SJUKVÅRDENS FÖRNYELSE
Det går på tok för långsamt

Programledaren: Nu ska det handla lite kort om sjukvården i Region Skåne. Bara om en liten stund ska en ny rapport läggas fram. Bakom den rapporten står Centrum för välfärd efter välfärdsstaten. Rapportförfattare är Dick Erixon, tidigare centerpartistisk landstingspolitiker i Stockholms län.

Förnyelsen av sjukvården har gått längre i det borgerligt styrda Region Skåne än i resten av landet, men den går på tok för långsamt. Är det en riktig slutsats?

Dick Erixon: - Det kan man säga. Det händer en del, men det är fortfarande väldigt mycket prat och lite handling.

Hur ser du det?

- Jag har studerat de olika handlingar som finns. Det finns travar med politiska handlingar, men jag har försökt att analysera vad ledningen vill och vad den är ute efter. Man har en del goda ambitioner, men man stannar halvvägs, kan man säga.

Du säger också i rapporten att Region Skåne inte tar sitt arbetsgivaransvar. Vad leder det till?

- Det gör att personalen är osäker på vad som gäller. Det är olika besked, motstridiga besked, som kommer högt ovanifrån och från chefer som man inte har kontakt med, människor är väldigt långt borta från den vardagliga vården. Det gör att vårdpersonalen inte är med i de diskussioner och de beslut som fattas kring sjukvården. Det är naturligtvis fel. I en modern organisation måste alla medarbetare finnas med när man utvecklar organisationen.

Är det i övrigt något fel på organisationen?

- Ersättningssystemen, det här trista med pengar, fungerar inte inom Region Skåne, precis som inom alla andra landsting. De liknar väldigt mycket ett ogenomträngligt skatbo. Politikerna lägger mängder med pengar här, vi skattebetalare lägger 17 miljarder till exempel i Skåne, men man vet väldigt lite om vad som händer med dessa pengar. Man kan inte tala om vad de ger för effekt.

Blev du överraskad när du började titta närmare på hur det är i Skåne?

- Jag har följt hur det är i Stockholm och det är inte bättre där. Sjukvården har blivit en väldigt storskalig organisation efter kriget och det är väldigt svårt att få den att ändra riktning. Det är en väldigt stor koloss. Jag tycker att det ändå borde ha kunnat hända lite till.

Vad är det som fattas?

- Till exempel pratar man väldigt mycket om gemensamt ansvarstagande, gemensamma uppdrag i de här politiska dokumenten och det tycker jag är ett sätt att smita undan ansvar, för om allting är ett gemensamt ansvar är det ju ingens ansvar. Man kan inte ställa någon till svars och ingen har heller något uppdrag att genomföra förändringar. Det är ett sätt att smita undan ett tydligt ansvarstagande och det tycker jag är väldigt synd, för det gör att det blir väldigt otydligt. Varken medborgarna, patienterna eller vårdpersonalen vet vad som gäller.

Ser du något tecken på att det ändå kommer att bli en bättre utveckling inom sjukvården i Skåne?

- Ja, jag tror det, för det som ändå är positivt och det som överraskar mig positivt är att man ändå inser de här bristerna. Man erkänner att det finns en hel del fel i de strukturer som råder i dag. Det är det första steget för att kunna komma vidare, att ta steget över till förändringar. På många andra håll i landet förnekar man att man har problem, det gör man inte i Skåne, utan här har man en större öppenhet och är inte lika prestigefull från den politiska ledningen, tycker jag.

Du är rätt optimistisk då?

- Om man går från ord till handling, det är ju det politiskt ledarskap handlar om, att inte bara prata utan att också göra, att få med sig medarbetarna till exempel inom sjukvården på de förändringar som man behöver göra och inte bara ge order och betrakta personalen som några som ska lyda order, utan att det är deras kompetens och erfarenhet som måste komma med i de här processerna, att man verkligen i handling visar på en sådan inriktning, det är vad som behövs nu.

Du är ju gammal landstingspolitiker, centerpartistisk sådan, i Stockholms län. Vågar du ha någon uppfattning om den politiska ledningen i Region Skåne, om de klarar av den förändringen?

- Jag har träffat en del av dem och de har den ambitionen. Sedan är det så att det är en sådan otroligt stor organisation. Vi som står utanför har ibland svårt att inse hur otroligt stora de här systemen är och att de är väldigt trögrörliga. Men jag hoppas att de verkligen orkar och att de inte tappar stinget.

Tack så mycket, Dick Erixon, tidigare centerpartistisk landstingspolitiker i Stockholms län, som bara om en liten stund presenterar en rapport som han har gjort för Region Skånes styrelse.