Vänsterpartiet liberalerna? Jo, enligt vänsterns viceledare Johan Lönnroth finns gemensamma rötter hos liberalism och kommunism. Under franska revolutionen stred man på samma sida mot dåtidens monarker och överheter. Karl Marx lär dessutom ha beundrat Erik Gustaf Geijer.

Visst är Lönnroths flört ett desperat försök att skyla över det faktum att kommunismen till slut också i Sverige förknippas med terror och diktatur. Utspelet är intressant, men då snarare som tecken på hur illa det är ställt med det liberala arvet. Folkpartimärkta Gefle Dagblad ger på ledarplats Lönnroth delvis rätt och går till massivt anfall mot folkpartiledningen för att vara för mycket höger.

Om bara kretsarna kring folkpartiet hade tappat kontakten med de liberala värden som sätter individen med dennes frihet och ansvar främst, vore saken inte så mycket att ojja sig över. Men uppslutningen bakom det statliga förmynderiet är 100-procentig i riksdagen. Vänstern talar om att sätta de små människorna främst, men hela deras politik går, liksom för de övriga i de politiska etablissemangen, ut på att ta av människorna varje möjlighet att nå makt över sitt eget liv. Styrning uppifrån och ned. Kollektivism är utgångspunkten, inte liberalism.

Så varför inte? Slå ihop fp och v. Skillnader i praktisk politik är små. Och färre gamla partier kanske kan ge utrymme för nya röster. Och nytt liv åt liberala underifrånperspektiv.

DE