Fria sprutor minskar hiv-spridning

Grundfrågan är om vi - tills vi fått narkomanen att sluta missbruka - vill skydda denne från att smittas av hiv eller inte. Varje narkoman har rätt till den hjälp han/hon kan behöva för att undgå smitta.

Den som förnekar narkomanen tillgång till rena sprutor dömer honom/henne till ett hasardartat risktagande med ett dödligt virus.

Narkotika är ett av våra största sociala problem. Det är vi alla överens om. Men det innebär inte att vi får blunda för det nya stora samhällsproblem som hiv blivit de senaste åren.

Språngbräda för smittan
Såväl den svenska som den internationella erfarenheten visar att när hivsmittan väl kommit in bland narkomanerna sprider den sig snabbt, om de delar sprutor med varandra. Sedan kan infektionen spridas vidare till deras sexpartners. Narkomanerna utgör därmed en språngbräda för smittan ut i den övriga heterosexuella befolkningen.

Kvittera ut sprutor
I Lund startades "Hiv-preventionsprojektet" 1986 enligt WHO:s intentioner. Avsikten var att på bred front förebygga spridningen av hivsmitta bland sprutnarkomaner, vilket bland annat innebär att man efter vissa krav kan kvittera ut rena sprutor. Projektet har visat sig lyckat inte bara ur epidemibekämningssynpunkt, utan kanske ännu mer ur narkomanvårdssynpunkt.

Förvånansvärt många av besökarna vid infektionskliniken har visat sig vara för narkomanvården okända missbrukare. En enkätundersökning gav resultatet att över hälften (58 procent) inte hade kontakt med narkomanvården. Genom att man i handling visat sig mån om missbrukarnas hälsa har ett gott förtroende byggts upp mellan infektionsklinikens personal och missbrukarna.

Projektet har lyckats skapa en större bredvillighet att lyssna och tala om fördelarna med att "utsätta sig för vård".

I den narkotikapolitiska retoriken görs gällande att "fria sprutor" är detsamma som att acceptera narkotikamissbruket. Detta saknar all grund. Syftet är inte att sprida sprutor vind för våg genom att dela ut dem på Sergels torg. Det handlar om ett noga förberett tvärvetenskapligt medicinskt-socialt samarbete. Denna inriktning på helhetssyn på människan brukar vi i centern - med all rätt - se positivt på. Målet är att missbrukarna har rena sprutor, tills de slutar knarka.

Knarkets bojor
Som verksam inom stiftelsen Noaks Ark-Röda Korset vet jag vilken tragedi det är för den narkoman, som kämpar för att komma ur knarkets bojor, att få beskedet om hiv-infektion. Och vad det innebär av krossade drömmar om familj och långt liv.

Missbruket kan brytas, även om det tar tid. En hiv-infektion kan inte hävas. Smittan finns där för alltid. Vi måste vara eftertänksamma och visa ödmjukhet inför livets svåraste frågor. Då kan man inte så enkelt säga nej till något som räddar liv, även om det är med okonventionella medel.

DICK ERIXON
förbundssekreterare i Centerns högskoleförbund