Kundens efterfrågan bygger rätt vård

Apropå krisen i barnsjukvården vill Roland Sennerstam, verksam på Astrid Lindgrens barnsjukhus, att primärvården ska inrätta barnmedicinsk telefonrådgivning (SvD Brännpunkt 23/9). Då skulle trycket mot barnakuten minska. Föräldrarna måste "samarbeta" och enbart med telefonstöd stå för "egenvården" av sina barn. Detta inlägg visar tydligt att den medicinska professionen och gemene man har helt olika syn på vad medicinsk service är och hur den kan tillgodoses.

Föräldrar till ett sjukt barn känner självklart oro. Har jag gjort allt jag kan? Trygga och erfarna föräldrar kan "egenvårda", medan andra känner sig osäkra. För att stilla sin oro är man beredd att underkasta sig besväret att resa till akuten, med lång tröttande väntan ofta på obekväm tid. Oron stillas först när barnet undersökts på ett förtroendeingivande sätt. Efterfrågan på service har upphört helt enkelt därför att oron är tillgodosedd. Inte nödvändigtvis genom tekniska procedurer, utan genom den tillit man känt för sakkunnig bedömning.

Men den medicinska professionen styrs av myter. Man tror att patienternas efterfrågan är oändlig och därför omättlig. Tillgänglighet leder till ökad efterfrågan och kostnader. Därför försöker man begränsa tillgängligheten. Man tror också att patienter, i detta fall föräldrar, efterfrågar en mängd utredningsprocedurer. Sennerstams slutsats är belysande: "med stor lättillgänglighet följer en överproduktion av receptförskrivningar samt provtagningar för sådant som visar sig spontanläka".

Sjukvårdens kris har sin rot i krocken mellan dessa två olika synsätt. Ett rationellt konsumentperspektiv från föräldrarnas sida och ett baserat på interna myter inom sjukvården. Tyvärr frodas myterna inom sjukvårdens nuvarande struktur med landstingsmonopol och politisk styrning uppifrån.

Med en övergång till kundvalssystem - liknande skolpengen - skulle gemene mans syn på vad som är god sjukvårdsservice få genomslag. Därmed skulle sjukvården kunna präglas av det patienter verkligen efterfrågar.


Erik Björn-Rasmussen och Dick Erixon