Mer god populism, tack

"Om vi inte använt våld hade vi inte fått vara med här." Så försvarade några unga aktivister sin aktion för ett ungdomshus i TV-programmet Svart/vitt. Måltavla för aktionen var det kommunalråd i Linköping vars hus sattes i brand. Samtidigt har den statliga demokratiutredningen uttalat sitt stöd för civil olydnad som ett tecken på ett vitalt samhälle med aktiva medborgare. Allt tätare utfall av perspektivlös aktivism och moralisk panik med indignerade krav på omedelbara åtgärder tycks ligga i tiden. Eftertanke är ute. Liksom diskussion om konsekvenser av långtgående förslag. Allt ska ske omgående. Om krav inte tillmötesgås snabbt nog är våld en acceptabel påtryckning. Våld ses som ett sätt att kommunicera.

Trenden förstärks av att de politiska makthavarna spelar med. Istället för att sätta anständiga gränser för hur man ska uppträda i en demokrati gås varje opinionsstorm tillmötes. Få är de politiker som ifrågasätter spelet. Den enkla förklaringen är att politikens representanter förtvivlat söker stöd och vill bli accepterade av allmänheten. Men långsiktigt förtroende kan inte byggas upp genom ständig anpassning till senast framförda kravlista. I en samhällsdebatt präglad av ett mediebrus som snabbt skiftar fokus kan det vara lätt att förväxla populism med opportunism. Till opportunismens karaktär hör inte bara att vända kappan efter vinden. Dit hör också oförmåga att se frågor i sitt sammanhang, i ett större perspektiv. Och att sakna distans till saken. Vara humorbefriad. Sådant som kännetecknar osäkra människor. Resultatet blir fundamentalism i en fråga i taget.

Populism har oförtjänt dåligt rykte. Till skillnad från opportunisten kan populisten vara tryggt förankrad i värderingar och drivas av egen övertygelse. Det kan handla om en agenda som från början är kontroversiell och inte alls särskilt populär hos en bredare allmänhet. Den gode populisten finner vägar att göra budskapet populärt och folkligt med hjälp av pedagogik, retorik och engagemang. Istället för att följa strömmen av kortlivade trender handlar det om att få människor att ändra uppfattning. Visst tar populisten varje chans till populära poänger. Men han är inte buttert seriös och hans budskap är i grunden mer välavvägt än den indignerade opportunistens.

Den gode populisten kan tolka och tyda folkliga värderingar som är djupare rotade än dagens folkstorm. Den gode populisten kan till exempel ta strid mot högljudda olydnadsaktivister och hävda något så mossigt som äganderätten. Allt för att vinna stöd hos det stora flertal i befolkningen som aldrig förstått poängen med att sparka in skyltfönster och släppa ut minkar.

Vi behöver mer populism, inte mindre.

.