Razzia stinker intressepolitik

Återigen har EU slagit till mot svenska näringslivsintressen. Efter det överraskande vetot mot Volvos köp av Scania är det nu Astrazenecas tur. EU-kommissionen gör razzior på företagets kontor i London och Södertälje. Motivet är misstankar om att företaget har utnyttjat sin dominerande ställning på den europeiska läkemedelsmarknaden i syfte att skydda patentet på storsäljaren Losec.

Villigt läcker EU-källor att missbruk av detta slag bedöms som mycket allvarligt och därför kan resultera i böter på upp till 10 procent av företagets globala omsättning. För Astrazeneca skulle det röra sig om miljardbelopp. När myndigheter agerar på det här sättet spelar det ingen roll om de har fog för sina misstankar eller inte. Det skapar oro kring bolaget. Inte bara på börserna.

Mot EU-kommissionens ambition att värna den fria konkurrensen finns givetvis inget att invända. Tvärtom. Men trovärdigheten i agerandet är inte stor. Det verkar, som Finanstidningen tidigare påpekat, finnas ett mönster i EU:s förhållande till medlemslandet Sverige.

I fallet Volvo luktade det intressepolitik och italiensk/fransk/tysk diesel lång väg. I fallet Astrazeneca kan konstateras att bolaget råkar ligga i domstolstvist med tyska generikaföretag om hur EU:s beslut från 1992 om förlängda patentskydd för läkemedel ska tolkas. Då tvisten inte är avgjord har Astrazeneca fortfarande patentskyddet kvar för Losec i Tyskland.

Det är i detta läge kommissionen hoppat in och under ett år aktivt engagerat sig i fallet. I botten finns det som så ofta i juridiska tvistemål motstridiga uppgifter om små enskildheter och detaljer. Tyskland gav tilläggsskydd för patent från ett senare datum än de flesta andra EU-länder. Därför finns här olika åsikter om Losec har skydd eller inte. Det hävdas också att Astrazeneca systematiskt stämmer företag som man anser gör intrång på Losecs patent. Därtill vill kommissionen undersöka beskyllningar om att Astrazeneca lanserat Losec i tablettform för att komma åt parallellimport av kapslar.

Det sägs att kommissionen vill statuera exempel och markera att man inte tolererar att dominanta EU-företag missbrukar domstolarna till att driva processer som är hopplösa enbart i syfte att vinna tid. I exempelvis USA är sådant sedan tidigare straffbart.

Men när kommissionen på detta våldsamma sätt, i just detta skede slår till mot just Astrazeneca går det inte bortse från intrycket att kommissionen är ute i mindre nobla ärenden än att skydda den fria konkurrensen. Åter väcks misstankarna om att EU-byråkratin agerar till förmån för de större medlemsnationernas intressen där värnet om den inre marknaden har reducerats till en anspråksfull kuliss.

För den europeiska unionens framtida trovärdighet är det bäst att kommissionen snabbt får fram hårda bevis på att Astrazeneca agerat oschysst. I annat fall är det inte enbart euron som faller i värde.