Halvhjärtat stöd för personvalet

"Personvalet blir kvar och utvecklas. Det tror både regeringens demokratiutredare Bengt Göransson och statsvetaren Mikael Gilljam. Men båda är kritiska till de politiska partierna och deras sätt att vårda reformen.

Personvalet 1998, det första i full skala, var knappast någon succé. Bara omkring 30 procent av väljarna utnyttjade möjligheten att kryssa för ett namn på valsedeln. Tolv kandidater tog sig in i riksdagen tack vare personvalet. Det motsvarar drygt tre procent av antalet ledamöter.
- Katastrof, tycker Mikael Gilljam, [partierna] har satt en reform i sjön utan att ta ansvar för den /.../

Även förre kulturministern Bengt Göransson (s), som ledde den statliga demokratiutredningen, tycker att partierna måste leva upp till sitt ansvar /.../ För att personvalet inte ska bli "ett mischmasch" anser han att det borde vara obligatoriskt att sätta kryss.

En av de mest uppmärksammade, och dyraste, personkampanjerna i förra valet gällde ungmoderaten Anna Kinberg. MUF i Stockholms län satsade 360000 kronor på att locka väljarna att kryssa in henne. Det lyckades inte särskilt bra; hon fick 1,76 procent, långt under spärren på 8 procent. Själv är hon ändå positiv och kommer att driva kampanj även i år.

Dick Erixon har gjort ungefär samma erfarenhet. Han utmanade förre centerledaren Olof Johansson 1998 men fick bara 1,6 procent. I dag är han partilös.
- Tyvärr är det nog så att partiet fortfarande står i centrum, tröskeln är väldigt hög, säger han.

Några klättrade rejält tack vare personröster: Kent Härstedt (s) och Mikael Oscarsson (kd) avancerade båda från en sjätte plats på listan. Alla tolv som fick en riksdagsplats 1998 är positiva till personvalet, med ett undantag: miljöpartiets Marianne Samuelsson: - Personvalet gör det mer intressant att höras och synas än att ägna sig åt det tunga vardagsarbetet. Politik kan inte skötas genom utspel.

Hans O Alfredsson"