Det finns ingenting som är så provocerande för vänsterfolk som att tala om "oss alla", hela befolkningen. Deras världsbild är alltid uppdelad i "vi" mot "dom" -- "starka" mot "svaga", "rika" mot "fattiga". Nästan lika provocerande är att hävda att bara människor som individer kan visa medmänsklighet och solidaritet, inte kollektiv som staten. Följaktligen förvränger Jansson mitt budskap till att jag är emot solidaritet, för de starka och föraktar svaga. Men han formulerar sig slagfärdigt, eller vad sig om de här citaten.

"Självgod storbonde från 1800-talet talar"

"Det är nämligen så att bara den som själv lyckas klara ut alla svårigheter i sitt liv kan bli en stark och lycklig människa som förstår att uppskatta livets goda. Om nu folk bara tog sig i kragen och slutade upp med att ställa krav på bidrag och förmåner från samhället, och istället tog tag i sina liv så skulle både de själva och samhället må bättre …

Erixons lilla bok är en stridsskrift för de starkas rätt. Visst kan det finnas passiviserande kravlöshet hör och var i dagens samhälle. Visst känns det skönt när man får göra rätt för sig och inte tvingas leva på allmosor. Men … det är 1800-talets självgode storbonde som talar genom en nutida centerpartist …

Dick Erixons bok är nog i all sin otidsenlighet ganska tidstypisk. De starkas förakt för svaghet tycks bara bli större och större."