Finanstidningen 16 feb 2000

Demokrati på låtsas

Det finns knappast något ord som är så missbrukat som "demokrati". Frågan är om regeringens demokratiutredning har förvärrat situationen eller lyckats i ambitionen att något reda ut vad demokrati är.

Det började illa när förre kulturministern Bengt Göransson igår presenterade sitt slutbetänkande. De närvarande översköljdes av ett helt bibliotek med dussintalet forskarrapporter och mer än 30 debattskrifter om demokrati. Flera av dessa har mer än något annat varit bevis på att allsköns flum och politiska tvångsåtgärder kan motiveras med att de stärker demokratin.

Demokratiutredningen har publicerat förslag om förstatligande av landets största tidningar i demokratins namn. Liksom berättelser där skadegörelse, utförd av djurrättsaktivister, betraktas som välgörande för demokratin. Utredningens forskarvolymer har varit sammanställningar av tidigare arbeten snarare än banbrytande nyheter.

Slutbetänkandet inleds med en kvacifilosofisk teoribildning där man kokar ihop en mängd värderingar och ger dem oklara etiketter. Ingen lär bli klokare av att tala om "libertära", "kommunitära" och "deliberativa" demokratiteorier.

Men när det kommer till vilka vägval politiken har att göra för att rädda det demokratiska idealet från förslumning är utredningen förvånansvärt distinkt.

Mest radikalt är kravet på stärkt kommunalt självstyre. Man är övertygad om att ju större självständighet kommunerna erhåller gentemot staten desto mer meningsfull blir den lokala demokratin. När utredarna slår fast att befogenheter och ansvar måste hållas samman berör man kärnan i förklaringen till varför medborgarna alltmer tar avstånd från politik. Idag är ansvar och befogenhet åtskilda.

Till skillnad från de flesta särintressen vill demokratiutredningen flytta makten från riksdag och regering till kommunerna. Man bryter ett känsligt tabu när man i klartext skriver: "Det innebär att man får acceptera olikheter". Inom skola, daghem och omsorger.

Förklaringen är lika enkel som självklar. Om kommunpolitiker i förväg är bundna till händer och fötter genom lagstiftning, finns ingen anledning att bry sig om den lokala demokratiska arenan. Den har inget att säga till om. På flera områden är dagens kommunala demokrati bara på låtsas.

Utredningen vill ändra på det genom att stärka kommunernas ställning i grundlagen. Man vill också ge möjlighet till överprövning av riksdagens klåfingriga lagstiftning. Detta är mer än vackra ord och innebär ny vitalitet för den lokala demokratin.

I de omfattande direktiven hade regeringen glömt en fråga: partiernas roll. Utredningen tar ändå upp den, men här stannar man vid en probleminventering. Att förespråka mer av personval, med raka rör mellan väljare och förtroendevalda, är uppenbarligen för känsligt. Partiernas makt får inte rubbas, inte ens för demokratins skull.

.