Finanstidningen 1 augusti 2001.

Våga vara besvärlig

"Ett humanistiskt samhälle är inte gratis"

SOMLIGA HÖJDE PÅ ÖGONBRYNEN när psykiatriprofessorn Sten Levander i en sommarintervju berättade hur han i en lång kö på Ikea bemött aggressivitet med samma mynt. Någon gick förbi och ställde sig med kundvagnen framför Levander. Hånflinande. Det skulle han inte gjort. Levander puttade bort vagnen. Konflikten trappades upp och båda blev utkastade av vakter. "Men jag segrade, han kom inte förbi mig i kön", sade Levander som tycker att vi svenskar är allt för dåliga på att sätta gränser.

I en radiodebatt företrädde biskopen i Skara, Lars-Göran Lönnermark, denna undfallande linje genom att säga att han inte skulle reagera alls om någon trängde sig före honom i kön. Han skulle tyst låta det ske. Kanske, men bara kanske, skulle han gripa in om någon vårdslöst trängde sig före en gammal dam. Levander replikerade, att om de får tränga sig före dig i ena stunden är det klart att de tränger sig före den gamla damen nästa gång. Ju färre gränser som sätts, desto grövre övertramp kommer de som inte respekterar allmän hyfs att göra.

SÅDANA GROVA ÖVERTRAMP drabbade Göteborg i sommar då ett regelrätt gängkrig bröt ut där man sköt mot varandra med skarpa vapen. Bland annat på en badplats, mitt bland lekande barn. När en gängledare - från häktet - berättar vad det handlar om säger han att "vi har egna normer som vi lever efter". Och det är sant. Normer finns i alla samhällen, annars finns inget samhälle. Frågan är vem som formar dem. Ska kriminella gäng få vara normbildande? Frågan måste besvaras jakande av Skarabiskopen och andra som vägrar att ta konflikt för de normer de själva tror på. De viker sig för aggressivitet och hot. Vad är då annat att vänta än att våldsverkare tar över gatorna? Och sedan stegvis övriga samhället.

Ett värdigt samhälle kan bara upprätthållas genom att normer som lägger band på våra sämre sidor upprätthålls. Gränser för hur man får uppträda ska vara tydliga. Övertramp ska inte resultera i segrar, utan i förluster. Gränssättningen är inte något som polisen kan ansvara för. Gränser måste alla hjälpa till att sätta. Hur? Genom att säga ifrån. Vill vi inte ha skräpiga städer, ska vi säga ifrån när någon kastar skräp. Vill vi inte att stor och stark går före i kön, gäller det att inte låta honom göra det.

ETT HUMANISTISKT SAMHÄLLE, där alla människor respekteras, är inte gratis. Det kräver något annat än mesiga honnörsord, rättighetskataloger, upprop på debattsidor och kravkörer i demonstrationståg. Det kräver att vi försvarar de värden och normer ett sådant samhälle bygger på. Det kräver att vi är beredda att ta de små, men obehagliga, konflikterna om skitsaker i vardagen. Annars tvingas vi så småningom ta stora konflikter där skjutvapen är det enda argument som räknas.