Finanstidningen (4 jan 2000)

Innehållslös. Bo Lundgrens artikel på DN-debatt i söndags ratas av politiska kommentatorer. Visst är det hopplöst självklart för en moderatledare att tala om systemskifte och borgerlig samling. Inget nytt.

Men när Sifo i Göteborgs-Posten i helgen visade att regeringen har stort stöd i tre borgerliga partier, kanske artikeln ändå ska tas på lite allvar. 49, 42 och 41 procent av väljarna i c, kd respektive fp tycker att regeringen sköter sig bra/ganska bra. Siffror för v och mp är 53 respektive 44 procent.

Frågan är vad väljarna har haft att jämföra med när de funderar på vad en "bra" regering kan vara. Svaret är ... ingenting. Det finns ingen opposition i Sverige sedan 1994. I valet mellan sittande regering och ingen regering alls väljer medborgarna trots allt att ha en.

Trovärdigheten för de borgerliga partiernas förmåga och vilja att regera är i botten. Och utan förtroende i regeringsduglighet spelar det inte så stor roll vad de tycker i sakfrågor. Oppositionen är inte på riktigt.

Att någon i det läget vill skapa ett regeringsalternativ är intressant. Men mer än Lundgren är det herrar Svensson, Leijonborg och Daléus som har anledning att fundera över hur deras egna väljare ska fås att tro på en regering där dom ingår.

Demokrati förutsätter faktiskt att det finns valbara alternativ. Lundgren är klar på den punkten. Kommer de andra att ta demokratin på samma allvar?

Fan tro´t.

DE