I generationer har israelisk politik handlat om två alternativ. Vänstern har sagt: vi vill förhandla fram fred med palestinierna. Högern har sagt: palestinierna vill inte fred, de vill utplåna oss, därför stannar vi i ockuperade områden och integrerar dem i Israel.

Vänstern har fått sina chanser, med Osloavtalet 1993, som visade sig vara ett bedrägeri ... Israels extremt generösa fredserbjudande vid Camp David år 2000 möttes med en intensiv terrorkampanj, andra intifadan, som dödade tusen judar.

Sharons genidrag var att finna en tredje väg. När förhandlingar om fred bara är illusioner och ett Stor-Israel inte är möjligt, ansåg han att det fanns en väg till säkerhet via unilateralt tillbakadragande av Israels gränser, skyddade med stängsel ... På andra sidan kan en självständig palestinsk stat upprättas. I enlighet med denna tredje väg drog sig Israel tillbaka från Gaza.

[Sharons nya mittenparti] Kadima representerar en politisk idé vars tid är inne. Men inte alla idéer som ligger i tiden blir verklighet. De behöver tunga historiska aktörer som genomför dem. Sharon var en historisk aktör av enorma proportioner ... Sharon gav Israel den enda rationellt strategiska vägen ut ur vraket [av misslyckade fredsförhandlingar]. Men han hann bara ta landet halvvägs dit när han själv drogs bort från politiken.

länk
TURKIET INTE ENSAMMA BOVAR I ARMENIEN. I Turkiets största engelskspråkiga tidning New Anatolian skrev David Barchard, korrespondent vid Financial Times (mer bakgrund), en intressant kolumn i julhelgen, Prisoners of history, tyvärr inte online.

Här i bloggen talas klarspråk om relationen mellan väst och den muslimska världen, om att västerlandets kultur är grundad i upplysningen vilket innebär att alla människor är lika mycket värda, att yttrandefrihet och markandsekonomi gäller liksom separation mellan politik och religion. I upplysningens tradition söker vi också sanningen, vilket är lättare sagt än gjort, men ett viktigt steg är att vara saklig, söka fakta - och låta bli att falla för konspirationsteorier och för ”blame-game”, ensidigt skuldbeläggande i historiska skeenden. Därför söker jag efter - på riktigt - moderata muslimska krafter, och strävar efter att vara saklig i diskussionen om relationen mellan väst och muslimska världen.

Och i en het fråga tycker jag perspektiven blivit ensidiga och osakliga mot den muslimska världen: Armenien 1915. David Barchards artikel tar sats i den stora uppmärksamhet som väst visar rättegången i Ankara mot turkiske författaren Orhan Pamuk. Han åtalas för att ha sagt att 'en miljon armenier dödats i Turkiet' och att 'nästan ingen vågar tala om det'. I väst, som kräver att Turkiet ska be om ursäkt för folkmord i Armenien 1915, ses rättegången mot Pamuk som ett tecken på att Turkiet inte tillämpar yttrandefrihet och inte erkänner försyndelser. Se mer om Pamuk i Observer.

Men Barchard påpekar att en av världens främsta historiker, Princetonprofessorn Bernhard Lewis, fälldes i fransk domstol för att han ifrågasatt beskrivningen av folkmordet i Armenien 1915. Se mer om Lewis i Wall Street Journal, i Guardian och i Weekly Standard.

Lewis bestrider inte att armenier mördats, men påpekar att mellan 1821 och 1923 dödades många miljoner människor i denna konfliktfyllda region, också mer än fem miljoner muslimer. Det är alltså inte korrekt att presentera historien som muslimskt massmördade av kristna armenier. Kristna deltog under denna period lika brutalt i regionens etniska krig. Att enbart utmåla armenier som offer är inte sakligt korrekt.

Alltså, det Europa beskyller Turkiet för - att förneka historien och straffa dem som säger sanningen - är exakt vad Europa självt håller på med.

Är det något jag avskyr så är det hyckleri. Jag har många invändningar mot ett turkiskt medlemskap i EU, men jag vill definitivt inte se att den diskussionen förgiftad av historierevisionism - från någon sida.

Historia är intressant men jag blir orolig när man bedömer historiska händelser med dagens moraliska måttstock. Vi i Europa har medgett de övergrepp som begicks under kolonialismen, men vi kan inte permanent skämmas över det som gjordes då. Vi ska lära oss av misstagen, men andra ska inte få inympa självförakt i oss. Vi i västvärlden har, som nämndes i förra kommentaren, givit mänskligheten så mycket mer gott än ont. Att lägger dagens moraliska måttstock på motståndares agerande i historien är inte historia, det är propaganda och blame-game.

Turkiets relation till EU ska prövas noga, och idag är inte jag för medlemskap, men den prövningen ska inte ske på falsk historieskrivning.


Torsdag 2006-01-05 / 16.30 länk
MUSLIMER MÅSTE TÅLA SKÄMT. I Kvällsposten har Johan Wennström skrivit en läsvärd debattartikel, Muslimer måste tåla skämt:

Islam har en helt unik ställning bland religionerna i Västeuropa, som upphöjd över granskning och kritik. Medan man i det offentliga samtalet och i kulturlivet, med rätta, driver med till exempel kristendomen är det känsligt att tala om islams roll i samhället. Det bör, som det går till i fria samhällen, vara tillåtet att diskutera och skämta om islam och andra religioner.

Ja, det är ett tragikomiskt faktum att ju villigare en aktörer är att driva med kristendom, desto mer ovillig är samma aktörer att driva med islam. Varför? Jag kan inte se något annat än självförakt. Många på vänsterkanten föraktar svensk och västerländsk kultur, där kristendomen ingår. Därför är man villig - eller i alla fall inte ovillig - att underkasta sig något man upplever som en exotisk kultur, även om - eller kanske: just därför att - den står i skarp kontrast till västerlandets moral och civilisation.

Själv är jag stolt över västerlandets framstående kultur som bidragit med mänsklighetens högsta välstånd någonsin och som genom enorma tekniska och medicinska framsteg underlättat mänskligt liv på ett helt fantastiskt sätt. Grunden för denna civilisation är respekt för individen, något som varken muslimsk kultur eller den förre utmanaren av västvärldens individualism, kommunismen begripit.


Torsdag 2006-01-05 / 10.02 länk
SVERIGE GRÄNSFALL SOM FRI EKONOMI ENLIGT STUDIE. Är Sverige fortfarande en fri ekonomi? Heritage Foundation och Wall Street Journal publicerar nu ett Index of Economic freedom och Sverige är sist bland de länder som klassas som fria. I sin kommentar till studien, Wish They All Could Be Like Estonia, skriver tidningen om Estland, ett land som snabbt efter sovjetockupationens slut rest sig och ligger i topp bland världens fria ekonomier. Tidningen jämför med Chile:

Den nuvarande socialistiske presidenten Ricardo Lagos upphäver till och med den liberala arbetsmarknaden. Samtidigt präglas Estland, som förre premiärministerns Mart Laar förklarar, av en post-sovjetisk period med snabb och djup reformering. Kommunismen är så avskydd att beslutsfattarna, nästan instinktivt, valde raka motsatsen.

Resultaten kan förklara varför det folkliga stödet för ekonomisk liberalism är uthålligt i Estland, medan fria marknader i Chile är under attack även från center-höger politiker. Skillnaden är graden av framsteg för medborgarna. Under 2004, då reformerna började ge resultat, var Estlands per capita inkomst ca 7.500 dollar, nära det dubbla från 2001, 3.951 dollar, då landet hamnade på en 14 plats i Index of Economic Freedom [2005 är man 7:a]. I Chile, efter 30 års 'reformer', ligger per capita inkomsten under 5.900 dollar, bara något högre än 2001 års inkomst på 4.784 dollar.

Ja, Estland är ett föregångsland. I en annan nyligen publicerad ranking, från Freedom House, är Estland nu ett västland med högsta nivån av medborgerliga friheter och politiska rättigheter. Sveriges per capita inkomst är omkring 28.400 dollar (källa), så Estland har en bit kvar till vår nivå. Men medan vi står still blir Estland allt rikare. Vi har skäl att lära av utvecklingen på andra sidan Östersjön.


Torsdag 2006-01-05 / 9.22 länk
ANARKI ÄR MELLANÖSTERNS ÖDE. Möjligheterna för Ariel Sharon att återhämta sig efter ny stroke följd av omfattande hjärnblödning är förmodligen liten. Läkarna kämpar för att rädda hans liv. Det är en tragedi för hela Mellanöstern. Sharon hade som få tagit greppet om utvecklingen och med ny djärv strategi funnit en väg som kunnat leda till fred. Ingen annan kan axla hans mantel. Ingen annan har hans auktoritet och kraft. Läget är därför allvarligare nu än efter morden på Yitzhak Rabin för tio år sedan.

De interna striderna inom Likud blev en enorm påfrestning för Sharon och han såg sig tvingad att lämna partiet för att kunna fullfölja sin strategi om ensidigt tillbakadragande från Gaza. Se Sharon går längre för fred än någon annan.

Ett av syftena med tillbakadragandet från Gaza var att tvinga fram palestinierna i ljuset så att de får bevisa att de kan regera i sitt eget land. Med all önskvärd tydlighet har det visat sig att palestinierna är fullständigt oförmögna att sköta en egen stat. Bara de senaste timmarna har palestinsk milis stormat gränsen till Egypten och skjutit ihjäl egyptiska gränssoldater. Det råder anarki i Gaza. Sharons fredsinitiativ visar att palestinierna är duktiga på att klaga på ockupation, men inte kapabla att själva styra sitt territorium. Sharons budskap har varit att palestinierna bör lägga sin energi på att lära sig kontrollera sig själva, istället för att attackera Israel.

Om Ariel Sharon inte kan komma tillbaka till politiken stannar utvecklingen åter upp och kanske falla tillbaka flera steg. Det verkar som anarki är Mellanösterns öde.


Onsdag 2006-01-04 / 21.22 länk
NOMINERADE HD-DOMAREN ALITO INFÖR TUFFA SENATSFÖRHÖR. Viktigare händelse i amerikansk inrikespolitik är svår att tänka sig. Den delikata balansen i landets extremt mäktiga Högsta domstol står på spel. Moderata domaren Sandra Day O'Connor vill pensionera sig vid 76 års ålder (även om hon inte är äldst bland de nio domarna som utnämns på livstid). President Bush har som ersättare nominerat Samuel Alito, som är filosofiskt konservativ.

Vänsterkrafterna har försökt utmåla honom som högerspöke, men har inte lyckats skapa en opinion mot Alito eftersom han är en högt respekterad domare. Inför starten av förhöret på måndag, som väntas bli mycket tufft eftersom senatens främsta senatorer ställer frågorna, har Alito dock fått bästa tänkbara stöd: Amerikanska Advokatsamfundet ger honom, enhälligt, högsta betyg som domare. Nyhetsbyrån AP rapporterar nu ikväll: Alito Gets High Marks From Bar Association.

Se tidigare blogginlägg om HD:
• Juridik viktigare än politik
• O'Connor slutar - domarkriget kan börja
• Alito och abortfrågan
• Alitos chanser enligt vadslagning
• Gruppdynamik kan tippa domstolen åt vänster
• HD-högern på fattigas sida
• Marijuanafall i Högsta domstolen

Mitt intresse för Högsta domstolen ska nog ses som ett utslag av saknad - saknad av en konstitutionell domstol i Sverige.


Onsdag 2006-01-04 / 18.32 länk
NÄRINGSLIVET: 'CENTERPARTIET VISAR VÄGEN'. I morse intervjuades c-ledaren i ekot: Maud Olofsson vill utreda globaliseringen. Hon vill ta reda på mer om hur Sverige ska klara anpassningen till globaliseringens nya villkor där snabba transporter och servicetjänster utförda på andra sidan jorden innebär hård konkurrens. I en kommentar säger Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv, (C) visar vägen:

Centerpartiet vill, enligt en intervju med Maud Olofsson [idag], att Sveriges förutsättningar att bli en vinnare i globaliseringen utreds och förbättras. Hon pekar på hur man i Finland och Danmark målmedvetet granskar vad som behöver göras för att dessa två länder ska dra fördel av utvecklingen.

- Det är ett bra initiativ och helt i linje med det arbete som Svenskt Näringsliv driver.

Ja, här kommer vi att se stora förändringar i ekonomin framöver. Och det finns bara ett sätt att möta utvecklingen: stoppa regleringsivern! Maud Olofsson har helt rätt i att utbildning inte räcker för att möta konkurrensen (Något jag framförde som kritik mot Göran Perssons regeringsförklaring i SVT i höstas: var det något du saknade?).


Onsdag 2006-01-04 / 18.02 länk
HAMAS MOT ABBAS. Satirtecknarna Cox & Forkum skildrar läget i palestinska territorierna: Circus Palestina.


Onsdag 2006-01-04 / 17.55 länk
APROPÅ VAL AV FN-CHEF. Dagens mejl lyder:

Det blir inte nån annan.

Onsdag 2006-01-04 / 9.40 länk
IRAN NÄRA ATOMBOMB. Guardian har på förstasidan idag en nyhet om dokument man kommit över och som visar hur Iran lurat skjortan av Europeiska länder och via mellanhänder och bluffbolag kommit över teknik nödvändig för att färdigställa kärnvapen. Se Secret services say Iran is trying to assemble a nuclear missile och Tehran ends freeze on nuclear fuel research och European firms warned they are main target of illicit trade in weapons parts.

Europas svar? Detsamma som tidigare i historien då despotiska regimer vuxit sig starka: passivitet.


Onsdag 2006-01-04 / 8.58 länk
RAPPORTS ÅRSKRÖNIKA UTAN VIKTIGASTE NYHETERNA. Ett mejl sammanfattar väl gårdagens ”nyårskrönika” i SVT:

Bland annat visade man en professor som förklarade att jordbävningen i Pakistan, Tsunamin och orkanerna i Mexikanska golfen var tecken på klimatförändringar. Dessutom supplerades naturligvis orkan-storyn om New Orleans med en repetition av de sedan länge påvisade lögnerna om att afro-amerikaner var de i särklass mest drabbade, samt att den federala regeringen bar huvudansvaret.

Men detta var ändå inte det som var mest iögonfallande. Det som var det absolut mest slående med årskrönikan var inte vad som rapporterades, utan vad som inte rapporterades. De tre demokratiska valen i Irak under 2005 nämndes inte alls.

Jag la också märke till att Rapport med tysthet förbigick 2005 års mest historiska utveckling: Iraks allmänna val med högt, för att inte säga mycket högt, valdeltagande. Men tillhör man medievänstern är det förbjudet att rapportera positiva nyheter som ger USA kredit. Att förebåda jordens undergång är dock helt i sin ordning. Jag tror inte Rapport hade en enda positiv nyhet med i den timslånga krönikan. Bara elände.


Tisdag 2006-01-03 / 21.41 länk
VEM BLIR NÄSTE FN-CHEF? Idag har DN tagit upp tråden som bloggen lyfte förra veckan: under rubriken 'många känner sig kallade att leda FN efter Annan' rapporterar DN (ej online) om spekulationerna kring vem som vid årets slut kommer att bli generalsekreterare.

Utöver de namn som nämndes här i bloggen lyfter DN Lettlands president Vaira-Vike Freiberga och Turkiets förre finansminister Kemal Dervis som nu leder FN:s biståndsprogram UNDP.

Men olika aktörer börjar också kampanja för sina favoriter, som kolumnisten John O'Sullivan i Chicago Sun-Times: Outsider might have inside track to lead U.N.. Han känner sedan 20 år Niranjan Deva-Aditya (förkortat Nirj Deva) som är den förste asienfödde - Sri Lanka - person som inte bara blivit vald till ett annat lands parlament - Storbritanniens - utan också blivit vald till Europaparlamentet. Hans globala erfarenheter gör honom intressant, särskilt som det är det konservativa partiet som utgör hans plattform.

Men en outsider är han ju, helt klart.


Tisdag 2006-01-03 / 21.18 länk
FANTASIFULL BORGERLIG REGERING. Borås Tidning presenterar på ledarplats sin borgerliga regering efter höstens val: Den nya vägens gäng. Många namn är åtminstone för mig otippade. Men eftersom politik alltmer blir - och bör bli - kopplat till personer snarare än stela, tröga och prestigefulla partier är det kul att diskutera vilka personer som borde leda Sverige.

Vissa förslag känns fräscha. Som att göra juristen och förre Muf-ordföranden Gunnar Strömmer till civilminister med ansvar för yttrandefrihet, äganderätt och rätt till likabehandling. Eller tuffe revisorn Inga-Britt Ahlenius till biståndsminister (det politikområde där korruptionen förmodligen är allra mest utbredd). Eller väglobbyisten och förre finansministern Kjell-Olof Feldt till infrastrukturminister. Andra förslag är inte lika attraktiva. Bo Lundgren, Mats Svegfors och Gun Hellsvik känns väl mest som gårdagens laguppsättning.


Tisdag 2006-01-03 / 11.20 länk
ENTREPRENÖRSKAP I VÄGTULLARNAS SPÅR. Idag är starten för den djupt odemokratiska trängselskatten, införda efter att socialdemokraterna bedragit väljarna genom att vinna val på löfte om att inte införa trängselskatt, men efter segern genast sätta igång miljardrullningen för att införa den. Men det är inte bara politikerna som är uppfinningsrika:

Nej till biltullar säljer ett svensktillverkat skydd för registreringsplåten, så att den inte blir smutsigt. Tyvärr kan det visa sig svårt för trängselskattens kameror att läsa registreringsnumret, vilket man naturligtvis beklagar.

Street side erbjuder en tullkepa att placerar på instrumentpanelen och man visar var man inte bör sätta den, över registreringsplåten.

Clear plate säljer registreringsskyltshållare som underlättar rengöring av nummerplåten, och man påtalar att man inte bör använda mekanismen under körning genom billtull.

Sheriffbilen ger tips på vilka kändisars registreringsnummer man inte bör kopiera och sätta på bilen när man kör genom billtull.

Själv tycker jag naturligtvis dessa tilltag är förskräckliga och utomordentligt allvarliga. Man respekterar inte den demokratiska processen, där Stockholms stadsfullmäktige och Sveriges riksdag - i demokratisk ordning - infört trängselskatteförsöket. Denna typ av medborgerlig aktivitet försvårar politikernas ansvarfulla arbete att företräda folkets mening.


Tisdag 2006-01-03 / 10.25 länk
VÄRLDSEKONOMIN TUFFAR PÅ - BARA EUROPA STÅR STILLA. Vänstertidningen Guardians ledare handlar idag om ekonomiska utvecklingen i världen, Europe still the odd one out. Man konstaterar att USA tuffar på med en tillväxt flerdubbelt högre än i Europa. Kina fortsätter öka i snabb takt. Till och med Ryssland hade hög tillväxt 2005. Men i Europa står allt still:

Europas förväntningar i en globaliserad värld fördunklas om man inte kan utnyttja sin underliggande styrka. Det betyder inte bara att synkronisera ekonomisk expasion utan också mer av gemensamma marknadsekonomiskt ledda intitiativ ...

Europa är potentiellt mycket större än summan av sina beståndsdelar, men är envist långsam med att utnyttja sina fördelar. Det vore trevligt om 2006 visade sig bli en vändpunkt men det finns inte många tecken på inre reformer. Det är, återigen, resten av världen som får hjälpa till.

Ja, någon väntpunkt mot mer marknadsekonomisk politik är inte att vänta. Tvärtom. Högre skatter och mer regleringar är det gemensamma budskapet från Europas politiska eliter såväl till höger som till vänster. Se mer här. Den envishet Guaridan beskriver är snarare tjurskallighet. Europa behöver liberaliseras! När får vi ett sådant alternativ på Europanivå?


Måndag 2006-01-02 / 23.58 länk
PROFETEN-KARIKATYRER ÄR YTTRANDEFRIHET. Samtidigt som vissa anser det tillhöra yttrandefriheten att dödshota människor, anser muslimer att yttrandefriheten inte ska omfatta - satirteckningar. När Jyllands-Posten publicerade några teckningar med profeten Muhammed blir det ett jävla liv om hädelse och kränkningar.

Sydsvenskan ger idag uppdatering om aktuella händelseutvecklingen: Karikatyrer av Muhammed skapar strid. (Se mer i bloggen här)


Måndag 2006-01-02 / 23.42 länk
HIMMELSVID SKILLNAD MELLAN MOSKÉBUDSKAP OCH ÅKE GREEN. Jag har fått mejl som jämför moskébudskapet i förra kommentaren och friandet av pingstpastor Åke Green (mer här). Ett lyder:

Trots att den propaganda och de stolligheter muslimerna sprider i sina moskéer är avskyvärd och bekräftar vilken intolerans som tydligen finns inbyggd i den islamiska religionen är jag inte enig med Dig i Din analys. Att rättsväsendet rycker på axlarna motsägs av det faktum att man prövade parallellfallet med Åke Green. I och med att resultatet av den prövningen blev ett frikännande faller det sig logiskt att inte gå vidare med moskéfallet.

Fel. Det är en väldigt stor skillnad mellan Åke Green och moskébudskapet. Åke Green menar att vissa handlingar är syndiga, närmare bestämt homosexuella handlingar, och hans ambition var att tydliggöra och sprida det budskapet (som jag inte alls delar). Men han tog inte människovärdet ifrån någon och riktade ännu mindre några hot eller uppmaningar om att döda någon. Tvärtom talade han i den åtalade predikan också om syndernas förlåtelse.

Moskékassetterna uppmanar däremot till mord på människor som inte anses ha något människovärde. Budskapet är fullt med hat mot människor beroende på deras bakgrund, religion och deras etniska tillhörighet.

Vi har sjunkit väldigt djupt i relativismens sjuka logik om vi inte kan göra skillnad på en filosofisk diskussion om hur människor bör leva jämfört med att hatiskt framföra dödshot; om vi inte förstår att en argumentation om vad som är moraliskt rätt och fel är något väsenskilt från att uppvigla till handlingar som innebär att ta människors liv.

Åke Green diskuterar och definierar. Moskékassetten manar till ohyggliga handlingar.


Måndag 2006-01-02 / 20.22 länk
OKEJ ATT UPPVIGLA TILL MORD I SVERIGE Så har då justitiekanslern lagt ner utredningen om de kassetter som sålts vid Stockholms moské och som uppmanat till mord på judar, rapporterar radions ekoredaktion. Det var i november man avslöjade vilket budskap som sprids i muslimernas främsta mötesplatser i Sverige. Men eftersom kassetterna snabbt städades bort när nyheten sänts i radion, har JK inte haft tillgång till någon kassett att lyssna på och kan inte bevisa brott. Därför läggs fallet ner.

Tydligare än så kan väl lojheten inom rättsväsendet inte demonstreras. Man rycker på axlarna. Likheterna med tyskt 1930-tal är kusligt påtagligt.

Om svenskt rättsväsende vill undvika politiskt våld sätter man in spaningsresurser på att följa vad som predikas på arabiska i moskéerna. Man registrerar uppvigling till mord på judar, homosexuella och andra grupper som muslimer av någon anledning tycks har lika mycket agg emot som nazisterna.


Måndag 2006-01-02 / 18.35 länk
HILLARY - GAMMAL STJÄRNA I DALANDE? På tal om presidentkandidater: man kan inte undgå Hillary Clinton, USA:s första dam i Vita huset på 1990-talet och nu senator för New York (biografi). Att hon vill flytta tillbaka till Vita huset, denna gång som president, råder det ingen tvekan om. Men händelserna går henne emot och hon pressas hårt från både vänster och höger.

I Meet the Press igår handlade presidentspekulationerna mest om Hillary Clintons prekära situation. Tack vare Michael Moore har aktivisterna i demokratiska partiet dragit lååångt ut på vänsterkanten. Så långt att de inte tolererar någon kandidat som yppar den minsta pro-Irakiska kommentaren. Det var därför John Kerry röstade för kriget för att sedan rösta emot det. Ett velande som kostade honom presidentposten. Trots det har Hillary Clinton i december gjort samma flipp-flopp som Kerry, se blogginlägget Clinton har gjort bort sig.

Förklaringen är att hon behöver de extrema partiaktivisterna för att vinna partiets nominering. Men om hon ska vinna över en republikansk presidentkandidat måste hon vara rak, seriös och trovärdig i utrikes- och säkerhetspolitiken. Frågan är om hon klarar det. Få tror det idag. Skälet till att hon ändå leder bland demokraternas kandidater är att hon har en fantastisk förmåga att samla in kampanjmedel och, genom sin make Bill, har ett enormt kontaktnät.

Det finns också ett utbrett önskemål om en kvinnlig presidentkandidat, vilket TV-bolaget ABC spelar på genom TV-serien Commander in Chief, som svenska TV4 börjar sända 9 januari. (Serien kom under 2005 på 14:e plats bland amerikanska TV-program på bästa sändningstid, med i snitt 15 miljoner tittare.) Om serien gör det lättare för en kvinna att bli presidentkandidat, hjälper det ju Condoleezza Rice i lika hög grad som Hillary Clinton...

Men alla pengar, kontakter och TV-seriestöd i världen räcker inte om kandidaten i allmänhetens ögon framstår som en hycklare. Dessutom är Hillary Clinton en så kontroversiell person att hon ger republikanerna hjälp att samla in kampanjmedel i syfte att stoppa henne. Som kolumnisten William Safire sa i Meet the Press: ”Hon är den bästa kampanjfinansiären republikanerna någonsin haft” (She's the greatest fund-raiser the Republicans have ever had).


Måndag 2006-01-02 / 15.38 länk
NY STJÄRNA MED PRESIDENTAMBITIONER. Vi kanske ska lägga namnet Mitt Romney på minnet. Under hösten har hans namn allt oftare nämnts som en tänkbar republikansk presidentkandidat, senast i går i Meet the Press. Romney är, för att vara republikan, något så ovanligt som guvernör i Massachusetts - familjen Kennedys egen lilla delstat. Romney är också den som givit patriarken Ted Kennedy minst segermarginal (i senatsvalet 1994: 58%-41%). 100 procent av delstatens kongressledamöter är demokrater, liksom 85 procent i delstatsförsamlingen.

Spekulationerna drog igång när Romney meddelade att han inte ställer upp för omval som guvernör i november. Det fick exempelvis James Taranto på Wall Street Journal att besöka Mitt Romney i Boston för en intervju: A Mitt Romney candidacy would test the religious right.

Mitt Romney är en framgångsrik affärsman och räddade som vd exempelvis vinter-OS i Salt Lake City 2002 från skandaler och ekonomiska problem. Som guvernör har han också eliminerat underskottet i delstatsbudgeten utan att höja skatter. Men det är hans förmåga att locka mittenväljare som gör honom så intressant inför presidentvalet 2008. Många tror att amerikanska folket vill ha en president som överbryggar de fruktansvärt hårda politiska motsättningar som Bill Clinton och George W Bush orsakat landet. Och i den rollen passar Romney perfekt. Att han är mormon skapar oro i den kristna högern, som i mormonerna ser en sekt. Men samtidigt är det en fördel för mittenväljarna att han är kristen, men utan kopplingar till den kristna högerns organisationer.

Att Romney är en slug politiker framgår av det kolumnisten Robert Novak skriver i dag i Chicago Sun-Times, Romney gains by shunning CO2 caps:

Massachusetts guvernör Mitt Romney tog ett viktigt beslut i december som kommer att gynna plånböckerna hos delstatens konsumenter och kanske ge honom vind i ryggen inför hans ambitioner att bli republikansk presidentkandidat. Han drog tillbaka Massachusetts deltagande i ett initiativ som krävde reducering av koldioxidutsläpp från energianläggningar.

Detta regionala miljöinitiativ i nordöstra USA har kritiserats också av amerikanska miljövänner för att vara ett taktiskt sätt att dölja USA:s avståndstagandet från Kyotoprotokollet på nationell nivå. Med andra ord, ingen gillade initiativet. Då är det ett smart drag av en republikansk guvernör att döda det. Både konsumentorganisationer och industriföreträdare applåderar hans beslut, medan demokratiska partiet naturligtvis anklagar honom för att skämma ut delstaten och svika miljön.

Romney är ju helt klart ett fräscht namn, men jag tycker ju inte han verkar vara en lika stor personlighet som Rudy Giuliani, John McCain eller Condoleezza Rice.


Månddag 2006-01-02 / 10.51 länk
ÖSTERRIKE, HABSBURG OCH OTTOMANSKA RIKET. London Times gör en historisk parallell i Viennese set to repel Turks' new advance on the West:

För lite mer än tre århundrade sedan vann Österrike, förstärkt med sina polska allierade, över det Ottomanska rikets aggressiva ambitioner i Västeuropa i ett slag som bröt andra belägringen av Wien. Ironiskt nog är det Österrike, som förhindrade att turkisk militär ockuperade Europa 1683, som nu är ansvarig för att, åt hela EU, handlägga Ankaras diplomatiska kampanj för att bli fullvärdiga medlemmar av EU.

Österrikes utrikesminister Ursula Plassnik har tonat ner möjligheten att snabbt komma igång med medlemsförhandlingarna.

I kontrast till försiktigheten man visar mot Turkiet är Österrike, en gång hjärtat av det Habsburgska imperiet, bestämt i sin ambition att använda sin geografi och historia att få Bryssel att fokusera på Balkan. Österrike vill få igång förhandlingar med Kroatien och spelar en nyckelroll i beslutet om Rumänien och Bulgarien.

Ja, här finns vibbar från det Habsburgska kejsardömet... EU har fortfarande ingen egen identitet, därför väcks nationalistiska drömar upp i EU-skrud i takt med att ordförandeskapet skiftar. I en utmärkt intervju i TV8:s Global Axess sa Töger Seidenfaden, chefredaktör för danska Polittiken, att EU saknar annan identitet än institutionerna. Och att det inte finns någon entusiasm knuten till dem. Han såg det som en fördel eftersom EU därför inte kan bli ett 'monster', det som Europa varit så bra på att skapa genom historien.

Men jag tror inte att svag identitet är en fördel. Precis som svaga människor är lättledda, kan unionen falla till föga för farlig utveckling om man saknar egen övertygelse. Jag tycker att unionen ska mäta sig med de nationella identiteterna genom att stå upp för västerlandets värderingar. En modern union skapar inte entusiasm genom erövringar eller nationalism - det tror jag vi alla européer är överens om. En modern union borde skapa samhörighet och legitimitet genom att försvara de värderingar vi alla omfamnar efter upplysningen - frihet, individualism, rättsstat, marknadsekonomi och frihandel.

Genom att skriva en kort, rak och värdeladdad konstitution kan entusiasm skapas kring EU:s institutioner. Om unionen präglas av värderingar - istället för politisk sandlåda och strid i nationella egenintressets namn - kan EU ge den ram för kontinenten som behövs. Då kan vi i Europa börja se framåt, istället för bakåt.

Söndag 2006-01-01 / 22.10 länk
HUSPRISERNA I NEW ORLEANS HÖGRE ÄN FÖRE ORKANEN. Trots att mycket återstår i återuppbyggnaden av New Orleans efter orkanen Katrina och översvämningen har huspriserna återhämtat sig och kan till och med vara högre än före orkanen. Det rapporterar New York Times i In New Orleans, Housing Sales Are Bright Spot.

En fastighetsmäklare vid erkänd byrå i New Orleans säger: ”Om jag direkt efter stormen hört mig själv säga det jag nu säger om att vissa kontor slår rekord, skulle jag undrat om den som sa så var full.” Det är, som tidningen skriver, ett utslag av förvånansvärt stort tilltro till återuppbyggnaden. Och det visar vilken andan är i det amerikanska samhället. Man gillar utmaningar. Skräms inte av dem. Så som många gör i Europa.


Söndag 2006-01-01 / 16.50 länk
BARA BÄTTRE OCH BÄTTRE. En annan ledare, i Investor's Business Daily, tar också ett glasklart och härligt grepp om var världen befinner sig i ingången till 2006, Better and better:

Ledare i andra nationer klagar över ett gap mellan rika och fattiga och efterlyser omfördelning av tillgångar; våra [amerikanska] ledare ser ett samband mellan fattigdom och bristen på politisk och ekonomisk frihet, och, som i fallet med Irak, vidtar djärva handlingar för att stödja strävan efter frihet.

Så kan, kort och gott, skillnaden mellan amerikansk och europeisk världsbild sammanfattas. Och jag är ju fullständigt övertygad om att det är den senare som ger resultat i fattigdomsbekämpningen.


Söndag 2006-01-01 / 16.40 länk
L A TIMES OM EU. Visst är det märkligt att man ofta hittar de bästa analyserna av EU i amerikansk press? Kanske är det därför att de tittar in i den från utsidan. Kanske är det därför att amerikaner har erfarenhet av att leva i en union, sin egen, och därför förstår vad unionsbygge innebär. I vilket fall ger den här ledaren i Los Angeles Times en mycket bra sammanfattning av läget i EU, Embattled Europe:

Europa strider om sitt framtida ekonomiska vägval. I ena ringhörnan, under brittisk ledning, förespråkas fri marknadsekonomi och kapitalism; i den andra, med Frankrike och Tyskland, finns de som föredrar protektionism och generösa sociala välfärdssystem. Det kan framstå som en ojämn kamp utifrån det faktum att nationerna i det senare lägret är så mycket fler och större än i det förstnämnda, men Storbritannien besitter ovanlig prestige eftersom man skapar välstånd i betydligt högre grad än andra, i en stark ekonomi och med låg arbetslöshet (under 5 procent, medan den i Frankrike är mer än det dubbla).

Slutsatsen om vilka ekonomiska teorier som fungerar bäst borde vara självklar, men så är det inte för européerna.

Bättre än så kan inte konflikterna i EU, om budgetar, skatter, bidrag och konstitutionsfördrag sammanfattas.


Söndag 2006-01-01 / 12.25 länk
ÅRSKRÖNIKA 2005. Alla andra årskrönikor domineras av elände. Därför vill jag lyfta fram de mest positiva händelserna jag minns från det gångna året.

De tre valen i Irak är utan tvekan årets viktigaste och mest positiva händelseutveckling. Inför första valet till en provisorisk nationalförsamling 30 januari sa västvärldens dysterkvistar att valdeltagandet skulle bli lågt och att irakierna inte begriper demokrati. Men irakiska folket gick man och kvinna ur huse för att rösta, trots att terrorister hotade att skjuta och spränga dem som gick till vallokalerna. I folkomröstningen om den egna konstitutionen 15 oktober blev valdeltagandet lika stort. Och till valet av parlament 15 december ökade valdeltagandet, vilket berodde på att den sunnitiska folkgruppen som tidigare bojkottat demokratiprocessen (i protest mot att de förlorat den särställning man hade under Saddam Hussein) nu deltog i den. Vad demokratiprocessen betyder speglades bäst av den socialistiske drusledaren Walid Jumblatt i Libanon, citerad i bloggen 22 mars: ”Jag var cynisk om Irak. Men när jag såg det irakiska folket rösta, 8 miljoner av dem, var det starten på en ny arabisk värld.”

Europas sökande efter sin själ har präglat 2005. Frankrike och Holland röstade i folkomröstningar nej till EU-konstitutionen och öppnade därmed för första gången en möjlighet att bredare diskutera Europas identitet. EU-projekt måste vara mer än eliternas projekt. I bloggen har flera intressanta artiklar lyfts fram. Jag kommer först att tänka på historikern Paul Johnson: Rädda Europas själ (19 juni). I bloggen har jag skissat på ny konstitution, som gör EU federalt men starkt begränsat. Har också försökt peka på varför Europa inte vill nå in i vår svenska debatt: partistrukturerna hindrar värdegemenskap i EU. Men eliterna vill inte släppa kontrollen och har under de sista dagarna i december 2005 börjat tala om gemensam EU-skatt, vilket framgick i bloggens allra sista inlägg under 2005. Min syn på Europa? Jag är för ett federalt Europa, men inte för att ge politikerklassen ytterligare en möjlighet att skinna medborgarna på deras inkomster, utan för att tydligt avgränsa unionens befogenheter.

Debatt om muslimsk extremism har varit tabubelagd. Men under 2005 började censuren släppa. Denna blogg har förmedlat många länkar till kloka artiklar i internationell media (svenska medier är långt efter). Det jag minns bäst är dels holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali och dels reportaget A Swedish Dilemma i Weekly Standard. Genom dessa internationella impulser fick jag själv upp ögonen för att 'integration' som mål borde bytas ut mot 'assimilering'. Vi kan inte integrera sharialagar och andra delar av muslimsk kultur eftersom den står i direkt strid med vår. Och i Sverige är det svensk tradition som gäller. Nya medborgare ska naturligtvis vara välkomna in i vårt samhälle. De träder in i vår kultur och rättstradition - och har skyldigheten att respektera den och leva i enlighet med den. Vi har däremot ingen som helst skyldighet att ta till oss deras kultur, som i viktiga stycken strider mot upplysningen och är flera hundra år efter vår utveckling.

Feminismen avslöjades slutligen detta år. På det filosofiska planet visade Roland Poirier Martinsson i Svenska Dagbladet att feminismen bygger på strukturalism, en filosofi som förkastades inom vetenskapen för länge sedan. I svensk samhällsdebatt började man också, till slut, undra vilken världsbild feminister har, efter SVT:s dokumentär Könskriget. Jag deltog i den debatten.

Antikrigsrörelsens anatomi klargjord. Under året handlade ju den mest intensiva globala debatten om inlägg för och emot Irakkriget. Få inlägg under 2005 har lärt mig att förstå så mycket om antikrigsopinionen bland de intellektuella som George Orwells analys av pacifismen. I oktober skrev jag när etiketter inte räcker, med tanke på vänsterintellektuelle Christopher Hitchens, som dragit på sig mycken ilska för att 'svika' vänstern och försvara Iraks befrielse. För att förstå Hitchens motstånd mot vänsterns 'fredsrörelse' måste man läsa Orwell menade en blogg och citerade Orwell som 1945 sa att pacifister ”i hemlighet bär på en beundran för rå styrka och framgångsrik brutalitet”. Pacifisterna kröp för diktaturerna på 1940-talet och de kryper idag för muslimska fundamentalister. Det framgår med all önskvärd tydlighet av att Aftonbladet och Åsa Linderborg försvarar mord på barn. De ger sitt stöd till terroristerna som spränger civila, inte minst barn, i luften i Irak. De som inte begriper att detta är sjukt har ingenting förstått.

Sammanfattningsvis tycker jag alltså 2005 var ett mycket bra debattår. Fler röster gör sig hörda. Bredden vidgas. Och vi är allt fler som avslöjar den politiska korrekthetens hyckleri. Det bådar gott inför framtiden: ty graden av öppenhet i debatten är den viktigaste mätaren på hur friskt ett samhälle är. GOTT NYTT 2006!