Richard Appelbom recenserar RIKSTINGSTALEN i Vestmanlands Läns Tidning 24 juli 1996.

Thorbjörn Fälldin - bonde och borgerlig

"Det är inte mer än drygt tio år sedan Thorbjörn Fälldin avgick som centerledare. Under en stor del av hans tid som partiledare var centerpartiet det ledande borgerliga partiet. Några spekulationer om samverkan med socialdemokraterna förekom knappast alls … I dagens politiska klimat känns den tiden avlägsen. Nu tycks centerledningen inriktad på ett nära samarbete med socialdemokraterna. Men alltjämt finns det en hel del centerpartister som önskar en klarare gränsdragning mot den regerande socialdemokratin. Det är mot den bakgrunden knappast någon slump att centerns tankesmedja Nerthus och Föreningsbanken har givit ut skriften Rikstingstalen - en studie av Thorbjörn Fälldins budskap. Författare är Dick Erixon och den förre LRF-basen Bo Dockered har skrivit förordet. Båda har i andra sammanhang markerat att centern tydligare borde markera distans till socialdemokraterna.

Erixon har återgivit delar av tal Fälldin höll till centerns riksstämma. Han söker finna Fälldins grundläggande ideologi och blandar Fälldins texter med egna kommentarer. Andra har menat att Fälldins tydliga borgerliga tillhörighet var en avvikelse från centerns traditionella politik. Dick Erixon hävdar däremot att Fälldin står för bestående och grundläggande värden inom centerrörelsen. Det skulle handla om försvaret för äganderätten, moståndet mot socialism, kamp för grundtrygghet och det personliga ansvarets och den lilla gemenskapens betydelse.

I skriften finns de bland centerpartister vanliga försöken att skilja ut centerideologin från 'industrisamhällesideologierna' i de andra traditionella partierna. Den svenska historiens fria bönder skulle ha utvecklat en tradition vid sidan av upplysningens och den franska revolutionens tankesystem. Vad som inte framgår av skriften är att Thorbjörn Fälldin själv knappast kan ha funnit centerideologin speciellt unik. Han betecknade det som sitt största politiska misslyckande att sammanslagningen av centern och 'industrisamhällespartiet' folkpartiet inte blev av.

Här och där finns tendenser at tona ned de delar av centerns krav under Fälldin som inte passar in i den bild Erixon vill förmedla. Stasstyrd decentralisering och andra slag av tilltro till det starka samhällets förmåga att styra skylls på tidsandan. Men det är nog att underskatta det största oppositionspartiets betydelse. Centern var en viktig politisk aktör. I en del fall bidrog krav från centern, eller från mittenbrodern folkpartiet, till att det offentliga inflytandet stärktes ytterligare.

Men Erixon kan med flera citat visa att Fälldin själv i grunden var skeptisk till statens förmåga att skapa nya jobb eller att lösa alla sociala problem. Fälldin trodde på människors personliga ansvar och förmåga att i samverkan lösa problem. Det stämmer säkert att de egna erfarenheterna från landsbygden och lantbruket spelade en stor roll för Fälldins syn på politikens roll.

Vissa debatter tycks aviga. Redan 1972 talade Fälldin om de 'nya fattiga' och att socialhjälpen fick rycka in i allt fler fall. Han tog upp anonymiteten och risken för socialt sönderfall i den nya betongförorterna. Fälldin varnade för stora budgetunderskott, men dock först i slutet av 70-talet. Ständigt återkommer han till de små och medelstora företagens betydelse. Redan 1973 menade Fälldin att de nya jobben främst måste komma i det privata näringslivet.

Bo Dockered skriver att 'bonden Thorbjörn Fälldin är detta århundrades främste borgerliga politiker i Sverige'. Det påståendet kan förvisso ifrågasättas och får främst ses som ett temperamentsfullt inlägg i centerns diskussion om Fälldins roll.

Men Nerthusskriften visar otvetydigt att Fälldin var en genomtänkt borgerlig politiker. Han grundade sitt politiska motstånd mot socialdemokratin i en tankevärld där utgångspunkten var den enskilda människans skaparkraft och förmåga till egna beslut. Thorbjörn Fälldin avvisade klassperspektivet och misstrodde den socialdemokratiska maktapparaten. Det gav onekligen en annan stadga åt politiken än den otydlighet och brist på politisk kompass som kännetecknar dagens centerledning."