”Radikalt nytänkande i vården”

”Det finns dock rapporter där förhållandet mellan olika befattningshavare berörs. En av de mer klargörande är den som förre centerpolitikern Dick Erixon givit från Skåne, Vårdens skilda världar (CVV, 2001). Där hade en upprörd församling av personal klagat på förhållandena i den nya regionen.

Erixon intervjuade de olika intressenterna i konflikten för att undersöka varför stämningarna blivit så upprörd, nästan hätsk. Han fann att vad som framför allt saknats var en fungerande kommunikation mellan olika befattningshavare. Många gånger trodde en överordnad person, politiker eller tjänsteman att han lämnat klara besked till underställd personal. De många nivåer som fanns mellan den högste beslutsfattaren och de som arbetade med patienter underlättade inte kommunikationen ... Det var dessutom oklart vilka befogenheter och skyldigheter som olika befattningshavare egentligen hade /.../

Till detta kom att redovisningen av verksamhetens ekonomi var sådan att Erixon ansåg att underskottet på en miljard kronor kunde ha blivit mycket större. Ingen visste egentligen inom vilka ramar man verkade, eller hur man skulle hanter ekonomin - samtidigt som ekonomistyrningen av sjukvården ansågs vara viktig. Att det kan uppstå motsättningar under sådana förhållanden är inte att förnudra sig över /.../

De problem som belysts här har betydelse för hela samhället. Ansvaret att göra något vilar därför på samtilga som har med sjukvårdens organisation att göra.

"De villkor som svensk sjukvård idag lever under, där systemen driver fram destruktivitet och handlingsförlamning snarare än stimulerar utveckling, där hjälper inga pengar i världen. Först måste sjukvården bli en miljö där konstruktivt förnyelsearbete är meningsfullt", skrev Dick Erixon i Maktspelet i vården (CVV, 1999). Men vilka tycks vilja och orka ta tag i problemen?

När man försöker analysera de problem som finns inom sjukvården blir det alltmer uppenbart att det behövs ett radikalt nytänkande, som tar hänsyn till den ekonomiska utvecklingen, den biomedicinska forskningens snabba expansion och till hållbara principer för sjukvårdens organisation."


Lars Werkö