Riksdagsnot 11.

"Vi gröna socialliberaler", klargör Harald Nordlund, fp, med allvarlig stämma, "frågar oss var visionerna finns". En fråga mitt i prick för den som igår lyssnade av debatten om miljöbudgeten. Nordlund egen vision stannade vid att det uppsatta målet om större reservat av skogsmark skulle uppnås senast år 2010 - detta magiska årtal i gröna sammanhang.

Miljödebatter liknar inga andra. Ett antal modeord bollas med hysterisk frenesi. Normal natur och fauna måste återskapas, säger Eskil Erlandsson, c. Bevara den biologiska mångfalden, svarar Gudrun Lindvall, mp. Ekologiskt hållbar utveckling, tillägger Ester Lindstedt-Staaf, kd. Ett mer utbrett kretsloppstänkande, efterlyser den gröne socialliberalen. Vi har bara ett jordklot, meddelar Sinikka Bohlin, s.

När modeorden omsätts i konkret politik rasar debatten ner från de höga, tunna höjderna till det riktigt lilla och marginella. Mer kalkning av sjöar. Mer sopsortering. Tre miljoner extra till Kemikalieinspektionen. Och mer pengar till de ideella miljöorganisationerna.

En övertro på statliga lösningar leder till sämre miljö, säger en avvikande röst. Om Lars Lindblad, m, har rätt ser framtiden dyster ut. I avsaknad av visioner och sammanhang fungerar statsingrepp som terapi.

Miljöhoten har förändrats över tiden. Från smutsiga utsläpp till grumliga tankar.

DE