Finanstidningen 3 okt 2000:

Ett sjukt raseri i ransonering

Ransoneringarna på mjöl, matfett och kaffe upphörde strax efter kriget. Motboken försvann 1955. Men tanken på ransonering av sjukvård är i högsta grad levande. När 400 ledande politiker, chefstjänstemän och vårdpersonal i veckan möttes för samtal om vårdens långsiktiga frågor halkade diskussionen genast in på hur människor ska förhindras att få vård. Sjukvårdens problem anses vara att man inte håller patienterna tillräckligt kort. Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson efterlyste nya begränsningssystem i vården. Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu menade att det offentliga måste göra tydligt vad man inte kan göra. Regionrådet Per Olov Blom oroade sig över att medborgarna enligt en ny IHE-studie förväntar sig att all vård, också bagatellartade problem, ska behandlas oavsett kostnad. Medborgarna tycker något annat än vad vi har råd med som politiker, sammanfattade ett annat landstingsråd. Suck och stön.

Kraftlösheten och uppgivenheten övergår i irritation när WHO:s ranking av olika länders sjukvård kommer på tal. I World Health Report 2000 hamnar Sverige först på 23:e plats. Måste vara något fel på analysen. Inte kan Sverige som har en så bra offentlig sektor komma efter länder som Frankrike, Singapore och Grekland. Föga hjälper det att WHO:s spanske representant på konferensen förklarar att fransmän alltid har tillgång till läkare - inom tio minuter. Hembesök är naturliga. Tillgängligheten är hög. Alltså motsatsen till svensk politik.

Visst höjs röster för mångfald, men med det menas mer olika vårdinnehåll och upplägg inom offentlig finansierad vård än fler aktörer på vårdmarknaden. Den hälso- och sjukvård medborgarna ska ha tillgång till skall vara styrd och finansierad av landstingen. Gång på gång upprepar politiker och tjänstemän sitt mantra att alla är överens om solidarisk finansiering. Moderater är noga med att instämma. De vill också vara med och leka. Att ens antyda möjligheten till inslag av egen- eller försäkringsfinansierade vårdtjänster är i dessa kretsar detsamma som att mäla sig ur samtalet. Därför uppstår det besynnerliga läge att det blir förbjudet att beträda en framkomlig väg som ligger i tiden - medborgarnas rätt och möjlighet att satsa egna resurser på hälsovård som komplement och tillägg till den offentligt finansierade.

Sjukvårdspolitiken har gått i stå. Samtidigt som hälsa i lika hög grad som IT hör till framtidsbranscherna. Den biotekniska och medicinska utvecklingen går i rasande fart. Inom vården finns fler läkare och sjuksköterskor än någonsin. Personalen är kunnig och längtar efter att få göra ett bra jobb. Vad är egentligen sjukvårdens problem? Ett svar gav en sjuksköterska över lunch när hon viskade att mycket av sjukvårdens problem sitter här i lokalen och tittade runt på alla höga chefer och politiska pampar i matsalen.