Kort krönika i Medborgaren (nr 4, sept) om min Svaghetens moral:

Alla har starka sidor

När jag satt i en omsorgsstyrelse gav besöken i de utvecklingsstördas vardag ofta minnesvärda intryck. Inte minst besöken hos dem som arbetade "på riktigt", d v s hos dem som på en vanlig arbetsplats skötte enklare sysslor eller arbetade med prylar som dagcentret kunde sälja för "riktiga pengar". Trots sitt handikapp förstod de mycket väl skillnaden mellan att göra nytta, alltså sådant som hade värde för andra, och att göra saker på låtsas, av "terapeuteisk karaktär".

Det gick inte att ta miste på den glädje och stolthet som lyste kring dem som fick visa vad de kunde, vad de hade presterat. Att betyda något, att kunna tillföra ett värde är mer livskvalitetshöjande än det mesta. Det är en slutsats som utvecklingsstörda förstår, men inte socialpolitiska makthavare.

Istället för att se till människors starka sidor stämplas allt fler och större grupper av människor som svaga. Förutom att synsättet är föraktfullt skapar det uppgivenhet och vanmakt. Välfärdsstaten klär av människor deras personliga ansvar för att sträva framåt och på egna ben överkomma svårigheter och därigenom växa som människor.

Det är dags att göra upp med svaghetens moral. I den framväxande värdeliberalismen, som förenar frihet med arbetsmoral, finns de komponenter som kan tränga tillbaka dagens kollektivism.

Dick Erixon
författare till boken Svaghetens moral