Ett friare Sverige kräver ny grundlag

Av Dick Erixon
Grundlagens ställning och innehåll är en fråga som vänner av frihet i Sverige inte tar på tillräckligt stort allvar. En revitaliserad grundlag, bättre möjligheter till lagprövning och ett tydligare rättighetstänk vore en motvikt mot en alltför stark statsmakt, och en liberalare grundlag är något de borgerliga borde försöka uppnå inom grundlagsutredningen. Det skriver Dick Erixon, ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Frihetens försvarare har svårt försummat ett viktigt område i kampen för ett liberalare samhälle: de konstitutionella frågorna. Egentligen är det obegripligt hur tunn diskussionen om grundlagen är och har varit. En förklaring till att frihetliga värderingar är så mycket starkare i Amerika är att debatten om relationen mellan den enskilde medborgaren och staten ständigt är levande och konkretiseras i hur konstitutionen ska tolkas.

Denna diskussion är djupt filosofiskt förankrad i samhällsdebatten och har högt anseende. I Sverige är det tvärtom. Maciej Zaremba har uttryckt det som att "den som hänvisar till grundlagen i det närmaste stämplas som rättshaverist".

Förklaringen är enkel: de som ser en stark statsmakt vara ett överordnat behov har varit tongivande - och dem kan man hitta såväl inom gamla ämbetsmannakretsar som bland statskramande politiker. För dem som eftersträvar en stark stat är det önskvärt med en svag och oklar grundlag. Det ger statsmakten fria händer att inskränka individernas fri- och rättigheter utan spärrar och hinder.

Motsatsen, distinkta grundlagar, kan däremot ge starkt skydd för den enskilde individen mot en allsmäktig stat. Den amerikanska konstitutionen var ju i mångt och mycket en replik till europeiska kungamakter och formulerades därför utifrån medborgarens frihet och gav staten i uppgift att skydda och garantera friheterna.

Med denna bakgrund är det för mig obegripligt att de borgerliga partierna i Sverige inför antagandet av 1974 års regeringsform förhöll sig så passiva när de liberala inslagen i 1809 års regeringsform slängdes ut. Lika obegripligt är det att de borgerliga ledamöterna i den nu arbetande grundlagsutredningen verkar försitta chansen att rätta till misstagen från det röda 70-talet.

Tjänstefel av de borgerliga
Folk med insyn i grundlagsutredningen säger att aktiviteten i arbetet kraftigt avtagit sedan regeringsskiftet förra året, då den socialistiska majoriteten byttes ut mot en borgerlig. Det är som om borgerliga politiker struntar i grundlagen och ser den som oväsentlig. Det är tjänstefel.

Istället är grundlagen ett utmärkt tillfälle för ideologisk debatt. Förebild för hur en juridisk diskussion om en friare framtid kan drivas är regeringsrådet Gustaf Petrén (1917-1990). Tillsammans med Vilhelm Moberg var han en av få som redan på 1950-talet vågade utmana den socialdemokratiska statsmakten. Petrén försvarade den maktdelning i Montesquieus anda som fanns i 1809 års regeringsform, men som regeringen då försökte förneka. 1974 års regeringsform syftade till att rensa bort denna maktdelning, vilket till stor del lyckades.

När Petrén såg hur luddig och antiliberal den nya grundlagen blev startade han Medborgarrättsrörelsen som tog strid för stärkta medborgerliga fri- och rättigheter. Under de årtionden som gått sedan 1974 har en rad förbättringar skett i grundlagen. Inte minst när europarätten blivit del av svensk rätt, vilket innebar att medborgarna fått möjlighet att i domstol pröva om riksdagens lagar är godtagbara eller om de ska underkännas därför att de står i strid med grundlagens medborgarskydd.

Lagprövning
För att uppnå ett friare Sverige i framtiden är det nödvändigt att vi medborgare också i svensk domstol kan lagpröva riksdagens beslut. Det kan ske med eller utan en författningsdomstol. Jag är dock övertygad om att en författningsdomstol är viktig för att tydligt demonstrera att Sverige återskapat något av den maktdelning som vi en gång hade, och som gav medborgarna möjlighet att utmana den politiska makten och förhindra övergrepp mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.

Låt mig ta ett aktuellt exempel för att visa hur viktigt det är med maktdelning för att både begränsa statsmakten och samtidigt skapa legitimitet för den nödvändiga kontrollmakt som staten utövar genom att inneha våldsmonopol.

I diskussionen om var gränsen går mellan individuell integritet och ordningsmaktens kontrollbehov för att undvika terrorism och andra angrepp mot det svenska samhället, lyfts ofta risken för att polisen ska missbruka sin roll som skäl för att vara extra restriktiv med kontrollmöjligheterna.

Därför har debatten hamnat i en motsättning om ordningsmaktens befogenheter som mer fokuserar på risk för maktmissbruk än på risken för attentat och våldshandlingar riktade mot det fria samhället som sådant.

Förklaringen är att vår konstitution saknar maktdelning och därför inte har funktioner där kontrollanterna kontrolleras. Polis, myndigheter, domstolar och politiker är alla delar av en gemensam statlig maktstruktur där ingen kontrollerar den andre, utan där alla snarare går varandras ärenden. I ett sådant läge är det naturligt att som medborgare vara djupt misstänksam mot statens aktörer.

Med maktdelning skapas motvikter, i den meningen att olika maktcentra inom staten kontrollerar varandra - och avslöjar brister och övertramp hos andra statliga organ när sådana upptäcks. Gustaf Petrén hävdade domstolarnas självständighet och såg med oro på att deras integritet successivt undergrävdes Den domare som vill göra karriär måste hålla sig väl med politikerna i regeringskansliet och helst visat sin lojalitet mot politikerna genom tjänstgöring på departement och i statliga utredningar som arbetar på politikernas uppdrag. . Mot denna bakgrund kan domstolarnas integritet ifrågasättas - och därmed hela den svenska rättsstaten.

Att återupprätta domstolsväsendet som en självständig maktfaktor är västentligt för att stärka medborgarnas förtroende för rättsstaten och ordningsmakten. En författningsdomstol skulle symbolisera domstolarnas nya ställning i staten.

Stärkt JO:s roll
Gustaf Petrén arbetade också för att stärka Justitieombudsmannen, denna svenska innovation inom juridiken som fått brett internationellt erkännande. Men istället för att värna JO som institution har den försvagats och är numera en tandlös tiger. JO-ämbete borde få tänderna tillbaka och starka befogenheter att agera som en medborgarnas advokat mot statligt maktmissbruk och felbehandling inom myndigheter och andra offentliga verksamheter. Delar av konstitutionsutskottets granskning - det som inte gäller politiken - borde flyttas till JO, som då kan göra kompetenta juridiska och opartiska granskningar av statliga makthavare på alla nivåer.

Det är också viktigt att det i vårt samhälle skapas större respekt för domstolsutslag, så att myndigheter inte har möjlighet att negligera dessa. I ett framtida Sverige skulle jag gärna se att det bleve som i Amerika, där medierna laddar upp inför varje terminsslut då Högsta domstolen offentliggör sina beslut och därmed avgör olika slag av konstitutionella tolkningar i viktiga värderingsfrågor om yttrandefrihet, äganderätt, integritetsaspekter m m.

Genom juridiskt-filosofiska argument av högsta klass, slår de mest respekterade juristerna i landet fast hur grundlagen ska tolkas i olika tvistefrågor. På detta sätt väcks hos folk i allmänhet en känsla för vad rättsstat handlar om, och man får en lektion i avvägningen mellan individens och statens rätt.

Samhället handlar inte bara om partipolitik, utan också om djupare filosofiska värderingar om hur vi ser på den enskilde medborgaren i förhållande till kollektivet.

Ju mer komplicerat samhället blir då olika kulturer möts och olika anspråk på individ och stat ställs, desto viktigare är det att vi håller igång principiella resonemang. Ska den europeiske invididen inte ännu en gång tvingas underkasta sig, eller riskera att underkastas, något förtryckande utopiskt politiskt projekt är det helt nödvändigt att verka för en konstitution som slår fast att livet tillhör individen och staten endast är en aktör i samhället, vars klart avgränsade roll är att skydda individerna från övergrepp.

Jag tror grundlagsfrågorna i Sverige är ett förbisett och underskattat vapen i försvaret för friheten. Grundlagarna är relativt konkreta, medan vad man gör med sin frihet är abstrakt och skiftar för varje person och därför blir svårt att förklara. Grundlagarna är dokumenten som ytterst garanterar oss våra friheter. Låt oss lyfta fram dem, debattera dem, värna dem, förstärka dem.