åtskillnad, och säga att viss provokation - den jag själv gillar - är befogad, medan andras är missbruk av yttrandefriheten. Jag anser att lika förhånande omdömen som kan riktas mot kristna, exempelvis Livets ord, ska kunna riktas mot muslimska företeelser - och tvärtom. Det som är fullständigt oacceptabelt, för alla och mot alla, är att hota om våld eller andra ingrepp i handling.


Lördag 2006-01-14 / 9.45 länk
NATO I KRIS. Hollands parlament kan komma att rösta nej till att landet ska sända 1400 fredsbevarande soldater till Afghanistan, rapporterar Independent i Dutch government could fall over Afghanistan. Orsaken finns att söka i det fruktansvärda hollänska misslyckandet i Srebrenica i Bosnien 1995, då hollänska FN-soldater lät bli att stoppa massakern på mer än 7000 muslimska män och pojkar i FN:s skyddade zon.

Nato- och EU-representanter har varnat för att trovärdigheten står på spel och om Holland vägrar sända trupp måste Washington dra slutsatsen att större delen av Europas länder är ovilliga att delta i svåra operationer. Insatserna är särskilt höga för Nato eftersom dess generalsekreterare, Jaap de Hoop Scheffer, är holländare, och har sagt att han förväntar sig att uppdraget ska utföras.

Alltså: klarar Holland inte av att sända fredsbevarande soldater är Europa att betrakta som odugligt och inkompetent i fråga om militära uppdrag.

Och här någonstans tror jag grunden för motsättningen med USA finns. Är Europa överhuvudtaget kapabelt att försvara demokrati och frihet? Vill man ens försvara sin egen demokrati och frihet? USA tänker göra det, till varje pris. Men Europa tycks allt mer beredd att ge upp dessa värderingar - än en gång.


Lördag 2006-01-14 / 9.30 länk
LAURA BUSH TROR PÅ SNAR KVINNLIG PRESIDENT. Inför avresa till Afrika för att närvara när den kontinentens första kvinnliga president svär sin ed, Ellen Johnson-Sirleaf i Liberia, sa USA:s första dam att hon tror på en kvinna i Ovala rummet: ”Det kommer att ske de närmsta mandatperioderna”. Och hon ser gärna Condoleezza Rice som president, rapporterar AP i Laura Bush Sees Woman President in Future.


Lördag 2006-01-14 / 9.30 länk
FÖRHÖR VISADE ATT DOMARE ALITO ÄR KVALIFICERAD. Tänk om våra svenska medier skulle kunna sammanfatta omdöme om en person som av regeringen nominerats till hög befattning på samma sätt som ledaren i Washington Post, Judge Alito's Hearings

Till att börja med var domare Alito [under senatsförhören] fullt hemmastadd i konstitutionell lag och dess prejudikat, även om han inte var lika polerad som chefsdomare John Roberts. När president Bush nominerade Harriet Miers var många kommentatorer oroliga för att hon under förhören inte skulle visa sig kvalificerad för jobbet som HD-domare. Alitos intellekt och kvalifikationer har aldrig varit föremål för samma kontrovers, och förhören visade varför. Han har full kontroll över de skiftande frågeställningar som federala domstolar arbetar med, kan argumentera om detaljerna i tidigare domstolsbeslut och kunnig i konstitutionell historia. Detta må enbart vara grundläggande kvalifikationskrav för att godkännas, men det är ofrånkomliga krav.

När diskuteras i svenska medier kvalifikationerna för högt uppsatta befattningshavare? När testas dessa kvalifikationer? Svar: aldrig. I Sverige är det oförskämt att diskutera kompetens. Här är det kön, ålder och andra yttre kvoteringsgrundande aspekter som lyfts fram, och kompetens kommer långt ner på kvalifikationslistan. Ibland undrar man om kompetens alls är en fråga.

Så vill man återskapa meritokrati som grund för karriär, är förhör som del av utnämningen för höga tjänster i staten en mycket god idé.


Fredag 2006-01-13 / 17.45 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Frankrike och Tyskland varnade i veckan Iran för att fortsätta med sitt kärnforskningsprogram. Faktum är att Frankrike och Tyskland varnade Iran för att om de inte avbryter programmet ska de, ni vet, varna dom igen.
• Har ni sett något från senatsförhöret med Sam Alito som är nominerad till Högsta domstolen? Senatorerna får 30 minuter var att ställa frågor, exakt 30 minuter. Senator Joe Bidens fråga tog 24 minuter att ställa. Och Alito är smart. Han är briljant. Vet ni vad han sa? 'Förlåt, kan du upprepa frågan?'
• Ted Kennedy blev ganska stridslysten när han igår påpekade att Alito en gång tillhört en klubb som inte tillät kvinnor att bli medlemmar. Nu har det upptäcktes att senator Kennedy också tillhört en klubb som inte tillät kvinnor. Men i Kennedys fall handlade det naturligtvis om klubbregler vars enda syftade var att skydda kvinnors säkerhet.
• Senator Ted Kennedy har meddelat att han och hans hund Splash skriver en barnbok. Är Splash det bästa namnet för Ted Kennedys hund? Är inte det ungefär som om [mutåtalade lobbyisten] Jack Abramoff kallade sin hund Muta?
• Jack Abramoff och Monica Lewinsky gick båda på Beverly Hills High School. Båda ville ha tillgång till presidenten. Skillnaden är att Jack bara ville ha presidentens öra.
• Vet ni vad skillnaden mellan en muta och en gåva är? Det gör inte våra kongressledamöter heller.
• Läget är så allvarligt nu [efter mutskandalerna] att irakier säger att de vill hjälpa till med att försöka återupprätta demokratin i Washington.
• En domstol har beslutat att mooning är tillåtet i Maryland. Men det är knappast något problem, eftersom en stor del av de som arbetar i Washington bor i Maryland och de är mer intresserade av att skydda sina arslen än visa upp dom.

Fredag 2006-01-13 / 12.34 länk
EKONOMIN I IRAK VÄXER SÅ DET KNAKAR. Den amerikanske civiladministratören i Irak 2003-2004, Paul Bremer, har publicerat en bok, My year in Iraq. Den har av vänstermedierna tolkats som ”kritik mot Bush”. Nu svarar Bremer i New York Times: In Iraq, Wrongs Made a Right.

Trots misstagen och bakslagen är det ingen tvekan om att enorma politiska och ekonomiska framsteg sker i dagens Irak, tack vare insatserna av den amerikanskledda koalitionen.

För två år sedan sa Abu Musab Zarqawi, al-Qaidas ledare i Irak, att det inte skulle finnas någon plats för dem i ett demokratiskt Irak. För ett år sedan röstade irakierna i landets första genuina val någonsin. Sedan röstade man för att godkänna en ny konstitution. Och förra månaden röstade 70 procent fram ett nytt parlament ...

När det gäller Iraks ekonomi låg landet på rygg innan befrielsen ... Nu drar Irak fördel av en oberoende centralbank, en ny valuta vars stabilitet är en anmärkningsvärd indikator på tillförsikt. Ekonomin är öppen för utländska investeringar och kommersiell lagstiftning har moderniserats. Internationella valutafonden rapporterar att per capita inkomsten har fördubblats under de senaste två åren och prognostiserar att Iraks ekonomi kommer att växa med 17 procent detta år. Inte undra på att antalet nyregistrerade företag ökat med 67 procent de senaste sex månaderna.

Det är sorgligt att dessa nyheter inte når ut via nyhetsredaktioner. Dessa positiva nyheter är faktiskt nyheter, eftersom de säkert förvånar de flesta.


Fredag 2006-01-13 / 10.34 länk
FN - DEMOKRATISKT ATT SKYDDA DIKTATURER? Den som läser utdraget från SVT Debatt i tisdags - och som nu hittas här: FN - en kontroversiell jubilar - finner att statsvetaren Mette Anthonsen försvarar diktaturerna (som har det sååå svårt), att journalisten Britt-Marie Mattsson bortförklarar diktaturernas makt, att FN-förbundets ordförande Alexander Gabelic medger att ett nytt Rwanda kan hända och att biståndsminister Carin Jämtin vill diskutera med diktaturerna. Bara MUF-ordföranden Johan Forssell och jag tar konsekvensen av den tydliga värdekonflikten mellan demokrati och diktatur, och vill eliminera diktaturernas inflytande i världssamfundet.

Jag förespråkar en ny folkrätt som sätter människors rättigheter före staters suveränitet, en grundläggande principiell och juridisk fråga som ingen av motdebattörerna ville beröra.

Diskussionen gav därmed en god bild av och insikt om varför så lite händer för att sprida demokrati och frihet till världens mörka platser där diktaturer mördar och förtrycker utan att FN förmår ingripa.


Fredag 2006-01-13 / 9.34 länk
SVENSKT BESLUT STOPPAR RUMÄNIENS INTRÄDE I EU? EU observer rapporterar att Sverige beviljat asyl för en rumänsk medborgare därför att rättsstaten i Rumänien inte är pålitlig: Sweden grants asylum to citizen from EU candidate Romania. Detta exempel på förföljelse visar på brister som kan sätta Rumäniens inträde som EU-medlem om ett år på spel.


Fredag 2006-01-13 / 9.25 länk
FJÄRDE DAGEN: SENATSFÖRHÖR MED DOMARE ALITO. I natt avslutades fjärde dagens förhör med Samuel Alito, av presidenten nominerad till Högsta domstolen. Det blev 700 frågor. Senatsutskottet fortsätter dock utfrågningarna med en femte dag idag, men då med vittnen, bland dem professorer och intresseorganisationer med åsikter och utvärderingar om Alito, samt med dem som arbetat med Alito under hans karriär som bland annat åklagare. Se referat i Washington Post.

Allmänt bedöms Alito klarat utfrågorningarna mycket bra. Så bra att vänsteroppositionen i desperata försök att smutskasta honom gjorde bort sig själva. Hela senaten förväntas rösta om hans utnämning 20 januari. Se mer i Liberals See Slim Chance Of Blocking Confirmation.


Tordag 2006-01-12 / 21.30 länk
NY TID, NY TIDNING: NEO. Har just varit på releaseparty för Neo, ”ett nytt liberalt kvalitetsmagasin om politik, samhälle och framtid”. Av någon anledning hamnade jag i flera samtal om USA:s utrikespolitik, stående med ett glas champagne i handen. Jo, jag bar nog också skuld till det. Ämnet är intressant med många ingångar. Gemensam kritik som andra riktade mot USA var att de går på för mycket och att Bush har en alltför idealistisk syn på internationell politik. Varför hade han ingen ordentlig plan innan han gick in i Irak?

Visst är det lustigt, men jag uppfattar det som att vi svenskar - och européer - känner olust inför idealism i de stora och övergripande frågorna. Vi vill då ha något mer handfasta att hålla oss till. Däremot är vi idealister när det gäller det dagliga, i inrikesfrågor ska vi vara jämlika till sista millimetern. Alla ska ha det exakt lika bra. Allt går att ordna genom politik och lagar. Det slog mig att amerikaner drömmer stort i visionerna, men är pragmatiska i det dagliga. Vi svenskar är motsatsen, vi försöker förverkliga utopier i vardagen, men är pragmatiskt försiktiga när det gäller storslagna uttalanden om en friare värld.

En riksdagsman ur partiledningen för ett borgerligt parti höll med mig om att de borgerliga inte tagit debatt i utrikespolitik. Jag menade att orsaken var att i utrikespolitiken är väljaropinionen så vänster att det inte finns något att hämta. Riksdagsledamoten la till: och det är få som bryr sig. Tyvärr är väl båda utsagorna sanna. Det borde inte vara så. Globaliseringen gör att vi påverkas mer än någonsin av vad som händer där ute. Och vi är inne i en ny formativ tid, då de spelregler som ska gälla efter kalla kriget ska sätta sig. Bush vill att det ska handla om frihet och demokrati. Europas politiska klass, symboliserad av Gerhard Schröder, vill att det ska handla om stabilitet, alltså: rör inte diktaturerna, det blir bara jobbigt.

Tidningen då? Jag har inte hunnit läsa den ännu. Första intrycket? Det är härligt med nya initiativ till djupare samhällsdebatt som inte är vänster. Skribenterna är iochförsig de man kunnat vänta. En kul överraskning är kolumnen En amerikansk varulv i Sverige av journalisten och bloggaren Michael Moynihan, som skriver om upplevelsen att leva i Sverige. Sånt finns ingen annanstans. Om övrigt innehåll återkommer bloggen till.


Tordag 2006-01-12 / 10.50 länk
TREDJE DAGEN: SENATSFÖRHÖR MED DOMARE ALITO. Många konservativa är kritiska mot vänstersenatorernas insinuationer och förtäckta anklagelser om sexism och rasism som de riktar mot Samuel Alito, som av presidenten nominerats till Högsta domstolen. Peggy Noonan anser i Wall Street Journal, Judge Alito's low-affect tour de force, att allt är ett spel och förstår inte hur Alito och andra nominerade står ut.

Men det håller jag inte med om. Det är i en öppen konfrontation alla avslöjar sig. Om Ted Kennedy inte har något annat att komma med än oförskämda och ogrundade antydningar om rasism, säger det en hel del om Ted Kennedy: det visar hur tomhänt han är och det visar vilken inskränkt karaktär han är, som inte klarar av att medge att en domare som inte håller med honom är kompetent. Samtidigt säger det mycket om Samuel Alito, som lugnt och sakligt svarar på de nu mer än 400 frågor som ställt till honom under tre dagar. Aktörerna i förhöret har naturligtvis, som Noonan skriver, lättavslöjade mål. Men det intressanta är ju att se om de klarar av att nå dessa mål och hur de försöker uppnå dem.

En annan intressant iakttagelse är att ledamöterna i justitieutskottet är av en annan ålder än svenska politiker. 6 av 18 är över 70 år: Arlen Specter 75 (ordf), Edward Kennedy, 74, Dianne Feinstein, 73, Charles Grassley, 72, Orrin Hatch, 71, Herbert Kohl, 71.


Tordag 2006-01-12 / 9.50 länk
VÄNSTERBLOCKET LEDER I OPINIONEN. Nu stämmer Demoskop in i Skop:s slutsats att det röda laget har tagit tillbaka ledningen inför riksdagsvalet i höst: se tabellen kampen mellan blocken.

Det verkar som om väljarna tröttnat på den splittring och handlingsförlamning som den borgerliga alliansen visade efter det att Flodvågskommissionen offentliggjorde sin förödande kritik mot regeringen. När de fyra partierna i opposition inte kunde reagera samstämt efter en sådan nyhet, hur ska de då kunna leda landet om en katastrof inträffar? Deras handlingsförlamning kostade dem 5-10 procentenheter av opinionen, det som, om de agerat kompetent, istället givit dem ytterligare 5-10 procentenheters stöd.

Än är chansen till regeringsskifte inte förbrukad. Men de fyra partierna måste motbevisa den image av splittring som ligger djupt i svenska folkets medvetande.


Tordag 2006-01-12 / 9.29 länk
PARTIERNA UNDERSKATTAR INTERNET. Handikapprörelsens IT-konsulter i Funka Nu har granskat tillgängligheten hos de politiska partiernas webbplatser. Tidningen Internetworld skriver om studien i Partiernas hemsidor stänger ute miljoner svenskar.

Det är naturligtvis trist att partierna inte ser till att deras hemsidor uppfyller kvalitetskrav för tillgänglighet, vilket får till följd att man stänger ute eller försvårar för de 1,2 miljoner svenskar med något slags funktionshinder.

Men förklaringen är att partierna överhuvudtaget inte förstått vilken enorm betydelse internet har som verktyg för medborgarna att söka information. Det är inte bara strukturen som brister. Partierna lägger inte upp all information man vill nå ut med på nätet. Exempelvis är partierna dåliga på att publicera partiledarnas tal och anföranden på nätet. Det är obegripligt att man inte använder internet bättre som informationskanal. Här kan man nå ut direkt till väljarna och slipper gå via journalister som vinklar och snuttifierar.

En Temo-mätning bland osäkra väljare i december 2005 som Internetworld återger, uppgav 49 procent av de tillfrågade att de i första hand skulle söka information om partiernas politik på internet. Alltså: internet är deras bästa, största och billigaste skyltfönster. Men där nöjer man sig med att erbjuda tunt och glättigt reklammaterial istället för att se det som ett bibliotek där allt om partiet kan hämtas.


Onsdag 2006-01-11 / 22.13 länk
BIRGIT NILSSON HYLLAS INTERNATIONELLT. Operasångerskans död lyfts fram på förstasidorna på internetupplagorna av världens största tidningar, bland dem Washington Post, Swedish Soprano Birgit Nilsson Dies, och New York Times, Birgit Nilsson, the Swedish Soprano, Dies at 87, liksom hos etermedier: FOX News i Birgit Nilsson, Renowned Soprano, Dies at Age 87 och BBC i Swedish opera star Nilsson dies.


Onsdag 2006-01-11 / 19.13 länk
ANNAN BILD AV SENATSFÖRHÖRET. Satirtecknaren Gary Varvel är inte lika fascinerad som jag av Ted Kennedys och andra senatorers frågor till domare Alito och kopplar till debatten om vad tortyr är: Turn off this brutal torture!


Onsdag 2006-01-11 / 17.51 länk
DN: JYLLANDS-POSTEN HAR RÄTT - OCH INTE. När Dagens Nyheter på ledarsidan tar ställning i en känslig fråga brukar man allt oftare lägga in en artikel i kulturdelen som intar rakt motsatt hållning. Är det av kommersiella skäl? Att vara alla till lags?

I dag uttalar tidningens ledarsida - till sist - sitt försvar för pressfriheten och rätten för en tidning att trycka satirteckningar, Inget öppet samhälle utan hädelse:

Jyllands-Postens publicering, som förvisso var provokativ, har vållat en proteststorm av häpnadsväckande omfattning ... Man har krävt att Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen ber om ursäkt, vilket han givetvis inte gjort. Medarbetare i Jyllands-Posten har hotats och lever skyddade ... En del muslimer i europeiska länder har svårigheter att finna sig till rätta i pluralistiska samhällen ...

Tolerans och pluralism betyder också att sådant som sårar och som utmanar måste få sägas ... Teckningarna må vara både kränkande och illasinnade men tidningen var i sin fulla rätt att publicera dem utan att utsättas för hot.

Men på kultursidan jämför man satir med hot: Är hån bättre än hot?

Frågan är om en värld där religiös övertygelse möts med hån och utmaningar är så mycket bättre än en där man möter den fria tanken med hot och åtal.

En skämtteckning jämförs med hot om att mörda! Hur långt får man i mainstreammedierna gå i försvar för muslimska övergrepp? Hot är ett brott. Det ska straffas. En teckning som driver med en religiös figur är humor. Och när humorn går vänsterns ärenden är det ingen på kultursidorna som gör annat än gapflabbar. Men om någon som är muslim känner sig kränkt, då är medievänstern direkt inställd på censur och drakoniska ingrepp i yttrandefriheten.

Vidare skriver DN-Kultur: ”Till skillnad från exempelvis 'Satansverserna' var publiceringen av lustiga Muhammedbilder ett tilltag utan annat syfte än att demonstrera ...” Jaså? Är inte själva syftet med satir att driva med mäktiga personer och företeelser, ofta på ett giftigt och utmanande sätt? Enligt min ordbok är satir 'en framställning som är hånfull på ett träffande sätt'.

Men visst finns det gränser för humor och satir. Om den framför rasistiska eller nedsättande budskap om hela grupper av människor, om teckningar har till syfte att håna vanliga muslimer, svarta, judar eller andra, kan vara oacceptabla. Muhammedteckningarna riktar sig dock mot en mäktig gestalt, precis som satir om Jesus gör det. Och det som gör mig särskilt irriterad på muslimska krav på censur, är att den muslimska världen sprider grovt rasistiska skämt och teckningar om exempelvis judar. Muslimer som klagar på Muhammedteckningar är hycklare.

Se mer i bloggen: Jyllands-Postens satirteckningar och Dansk strid för yttrandefrihet och Karikatyrer är yttrandefrihet och Det måste gå att driva med islam).


Onsdag 2006-01-11 / 14.31 länk
ANDRA DAGEN: ALITOs SENATSFÖRHÖR & GÖRAN PERSSON. Innan jag begav mig till SVT i Göteborg i går hann jag lyssna på inledningen av andra dagens nära tio timmar långa utfrågning av Samuel Alito, som av presidenten nominerats till Högsta domstolen. Det är juridisk filosofi på högsta nivå. Och i mycket komplicerade frågor: federalismens principer (om vilken nivå som har rätt att fatta vissa beslut), maktdelningens principer (om presidentens exekutiva makt i förhållande till kongressens lagstiftande makt) och om mänskliga rättigheter (om aborträtt, integritet, krigets lagar mm). Se mer referat i Washington Post.

Tredje dagens förhör, som förmodligen också blir tio timmar långt, börjar om en timme. Jag ska slå på C-span.

Den öppenhet som förhören utgör är, som jag skrivit tidigare, fascinerande - och djupt demokratisk. Tänk om riksdagens justitieutskott hade att godkänna regeringens förslag till justitieråd, efter offentliga utskottsförhör. Tänk om riksdagens utrikesutskott hade att godkänna regeringens förslag till ambassadörer, efter offentliga utskottsförhör - i alla fall av nominerade till de största länderna. Tänk om respektive sakutskott hade att godkänna regeringens förslag till generaldirektörer, efter offentliga utskottsförhör. Tänk vad mycket öppnare den svenska statsförvaltningen skulle bli!

Vi skulle också skapa en delning av den utnämningsmakt som blivit så koncentrerad till statsministern. Något DN förtjänstfullt illustrerade häromdagen i artikeln Perssons grepp blir allt hårdare. Titta framför allt på grafiken (även om det är fel att utropa 'president Persson' - inte ens Bush har den makt i USA som statsministern i Sverige har över statsförvaltningen).


Onsdag 2006-01-11 / 14.04 länk
FREJDIG FN-DEBATT. Måste säga att det jag minns bäst av SVT Debatt är Johan Forssells förslag till ny generalsekreterare i FN: John Bolton. Annars följde väl debatten förväntade linjer. Och detta mejl har god poäng:

Ett tecken i tiden är dock att det överhuvudtaget finns en debatt i Sverige om FN:s vara eller icke vara; för några år sedan hade en så politisk inkorrekthet varit totalt otänkbar!

Kommer att publicera utdrag av replikskiftena inom kort.


Tisdag 2006-01-10 / 13.45 länk
ÄNNU MER PLANEKONOMI I EU-GRUNDLAG. Guaridan rapporterar i EU constitution in line for makeover to woo French:

Tyskland och Österrike kommer att försöka locka de avvisande franska väljarna genom att ändra EU-konstitutionen så att den innehåller tydliga krav på att upprätthålla Europas sociala modell.

Detta utspel kommer strax innan ett större tal om Europa ska hållas av Frankrikes president Jacques Chirac inför ambassadörerna i Paris.

Återigen demonstreras hur EU görs till politiska elitens projekt. Man kohandlar lite här och lite där. Och hela tiden över huvudet på folk och i rakt motsatt riktning mot det Europa behöver. Istället för mer frihet, mer frihandel och mer avreglering säljer den politiska eliten ut unionen för mer tvång och mer regleringar.

Detta är vanvett. En konstitution för en nation likväl som för en union ska vara neutral i politiska policyfrågor för att respektera, ja, för att vara en demokrati. Folket ska på valdagen kunna välja politisk inriktning, och byta inriktning. Detta blir omöjligt om konstitutionen slår fast att det är planekonomi som ska vara unionens politik. Då kan vi lika gärna avskaffa allmänna val. Det är ju redan bestämt!

Om man i en konstitution slår fast en politisk ideologi som i vår tid visat sig oförmögen att möta den nya konkurrensen från Indien och Kina, kommer en sådan konstitution att bli unionens dödsdom.

Det är inga storhetsvansinniga diktatorer, som Stalin och Hitler, som kommer att bryta nacken av Europa under detta århundrade. Det ser ut att bli småsinta och klåfingriga politiker som trasslar in kontinenten i så mycket regler och bestämmelser att man kväver grunden för vår existens på hög materiell nivå: en fri ekonomi. Kina, Indien och USA kommer att ekonomiskt ta över allt av konkurrenskraft från Europa. Kvar blir bara bidragshungriga och arbetslösa människomassor som ingen har att beskatta.

Förlåt, det är inte min mening att se så mörkt på EU. Jag tror att en union behövs. Men varje gång man tar del av de Mäktiga blir jag bestört över den cynism, dumhet och totala avsaknad av verklighetsförankring som präglar denna Europas politiska klass.


Tisdag 2006-01-10 / 11.15 länk
KVINNLIG PRESIDENT OCH FOLKRÄTTEN. Ett intressant mejl lyder:

Jag såg just de två första avsnitten av Commander in Chief som TV4 visade i [går] kväll.

En intressant reflektion är hur olika media och ledare i världen hade reagerat om en nyinstallerad kvinnlig amerikansk president som sin första åtgärd hade hotat med millitär insatser om inte, i detta fall, Nigeria friger en kvinna som har blivit dömd till döden genom stening för att hon har fått barn utan att vara gift. Vilka hade försvarat de mänskliga rättigheterna och vilka hade åberopat folkrätten? Hur hade t ex Gunnila Carlsson, vår blivande utrikesminster, reagerat?

Ja, när en kvinna använder militär makt för att rädda en annan kvinna, då är förmodligen inte folkrätt och beslut i säkerhetsrådet av samma betydelse som när en president Bush räddar 25 miljoner irakier från en tyrann. Med feministiska glasögon blir uppenbart världen annorlunda...


Tisdag 2006-01-10 / 10.45 länk
AFRIKA, FOLKMORD OCH 'ALDRIG IGEN'. Det talas mycket om FN:s betydelse dessa dagar. I Captus skriver Tomas Brandberg en bra ledare, Aldrig igen? som avslutas så här:

FN, vars 60-årsjubileum är aktuellt, bör få vara kvar och hantera det man förmår hantera. Men demokratier i öst, väst, nord och syd får inte låta sig begränsas av FN utan måste sluta sig samman och agera mera resolut för det man tror på. Militära ingripanden är givetvis en sista utväg, men fallet Rwanda visar med all önskvärd tydlighet att militärt våld ibland kan vara nödvändigt. Och det duger faktiskt inte att stå med armarna i kors och anse att USA alternativt ingen alls ska ta hand om allt som är besvärligt och svårt. I synnerhet inte om man anser sig vara humanist …

Det duger inte med en 'världsorganisation' som med öppna ögon låter 800.000 människor slaktas på några veckor, så som i Rwanda och i något mindre skala i Darfur, Sudan. Det duger inte!


Tisdag 2006-01-10 / 9.45 länk
FÖRSTA DAGEN: SENATSFÖRHÖR MED DOMARE ALITO. I går kväll svensk tid inledde amerikanska senaten sin utfrågning av den till Högsta domstolen nominerade domaren Samuel Alito. 18 senatorer höll var sitt öppningsanförande om vad de anser att Alito ska bevisa för att få deras röster för ett godkännande.

Sedan kom höjdpunkten, när Samuel Alito presenterade sig själv inför senatsutskottet. Han berättade om sin bakgrund och hur han hamnade ”här”, som nominerad till Högsta domstolen. Alito är vad vi i Sverige skulle kallat andra generationens invandrare. Hans far kom som barn från Italien till USA. Och Samuel Alito berättar om den moral och de värderingar han fick lära sig av sin far, som växte upp i fattigdom. Men fadern fick stipendium under skoltiden och kunde gå på college och blev så småningom lärare i offentlig skola, precis som hans mor. Själv fick han möjlighet att gå på det prestigefulla universitetet Princeton, något han med sin bakgrund anser visar vilket öppet samhälle Amerika är.

När han kom till Princeton i slutet av 1960-talet dominerade vänsterrevolutionära stämningar. Men som barn till en immigrantfamilj med begränsade inkomster och glasklar moral om att göra sitt bästa, kunde han inte alls känna igen sig i de rika ungdomarnas vänsterupproriska beteende på universitetet. Alito sa om 68-oroligheterna:

Det var en tid av uppror vid universiteten. Och jag såg en del mycket begåvade människor och mycket privilegierade personer uppföra sig oansvarigt. Och jag kunde inte låta bli att jämföra något av det värsta av det jag såg på universitetsområdet (campus) med det sunda förnuft och värdighet som präglade människorna där hemma i samhället där jag växte upp.

En riktig känga till Ted Kennedy och alla stormrika och privilegierade politiker som är vänster och låtsas bry sig om de fattiga, utan att veta någonting alls om det livet. Alito vet att det är genom eget ansvar och hårt arbete man kan nå en bättre framtid, inte genom att rika personer eller vänsterpolitiker klappar de fattiga på huvudet.

Amerikanska opinionen är också på Alitos sida. Survey USA har genom 1200 intervjuer frågat: Skulle du godkänna domare Alito? 50 procent svarar ja och bara 15 procent nej.


Måndag 2006-01-09 / 19.10 länk
TV-DEBATT: FNs VARA ELLER INTE VARA. I morgon kväll medverkar jag i SVT Debatt (SVT1 tisdag kl 22). Vi ska diskutera Förenta Nationerna. Mitt budskap blir det som framfördes i bloggen i morse: FN har misslyckats och är främst ett verktyg för diktaturerna i världen.


Måndag 2006-01-09 / 19.10 länk
VAR FINNS ARABVÄRLDENS SHARON? London Times efterlyser arabledare som på samma sätt som Ariel Sharon vågar söka nya vägar för att uppnå fred i Mellanöstern. Tim Hames frågar Where is the Arab Sharon?

Dilemmat för Israel och fredsprocessen är inte att Ariel Sharon slutar som premiärminister. Dilemmat är att det inte finns någon jämlike till Sharon i arabvärlden. Det finns ingen som är beredd att offentligt erkänna att palestinierna inte kan få allt det man begär, lika lite som israelerna kan få allt de man önskar sig.

Det finns ingen som är beredd att slå fast det som är uppenbart, nämligen det löjliga i kraven på en återgång till 1967 års gränser, och i ännu högre grad 1948 års gränser. Det finns ingen som öppet står för att det inte bara är nödvändigt för Israels grannar att erkänna dess rätt att existera, utan att dessa samhällen bara kan utvecklas när de börjar ta till sig de demokratiska värderingar, ekonomiska frihet och kulturella mångfald som förklarar varför Israels välstånd är högre än sina betydligt folkrikare grannar tillsammans.

Så sant. Men det är detta terrorkriget handlar om. Terrorn har ett mycket större mål än att få väst att lämna Irak, Afghanistan och utplåna Israel. Fienden för fundamentalistiska muslimer är västvärldens värderingar överallt. Fienden är särskilt demokrati, människors jämlika värde och pluralism i religion och livsstilar.


Måndag 2006-01-09 / 17.20 länk
FINLAND TILL PRESIDENTVAL UTAN SPÄNNING. På söndag 15 januari håller Finland presidentval. Men det är nog ett av de minst spännande sedan Urho Kekkonens tid, i den meningen att omvalet av Tarja Halonen (s) är givet. Detta trots att sittande statsminister Matti Vanhanen (c) och tidigare finansministern Sauli Niinistö (m) finns bland de åtta presidentkandidaterna.

Bara om Halonen, som i opinionsmätningarna före jul fick nära 60 procent av rösterna, skulle tappa så många att hon får under 50 procent och det därmed blir en andra valomgång mellan de två som fått flest röster, skulle det hetta till. Men att den som då kommer tvåa, förmodligen statsminister Matti Vanhanen, skulle kunna samla alla andra kandidaters röster är helt osannolikt. Tarja Halonen är president i sex år till.


Måndag 2006-01-09 / 15.20 länk
EU-KONSTITUTIONEN UTE UR FRYSBOXEN. Guardian rapporterar i Austria tries to revive European constitution att Österrike som ordförandeland i dag tänker plocka fram det i folkomröstningar avvisade fördraget ur den 'frysbox' förslaget lades i. Man avser att deklarera att Europa inte kan överge ett så 'fascinerande dokument'.

Att folket i två kärnländer - Holland och Frankrike - i demokratisk ordning avvisat dokumentet har inte någon betydelse. För EU-eliten tycks demokrati bara vara besvärlig formalia, som man kan gå runt om utslaget inte blir det man önskat.

Man undrar var Göran Persson står. Vill han återuppliva det av demokratin dödade förslaget? Eller ställer han sig på britters och holländares sida som anser att EU istället för konstitutionen bör koncentrera sig på frågor om jobb och ekonomi? Ännu har ingen journalist ställt dessa centrala frågor till statsministern.



Måndag 2006-01-09 / 15.20 länk
SVERIGES REGERING EFTER VÄNSTERSEGER. Vi är ju några som spekulerat i hur en regering skulle se ut efter en borgerlig valseger i september: statsrådsduellen. Men det är faktiskt lika öppet vilka som blir ministrar efter en vänsterseger. Både vänsterpartiet och miljöpartiet har mentalt flyttat fram sina positioner och kommer av allt att döma att inte låta socialdemokratin regera i eget majestät. Som framgår av förra kommentaren har ju yttersta vänstern i Norge tagit plats i regeringen, på mycket hög position, så varför inte i Sverige? En vänsterseger i höst skulle kunna ge oss följande regering (nya ministrar i fet stil):

Statsminister: Göran Persson (s)
Finansminister: Lars Ohly (v)
Utrikesminister: Peter Eriksson (mp)
Försvarsminister: Mona Sahlin (s)
Justitieminister: Laila Freivalds (s)
Socialminister: Kalle Larsson (v)
Miljö- o jordbruksminister: Birger Schlaug (mp)
Utbildningsminister: Leif Pagrotsky (s)
Näringsminister: Pär Nuder (s)
Samhällsbyggnadsminister: Thomas Östros (s)
Ungdomsminister: Lena Hallengren (s)
Arbetslivsminister: Ali Esbati (v)
Migrationsminister: Yvonne Ruwaida (mp)
Integrationsminister: Jens Orback (s)
Sjukvårdsminister: Ylva Johansson (s)
Folkhälsominister: Ulla Hoffmann (v)
Biståndsminister: Åsa Domeji (mp)
Skolminister: Ibrahim Baylan (s)
Infrastrukturminister: Ulrica Messing (s)
Kommunminister: Sven-Erik Österberg (s)


Måndag 2006-01-09 / 13.30 länk
LARS OHLY KAN BLI FINANSMINISTER I HÖST. Vänsterpartiet har på kongress antagit sin valplattform och Borås Tidning frågar i sin ledare: Ohly som EU-minister?

Oavsett vilket är det dock uppenbart att vänsterpartiets kongress inneburit att partiet tagit nya steg bort från verkligheten och in i den röda dimman där de med valplattformen i hand ska slåss för EU:s upplösning och fler ofinansierade offentliga utgifter. Detta sker samtidigt som Ohly, med adress till Göran Persson, förkunnade att vänsterpartiet tänker sig en plats i regeringen efter valet om det blir en vänstermajoritet. Frågan är vilka poster han närmast riktar in sig på. Ska Lars Ohly bli EU-minister med uppdrag att kämpa för EU:s upplösning?

Nej, jag tror att Ohly har siktet inställt på något ännu större. Sedan i höstas är hans motsvarighet i Norge - partiledaren för socialistisk venstreparti, Kristin Halvorsen - finansminister. Detta trots att partiet rasade i valet från 23 till 15 mandat i stortinget. Man fick 8,8 procent av rösterna (se här och här).

Och varför skulle inte vänsterledaren i Sverige ställa samma krav? Om det i september blir en majoritet för nuvarande regeringsunderlag kan Ohly begära samma inflytande som systerpartiet i Norge har. Alla som tänkt sig rösta på socialdemokratin bör vara beredda på att det är en sådan lösning man kan få.


Måndag 2006-01-09 / 9.52 länk
DET MÅSTE GÅ ATT DRIVA MED ISLAM. Det har i svenska medier varit pinsamt tyst om de attacker mot yttrandefriheten som riktats från muslimska länder och EU-kommissionen(!) mot Danmark och Jyllands-Posten, men i dag träder Svenska Dagbladet och Sofia Nerbrand i försvar för rätten att publicera satirteckningar, Det måste gå att driva med islam:

Kärnfrågan är yttrandefriheten - och att människor ska vilja och våga utnyttja den. Det är rätt att idka självcensur för att inte skada andra människor eller driva med deras etnicitet, men det är fel att få avstå från roliga karikatyrer och relevant kritik av andras idéer därför att man riskerar sitt anseende eller rent av sitt liv. Tecknarna har mordhotats, och efter den bestialiska avrättningen av filmaren Theo van Gogh finns det anledning att ta sådana hot på allvar.

Se mer i bloggen: Jyllands-Postens satirteckningar och Dansk strid för yttrandefrihet.


Måndag 2006-01-09 / 9.02 länk
FN ÄR ETT MISSLYCKANDE. I morgon är det 60 år sedan generalförsamlingen i Förenta Nationerna höll sitt första möte. Inför detta jubileum har jag tillsammans med Mathias Sundin och professor R J Rummel skrivit en debattartikel: Stoppa krig och folkmord med ett Demokratiernas förbund. I den drar vi två viktiga slutsatser:

[1] Vi måste erkänna att FN inte klarar av att stoppa folkmord, att bidra till ökad demokratisering, hantera globala hot, skydda och bidra till mänskliga rättigheter och har misslyckats med uppgiften som FN skapades för, bevarandet av freden.

[2] Förenta Nationerna har blivit ett vapen och en sköld för världens skurkstater. Detta är ett så grundläggande problem att det är mycket svårt att reformera bort.

Därför måste de demokratiska länderna gå samman och som ett första steg bilda en allians inom FN-systemet:

Ett Demokratiernas förbund bör agera med gemensam front i FN för att genomföra de reformer som behövs för att minska skurkstaternas skadliga inflytande. Men vi måste också komma ihåg att ingen organisation är oersättlig, inte ens FN.

Om en sådan allians inte lyckas vända utvecklingen och få ett stopp på diktaturernas makt inom FN, återstår bara ett alternativ och det är att bilda en ny organisation, på samma sätt som Nationernas Förbund ersattes av Förenta Nationerna.