Gräddfiler stärker allemansrätten

Många pustade ut när utredningen om sjukvårdens ägarformer inte krävde idiotstopp för mångfald i vårdsektorn. Det säger en hel del om opinionsklimatet i vårt land. Privata aktörer är tacksamma för att de inte förbjuds. Men de som tror att socialdemokratin övergivit dogmatismen i välfärdsfrågorna och tänker i nya banor kommer att bli besvikna.

Privata sjukvårdsförsäkringar betraktas i lika hög grad som någonsin som djävulens redskap. De stämplas som osolidariska och beskylls för att skapa "gräddfiler" för rika. Utredaren och riksdagsmannen Pär Axel Sahlberg, s, vägrar erkänna att småföretagare och alltfler fackföreningar ser sådana försäkringar som ett sätt att öka tryggheten när välfärdsstaten inte längre klarar av det. Utredningen Vårda vården (SOU 2003:23) gör allt för att genom ny lagstiftning inskränka och försvåra för olika aktörer att tillskjuta nya friska pengar till vårdsektorn så att vårdköerna kan kortas.

Samtidigt har Sahlgrenska sjukhuset i en studie visat hur förödande dyrt det är att låta människor stå i vårdköer. Av 500 patienter som i januari förra året stod i kö för operation av diskbråck, knäleder eller axlar, hade 159 i väntan på operation blivit sjukskrivna eller förtidspensionerade. Detta gav ett produktionsbortfall på 90 miljoner kronor, en summa som motsvarar 2 250 diskbråcksoperationer. Så ser verkligheten ut.

Om denna verklighet fick diktera villkoren skulle vi med glädje välkomna alla insatser för att korta varje tänkbar vårdkö. Här ligger en av nycklarna till att skapa framtidstro i vården. Men den nyckeln kastas bort.

Vad värre är, de ideologiska utfallen mot "gräddfiler" gäller inte bara, eller ens främst, de privata alternativen. Dogmatismen har slagit hårdast mot försäkringskassans framgångsrika försök att genom finansiell samverkan med landstingen betala rehabilitering av sjukskrivna. Genom att snabbt komma tillbaka i arbete minskade kostnaderna för sjukpenningen samtidigt som statens skatteintäkter ökade. För att inte tala om vinsterna av att människor slipper lida i väntan på operation.

Men dessa rehabiliteringsprojekt betraktades som gräddfiler för yrkesverksamma och avvecklades. "För oss är det viktigt med vård på lika villkor. Om du är pensionär eller sjukpensionär så är du inte sjukskriven. Det innebär att det bara är de i aktiv och arbetsför ålder som får rehabilitering och det är inte rättvist", som ett socialdemokratiskt landstingsråd i Gävle uttryckt det.

Motståndet mot gräddfiler räddar inte allemansrätten till sjukvård. Tvärtom. Det är ett allvarligt hot mot sjukvårdens effektivitet.

Det är tragikomiskt när man sedan läser hur riksdagsledamöter kliar sig i huvudet och diskuterar varför försäkringskassan inte förbrukar de budgetmedel som avsatts för rehabilitering. Ledande politiker i vårt land ser inte sina egna ideologiska skygglappar och hur de allvarligt undergräver trygghet och välfärd.

Sjukvården, grundad på en enastående medicinska utveckling, borde vara en stolt och optimistisk framtidsbransch. Men dit kommer vi inte förrän de grundläggande problemen ställs i fokus. I stället för ytterligare regler som försvårar sjukvårdens professionella medarbetare att utför sitt jobb, borde diskussionen handla om hur den i dag centralstyrda och stelbenta sjukvårdsorganisationen kan reformeras så att vården klarar av att möta medborgarnas allt högre ställda krav på service.


DICK ERIXON